Malcolm Momodou Jallow

Fru talman! I dag är det dags att prata bostadspolitik igen här i kammaren. Man kunde önska att även regeringen, inte bara riksdagen, hade ett tillfälle som detta, alltså ett tillfälle då bostadspolitik fick stå i centrum, om än bara för en liten stund. Det skulle nämligen behövas.

Regeringen skulle behöva sitta ned och prata om bostadspolitik. Framför allt borde man prata om vad man faktiskt inte har åstadkommit under åren vid makten – tre år – för det är mycket. Vänsterpartiet är långt ifrån ensamt om denna kritik.

Inte heller i dagens betänkande kan vi se några förslag om hur regeringen avser att få fram fler bostäder. Vi ser inga initiativ som skulle kunna få igång bostadsbyggandet rent generellt. Vi ser verkligen inga reformer som på något sätt kan gynna låginkomsttagares möjligheter att få ett eget hem.

Inte heller går det att förstå hur regeringen ska få stopp på den fortsatta ökningen av antalet vräkningar. Det finns ingen mer än regeringen själv som tror att regelförenklingar, ett utökat rotbidrag, utförsäljning av billiga hyresrätter och större vinster till bostadsägare som hyr ut sin bostad i andra hand kan lösa dessa frågor eller andra akuta problem som dagens krisande Sverige brottas med.

Fru talman! Nybyggnationerna fortsätter att utebli, och hyrorna fortsätter att stiga på ett mycket provocerande sätt år efter år. Det är samma sak med matpriserna: Månad för månad blir maten allt dyrare. Det räcker med att ta ett axplock från den senaste veckans nyheter på ämnet bostadspolitik för att se hur krisen fortgår.

Här är några rubriker: ”Inflationen stiger på nytt.” Hyreshöjningar är den näst största orsaken till det. Sammantaget ökade hyrorna med 6,3 procent förra året och bidrog med 0,5 procentenheter i februaris inflationssiffror. Men glöm inte att de höjda matpriserna drabbar alla. Hyreshöjningarna drabbar bara landets hyresgäster, det vill säga de mest utsatta hushållen.

Nästa rubrik lyder: ”Fyra år efter ombildningen blöder föreningens ekonomi – nu pressas hyresgäster att flytta.” I en Stockholmsförort uppmanade ombildningskonsulten bostadsrättsföreningen att ”ta i med hårdhandskarna för att vräka hyresgäster”. Flera hyresgäster har nu vräkts, inklusive barnfamiljer.

Här är ytterligare ett citat från den gångna veckan: ”Bostadsbyggarnas optimism dämpas.”

Fru talman! Orättvisor och svårigheter gör sig påminda i rubriker såväl som i verkligheten. Förra året gick över 2 000 byggföretag i konkurs. Det är den högsta siffran på över 20 år. Samtidigt låg arbetslösheten bland Byggnads medlemmar på historiska 10,7 procent i februari.

Ingen mer än regeringen själv tror på den enda åtgärd man presenterat, alltså ett höjt rotbidrag. Flera kritiker påpekar att förra årets justering av bidraget, då taket höjdes från 50 000 till 75 000, i princip inte har satt några spår alls i branschen. När nu bidraget ska höjas igen – man går från 30 till 50 procents avdrag av arbetskostnaden – är kritiken än mer högljudd.

Kommunal kallar reformen för fullständigt tondöv och påpekar att deras medlemmar behöver hjälp med att fylla skafferiet, inte bygga om det. Byggnads liknar regeringens förslag med att försöka mata en jättehungrig elefant med en jordnöt åt gången. Man betonar att förslaget inte kommer att leda till att en enda ny bostad byggs. Arbetsgivarsidan, Byggföretagen, säger i ett pressmeddelande att höjningen av rot inte vänder krisen för bostadsbyggandet.

Fru talman! Det är svårt att förstå varför regeringen väljer att lägga så många miljarder på – för att citera Byggnads ordförande igen – renovering av kök och byggande av swimmingpooler i en tid när bostadsbristen är akut och vi vet att allt fler inte har råd att bo över huvud taget.

Vräkningarna av barnfamiljer fortsätter att öka. Pensionärer har inte längre råd att betala för mat och hyra. Om man i ett sådant läge tror att vanliga hushåll har råd med renovering av villor och bostadsrätter vill jag påstå att man helt tappat all verklighetsförankring. Hur kan detta vara den enda prioritering som regeringen gör som riktar sig mot byggsektorn?

Fru talman! Man kan ställa rotbidragets kostnad mot kostnaden för det numera avvecklade stödet för byggande av hyresrätter med billiga hyror. Skillnaden är inte så stor. Jag är medveten om att regeringen har stora ideologiska låsningar kring statligt stöd för byggande, i alla fall om det handlar om stöd för bostäder som även vanliga löntagare har råd att betala för – hyresrätter. Men Vänsterpartiet är långt ifrån ensamt om att efterfråga just någon form av statligt stöd som kan stabilisera de extrema svängningar i bostadsbyggandet som vi sett de senaste åren. Till och med analyschefen på Byggfakta säger att det behövs ”någon sorts statligt ingrepp som faktiskt kan stabilisera produktionen”.

Byggfakta presenterade för ett par år sedan en rapport om branschens syn på avskaffandet av investeringsstödet. Det var nästan 80 procent som menade att det slopade stödet skulle leda till minskat bostadsbyggande och som ville ha kvar det i någon form.

Sverige lider fortfarande av ett stort underskott på bostäder. De flesta är alltså överens om att staten med kraft måste gå in och stödja bostadsbyggandet. I närliggande länder, såsom Finland, Danmark, Norge, Nederländerna, Frankrike och Tyskland, är det en självklarhet att investera i byggande i form av subventioner på ett eller annat sätt.

Att staten subventionerar poolbyggen ger ingenting till samhället i stort. Det finns många andra alternativ som kan leda till en bättre framtid när det gäller både bostadsbyggandet och arbetslösheten i byggbranschen. Det kan till exempel vara kreditgarantier, förmånliga bygglån, investeringsstöd och ett statligt byggbolag med uppgift att främst bygga billiga hyresrätter. Alternativen är många.

Branschen efterfrågar en blocköverskridande överenskommelse kring någon form av utökat och långsiktigt stöd för byggande av hyresrätter.

Jag uppmanar regeringen att svälja stoltheten och titta på olika alternativ. Låt oss tillsammans hitta långsiktiga lösningar så att branschen vet att det finns något stabilt att luta sig mot!

Fru talman! Vänsterpartiet vill att en nationell strategi ska tas fram för att säkerställa allas rätt till en bostad till överkomlig kostnad. Vi vill se en ny bostadsförsörjningslag som omfattar både stat och kommun. Samtidigt måste kommunernas lagstadgade bostadsförsörjningsansvar förtydligas. Det ska ställas högre krav på kommuner att frigöra byggklar mark, men kommunerna bör också ges ekonomiska incitament för att bygga mer utifrån faktiska behov. För dem som inte bygger enligt angivna mål bör vite införas.

Fru talman! Ett av kommunernas viktigaste verktyg för bostadsförsörjningen är allmännyttan. Det gäller inte minst möjligheten att föra en social bostadspolitik och att säkerställa att det finns ett varierat utbud av bostäder i den egna kommunen. Vänsterpartiet anser därför att det ska vara obligatoriskt för alla kommuner att ha minst ett kommunalt eller regionalt allmännyttigt bostadsbolag.

Försäljningen av allmännyttiga hyresrätter måste stoppas. Vi vill därför utreda hur ett långsiktigt förbud mot utförsäljning inom allmännyttiga bostadsbolag kan säkerställas. Dessutom bör alla kommuner ha en bostadsförmedling i kommunal eller regional regi som genom transparenta och rättvisa regler förmedlar hyresbostäder efter kötid. Krav bör införas på att även privata fastighetsägare ska fördela minst 80 procent av sitt lediga bostadsbestånd till en sådan förmedling.

Fru talman! Vänsterpartiet vill ändra lagen så att det inte längre ska vara möjligt för kommunerna att föra över stora summor från vinster i allmännyttan till kommunernas övriga verksamheter. Vinsten ska gå tillbaka till bolaget och gynna hyresgästerna. Allmännyttans hyresgäster betalar skatt, precis som övriga kommuninvånare. Det är inte rimligt att just dessa medborgare dessutom ska finansiera badhus och annat åt övriga kommuninvånare med sina hyresinbetalningar.

Fru talman! När det gäller de olovliga värdeöverföringar som sker av vinster från olika allmännyttor vill vi omgående införa sanktionsmöjligheter mot detta ofog. Olovliga värdeöverföringar ska återbetalas till bostadsbolagen.

Slutligen vill vi att begreppet affärsmässiga principer ska tas bort från allbolagen. Det är hög tid att Sverige tar den fajten mot EU om det skulle bli nödvändigt. Därför yrkar jag bifall till Vänsterpartiets reservation 13.

Fru talman! Under ett par decennier har utsläppen i Sverige minskat varje år, men nu står vi inför en annan verklighet. Den nationella politiken leder till ökade utsläpp, och enligt Klimatpolitiska rådet har Sverige tappat styrfarten i klimatarbetet. Men, fru talman, den gröna omställningen av samhället är ett måste. För ett ökat bostadsbyggande och för en grön omställning krävs en statlig bostadspolitik där man vågar investera i framtiden – både ekonomiskt och med nytänkande.

Bostäder och lokaler står för runt en tredjedel av landets energianvändning. Byggsektorn står för 35 procent av allt avfall inom EU. Och i Sverige står sektorn för över 20 procent av koldioxidutsläppen. För att lösa ekvationen krävs en statlig bostadspolitik för klimateffektiva bostäder. Vi måste bygga mer, men vi måste också bygga rätt. Detsamma gäller renoveringen av det befintliga bostadsbeståndet. Vi måste renovera mer, men vi måste göra det på rätt sätt. Vänsterpartiet vill omvandla rotbidraget till ett grönt renoveringsstöd, och för hyresrätter i flerbostadshus vill vi återinföra renoverings- och energieffektiviseringsstödet.

Utöver det måste återbruket av byggmaterial öka. Lägre energianvändning innebär lägre miljöpåverkan, och mer återvinning främjar det hållbara samhället. Branschen själv har uttalat höga ambitioner när det gäller att minska sin klimatpåverkan genom en högre andel återbrukade produkter. Sverige kan bli ledande i hållbart byggande och samtidigt skapa fler jobb om vi utvecklar ett mer cirkulärt byggande. Men då måste staten börja bidra med reformer som kan öka andelen återbrukat byggmaterial.

Fru talman! Regeringens politik för tankarna till 1800-talets Sverige. Det är ett Sverige där fattigdomen numera är så påtaglig att allt fler människor inte ens har råd med mat och boende, ett Sverige där de mest utsatta ständigt misstänkliggörs och utsätts för repressiv politik, ett Sverige där vi omformulerar lagarna så att vi på nytt ska kunna bygga bostäder som stänger ute människor med funktionsnedsättningar och ett Sverige som blir alltmer tudelat och där bara de rika får privilegier och politisk makt.

Är det verkligen detta bakåtsträvande Sverige som befolkningen vill ha? Jag hoppas inte det. Jag hoppas och tror att ett uppvaknande redan har skett och att det kommer att visa sig vid nästa riksdagsval. Politiken måste fungera och prioritera på andra sätt än vad som är fallet i dag. Politiken ska ha som mål att skapa bättre och mer rättvisa regelverk och villkor som bättre återspeglar bostaden som en mänsklig rättighet.

Det är den politiken som jag och Vänsterpartiet vill föra när vi för Sverige vidare in i en bättre framtid.

Herr talman! Låt mig börja med arbetslinjen, som det talas om. I dag är över 600 000 människor arbetslösa. Som statsrådet kanske vet är jag ordförande i civilutskottet och jobbar med bostäder. Över 2 000 bostadsbolag har gått i konkurs.

Människor är inte arbetslösa för att de vill vara arbetslösa. De är inte fattiga för att de vill vara fattiga. Det är regeringens politik som gjort att människor har blivit av med arbetet, precis som pandemin ledde till att många blev av med arbetet. Det handlar inte om bidragsberoende utan om en politik där beslut fattas som gör att människor i dag inte har ett arbete att gå till, vilket påverkar hushållens ekonomi, skapar fattigdom och så vidare.

När barnfamiljer hamnar i en situation som delvis orsakats av politiken eller av politiska beslut kan inte det bästa vara att ta bort det stöd som finns för att hjälpa dem när de har hamnat i en sådan situation. Att säga att de inte får vara bidragsberoende utan måste arbeta är inte rättvist. Så kan man inte tänka.

Det handlar om människor, såsom alla som jobbar i byggbranschen och som har jobbat och byggt det här samhället. Jag har träffat många byggnadsarbetare som har jobbat hela livet men som i dag inte har ett jobb att gå till. De har familjer som kan behöva stöd från staten, men då säger staten: Det är inte det bästa sättet att fixa det här, utan ni måste gå och jobba. Om man har en politik som skapar jobb kommer folk att gå och jobba.

När det gäller samverkan tycker jag att det är viktigt. Precis som statsrådet säger finns det ett system, men systemet funkar inte eftersom det inte är obligatoriskt utan frivilligt. I vissa kommuner funkar det, men i vissa kommuner funkar det inte. Varför är det inte obligatoriskt? Då kan samverkan ske varje gång ett barn riskerar att vräkas. Då kan man finnas där för att hjälpa och plocka upp barnen. Det tycker jag är viktigt, och det är också i enlighet med barnkonventionen, som är lag i Sverige.

Herr talman! Jag instämmer i det statsrådet säger. Men jag vill att man går från ord till handling, för trots allt som görs vräks barn – 711 bara i år. Statsrådet tar stolt upp att 59 procent av vräkningsansökningarna dras tillbaka, men för mig är det inget kvitto på framgång. Det är ett kvitto på hur nära avgrunden tusentals hushåll lever. Det är en varningssignal, inte ett argument för fortsatt passivitet. Vi måste se detta problem.

Det är lätt att tala om barnets bästa, men det är handling, inte ord, som avgör om Sverige följer barnkonventionen. I dag bryter staten mot sina åtaganden varje gång ett barn förlorar sitt hem. Därför frågar jag igen: Var finns regeringens akuta åtgärdsplan för att stoppa vräkningarna av barn? Vi måste stoppa dem. Vi kan inte vänta två år, för då blir ännu fler barn hemlösa.

Det är inte bara siffror; det är barns liv. Stadsmissionen möter vuxna barn till hemlösa och ser att hemlösheten går i arv i Sverige 2025. Detta händer trots att barnkonventionen är svensk lag. I över 30 fall där barn har vräkts har Hyresgästföreningen granskat domstolsbeslut och funnit att det i nästan alla fall döms till hyresvärdens fördel. Barnets bästa har inte satts främst utan sist, trots att artikel 3 i barnkonventionen slår fast att barnets bästa alltid ska komma i främsta rummet.

FN har återkommande kritiserat Sverige för att barn vräks. Regeringens svar är en kartläggning som ska vara klar 2027. Det är inte rimligt. Ska vi vänta på fler rapporter medan fler barn förlorar sina hem?

Herr talman! Senast jag träffade Kronofogden var beskedet att man vet vilka de skuldsatta är, var de bor och vilka som riskerar vräkning. Man vet alltså allt detta. Ändå agerar ingen och stoppar det. Vad är det mer som ska kartläggas?

Vi är uppe i 437 000 skuldsatta privatpersoner hos Kronofogden, och deras skuld är på 138 miljarder. Under ministerns tid i regeringen har denna summa ökat med 37 procent, och den fortsätter att öka med 50 miljoner varje dag.

Herr talman! Vi behöver inte fler kartläggningar eller utredningar. Vi behöver handling för att dessa barn ska ha ett hem i enlighet med svensk lag. Kronofogden har ett uppdrag att samverka med socialtjänsten. Men det är frivilligt, och vi vet att det ofta sker för sent eller inte alls.

Därför frågar jag statsrådet: Kommer regeringen att göra denna samverkan obligatorisk, särskilt i de fall där barn är inblandade? Vilka kompletterande åtgärder avser statsrådet att vidta för att säkerställa att barnkonventionen efterlevs när barn hotas av vräkning?

Det är inte acceptabelt att barn i Sverige 2025 vräks på grund av fattigdom. Det är ett moraliskt haveri, ett politiskt svek och ett brott mot framtiden. I framtiden kommer man att döma oss, inte för att vi gjorde för lite utan för att vi visste och ändå valde att inte agera. Jag hoppas att man agerar, och jag hoppas att statsrådet är enig med mig när jag säger att läget är akut. Även om föräldrarna är fattiga har barnen inte gjort något; de är bara offer. Därför har vi ett ansvar att se till att de får en trygg uppväxt och ett tryggt hem.

Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret, men låt mig vara tydlig: Det är inte tillräckligt. Det är inte acceptabelt att vi i dag har barn i Sverige som inte har ett hem.

För fjärde året i rad ökar antalet vräkningar i Sverige. Förra året förlorade 3 042 hushåll sina hem; det är en ökning med 21 procent sedan 2022. Mitt bland dessa siffror – mitt bland dessa utdrivna människor – finns 711 barn. De rycks upp med rötterna och tvingas lämna sitt hem, sin trygghet och sin vardag. Det är inte en naturkatastrof som har orsakat detta, utan det är politiska beslut och politisk passivitet. Det är regeringens politik som är orsaken till detta.

Herr talman! En ny studie visar att den officiella statistiken bara är toppen av ett isberg. För varje registrerad vräkning sker upp till fyra självpåtagna flyttar där familjer lämnar hemmet innan dörren sparkas in av kronofogden. Människor flyr innan de kastas ut. Deras berättelser saknas i statistiken, precis som deras barn saknas i regeringens politik.

Vad gör då regeringen medan detta pågår? Jo, man väljer att fasa ut det tillfälliga bostadsbidraget för barnfamiljer när de behöver det som mest. Det här är en tid då matpriserna har ökat med 25 procent, då hyrorna fortsätter att skena och då välgörenhetsköerna växer snabbare än bnp. I denna tid prioriteras rotavdrag för villaägare och ränteavdrag för bostadsrättsägare, men för hyresgäster i fattigdom finns det inget. Man tar bort det enda stödet till dem.

Vi har i dag hört många formuleringar från statsrådet om barnets bästa, om barnkonventionen och om förebyggande arbete. Jag håller helt med om det hon säger, men medan regeringen upprepar vackra ord fortsätter barn att vräkas i Sverige – år 2025. De som vräks i dag, herr talman, har inte tid att vänta till 2027 på en slutredovisning eller en kartläggning av Kronofogden. Det är två år dit. Vad ska hända med alla de barn som vräks i dag fram till dess?

Att regeringen ännu en gång svarar på ett akut socialt problem med att tillsätta ytterligare en utredning är ett tydligt uttryck för den oförmåga eller ovilja som präglar regeringens socialpolitik. Vi vet redan varför vräkningar sker. Det handlar om fattigdom.

För en vecka sedan var jag på ett seminarium där jag träffade representanter för Kronofogden. De sa väldigt tydligt att de vet vad problemet är.

Enligt artikel 27 i barnkonventionen, som statsrådet också nämnde, har barn rätt till skälig levnadsstandard, och enligt artikel 3 ska barns rätt alltid komma i främsta rummet. Även i andra artiklar talas om barns rätt till ett hem. Men vi bryter mot detta.

Det här handlar om barnfamiljer som inte längre har råd med hyran för att hyrorna rusar i höjden samtidigt som matpriser, el och räntor tränger undan allt annat. Regeringens svar är att fasa ut bostadsbidraget till barnfamiljer. Regeringen ger inte heller socialtjänsten några verktyg så att man kan agera i tid. Regeringen gör inget för att stoppa de vräkningar som driver barnfamiljer ut på gatan.

Herr talman! Det cyniska i detta är att regeringen själv erkänner att samverkan fungerar när den sker. Men eftersom den är frivillig sker den för sent och ibland inte alls. Därför vräks barn. Varför gör regeringen inte denna samverkan obligatorisk så som vi har föreslagit? Varför har barn i Sverige inte samma rättssäkerhet som fastighetsägare?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Planering och byggande

Herr talman! Det gläder mig att höra Larry Söder säga att det kan bli problem för en enskild. Då börjar han förstå problematiken.

Jag kan återigen nämna de organisationer som sagt att detta är fel, att det går emot FN-konventionen och att det kommer att påverka väldigt många människor: Sveriges förenade studentkårer, Institutet för mänskliga rättigheter, Myndigheten för delaktighet, Diskrimineringsombudsmannen, Socialstyrelsen, Folkhälsomyndigheten, Hyresgästföreningen och samtliga funktionshindersorganisationer.

Vad är sannolikheten att alla dessa organisationer har fel och Larry Söder, Kristdemokraterna och Tidöpartierna rätt? Det finns ingenting som pekar på att ni har rätt och alla dessa experter fel.

Detta kommer att påverka väldigt många människor. När Larry Söder kallar mig bakåtsträvare och säger att Vänsterpartiet ägnar sig åt principrytteri är det ett hån mot alla dessa människor.

Som jag sa: Den som vågar påstå att bostaden är en grundläggande mänsklig rättighet blir närmast utskrattad och kallad bakåtsträvare. För mig som vänsterpartist kommer bostaden att förbli en mänsklig rättighet, oavsett vad den andra sidan säger. Som vänsterpartist kommer jag att sträva och kämpa varje dag för alla som bor i landet, oavsett om man har någon funktionsnedsättning, en annan bakgrund eller vad det nu kan vara, eller om man är fattig eller rik. Jag ska kämpa för att vi ska bygga ett samhälle som har plats för alla och skapa jämlika förutsättningar så att alla får de förutsättningar de behöver för att bli de bästa de kan bli.

Det kan bero på att jag själv inte är normen i Sverige. Ändå står jag här i Sveriges riksdag. Det är alla andra som har kämpat för att skapa den vägen till mig som gör detta möjligt. Jag vill jobba för att alla andra ska få samma möjlighet som jag har fått till ett bättre och värdigt liv.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Planering och byggande

Herr talman! I mitt anförande nämnde jag att Larry Söder hade svarat på en artikel jag hade skrivit om regeringens förslag att ta bort tillgänglighetskravet för studentbostäder. Jag tycker att förslaget är olyckligt. Människor med funktionsnedsättning har samma rättigheter som alla andra att kunna utbilda sig och leva värdigt i Sverige.

När man lade fram förslaget menade bygg- och fastighetsbranschens företrädare att regellättnaderna förväntades kunna öka byggandet av studentbostäder och minska produktionskostnaderna. På den andra sidan finns bland annat Sveriges förenade studentkårer, Institutet för mänskliga rättigheter, Myndigheten för delaktighet, Diskrimineringsombudsmannen, Socialstyrelsen, Folkhälsomyndigheten, Hyresgästföreningen och samtliga funktionshindersorganisationer.

Just i dag hålls funktionsrättsriksdagen, så det är väldigt många från dessa organisationer som befinner sig riksdagen i dag. Detta är alltså ett väldigt lämpligt ämne att diskutera.

Larry Söders svar på oron hos mig, Vänsterpartiet och alla de organisationer jag nämnde var att det är principrytteri och att vi är bakåtsträvare när vi säger att vi måste respektera mänskliga rättigheter och att människor med funktionsnedsättning ska ha samma förutsättningar som alla andra i samhället att ta del av den utbildning vi har i Sverige och ha en bostad där man trivs, i enlighet med FN-konventionen och de funktionsrättskonventioner som vi har skrivit under.

Varför säger Larry Söder så?

Herr talman! Jag tycker att det är väldigt olämpligt av en riksdagsledamot från Moderaterna, Lars Beckman, att stå här och säga att Byggnads är en del av Socialdemokraterna.

(LARS BECKMAN (M): Men de är ju det.)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Planering och byggande

Alla medlemmar inom Byggnads kämpar varenda dag. De som går till arbetet är oroliga för sina arbeten. Många av dem har fått sparken och kämpar i dag för att försörja sina familjer. Att stå här och säga att de är socialdemokrater är inte okej.

Jag hoppas att varenda medlem i Byggnads hör vad Moderaterna står för och vad Moderaterna säger om deras oro: Den är ingenting. De är medlemmar i Socialdemokraterna, så det är helt okej.

Jag tar det på allvar. Jag tycker att de är svenska medborgare precis som alla andra, och jag är här för att driva en politik som gör deras liv bättre och skapar sysselsättning så att de ska kunna arbeta.

Över 2 000 byggföretag har gått i konkurs, Lars Beckman. Över 2 000! Vi har en arbetslöshet på över 10 procent. Över 600 000 människor är arbetslösa. Många av dem kommer från Byggnads, och Lars Beckman står här och säger att det är okej; de är socialdemokrater.

Det kan jag som vänsterpartist aldrig acceptera. Jag gör varenda sak jag kan göra med mitt parti för att skapa sysselsättning för de människorna. Jag bedriver en politik som handlar om att investera för att bygga bostäder så att de här 2 000 företagen ska kunna återgå i arbete och anställa alla de människor som har förlorat sina inkomster och nu funderar på att ändra bana och utbilda sig till något annat, vilket kommer att leda till att kompetens som är väldigt viktig för samhällsbyggandet går förlorad. Jag tar det på allvar. Att Lars Beckman och Moderaterna inte tar det på allvar får ni stå för. Det visar också att ni inte bryr er. Det är därför hela samhället är i kaos i dag.

Herr talman! Herr talmannen tog orden ur munnen på mig. Vi befinner oss i Sveriges riksdags kammare, och jag representerar just Sveriges riksdag, inte Stockholms kommun.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Planering och byggande

Jag kan tala om något för Lars Beckman. Det är ett hån mot alla de människor – alla ensamstående föräldrar – som i dag inte kan äta sig mätta när man står här och säger att man på område efter område gör Sverige bättre.

Det är ett hån mot alla pensionärer som räknar kronor och ören för att kunna betala sin hyra och ha råd att leva ett värdigt liv efter att ha jobbat hela sitt liv när Lars Beckman står här och säger till dem att man på område efter område gör Sverige bättre.

Det är ett hån mot alla de 437 000 privatpersoner som kämpar med lån som de inte kan betala och de barnfamiljer som blir vräkta från sina hem – två barn varje dag – att man säger till dem att man på område efter område gör Sverige bättre.

Det är ett hån att man står här och fnissar och skrattar åt alla människor som kämpar varenda dag för att överleva i det Sverige som vi i dag befinner oss i. Jag och Vänsterpartiet står på deras sida.

Den andra frågan, som handlar om rotbidrag, är väldigt märklig. Jag träffade Byggnads och deras medlemmar. De tycker att det är ett hån att lägga de här pengarna på rotbidrag i stället för att satsa för att man ska bygga.

Golvläggaren i Bollnäs som Lars Beckman pratar om kan inte lägga golv, för det byggs inga bostäder. För att kunna lägga golv måste det finnas förutsättningar att bygga bostäder. Om det inte byggs några bostäder kan den här personen aldrig lägga golv. Det är ett hån, återigen.

Herr talman! Tillåt mig att börja mitt anförande med att önska alla muslimer eid mubarak. Under ramadan har man fastat en hel månad, reflekterat och bett om rättvisa och fred i världen.

Herr talman! Nu debatterar vi planering och byggande, men vi ser varken planering eller byggande i Sverige. När Vänsterpartiet pratar om bostadspolitik, planering och byggande pratar vi inte bara om att bygga hus utan om att bygga ett samhälle. Men dagens samhälle, där vissa har råd att bo medan andra inte har någonstans att ta vägen, är ett samhälle i kris. Därför tänker jag börja mitt anförande med att konstatera att regeringen har skapat kris på område efter område – i motsats till vad vi precis har hört från moderaten Lars Beckman.

Efter bara ett par år med denna regering har vi fått ett annat Sverige. Planering och byggande för en bättre framtid har för länge sedan hamnat i skymundan. I stället har klimatet hårdnat månad för månad. Ett ensidigt fokus på repressiv politik har ökat klyftorna i samhället. Rasism, utanförskap och fattigdom har ökat. Detta är sådant som få i denna kammare eller i Rosenbad känner av eller förstår. Samtidigt som den repressiva politiken slår obarmhärtigt mot samhällets mest utsatta gynnas de mest priviligierade. Genom sänkta skatter och höjda bidrag till meningslösa köksrenoveringar är det de rika som är vinnarna i dagens Sverige.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Planering och byggande

Herr talman! En nysläppt rapport från Majblomman, Rädda Barnen, Hyresgästföreningen och Röda Korset visar att 30 procent av ensamstående föräldrar med en inkomst under 30 000 kronor i månaden har svårt att äta sig mätta i dagens Sverige. Lika många har haft svårt att betala sitt boende de senaste sex månaderna, och 44 procent av hyresgästerna har tvingats låna pengar för att betala hyra, el eller mat. Detta är alltså dagens Sverige. Område efter område är i kris.

Herr talman! Kronofogden levererar lika deprimerande siffror. På bara två år har vräkningarna ökat med 21 procent. Samtidigt fortsätter skulderna hos Kronofogden att öka på ett helt okontrollerbart sätt. I dag har 437 000 privatpersoner skulder hos Kronofogden. Sammanlagt uppgår skulderna till ofattbara 138 miljarder kronor, och varje dag ökar de med 50 miljoner. Sedan regeringen tillträdde har skuldsättningen bland privatpersoner ökat med 37 procent. Det är en minst sagt skrämmande utveckling som regeringen pratar lite eller ingenting alls om. På område efter område har Sverige blivit betydligt sämre.

Herr talman! Regeringen kan börja med att höja bostadsbidraget och stoppa barnvräkningarna. I ett läge där hushållens ekonomi pressas av höga räntor, skenande hyror och matpriser som bara fortsätter att stiga behöver vi en politik som värnar allas rätt till det mest grundläggande: tak över huvudet och mat i magen. Men i stället fasar regeringen ut det tillfälliga bostadsbidraget, och allt fler barn vräks från sina hem varje år. Regeringen motiverar utfasningen av bostadsbidraget med att den ekonomiska utvecklingen har vänt och att behovet av stödet därför har minskat. Men det är en motivering som ligger långt från sanningen, för många har inte ens mat att äta.

Regeringens politik är inte bara oansvarig; den är farlig. När hushållen saknar pengar till så grundläggande saker som mat och hyra och när människor vräks från sina hem ökar risken för social oro och kriminalitet, alltså precis det regeringen påstår sig vilja bekämpa med sin repressiva politik.

Herr talman! Dagens bostadsmarknad liknar alltmer en marknad för lyxprodukter och investeringsobjekt. Den som vågar påstå att en bostad är en grundläggande mänsklig rättighet blir närmast utskrattad och kallad bakåtsträvare. När Vänsterpartiet ansåg att Sverige även fortsättningsvis skulle bygga studentbostäder som ger personer med funktionsnedsättningar samma rättigheter som alla andra och samma möjligheter att leva sina liv på ett värdigt sätt kallade Kristdemokraternas bostadspolitiska talesperson det hånfullt för ideologiska låsningar och principrytteri. När vi pratar om mänskliga rättigheter för alla skrattar man hånfullt och säger att det är bakåtsträvande och principrytteri. Sådant är samhällsklimatet i dagens Sverige. Den som pratar om mänskliga rättigheter eller nämner ord som solidaritet och rättvisa blir numera hånad och kallad bakåtsträvare.

Detta kommer från ett parti som påstår sig vila på kristna värderingar. Men handlar kristna värderingar verkligen om att fnissa åt funktionshindrades rättigheter eller barns rätt till ett eget hem? Det vägrar jag tro.

Herr talman! Den så kallade bostadsmarknaden är numera bara en enda stor bostadskollaps. Det är kris, i alla fall för den som inte har mycket pengar. Kollapsen är ett resultat av decennier av avregleringar och privatiseringar, trots att marknaden gång på gång har visat att den inte klarar av att lösa bostadsbristen. Men kollapsen fortsätter att mötas av passivitet från regeringen. Det enda man orkar med är småhuspolitik och bidrag till de rika – bidrag som dessutom ingen annan än regeringen tror på. Inte ens riksdagens egen granskande myndighet Riksrevisionen tror på rotbidragen. Alla dessa miljarder som satsas på meningslösa ombyggnader av kök skulle i stället kunna bidra till ett ökat bostadsbyggande, för bostadsbyggande skapar på riktigt arbetstillfällen i byggbranschen. Dessutom gynnar resultatet av detta hela samhället, inte bara ministrarnas egen ekonomi när de vill byta kök.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Planering och byggande

Herr talman! Målet borde vara en statlig bostadspolitik där planering och byggande bidrar till en jämlik och hållbar samhällsutveckling både ekonomiskt, ekologiskt och socialt. Men vi är långt därifrån. I dagens betänkande hade regeringen en chans att visa ledarskap, att ta ansvar för planering och byggande och för framtiden och att visa att man verkligen vill förändra och förbättra. Men den chansen tog man inte. I stället uppvisas en handfallenhet inför den sorgliga verklighet som drabbar allt fler varje dag: bostadsbrist, vräkta barn, bostadssegregation, ojämlikhet och fattigdom. Dessutom finns ett enormt behov av klimatomställning. Det är detta vi har fått med denna regering. På område efter område har Sverige blivit sämre.

Vänsterpartiet har lagt fram många konkreta förslag som visar att det går att göra annorlunda och att det finns politisk vilja att förändra situationen till det bättre, framför allt för de svagaste i samhället. Om andra partier tycker att det är principrytteri att värna rättvisa, solidaritet och mänskliga rättigheter får det vara så.

Herr talman! Vänsterpartiet vill att regeringen tar fasta på Byggrättsutredningens förslag. Det handlar om att förenkla regelverket utan att tumma på rättssäkerheten, miljön eller det demokratiska inflytandet. Det går att bygga snabbare och bättre, men det kräver att man är villig att göra plan- och bygglagens stelbenta strukturer mer ändamålsenliga, utan att välja vinstintresse över människors behov eller rättigheter. Regeringen avvisade utredningen men presenterade inte själv några förslag för att till exempel öka antalet byggrätter.

Vänsterpartiet vill också att kommunerna får bättre verktyg för att styra över vilken typ av bostäder som faktiskt byggs. Det måste bli möjligt att i detalj- och översiktsplaner föreskriva upplåtelseform, till exempel att man i vissa områden kräver hyresrätter i stället för att marknaden ska bygga ännu fler bostadsrätter som bara de rika har råd att köpa.

Detta är helt enkelt avgörande för att kunna bryta segregationen, bygga jämlika städer och ge alla människor möjlighet till ett tryggt och stabilt boende. Vi ska bygga bostäder utifrån behov – bostäder som människor har råd med. Regeringen avfärdar dock, helt omotiverat, även detta förslag.

Herr talman! Samtidigt tvekar man inte lägga tid och pengar på detaljplaner för småhus. I går höjde regeringen stödnivån för kommuner som antar detaljplaner som möjliggör småhusbyggande. Man vill inte göra samma sak när det gäller andra typer av byggande, framför allt inte av hyresrätter. Regeringens prioriteringar är som vanligt tydliga, men deras romantiska dröm om så kallade Sverigehus kommer inte att lösa någon bostadskris.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Planering och byggande

Herr talman! Bygg- och fastighetssektorn står för en mycket stor del av energianvändningen och miljöpåverkan i samhället. Det går därför inte att prata om bostäder, planering och byggande utan att även prata om den gröna omställningen. Den byggda miljöns energianvändning måste helt enkelt minska, och staten måste ta ledningen i detta arbete. Men Sveriges regering vägrar att ta sin del av ansvaret. Trots att vi befinner oss i en brinnande planetär kris fortsätter regeringen med sin klimatfientliga politik.

Det har gått så långt att Naturskyddsföreningen och Miljöjuristerna har anmält regeringen och vill att EU-kommissionen ska granska Sveriges nationella energi- och klimatplan. Om EU-kommissionen skulle bedöma att planen bryter mot EU:s lagstiftning riskerar Sverige böter.

Herr talman! Kan vi verkligen inte bättre än så här? Utan en stark regering med en vilja att minska klimatförändringarna kommer det att fortsätta utför. Utan en stark regering kommer det heller inte att byggas miljövänliga hyresrätter som vanliga människor har råd att bo i.

Vänsterpartiet anser att det redan i detaljplanen ska vara möjligt att ställa krav på energieffektivitet, typ av uppvärmning med mera. Det skulle ge bättre förutsättningar för ett mer hållbart byggande. Vi vill ändra plan- och bygglagen så att detta blir möjligt. Men regeringen blundar även här. Hur kan man tala om klimatambitioner samtidigt som man vägrar att ge kommunerna fler verktyg för att bygga klimatsmart? Det är obegripligt.

Vänsterpartiet vill också att renovering och energieffektivisering av det befintliga flerbostadsbeståndet på allvar ska sätta igång. Mer än någonsin behövs det statliga styrmedel för energieffektivisering av flerbostadshus. Det skulle innebära en enorm skillnad för hela samhället. Men inte heller det förslaget får stöd från vår klimatfientliga regering.

Herr talman! Vänsterpartiet vill se en förstärkning av den regionala fysiska planeringen. Sverige är ett land med olika förutsättningar. Att tro att samma lösningar fungerar i Kiruna som i Malmö är naivt. Vi behöver en regional planering som tar hänsyn till infrastruktur, arbetsmarknad, service och klimat – en regional fysisk planeringsnivå som har en mer styrande och bindande påverkan på den kommunala planläggningen. Det här borde vara en självklarhet men är det inte för regeringen. Här saknas både överblick, strategi och framförhållning.

En seriös regering borde fokusera på att alla kommuner ska ta ett större ansvar för bostadsförsörjningen – för alla invånare, oavsett inkomst. Även de rika kommunerna måste ta detta ansvar, men det gör de inte i dag. Större press måste sättas på samtliga kommuner att se till att det byggs fler billiga hyresrätter och bostäder för vanligt folk. I detta har staten en enormt viktig roll att spela.

Vänsterpartiet vill att regeringen snabbar på införandet av regional planering i Sveriges regioner. Därför yrkar jag bifall till Vänsterpartiets reservation 17 i betänkandet.

Avslutningsvis, herr talman, vet Vänsterpartiet att det finns en annan väg. Vi vill att staten tar tillbaka sin roll som garant för bostadsförsörjningen. Vi vill att det offentliga tar ledningen i byggandet. Vi vill se nya investeringar för att bygga bostäder som människor har råd med, men det ska inte vara bostäder av dålig standard utan bostäder av hög kvalitet, med klimat- och energihänsyn, med blandade upplåtelseformer och med människan i centrum. Såväl trädgårdsstäder som större bostadsområden spelar en viktig roll i framtidens planering.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Planering och byggande

Som jag sa inledningsvis bygger vi inte bara hus utan samhällen, och ett samhälle där bara vissa har råd att bo är inte något att sträva efter. Ett samhälle där människor med funktionsnedsättning utesluts, där unga tvingas bo kvar hemma mot sin vilja, där äldre inte kan hitta anpassade bostäder eller bostäder de har råd att bo i och där människor tvingas flytta gång på gång för att hyrorna blir för höga är inte ett samhälle i balans. Det är ett samhälle i kris. Det är där vi befinner oss i dag, med denna inkompetenta regering.

Vi kräver politisk handling. Vi kräver en bostadspolitik som utgår från människors behov, inte marknadens logik. Och vi kräver att regeringen tar sitt ansvar, nu.

Herr talman! Det gläder mig att vi pratar om Malmö. Det är inte ofta vi fokuserar på andra städer än Stockholm, så det är bra.

Herr talman! Jag ställde en väldigt enkel fråga, men jag har inte hört något svar. Larry Söder och hans parti pratar hela tiden om att människor ska äga sina bostäder. Han började sitt anförande med att säga att sju av tio vill äga. Då säger jag till Larry Söder: Människor är fattigare i dag än de varit på länge. Barnfamiljer blir vräkta från sina hem för att de har en skuld på 60 kronor som de inte kan betala. De hinner inte i kapp. När det är vinter kan människor inte köpa kläder till sina barn. Matpriserna har gått upp. De har inte råd att köpa mat.

Då står Larry Söder och säger till just de familjerna: Ni ska köpa en bostad! Ni ska köpa en villa! De har inte ens råd att betala sin hyra som det är i dag, men Larry Söder tycker att de ska köpa en bostad. Det är marknaden som Larry Söder står för. Jag kan tala om vad marknaden har gjort. Ni står för en marknadsfundamentalism som bara gynnar de rika, Larry Söder. Ni genomför skattesänkningar för de rikaste i det här landet. De rikaste ska få mer pengar. Samtidigt som ni ger mer pengar till de rika genom skattesänkningar tar ni bort bidrag. Ni tar bort bostadsbidrag som går till barnfamiljer. Hur kan ni tycka att det är rimligt? Ni ger 700 spänn till barnfamiljer för att de ska kunna klara att betala sin hyra. Men så tar ni bort det. Ni fasar ut det, men ni ger flera tusen till rika människor som har råd, till miljardärer. Det funkar inte, men det är sådant marknadstänket är. Ni har en politik som är kapitalistisk och gynnar de rika, ofta på bekostnad av de fattiga.

Återigen: Hur ska de här fattiga människorna ha råd att köpa en bostad?

Herr talman! Vi ska låta marknaden vara marknad, säger Larry Söder. Men vi vet vart marknadsfundamentalismen har lett det här landet. Vi har inga bostäder till folk. Det råder trångboddhet. Pensionärer kan inte ens betala sina hyror. Det är kaos på grund av marknaden, som Larry Söder står här och pratar om som om den vore det bästa. Marknaden löser inte detta. Man brukar säga att galenskap är att fortsätta göra samma sak och förvänta sig något annorlunda resultat. Det blir inte annorlunda. Marknaden löser inte problemet. Sverige är på alla fronter betydligt sämre i dag än det varit på länge. Fattigdomen ökar, Larry. Hushållens ekonomi är i botten. Förra veckan kom Kronofogden med sin rapport och sa att vi aldrig haft så många skuldsatta i det här landet som i dag. De skuldsatta i Sverige är fler än invånarna i min kommun, Malmö. Ändå säger Larry Söder att marknaden är det vi ska fokusera på.

Larry Söder nämnde också att man arbetar för att främja äganderätten och för att fler ska äga bostäder - när folk blir vräkta för att de inte ens har råd att betala en räkning på 60 kronor. År 2024 skedde 3 042 vräkningar. Hur ska de människor som inte ens har råd att köpa mat kunna köpa en lägenhet eller villa som kostar flera miljoner? Jag vill bara förstå det.

Herr talman! Jag tror att Mikael Eskilandersson vet varför Vänsterpartiet inte stöder Sverigedemokraternas förslag. Vi är inte en del av Tidölaget. Sverigedemokraternas politik bygger på en ideologi som är rena motsatsen till det jag och Vänsterpartiet står för.

När det gäller just den fråga som Mikael Eskilandersson pratar om vill han veta vilken politik vi har och var vi står. Vi har motioner. Dem kan Mikael Eskilandersson läsa för att få reda på var vi står i frågan.

Men varför vi inte stöder SD:s politik tror jag är allmänt känt. Ett antirasistiskt parti kan inte stödja ett rasistiskt partis förslag. Det går inte. Vi driver våra frågor och de förslag som vi lägger fram och stöder dem. Men vi kan aldrig vara på samma sida som Sverigedemokraterna. Det går inte. Om Sverigedemokraterna och Mikael Eskilandersson vill veta var vi står i frågan får de helt enkelt läsa om vår politik.

Det som jag tycker är viktigt i den här debatten är att bostadsbyggandet i kommuner som blir beroende av enskilda markägares goda vilja för att planlägga riskerar att bli ojämnt, oberäkneligt och otillräckligt, som jag sa i mitt anförande. Tillgången till mark, priset på mark och villkoren för markanvisningar är därför viktiga faktorer för den kommunala utvecklingen och för möjligheten att möta behovet av bostäder. Men det är också förutsättningar för att genomföra andra viktiga samhällsbyggnadsåtgärder.

Enligt oss ska utgångspunkten för kommunernas markpolitik vara att avstå från att sälja mark så som man gör i dag. I stället bör man i större utsträckning än i dag välja att upplåta marken med tomträtt. Det är vår politik och något som vi driver.

Herr talman! Jag tackar för frågan.

Jag vet inte om Mikael Eskilandersson lyssnade på mitt anförande. Huvuddelen av anförandet handlade om förköpslagen. Vi vet att mark är en viktig del av samhällsutvecklingen. För att kunna bygga behövs mark.

Jag har suttit i kommunfullmäktige för Malmö, och vid varje möte sålde vi mark till privata markägare. Trots att befolkningen ökade och det fanns stora behov av att bygga bostäder och skolor sålde vi mark vid varje möte i kommunfullmäktige till privata ägare. De lovade att bygga, men de byggde inte.

Varför bygger de inte? Jo, därför att ju mer bostadsbristen ökar, desto högre blir priset på mark. Då vill man ha mark som spekulationsobjekt, för att kunna tjäna pengar. Jag tror att det är viktigare att diskutera den frågan.

Mikael Eskilandersson stöder just det privata ägandet så pass mycket att allmännyttan inte kommer att spela någon roll. Ni är med och styr det här landet. Vi har bostadsbrist, men ändå säljer vi mark till privata ägare som håller kvar marken för att driva upp priserna, för att tjäna pengar i stället för att bygga. Jag diskuterar gärna den frågan. Huvuddelen av mitt anförande handlade om just det.

Herr talman! Tillåt mig som ordförande för civilutskottet att börja mitt anförande med att säga några ord om den fruktansvärda massaker och terror som ägde rum i Örebro förra veckan.

Mina tankar går till offren för denna fruktansvärda tragedi och deras nära och kära samt hela Örebro. Det är en ofattbar sorg och smärta som drabbar oss alla i Sverige i dag, men framför allt de familjer som förlorat sina älskade. Många med invandrarbakgrund är oroliga och rädda, som vi har hört, efter attentatet i Örebro. Jag och många med mig tar deras rädsla på allvar. Vi förstår den, och många av oss delar den.

Inga ord kan fullt ut beskriva förlusten. Men vi står tillsammans i sorg, i solidaritet och i vår kamp för ett samhälle där rasism, hat, hot och våld aldrig får segra. Vi måste hedra offren genom att fortsätta arbeta mot rasism och för rättvisa, trygghet och sammanhållning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Fastighetsrätt

Låt mig nu gå till betänkandet, Fastighetsrätt.

Herr talman! Sverige fortsätter präglas av bostadsbrist och orättvisor, och allt fler människor stöts bort från både bostadsmarknaden och arbetsmarknaden.

Bostadsbyggandet ligger fortfarande på samma oroväckande låga nivåer, och arbetslösheten är fortsatt rekordhög. Fattigdom och ojämlikhet fortsätter öka, och i spåren av regeringens politik blir det allt svårare för hushåll med låga inkomster att ta sig in på bostadsmarknaden. Och för dem som redan har en bostad blir det allt svårare att behålla den.

Herr talman! De fattigaste hushållen bor i hyresrätter, och när fastighetsägarna år efter år tillåts höja hyrorna på ett helt orimligt sätt har allt färre råd med det mest grundläggande i livet: mat och hem. De senaste två åren har boendekostnaderna ökat med 26 procent, samtidigt som livsmedelspriserna ökat med 25 procent. Människor går på knäna men klarar det ändå inte längre.

Resultatet levererades häromdagen, i form av Kronofogdens senaste statistik: Under 2024 genomförde Kronofogden totalt 3 042 vräkningar. Antalet genomförda vräkningar har därmed ökat med 10 procent på ett år och med hela 21 procent sedan 2022. Dessa 3 042 vräkningar resulterade under 2024 i att 711 barn förlorade ett hem. Det är 37 barn fler än förra året, eller en femprocentig ökning.

Allt detta är siffror. Men det handlar förstås inte om siffror och procentsatser. Det handlar om riktiga barn, vars liv nu förstörts.

Herr talman! Det finns inga frågetecken om varför det är så här. Förklaringen är kort och gott att allt färre hushåll har råd att betala sin hyra. Det är den absolut vanligaste orsaken till vräkning, enligt Kronofogden.

Det stora frågetecknet är i stället: Varför gör inte politiken något? Varför låter man detta ske år efter år? Det är ju politiken som är nyckeln till allas rätt till en egen bostad.

Herr talman! En av många viktiga pusselbitar i att lösa dagens bostadsbrist är markpolitiken. Genom den har kommunen ett kraftfullt verktyg att påverka förutsättningarna för nyproduktion av bostäder.

För många kommuner kan det vara kortsiktigt lockande att göra sig av med mark och sälja till högstbjudande, men långsiktigt är det fördelaktigt att kommunerna har kontroll över så mycket mark som möjligt. I kommuner som blir beroende av enskilda markägares goda vilja att planlägga riskerar bostadsbyggandet att bli ojämnt, oberäkneligt och otillräckligt. Tillgången till mark, priset på mark och villkor för markanvisningar är därför viktiga faktorer för den kommunala utvecklingen och för att möta behovet av bostäder. Men det är också en förutsättning för att genomföra andra viktiga samhällsbyggnadsåtgärder.

Herr talman! Vänsterpartiet anser därför att utgångspunkten för kommunernas markpolitik ska vara att avstå från att sälja mark på det sätt som sker i dag. I stället bör man i större utsträckning än i dag välja att upplåta marken med tomträtt.

Herr talman! Efter att den borgerliga regeringen avskaffade förköpslagen 2010 har kommunernas möjligheter att förvärva attraktiv byggmark minskat. Lagen innebar i korthet att en kommun hade förköpsrätt till en fastighet vid en överlåtelse som uppfyllde de kriterier som lagen uppställde. Lagen var ett viktigt redskap för kommunernas fysiska planering och ett stöd för fler exploateringsavtal.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Fastighetsrätt

I dagens betänkande behandlas ett flertal motioner som på ett eller annat sätt vill se en ny förköpslag införas. Syftet är att förbättra kommunernas möjligheter att planera för fler bostäder, att säkra samhällsviktiga fastigheter och att stärka kommunernas verktyg i kampen mot den ständigt ökande bostadssegregationen. Regeringens svar på motionerna är snarare god dag yxskaft, och sedan hänvisar man till utredningsbetänkandet Digitala fastighetsköp & Förköpsrätt vid fastighetstransaktioner från förra året.

I betänkandet föreslås bland annat att en statlig förköpslag som ger staten förköpsrätt vid köp av fastigheter för försvaret införs och att en kommunal förköpslag som ger kommunerna förköpsrätt vid förvärv av fastigheter för att motverka organiserad brottslighet införs.

Utredningen innehåller dock inga som helst svar på det som motionärerna, inklusive jag själv, efterfrågar, nämligen en kommunal förköpslag som kan bidra till ett ökat bostadsbyggande. Anledningen är att regeringen ändrade direktiven till utredningen som initierades av den förra regeringen. Man tog helt enkelt bort den del av direktivet som syftade till att minska bostadsbristen.

Herr talman! Det är märkligt att denna regering i allt vad den gör tycks arbeta för att öka bostadsbristen snarare än minska den. Jag undrar vad drivkraften är. Vill man inte att människor ska ha en egen bostad? Är man rädd för att värdet ska sjunka på den egna köpta bostaden om det byggs för mycket? Vad är motivet?

Herr talman! Bostadsbristen har länge drivit upp priserna på mark. Det har fått till följd att byggherrar som får tillgång till planlagd mark av kommunen, naturligtvis i syfte att bygga på den, ändå har låtit bli att bygga. I stället har man avvaktat i hopp om att markpriserna ska fortsätta att stiga så att avkastningen blir ännu högre. Att på det sättet hålla på byggbar mark innebär alltså att den inte bebyggs, trots de enorma behov som finns i dag. Jag anser att det är helt oacceptabelt att byggherrarnas fördröjning och vinstupplägg tillåts styra bostadsutbudet, samtidigt som det råder stor bostadsbrist i delar av landet. Det är inte acceptabelt.

Byggrättsutredningen från 2017 fick i uppdrag att se över kommunernas möjligheter att säkerställa att befintliga byggrätter tas i anspråk. Bakgrunden till uppdraget var det stora behovet av att snabbt få fram bostäder. Det behovet kvarstår än i dag. Det var också ett av motiven för den förra regeringen när den tillsatte en utredning som nu utmynnar i något helt annat; när den nuvarande regeringen har fått sätta tänderna i den. När betänkandet Ett snabbare bostadsbyggande presenterades 2018 innehöll den ett antal konkreta förslag för en ökad bostadsförsörjning. Bland annat föreslogs att Boverket skulle få i uppdrag att utreda frågan om införande av en kommunal förköpslag som underlättar bostadsbyggandet i kommunerna. Boverket skulle utreda en modern förköpslag, som också skulle komma till rätta med de problem som fanns i den tidigare lagen. Vänsterpartiet står bakom detta, och jag anser att utredningens förslag ska genomföras. För att ge kommunerna ett skarpare verktyg att öka byggtakten bör alltså regeringen omgående ge ett uppdrag till Boverket och därefter återkomma med ett förslag till en ny förköpslag som kan bidra till att öka byggandet.

Jag yrkar bifall till reservation 9.

Herr talman! I dag debatterar vi CU6 Åtgärder för en bättre bostadsförsörjning.

Herr talman! Jag tycker att detta är ett ypperligt tillfälle att uppdatera svenska folket om den katastrofala bostadskrisen som vi i dag befinner oss i och det enorma misslyckandet av den inkompetenta högerextrema regering som vi har i Sverige i dag.

Vi står inför en av vår tids största och mest akuta samhällsutmaningar: bostadsfrågan. Det är en fråga som berör oss alla från unga som precis kliver ut i vuxenlivet till barnfamiljer som söker stabilitet och äldre som vill bo tryggt. Ett eget hem är inte bara en grundläggande rättighet. Det är en förutsättning för ett värdigt liv.

Men i dag ser vi hur allt fler människor stöts bort från bostadsmarknaden. Orsakerna är tydliga: ett samhälle som har blivit alltmer ojämlikt och en bostadspolitik som i decennier har låtit marknaden styra utan hänsyn till människors behov. Som vanligt är det samhällets mest utsatta invånare som får betala priset för orättvisorna.

Herr talman! Vad är det för samhälle vi har blivit i Sverige i dag? Det är ett samhälle där ensamstående mammor som jobbar inom vården till låga löner tvingas välja mellan att betala hyran eller gå till tandläkaren. Det är ett samhälle där nära hälften av hyresgästerna spenderar mer än 40 procent av sin inkomst på att ha ett tak över huvudet, och där det inte finns pengar kvar till livsviktiga mediciner, glasögon eller läkarbesök. Hur kan vi acceptera detta?

Hyresgästerna, som redan bär en stor del av bostadskrisens bördor, har blivit Sveriges bortglömda. Staten öser ut pengar till räntebidrag och rotbidrag till dem som äger sitt boende. Runt 70 miljarder kronor beräknas bidragen kosta i år. Samtidigt får hyresgästerna absolut ingenting, inte en enda krona i stöd. Det är ingen hand som sträcks ut när hyrorna fortsätter skena.

Sedan mitten av 80-talet har hyrorna fördubblats jämfört med konsumtionsprisindex - dubbelt så snabbt som kostnaderna för andra varor och tjänster. Ändå har hyrorna gått upp med hela 15 procent de senaste tre åren, även hos allmännyttan.

Herr talman! Så är det i ett land där hyresgäster i genomsnitt redan har betydligt lägre disponibla inkomster än de som äger sina bostäder. För många är hyresrätten den enda möjligheten att bo. Men det blir allt tydligare att staten ser oss hyresgäster som andra klassens medborgare. Är detta rättvisa? Är det värdighet? Nej, det är ett svek av episka proportioner.

Vänsterpartiet vill att stat och kommun tar sitt ansvar även för landets tre miljoner hyresgäster genom att stoppa den skenande kostnadsutvecklingen.

Herr talman! Enligt vår grundlag, barnkonventionen och FN-konventionen är bostaden en grundläggande rättighet. Det är en trygghet som borde vara självklar i ett rikt land som Sverige. Inga barn borde behöva vräkas från sina hem. Ingen borde behöva välja mellan mat och hyra. Ingen borde behöva leva i osäkerhet om var man ska bo nästa månad. Men i dag är detta verkligheten för tusentals människor. Varför? Jo, för att vår regering har valt att prioritera vinster före människor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Åtgärder för en bättre bostadsförsörjning

Ordet trygghet har förlorat sin betydelse. Det är inte längre synonymt med bra skolor för alla, en väl fungerande sjukvård eller en egen bostad. Nej, trygghet har reducerats till ett tomt ord som bara gynnar de rika.

För denna regering betyder trygghet att fler oskyldiga människor ska vräkas från sina hem, som vi hörde här i dag. Nyanlända ska inte ha rätt att behålla sina bostäder. Trygghet för denna regering betyder att friska hus rivs för att de som bor där inte duger i denna högerextremistiska regerings ögon. Och, ja, för vissa i denna regering betyder trygghet att färre svarthåriga och rasifierade människor, som bland annat ser ut som jag, ska vistas i vårt land. Men vi stannar kvar. Det här är vårt hem. Vi ska ingenstans.

Det är så här trygghet definieras av dagens styrande, och det är en skam.

Herr talman! Nybyggnationen av hyresbostäder som vanliga hushåll har råd med har rasat. Varför? Det är för att inkompetenta och verklighetsfrånvända politiker styr det här landet men också för att just den här regeringen valde att avveckla investeringsstödet till billiga hyresrätter.

Samtidigt når antalet vräkningar alarmerande nivåer. Under denna regerings tid har vräkningarna ökat med 26 procent. Det är en chockerande siffra som under första halvåret 2024 innebar att 342 barn förlorade sina hem - 342 barn, herr talman! Det var 342 barn som vaknade en dag utan tak över huvudet. Det var 342 barn som fick sin trygghet sönderslagen. Det är 342 barn som betalar priset för en regering som inte bryr sig.

Herr talman! 342 barn är 342 barn för många. Kom ihåg den siffran!

När ett barn vräks är det nästan alltid på grund av hyresskulder. Familjen har helt enkelt inte pengar till hyran. Kronofogdens statistik för 2024 visar en kraftig ökning av skulder i hela landet. Skuldberget uppgår till nästan 130 miljarder kronor. Antalet skuldsatta är större än hela Malmö stads - min kommuns - befolkning.

Ändå väljer regeringen att fortsätta lägga fram förslag som syftar till att sälja ut ännu fler billiga hyresrätter. Alla ska äga - det har vi hört vartenda år sedan regeringen tog över makten. Men folk har inte råd. Det finns inga pengar, inte ens till hyran och än mindre till att köpa en bostad.

Regeringen säljer de billiga hyresrätterna och försöker sedan dölja sin passivitet och inkompetens genom att prata om förturer i bostadsköerna. Men låt oss vara tydliga: Förturer bygger inga bostäder. Jag upprepar: Förturer bygger inga bostäder. Förturer är inte ens ett plåster på såret.

I den pågående bostadspolitiska katastrofen har kommunala bostadsförmedlingar visserligen en viktig roll att spela, men de kan inte bära ansvaret för att utjämna de enorma klasskillnader och orättvisor som präglar dagens Sverige. Deras uppgift är att förmedla bostäder - punkt - inte att kompensera för ett bostadssystem som brister i sin helhet.

Vänsterpartiet föreslår att riksdagen ska avslå regeringens förslag om ändring av 8 § i bostadsförsörjningslagen. Förslaget om att utöka antalet förturer och reservationer i de kommunala bostadsförmedlingarna riskerar enbart att underminera förtroendet för förmedlingarna utan att för den skull lösa några som helst problem på bostadsmarknaden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Åtgärder för en bättre bostadsförsörjning

Låt mig upprepa: Huvudproblemet är att det inte finns tillräckligt med bostäder med rimliga hyror. Man kan inte, som regeringen, fortsätta sälja ut de få billiga hyresrätter som finns kvar och sedan påstå att förturer i kommunala köer ska lösa bostadsbristen. Kommunala bostadsförmedlingar bygger helt enkelt inga nya bostäder. Och återigen: Förturer bygger inga bostäder.

Herr talman! Om vi på riktigt vill ta itu med bostadsförsörjningsproblemet behöver vi ha rättvisa förmedlingsprinciper som kombineras med konkreta åtgärder för att möta bostadsbristen. Utmaningarna är många. De är stora, och de är svåra.

Nuvarande politik och de förslag som presenteras här i dag räcker inte för att uppnå målet om en fungerande bostadsförsörjning för alla. Vi behöver reformer som på riktigt kan förändra situationen, reformer som minskar vräkningar och hemlöshet och reformer som ger låginkomsttagare en möjlighet att ta sig in på bostadsmarknaden.

Vi behöver en ny samlad bostadsförsörjningslag, där stat och kommun delar på ansvaret. Vi behöver en nationell handlingsplan för bostadsförsörjningen som uppdateras varje mandatperiod. Vi behöver stärkta hyresgarantier och skärpta regler för hyresvärdar. Och vi behöver nya ekonomiska incitament för att få fler hyresrätter med rimliga hyror att byggas.

Herr talman! I betänkandet Sänk tröskeln till en god bostad föreslås en ny samlad bostadsförsörjningslag där stat och kommun delar på ansvaret. Det är en reform som vi i Vänsterpartiet stöder. En sådan lag skulle förbättra förutsättningarna för ett åtgärdsinriktat och målfokuserat arbete inom bostadsförsörjningen.

Vänsterpartiet vill också att regeringen ska ta fram en nationell handlingsplan för bostadsförsörjningen en gång per mandatperiod. Planen ska redogöra för behoven på bostadsmarknaden, målsättningarna för politiken och vilka åtgärder som ska vidtas för att möta behoven.

Vi vill se stärkta hyresgarantier och ge låginkomsthushåll och utsatta barnfamiljer rätt att kräva hyresgaranti under vissa förutsättningar, såsom föreslogs i betänkandet Sänk tröskeln till en god bostad. Och vi vill att reglerna ska skärpas för hyresvärdar, så att de inte längre kan ställa orimliga krav på blivande hyresgäster.

Herr talman! Det måste också finnas kommunala eller regionala bostadsförmedlingar över hela landet, förmedlingar som ges möjlighet att kräva in även en del av de privata hyresvärdarnas bostäder, som sedan fördelas efter kötid.

Till sist vill vi se nya ekonomiska incitament för att få fler hyresrätter med rimliga hyror att byggas.

Detta är åtgärder som skulle kunna göra verklig skillnad när det gäller att nå en bättre bostadsförsörjning.

Herr talman! Det är dags att säga ifrån. Det är dags för förändring. Sverige behöver en ny bostadspolitik, en politik som sätter människors behov först. Det är oacceptabelt att hyresgäster lämnas i kylan medan miljarder pumpas in i bidrag till dem som redan är ekonomiskt privilegierade. Det är inte rimligt.

Ett samhälle mäts inte i hur bra de rikaste har det. Ett samhälle mäts i hur vi behandlar dem som har minst. Sverige kan bättre. Sverige måste göra bättre.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Åtgärder för en bättre bostadsförsörjning

Herr talman! Det är dags att vända på makten och ge hyresgäster och låginkomsttagare både respekt och rättigheter. Bostad är nämligen inte en lyx utan en mänsklig rättighet. Tyvärr hyser jag ingen förhoppning om att denna regering ska göra någonting över huvud taget för dem som inte är rika. Det finns ingenting som tyder på att den kommer att göra något för dem som kämpar för att överleva.

I stället väljer jag att tro på svenska folket. Jag hoppas att de ser allvaret i situationen och röstar bort dagens högerkonservativa regering så snart möjligheten ges, för en regering som inte tar bostadsfrågan på allvar tar inte heller Sverige på allvar.

Jag yrkar bifall till reservation 7.

Fru talman! Jag tänker så här. Noria Manouchi pratar om att det finns 20 000 lägenheter - det hjälper inte de här barnen. Det är 200 000 fler fattiga hushåll i Sverige. De 20 000 lägenheterna hjälper inte dem, för de har inte råd. Det är inte dem vi pratar om. Jag pratar om människor som är fattiga i dag - hushåll med lägre inkomst, som inte har råd att ha någonstans att bo.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik

Noria Manouchi pratar om Socialdemokraterna. Det är inte Socialdemokraterna som styr nu; det är Moderaterna som styr nu tillsammans med sina Tidöpartier. Vad gör ni? Man måste ta ansvar när man styr. När Socialdemokraterna styrde kritiserade jag Socialdemokraterna. Jag stod här och kritiserade dem. Men nu är det inte Socialdemokraterna som styr utan Moderaterna, och därför står jag här och frågar: Vad gör ni när ni säljer de befintliga hyresrätterna, när ni har lagstiftning som gör att fler barn kan vräkas från sina hem och när ni inte respekterar svensk lag, barnkonventionen, som väldigt tydligt säger att det ska skapas förutsättningar för en trygg uppväxt för barn? Ni gör barn hemlösa.

Under de två år som ni har suttit har boendekostnaderna ökat med 26 procent. Bara i år handlar det om 342 barn. Vad gör ni? Sluta lägga skulden på andra som inte styr! Det är ni som styr. Vi pratar om en nollvision när det gäller hemlöshet. Trots det blir fler barn hemlösa varje år.

Detta är ett mycket allvarligt problem. Noria Manouchi behöver inte förklara hur problemet ser ut. Jag vet hur det ser ut i min egen kommun Malmö. Min fråga är: Vad gör din regering för att lösa problemet och se till så att inget barn i det här landet ska behöva vara hemlöst?

Fru talman! Vi har rekordhög arbetslöshet. En halv miljon människor saknar jobb. Vi har en byggbransch som står still. Under era två år i regeringsställning har boendekostnaderna ökat med 26 procent, och livsmedelspriserna har ökat med 25 procent. Men den kanske värsta statistiken för dessa två år är att antalet vräkningar har gått upp med 26 procent. Bara i år har 342 barn förlorat sina hem. Det är 13 procent fler än förra året. Och vi vet båda att Malmö är en av de kommuner där flest barnfamiljer vräktes under 2023 och där antalet vräkningar ökar mest - vi är båda två från Malmö.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik

Mitt i allt detta driver ni igenom förslag om att sälja ut ännu fler hyresrätter, troligen några av de sista som finns kvar som fortfarande har rimliga hyror. Mitt i allt detta har ni lagstiftning som gör det möjligt för fastighetsägare att vräka fler barn, utan att ni har något svar på vart dessa barn ska ta vägen.

Min fråga är helt enkelt denna: Jag undrar på vilket sätt Noria Manouchi tror att dessa åtgärder - utförsäljningar, marknadshyror och lagstiftningen om att vräka barn - ska hjälpa hemlösa barnfamiljer i Malmö och resten av landet. Det är den första frågan.

Den andra frågan är: Anser Noria Manouchi, som pratar om att trygghet är byggstenen för hennes politik, att rätten till ett eget hem är en grundläggande trygghetsfråga? Om ja, varför gör ni det möjligt för barn att bli hemlösa? Varför har under ert styre de här två åren fler barn blivit vräkta utan att ha någonstans att ta vägen?

Fru talman! Låt mig börja med frågan om vräkta barn. Jag kommer från Malmö. När barn blir vräkta och barnfamiljer blir hemlösa vänder de sig till kommunen - till de institutionella myndigheter som Mikael Eskilandersson hänvisar till. I Malmö är det så när man kommer till kommunen och vill ha stöd för boende att man får stöd en vecka i taget.

Tänk att vara ett barn med två eller tre syskon, en mamma och en pappa, eller oftare en ensamstående mamma, och komma till kommunen och höra den säga: "Ni får en plats i en vecka." Efter en vecka får man packa sina saker och komma tillbaka till kommunen och söka en gång till, och då får man en vecka till.

Är detta ett tryggt sätt att leva för ett barn i det här landet - i Sverige? Är det en typ av lösning som Mikael Eskilandersson tycker är bra? Är han nöjd med den? Det är inte jag. Jag respekterar svensk lag, som barnkonventionen är. Den är väldigt tydlig: Vi måste skapa trygga förhållanden för barn att växa upp i. Det jag nämnde skulle jag inte kalla trygga förhållanden för barn att växa upp i.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik

Att ha ett stabilt hem är en av de saker som jag skulle kalla trygghet. Ni pratar om trygghet, men det ni gör skapar otrygghet för många barn.

Jag hoppades att Mikael Eskilandersson skulle ta frågan på allvar och säga något här som kan säkerställa att inget barn ska vara hemlöst, behöva flytta från ett ställe till ett annat eller söka bostad en vecka i taget. Men tyvärr får vi inte svar från vare sig Mikael Eskilandersson eller regeringen. De som lider är de barn som växer upp i ett otryggt samhälle med dåliga förutsättningar, och detta påverkar dem. De hemlösa barnen är de som till slut kommer att hamna i kriminalitet. Då kan Mikael Eskilandersson och hans regering komma med sina repressiva åtgärder. Det funkar inte.

Fru talman! Svenska folket hörde kanske det som Mikael Eskilandersson inledde med. Han sa "342 barn" och att det föds 100 000 barn. Om jag tolkar honom rätt är det ingenting med 342 hemlösa barn, utan det är helt okej och i sin ordning. Det är bara en liten del av det antal barn som föds varje år.

Detta är skillnaden mellan Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna. Det är därför jag står på den här sidan och Mikael Eskilandersson står på den andra sidan.

Som jag sa finns det 342 hemlösa barn i dag - barn som har vräkts. Det är alldeles för många; det är 342 barn för mycket. I detta land, som vi själva kallar för en välfärdsstat och som är ett rikt land i Europa, ska inget barn behöva vara hemlöst.

Jag förstår varför Mikael Eskilandersson försöker motivera att det kanske är rimligt att 342 barn är hemlösa när det föds över 100 000 barn varje år. Det är för att han tillhör en regering som har en ny lagstiftning som gör det enklare att vräka ytterligare barn. Tryggare bostadsområden kallar man det när man gör det möjligt för fastighetsägare att vräka barn som inte har begått brott. Hela familjer ställs på gatan.

När jag ställde frågan vart dessa människor ska ta vägen kunde varken Mikael Eskilandersson, något av Tidöpartierna eller ansvarig minister svara på frågan, och i dag ser vi resultatet av denna politik.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik

Å ena sidan säger samtliga politiker och partier att vi ska ha en nollvision för hemlöshet, men å andra sidan hamnar varje år fler barn på gatan, ibland på grund av att föräldrarna inte ens kan betala en räkning på 300 kronor.

Det är 200 000 fler fattiga människor i Sverige i dag. Det är ert fel, Mikael Eskilandersson. Det är ni som styr. Se till att dessa barn har ett hem! Det är en rättighet, och vi har barnkonventionen som lag i Sverige. Följ den!

Fru talman! En egen bostad är inte bara väggar och tak. En egen bostad är ett hem. En egen bostad är själva grunden för våra liv, för vår värdighet och för att kunna vara en del av samhällets gemenskap. Ett eget hem är inte en lyx eller en handelsvara. Det är en rättighet, och det är politiken som är nyckeln till allas rätt till en egen bostad.

Fru talman! Sverige befinner sig fortfarande i samma kris som när vi stod här för ett år sedan. Bostadsbyggandet ligger fortfarande på historiskt låga nivåer. Under årets första halvår gick 1 150 byggföretag i konkurs. Det kan jämföras med 1 725 konkurser under hela 2023.

Arbetslösheten är rekordhög. Inte sedan finanskrisen 2008 och pandemiåren har så många gått utan jobb. En halv miljon människor saknar i dag jobb. De senaste två åren har antalet arbetslösa inom byggbranschen ökat med 59 procent. Under samma tid har boendekostnaderna ökat med 26 procent och livsmedelspriserna med 25 procent.

Man behöver inte vara matematiker för att förstå att allt fler hushåll har svårt att klara det mest grundläggande: mat och hem. Statistiken talar sitt tydliga språk. Men krisen handlar inte primärt om siffror, statistik och tabeller. Den handlar om människor, om liv som slits sönder och om trasiga familjer. Den handlar om ett trasigt samhälle. Det är en kris som tvingar föräldrar att välja mellan att betala hyran och att köpa mat till sina barn. Och allt är en följd av en orättvis politik i ett alltmer ojämlikt samhälle.

Fru talman! Antalet vräkningar ligger på historiskt höga nivåer. Sedan regeringens tillträde har rekord i antal vräkningar faktiskt slagits varje år. Bara i år har 342 barn förlorat sina hem. Det är 13 procent fler än förra året, och det är 342 barn för mycket. Men vad gör regeringen? De vänder bort blicken.

Regeringens svar till dem som drabbats hårdast av krisen är hånfulla och verklighetsfrånvända. De säger: "Sänk bidragen!" "Skärp er", säger regeringen. "Att äga är bättre än att hyra", säger de. "Köp ett småhus", hörde vi nyss från Sverigedemokraterna. Det är alltså regeringens budskap till de mest utsatta hushållen. Men hur ska den ensamstående mamman - som redan går på knäna för att försöka betala hyran - kunna köpa ett småhus? På vilket sätt ska den arbetslösa byggarbetaren skärpa sig när byggbranschen totalt kollapsat? Regeringens politik är ett slag i ansiktet på Sveriges fattigaste hushåll.

Fru talman! I dag har vi en regering som hävdar att det handlar om trygghet när de lägger fram förslag om att enklare kunna vräka fler barnfamiljer. Vi har en regering vars företrädare påstår att vräkningar på sikt kan vara en välgärning för de vräkta barnen. En regering som står bakom ett sådant uttalande blottar en mycket farlig oförståelse för hur barn påverkas av hemlöshet och trauma.

Trygghet skapas inte genom att vräka fler barn och inte heller genom att omvandla billiga och trygga hyresrätter till spekulationsobjekt. Trygghet skapas definitivt inte genom att - som regeringen - prioritera skattesänkningar för de rika framför välfärd och bostäder för alla. Regeringens politik är inte en politik för trygghet; det är en politik för ökade klyftor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik

Fru talman! Trygghet är motsatsen till allt som denna regering gör. Trygghet startar med ett eget hem. Den tryggheten ska vara en självklarhet. Men här står vi i dag, med en bostadspolitik som gång på gång sviker människor. Det är en bostadspolitik som fortsätter gynna de redan privilegierade och som lämnar de mest utsatta utan stöd. Räntebidraget står orört, men bara för vissa - inte för de fattigaste. Deras räntebidrag dras självklart in. Rot-bidraget för de rika utökas. De ekonomiskt mest pressade hushållen - hyresgästerna - lämnas helt utan stöd nu när både energieffektiviseringsstödet och stödet för byggande av hyresrätter har tagits bort. Regeringens och bostadsministerns ekonomiska prioriteringar är tydliga.

Fru talman! Vi har hört samma visa upprepas om och om igen under några år nu. Regeringen driver på för att minska antalet hyresrätter genom omvandling till ägarlägenheter och hyrköp. De pratar om att det ska bli lättare att äga. De som inte passar in i deras mall förpassas till en dyr och högst opålitlig andrahandsmarknad. Det är en andrahandsmarknad som regeringen faktiskt satsar på eftersom de ser en möjlighet att göra det ännu mer lönsamt för den som äger en bostad och vill hyra ut den till ockerpris. Hos regeringen sitter skygglapparna kvar. Man ser de invånare man vill se. De andra struntar man helt enkelt i.

Att äga sitt boende är den stora och realistiska drömmen för regeringens företrädare och deras vänner. Men för åtskilligt fler hushåll i dagens Sverige är bostadsministerns dröm om småhuset ouppnåelig. Människor som inte har råd med el och mat och som blir vräkta för att de inte har pengar till sin hyra kan varken köpa loss sin hyresrätt eller köpa bostadsministerns småhus. Verkligheten är och förblir densamma; med regeringens politik kommer ett fåtal fler att kunna äga samtidigt som många fler blir hemlösa.

Fru talman! Regeringens politik är en politik som söndrar. Under renässansen föddes den politiska grundsatsen "att söndra och härska". För den som kan sin historia är det inte svårt att se likheterna mellan Machiavellis renässansfurste och Sveriges regering. Regeringens ojämlika, orättvisa och ohämmat rasistiska politik lever upp till de kriterier som betecknar denna form av samvetslös politik. Det är en politik som splittrar och raserar vårt samhälle bit för bit. Detta är vad den SD-stödda regeringens repressiva politik på samtliga politikområden har gett oss. Politik borde bygga gemenskap och nytta. I stället bygger regeringen murar och hat.

Fru talman! När hushållens ekonomi pressas till bristningsgränsen väljer regeringen att göra det ännu svårare för människor att bo kvar i sina hem. Regeringen väljer inte längre bara att stå passiv utan fördjupar till och med problemen. Fram till i dag har regeringens bostadspolitiska åtgärder haft ett enda tydligt fokus: att på olika sätt attackera de hushåll som redan har det tuffast. Hyresrätten är den dyraste upplåtelseformen att bo i, men det är i den som majoriteten av låginkomsthushållen bor. Regeringen gör ingenting för att lätta deras bördor, vare sig på kort eller lång sikt.

Aldrig i modern tid har väl politiken slagit så hårt mot samhällets mest utsatta som med denna regering. Både lagförslag och ekonomiska åtgärder syftar genomgående till att försämra för de fattigaste, vare sig det handlar om repressiva förslag kring vräkningar eller dåligt genomtänkta idéer om andrahandsuthyrning som lösningen på samhällets bostadsproblem. Det är en politik för marknaden, inte för människan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik

Fru talman! Det är aldrig en välgärning att vräka barn. Ett hemlöst barn är inte ett tryggare barn. Det är ett barn som samhället har svikit. I stället för att som regeringen skylla allt dåligt i samhället på invandrare, hyresgäster och arbetslösa måste vi adressera roten till problemen: den ekonomiska ojämlikheten, bristen på bostäder, segregationen och orättvisorna. Vänsterpartiet har många bra förslag som adresserar just de problemen.

Vänsterpartiets politik har allt som regeringens inte har. Vi är deras raka motsats. Vi står för allt som regeringen inte står för: rättvisa, jämlikhet, solidaritet, mänsklighet, ett samhälle för alla och trygghet för alla. Det är det Vänsterpartiet står för.

Fru talman! När regeringen satsar 34 miljarder på skattesänkningar för höginkomsttagare lägger Vänsterpartiet i stället 45 miljarder kronor på att förbättra för hushållen med bland annat höjd akassa och sjukförsäkring, slopat karensavdrag, höjda barnbidrag och så vidare. När regeringen lägger ned all ekonomisk politik för ökat byggande satsar Vänsterpartiet de kommande tre åren 28 miljarder mer än regeringen inom utgiftsområde 18.

När Vänsterpartiet lägger fram lagförslag om att stärka hyresgästers rättigheter, stoppa utförsäljningarna av hyresrätter, motverka ockerhyror och lagvägen säkerställa att inget barn ska vräkas från sitt hem försämrar regeringens lagförslag situationen på alla dessa punkter.

Låt mig för säkerhets skull tillägga att med alla Vänsterpartiets budgetförslag, inom alla områden, skulle Sveriges statsskuld fortfarande vara bland de lägsta i EU vid ramverksperiodens slut 2032.

Fru talman! Regeringens bostadspolitik saknar mod och nytänkande. Man sitter fast med sina småhus och tror att man kan hitta lösningarna där.

I en tid då vi behöver klimatsmarta och effektiva bostadslösningar som kostar mindre både för den enskilda personen och för miljön väljer regeringen att köra vidare på sin vanliga ideologiska autobahn. Deras förslag är både dåliga för miljön och för dyra för de flesta. Klimatsmarta och ekonomiskt och socialt hållbara initiativ lyser med sin frånvaro.

Fru talman! Vänsterpartiet har en annan vision. Jag har en annan vision. Jag vet att en bostadspolitik som bygger på rättvisa är möjlig - en politik som river murar och bygger broar.

Vi i Vänsterpartiet tror på något större. Vi tror på ett Sverige där varje barn, oavsett var barnet föds eller vilka föräldrar det har, har rätt till ett hem, trygghet och framtidstro. Det må låta naivt. Kalla mig i så fall gärna naiv, för utan en sådan vision förstår jag inte varför man över huvud taget arbetar som politiker, än mindre bostadspolitiker.

Fru talman! Regeringen säger att deras politik handlar om ansvar, men jag säger: Er politik är oförlåtligt oansvarig. Er politik kostar oss inte bara pengar, utan den kostar oss människoliv, framtidsdrömmar, social sammanhållning och hopp.

Jag avslutar med att säga till bostadsministern: Sverige förtjänar mer. Vi förtjänar en regering som tar ansvar för hela vår befolkning, och om ni inte kan leverera de lösningar som krävs är det dags att lämna över till dem som kan.

Jag yrkar bifall till Vänsterpartiets reservation 1 om bostadspolitiska mål. Jag står också bakom Vänsterpartiets budgetförslag i dess helhet och det särskilda yttrande som finns i betänkandet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik

Jag vill också passa på att tacka civilutskottets kansli och önska både dem och alla i kammaren en god jul.