Ida Gabrielsson

Herr talman! Ledamoten från Liberalerna kan gärna få prata om vilken sorts mått man ska använda på fattigdom. Relativ fattigdom är ett väldigt vanligt mått som man kan använda. Men detta tycker jag att vi kan höras om via mejl. Det viktiga här är att påpeka att det finns en ganska stor grupp pensionärer i dag som har det otroligt tufft.

Vi har före Vänsterpartiets stora höjning av garantipensionen legat bland dem som haft lägst grundpension i Norden. Det finns pensionärer i dag vars elräkningar är högre än deras pension.

Ledamoten från Liberalerna tycker att det är relevant, i dagens läge där så många pensionärer knappt har möjlighet att betala sina boendekostnader, att ta upp vilken typ av mått på fattigdom vi använder. Jag är oerhört glad att vi inte har absolut fattigdom i Sverige. Det ska man inte ha i ett välfärdsland. Men det är ökade skillnader, och man gör en budget där man använder den största posten, 13 miljarder, till dig och mig, till folk som har över 50 000 i månaden, i stället för att se till att dagens pensionärer får en rejäl höjning. Det tycker jag och Vänsterpartiet är den verkliga skandalen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Pensioner

Jag beklagar att Liberalerna diskuterar mått på statistik i stället för att titta sig om och se hur det ser ut i verkligheten. Hur har folk det i Sverige?

Herr talman! Matpriserna skenar, och bränslekostnaderna är extrema. Räntor och hyror rusar i höjden - för att inte tala om elräkningarna. Elpriserna jagar i dag människor från hus och hem.

Det är i detta läge det högernationalistiska styret valt att i sin budget prioritera dem med de absolut högsta inkomsterna. Det blev en skattesänkning för dem som tjänar över 50 000 i månaden, den största satsningen i högerns och Sverigedemokraternas budget. Elbolagens övervinster på 100 miljarder får fortsätta, medan pensionärer med låga pensioner får frysa inomhus för att ha råd med hyran.

Herr talman! Det ska löna sig att arbeta. Den som arbetar ska ha rätt till trygga försäkringar och bra lön, och efter ett långt arbetsliv ska man ha rätt till en anständig pension. När pensionssystemet infördes utlovades i överenskommelsen en kompensationsgrad på 60 procent, men det är långt från den verklighet som dagens pensionärer lever i och vad systemet levererar.

Den som går i pension i dag kommer endast att få halva lönen, och värre kommer det att bli framöver om vi inget gör. Oron gnager ständigt i den som inte har allt. Som barn oroar man sig för hur föräldrarna ska ha råd att leva när de blir äldre. Äldre tvingas leva på sina barn i välfärdslandet Sverige. Det är illa.

Nu skyller regeringen och Sverigedemokraterna på omvärlden. Det är allas fel utom deras eget, trots att det faktiskt är de som fattar besluten. Det handlar om prioriteringar, om vilka man företräder när man fattar beslut i den här kammaren. Det handlar om vilka krav som man som politiker ställer när man har möjlighet till inflytande.

Herr talman! Ta till exempel pensionärsparet Berit och Sven, som Oskarshamns-Nytt rapporterade om för ett par veckor sedan. De bor i en dragig villa, och värmen försvinner lätt. Men de har sänkt värmen så mycket det går och eldar med ved några timmar om kvällarna. De går runt hemma med dubbla kläder på sig. Deras elräkning för januari var lika hög som deras samlade pension. Visst kan de få en viss återbetalning i elstöd, men det dröjer. Och det kommer inte att hjälpa i det långa loppet, för deras pension är alldeles för låg.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Pensioner

Herr talman! Ibland, och även härifrån, har vi hört argumentet att det måste finnas ett så kallat respektavstånd i inkomst mellan dem som arbetat och dem som inte gjort det genom livet. Men Pensionsgruppen har inte lyckats med sitt uppdrag att garantera anständiga pensioner till alla. Vi ska ha en anständig bottenplatta i Sverige. I dag blåser man faktiskt folk. Man argumenterar för ett respektavstånd genom att säga till den som har det ganska dåligt att det i alla fall finns de som har det ännu sämre.

Den höjda grundnivån har skapat ett tryck i debatten för högre pensioner för alla låg- och medelinkomsttagare. Den låga grundnivån i Sverige har länge bidragit till att hålla nere pensionerna totalt för alla. Inget kunde heller vara mer fel än att påstå att hälften av Sveriges pensionärer inte har jobbat. En sådan uppfattning är för den som aldrig själv har behövt kavla upp ärmarna och ta i.

Vill man se till att det ska löna sig att arbeta finns det bara en lösning: Höj pensionerna! Inkomstpensionen behöver höjas, och därför har Vänsterpartiet tidigare föreslagit en höjning med i genomsnitt 2 000 kronor i månaden under denna mandatperiod. Tyvärr verkar vi vara ensamma om den uppfattningen.

Herr talman! Pensionssystemet, som alla säger sig vilja värna, fungerar för den som har högst inkomst eller en hyfsat hög inkomst, men för låginkomsttagare och lägre medelinkomsttagare fungerar det inte. Det är inte främst för att pensionsåldern har varit för låg utan för att pensionerna och inbetalningarna har varit för låga som systemet ser ut som det gör. Därför behöver inbetalningarna öka och delar av det överskott som i dag finns i systemet användas för att också dagens pensionärer ska få del av höjningen.

Herr talman! Vänsterpartiet har tidigare motsatt sig en höjning av pensionsåldern. Den höjda pensionsåldern kommer inte att betala sig i pensionskuvertet. För personer med vanliga löner kommer de extra åren knappt att märkas i plånboken - om man ens klarar att arbeta de åren. Vi har en situation i dag där folk inte ens kan arbeta tills de är 65 år. Enligt Kommunals beräkningar ger varje enskilt arbetat år efter 66 års ålder ungefär 150 kronor mer i månaden för deras medlemmar. Är det detta som menas med att det ska löna sig att arbeta?

Herr talman! Inte minst är Sverigedemokraternas svek mot landets pensionärer uppenbart. Det går inte att se det på annat sätt. När Vänsterpartiet hade möjlighet att påverka under föregående mandatperiod genomfördes den största reformen i modern tid för att höja pensionerna. Men hur mycket har regeringen och Sverigedemokraterna gett landets alla pensionärer? Sanningen är beklämmande. Man har hittills inte lyckats pressa fram en enda krona i höjda pensioner. Respekten för dem som har byggt upp vårt land verkar inte finnas hos regeringen och Sverigedemokraterna.

Det blir i det ljuset nästan lite pinsamt att se att Sverigedemokraterna i dagens betänkande har ett antal reservationer.

Herr talman! Att nu komma dragande med förslag och reservationer är väl ändå, ärligt talat, någon form av hyckleri. Varför har man inte drivit dessa krav i förhandlingarna med regeringen? Varför står man bakom en regering som inte lyfter ett finger för landets pensionärer?

Herr talman! Svaret är lika givet som uppenbart. Sverigedemokraterna bryr sig inte om pensionärerna - inte egentligen. De har kommit in i maktens korridorer och är ganska nöjda med det. De bjuder gärna miljonärer och höginkomsttagare på både det ena och det andra, men landets pensionärer får i Sverigedemokraternas Sverige nöja sig med tomma ord, innehållslösa anföranden och reservationer som inte är något annat än ett spel för galleriet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Pensioner

Herr talman! Pensionerna måste höjas, inte pensionsåldern. Vänsterpartiet föreslår rejält höjda pensioner och att man arbetar för ett system som verkligen ger Sveriges äldre den respekt de förtjänar. Jag yrkar därför bifall till reservation 2 under punkt 1.

(Applåder)

Herr talman! Vi får nu också meddelanden om att pensionssystemet går med stora överskott samtidigt som pensionärer fryser i sina bostäder och inte har råd med mat. Då kan man med fördel bifalla Vänsterpartiets förslag här i dag. Då kommer folk att få en mycket högre pension.

Hälften av landets pensionärer har garantipension, som ledamoten Ulrika Heindorff menar betalas ut till dem som har arbetat lite eller inget alls. Det är alltså en majoritet av alla kommunalare - de som höll uppe samhället under pandemin - som ledamoten menar inte ska få respekt för sitt arbete.

Vänsterpartiet tycker att vi i Sverige ska ha en rimlig grundnivå i pensionssystemet, precis som de andra nordiska länderna. Vi har haft en väldigt låg grundnivå i Sverige, och på så sätt har också resten av pensionerna hållits nere.

Om man vill komma till rätta med det som ledamoten från Moderaterna säger sig vara bekymrad över höjer man inkomstpensionen. Men jag ser inte Moderaterna eller regeringen gå fram med ett sådant förslag. Det enda som återkommer i alla debatter är att de som har lite borde ha ännu mindre, så att vi andra ska känna oss glada och nöjda med att vi fick lite mer eftersom vi hade turen att ha bättre arbetsvillkor och högre löner. Det tycker Vänsterpartiet är fel sätt att se på människor.

Om man tycker att detta är ett problem och vill att det så kallade respektavståndet ska öka, vad är då Moderaternas förslag för att det ska löna sig att arbeta? Hur ska Moderaterna höja pensionerna, och när kommer de förslagen?

Herr talman! Jag ändrade mig egentligen i sista sekund och drog tillbaka min begäran om att ta replik. Men det är lika bra att gå upp och säga något när man ändå får chansen.

Det låter som att ledamoten talar om andra, om jobbonärerna, och inte pensionärerna. Nu gäller det ändå pensioner. Då handlar det lite om motsatsen till dem som arbetar. Jag tänker i alla fall fråga om pensionärerna - de som tar del av pensionssystemet och som vi pratar om i dag.

Det gäller ofta människor som har slitit ut sig. De har slitit ett helt arbetsliv och har inte möjlighet att bli en jobbonär. De har kanske arbetat inom vården eller omsorgen, i butik eller med andra tunga arbeten och är helt beroende av det pensionssystem vi har.

Om man tycker att det är ett stort problem att inkomstpensionen är för låg i Sverige, för det är väl detta som ledamoten syftar på när hon talar om att man vill känna att man får lite extra av att arbeta längre, blir min fråga till henne: Varför höjer ni inte inbetalningarna till pensionssystemet, så att vi kan höja inkomstpensionen? Vänsterpartiet har föreslagit en höjning av inkomstpensionen med 2 000 kronor i månaden.

Än så länge har jag inte sett något förslag på området från Moderaterna eller de borgerliga partierna, utan det enda de ger sig på är att de som har väldigt lite ska ha ännu mindre, så att skillnaden mellan människor ska upprätthållas på det sättet. Varför inte tänka tvärtom och höja inkomstpensionen och på det sättet komma till rätta med det som ledamoten talade om i sitt inlägg?

Herr talman! Vi i Vänsterpartiet är inte lika snälla mot statsministrar som regerar med stöd av våra mandat. Vi krävde 1 000 kronor mer i månaden till garantipensionärerna, och den största höjningen av pensionerna i modern tid genomfördes på grund av Vänsterpartiets krav på den tidigare statsministern.

Därför undrar jag vilka krav ledamoten och Sverigedemokraterna har ställt. Här uppfattar vi det som att man inte har ställt något krav på att det där fikat ska ske. Vilka krav har man ställt utöver det? I Tidöavtalet ser jag inga resultat.

Vilka krav har Sverigedemokraterna ställt när det gäller att höja pensionerna under den här mandatperioden? Vilket besked kan Sverigedemokraterna ge landets pensionärer som nu håller på att duka under av höga elpriser och matpriser och ökade kostnader? När kommer de att få se höjda pensioner? Och vilka krav har Sverigedemokraterna ställt på regeringen i fråga om de höjda pensionerna? Än så länge kan jag utläsa noll kronor i Tidöavtalet.

Herr talman! Jag har en fråga till Sverigedemokraternas ledamot eftersom jag märker att han ställer frågan om man kan få ingå i Pensionsgruppen till Socialdemokraterna. Då har jag en påminnelse eller uppmaning; man regerar nu Sverige tillsammans med den borgerliga sidan och ska kanske kontakta Kristersson och fråga när det där utlovade fikat ska bli av. Vänsterpartiet undrar också när det blir av.

Ledamoten kanske kan svara på när det ska bli ett fika med Pensionsgruppen och när uppgörelsen man fick igenom i Tidöavtalet ska bli av. Vi sitter här och rullar tummarna och väntar.

Fru talman! Det ska löna sig att arbeta. Den som arbetar ska ha rätt till trygga försäkringar, bra lön och efter ett långt arbetsliv en anständig pension. Men så är det inte riktigt i dag.

Fru talman! Pensionärer är inte betjänta av tomma löften eller tjusiga valtal. Pensionsgruppen har inte lyckats med sitt uppdrag att garantera anständiga pensioner till alla. Detta har pågått i år efter år utan att någon av gruppens medlemmar från något av de alla partier som ingår där har agerat för att säkra pensionärernas trygghet.

När systemet infördes utlovades i överenskommelsen en kompensationsgrad på 60 procent. I dag ligger den strax under 50 procent.

Under föregående mandatperiod ställde Vänsterpartiet krav om att höja garantipensionen med 1 000 kronor i månaden. Medan partierna i Pensionsgruppen mest verkar ha suttit och fikat under flera år såg vi till att den största höjningen av pensionerna i modern tid genomfördes. Till slut tvingades en majoritet också att ställa sig bakom vårt krav, efter att först ha påstått att Sveriges sämst ställda pensionärer inte var värda det.

Efter årsskiftet kommer också den automatiska uppräkningen att ge ytterligare en höjning på ungefär 900 kronor i månaden. Vänsterpartiet föreslog att den uppräkningen skulle tidigareläggas, så att de som har det sämst ställt hade kunnat få rimligare ersättning under den ekonomiska krisen med skenande prisökningar. Men de flesta partier här i riksdagen sa nej till det förslaget.

Fru talman! Vi ska ha en anständig bottenplatta i Sverige. I dag blåser man faktiskt folk. Man argumenterar för respektavstånd genom att säga till den som har det ganska dåligt att det i alla fall finns de som har det ännu sämre.

Höjd grundnivå har skapat ett tryck för högre pensioner för alla låg och medelinkomsttagare. Den låga grundnivån i Sverige har länge bidragit till att hålla nere pensionerna totalt. Inget kunde heller vara mer fel än att påstå att Sveriges pensionärer inte har jobbat. En sådan uppfattning är för den som aldrig själv har behövt kavla upp ärmarna och ta i.

Vill man se till att det ska löna sig att arbeta finns bara en lösning: Höj pensionerna! Inkomstpensionen behöver höjas, och därför föreslår Vänsterpartiet att en höjning med i genomsnitt 2 000 kronor i månaden ska genomföras under den här mandatperioden. Tyvärr verkar vi vara lite ensamma om den uppfattningen också.

Fru talman! Pensionssystemet, som alla säger sig vilja värna, fungerar för den med högst inkomst eller med en hyfsat hög inkomst, men för låginkomsttagare och lägre medelinkomsttagare är det inte bra. Det är inte främst för att pensionsåldern har varit för låg utan för att pensionerna har varit för låga, för att inbetalningarna har varit för låga och för att systemet ser ut som det gör. Därför behöver inbetalningarna öka och delar av det överskott som i dag finns i systemet användas för att också dagens pensionärer ska få del av höjningen.

Vänsterpartiet har tidigare motsatt sig en höjning av pensionsåldern. Den höjda pensionsåldern kommer ju inte att betala sig i pensionskuvertet. För personer med vanliga löner kommer de extra åren knappt att märkas i plånboken, om man ens kan klara av att arbeta de extra åren. Vi har ju en situation i dag där folk inte ens kan arbeta till 65 års ålder.

Enligt Kommunals beräkningar ger varje enskilt arbetat år efter 66 års ålder ungefär 150 kronor mer i månaden för deras medlemmar. Undrar om det är detta som menas med att det ska löna sig att arbeta?

Fru talman! Den som går i pension i dag kommer endast att få halva lönen, och värre kommer det att bli om vi inget gör. Oron gnager ständigt i den som inte har allt. Som barn oroar man sig för hur föräldrarna ska kunna ha råd när de blir äldre. Äldre tvingas leva på sina barn i välfärdslandet Sverige. Det är illa.

Återigen, det handlar om prioriteringar - om vilka man företräder när man fattar beslut i den här kammaren. Det handlar om vilka krav som man som politiker ställer när man har möjlighet till inflytande.

Med skenande matpriser, extrema elräkningar, ökade bränslekostnader och stigande räntor och hyror valde det högernationalistiska styret att i sin budget prioritera dem med de absolut högsta inkomsterna. Det blir en skattesänkning för dem som tjänar över 50 000 i månaden, den största satsningen i högen och Sverigedemokraternas budget. 12 miljarder kostar det - mer än vad regeringen och Sverigedemokraterna ger till hela välfärdsverksamheten. Det är en skandalöst dålig prioritering som kommer att slå hårt mot vanligt folk.

Fru talman! Uppenbarligen måste Sverigedemokraterna ha gått och lagt sig på slottet när förhandlingarna om trygghetssystemen och välfärden började. Det går inte att se det på ett annat sätt. För hur mycket ger regeringen och Sverigedemokraterna till landets alla pensionärer? Sanningen är beklämmande. I den budget vi nu ska fatta beslut om, som ska hjälpa människor igenom krisen, finns det inte en enda krona extra till landets pensionärer. Respekten för dem som har byggt upp vårt land verkar inte finnas hos regeringen och Sverigedemokraterna.

När Vänsterpartiet hade möjlighet att påverka under föregående mandatperiod genomfördes den största reformen i modern tid för att höja pensionerna. Sverigedemokraterna vek i stället ned sig och fixade inte ens 1 krona mer i pensionskuvertet.

En fikastund där alla partier ska bjudas på kaffe och kaka med Pensionsgruppen har Sverigedemokraterna skrutit med att de åstadkommit, men det fikat har fortfarande inte blivit av. Så kan man också jobba. Man har lovat runt men hållit tunt. Att tjusas över fina positioner och kontor på Regeringskansliet i stället för att stå upp för sina väljare verkar vara Sverigedemokraternas melodi.

Fru talman! Det är snart jul. Tryggheten för Sveriges pensionärer är politikens ansvar - vårt ansvar. Och vi ska se till att ta tillbaka kontrollen över pensionssystemet och höja pensionerna rejält. Jag och Vänsterpartiet ska jobba och göra allt för att det ska bli på det sättet. Jag hänvisar till vårt särskilda yttrande.

(Applåder)

Fru talman! Ulrika Heindorff säger att regeringen hade tidsbrist. Men förslaget att sänka skatten med 200 kronor för inkomstpensionärerna, vilket skulle rädda livsinkomstprincipen, hade man redan lagt fram, så det borde ha gått snabbt att inkludera det i budgetförslaget. Riksdagens röstade väl till och med igenom det eftersom Centerpartiet tjuvröstade på båda förslagen.

Apropå livsinkomstprincipen har Vänsterpartiet en lösning på det, och den är att man höjer inkomstpensionen med i genomsnitt 2 000 kronor i månaden.

Var är Moderaternas skarpa förslag? De verkar ju så brydda i frågan. Som jag förstår det finns det inget i dag. De behåller Vänsterpartiets reform om 1 000 kronor i höjd garantipension men lägger inte själva fram något förslag för att stärka pensionerna.

Fru talman! Ledamoten tar precis som tidigare ledamöter från regeringspartierna upp att höjningen av garantipensionen med 1 000 kronor, som Vänsterpartiet drev igenom, inte var helt önskvärd. Då undrar jag varför regeringen behåller den höjda pensionen för landets fattigaste pensionärer.

Moderaterna hade tidigare ett förslag om 200 kronor i månaden i sänkt skatt. Vänsterpartiet föreslår i stället 2 000 kronor i månaden i höjd pension. Ledamoten säger att Moderaternas förslag handlade om att behålla respektavståndet. Men nu när ni och era samarbetspartier styr landet lägger ni varken fram förslag om sänkt skatt till landets inkomstpensionärer eller höjd pension. Varför gråta över spilld mjölk? Varför finns inte ert förslag om 200 spänn, som Vänsterpartiet förstås tycker är alldeles för lite, med i budgetpropositionen om det nu var så viktigt och ni ville genomföra det för några månader sedan?

Fru talman! Det finns inget skarpt förslag på ett tillskott till landets pensionärer som ligger under kommande år. Däremot ger regeringen 12 miljarder i skattesänkningar till dem som tjänar över 50 000 i månaden.

Vänsterpartiet föreslår en höjning av pensionerna med i genomsnitt 2 000 kronor i månaden i inkomstpensionen. Det är en uppfattning som Sverigedemokraterna också har föredragit. Nu uppfattar jag att man har fått lite papper från hjälpredor på Regeringskansliet. På annat sätt går det inte att uppfatta det när det system man har kritiserat så länge nu verkar vara alldeles förträffligt.

Därför blir mina frågor till ledamoten Daniel Persson följande: Hur mycket mer pengar kommer landets pensionärer att få i budgeten för 2023? Hur mycket i höjd pension har Sverigedemokraterna lyckats förhandla in i budgeten för 2023?

Fru talman! Jag tackar ledamoten för inlägget.

Sverigedemokraterna har länge pratat om att man är pensionärernas parti, brinner för pensionärerna och tycker att pensionärer ska visas respekt i samhället. På vilket sätt tycker Daniel Persson att det visas respekt för landets pensionärer i den budget som nu läggs fram från Sverigedemokraterna när det gäller höjd pension? Den uppfattning som Vänsterpartiet och jag får av att titta i budgeten är nämligen att det satsas hela noll kronor på höjd pension under kommande period.

Jag vill påminna kammaren om att vi i Vänsterpartiet hade möjlighet att påverka i en situation som liknade den som Sverigedemokraterna har varit i här. Då ställde vi kravet att garantipensionen skulle höjas. Resultatet av detta blev den största höjningen av pensionerna i modern tid.

Sverigedemokraterna har fixat 14 öre i sänkt bensinskatt. Det har inte blivit något elprisstöd till norra Sverige. I budgeten ser vi att det blir noll kronor till landets pensionärer.

Vad har Sverigedemokraterna satt högst upp på listan när man har förhandlat? Har det varit pensionärerna, eller har man struntat i landets pensionärer, som har byggt upp vårt land, och låtit de andra högerpartierna få bestämma?

Fru talman! Ledamoten debatterar fortfarande inte det utgiftsområde vi nu diskuterar, nämligen det som omfattar rätt till ersättning vid sjukdom och funktionsnedsättning. På det området har vi inga som helst tankar på att lånefinansiera kostnaderna, utan de ryms inom det reformutrymme vi tar in.

För år ett kommer vi att ha en budget i balans. Om läget sedan tillåter kommer vi framåt att se till att göra de omfattande investeringar som vi tror att vi inte kan skjuta på - för kommande generationers skull. Klimatomställningen behöver nämligen göras här och nu. Det är också så Sverige har byggt ut välfärden tidigare: Vi har gjort stora investeringar för att få järnväg och bostäder på plats.

Jag förstår att ledamoten Mauricio Rojas har starka känslor inför 90talet och den oreda som bland annat den dåvarande borgerliga regeringen hade ställt till med, men som tur är befinner vi oss inte längre på 90talet. Nu är det 2020-talet som gäller, och nu behöver vi återigen titta på möjligheten att genomföra stora investeringar - som vi förstås betalar tillbaka - för att snabbt kunna ställa om. Det handlar om att se till att människor kan ta sig till arbetet med kollektivtrafik. Människor ska kunna pendla, och de ska ha någonstans att bo. Vi ska ha energismarta hem.

Dessutom behöver vi förstås se till att detta sedan betalas av varje år. Det är fullt möjligt och rimligt att göra detta. Vi är inte på 90-talet längre, utan nu är det framtiden som gäller.

Fru talman! Jag kan ge Mauricio Rojas ett lugnande besked här. Ledamoten behöver inte vara orolig; vi har en budget i balans det här året. Det är alltså ingen fara - ingen låneinvestering sker än, och inte en enda lånad krona kommer att användas till driftskostnader såsom sjukpenning, sjukersättning och annat. Sådant finansierar vi självklart inom reformutrymmet.

Om den ekonomiska utvecklingen tillåter det behöver dock Sverige bygga ut. Det är möjligt att vi kan behöva skjuta på det ytterligare ett år, beroende på hur konjunkturen ser ut, eftersom vi inte vill gå in med för stora investeringar i en tid där det kanske inte fungerar. Det är därför vi inte börjar med det i år. Men Sverige behöver bygga ut, precis som vi har gjort tidigare. Vi behöver en bättre järnväg. Vi behöver ställa om. Vi behöver se till att bostäder byggs och rustas upp.

Det handlar om en typ av investeringar som man inte kan göra inom ett års budget därför att de är kostsamma. På sikt betalar de sig dock. Detta är en helt annan fråga än den vi i dag debatterar, nämligen det utgiftsområde som omfattar rätt till ersättning och trygghet vid funktionsnedsättning och sjukdom. Detta har ingenting med det att göra, men ledamoten Mauricio Rojas har stor tur då jag ingår i Vänsterpartiets budgetgrupp och ändå kan svara på frågan.

Herr talman! Tack, ledamoten, för frågan! Vänsterpartiet är av uppfattningen att det inte kommer att påverka hur ofta människor är sjuka utifrån vad vi skriver i målen till utgiftsområdet. Det handlar snarare om vilka åtgärder som införs. Där har Vänsterpartiet till och med lagt nästan 20 miljarder mer än regeringen till välfärden. Det skulle kunna innebära att man får fler kollegor och att stressen minskar. Där ser vi att sjukskrivningarna ökar. Sjuktalen ökar i kvinnodominerade yrken.

Det finns också ett färdigutrett förslag som innebär en fördjupning av en förberedande sjukpenning, där man kan sätta in insatser tidigare. Men det som får bli min motfråga är: Vad är det i detta utgiftsområde som Moderaterna menar ska bidra till att målen om lägre sjuktal ska bli verklighet?

Det har nämligen visat sig att människor har varit sjuka tidigare men bara inte fått ersättning. Det är ju det statistiken visar. De rapporter som har tagits fram har visat att människor i stället har betalat sin egen sjukskrivning. De har gått ned i arbetstid, fått försöka försörja sig via anhöriga eller gått på försörjningsstöd. Det är inte så att de i stället har arbetat och varit friska.

Min uppfattning är att det är genom andra åtgärder som vi förebygger. Det handlar om arbetsmiljö, satsningar på välfärden och förberedande insatser. Alla dessa förslag har vi i vår budget, men enligt min uppfattning saknar regeringen väldigt många av dessa förslag i sin budget.

Herr talman! Det kommer att gå hemskt bra att komma överens om detta. Senast vi förhandlade - det var jag själv som förhandlade - fick vi i Vänsterpartiet igenom den lista som jag föredrog här. Det kommer att gå utmärkt nästa gång. Vi kommer att sätta sjukförsäkringen högst, till skillnad från vad Sverigedemokraterna har gjort. Då kommer de andra att få acceptera det, helt enkelt. Det tror jag inte är någon fara.

Dessutom är vi i tre av partierna överens om att sjukersättningen måste bli bättre och att de reglerna måste bli bättre. Det känns alltså som att vi har en bra början.

Vänsterpartiet har också vid flera tillfällen föreslagit att man ska titta på att staten skulle kunna ta över en del av sjuklönekostnaderna för företag med upp till 10 anställda eller upp till 25 anställda, vilket vi har tittat på.

Det finns alltså sätt att kompensera för att arbetsgivare får ökade kostnader. Det är också möjligt att titta på andra varianter framåt. Om ledamoten skulle vara intresserad av att införa en karens kan Vänsterpartiet absolut fundera på om staten skulle kunna gå in och åtgärda en del av kostnaderna. Det är vi öppna för.

Herr talman! Vi har länge haft en illa fungerande sjukförsäkring i Sverige. Människor har inte fått det de har rätt till, och tusentals sjuka och personer med funktionsnedsättning har under många år kastats ut ur systemet.

För de drabbade har detta fått katastrofala konsekvenser. Hela liv har slagits sönder, och för en del har ingen annan utväg än att ta sitt eget liv känts möjlig. Det är en enorm skandal och en stor skam för välfärdslandet Sverige som vi kommer att få se konsekvenserna av en lång tid framöver.

I juletider är tron på miraklens kraft, att önskningar kan slå in och förhoppningar bli verklighet, levande. Men i politiken handlar det inte om att tro, hoppas och önska. Vi som är förtroendevalda, valda av folket att representera medborgarna, ska agera handlingskraftigt och inte blunda eller främst agera pratmakare. De löften vi ger ska vi genomföra.

Herr talman! Alliansen genomförde 2008 dagens system. De steg fram som den nya tidens helbrägdagörare och kunde till skillnad från Sveriges samlade läkarkår och medicinska expertis i rådande forskningsläge genom ett trollslag bota hela 90 000 sjuka. Enligt den nya lagen och Försäkringskassans nya kriterier utförde rehabkedjan rena mirakel. Människor som låg på dödsbädden var i själva verket friska som nötkärnor och kunde arbeta. Upp och hoppa!

Men, herr talman, miraklens tid var tyvärr inte förbi för att vi sedan bytte regering. Socialdemokraterna och Miljöpartiet införde efter att kostnaderna för sjukförsäkringen ökat mål om antal sjukdagar. Därefter fyrdubblades avslagen, utan att någon lagändring gjordes, vid dag 180 och dag 365. Målet var då nio sjukdagar per person i genomsnitt. Under brinnande pandemi blev rekordmånga utförsäkrade. Aldrig har så många blivit utförsäkrade vid dessa två tidsgränser.

Sedan kom vändningen. Vänsterpartiet lyckades tillsammans med många andra ge dem som drabbats av försämringarna i sjukförsäkringen en första upprättelse genom flera förbättringar. Reglerna ändrades, och i dag beviljas fler sjukpenning.

En ny trygghetspension infördes så att äldre arbetskraft inte utförsäkras och tvingas till omställning. Taket i sjukpenningen höjdes. Grundersättningen i sjuk- och aktivitetsersättningen höjdes med 1 000 kronor, och efter årsskiftet kommer den att räknas upp genom indexering med ytterligare ungefär 900 kronor i månaden.

Funkisskatten togs bort så att alla med sjuk- och aktivitetsersättning har samma skattenivå som andra löntagare. Men tyvärr lyckades högern och SD införa en ny skatteklyfta direkt efter.

Taket i bostadstillägget höjdes till 7 500 kronor för alla, alltså inte bara för ålderspensionärer utan även för sjukpensionärer.

Under förra julen lyckades Vänsterpartiet förhandla bort det utförsäkringsmål i regleringsbrevet som länge styrt Försäkringskassans arbete.

Sedan blev det regeringsskifte, och Vänsterpartiet hade inte längre möjlighet att påverka politiken. Men det hade Sverigedemokraterna, och ni kan aldrig gissa vad som hände. Drev de igenom de färdigutredda regelförbättringarna i sjukersättningen? Höjdes ersättningsnivån i sjukpenningen? Tillsattes en kriskommission för att ge upprättelse åt alla som utförsäkrats genom åren? Nej, tyvärr. Sverigedemokraterna struntade i att ställa ett enda krav om sjukförsäkringen i slottsavtalet. Inte en enda reform på området finns det. En mening går det att hitta i avtalet, och den går inte att tolka på annat sätt än att fler nu ska kastas ut ur sjukförsäkringen.

Herr talman! Jag har all förståelse för att många tappat tron på politiken efter alla år av försämringar. Politiker säger en sak men gör en annan. De politiska beslut som fattats har varit helt andra än dem som utlovats i valrörelserna.

Vänsterpartiet har gjort tvärtom, och det kommer vi att fortsätta göra. Vi representerar våra väljare och inte oss själva, och märk väl: I dag är vi det enda partiet, precis som under föregående mandatperiod, som vill stryka målet om låga sjuktal i budgeten. Dessa mål har funnits där sedan Alliansens omläggning av sjukförsäkringen - mål som är ord på ett papper men som i det verkliga livet har inneburit enorma katastrofer för de människor som har haft oturen att drabbas av sjukdom.

Målen är inget annat än utförsäkringsmål. Hade det handlat om förebyggande arbete och rehabilitering hade man ju satsat på att förbättra arbetsmiljön i exempelvis välfärden och inte, som regeringen och Sverigedemokraterna nu gör, lägga en nedskärningsbudget där tiotusentals anställningar i skolan, vården och omsorgen kommer att försvinna. Hade målen avsett förebyggande och rehabilitering finns det ju redan ett färdigutrett förslag som regeringen hade kunnat lägga fram. Men det gör man inte eftersom syftet inte är att bidra till att fler ska vara friska utan tvärtom att de som är faktiskt är sjuka ska nekas ersättning.

Vänsterpartiet röstar i dag nej till utförsäkringsmålet. Jag beklagar att vi återigen står ensamma där.

Herr talman! Folk blir inte friskare utan sjukare av den behandling som systemet utsätter dem för. Att inte bli trodd är höjden av förnedring. Det är så man tillintetgör en människa. Vänsterpartiet har tillsammans med alla er som är aktiva i olika upprop för att förändra sjukförsäkringen baxat den förra regeringen och andra partier framför oss. Jag vill tacka er enormt mycket. Ni ska veta att det är ni som har gjort hela skillnaden.

Men nu behöver också de som har utförsäkrats genom åren ges upprättelse och ekonomisk ersättning och få sin SGI tillbaka. Det finns mycket kvar att göra.

Vänsterpartiet föreslår att karensdagen avskaffas. De skarpa tidsgränserna behöver tas bort, och rehabiliteringskedjan måste bli individanpassad och realistisk. Läkarintyg ska gälla. Den som är kroniskt sjuk eller har en funktionsnedsättning måste få rätt till varaktig ersättning. Därför behöver de redan utredda förändringarna av sjukersättningen nu genomföras.

I dag hänvisas man till Arbetsförmedlingen, men där får man höra att man är för sjuk för att få hjälp till jobb, men Försäkringskassan anser att man är fullt frisk. Så ska det inte fortsätta. Det ska vi jobba för att ändra på.

Herr talman! Det är vi löntagare själva som betalar för sjukförsäkringen med vårt avstådda löneutrymme. Det är vår rätt. Det är ingen allmosa - vi har förtjänat det. Vänsterpartiet vill höja ersättningsnivåerna brett i både sjukpenningen och sjuk- och aktivitetsersättningen. Vi är det enda partiet i riksdagen som år efter år tar bort straffskatten för alla sjuka och arbetslösa i vår budget.

Årets julklapp från Sverigedemokraterna och regeringen kostade 12 miljarder och går till dem som tjänar över 50 000 i månaden. Det är inte rätt. De pengarna hade kunnat användas till att rusta sjukförsäkringen rejält. Vi kommer att fortsätta driva på. Vi sätter alltid människors trygghet i främsta rummet. Inga slottstillställningar i världen skulle kunna få oss att vika ned oss när det kommer till människors rätt till ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning. Jag yrkar därmed bifall till Vänsterpartiets reservation.

Herr talman! Då får vi konstatera att det Sverigedemokraterna har lyckats med i dessa förhandlingar är att ingen av Vänsterpartiets genomförda reformer har tagits bort. Min fråga blir ändå: Varför satte inte Sverigedemokraterna sjukförsäkringen högst upp på agendan när man hade chansen, när man var på slottet? Gick man och lade sig för att sova? Var det inte tillräckligt intressant att delta under kvällsförhandlingarna om välfärden och sjukförsäkringen? Tackade man för sig när man hade fått in ordet utvisning 16 gånger i Tidöavtalet? Det är svårt att se det på något annat sätt.

Vad ska Sverigedemokraterna säga till de cancersjuka som nu tvingas att arbeta? Vad ska man säga till den som inte har råd med elen och bränslet, trots att det är 14 öre billigare, när det inte kommer något stöd till norra Sverige? Vad ska man säga till den som har fötts med en funktionsnedsättning?

Det finns alltså ett färdigutrett förslag som skulle kunna göra att många fler får rätt till långvarig ersättning, alltså sjukersättning. Trots det har Sverigedemokraterna inte lyckats få in ett kommatecken när det gäller sjukförsäkringen i Tidöavtalet eller budgeten.

Dessutom har man lyckats med konststycket att ge oss som sitter här i riksdagen en enorm skattesänkning samtidigt som inte en krona i skattesänkning går till dem som redan i dag betalar mer skatt, alltså de sjuka och arbetslösa. Varför har Sverigedemokraterna inte prioriterat att sänka skatten för de sjuka och arbetslösa utan i stället prioriterat att sänka skatten för oss som redan har?

Herr talman! Tack, ledamoten, för denna diskussion! Vänsterpartiet har varit det parti som har drivit igenom de förbättringar av sjukförsäkringen som skedde under förra mandatperioden. Ledamoten har rätt i att det såg ungefär lika illa ut. Under den borgerliga regeringen utförsäkrades 90 000 med stupstocken. Tyvärr innebar de mål som Socialdemokraterna och Miljöpartiet införde i regleringsbrevet att man i stället utförsäkrade ungefär lika många vid dag 180 och dag 365. Så såg verkligheten ut.

Men nu finns det ett färdigutrett förslag som skulle kunna göra att de som länge har nekats sjuk- och aktivitetsersättning enklare skulle kunna få det. Det finns också ett färdigutrett förslag som skulle kunna göra att just rehabiliteringen, som ledamoten talar sig varm för, skulle kunna göras bättre för den som ligger nära en långtidssjukskrivning. Varför har inte Sverigedemokraterna ställt kravet om sjukförsäkringen högst upp när man har förhandlat?

När Vänsterpartiet hade chans att påverka införde vi alla de förbättringar som skedde under förra mandatperioden. Vi ställde kraven i budgetförhandlingarna, och det var då de förbättringar som nu sker infördes.

I dag hör jag ledamoten från Sverigedemokraterna säga: Jag lovar att ingenting kommer att försämras. Men finns det något som kommer att förbättras under denna mandatperiod? Finns det något som ledamoten vill hälsa till sina väljare - har Sverigedemokraterna tagit strid för att det ska bli bättre för de sjuka? Eller är man nöjd med Vänsterpartiets reformer?