Malcolm Momodou Jallow

Fru talman! Jag tackar så mycket för svaret.

Jag tycker att det är väldigt viktigt att svenska folket får tydliga besked. Vi har nämligen hört i kammaren att vissa partier kan säga en sak ena dagen och något helt annat nästa dag. För mig som vänsterpartist, som värnar hyresgästernas ställning, är det viktigt att det här är tydligt och att hyresgästerna kan känna sig lugna med att marknadshyror eller fri hyressättning inte helt enkelt dyker upp någon dag under den tid då Tidöpartierna styr landet. Det är därför det är viktigt att få det här beskedet från Sverigedemokraterna.

Det här med att äga är någonting som Sverigedemokraterna pratar väldigt mycket om. Men vi befinner oss i ett läge där många hushåll är fattiga - det finns över 200 000 fattiga människor i Sverige i dag, enligt SCB. Folk har svårt att betala sina räkningar, och många barn blir vräkta. Att i detta läge presentera förslag som skulle göra det svårare, jobbigare och dyrare för människor att betala för sina bostäder är inte bara dumt, utan det är helt enkelt intelligensbefriat att ha den typen av politik.

Om jag förstår Mikael Eskilandersson rätt finns det ingen risk över huvud taget för att Sverigedemokraterna skulle stödja ett sådant förslag från Tidöpartierna om det skulle dyka upp. Jag vet att Centerpartiet inte vill släppa fri hyressättning. Menar Mikael Eskilandersson att Sverigedemokraterna inte kommer att stödja fri hyressättning eller marknadshyror om Tidöpartierna skulle komma med ett sådant förslag, oavsett hur de väljer att paketera det? Är detta vad Mikael Eskilandersson säger till svenska folket här?

Fru talman! För ett par veckor sedan hade vi bostadsministern i civilutskottet. När han kom dit fick han direkt frågan om marknadshyror eller fri hyressättning, och han svarade att det inte finns några planer på att presentera ett förslag om marknadshyror eller fri hyressättning. Bara för att vara hundra procent säker tänkte jag ställa en liknande fråga till Mikael Eskilandersson.

För inte så länge sedan stod Sverigedemokraterna, med sin partiledare i spetsen, tydligt på hyresgästernas sida. Man sa till dåvarande statsminister Stefan Löfven att SD står på hyresgästernas sida. Man sa att marknadshyror inte har någon plats i Sverige. Man påpekade också att Moderaternas och Centerpartiets idé om fri hyressättning i nyproduktion ofrånkomligen leder till marknadshyror i hela beståndet. Man stod alltså på 3 miljoner hyresgästers sida, precis som Vänsterpartiet.

Mikael Eskilandersson uttryckte också tydligt att fri hyressättning i nyproducerade hyresrätter är ett steg mot marknadshyror i hela beståndet - ett steg som Sverigedemokraterna enligt honom inte är beredda att ta. Mikael Eskilandersson sa även att fri hyressättning i princip bara skulle innebära att hyrorna gick upp väldigt mycket för vissa personer och att SD därför är definitivt emot fri hyressättning.

Trots detta sa samma Mikael Eskilandersson för mindre än ett år sedan att man kan tänka sig att kompromissa bort detta löfte och att frågan om hyressättning inte är en hjärtefråga eftersom det inte är en trygghetsfråga.

Mina frågor är därför: Kommer Sverigedemokraterna att svika 3 miljoner hyresgäster och bidra till att marknadshyror eller fri hyressättning införs? Anser inte Mikael Eskilandersson att rätten att äga ett hem är en grundläggande trygghetsfråga?

Fru talman! Min fråga går till Elisabeth Svantesson.

Internationella brottmålsdomstolen, ICC, har i dag utfärdat arresteringsorder mot Israels premiärminister Benjamin Netanyahu och den tidigare försvarsministern Yoav Gallant för brott mot mänskligheten och krigsbrott, inklusive användning av svält som vapen. Samtidigt har Internationella domstolen i Haag fastslagit att Israels ockupation är olaglig och att landets politik gentemot palestinier utgör apartheid. FN:s generalförsamling och säkerhetsrådet har betonat att medlemsstater är skyldiga att inte bidra till att detta upprätthålls.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Jag vill fråga hur Sveriges regering säkerställer att Sveriges samarbete med Israel inte bryter mot internationell rätt och våra skyldigheter enligt Romstadgan och som medlemsstat i FN. Har den svenska regeringen för avsikt att implementera ICC:s arresteringsorder och arrestera Benjamin Netanyahu och Yoav Gallant om de skulle komma till Sverige? Finns det någon avsikt att verkligen gripa dessa människor på samma sätt som vi har gjort när arresteringsorder tidigare har utfärdats av ICC?

Herr ålderspresident! På tal om rasism tror jag att Moderaterna ska sätta sig ned och vara tysta. Moderaterna leder nämligen det här landet med ett parti som byggdes av nazister. Nazisterna dödade 6 miljoner judar. Då ska man inte läxa upp andra människor om nazismen eller antisemitismen, utan då ska man sätta sig ned och vara tyst.

Statsministern pratade bara häromdagen om att hatet mot judar är mycket allvarligare än hatet mot muslimer. Varför hatar Moderaterna muslimer? Varför finns det så mycket islamofobi i denna kammare och i regeringen?

Jag vill också gärna kommentera ett tidigare uttalande som utrikesministern gjort, nämligen att det är lättare och mindre problematiskt "att ta emot dem som är lika oss". Jag vill be om ett förtydligande av detta uttalande. Vilka syftar utrikesministern på när hon säger "oss"? Vilka avser hon med "dem"? Menar hon att människor från exempelvis Ukraina representerar "oss" medan palestinier eller andra grupper representerar "de andra"? Hur motiverar utrikesministern denna uppdelning, och hur förhåller hon sig till de rasistiska undertonerna i ett sådant uttalande?

Finns det en koppling mellan detta resonemang och Sveriges val att avstå från att rösta i FN för att ge Palestina utökad status i organisationen och stödja deras ambition om ett fullvärdigt medlemskap? Hur kan Sverige och utrikesministern, i ljuset av de pågående människorättskränkningarna och Sveriges påstådda engagemang för internationell rätt och mänskliga rättigheter, motivera sitt beslut att avstå?

Hur kan vi se på och vägra ta ställning för att stoppa Israels ockupation när civila, särskilt kvinnor och barn, dör och lider utan nödvändig vård? Fler barn och kvinnor dödades i Gaza på ett år än i någon annan konflikt i världen. När min kollega Lorena stod här och pratade om hur palestinier dödas, mördas och våldtas satt Moderaterna och skrattade. Det här är på allvar. Det är inte ett skämt. Människor dör - ta det på allvar!

(Applåder)

Herr ålderspresident! Det är med stor sorg och djup upprördhet jag står här i dag för att ta upp den svenska regeringens skamfulla beslut att avstå från att rösta i FN:s generalförsamling för att ge Palestina utökad status i organisationen - en omröstning som är ett tydligt steg mot ett fullvärdigt medlemskap för Palestina i FN. Regeringens beslut står i skarp kontrast till Sveriges erkännande av Palestina som stat och våra åtaganden för mänskliga rättigheter och internationell rätt. Att Sverige efter 70 år av brutal israelisk ockupation, apartheid, fördrivning, bosättarkolonialism, svält och folkmord inte har modet att stå upp för rättvisa är inget annat än en skam och framför allt ett svek mot det palestinska folket och principen om internationell humanitär rätt.

Den palestinska kampen är en kamp för de mest grundläggande mänskliga rättigheterna. Det är en motståndskamp mot den förtryckande ockupationens strypgrepp och det kallblodiga förnekandet av den mest grundläggande mänskliga värdigheten. Situationen i Palestina är en brutal påminnelse om kolonialismens konsekvenser och den hänsynslösa fördrivningen av ursprungsbefolkning. Trots decennier av Israels ockupation och förtryck har västvärlden konsekvent misslyckats att upprätthålla principerna om demokrati, frihet och internationell rättsordning.

Detta hyckleri blir särskilt tydligt när vi jämför retoriken och åtgärderna mot Rysslands illegala invasion av Ukraina med tystnaden och medskyldigheten till Israels brutala ockupation och folkmord i Gaza och på Västbanken. Vi ser ett kolonialt förhållningssätt och en rasistisk och överlägsen mentalitet som genomsyrar Sveriges nuvarande regering och västerländska ledare. Detta är inget annat än skamligt.

Sedan oktober 2023 har över 42 000 människor dött i Gaza, varav fler än 16 000 barn. Miljontals människor har flytt från sina hem utan någon säker plats att ta vägen, och de möter svält och fruktansvärda förhållanden.

Vi ser hur Israel urskillningslöst bombar Gaza. Vi ser barn som får begrava sina föräldrar och föräldrar som får begrava sina barn. Vi ser bombning av sjukhus, ambulanser, skolor och flyktingläger, och fler journalister och sjukvårdspersonal än i något annat krig har mördats i Gaza. Inget område är fredat, och inga civila går säkra.

Hur kan Maria Malmer Stenergard och den svenska regeringen stå bakom dessa handlingar? Vart har samvetet tagit vägen? Varför denna dubbelmoral? Medan vi i Sverige fördömer Rysslands ockupation av Ukraina och med all rätt står upp för Ukrainas rätt till frihet blundar vi för Israels folkrättsvidriga ockupation och förtryck. Detta är inte bara hyckleri, utan det är falsk solidaritet. Hur kan vi tala om mänskliga rättigheter och internationell lag om vi samtidigt ignorerar det palestinska folkets kamp för överlevnad? Är palestiniers liv mindre värda än ukrainares?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Sveriges beslut att avstå från att rösta i FN:s generalförsamling är inget mindre än medverkan i Israels folkmordspolitik. Vi måste stå upp för palestiniernas rätt till ett fritt och värdigt liv. Europa och Sverige i synnerhet måste resa sig och kräva fred, rättvisa och ett slut på Israels illegala ockupation av Palestina. Det är dags att Sverige tar sin rättmätiga plats som försvarare av mänskliga rättigheter och internationell rätt och slutar att stödja en ockupation som strider mot alla dessa principer.

Historien kommer att döma oss hårt för vår tystnad och vårt hyckleri om vi inte handlar nu.

(Applåder)

Fru talman! Tack, Patrik Karlson, för att du åtminstone försökte svara på min fråga! Det uppskattar jag väldigt mycket.

Patrik nämnde att man ska använda sig av vanliga rättsliga prövningar. Problemet är att vanliga rättsliga prövningar görs av rättsliga instanser som besitter kompetens och har kunskap om hur man gör. Nu lämnar man över detta från domstolar, polis och rättsliga instanser till fastighetsägare, som har noll kompetens i dessa frågor.

Alla remissinstanser säger att detta kommer att bli fel. Det bygger ju på fakta och common sense. Fastighetsägare är inte poliser eller domare. De kan inte göra de rättsliga prövningar som domstol eller polis kan göra. Därför blir det fel.

Patrik Karlson utgår från att det kanske inte blir fler som blir hemlösa. Jag hoppas att det inte blir så. Men min fråga handlar om vad som sker om fler ändå blir hemlösa. Det är redan många barnfamiljer som vräks varje vecka. Vi har de högsta siffrorna sedan 2008. Enligt remissinstanserna kommer det att bli fler som blir hemlösa. Vad gör ni då?

Patrik Karlson talar om kommunerna. Kommunerna kämpar för att hitta bostäder. 190 kommuner har inga bostäder. Det byggs inga bostäder. Hur ska kommunerna hjälpa dessa människor? Det går inte.

Till sist vill jag klämma in det som Stadsmissionen sa: Landets bostadsområden blir inte tryggare om människor mister sina hem. I realiteten kommer regeringens förslag att drabba dem som redan är hårt drabbade. Vräkning av barnfamiljer fungerar inte som brottsbekämpning. Tvärtom visar såväl forskning som civilsamhällets erfarenheter på raka motsatsen.

Det finns evidens för detta. Detta går emot barnkonventionen. Varför har vi lagstiftning som strider mot barnkonventionen i Sverige?

Fru talman! Tredje gången gillt, tänkte jag. Jag ställde den här frågan till Moderaterna och fick inget svar. Jag ställde samma fråga till Kristdemokraterna och fick inget svar. Jag hoppas innerligt att jag nu får ett svar av Liberalerna.

Ska man vräka våldsutövare? Ja, det tycker jag. Vi har en lagstiftning som gör detta möjligt redan i dag, innan vi har antagit det förslag vi talar om i dag. Detta har vi inga problem med. Ska man fortsätta att lagföra kriminella? Ja. Ska vi bekämpa kriminalitet och gängrelaterat våld? Ja, absolut. Vänsterpartiet är för alla dessa saker. Där är vi alltså överens.

Men alla de andra i hushållet, som inte har begått brott, inte är gängmedlemmar och inte rör sig i kriminella miljöer, kommer ändå att straffas genom att bli vräkta. Vart ska de ta vägen? Man har vräkt tillräckligt många familjer. Vi har 30 000 hemlösa i dag, och vräkningarna av barnfamiljer ökar. Som jag nämnde ser vi nu de högsta siffrorna sedan man började mäta.

Risken för att fler barnfamiljer kommer att bli hemlösa är väldigt stor. Min fråga är: När alla dessa barn och barnfamiljer blir hemlösa, vart ska de ta vägen? Har regeringen en plan för det?

Fru talman! Jag kan konstatera att Larry Söder och Kristdemokraterna säger att alla som inte har begått brott också är kriminella. Det är detta vi hör Larry Söder säga här. Det handlar om alla barnen, inte om dem som har begått brott och dem som har hamnat i kriminella miljöer - där är vi överens. Jag vill tydliggöra detta. Men det som Larry Söder och Kristdemokraterna säger är att om en person i familjen begår brott är hela familjen brottslig. Det är denna världsbild Larry Söder har.

När det gäller rasismen är det många med invandrarbakgrund som bor i hyresrätter. Det vet alla. Om vi är överens om att kriminalitet är ett samhällsproblem som finns överallt, varför har vi inte en lagstiftning som bekämpar kriminalitet överallt? Varför gäller detta bara hyresrätter och inte dem som bor i villor? Står Larry Söder här och säger att de barn som bor i villamattor aldrig hamnar i kriminella miljöer? Om det inte är det man säger, om de också begår brott, varför har vi inte en lagstiftning som gäller även dem så att vi kan skapa trygghet?

Jag vill ha trygghet i hela landet, oavsett om man bor i villamattor eller i hyresrätt. Och jag vill inte straffa de barn och föräldrar som inte har begått brott.

Jag vill, fru talman, avsluta med att säga att jag ställde en fråga till David Josefsson om vart alla de här människorna ska ta vägen när de blir hemlösa. Jag fick inget svar av David Josefsson. Jag ställer samma fråga här igen. Om ni lyckas vräka ett flertal familjer och de inte har någonstans att ta vägen utan blir hemlösa, vart ska de ta vägen? Snälla, svara på den frågan! Jag skulle verkligen bli glad om jag fick ett svar. Jag har ställt denna fråga många gånger, men inget av regeringspartierna har velat svara på den.

Fru talman! Larry Söder frågar: Vad är problemet? Han säger att det inte finns någonting rasistiskt med det här förslaget. Kanske väljer Larry Söder att blunda för eller har inte sett nyheterna om trollfabriker som hetsar människor när det gäller invandringen och som sprider hat, hot och rasism om alla invandrare. Man säger att invandrare är kriminella.

Det får konsekvenser. Det påverkar människor som är rasifierade mer än det påverkar Larry och många andra som bor i det här landet. Rasismen som system finns, och den påverkar människor. Den gör att vissa grupper utsätts mer än andra. Det beror på hur de ser ut, om de är muslimer, om de kommer från Mellanöstern eller Afrika och om de är svarta eller vita.

Rasismen är viktig i sammanhanget. Det har Diskrimineringsombudsmannen sagt. Diskrimineringen kommer att öka. Det finns risk för att det blir profileringar. Vissa grupper som bor i hyresrätter kommer att bli mer utsatta. Att säga att det här inte är kollektiv bestraffning är att blunda för sanningen.

Larry Söder frågade om kriminella ska lagföras. Ja, det ska de. Det har jag inget problem med. Det tycker Vänsterpartiet, och det sa jag i mitt anförande.

Larry Söder frågar: Har alla rätt att känna sig trygga i sitt boende? Ja, alla har rätt att känna sig trygga. Men den fråga jag ställer till Larry Söder är: Har alla som är oskyldiga rätt att inte bli straffade för brott som någon annan har begått? Jag tycker att man har rätt att inte bli straffad för någon annans brott. Det är detta som är skillnaden mellan mig och Larry Söder. Larry Söder tycker att alla andra i familjen, till exempel barn som inte har begått brott, ska straffas genom att vräkas och göras hemlösa. Det tycker inte Vänsterpartiet.

Fru talman! Det ledamoten säger stämmer inte. Enligt lagstiftningen kan man vräkas utan möjlighet till rättelse. Även om föräldrarna säger att de kan prata med socialtjänsten och får stöd för att hjälpa barnet har fastighetsägaren rätt att vräka dem, utan möjlighet till rättelse. Det är fruktansvärt, framför allt när barn är inblandade. När ni föreslår ny lagstiftning är det viktigt att ni står bakom hela lagstiftningen som den ser ut i förslaget och inte säger något helt annat än det som står. Det är att vilseleda folk.

Det finns 33 000 hemlösa, och antalet vräkningar av barnfamiljer ökar. Så här många barnfamiljer har inte blivit vräkta från sina hem sedan man började mäta 2008. När alla dessa barnfamiljer är vräkta - vad har regeringen, David Josefsson och Moderaterna för avsikt att göra med de här människorna? Vart ska de ta vägen? Jag har ställt frågan flera gånger, till och med till ministern, men ingen har kunnat svara. Snälla David Josefsson, svara på frågan!

När ytterligare 20 000 personer är hemlösa, vad tänker David Josefsson och regeringen göra med dem? Jag skulle också uppskatta om han svarade på varför den här lagstiftningen bara gäller landets 3 miljoner hyresgäster. Betyder det att barnen till dem som bor i villor och bostadsrätter inte begår brott? Är det Moderaternas mening att säga till svenska folket att barn och familjer som bor i bostadsrätter och villor inte begår brott? Om det inte är så och om vi är överens om att de barnen också begår brott och hamnar i kriminella miljöer, hur kommer det sig då att den här lagstiftningen inte även gäller dem? Varför har vi en lagstiftning som straffar dem som bor i hyresrätter medan samma problem finns bland dem som bor i villor och lagstiftningen ändå inte gäller dem?

Fru talman! Nu är det inte offren utan våldsverkarna som ska vräkas, säger David Josefsson. Men det stämmer inte. Det är att vilseleda svenska folket. Det är att ljuga för svenska folket.

Låt oss säga sanningen här nu! Den här lagstiftningen säger att om ett barn bor med sina föräldrar och kanske till och med har syskon och barnet råkar hamna i kriminella miljöer eller misstänks för brott i närområdet - det behöver inte ens ha begått brott, för man kräver inte att det ska vara brott som domstolen ska fatta beslut om - ska hela familjen vräkas. Då blir det märkligt när David Josefsson står här och säger att det inte är offren utan våldsverkarna som vräks. Mamman, pappan och syskonen som inte hamnat i kriminella miljöer, är de våldsverkare?

Förslagen ger kalla kårar. De visar på ett djupt rotat förakt gentemot hyresrätten och hyresgäster. Det är visitationszoner och övervakning på steroider. Några vill skicka militären till förorten. Man utgår från att de här familjerna inte har förmåga att ta hand om sina barn. Då ska man se till att vräka hela familjen.

Rädda Barnen menar att förslaget snarast kommer att försvåra för föräldrar att ta ansvar eftersom sannolikheten att föräldrar söker förebyggande stöd hos socialtjänsten minskar om de riskerar att vräkas.

Föräldrar kontaktar polisen och socialtjänsten. De kontaktar alla myndigheter för att få stöd. Men nu med den här lagstiftningen vet de att om de gör det kan de förlora sina hem. Vad är det då som säger att de här föräldrarna kommer att höra av sig till de här myndigheterna?

Fru talman! Låt mig börja med att yrka bifall till Vänsterpartiets reservation 2 i betänkandet.

I en tid när fler barn än någonsin vräks från sina hem i Sverige ska vi här i dag debattera ett förslag som oundvikligen kommer att leda till att ännu fler barn kommer att vräkas och därmed förlora den trygghet det innebär att ha ett hem. Vi ska debattera ett förslag som enbart riktar sig mot landets 3 miljoner hyresgäster. Det är ett förslag som på flera sätt kommer att inskränka hyresgästers rättigheter ännu mer och ett förslag som dessutom innebär att Sverige nu inför kollektiv bestraffning, något som inte hör hemma i ett rättssamhälle och en demokrati.

Förslaget vi ska debattera borde i ärlighetens namn i stället haft rubriken "Åtgärder som ska göra det lättare att vräka oskyldiga hyresgäster som inte begått brott", för det är precis detta förslaget innebär.

Fru talman! En uppsjö av ytterst kompetenta remissinstanser har under ärendets gång yttrat sig. Jag känner ett oerhört stort stöd från dessa kunniga expertorganisationer när jag påstår att regeringens förslag är rättsosäkert, att det strider mot barnkonventionen och att det öppnar upp för godtycke, diskriminering och rasism.

Förslagen i dagens betänkande går i samma riktning som all övrig Tidöpolitik. De bygger på okunskap, förakt och illa dold rasism. Men det är ändå ett ovanligt sorgligt betänkande. De flesta av oss förstår att förslagen egentligen inte riktar sig mot hela landet. De flesta av oss förstår att det är långt ifrån alla människor som kommer att behöva ha uppsikt över anhöriga för att undvika att bli vräkta från sina hem. De flesta av oss förstår också att förslagen i verkligheten kommer att drabba dem som redan är hårt drabbade. Det här drabbar dem som redan är de mest utsatta i samhället och som redan upplever enorma utmaningar.

Fru talman! Utan att gå in på detaljer och värdera Tidölagets olika förslag sedan de tillträdde makten kan jag konstatera att högerpartiernas hela kraft läggs på repressiva förslag. Det är den typen av förslag som regeringen slänger fram näst intill dagligen numera. Alla samhällsproblem, både verkliga och konstruerade, ska mötas med ökad repression.

Det känns ändå extra tungt att oskyldiga barn och vuxna nu även ska förlora sina hem bara för att politiker ägnar sig åt populistiskt dravel i stället för att våga ta itu med de riktiga problem som vi ser i samhället i dag. Kort sagt: Tidölagets repressiva politik kommer varken att bekämpa gängkriminalitet eller åstadkomma trygghet i samhället.

Fru talman! Kriminalitet är ett allvarligt samhällsproblem som kräver komplexa lösningar i samverkan mellan såväl rättsväsende som skola och socialtjänst, övriga myndigheter och civilsamhällets organisationer.

Jag ska inte ödsla en massa tid på att än en gång stå här och berätta att även jag och Vänsterpartiet vill se åtgärder mot gängkriminaliteten. Tryggheten i utsatta bostadsområden, såväl som i samhället i stort, måste stärkas. Men det är de kriminella som ska straffas - inte oskyldiga barn och vuxna.

Här finns en tydlig och avgörande skiljelinje mellan mig och regeringen. Jag menar att arbetet med att lagföra och straffa kriminella även i framtiden ska ske genom rättslig prövning i domstol, och inte genom exempelvis privata fastighetsägare. Vi kan inte lösa problemen med kriminalitet genom populistiska attacker på oskyldiga hyresgäster. Problemen måste hanteras av rättsväsendet på ett sätt som är effektivt och lever upp till rättsstatens principer om bland annat proportionalitet.

Trygghetsarbete och brottsförebyggande arbete börjar med en väl utbyggd välfärd för alla, även i politiskt eftersatta områden. Regeringen borde därför omgående ta ett helhetsgrepp på problematiken med utgångspunkt i forskning och beprövad erfarenhet. Ge barnen hopp i stället för hemlöshet! Ge barnen hopp i stället för gängkriminalitet!

Men ingenting i Tidöpolitiken syftar till att stärka socioekonomiskt utsatta bostadsområden. Målet tycks snarare vara att barnen som växer upp i dessa områden tidigt ska lära sig att hur hårt de än kämpar och anstränger sig är de alltid skyldiga i maktens ögon. De ska tidigt lära sig att visitationszoner, kameraövervakning eller annan repression för alltid ska vara en del av deras vardag.

Vad regeringen inte vill förstå är att alla barn som bor i områden där brottsligheten är en del av vardagen behöver skyddas. Att skapa trygghet i dessa och andra områden ska inte behöva stå i motsats till att värna alla barns och ungas rättigheter. Det här är verkligen inte rocket science. Vi måste helt enkelt jämna ut de allt större ekonomiska klyftorna i landet. Vi måste ge barnen hopp i stället för hemlöshet.

Fru talman! Jag citerar Sveriges Stadsmissioner och Rädda Barnen: "Landets bostadsområden blir inte tryggare om människor mister sina hem. I realiteten kommer regeringens förslag att drabba dem som redan är hårt drabbade."

Vräkning av barnfamiljer fungerar inte som brottsbekämpning; tvärtom visar såväl forskningen som civilsamhällets egna erfarenheter på det rakt motsatta. Alla vet att för den familj som en gång blivit vräkt är möjligheten att återigen få ett stadigvarande boende ytterst begränsad. Det gäller inte minst i storstäderna, där det är nästan omöjligt. Till och med regeringens företrädare, med justitieministern i spetsen, borde känna till detta.

Men man har duckat för frågan varje gång den har ställts. Vart ska de vräkta familjerna ta vägen? Att blunda för denna fråga ter sig ytterst märkligt. Den familj som vräks fortsätter ju att vara en del av samhället, vare sig regeringen och Sverigedemokraterna vill det eller inte.

Institutet för mänskliga rättigheter konstaterar krasst att "barn som växer upp under otrygga förhållanden är mer benägna att hamna i kriminalitet, något som motverkar syftet med utredningens förslag - att öka tryggheten i våra bostadsområden". Det blir alltså motsatsen till det man är ute efter. Inte heller detta är rocket science. Jag undrar hur regeringen och justitieministern tänker här. Hur tänker de kring dessa barn? Vad har barnen för framtid efter att de blivit hemlösa?

Fru talman! Det är svårt att säga vad som är värst med dagens förslag. Det finns så många frågetecken. Det finns så mycket inbyggd rättsosäkerhet och så mycket plats för godtycke i förslagen.

I förslagen lyfts tillsynsansvaret för hyresgäster och att det ska öka. Hyresgästen ska ansvara för att barn och andra personer som bor eller vistas i lägenheten inte begår brott i närmiljön. Vilka brott som avses är ytterst otydligt; det verkar spänna från att spränga något eller skjuta någon till att klottra på en vägg upprepade gånger. Dessutom är det ingen som vet vad "närområdet" betyder. Vad avser man med det?

Förslaget om utökat tillsynsansvar har stött på intensiv kritik. Hur ska en hyresgäst förhindra att någon som bor eller vistas i lägenheten begår brott som försämrar närmiljön? Och vad är det egentligen för åtgärder som krävs av hyresgästen för att förhindra att hushållet vräks? Rädda Barnen menar att förslaget snarast kommer att försvåra förutsättningarna för föräldraansvar eftersom sannolikheten att föräldrar söker förebyggande stöd hos socialtjänsten minskar om de riskerar att vräkas.

Sveriges Stadsmissioner å sin sida tycker att förslaget "belyser obegripligheten i de krav som åligger en hyresgäst i hyresrätt". Jag kan bara hålla med, fru talman.

Sedan har vi det uppsamlande begreppet bristande skötsamhet, som också ska införas enligt förslaget. Ingen vet vad det betyder. Ändå ska "bristande skötsamhet" kunna leda till att ett hushåll vräks utan att först få möjlighet till rättelse. Det är katastrof! Alltså ska vräkning av till exempel en barnfamilj kunna ske utan att någon myndighet kopplas in - i dessa dagar när vi har ett så stort antal hemlösa som 30 000 och barnfamiljer som vräks varje vecka.

Sveriges Stadsmissioner menar att "bristande skötsamhet" är ett så pass svepande begrepp att det "blir mycket svårt för gemene man att veta vad det innebär". Men trots denna otydlighet ska alltså detta svepande begrepp kunna leda till att ännu ett barn blir hemlöst i det rika Sverige.

Jag undrar hur regeringen och justitieministern tänker. Är det bristande skötsamhet när någon svingar ett järnrör? Är det bristande skötsamhet när någon lagar mat som doftar lite främmande? Är det bristande skötsamhet när man talar högt, som jag ofta gör? Är det bristande skötsamhet när man spelar musik? Vad innebär det? Var går gränsen? När räknas det som bristande skötsamhet? Är det samma för mig, en man med afrosvensk bakgrund, som för en etnisk svensk eller en invandrare? Vem avgör det? Vi lever ju i ett land där rasism och diskriminering förekommer hela tiden.

Fru talman! Jag undrar hur regeringen och justitieministern tänker. Det här är nämligen katastrofalt.

Också reglerna kring inneboende ska nu skärpas, som vi hörde här tidigare. Kanske är detta den åtgärd som allra tydligast visar att Tidölagets fokus är invandrare. Hyresvärdar ska ges rätten att kräva tillträde till den enskildas hem för att "kontrollera bostaden". Och vems bostäder är det som kommer att kontrolleras, tror vi? 9998113523823Inte är det justitieministerns villa i alla fall, kan vi konstatera. Inte heller kommer alla de barn som bor i villa eller bostadsrätt att drabbas.

Fru talman! Hur ska den diskriminering som redan i dag är så stor i samhället generellt och på bostadsmarknaden i synnerhet kunna minska med detta förslag? Diskrimineringsombudsmannen och många andra anser att förslaget om inneboende riskerar att leda till bristande förutsebarhet, godtyckliga bedömningar och en oenhetlig rättstillämpning. Jag kan bara hålla med.

Fru talman! Det går utför med den svenska demokratin. Är det inte bruna trollfabriker är det i stället regeringens mörkblå förmåga att helt bortse från alla fakta, all kunskap och all erfarenhet som faktiskt finns. Många tunga och ytterst kunniga remissinstanser har kritiserat regeringens förslag. Genomgående betonas att förslagen är djupt rättsosäkra och saknar grund i forskningen. Ingen av expertorganisationerna lyfter fram att lösningen på nyrekryteringen till gängkriminalitet skulle vara att vräka fler oskyldiga barn och vuxna. Bara Sveriges fastighetsägare tycks dela den analysen med regeringen.

Den massiva kritiken mot förslagen kommer främst från de expertorganisationer som på ett eller annat sätt faktiskt arbetar i de områden och med de familjer som regeringspartierna och Sverigedemokraterna har tänkt sig ska drabbas av den nya lagstiftningen. Det är organisationer som har lång erfarenhet av de aktuella problemen och som vet vad de talar om. Kritiken som lyfts fram är så stor att det skulle vara omöjligt att hinna återge allt här i kammaren i dag.

Också Lagrådet kritiserar än en gång regeringen. Men varken Lagrådet eller expertkunskap imponerar på Tidöpartierna. De kunde som vanligt inte bry sig mindre om sådan kritik som inte passar in i deras sneda bild av verkligheten. Det är ytterst beklagligt.

De borde lyssna när kritikerna säger att deras repressiva åtgärder riskerar att bli kontraproduktiva och att de krav som läggs på hyresgästerna är orimliga. Rättigheterna blir allt färre, och straffet - att vräkas - står inte i proportion till de brott som så otydligt beskrivs i förslagen. De borde också lyssna när kritikerna säger att förslagen leder till ökad stigmatisering av både områden och människor - och i detta fall dessutom till en kollektiv bestraffning av landets hyresgäster, vilket innebär att Sverige därmed överger den viktiga rättsprincip som utgår från att alla ska bedömas och straffas utifrån sina egna handlingar.

Kollektiv bestraffning är inte en väg mot ett tryggare samhälle. Men det är en tydlig väg bort från demokrati.

Fru talman! Vräkningarna av barn fortsätter att öka i det rika men ojämlika Sverige och är nu uppe i det högsta antalet sedan Kronofogden började mäta 2008. Att regeringen i detta läge ändå väljer att fullt medvetet bidra till att ännu fler barn vräks är minst sagt upprörande. Hur kan någon på allvar tro att fler hemlösa barn och unga ska minska brotten och göra Sverige tryggare? Hur kan detta vara regeringens prioritet? Hur kan de ta så lättvindigt på att oskyldiga barn förlorar sitt hem? Är det för att de vet att det aldrig kommer att vara deras egna barn som drabbas?

Den nollvision som Sverige säger sig ha för vräkning av barn blir alltmer en pappersprodukt utan värde.

Fru talman! Som riksdagspolitiker ska vi stifta lagar som är moraliskt försvarbara, bygger på vetenskaplig grund och är i linje med rättsstatens principer och internationella åtaganden.

Slutligen, fru talman: Regeringen och Sverigedemokraterna väljer skrämsel, polarisering, populism och till och med lögner. Allt används för att misskreditera och stigmatisera både hyresrätten som upplåtelseform och dem som bor i den. Den förda blåbruna politiken saknar all förankring i verkligheten och drunknar i sina egna fördomar.

Det finns ingen populistisk enkel genväg till ett tryggare Sverige. Det krävs både ekonomiska resurser och en väl genomarbetad politik. Nyrekryteringen till gängen måste minska. Barn och ungdomar måste klara sig genom skolan. Vi måste komma till rätta med trångboddheten och ta itu med både boendesegregationen och samhällets ekonomiska ojämlikhet.

En regering med självrespekt hade arbetat med de frågorna i stället och omgående dragit tillbaka de orättvisa och rättsvidriga förslag som presenteras här i kammaren i dag. Tyvärr är det inget jag tror vi kan förvänta oss av de blåbruna Tidöpartierna och deras regering.

Herr talman! Vi debatterar civilutskottets betänkande CU9 Familjerätt, och jag hoppar in för min kollega Andreas Lennkvist Manriquez, som inte är här i dag.

Jag tänker ta upp framför allt två frågor, och den ena handlar om barnkonventionen.

I Sverige är barnkonventionen lag sedan den 1 januari 2020. Vad är då barnkonventionen? Den är ett rättsligt bindande internationellt avtal som slår fast att barn är individer med egna rättigheter och inte föräldrars eller andra vuxnas ägodelar.

Artikel 12 i barnkonventionen slår fast att barn har rätt att uttrycka sin mening och höras i alla frågor som rör barnet. Hänsyn ska tas till barnets åsikter utifrån barnets ålder och mognad.

När föräldrar tvistar om vårdnad, boende eller umgänge i domstol företräds de vanligtvis av var sitt ombud. Ofta kommer den rättsliga processen att handla om att rättvisa ska skipas mellan föräldrarna, varpå barnet, som egentligen är huvudperson, blir osynliggjort. För att barnets rätt och principen om barnets bästa verkligen ska tas på allvar menar vi att barn bör ha rätt till ett juridiskt ombud som är frikopplat från föräldrarna och deras eventuella biträden. Ett barnombud skulle ha det enskilda barnets intresse för ögonen och kunna utgå enbart från barnets bästa och barnets synpunkter i sin argumentation inför rätten.

Herr talman! Att barn bör ha ett eget ombud för att säkerställa deras rätt att komma till tals är en åsikt som Vänsterpartiet delar med flera organisationer, bland andra Barnombudsmannen, Rädda Barnen och Unizon. Vänsterpartiet anser att varje barn bör ha en klar och uttalad rätt att föra fram sina åsikter i samband med tvister om vårdnad, boende och umgänge. En ovillkorlig rätt för barn att komma till tals i dessa frågor ligger helt i linje med FN:s konvention om barnets rättigheter. Vi menar att även små barn har åsikter om sin levnadssituation som är värda att tas på allvar.

Herr talman! Vänsterpartiet vill poängtera att anledningen till att tvister om vårdnad, boende och umgänge över huvud taget förs till domstol är att det finns en underliggande konflikt mellan föräldrarna. Om föräldrarna hade kunnat samarbeta i frågor kring barnet hade det inte funnits någon tvist. Vidare torde det vara de allra svåraste och mest konfliktfyllda fallen som hamnar i rätten och leder till en huvudförhandling.

Ambitionen måste vara att alla barn som är föremål för en process om vårdnad, boende eller umgänge ska ha rätt att få sina åsikter framförda just för att slippa behandlas som objekt under den rättsliga hanteringen. En rätt till ett eget juridiskt biträde gynnar alla barn vars föräldrar tvistar om vårdnad, boende eller umgänge och i synnerhet de barn som far illa. Vidare skulle ett barnombud leda till mer genomtänkta beslut där barnets vilja faktiskt beaktas, vilket gör att besluten blir lättare att verkställa. Enligt Vänsterpartiets uppfattning bör ett barnombud ha dokumenterad kompetens i frågor som rör barns utveckling, traumahantering och riskbedömning.

Mot denna bakgrund har vi valt att ansluta oss till Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Centerpartiet i en reservation om barns rätt till juridiskt biträde.

Den andra frågan jag ska ta upp i denna debatt handlar om byte av efternamn för den som har adopterats.

Adoptionsskandalen i Sverige har ingen missat, och den uppmärksammades i flera länder. Låt mig ge ett exempel från den. Marianne Skoglund föddes i juli 1980 och kom till sina svenska adoptivföräldrar en kort tid därefter. Hennes adoptivföräldrar fick höra att hennes mamma inte kunde ta hand om henne och därför hade lämnat bort henne. Liksom många andra adoptivbarn undrade Marianne över sitt ursprung, och för ett antal år sedan sökte hon till programmet Spårlöst i TV4 som lyckades hitta och återförena Marianne med hennes biologiska mamma Juanita Yáñez i Chile.

Det var då Marianne fick reda på att inget stämde med den information som hennes adoptivföräldrar fått när hon adopterades. Enligt Mariannes biologiska mamma var det en socialarbetare som sökte upp henne på sjukhuset när Marianne var nyfödd och tog Marianne. Ingen sa vart de hade fört henne. När Juanita sedan sökte efter sitt barn påstod man att Juanita skrivit under och godkänt en adoption. Men det var inte sant utan påhittat.

Bland Mariannes handlingar från tiden för adoptionen finns ett brev skrivet av samma socialarbetare. Där finns en utförlig förklaring om att Juanita valde att adoptera bort Marianne för att hon inte hade ekonomiska möjligheter att ta hand om henne med mera, men allt var lögn. Det är uppgifter som aldrig har kommit från Juanita.

Under flera år sökte Juanita efter Marianne, och hon ska hela tiden ha fått olika svar om var Marianne befann sig. Varje gång nämndes olika städer i Chile. Hon fick aldrig veta att Marianne hade adopterats till en svensk familj. Det visade sig att Juanita Yáñez hade sökt efter Marianne ända sedan hon försvann efter att man förfalskat Juanitas namnteckning.

Hur många fler barn har försvunnit på detta sätt? Det kan handla om tusentals barn där deras mammor fortfarande inte vet var de är, och många av dessa barn kan finnas här i Sverige. Man har stulit deras identitet, kultur, historia och familj från dem. Det är viktigt att dessa barn får upprättelse och att vi lindrar den skada som skett.

Vänsterpartiet har en reservation om byte av efternamn för den som har adopterats. Föräldrabalken säger att den som har adopterats anses som adoptivförälderns barn och inte som barn till sina tidigare föräldrar. En adoption innebär alltså att det rättsliga förhållandet till de tidigare föräldrarna helt upphör.

År 2016 ändrades namnlagen i Sverige. Det blev då lättare att byta efternamn, och möjligheten att ha två efternamn infördes. Enligt lagen har den som är adopterad rätt att återta det namn den bar innan adoptionen. Namnlagen har dock inte visat sig möta den verklighet som adopterade till Sverige befinner sig i. Många av dem som blivit stulna och sedan bortadopterade har nämligen fått fingerade namn och identiteter innan de adopterats till Sverige. De har därför enligt lagen inte rätt att byta till det namn de skulle haft om de inte blivit stulna eftersom de hade ett annat namn när de adopterades.

Herr talman! Med tanke på den skandal och de brottsliga processer som präglat tusentals adoptioner i Sverige anser Vänsterpartiet att ett adoptivbarn ska ha rätt att byta sitt namn oavsett om personen har burit det namnet tidigare eller inte. Det är det minsta man kan begära med tanke på skadan som dessa adoptivbarn har utsatts för.

För Vänsterpartiet är det därför självklart att den som har adopterats ska ha rätt till sitt ursprung och därmed samma rätt att byta till de namn som har funnits i släkten som om man inte hade adopterats.

I dag går adoptivbarn till Skatteverket för att byta efternamn. Men de får svaret att det inte går att byta efternamn eftersom de aldrig har burit detta efternamn innan de blev adopterade. Om de hade burit efternamnet hade det varit lättare. Det krävs att det har varit en allvarlig händelse för att man ska kunna byta till ett namn som man inte har burit tidigare.

Att dessa barn har kidnappats och stulits är så pass allvarligt att Vänsterpartiet anser att Skatteverket borde kunna säga att det är en så allvarlig situation att dessa barn borde kunna byta sitt namn till det namn som släkten har och som dessa barn aldrig har burit. Det är därför som Vänsterpartiet har denna reservation, där vi skriver att vi anser att man måste rätta till denna skada. Och det minsta man kan göra för dessa barn som har blivit fråntagna sin kultur, sin identitet, sin familjs historia är att låta dem byta sitt efternamn. Därför yrkar jag bifall till Vänsterpartiets reservation 10 i betänkandet.

Fru talman! Nu är vi här igen och ska debattera betänkandet Planering och byggande.

I Sverige är det kris i dag. Bostadsbrist, bostadssegregation och ett enormt behov av klimatomställning fortsätter att prägla dagens bostadspolitik och Sverige. Samhället är orättvist och ojämlikt. Klimatkrisen, fattigdomen och klassklyftorna ökar. Sverige har en regering som vägrar ta sin del av ansvaret för klimatomställningen. I stället för regeringen en politik som leder till ökade utsläpp.

Vi borde kunna bättre än det vi ser i dag. För varje dag som går ser vi hur klyftorna i samhället ökar. Vi ser alltmer av allvarlig fattigdom i Sverige, ett av världens rikaste länder. Vi borde kunna bättre.

År 2008 införde den dåvarande regeringen en nollvision för vräkning av barnfamiljer, men förra året nådde vi det största antalet vräkta barn sedan mätningarna startade. Nästan alla dessa vräkningar beror på att hushållet inte har råd med hyran, det vill säga fattigdom. Det är skamligt att vi inte kan bättre. Det är varken ett krig eller en naturkatastrof som har skapat det här. Det är politiska beslut, eller brist på politiska beslut, som har lett oss hit, där vi befinner oss i dag.

Fru talman! Utan ett tydligt och starkt statligt engagemang kommer vi inte att kunna vända denna utveckling. Utan en stark regering som har viljan att bryta fattigdomen, ojämlikheterna och orättvisorna vi stångas med kommer det att fortsätta utför, både i statistiken och i verkligheten.

Planering och byggande

Fru talman! Sverige saknar i dag en sådan regering - en regering med politisk vilja, som vågar satsa på att det ska byggas fler miljövänliga hyresrätter som vanliga människor har råd att bo i. Vi saknar en regering som ser vad utanförskap verkligen är och som vågar göra något åt det. Vi saknar en regering som ser till att det görs en stark statlig och regional planering och som vågar pressa de kommuner som i dag inte tar sin beskärda del av bostadsförsörjningsansvaret för alla invånare.

Vi saknar en regering som inte bara intresserar sig för att gynna de rikas boende utan som förstår att det är bra för hela samhället om även de invånare som har minst ekonomiska resurser slipper fattigdom och kan leva ett drägligt liv i en egen bostad.

Fru talman! Målet med en statlig bostadspolitik måste vara att den ska bidra till en jämlik och hållbar samhällsutveckling, inte bara ekonomiskt och ekologiskt utan även socialt. I dagens Sverige talas det mycket om utanförskap. Man talar om bostadsområden som borde rivas, främst för att de som bor där representerar detta utanförskap.

Det talas mycket om att planeringen borde ta fasta på det svenska traditionella och småskaliga. Bort med det grå och storskaliga! Låt staten bestämma vad som är fult och vackert! Låt alla bo i hus som liknar Sverigedemokraternas Sverigehus, så borde väl allt utanförskap också försvinna! Och om alla dessutom äger sina bostäder försvinner även fattigdomen, och så blir allt bra. Så låter det.

Fru talman! Om det ändå vore så enkelt. Men så talar den som aldrig har varit en del av det så kallade utanförskapet. Så talar också den som inte förstår vad stadsplanering och mångfald handlar om. Så talar den som lever i ett eget skapat utanförskap, åtskild från den verklighet som gäller för så många andra invånare. Så talar många här i denna kammare, fru talman.

Fysiska miljöer kan absolut bidra till utanförskapskänslan. När ingen längre bryr sig och när till och med makthavarna säger att människors hem borde jämnas med marken kan det självklart vara svårt att känna sig delaktig i samhället.

Men i grunden handlar utanförskap och segregation om att inte få samma möjligheter till utbildning och arbete. Byggnaderna i sig är inte huvudproblemet, och att riva dem löser inte heller problemen. Inte heller hjälper det att, som regeringen, fortsätta att ombilda alla billiga hyresrätter som är kvar. För vart ska alla de som bor där ta vägen sedan - alla de som inte kan köpa sina bostäder? Vart ska alla dessa människor ta vägen? Var ska de bo? Ska de bo i de uppsamlingsgetton som med tiden kanske kommer att skapas? Det är där som bara de med den sämsta ekonomin och med de allra sämsta förutsättningarna i livet till sist kommer att bo när allt annat är sålt.

Fru talman! De blandade bostadsområden som det ständigt mumlas om handlar alltid om dessa hyresområden. Ingen vill blanda invånare med olika bakgrunder och inkomster i de välbärgade områdena. I villakvarteren ska inget byggas, och absolut inte flerbostadshus med hyresrätt!

I innerstäderna ska det vara så dyrt som möjligt att bo, med höga inköpspriser för bostadsrätter och ordentliga marknadshyror för hyresrätter - allt för att hålla utanförskapsfolket borta.

En seriös regering borde fokusera på att alla kommuner ska ta ett större ansvar för bostadsförsörjning för alla invånare, oavsett inkomst eller bakgrund. Även de rika kommunerna måste ta detta på allvar och ta sitt ansvar, vilket de inte gör i dag.

Större press bör läggas på samtliga kommuner att se till att det byggs fler billiga hyresrätter - bostäder för vanligt folk och bostäder som vanligt folk också har råd med. I detta har staten en enormt viktig roll att spela. Vänsterpartiet vill att regeringen snabbar på införandet av regional planering i fler regioner än i dag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Planering och byggande

Fru talman! Bygg- och fastighetssektorn står sammantaget för en mycket stor del av miljöpåverkan och energianvändningen i samhället. Det går därför inte att prata om bostäder, planering och byggande utan att prata om det stora behovet av en grön omställning. Klimatet kan inte vänta, och för att samla den nödvändiga kraften måste samhället våga gå före och visa vägen genom kollektiva lösningar.

Vänsterpartiet vill att det redan i detaljplanen ska vara möjligt att ställa krav på energieffektivitet, typ av uppvärmning, konstruktion med mera. Det skulle öka förutsättningarna för ett mer hållbart byggande. Vi vill ändra plan- och bygglagen så att detta blir möjligt.

Vi vill också att renovering och energieffektivisering av det befintliga flerbostadsbeståndet på allvar sätts igång. Men i tider då vi mer än någonsin skulle behöva statliga styrmedel för energieffektivisering av flerbostadshus väljer alltså de högerkonservativa partierna i stället att avveckla allt sådant stöd utan att ersätta det med något annat än orden "vi ska bygga kärnkraft".

Avvecklingen är upprörande på många sätt. Kraven på energieffektivisering har ökat de senaste åren, även från EU. Samtidigt sitter Sverige på ett enormt bestånd av flerbostadshus som är i stort behov av upprustning och energieffektivisering. Detta måste åtgärdas, inte för EU:s skull utan för klimatets skull.

Om alla dessa bostäder energieffektiviserades skulle det innebära en enorm skillnad för hela samhället - inte bara för enskilda boende eller fastighetsägare. Ett riktat statligt stöd är helt avgörande för att åtgärda behoven. Inte minst kommer det att drabba befintliga hyresgäster hårt om inget stöd finns, eftersom det då blir de som ensamma tvingas stå för hela notan genom sina hyresavier.

Men med en regering som ökar utsläppen och dessutom samarbetar med ett parti som i sommar går till val med löftet att riva upp EU:s stora lagstiftningspaket Fit for 55 ser framtiden väldigt mörk ut.

Kritiken mot regeringens brist på bostadspolitik har blivit alltmer högljudd, och den kommer från allt fler håll. Bostadskrisen är massiv. Allt färre hus byggs, och arbetslösheten i branschen ökar för varje dag.

I sin iver att visa att man gör något satsar regeringen på att omdana regler. Förenklingar ska lösa krisen, säger man. Hårt kritiserade byggregelförenklingar som riskerar att leda till fönsterlösa rum i nybyggda bostäder och så låga takhöjder att en lång person inte kan gå rak tävlar med andra dumma regelförenklingar som stoppar funktionshindrade från att bo i studentrum på samma villkor som alla andra i samhället.

Det är verkligen inget fel i sig att se över regelsystem och lagar, men i dessa fall riskerar det att slå hårt mot både funktionsnedsatta och sunda bostäder, samtidigt som byggandet knappast kommer att öka på grund av dessa förslag.

Vänsterpartiet vill ha ett samhälle för alla - för fattiga och för rika, men också för personer med funktionsnedsättning. Vi måste fortsätta bygga ett samhälle som är fritt från diskriminering och där människor möts med respekt för varandra. Att bygga bort tillgängligheten är ett steg tillbaka.

Fru talman! Det byggs inga bostäder nu. Hur ska vi utrota hemlösheten om inte med fler bostäder? Hur ska misshandlade kvinnor kunna lämna de våldsamma männen om det inte finns bostäder? Var ska familjer som vräks på grund av fattigdom bo om det inte finns några hyresrätter kvar med rimliga hyror? Hur ska folk över huvud taget kunna bo och leva på ett acceptabelt sätt om det inte finns bostäder?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Planering och byggande

Det realistiska svaret är att det Sverige vi i dag lever i har blivit så ojämlikt och fattigt att det är näst intill hånfullt mot invånarna att som högerpartierna prata på om att det är nya egnahemsrörelser, bebyggda med SD:s Sverigehus, som ska lösa situationen. Vilka, fru talman, ska ha råd att bo där i dagens Fattigsverige? Folk har inga pengar.

Fru talman! Att vara den som gång på gång upprepar att det är fler hyresrätter som människor har råd med vi måste planera för och bygga känns i sammanhanget bra, för det är vad som krävs i verklighetens Sverige.

Fru talman! Jag kan i dag inte yrka bifall till några reservationer. Utskottet beredde inte just detta betänkande på traditionellt sätt, och därmed har vi inga reservationer. De som undrar vad Vänsterpartiet tycker får gärna gå in och titta på våra tidigare reservationer i frågan.

Fru talman! Det var glädjande att höra det svaret från Larry Söder.

Den andra frågan handlar om bostadsbristen.

"Vill du också ha ett jobb att gå till? Att unga ska kunna flytta hemifrån? En trygg bostad som du har råd att bo i?" Dessa retoriska frågor ställdes av Byggnads inför en demonstration som hölls i Stockholm den 6 februari i år under parollen Bygg bort krisen. Det överlämnades också över 18 000 namnunderskrifter för ökat byggande till bostadsminister Andreas Carlson.

Det är alltså inte bara Vänsterpartiet som kritiserar den här regeringen. Det är alla parter och aktörer inom bostadsmarknaden som har samma kritik när det gäller regeringens passivitet.

Min fråga är hur ni tänker agera för att få fart på byggandet och därmed stävja den varselvåg som nu sköljer över landets byggbransch. Jag vill veta det, inte hur ni ska gynna dem som äger sina bostäder ännu mer än ni redan gör. Det har vi hört, så det är inte det jag är ute efter. Jag vill gärna veta vilka andra reformer ni kommer att genomföra i syfte att öka byggandet för att på så sätt motverka den pågående bostads, bygg och samhällskrisen.

Varselvågen som vi nu ser påverkar väldigt många människor. Inom träindustrin ökade antalet varsel med 270 procent 2023 jämfört med 2022. I byggbranschen varslades totalt 3 512 anställda under det sista kvartalet 2023. Det är väldigt många människor. Det här är en samhällskris, och alla skriker. Ser ni inte hur allvarligt det här är? Vad tänker ni göra - nu?

Fru talman! Som jag sagt här tidigare är det inte ofta jag är överens med Larry Söder i sakpolitiska frågor, men jag har respekt för honom. Därför vill jag ställa två frågor.

Den ena handlar om någonting som vi hört från Sverigedemokraterna, som är samarbetsparti till Larry Söders regering.

Vi vet att SD grundades av nazister, och Europas historia talar om för oss vad nazismen står för. Nazitysklands lösning på alla problem var att bli av med judarna.

Sverigedemokraternas lösning på alla problem i Sverige är att bli av med alla invandrare. Att driva människor med invandrarbakgrund från Sverige är en sådan besatthet och en så central fråga för SD att det överskuggar allt. All sans och rimlighet drunknar i detta vansinne och detta hat man har mot invandrare, framför allt sådana som ser ut som jag. Det är så pass att det nu även blivit invandrarnas fel att vi har bostadsbrist i Sverige.

En kollega, vice ordföranden i civilutskottet, sa häromdagen att om man bara skickar iväg alla invandrare eller icke vita löser man problemen med bostadsbristen. För mig kommer det inte ur ett tomrum, utan det bygger på Sverigedemokraternas politik från dag ett.

Jomshof tyckte att min partikollega Daniel Riazat borde lämna landet.

Vi hörde också Jimmie Åkesson säga att man ska kunna identifiera enskilda individer som inte passar in i samhället och utvisa dem.

Min fråga är helt enkelt om Larry Söder delar SD:s slutsats att om man skickar iväg alla de här invandrarna, mig inkluderad, kommer man att lösa bostadsproblematiken. Delar Larry Söder den slutsatsen?

Fru talman! Jag är inte lika säker på att de andra, som inte har begått brott, kommer att skyddas även om de gör allt. Alla föräldrar som jag har träffat, vars barn har hamnat i kriminella miljöer, har gjort allt för att få hjälp. Vi har sett tv-program om detta. Föräldrar har sagt: Jag har kontaktat socialtjänsten. Jag har kontaktat polisen. Jag behöver hjälp.

Det är de föräldrarna och deras andra barn, som inte har begått brott, som kommer att hamna på gatan med denna lagstiftning.

Frågan som jag vill ställa är: Vart ska alla dessa barnfamiljer, framför allt de som inte har begått brott, ta vägen när ni har lyckats vräka dem? Att ha en bostad är en rättighet. Denna lagstiftning kommer hundraprocentigt att leda till att flera barnfamiljer vräks. När ni har lyckats göra detta, vart ska dessa barn och föräldrar ta vägen? Hur ska detta hjälpa integrationen? Jag vill verkligen gärna ha svar på dessa frågor. Vart ska de ta vägen när de väl är vräkta?

Det andra som David Josefsson nämner är ett argument som man använder från regeringssidan: Vi vill skydda alla grannar. Om någon bor i en lägenhet eller en bostad och den personen utsätts för hot, våld, bomb eller vad det nu är måste den personen avlägsnas eller i alla fall flytta eller vräkas från sitt boende.

Jag är politiker. För ett par veckor sedan blev min familj hotad. Man hotade att bomba mitt hem. Jag har inte begått något brott, men det kan vara så att mina grannar blir väldigt rädda och oroliga. Ska jag och min familj vräkas för att jag blev utsatt för ett bombhot? Är det regeringens resonemang?

Jag håller med om att grannarna ska kunna känna sig trygga, men jag ska också kunna känna mig trygg. De familjer vars barn har hamnat i kriminella miljöer ska också kunna känna sig trygga. Varför skapar vi inte en förutsättning för att avlägsna bara den som har hamnat i kriminella miljöer, i stället för att vräka familjerna, så att resten kan stanna kvar?

Fru talman! Låt mig fortsätta diskussionen om förslaget om tryggare bostadsområden. David Josefsson säger att det är den kriminelle som ska vräkas och inte den laglydige. Det håller jag med om till hundra procent. Men förslaget säger faktiskt att om ett barn som bor i en lägenhet med sin familj och begår brott i nära anslutning till bostaden kommer hela familjen att vräkas. Det är alltså hela familjen som ska vräkas och inte bara den individ som har begått brott.

Jag försöker vara så tydlig som möjligt, för David Josefsson kommer annars att börja prata om just den som har begått brott. Jag vill inte prata om den som har begått brott, för där är vi överens. Begår man brott ska man straffas i enlighet med lagen.

Nu vill jag prata om alla andra som bor tillsammans med den person som begår brott. Det handlar om mamman, pappan eller syskonen, som inte har begått brott. De ska alltså vräkas.

Detta går inte ihop med det som David Josefsson säger, att det är den som begår brott som ska vräkas och inte de laglydiga. Menar David Josefsson att om ett barn i en familj begår brott är hela familjen skyldig till brottet? Det blir kollektiv bestraffning som David Josefsson hänvisar till. Jag vill verkligen ha ett ärligt svar på detta. Fokusera inte återigen på just den som har begått brott, David Josefsson, utan på alla andra som inte har begått brott.

Fru talman! Jag blir upprörd av att sitta och lyssna på verklighetsfrånvända, hatiska politiker. Jag ska hålla mitt anförande och hoppas att man tar replik.

Fru talman! Låt mig börja med att yrka bifall till Vänsterpartiets motivreservation i betänkandet.

Sverige befinner sig i en kris, en omfattande bostadspolitisk kris som den nuvarande SD-regeringen saknar politisk vilja och kompetens att lösa. Det är inte bara Vänsterpartiet som kritiserar regeringens obefintliga bostadspolitik och oförmåga att inse allvaret i dagens situation. I princip alla samhällsaktörer har höjt rösten.

Även i år fortsätter hyrorna att rusa i höjden, även i år fortsätter antalet vräkningar av barnfamiljer att öka och även i år fortsätter pensionärer som har jobbat hela livet att få allt svårare att betala mat och hyra.

Det är fortfarande 180 kommuner som uppger att de har underskott på bostäder. Och enligt siffror från SCB:s senaste konsumentprisindex var kostnad för boende den kostnad som ökade mest i genomsnitt förra året. Räknat på årsmedel steg priserna för boende med hela 12,2 procent under 2023. Kaoset på bostadsmarknaden fortsätter med andra ord, och regeringens passivitet likaså.

Från regeringen hör vi samma gnatande om att bygga småhus och samma tjat om att fler människor ska hyra bostad på en andrahandsmarknad med absurda hyror. I framför allt storstäderna är ungdomar och andra hänvisade till denna andrahandsmarknad. Och i Norrland riskerar samhällets gröna omställning att stoppas eftersom det saknas bostäder. Detta är resultatet av regeringens passiva inställning till bostadspolitik.

Fru talman! I det betänkande som vi nu diskuterar kan man läsa att byggtakten minskade med 55 procent förra året jämfört med året innan. Minskningen förväntas dessutom öka ytterligare under 2024, så att antalet påbörjade bostäder blir cirka 19 500. Det kan jämföras med de 67 000 bostäder som i själva verket skulle behöva tillkomma, enligt Boverket.

Viktiga skäl till det kraftiga fallet i bostadsbyggandet är försvagad köpkraft hos hushållen samt svårigheter med finansiering av nyproduktion. En regering kan inte ordna allt i samhället, men detta är saker som en regering skulle kunna påverka genom en aktiv politik, om man vill. Men viljan, eller möjligen kunskapen, verkar saknas, trots att alla tänkbara samhällsaktörer tycks vara överens.

Svenskt Näringsliv, LO, Byggnads och Stockholms Handelskammare är några av de många som undrar vart den politiska handlingskraften har tagit vägen. De sistnämnda presenterade häromveckan en rapport där man menar att byggkrisen kan komma att kosta 1 000 miljarder kronor fram till år 2030. Jag citerar Stockholms Handelskammares vice vd: "Det går inte att understryka nog att det är tid för politisk handlingskraft."

Tankarna går tillbaka till 90-talskrisen. Då lämnade stora delar av byggbranschens arbetskraft yrket, vilket ledde till en utdragen kris. Det är en kris som till exempel Byggnads menar att vi i viss mån lider av än i dag. Nu händer samma sak igen. När byggbranschen slås ut sprider det sig nämligen till andra närliggande branscher. Det drabbar sysselsättningen och kompetensen i hela landet.

Men mitt i allt detta meddelar regeringen att inga fler åtgärder behövs för att få igång byggandet. Man har inte gjort någonting, men man menar ändå att det är tillräckligt. Ingen mer än regeringen själv anser att regelförenklingar, fortsatta utförsäljningar av de få billiga hyresrätter som finns och större vinster för den villa- eller bostadsrättsägare som vill hyra ut sin bostad i andra hand kan lösa dagens kris. Det är helt enkelt oseriöst.

Inte någonstans i dagens betänkande eller i höstens budget framgår det hur regeringen avser att hjälpa till att få fram fler billiga bostäder eller hur man avser att stävja arbetslösheten i byggbranschen, utöver det dyra, orättvisa och ineffektiva rotavdraget, som man tycks tro ska kunna lösa alla problem.

Efter ett par år vid makten är det nu tydligt att regeringens ointresse för vanliga människors situation är väl cementerad. Förståelsen för landets hyresgäster, byggarbetare, hemlösa och fattigpensionärer är noll och obefintlig. Det råder en total oförmåga att förstå hur svårt det är för många människor i dagens Sverige att få pengarna att räcka till det mest basala. Det finns inget mer att dra ned på när hyran återigen höjs med 5 eller 15 procent. Allt fler människor har helt enkelt inte tillräckligt med pengar och allt fler i byggbranschen saknar arbete.

Fru talman! Om många är överens om att regeringen inte gör tillräckligt är lika många överens om att det finns sätt att komma närmare en lösning. Det går att sätta in insatser för att minska bostadsbristen och samtidigt skapa jobb i byggsektorn. Det är en vinn-vinnsituation.

Här kommer några exempel som aktörer i branschen efterlyst. Högt på mångas önskelista står en blocköverskridande överenskommelse om införandet av ett nytt, utökat och långsiktigt investeringsstöd för byggande av hyresrätter.

Byggnads och GS-facket pekar ut de stora möjligheterna med att utveckla ett mer cirkulärt byggande med mindre avfall och mer återvunnet material. Sverige skulle kunna bli ledande på hållbart byggande och samtidigt skapa fler jobb.

Ge länsstyrelserna ett större ansvar för att stimulera byggandet genom att peka ut områden för bostadsbyggande! Ställ högre krav på kommuner att frigöra byggklar mark! Kommunernas ansvar i det lagstadgade bostadsförsörjningsansvaret måste förtydligas.

Ge kommunerna ekonomiska incitament att bygga mer utifrån faktiska behov, och inför vite för dem som inte bygger enligt angivna mål!

Öka antalet utbildningsplatser med krav på lärlingsplatser inom byggsektorn så att viktig kompetens kan leva kvar även efter krisen!

Det är några av de förslag som regeringen väljer att inte bry sig om i sin iver att sitta still i båten och se på när krisen fördjupas ytterligare. Vänsterpartiet ställer sig bakom alla dessa förslag.

Fru talman! Den gröna omställningen av samhället är ett måste. Bostäder och lokaler står för runt en tredjedel av landets energianvändning. Byggsektorn står för 35 procent av allt avfall inom EU, och i Sverige står sektorn för över 20 procent av koldioxidutsläppen. Ekvationen är inte så svår. Lägre energianvändning innebär lägre miljöpåverkan. Mer återvinning främjar det hållbara samhället.

Bygg- och bostadssektorn är helt enkelt en väldigt viktig pusselbit om den gröna omställningen ska bli verklighet. EU försöker ta tag i frågan bland annat genom direktivet om byggnaders energiprestanda, men medlemsländerna får själva välja vilka styrmedel och åtgärder som ska användas för att uppnå de överenskomna nivåerna. Sveriges regering valde självklart att omgående när man tillträdde avveckla det tidigare energieffektiviseringsstödet som skulle förbättra energiprestandan i befintliga flerbostadshus. Man avvecklade det och ersatte det med i princip ingenting.

I dagsläget finns förvisso ett energieffektiviseringsbidrag som infördes förra året men som enbart - inte så förvånande, kanske - riktar sig till ägare av småhus. Det behövs betydligt mer än så. Om vi ska få till en ordentlig grön omställning måste även staten våga investera ekonomiskt.

Fru talman! Vänsterpartiet har många bra och viktiga förslag som kan bidra till en ny bostadspolitik där staten tar sin roll på allvar och där orden att bostaden är en social rättighet betyder något på riktigt. Det handlar om en bostadspolitik som också satsar på den nödvändiga gröna omställningen.

Vi behöver en nationell strategi för att säkerställa allas rätt till en bostad till en överkomlig kostnad, och vi behöver en ny bostadsförsörjningslag som omfattar både stat och kommun.

Vi behöver en statlig bostadspolitik som vågar satsa på bostadsbyggandet och bidra även ekonomiskt, inte minst i dessa kristider.

Vi behöver en statlig bostadspolitik som förstår att det gröna samhällsbygget förutsätter både trygga och klimateffektiva bostäder i hela landet. En effektiv klimatomställning kräver att både nybyggnation och befintlig bebyggelse minskar sin klimatpåverkan. Då räcker det inte att staten bara satsar på ägare av småhus.

Vi behöver en statlig bostadspolitik som gör riktade investeringar mot ett ökat byggande i trä. Trots att Sverige är ett av världens mest skogstäta länder är det fortfarande bara 13 procent av flervåningshusen som byggs i trä. Om i stället hälften av alla flervåningshus byggdes i trä år 2025 skulle klimatpåverkan i byggskedet kunna minskas med så mycket som 40 procent per år.

Vi behöver en statlig bostadspolitik som satsar på reformer som ökar andelen återbrukat byggmaterial.

Vi behöver en statlig bostadspolitik som värnar barns rätt till bostad i stället för att som regeringen gör föreslå reformer som med hundraprocentig säkerhet kommer att leda till att ännu fler barn vräks.

Vänsterpartiet har en bostadspolitik som uppfyller allt detta.

Fru talman! Alla ska ha någonstans att bo, ett hem där man är trygg och får stanna kvar. Att alla har ett eget hem kommer för Vänsterpartiet alltid att vara viktigare än att några enstaka fler ska kunna köpa sig ett småhus.

Fokus för en statlig bostadspolitik måste vara att skapa bättre och mer rättvisa regelverk och villkor, som bättre återspeglar bostaden som en mänsklig rättighet. Fokus kan inte vara att de som äger sin bostad ska få ta del av en mängd bidrag medan resten får klara sig bäst de kan på en andrahandsmarknad där de som äger bostäder får styra och ställa och tjäna orimligt med pengar på de bostadslösas bekostnad.

När andra partier väljer att avveckla alla stöd till hyresmarknaden väljer Vänsterpartiet en annan väg. Finansiellt stöd från staten är nödvändigt om vi ska stoppa bostadskrisen med påföljande arbetslöshetskris.

När regeringen väljer en politik som enligt Klimatpolitiska rådet gör att Sverige för första gången på decennier kommer att öka utsläppen väljer Vänsterpartiet motsatt väg.

När regeringen inte levererar några reformer som hjälper mot den kris vi är mitt uppe i är Vänsterpartiet berett att göra det.

Fru talman! Efter några år i opposition till denna regering börjar min tro på att de ska genomföra reformer som kan öka bostadsbyggandet ärligt talat sina. Jag vill belysa detta, mitt något uppgivna uttalande, genom att avsluta med ett citat av vd:n på Trä- och möbelföretagen: "Det enda skarpa förslaget för att gynna nyproduktion som regeringen presenterat är 60 miljoner kronor till kommunerna för ökad småhusplanering. Det är en häpnadsväckande låg ambition inför en av de värsta byggkollapserna på 100 år."

Fru talman! Jag vill också passa på att säga: Befria Palestina!

Fru talman! Andreas Carlson pratar om 10 miljarder kronor som skulle ha gått till skolan eller polisen. Samtidigt kan man ge 12 miljarder till de rikaste i avdrag och 4 miljarder till bostadsbidrag. Man ger gärna pengar till de rikaste, men när det gäller att finansiera byggande av bostäder eller att satsa pengar på hyresrätter är det alltid ett problem.

Politik ska göra skillnad och skapa positiva förändringar i människors liv. Men förändring kräver både att rätt politiska beslut tas och att tillräckligt med resurser avsätts för att genomföra reformer som leder framåt.

Det handlar om ett vägval. Det finns två vägar att välja mellan.

Du som lyssnar på detta kan ställa dig den enkla frågan: Vilket samhälle mår du bäst av? Vill du ha ett samhälle med kollektiva bestraffningslagar för oskyldiga hyresgäster, lagar som gör det lättare att vräka både barn och kvinnor som misshandlats av sina män, marknadshyror för de fattigaste, pensionärer som inte längre klarar av att betala sin hyra, och ökad hemlöshet och fattigdom samtidigt som miljardbeloppen från skattebetalarna fortsätter strömma in till de rikas bostäder?

Eller vill du ha ett samhälle med lika lagar för alla, nollacceptans för vräkning av barn och större skydd för hyresgäster i allmänhet och för misshandlade kvinnor i synnerhet, ett samhälle som säger benhårt nej till marknadshyror för att pensionärer och andra inte ska behöva vräkas från sina hem bara för att hyresbolagen ska tjäna ännu mer pengar och ett samhälle där låginkomsttagare slipper bekosta de rikas nya kök?

I så fall vet du vilken väg du ska ta. Det är detta Vänsterpartiet står för.

Det är viktigt att vi ser bostaden som en rättighet. I dessa dagar ser vi bostaden som en handelsvara. Det är någonting som Vänsterpartiet aldrig kan ställa sig bakom.