Malcolm Momodou Jallow

Fru talman! Vänsterpartiet är långt ifrån ensamma om kritiken. I princip hela branschen skriker efter åtgärder, och det är ekonomiska incitament som står högst upp på önskelistan. Mest skriker man från hyresgästernas sida eftersom regeringen helt tycks ha glömt bort hyresrätten. Hyresrätten är en stor och viktig upplåtelseform i vilken det bor 3 miljoner hyresgäster i vårt land. Det är inte en liten marginell upplåtelseform som högern kan lyfta fram när de letar boende för socialt utsatta hushåll.

Låt mig citera en rad samhällsaktörer. Två privata bostadsjättar, Heimstaden och Veidekke, kallade förslaget om ett höjt rotavdrag "en besvikelse" när det presenterades i samband med regeringens budget. Veidekke sa att de "hoppas att regeringen återkommer före budgeten med någon typ av riktad åtgärd för att stimulera tillgången till kapital eller som sänker kostnaderna så att byggkalkylerna kan gå ihop".

Men senast i går fick Veidekke än en gång konstatera att man är extremt bekymrad över den närmast totala politiska handlingsförlamning som råder. Även Hyresgästföreningen pekar på regeringens ensidiga fokus på ägare och säger att ett utökat rotavdrag inte kommer att få byggkalkylerna att gå ihop, inte kommer att bidra till upprustningen av 200 000 hyresbostäder och inte kommer att sänka trösklarna in på bostadsmarknaden.

Även fackförbundet Byggnads anser i sin tur att regeringens förslag är "under all kritik" och säger: "Det behövs rejäla satsningar som faktiskt gör skillnad här och nu." De vill att regeringen "återinför och utvecklar investeringsstödet samt kompletterar investeringsstödet med förmånliga bygglån mot att en lägre hyra sätts".

I dag kan vi alla konstatera att även Riksrevisionen är kritisk och ger regeringen bakläxa. I morse meddelade Riksrevisionen att man rekommenderar regeringen att minska rotavdraget. Avdraget innebär en nettokostnad för staten på drygt 8 miljarder kronor, och enligt Riksrevisionen är det kort och gott helt enkelt inte tillräckligt effektivt.

Jag kan inte uttrycka mig mycket tydligare än vad branschen och sakkunniga gör. De förslag som regeringen lagt fram är pinsamma och ett fiasko. Alla i sektorn säger det.

Men för regeringen och Andreas Carlson verkar det inte spela någon roll hur djup krisen blir. Tiden går, och det blir allt tydligare att någon finansiell stimulans för bostadsbyggandet inte kommer att komma från denna regering. Under tiden fortsätter det akuta läget att eskalera. Ungdomar har fortfarande ingenstans att bo. En allt större andel av befolkningen är hemlös. Flera barn vräks. Samtidigt fortsätter hyrorna att öka i en vansinnig takt, trots att fastighetsbolagen haft decennier av välmående tider. Nu ska hyresgästerna betala för deras räntehöjningar och för alla renoveringar som uteblev under de goda åren. Människor blir allt fattigare, och de svenska hushållens höga skuldsättning skapar stora problem.

Det jag är ute efter är hur vi löser den här krisen. Var är handlingskraften? Var är lösningarna på de specifika problem som vi möter i dag? Eller har alla de här samhälls- och byggaktörerna fel när de säger att de inte ser några bra och effektiva lösningar, åtgärder eller reformer? Den kritiken delar Vänsterpartiet. Har vi alla fel och Andreas Carlson rätt?

Frågan är: Kommer Andreas Carlson och den här regeringen att lyssna på kritiken och vara självkritiska? Kommer de att sätta sig ned tillsammans med oss andra och försöka hitta lösningar som är effektiva? Eller kommer Andreas Carlson att fortsätta på samma väg som nu?

Fru talman! De svar som jag har fått av bostadsministern med anledning av min interpellation svarar inte på en enda av de frågor som jag ställde. Ingen av de reformer som bostadsministern nämner i sitt svar tar itu med den bygg- och samhällskris som vi i dag befinner oss i. Jag ska därför ta tillfället i akt att berätta för bostadsministern hur krisen i Sverige ser ut i dag, så kanske jag kan få ett bättre svar under interpellationsdebatten.

Fru talman! Byggkrisen når sin djupaste svacka på flera decennier. Bostadsbristen är större än någonsin. Trångboddheten ökar. Unga vuxna fortsätter att tvingas in på den oseriösa andrahandsmarknaden, och många av dem kan inte flytta hemifrån. Arbetare och studenter flyr städerna för att de inte har råd att bo kvar. I hela 180 av 290 kommuner är det bostadsbrist, och i Stockholm är bostadskön längre än vad den har varit sedan 40-talet.

Byggkrisen och bostadsbristen är ett hot mot hela samhällsekonomin. Det gäller inte minst för Norrlands del, som skulle kunna bli världsledande inom den gröna industrin. Samma sak gäller inom Stockholmsregionen där företag sedan länge har haft svårt att rekrytera på grund av bostadsbrist, och därmed hotas ekonomin i hela landet.

Fru talman! Det tvärstopp vi nu ser i byggsektorn resulterar alltså inte bara i en ytterligare förvärrad bostadskris utan slår mot hela samhället. Arbetslösheten riskerar att sprida sig som ringar på vattnet när studier måste avbrytas för att studenterna inte har någonstans att bo. Den stora samhällsomvandlingen till den gröna industrin blir omöjlig när bostäder saknas för den inflyttande arbetskraften. Detta, herr minister, är den verklighet vi står inför.

Fru talman! Medan byggbranschen kraschar inför våra ögon tvår regeringen sina händer. Den lägger fram genanta förslag och skyller alla problem på omvärldsfaktorer. Men sanningen är att dess egen politik driver på och förvärrar krisen. Lösningen är en långsiktig social bostadspolitik där staten vågar ta sin del av ansvaret för finansieringen av bostadsbyggandet. Den lösningen måste komma nu, för vi kan inte vänta längre.

Fru talman! Bostadsbyggandet ligger på den lägsta nivån på tio år. Minskningen sedan förra året är den största på 30 år. Byggföretagen talar om den värsta krisen sedan 90-talet, och fackförbundet Byggnads kräver en kriskommission för att rädda kompetens, jobb och byggandet.

Regeringens pinsamma förslag löser ingen kris på vare sig kort eller lång sikt. De subventioner som man har gett till de rika kommer inte att fixa bostadsproblematiken, öka bostadsbyggandet eller hjälpa de utsatta hushållen. Det var lösningen på dessa frågor jag efterfrågade när jag ställde mina frågor till bostadsministern. Jag hoppas att jag kan få möjlighet att få riktiga svar på de frågor som jag har ställt.

Fru talman! I den situation där vi befinner oss i dag har vi bostadsbrist, ökad hemlöshet, lågkonjunktur, ökande arbetslöshet, tvärstopp i byggsektorn, allt fler fattiga hushåll, en skenande skuldsättning bland hushållen och så vidare - listan är lång. Vad har egentligen Andreas Carlson och hans högerkonservativa regering gjort för att korta ned listan? Det är det min fråga handlar om.

Min fråga handlar alltså om vilka åtgärder statsrådet avser att vidta för att hindra bostadsbyggandet att ytterligare sjunka dramatiskt. Jag hoppas att jag får ett svar på dessa frågor.

Fru talman! Jag instämmer helt i analysen. Är det kris är det de som är mest utsatta som drabbas hårdast. Det är därför vi har många som är hemlösa och många som i dag har ett hem men riskerar att bli av med det. Detta håller jag med om.

Utmaningen är alltså att de som drabbas i kristider är de som är mest utsatta. Hur kan då svaret till dem som är fattiga och utsatta och inte har råd att köpa mat och betala räkningar vara att de ska köpa småhus? Det går inte ihop. Det kan inte vara rimligt att du säger till en fattig familj som kämpar för att köpa vinterkläder åt sina barn: Ta och köp ett småhus med en liten trädgård!

Det som ledamoten beskriver är önsketänkande. Jag önskar att jag kan flyga till månen. Men jag måste landa i en verklighet. Har jag förutsättningar för att flyga till månen? Nej. Jag måste utgå från min verklighet och de förutsättningar som finns.

I dag är människor fattiga. I dag blir folk vräkta från sina hem. I dag är barnfamiljer ute i kylan. I dag kämpar pensionärer för att bo kvar i sina hem. Då kan man inte säga till dem: Köp ett hus! Det är att göra narr av dem. Det är att förminska deras verklighet och hur de kämpar varenda dag. Kom gärna med något konstruktivt som kan hjälpa de här människorna här och nu! Hittills har ni inte lyckats med att göra det.

Fru talman! Jag vill börja med att nämna den tragiska händelse som inträffade på en byggarbetsplats. Jag håller helt med dig, Jakob Olofsgård. Tack så mycket för att du lyfte detta! Det får inte hända. Våra tankar går till alla som blev offer för den här tragedin och deras familjer.

Jakob Olofsgård nämnde att den här regeringen gick till val på att förverkliga människors boendedrömmar. Men de har snarare förvandlats till människors boendemardrömmar. Det är fler människor som är hemlösa och fler som får kämpa för att bo kvar i sina hem. Pensionärer kämpar för att kunna bo kvar i sina hem. Barnfamiljer vräks. Det kan inte vara människors boendedrömmar.

Enligt Boverket och alla inom byggsektorn är bostadsbristen extra akut. Det råder en byggkris som slår mot hela samhällsekonomin. Vilket är Jakob Olofsgårds och regeringens svar på detta? Jo, fler ska äga småhus.

Hushållens skuldsättning fortsätter att öka. Svenska hushåll är de näst mest skuldsatta i EU. Svenskarna är ett av hela världens mest skuldsatta folk. Jakob Olofsgårds och regeringens svar är: Fler ska äga småhus.

Det är verklighetsfrånvänt. När man får kämpa för att kunna ha mat på bordet och äta säger Jakob Olofsgård: Ni ska ta flera miljoner i lån, ha en egen insats och köpa ett småhus.

Jag har inget emot att man kan ha småhus om man vill det. Men det måste skapas förutsättningar för att människor ska ha råd med det. I dag har många människor inte råd att ha eget boende. Man måste bygga sina förslag på en verklighet. Det gör ni inte.

Fru talman! Jag konstaterar att Larry Söder inte svarade på min fråga. Jag håller med om att det byggs för lite. Det har jag sagt, och det är alla överens om. Men det är inte detta som min fråga handlar om. Min fråga handlar om att om det byggs för lite och vi har alldeles för få bostäder som människor har råd med, är det då rimligt att man säljer eller omvandlar de lägenheter som finns i dag, de bostäder som människor har råd med? När människor i dag kämpar för att ha råd att köpa mat, hur ska de då ha råd att köpa en lägenhet för många miljoner? Det är inte rimligt. Och när ni väl omvandlar dessa lägenheter, vart ska då alla de människor som inte har råd med dessa lägenheter ta vägen? Det är min fråga.

Jag har en annan fråga som jag ska passa på att ställa. Ni har också föreslagit att det ska bli lättare att vräka människor som är släkt med människor som begår brott, det vill säga barnfamiljer. Om den ena av två föräldrar som har två barn hamnar i en kriminell miljö vill ni vräka inte bara den som har begått brott utan alla andra som inte har begått något brott. Det innebär att flera människor kommer att hamna ute på gatan. Vart ska de ta vägen? Vart ska alla dessa oskyldiga ta vägen? Nu pratar jag inte om den skyldiga. Det är viktigt att man inte lägger tid på det. Jag vill lägga tid på dem som är oskyldiga, som inte har begått brott och som sköter sig. Ni vill vräka alla dessa människor. Det handlar alltså om kollektiv bestraffning. Vart ska alla dessa människor ta vägen när ni väl har valt att vräka dem? Vart ska alla kvinnor som har hamnat i våldsamma relationer och som blir nedslagna ta vägen när ni vräker dem? Vart ska alla dessa barn, med tanke på att barnkonventionen är lag i detta land, ta vägen? Jag skulle uppskatta ett svar, Larry Söder.

Fru talman! Jag och Larry Söder har haft många debatter i denna kammare. Han brukar vara ganska rimlig i sitt sätt att tänka.

Jag ställde tidigare frågan till Larry Söder om han är nöjd med situationen och läget. Och Larry Söder svarade ja. Nu ger jag Larry Söder en möjlighet att revidera sitt svar med tanke på att han har hört sina kollegor, bland andra David Josefsson som sa att han inte är nöjd men stolt. Nu får Larry Söder en möjlighet att revidera sitt svar om han är nöjd med den politik som förs när regeringen visar en avsaknad av reformer när det gäller bostadspolitiken.

Det är kris i Sverige i dag, och regeringen väljer att ännu en gång arbeta aktivt för att ännu fler hyresrätter ska försvinna. Denna gång hoppas man kunna omvandla hyresrätterna till ägarlägenheter. Och dessa ägarlägenheter ska tryckas in bland de hyresrätter som man inte lyckas avyttra - som om det inte finns problem redan nu. Vi saknar just hyresrätter som människor har råd med. Denna regering vill sälja de hyresrätter som är kvar och omvandla dem till ägarlägenheter.

Vart ska alla de människor som inte får ta del av regeringens alla olika avdrag eller bidrag ta vägen, och vart ska alla de människor som aldrig kan eller vill köpa en bostad ta vägen när ni har sålt eller omvandlat alla hyresrätter som finns kvar? Vart tänker ni att de människor som varken kan eller vill köpa en bostad och som inte får ta del av de bidrag som ni ger till rika och välbärgade ska ta vägen när ni har sålt alla bostäder som finns kvar?

Fru talman! Jag uppskattar att David Josefsson i alla fall är ärlig och säger att vi befinner oss i ett extremt allvarligt läge, till skillnad från min kollega Larry Söder som är nöjd med situationen. Jag tycker att det är ett ärligt svar att vi befinner oss i en extremt allvarlig situation. Det måste man inse för att ens kunna börja försöka komma med lösningar. Om man inte inser att situationen och läget är allvarligt förstår man inte vad man behöver göra.

Med det sagt håller jag absolut inte med om att de förslag till åtgärder som man har lagt fram är de rätta åtgärderna för att lösa problemen som vi beskriver här i dag. Man måste bygga bostäder.

Byggsektorn pratar om konkurs och varsel. Människor förlorar sina jobb, och regeringen gömmer sig bakom inflationen. Det går inte. Det duger inte. Man kan inte hela tiden säga att vi har inflation och att vi får vänta tills inflationen är borta. Inga kompetenser kommer att vara kvar. Det har industrin och sektorn också sagt. Varför agerar man inte?

Människor hittar inga bostäder eller har inte råd att bo kvar i sina hem. Svenska hushålls skuldsättning är bland de absolut högsta i hela världen. Vi vräker allt fler av våra barn från deras hem. Vi har barn som vräks. Hemlösheten ökar. Vi har små barn och barnfamiljer som vräks från sina hem. Då säger regeringen att vi har en kris och inflation och att vi får vänta tills det är borta. Medan man väntar tills det är borta blir fler barn vräkta och hemlösa ute på gatan. Är det rimligt? Är det för mycket att begära av en regering att agera och skydda sitt folk i tider av kris?

Ni är ansvariga nu, och då tycker jag att det är rimligt att kräva att ni agerar. Vad gör ni för att stoppa att framför allt barnfamiljer blir vräkta? Vad gör ni för att stoppa hemlösheten och för att människor ska ha hem att bo i?

Fru talman! David Josefsson nämnde i sitt anförande att unga människor inte kan bilda familj för att det saknas bostäder, att företag inte kan anställa för att det saknas bostäder och att människor inte kan ta jobb för att det saknas bostäder.

Byggkrisen slår mot hela samhällsekonomin, och att vi befinner oss i ett allvarligt läge är snarast en underdrift.

Man ställde frågan här tidigare: Vad gör den här regeringen? Vi har inte fått svar. David Josefsson nämnde att man kortar ledtiderna och förenklar byggreglerna. Men min fråga handlar om vad David Josefssons regering gör för att man ska bygga bostäder som människor har råd med.

Trots sakerna som David Josefsson nämnde att regeringen gör nu är läget katastrofalt. Det är byggkris. Det är kris i hela landet. I norra Sverige anställer man hundra personer i månaden, men de har ingenstans att bo.

Ni är ansvariga. Ni sitter i regeringen. Ni har makt att skapa förändring. Varför gör ni ingenting? Vi som sitter i civilutskottet får inga ärenden som kommer till oss. Det är inga propositioner som kommer till civilutskottet, inga förslag.

Alla i byggsektorn skriker efter reformer som behövs för att de ska kunna bygga bostäder. De kan inte bygga, för kalkylen går inte ihop. Varför kommer ni inte med förslag där staten kan komma in och hjälpa till? Vad gör ni för att stoppa den här byggkrisen? Vad gör ni för att fler bostäder ska byggas som människor har råd med?

Herr talman! Låt mig avsluta det jag började säga i den förra repliken. Larry Söder frågade mig om billiga hyresrätter. Jag svarade med att när jag säger billiga hyresrätter menar jag hyresrätter som människor har råd med. Det är svaret på den frågan. Larry Söder kan välja att bortse från mitt svar, men det är ändå mitt svar.

Det jag menar är att man ska bygga bostäder som vanliga människor har råd med. Då måste man ta hänsyn till många olika saker - inflationen, ekonomin, den ökande fattigdomen, pandemin. Det är därför det är viktigt att staten tar sin roll. Staten kan hjälpa byggföretagen att bygga så att kalkylen kan gå ihop.

Men staten kan också ta ett steg tillbaka och säga: Nej, vi gör inte det. Larry Söder och hela högern säger att staten inte kan subventionera byggande av hyresrätter. Det är socialism, säger Larry Söder och hans vänner. Men staten har alltid pengar till att subventionera rika människors köksrenoveringar, poolbyggen och vad det nu kan vara. Är det inte hyckleri? Man vill inte ge pengar till fattiga människor som också jobbar och betalar skatt, men man är väldigt generös när det gäller att ge pengar, många miljarder, till rika människors köksrenoveringar. Som jag sa förut gick det 12 miljarder till detta 2022 och 4 miljarder till bostadsbidrag. Är det rimligt? Det kan inte vara rimligt.

När den strukturella hemlösheten skenar och det enda som hindrar människor att ha ett eget hem är det faktum att de inte har råd behövs det fler billiga hyresrätter där människor utan kapital och höga inkomster kan bo. Det är det vi behöver. Vi måste bygga hyresrätter som människor har råd med. Det är den enda vägen framåt. Allt annat är bara slöseri med tid.

Herr talman! För det första är jag ganska förvånad över att Larry Söder säger att han är nöjd med den här regeringens, hans regerings, politik. Då är vi illa ute. När bostadskrisen är värre i dag än på flera decennier och ledamoten, som sitter vid makten, står och säger att han är nöjd är vi illa ute.

Jag hoppades att Larry Söder skulle ha lite självinsikt och säga: Nej, vi är faktiskt inte nöjda. Det är mycket mer vi kan göra. Situationen är så pass allvarlig att vi måste agera. Det hade varit ett lite mer ärligt svar.

Larry Söder måste vara den ende i Sverige som är nöjd när det gäller bostadspolitiken. Alla andra utanför den här kammaren och utanför Tidöpartierna har visat sitt missnöje. Jag hoppas att han kan revidera detta svar och fundera på vad mer man kan göra. Jag tror nämligen att Larry och jag kan vara överens om att mycket mer går att göra som inte görs i dag.

För det andra gällde det andrahandsuthyrning. Som vänsterpartist är jag för att ha flera olika alternativ för boende, olika upplåtelseformer. Det har jag sagt i denna kammare flera gånger. Dock är det inte det som kan lösa dagens bostadsproblematik. Vi behöver fler bostäder. Vi behöver bygga billiga bostäder. Och när jag säger billiga bostäder menar jag bostäder som vanliga människor har råd med. Det kan aldrig ske om inte staten stiger in och bidrar med stimulansmedel som hjälper till så att kalkylen kan gå ihop och så att byggföretag kan bygga.

Investeringsstödet gjorde just det - 2 000 kronor mindre om man fick investeringsstöd än om man inte använde det. Det är statens roll. Det är vår roll att se till att stimulera.

Herr talman! Sverigedemokraterna och Mikael Eskilandersson säger att marknadshyror över huvud taget inte diskuteras. Jag vet inte vem som är verklighetsfrånvänd här. Satt ledamoten och sov när detta diskuterades i utskottet? Läser han inte tidningen? Kommer han inte ihåg den egna intervjun?

Man undrar ju när han påstår att marknadshyror inte är viktigt för Sverigedemokraterna. Han säger att det inte är en viktig fråga och att Sverigedemokraterna inte är beredda att diskutera att införa marknadshyror.

Tyvärr kan inte Mikael Eskilandersson svara nu, men det hade varit bra om han hade kunnat svara på frågan: Menar Mikael Eskilandersson att Sverigedemokraterna fortfarande inte vill att marknadshyror ska införas i Sverige? Jag tror att svenska folket och era väljare skulle uppskatta att höra sanningen, för nu står Mikael Eskilandersson och ljuger för sina väljare och försöker vilseleda dem.

Byggföretagen talar nu om den värsta krisen sedan 90-talet. Kollapsen har lett till att varslen inom byggindustrin i september i år hade ökat med 446 procent sedan september förra året. Om det inte är kris förstår jag inte vad kris är.

Byggsektorn säger att de behöver reformer från regeringen, men de ser inga. Kalkylen går inte ihop. Folk kommer att förlora sina jobb. Kompetens försvinner. Det enda vi hör från den här regeringen är: Vi kommer att vänta tills krisen är över. Då kan vi återkomma med förslag. Men då kommer hela den här kompetensen att vara raderad och borta.

Den inkompetens som vi i dag ser i den här regeringen, som Sverigedemokraterna stöder, har vi aldrig någonsin sett. Det är helt oacceptabelt. Det duger inte. Agera och gör ert jobb, annars avgå!

Herr talman! Sverigedemokraterna är inte ett seriöst parti. Man kan aldrig ta Sverigedemokraterna på allvar. Den ena stunden säger de en sak, och den andra stunden ändrar de sig. Jag undrar vad Sverigedemokraternas väljare tycker om partiets bostadspolitik, för den är obefintlig. Det är mycket snack och lite verkstad - ingenting.

Sverigedemokraterna har inte en enda reform i budgeten. Det enda som Sverigedemokraterna tjatar om nu är att man ska införa marknadshyror, men vi vet att majoriteten av deras väljare inte vill ha det. Sverigedemokraterna är säkerligen nöjda för att de har lyckats styra regeringen genom att lägga fram repressiva, rasistiska förslag varje vecka. De har lagt fram förslag för att underminera demokratin så som vi känner den. De har lagt fram förslag för att splittra samhället. Det är Sverigedemokraternas hela existensberättigande.

Sverigedemokraterna har inget att säga om bostadspolitiken. Om ni vill diskutera den - kom gärna med förslag som vi kan diskutera! Vänsterpartiet är väldigt tydliga när det gäller de förslag som vi har lagt fram. Ni kan inte gömma er bakom inflationen och krisen varje gång man ställer frågor om bostadspolitiken. Det är ni som styr nu. Ni sitter inte i opposition, så visa att ni faktiskt styr genom att lägga fram förslag som kan bekämpa den bostadsbrist vi ser i dag!

Det är kaos, och alla i byggsektorn säger samma sak: Vi vill gärna se reformer. Om ni står här och inte har några reformer kan ni hellre sätta er ned och visa lite respekt för svenska folket. Om ni inte har något positivt som på något sätt kan möta den bostadskris som vi befinner oss i är det bättre att ni sätter er ned och sysslar med den repressiva rasistiska politik som ni håller på med.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik

Herr talman! Låt mig börja med att säga att jag anmälde tio minuters talartid, men jag kommer säkerligen att gå utöver det. Jag säger det redan nu.

Jag vill rikta min första fråga till Tidöpartierna och den blåbruna regeringen. Är ni nöjda med den här katastrofala bostadspolitiken? Det måste vara den sämsta bostadspolitiken som vi har haft i Sveriges historia. Är ni nöjda med den? Ni kan omöjligtvis vara nöjda med den. Resten av Sverige är tydligt inte nöjd med den. Alla aktörer i bostadssektorn har visat sitt missnöje och gång på gång frågat efter reformer, och ingenting händer.

Herr talman! Än en gång presenterade den blåbruna regeringen en budget på utgiftsområde 18 som främst slår mot hyresgäster och framför allt mot de fattigaste hyresgästerna. Årets budget slår även allra hårdast mot alla dem som inte ens har någon bostad eftersom inga reformer för ökat bostadsbyggande finns med i budgeten.

Herr talman! Jag beklagar att jag än en gång måste stå här i kammaren och tala om detta. Ingen önskar mer än jag att jag slapp det. Ingen önskar mer än jag att regeringen hade presenterat förslag som på allvar tog itu med alla de problem som vi brottas med inom samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande. Men inga sådana förslag kommer från bostadsministern och den blåbruna regeringen, tvärtom. De förslag som regeringen hittills har presenterat gör i stället såren större, problemen större och utmaningarna större på alla sätt.

Herr talman! I Sverige blir människor allt fattigare. De ekonomiska orättvisorna fortsätter att öka. Klyftorna mellan de rika och de fattiga har aldrig varit större. Under pandemin fick Sverige 14 nya miljardärer varje månad. Antalet miljardärer i vårt land har ökat med 1 700 procent de senaste 25 åren.

Samtidigt har allt färre människor råd med det mest basala såsom mat, värme och bostad. Ojämlikheten skenar, och vårt samhälle slits sönder. Allt fler barn vräks från sina hem, och den enskilt största orsaken är fattigdom. Allt fler hushåll hamnar i skuld och tappar fotfästet medan de kämpar för att ha råd med mat och husrum.

Herr talman! Det är för dessa människors skull som jag står här igen och upprepar detta. Sverige behöver en politik för alla hemlösa. Vi behöver en politik för alla barnfamiljer som vräks på grund av fattigdom, för alla ungdomar som inte kan flytta hemifrån och för alla pensionärer som får allt svårare att bo kvar i sina hem på grund av de allt dyrare hyrorna. Sverige behöver en politik som vågar att satsa på att bygga för vanligt folk. Mitt budskap är detsamma som alltid. Bostaden är inte en handelsvara som allt annat. Bostaden är bland det viktigaste vi har. Bostaden är en mänsklig rättighet för alla och inte bara för de rika.

Herr talman! Dagens samhällskris än omfattande. Behoven av investeringar inom samhällsplanering, bostadsförsörjning och bostadsbyggande är enorma. Bostadsbristen är aldrig sinande, och i storstäderna är den akut. Trångboddheten ökar. Unga vuxna och arbetare i storstadsområden flyr städerna för att de inte har råd att bo kvar.

I 180 av 290 kommuner är det bostadsbrist. Samtidigt ser vi ett tvärstopp i byggandet. Bostadsbyggandet befinner sig på den lägsta nivån på tio år. Minskningen sedan förra året är den största på tre decennier. Byggföretagen talar om den värsta krisen sedan 90-talet. Kollapsen har lett till att varslen inom byggindustrin i september i år ökade med 446 procent jämfört med i september förra året. Byggkrisen slår mot hela samhällsekonomin. Byggsektorn utgör 11 procent av bnp, och cirka hälften är bostadsbyggande. Att vi befinner oss i ett allvarligt läge är snarast en underdrift.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik

Herr talman! Byggkrisen innebär att byggandet har sin djupaste svacka på flera decennier. Människor hittar inga bostäder, eller så har de inte råd att bo kvar i sina hem. Svenska hushålls skuldsättning är bland de absolut högsta i hela världen. Vi vräker allt fler av våra barn från deras hem. De politiker som låter detta ske utan att skrika högt borde rimligen gå sönder inifrån. Varje barn som vräks är en skam för ett välfärdssamhälle som vårt.

Vad gör bostadsministern, regeringen och Sverigedemokraterna? De rycker på axlarna och fortsätter att fundera på hur de som redan har mycket ska kunna få ännu mer. De fortsätter att presentera reformer som alla just syftar till att de som har mycket ska få mer. Eller så syftar förslagen på ett eller annat sätt till att aktivt trycka till dem som inget har.

Herr talman! Vad har regeringen och Sverigedemokraterna hittills gjort? I ett läge där högsta prioritet borde vara att utrota hemlösheten valde regeringen i stället att lägga fram förslag som syftar till att vräka ännu fler. Förslaget gör det de facto enklare att vräka oskyldiga hyresgäster som inte har begått brott. Lägg märke till det: De har inte begått brott. Det är förslag som ska göra det enklare att vräka barn och misshandlade kvinnor.

Herr talman! När verkligheten skriker efter resurser för att fler bostäder ska kunna byggas som fler människor har råd att bo i så satsar regeringen stenhårt på att skänka ytterligare skattemiljarder till de rikas köksrenoveringar. Det kallas avdrag när det är för de rika och bidrag när det är för de fattiga. Det kallas för socialism när det går till fattiga människor, men när det går till rika människor är det bra och då duger det. Hos denna regering finns det märkligt nog alltid pengar kvar till avdrag. Ett exempel är att år 2022 kostade bostadsbidraget 4 miljarder, och rotavdraget kostade 12 miljarder.

Herr talman! När rapporter efter rapporter visar hur illa människor far i andrahandsboende trots att de betalar ockerpriser för dessa boenden fokuserar högerns regering på att leta efter fler möjligheter för dem som äger en bostad men som inte behöver den själv att tjäna ännu mer pengar på att hyra ut den i andra hand. Än en gång är det dem som har mycket som ska gynnas på bekostnad av de allra mest utsatta. Andrahandsboende är kort och gott en återgång till ett Fattigsverige vi inte vill se.

Herr talman! När den strukturella hemlösheten skenar och det enda som hindrar människor från att ha ett eget hem är det faktum att de inte har råd behövs det fler billiga hyresrätter där människor utan kapital och höga inkomster kan bo med förstahandskontrakt och under trygga förhållanden.

Men i den stunden väljer Andreas Carlson och hans regering att avveckla allt stöd för byggande av hyresrätter utan att presentera några alternativ. Regeringen väljer att ännu en gång arbeta aktivt för att ännu fler hyresrätter ska försvinna. Denna gång hoppas högern kunna omvandla hyresrätterna till ägarlägenheter. Dessa ägarlägenheter ska tryckas in bland de hyresrätter man inte lyckas avyttra. Högerns besatthet av ägande kommer hårdare än någonsin att drabba kvarvarande hyresgäster. Det är något som knappast bekommer regeringens representanter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik

Herr talman! Det duger inte. Det är inte tillräckligt. Vi måste kunna avkräva regeringen ansvar. Vi behöver reformer som är på riktigt.

För att lösa bostadskrisen krävs inte bara regelförändringar som förenklar byggandet. Inte heller hjälper det att sälja ut de billiga hyresrätter som finns kvar eller att vräka oskyldiga människor som bor i hyresrätter. Det behövs något annat.

Politiken måste våga avsätta ekonomiska resurser när sådana behövs. Och nu behövs de inte bara; de är nödvändiga. Men om detta finns inget regeringsbeslut. Inte en enda satsning som på riktigt kan bidra till ett ökat byggande går att hitta.

Om nu investeringsstödet är så omöjligt att diskutera måste man våga annat. Om vi inte kan prata om investeringsstödet måste vi våga annat. Vi måste ha ett alternativ. Branschen skriker efter en långsiktig bostadspolitik där någon form av stöd till byggandet ingår. Vi måste lyssna.

Vänsterpartiet har föreslagit statliga topplån. Vi har föreslagit att man åtminstone vågar stödja byggandet av studentbostäder med ett specifikt investeringsstöd till just dessa. Om ni inte kan stödja investeringsstödet i sin helhet borde ni i alla fall kunna stödja stöd som går till att bygga studentbostäder.

Vi har föreslagit ett stöd för renovering och energieffektivisering av flerbostadshus - något som skulle bidra till ett mer hållbart samhälle, till fler arbetstillfällen och till möjlighet att hålla kvar hyrorna på en rimlig nivå efter renovering. Vi har föreslagit förbättrade kreditgarantier för byggande på landsbygden. Vi har helt enkelt föreslagit många reformer som inte är det infekterade investeringsstödet.

Jag skulle vilja höra regeringens förslag om hur vi ska öka byggandet och samtidigt förhindra att all kompetens inom byggbranschen är borta när vi kommer ur denna lågkonjunktur. Det är viktigt att vi får svar i dag, för ingen är nöjd. Jag hoppas att inte heller regeringen är nöjd och att den är beredd att satsa och lyssna.

Herr talman! Eftersom våra ramar är större än regeringens på utgiftsområdet och vår budget ska ses som en helhet kommer vi att avstå från att delta i beslutet och i stället lämna ett särskilt yttrande. Jag vill också passa på att yrka bifall till Vänsterpartiets reservation 1.

Herr ålderspresident! Högt tempo, hörde vi ministern säga. Men alla andra inom byggsektorn säger att ingenting händer. Jag vet inte vad högt tempo innebär, för ingenting händer. Det är stopp i bostadsbyggandet. Om det är högt tempo borde vi se bostadsbyggande.

Jag hoppades lite på besked från bostadsministern här i dag men fick inga. I svaret upprepar han bara allt vi hört förut, inget nytt under solen. Jag utgår från att ministern inte har något svar i dag heller.

Det är naturligtvis både bra och viktigt och helt nödvändigt att bekämpa inflationen, men det räcker inte. Bostadsministern och regeringen måste göra mer.

I början av 90-talet var kollapsen i fastighetsbranschen en stor och viktig anledning till finanskrisen. Ingen önskar att detta upprepar sig i ny skepnad.

Det är också viktigt att förstå regeringens ointresse för vanliga människors situation. Det går inte att ta miste på, men det måste upphöra. Det är hög tid för ministern och den här regeringen att inse hur ofattbart svårt många har det i dag, och det är hög tid för bostadsministern att förstå att det är just de människorna som är allra mest beroende av att det finns en statlig bostadspolitik.

Fattigdom är den övervägande anledningen till att många inte har ett eget hem i dag och till att både barnfamiljer och pensionärer vräks från sina hem - fattigdom, inget annat. Därför måste vi ha reformer som hjälper människor ur fattigdom. Vi kan inte fortsätta hjälpa de välbärgade medan människor som är fattiga, pensioner och barnfamiljer, vräks. De kämpar för att leva och betala hyran och energikostnaderna, men för att hjälpa de människorna gör vi ingenting.

Situationen är allvarlig. Det finns mycket att göra. Om vi pratar med varandra kan vi kanske hitta vägar ut ur den samhällspolitiska kris som vi är mitt i just nu. Det är Vänsterpartiet redo att göra.

Herr ålderspresident! Jag ser fram emot att se de reformer som statsrådet pratar om.

Som politiker vill man tro att politik kan göra skillnad, att politik kan förändra. Men om något ska förändras måste först och främst politiska beslut fattas. Sedan måste regeringen också vara beredd att avsätta ekonomiska resurser, om det är vad som behövs för att verkställa ett politiskt beslut. Inget av detta gör bostadsministern.

Herr ålderspresident! Sverige går i denna stund rakt in i en djup byggkris. Alla prognoser visar samma sak. Det blir minst en halvering av antalet byggstarter redan i år, från över 70 000 byggstarter år 2021 till mellan 25 000 och 30 000 byggstarter i år. Det är katastrofalt. Särskilt hårt drabbad är Stockholmsregionen, där länsstyrelsen varnar för att bostadsbyggandet kan komma att sjunka med hela 80 procent.

Andreas Carlson har inte haft konjunkturen på sin sida sedan han tillträdde som bostadsminister. Det ska verkligen erkännas. Det är krig i Europa, skenande elpriser, chockerande matpriser, den högsta inflationen på över 30 år och en befolkning som har allt svårare att få pengarna att räcka till.

Och mitt i allt detta går alltså bostadsbyggandet mot en total kollaps, enligt byggbranschen. Men tuffa tider är en verklighet för oss alla, och de är en stor del av politikens vardag. Tuffa tider kräver tuffa handlingar.

Så vad bör en minister för samhällsplanering, byggande och boende göra i dessa kristider? Ingenting - om vi lyssnar på den högerkonservativa blåbruna regeringen med sitt stödparti. Ingenting - om vi lyssnar på bostadsministern - förutom att fler ska äga småhus och att regeringen arbetar intensivt. Det kommer inga förslag på bostadspolitiska åtgärder, och än mindre får bostadspolitiken några ekonomiska resurser.

När ska vi slippa få höra bostadsministerns universalsvar, nämligen att fler måste äga, ta bolån och bygga ett småhus och att regeringen jobbar intensivt?

Det här är verklighetsfrånvända mantran som vi har hört många gånger. Nu är det kristider, och vi måste agera. Det räcker inte att säga att man jobbar intensivt och sedan stå och stampa på samma fläck.

Folk har inte råd med mat, och allt fler har inte ens ett eget tryggt hem. Hur tänker ministern att dessa människor ska kunna ta lån för att bygga sig ett hus om de inte har råd att köpa mat?

Det är lika bra att betona att Vänsterpartiet inte har någonting emot småhus. Det är bra med en varierad och inte minst en balanserad bostadsmarknad för alla plånböcker och smaker. Alla har olika möjligheter, och alla vill olika saker - även när det kommer till boende. Vänsterpartiet har inga som helst problem med blandad bebyggelse.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Men lika viktigt är det att betona att Vänsterpartiets och min huvudvärk i första hand är alla de som har det tuffast i samhället. Det gäller dem som vräks och dem som inte ens har ett hem att vräkas från, till att börja med. Det är de som är min prioritet, det vill säga alla de som inte ha råd att bygga ett småhus och som inte heller får en egen hyresrätt. Det kan vara på grund av fattigdom eller på grund av den skeva bostadsmarknaden som inte klarar av att bygga hyresrätter med rimliga hyror. Det är dem jag pratar om. De är min främsta prioritet, inte Kristdemokraternas småhus. Inte heller Sverigedemokraternas ständiga hets mot socialt utsatta områden i allmänhet och mot invandrare i synnerhet och inte heller Moderaternas önskan om regelförändringar i strandskyddet så att fler villor kan byggas med sjöutsikt på mark som i dag är en del av vår allemansrätt.

Min prioritet kommer alltid att vara alla de som av olika anledningar har det svårast att klara sig på dagens profitfokuserade bostadsmarknad. Eller jag kan säga som Hyresgästföreningen har skrivit i sin rapport: miljonärsprogram i stället för miljonprogram.

Herr ålderspresident! Kan bostadsministern för en gångs skull ta sig tid och berätta här i dag vad han och regeringen tänker göra för att möta bostadsbristen för de mest ekonomiskt utsatta hushållen, alltså de som inte kan köpa ett småhus?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Så sent som i december förra året stod jag här i kammaren tillsammans med bostadsministern. Han hade då i princip bara ett bostadspolitiskt budskap: Fler ska äga småhus. Och så lägger han ibland till meningen: Regeringen arbetar intensivt. Det är som att man står stilla och så plötsligt ropar högt och säger: Jag springer fort! Det är något slags kognitiv dissonans där. Det man gör och det man säger att man gör är två helt olika saker.

Det har nu gått drygt ett halvår sedan regeringen tillträdde. På det bostadspolitiska området är budskapet vi hör från bostadsministern återigen: Fler ska äga småhus. Parallellt med bostadsministerns småhusdrömmar lever vi fortfarande med den högsta inflationstakten sedan 90-talet. Vi har fortsatt väldigt höga mat- och elpriser, och hyreshöjningarna är de högsta på årtionden.

Samtidigt vet vi att de svenska hushållens skuldsättning är den tredje största i EU. Med de höga räntorna är det i dag mycket svårt för väldigt många hushåll att klara de mest basala utgifterna vare sig det handlar om hushåll i ägt eller hyrt boende.

Men under tiden som hemlösheten fortsätter att öka och barn fortsätter att vräkas från sina hem i ett av världens rikaste länder år 2023 fortsätter bostadsministern att hamra ut: Fler ska äga småhus. Regeringen verkar helt enkelt inte förstå allvaret i situationen, för även i årets vårbudget fortsatte regeringen att visa hur oförmögen den är när det gäller att hantera den akuta situationen på bostadsmarknaden.

Jag är långt ifrån den enda som har lagt märke till detta, utan tvärtom. Snart har nästan hela Byggsverige dömt ut regeringens icke-politik. Nästan dagligen kan man läsa inlägg och artiklar i medierna från olika aktörer i branschen. Alla frågar sig vad regeringen gör och varför bostadsministern är så tyst. Man efterfrågar kommentarer och reformer från bostadsministern.

Efter presentationen av vårbudgeten följde inte ett enda positivt ord. Byggmaterialhandelns reaktion löd: "Reformer på bostadsmarknaden lyser med sin frånvaro." Veidekke, som länge har varnat för storm inom bostadsbyggandet, talar nu om kollaps: "Kollaps för bostadsbyggandet riskerar att övergå i en långvarig samhällsbyggnadskris." Detta handlar om en rapport som Veidekke har skrivit, där man alltså talar om samhällsbyggnadskris.

Ungdomsorganisationen Jagvillhabostad.nu undrar också vad regeringen gör. De efterlyser "en aktiv statlig bostadspolitik som med ekonomiska hjälpmedel och målsättande riktlinjer hjälper kommunerna och byggföretagen att bygga bort bostadsbristen." Och precis som så många andra frågar Jagvillhabostad.nu: "Regeringen, vad väntar ni på?"

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Vi är här i dag för att vi hoppas på att få svar på just den frågan: Vad väntar ni på? Varför agerar inte bostadsministern i dessa kristider? Hur mycket ska bostadsbyggandet sjunka innan regeringen tycker att det är läge att göra något? Hur stor ska hemlösheten vara? Hur många alarmerande rapporter om vräkta barn ska vi behöva se innan bostadsministern agerar?

Faktum är att det enda regeringen har gjort hittills är att ta bort den enda reformen, det vill säga stödet som går till att bygga bostäder.

Nu vill jag gärna höra vad bostadsministern har att komma med.

Fru talman! För det första är det som sagt redan i dag fullt möjligt att säga upp hyresgäster som begår brott och/eller använder bostaden för kriminell verksamhet, och det har vi inga som helst synpunkter på. Jag vill tydliggöra det.

För det andra har polisen varit tydlig med att de i sitt förebyggande arbete inte kan se någon som helst vinst med att det blir enklare att vräka hyresgäster. Polisen säger det. Det här påverkar deras förebyggande arbete. De tycker att det är ett dåligt förslag.

Socialtjänsten säger samma sak. De tycker att det är ett dåligt förslag. Det finns i dag 33 000 hemlösa människor och 50 procent fler hemlösa barn vars familjer blivit vräkta.

De system som vi har med socialtjänsten och länsstyrelserna funkar inte, för barn är fortfarande hemlösa. Att införa ytterligare lagstiftning som kommer att göra ännu fler barnfamiljer hemlösa, fortfarande utan att kunna redogöra för vart de ska ta vägen, tycker jag är oansvarigt.

Jag frågar en gång till: Vart ska alla dessa människor som blir vräkta ta vägen? Det tycker jag är en väldigt rimlig fråga att svara på.

Vi ska sätta brottslingar i fängelse, inte vräka deras mammor och oskyldiga barnfamiljer. Att vräka oskyldiga gör inte Sverige tryggare. Fler hemlösa barnfamiljer minskar inte brottsligheten i Sverige, tvärtom. Det är enkel matematik som man kan tycka att även högern och Gunnar Strömmer skulle kunna förstå, men icke.

Jag uppmanar regeringen att omgående dra tillbaka detta förslag. Det är orättvist och rättsvidrigt och borde därför slängas bort, för det kommer inte att leda till ett tryggare Sverige. Tvärtom kommer det att ge kriminella gäng ypperliga möjligheter att rekrytera fler barn. Det kommer att skapa ett Sverige som är otryggare än i dag.

Därför hoppas jag att justitieministern kommer att ta sitt förnuft till fånga och dra tillbaka det här förslaget, precis som socialtjänsten och polisen vill.

Fru talman! Låt mig börja med att konstatera att Vänsterpartiet aldrig har suttit i regeringen. Vi satt inte i den förra regeringen; det är viktigt att säga rätt. Det var Socialdemokraterna som satt i regeringen med Miljöpartiet, och det var deras ursprungliga förslag, som vi fortfarande i dag är emot. Jag hade en interpellation för inte så länge sedan där jag ställde samma fråga till Socialdemokraterna, som de facto är emot tilläggsdirektivet. De kommer att rösta emot.

Antalet hemlösa ökar i Sverige. Vräkningar av barnfamiljer ökar. Enligt Kronofogdens senaste statistik har antalet barn som tvingats från sina hem de senaste fem åren ökat med nästan 50 procent. I en omfattande granskning, med Malmö som ett exempel, visar tidningen Hem & Hyra att skärpningen av lagen enligt förslaget i regeringens direktiv kan leda till att över 50 hushåll kan komma att kastas ut under ett år, och det skulle kunna påverka ett trettiotal barn - enbart i Malmö under ett år.

Att regeringen fullt medvetet vill bidra till att ännu fler barn vräks är minst sagt upprörande. Det här är en utveckling som definitivt riskerar att leda fler barn och unga rakt in i kriminalitet och därmed öka, inte minska, brottsligheten.

När alla barnen blir hemlösa och justitieministern inte kan redogöra för var de vräkta människorna ska ta vägen, vad är det som säger att gängmedlemmar eller gänggrupper inte kan använda denna situation för att lättare kunna rekrytera dem? När samhället säger att man inte vill ha dem, de har inget hem, dåliga socioekonomiska förutsättningar, är det ännu lättare för gängkriminella att rekrytera dem. De ser till att de får någonstans att bo, ger dem mat och pengar. Hur skapar det trygghet? Det justitieministern vill göra skapar ännu mer otrygghet.

Fortfarande har jag inte fått svar på vart alla de vräkta människorna ska ta vägen. Det är en rimlig fråga att ställa, när justitieministern lägger fram förslag som kommer att göra en mängd barnfamiljer hemlösa. Då är det viktigt att redogöra för var de ska ta vägen.

Hur tänker ministern att detta går ihop med barnkonventionen, som bland annat innebär att barnens bästa alltid ska komma i första hand vid åtgärder som rör barn? I barnkonventionen står det också att varje barn har rätt till en skälig levnadsstandard. En skälig levnadsstandard inkluderar definitivt ett boende.

Man pratar också om föräldraansvar. Varför tror inte justitieministern att dessa föräldrar gör allt de kan för att förhindra problemet? Vad är den riktiga anledningen till att han faktiskt verkar utgå från att majoriteten av föräldrarna till just dessa barn inte bryr sig om sina barn? Vem tror justitieministern att han är när han påstår att utredningen och tilläggsdirektivet är ett viktigt steg för att tydliggöra föräldraansvaret? Den absoluta majoriteten vill inget annat än att skapa trygghet för sina barn och sin familj - egna och andras barn. Att tro att just hyresgäster som är föräldrar behöver bli uppläxade av justitieministern och lära sig av honom att de behöver ta ansvar för sina barn är upprörande.

Många av de föräldrar som justitieministern anklagar har det redan jobbigt - socioekonomiskt. De kämpar varje dag. Att justitieministern lägger detta ovanpå allt annat som de går igenom är djupt oroväckande. Många av föräldrarna kämpar varje dag för att deras barn ska lämna kriminella miljöer. De ringer socialtjänsten och polisen för att få hjälp.

När justitieministern lägger fram ett förslag som säger att ni kommer att bli hemlösa om era barn begår brott - vilka av dessa kommer att höra av sig till socialtjänsten eller polisen? Ingen av dem. Hur går det ihop med justitieministerns mål att skapa ett tryggare samhälle? Det gör det inte.

Fru talman! Debatten i dag mellan mig och justitieministern handlar om den pågående utredningen om att lättare kunna vräka familjemedlemmar när ett barn, en person eller hyresgäster har begått brott. Att vräka människor som begår brott har Vänsterpartiet inte några som helst synpunkter på, inte heller när det gäller att lagföra kriminella.

Men dessa förslag handlar i huvudsak om att ifall en person som bor i någon annans hyresrätt, till exempel ett barn eller en inneboende, begår ett brott i eller i närheten av bostaden ska hela hushållet kunna vräkas - alltså även vuxna och barn som är oskyldiga. Det är det vi måste betona. Regeringen vill också att det ska bli lättare att kunna vräka dessa hyresgäster utan att de först ges en chans till rättelse.

Precis som konstaterats är det redan i dag fullt möjligt att säga upp folk som begår brott och/eller använder bostaden för kriminell verksamhet. Justitieminister Gunnar Strömmers åtgärd kommer alltså bara att leda till att grupper som i dag är oskyldiga lättare kommer att kunna vräkas, inget annat. De skyldiga kan ju redan vräkas. Frågan handlar om varför man ska vräka oskyldiga som inte har begått något brott.

Justitieministern nämner också att detta inte är något straff. Man kan haka upp sig på teknikaliteter och semantik, men om ministern ror i land en lag som gör det enklare att vräka oskyldiga föräldrar och syskon blir det trots allt samhällets straff i någon bemärkelse. Det kan man inte förneka.

Ministerns och regeringens utgångspunkt är att man vill skapa tryggare bostadsområden. Men görs det verkligen genom att man vräker oskyldiga föräldrar och oskyldiga barn och gör oskyldiga barnfamiljer hemlösa? Hur bidrar fler hemlösa barnfamiljer till ett tryggare Sverige? Det kan inte jag säga. Är det verkligen en matematik som går ihop?

Vart tänker ministern att de vräkta familjerna ska ta vägen? Den frågan har jag ställt många gånger, men ingen kan svara på den. Jag vill gärna höra vad ministern säger om det. Vad tänker ministern och regeringen göra för att se till att de människor som vräks har någonstans att ta vägen?

Man skulle kunna tro, och önska, att det här förslaget bara är ett dåligt skämt. Det är liksom svårt att acceptera att någon på allvar kan tro att detta är ett seriöst försök att bidra till ett tryggare samhälle.

Hur många barn är regeringen beredd att offra för att själv framstå som handlingskraftig? Vilka barn är ministern beredd att offra? Det är i alla fall inte barnen från de egna kvarteren, som det förefaller. Det här gäller bara barn som bor i hyresrätter, inte barn som bor i villor.

Är det ministerns ståndpunkt att barn som bor i villor inte begår brott? Det gör de, om ministern har missat det. Kan vi vräka föräldrar till barn som bor i hyresrätter och syskon till barn som bor i hyresrätter på grund av att de begår brott? Men vi är också säkra på att barn som i villor och bostadsrätter också begår brott. Varför gäller inte den här lagstiftningen också för de människor som är välbärgade och bor i villor? Varför har vi en lagstiftning som gäller en viss grupp och inte en annan? Problemen finns ju i hela samhället.

Det finns en inbyggd orättvisa i förslaget som kommer att påverka många människor. Därför vill jag veta hur just den här regeringen tänker. Vad tänker regeringen göra så att inte alla dessa människor ska bli hemlösa?

Fru talman! I dag är det än en gång dags för det årliga tillfället då även högern tvingas prata om hyresrätten här i kammaren. Det tillhör ju inte vanligheterna, kan man säga.

För Vänsterpartiet är hyresgästers ställning och trygghet en mycket prioriterad fråga. Den hänger tätt samman med övrig ojämlikhet i samhället. Alla människor, oavsett inkomst, ska ha rätt till ett tryggt hem till en rimlig kostnad - även Sveriges 3 miljoner hyresgäster.

I dag är den hyrda bostaden också den dyraste bostaden, trots att det rent statistiskt är i hyresrätterna som de fattigaste främst bor. Kort och gott är det de med lägst inkomster som tvingas lägga den största andelen av sin redan låga disponibla inkomst på boendet.

Fru talman! I Malmö, där jag bor, har de stora bostadsbolagen gett girigheten ett helt nytt ansikte. Efter att hyresgästerna just har fått de värsta hyreshöjningarna på 30 år vill sex av de största bolagen höja hyrorna en gång till från den 1 juli - tre månader efter den första hyreshöjningen.

Heimstaden är ett av bolagen, och de motiverar kravet på ännu en hyreshöjning med att "en ansvarsfull förvaltning för oss innebär att man säkerställer en god ekonomi så att man kan ta hand om både fastighet och hyresgäst på bästa vis". Jag undrar hur man tänker ta hand om hyresgästerna när man vill höja hyrorna två gånger inom ett år.

Vi vet hur hushållen kämpar. De kämpar med att få pengarna att räcka till det nödvändigaste och skrapa ihop pengar för att kunna betala hyror till några av Sveriges girigaste bolag, samma bolag som i över ett decennium har tjänat enorma pengar på dessa hyresgäster som de nu utan att tveka trampar på fast de redan ligger. Det är kort sagt skamligt.

År 2021 blev 37 procent av hyresintäkterna ren vinst för Heimstaden och tre andra bostadsbolag som tillsammans äger nästan 100 000 lägenheter i Sverige. Mellan 2011 och 2021, alltså på bara 11 år, ökade hyresintäkterna från 4 miljarder till 23 miljarder för dessa fyra bolag. Men nu menar alltså Heimstaden, tillsammans med några andra bostadsbolag i Malmö, att årets rekordhöga hyreshöjning på 5 procent inte räcker för att få ihop kalkylen.

Det är mycket svårt att känna respekt för dessa fastighetsbolag i dag. De har under ett guldkantat decennium ökat sina vinstmarginaler på hyresgästerna ofattbart mycket. Om Heimstaden verkligen hade ägnat sig åt "en ansvarsfull förvaltning" skulle de rimligen också ha goda marginaler nu när tiderna inte är lika goda. Men dessa marginaler har inte de drabbade - de ensamstående mammorna, fattigpensionärerna eller ungdomarna som bor i någon av dessa bolags lägenheter.

Det är politiska beslut som ligger till grund för denna orättvisa. De orättvisor som i dag missgynnar hyresrätten är alltså en direkt konsekvens av statlig politik. Det är också därför som politiska beslut kan återställa balansen och skapa ett mer rättvist samhälle. Med Vänsterpartiets politik, fru talman, kan vi en gång för alla utjämna orättvisorna.

Vänsterpartiet har många bra och viktiga förslag i dagens betänkande. Med våra förslag blir livet tryggare för hyresgäster. Vi värnar inte bara hyresrätten som upplåtelseform utan även allmännyttan som ägandeform. Vi vill omgående stoppa alla försäljningar av allmännyttiga bostäder och än en gång tillåta allmännyttan att växa sig större och starkare.

Vi fortsätter också att värna den svenska modellen för hyressättning, med kollektivt förhandlade hyror enligt bruksvärdesprincipen. Utvecklingen av förhandlingssystemet ska hanteras av de förhandlande parterna, inte genom statliga ingrepp. Vi kommer alltid att säga nej till marknadshyror vad högerpartierna än väljer att kalla det. Vi kommer aldrig att överge ambitionen om en generell bostadspolitik och motsätter oss alla former av social housing i Sverige.

Fru talman! Med Vänsterpartiets bostadspolitik vågar staten satsa stort på både renovering- och energieffektivisering av det befintliga hyresbostadsbeståndet och på nybyggnation av hyresrätter med rimliga hyror. Vi vill bland annat återinföra investeringsstödet för byggande av hyresrätter, och vi vill ha ett statligt topplån som ersätter en större del av det egna kapitalet. Med vår politik får de enorma statliga subventionerna till de ägda upplåtelseformerna ge utrymme för hyresrätten.

Fru talman! Vänsterpartiet kommer att fortsätta att kämpa för att stärka hyresgästernas ställning och rättigheter. I dag har vi en situation där upprustning av bostäder ofta leder till orimligt höga hyreshöjningar. Många har inte råd att bo kvar i sina hem efter en renovering, och därmed är också deras besittningsskydd i praktiken satt ur spel.

Det är dags att politiken tar itu med detta ofog som kallas renovräkningar. Hyresvärdar utnyttjar nuvarande lagstiftning för egen vinnings skull, och krafttag måste tas mot dessa oseriösa och ofta kortsiktiga hyresvärdar.

Fru talman! Med tanke på det enorma upprustningsbehov som miljonprogrammets hyresfastigheter står inför riskerar dessutom antalet renovräkningar att öka kraftigt om inget görs. Hyresgäster som har betalat hyra för sin bostad i decennier ska inte behöva straffas med hyreshöjningar på 50-100 procent bara för att hyresvärdar inte har skött det löpande underhållet som hyrorna borde ha används till.

Det är hög tid för regeringen att vidta åtgärder.

Vänsterpartiet föreslår bland annat att hyresvärdar redan på förhand ska ge en uppskattning om hur höga hyrorna kommer att bli efter en ombyggnad. Vi vill också att regeringen ser över hyreslagstiftningen så att avvägningen mellan parternas ekonomiska intressen, i de fall som handlar om renoveringar, blir mer jämlik än i dag. Som det är nu vinner fastighetsägarna 90 procent av de konflikter som hamnar hos hyresnämnden - en helt orimlig balans som visar att det i princip inte finns något hyresgästinflytande kvar.

För att stoppa de mest oseriösa aktörerna från att köpa upp slitna hyreshusbestånd, ytskiktsrenovera och höja hyran kraftigt för att därefter sälja fastigheterna med god vinst vill Vänsterpartiet att det, enligt dansk modell, införs ett så kallat spekulationsstopp. Det går ut på att en hyresvärd som köper en fastighet och genomför en renovering inte får höja hyran förrän efter fem år. Som ytterligare ett skydd mot kraftiga och snabba hyreshöjningar vid renoveringar bör de väsentliga hyreshöjningar som trots allt sker fasas in i ett lugnare tempo.

Fru talman! Allmännyttiga bostadsbolag ska drivas utifrån mål om social nytta och samhällsansvar, inte utifrån marknadsmässiga principer och avkastningskrav som leder till att bolag tvingas genomföra ofrivilliga försäljningar av fastigheter och till att bostadsbolagen inte kan genomföra nödvändiga upprustningar av eftersatta miljonprogramsfastigheter utan att höja hyrorna orimligt mycket. Kravet på att bolagen ska bedriva sin verksamhet i enlighet med affärsmässiga principer måste tas bort ur lagen.

Innan lagen om allmännyttiga kommunala bostadsaktiebolag, den så kallade allbolagen, trädde i kraft 2011 var allmännyttan hyresnormerande i förhandlingarna. Bara allmännyttiga bostäder kunde alltså användas som jämförelsematerial vid en prövning av en lägenhets bruksvärde i hyresnämnden. Eftersom allmännyttans hyror var satta efter en självkostnadsprincip innebar det att bruksvärdet fick ett "ankare" i kostnaden för att driva ett allmännyttigt bostadsbolag.

Fru talman! När Allbolagen infördes och självkostnadsprincipen upphävdes medförde det även att allmännyttans hyresnormerande roll avskaffades. Hyrorna ska fortfarande sättas utifrån bruksvärdet, men parterna har inte längre "ankaret" att utgå från. Enligt min mening bör alltså de allmännyttiga bostadsbolagen återigen bedrivas utifrån mål om social nytta och samhällsansvar, och allmännyttan bör åter bli hyresnormerande när parterna förhandlar om hyror.

Fru talman! Än en gång är det dags för mig att stå här i kammaren och försvara barnens rätt att bo gentemot hyresvärdarnas rätt till vinster. För ingen annan tycks vilja göra det. Men vi måste våga skydda barnen vid vräkning - inte hyresvärdarna. Än en gång: Det handlar inte om att ifrågasätta hyresvärdens rätt att få sina hyror betalda, utan det handlar i stället om att ifrågasätta varför barn över huvud taget blir vräkta från sina hem när de enligt svensk lag och barnkonventionen har rätt till ett tryggt boende.

Att slänga ut ett barn i ovisshet är helt oacceptabelt, och jag menar att det borde vara en regerings uppgift att ta nödvändiga initiativ för att se till att det inte blir så. Vänsterpartiet vill att regeringen vidtar åtgärder som gör det omöjligt att vräka en barnfamilj innan familjen har ett fullvärdigt alternativt boende att flytta till.

I stället väljer Sveriges regering att satsa på en utredning som syftar till att få ännu fler barn vräkta. Åtminstone är det en oundviklig konsekvens av ett pågående regeringsuppdrag som i grunden syftar till att göra det enklare att vräka oskyldiga hyresgäster. Häromveckan skärpte dessutom regeringen utredningsuppdraget så att fokus på att vräka just barnfamiljer blev ännu tydligare.

I dagens betänkande lyfts denna utredning upp som en viktig bostadspolitisk åtgärd. Vad är regeringen stolt över när det gäller den här åtgärden? Men det är kanske inte så konstigt eftersom detta råkar vara en av ytterst få saker som denna regering alls har åstadkommit.

Målet är alltså att vräka oskyldiga hyresgäster, som i många fall redan har det mycket tufft enligt såväl polis som socialtjänst. Det är personer som inte har begått något brott och barn som blir hemlösa. Hur kan någon tro att detta ska förbättra Bostadssverige?

Förutom att utredningen har ett i grunden rättsvidrigt perspektiv tycks den röda tråden vara att trampa på alla människor som redan i dag har det tuffast i samhället. Det handlar om mäns våld mot kvinnor. Samma utredning undersöker hur det kan bli enklare för en hyresvärd att säga upp ett hyreskontrakt vid våld i nära relationer.

Fler kvinnor som misshandlas ska vräkas från sina hem. Vart ska de ta vägen? Hur hjälper det en våldsutsatt kvinna att dessutom förlora sitt hem? Vart ska hon och barnen ta vägen?

Förslaget strider mot barnkonventionen, som blev lag 2020. I barnkonventionen står det att varje barn har rätt till en skälig levnadsstandard, vilket inkluderar ett boende. Vart ska de barnen ta vägen? Med en sådan lag kommer fler barn att vräkas, och fler oskyldiga vuxna människor kommer att vräkas till hemlöshet. Vart ska alla ta vägen?

Det är kollektiv bestraffning när man straffar människor som inte har begått brott. Att bli straffad för vad någon annan gör är kollektiv bestraffning och hör inte hemma i ett rättssamhälle.

Det här handlar också om bristande rättvisa. Om fattiga hyresgäster ska bli av med sin bostad om något av barnen har begått brott måste det rimligen även gälla rika villaägare. Men vi hör inte regeringen prata om villaägare. Den hårdare lagstiftningen ska alltså bara gälla vissa invånare, nämligen landets 3 miljoner hyresgäster. Vad som händer när barn eller inneboende i villor och bostadsrätter begår brott framkommer inte i denna utredning och kommer säkerligen aldrig att göra det i någon framtida utredning heller. Man vill även att det ska bli lättare att vräka hyresgäster utan att först uppmana dessa att vidta rättelse.

De flesta föräldrar som jag nämnde tidigare är desperata över deras barns situation när de hamnar i kriminella miljöer. De är livrädda för att förlora sina barn. Vi måste hjälpa dessa föräldrar i stället för att straffa dem.

Fru talman! Brottslingar ska sättas i fängelse, men deras mammor, släktingar, syskon eller föräldrar ska inte vräkas. Att vräka oskyldiga gör inte Sverige tryggare. Fler hemlösa barnfamiljer minskar inte brottsligheten i Sverige - tvärtom. Det är enkel matematik som man kan tycka att även högern skulle förstå - men icke. Varken polis eller socialtjänst tycker att förslaget är bra. Släng det i soporna, och fokusera på att ta fram bra välbehövliga förslag för att möta bostadsbristen i Sverige.

Med detta sagt yrkar jag bifall till reservation 6 av Vänsterpartiet.