Karin Rågsjö

Fru talman! Hur mår sjukvården? Under pandemin applåderade vi hälso- och sjukvården. Det gjorde vi allihop. Nu blir i stället 5 000 varslade. Trots ökade behov blir vårdplatserna färre, och den främsta orsaken till det är bristen på personal och på resurser.

Den SD-beroende regeringen dränerar just nu vården genom att inte ge tillräckligt med resurser i en mycket svår tid. Vi har en nationell vårdkris i Sverige. Det behöver vi egentligen inte ha.

Överbeläggningarna på landets sjukhus ökar. Antalet intensivvårdsplatser minskar. De är färre än före pandemin. Kommunal, Vårdförbundet och Läkarförbundet larmar om det allvarliga läget. Jag har respekt för Vårdförbundet som tar fajten.

I Vänsterpartiets förslag till vårbudget visade vi bland annat hur man kan sätta stopp för den akuta vårdkrisen och se till att ingen sägs upp inom vården. Det tyckte vi var självklart. Personalen är guldet.

Vi vill ta bort marknaden från vården. Det är inte helt obekant. Vi vill även ta bort etableringsfriheten så att man får bort vårdmaffian, som nu kan öppna vårdcentraler och vaccinationsmottagningar lite varstans för att tvätta sina pengar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kompetensförsörjning, e-hälsa och beredskap

Högern har ju öppnat för den här maffian, och nu måste man stänga den dörr som har öppnats genom etableringsfriheten. Det gäller vårdcentraler, vaccinationsmottagningar och annat runt om inom välfärden.

Ökade kostnader har urholkat de regionala budgetarna enormt. Samtidigt har vi en ökande befolkning, en ökande äldre befolkning, som kräver mer. Det vore kanske bra att ha i beaktande.

Personaltätheten och vårdkvaliteten kommer att sjunka till så pass låga nivåer att patientsäkerheten hotas. Den hotas just nu på grund av för lite resurser. Det säger facken. Man får bestämma sig för om man ska lita på facken eller inte.

Som jag nämnde tidigare är situationen på neonatalavdelningen på Sahlgrenska Universitetssjukhuset så pass ansträngd att personal varnar för att patientsäkerheten hotas varje dag.

De generella statsbidragens andel av hälso- och sjukvårdens finansiering har minskat från 16 procent till 11,5 procent mellan 2010 och 2022. Det kanske är bra att komma ihåg det. Det går stick i stäv med olika regeringars återkommande beskrivningar de senaste åren om historiska vårdsatsningar.

Alla regioner utom tre ökade sina kostnader för inhyrd personal inom hälso- och sjukvården förra året med 1,4 miljarder kronor. Totalt landade notan för hyrpersonal i hela landet på 9,3 miljarder kronor. Det beror på brist på annan personal som har sin grund i dåliga arbetsförhållanden, och så har det varit ganska länge.

Vänstern har tagit fram ett tiopunktsprogram för att fasa ut hyrpersonal. Vi tycker att det är oerhört viktigt.

Vårdförbundet berättar nu att deras medlemmar har 3 miljoner övertidstimmar. Vi måste göra något åt det. Det här beror på arbetsmiljön. Situationen är den att man rings in omgående och hela tiden. Folk har svårt att få ut sin ledighet. Det här är en kris.

Fler än 90 procent av arbetsgivarna har brist på grundutbildade sjuksköterskor, distriktssköterskor och röntgensjuksköterskor. 90 procent - det är allvarligt.

Något som oroar mig och som genomsyrade arbetet i socialutskottet under pandemin är att hälso- och sjukvården ligger efter i sitt arbete för att höja beredskapen för krig och allvarliga kriser. Förmågan att ta emot ett stort antal skadade har vi inte. Detta är den SD-beroende regeringens ansvar.

Förra året varnade Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI, i en rapport för riskerna med privat ägande i sjukvården. FOI pekade bland annat på att myndigheterna saknar direkt kontroll över stora delar av vårdsektorn, vilket gör det svårt att säkerställa verksamheter i kris och att krigsplacera personal. Det ignorerar partierna till höger i ganska hög omfattning, anser jag.

Regeringens argument just nu är att vården måste effektiviseras. Det kan ju låta bra. Det finns undersökningar från USA där en forskargrupp har tittat generellt på vården och har kommit fram till att produktivitetsutvecklingen underskattas med 3,1 procent per år. Det här handlar också om kvalitetsförbättringar som görs inom vården. Vården är inget bilföretag, utan vården ska ju rädda människor. Det kostar förstås mer och kräver kanske mer personal.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kompetensförsörjning, e-hälsa och beredskap

När det gäller god och nära vård skulle primärvården axa upp. De knappa resurserna innebär i stället att man har bromsat. Uppföljningar visar att primärvårdens ekonomiska resurser under den senaste femårsperioden bara har ökat marginellt. Staten måste därför ta ett större ansvar för hela området. Det är för närvarande SD:s och regeringens ansvar att se till att det blir något av denna reform.

Vänsterpartiet anser att det måste finnas en långsiktig finansiering för att klara av den omställning som påbörjats inom primärvården.

Utvecklingen av kompetensförsörjningen inom primärvården går åt helt fel håll. Inte minst har andelen specialistläkare i allmänmedicin och andelen distriktssköterskor minskat över tid. I dag finns det färre specialistläkare och ST-läkare i allmänmedicin än 2017 i relation till antalet listade patienter.

Det behövs en långsiktig plan för primärvårdens kompetensförsörjning i samverkan med regionerna. Det behövs också en långsiktig ekonomisk nationell plan för grundutbildning, vidareutbildning och fortbildning i syfte att säkerställa behovet av läkare och sjuksköterskor, och inte bara inom primärvården.

Vi anser att regeringen tillsammans med regionerna ska ta fram nationella handlingsplaner för att nå riktvärdet om 1 100 listade invånare per läkarkontakt. Det ska vi gå i land med till 2030.

Sjukvården har varit väldigt pressad i Sverige under en längre period och befinner sig efter pandemin i kris - en tydlig personalkris. Inte minst har det lett till att bristen på vårdplatser är akut, vilket har påpekats av Socialstyrelsen. Inom de närmaste åren behövs 2 300 fler vårdplatser inom den somatiska sjukvården. Det här handlar inte om brist på sängar utan om brist på personal.

Krisen är en direkt konsekvens av de nedskärningar i sjukvården som pågått inte bara under detta år utan även tidigare. För att möta den kris som finns inom sjukvården vill Vänsterpartiet tillsätta en nationell kriskommission för bättre arbetsmiljö för personalen inom hälso- och sjukvården. Man behöver förnya sitt åtagande att säkerställa en god arbetsmiljö för alla anställda inom vården. Jag yrkar därför bifall till reservation 8.

När jag reste runt i Västerbotten för några månader sedan noterade jag förstås att det ibland var väldigt knepigt för personer att få vård. Det är en sak att bo på Kungsholmen, där det vimlar av vårdförutsättningar, en annan sak att bo i Sorsele. Det är svårare och dyrare i glesbygd att bygga upp enheter för att kunna erbjuda invånare rimliga restider. Människor i glesbygdskommuner har också betydligt sämre hälsa än genomsnittet och jämfört med boende i rikare kommuner. Lustigt nog är det så att tillgången till och användningen av vård är som störst där flest och friskast människor finns. Det kan vi fundera på.

Primärvården i glesbygden har en särskilt resurskrävande verksamhet, eftersom andelen äldre med stora vårdbehov är större i glesbygdens befolkning. Att jobba i glesbygd kräver inte bara medicinsk kunskap utan också tillgänglighet. Man ska kunna se hela vården som ett kluster. Här borde regeringen i samverkan med den aktuella regionen se till att det blir en bättre glesbygdsmedicin. Vi kan bättre, helt enkelt. Det spelar ingen roll hur många trollkonton som ger en skev verklighetsuppfattning. Att vården är i kris är glasklart, och ansvaret är den sittande regeringens och Sverigedemokraternas.

Fru talman! Om vi hade varit ansvariga hade vi tagit ansvar. Jag tycker att det är bra att ta ansvar för sin politik och inte hänvisa till andra partier som har suttit i andra regeringar.

Det är just nu som 5 000 personer inom vården ska sägas upp. Jag har själv träffat dem.

Det är just nu som antalet vårdplatser minskar.

Det är just nu som antalet intensivvårdsplatser minskar.

Det är nu, i den här specifika situationen, som det saknas 16 miljarder i regionerna på grund av inflationen. Det är här och nu ni hade kunnat ta ansvar.

Jag tänker på pandemin. Det var annat ljud i skällan! Då tog regeringen och andra partier ansvar. Jag tycker att det är en fin sak att ta ansvar för den politik som förs. Det kan man göra.

En annan sak som absolut inte fungerar just nu, fru talman, är primärvården. Allas vår fina målbild var att primärvården skulle axa upp, men så ser det ju inte ut nu. Vi hör i stället från Vårdanalys, andra organisationer och arbetsplatser och Socialstyrelsen att primärvården har väldiga problem. Det är också på grund av att det saknas resurser. Det är svårt att anställa personer och att dra igång någonting om det inte finns resurser. Det är svårt att anställa om man inte har pengar till det.

Vi har en bra hälso- och sjukvård. Är man svårt sjuk får man hjälp. Men nu backar vi på ett oroande sätt. I Västra Götaland säger man på neonatalavdelningen på Sahlgrenska att små, små barn varje dag riskerar att dö på grund av att det saknas resurser. Då handlar det om att ta ansvar för den politik man faktiskt för och för det samarbete man har med regeringen.

Fru talman! Sverigedemokraterna är hundraprocentigt ansvariga för den nationella vårdkris vi har. 5 000 personer ska sägas upp runt om i regionerna. Det finns ingen region som kommer att gå skadelös ur detta, och det kommer också att drabba patienter.

Trots alla trollkonton måste jag säga att det är ganska glasklart att vården är, om man får uttrycka sig så, lite på dekis, som vi säger i Stockholm.

Sverige sticker ut i den internationella statistiken när det gäller vårdplatser. Det är ju inte så att antalet vårdplatser ökar. Enligt Socialstyrelsen är sannolikheten för vårdskada 60 procent högre för en patient som vårdas på en utlokaliserad plats, exempelvis. Det krävs ett strategiskt tänk kring vårdplatserna i hela Sverige, men just nu ser vi att antalet minskar. De minskar förstås för att det saknas resurser i regionerna. Det är väldigt bra att man har något slags framåtsikt, men det är också oftast väldigt bra om man gör saker här och nu när det händer saker som gör att det blir precis tvärtemot mot vad man önskar och säger.

När det gäller vårdplatser och intensivvårdsplatser är jag mycket oroad, för brist på sådana drabbar patienter oerhört hårt. Med tanke på den nationella vårdkris vi har vill jag fråga hur Sverigedemokraterna tänker. De backar inte direkt upp välfärden och har inte heller backat upp vården sedan de tillträdde 2022 som stödparti till regeringen. Jag är väldigt oroad, måste jag säga.

Fru talman! Jag tycker att man ska ta ansvar för det som händer nu och inte skylla ifrån sig. Det tycker jag är en självklarhet som ansvarig regering med SD i släptåg, eller snarare i förarsätet.

Ledamoten säger att regionerna inte vill ha pengar, men det är knappast min bild. Jag menar att de fack som finns, alltså Läkarförbundet, Vårdförbundet och Kommunal, och regionerna som jag har träffat sitter i en väldigt dålig sits. De rapporterar om att det är patientosäkert. Detta är inte en region, utan det är 21 regioner. Vilka regioner vill inte ha resurser? Vilken guldregion är det? Det är jag mycket intresserad av.

Detta påverkar ju. Det regeringen gör nu är att vägra ge resurser till regionerna. 5 000 är varslade. Borde det då inte ringa lite varningsklockor? Jag har åkt runt i Sverige och träffat uppsagda sjuksköterskor och så vidare och ser att detta är på riktigt.

Man kan prata om en utredning som är på gång om att förstatliga vården och att allt kommer att bli fantastiskt, men verkligheten ser ut på detta sätt här och nu. Jag måste säga att det statliga ansvaret är nada från regeringen och SD, och det märks.

Även primärvården backar just nu. Vi har en nationell vårdkris. Om cancerköerna ökar är det klart att det är en nationell vårdkris. Om nyfödda barn inte får den vård de behöver på grund av personalbrist är det en vårdkris. Det är väldigt allvarligt runt om i Sverige.

Ansvar tycker jag är en självklar sak när man sitter i en regering. Då kan man inte prata om en utredning längre fram, utan då gäller här och nu, anser jag.

Fru talman! Ja, det finns en utredning om att förstatliga vården, eller snarare om vem som ska ansvara för vården, och där sitter jag och några andra här i salen med. Det är inte på långa vägar klart vad det blir av den, men regeringen och SD har möjlighet att redan nu gå in med pengar och rädda vården. Det fattas 16 miljarder i sektorn, vården blöder och 5 000 personer är varslade. Givetvis kommer detta att drabba patienterna. Att det blir patientosäkert vittnar man om bland annat på Sahlgrenska och i Linköping - ja, överallt säger man att det inte funkar längre. Personalen går på knäna. Just nu pågår en konflikt, och den handlar om en arbetsmiljö som är helt otillständig där sjuksköterskor får springa fram och tillbaka och inte veta om de är lediga eller inte.

Fru talman! Det hade varit vettigt att gå in med de resurser som behövs för att åtminstone ha en vård i balans och utan försämringar. Men här och nu ser vi att vårdplatserna och intensivvårdsplatserna minskar. Det har inte skett tidigare, utan det sker nu.

Ledamoten är ju med i Kristdemokraterna, som är det stora vårdpartiet. Vad ska denna dränering av vården leda till? Hur har ni tänkt när 5 000 sägs upp i regionerna? Det är ert ansvar, precis som det var förra regeringens ansvar att se till att vården funkade under pandemin. Men ni backar. Det handlar om all typ av vård, som just nu ligger väldigt dåligt till. Alla facken, Kommunal, Läkarförbundet och Vårdförbundet, är extremt bekymrade. Har ledamoten något förslag?

Fru talman! Det är inte riktigt min bild. Med 16 miljarder mindre i kassan lär det ju inte bli bättre. Vi lever just nu i en tid då exempelvis intensivvårdsplatserna är färre än före pandemin. Då är det kanske inte på topp.

En annan sak jag oroar mig för är primärvården. Ni vet att vi alla slöt ett avtal om att primärvården skulle axa upp. Det ser vi inte nu. Vi ser snarare att primärvården får bromsa upp, på grund av resursbrist. Det är helt uppenbart.

Här finns ingen långsiktig garanti för primärvården i Sverige. Själva idén har i flera år varit att den nära vården skulle axa upp, och det skulle bli jättebra. Nu blir det inte så. Det är just nu färre specialistläkare och ST-läkare i allmänmedicin än 2017. Det finns inte heller någon plan från SD eller regeringen för att göra något åt primärvården. Jag ser inte det.

De rapporter vi får på olika sätt, exempelvis från Vårdanalys, pekar just på att det blir värre och värre i stället för bättre och bättre. Jag måste säga att det är ett stort misslyckande för regeringen och för SD att man inte har lyckats fånga in primärvården. Det är alltså klart att det är kris också inom primärvården. Det innebär att människor som behöver kontinuitet i sin vård och så vidare får stå tillbaka.

Idén var att primärvården skulle gå framåt; den har i stället backat. Det borde ni väl ändå ta ansvar för. Det går kanske inte att bolla över hela det ansvaret på regionerna. Med 16 miljarder mindre i vården är det klart att det blir skador långt ut i vården och inom primärvården.

Min fråga blir: Finns det några idéer och tankar om vad ni, SD och regeringen, ska göra med primärvården?

Fru talman! Jag menar att vi har en nationell vårdkris i Sverige. Vi har också en stor kris när det gäller vårdpersonalens arbetsmiljö. Det har vi haft länge. Överbeläggningarna på landets sjukhus ökar också. Intensivvårdsplatserna minskar och är färre än före pandemin. Det är inte särskilt lyckosamt. Facken - Kommunal, Vårdförbundet och Sveriges läkarförbund - larmar.

Ni lägger mycket av ansvaret på regionerna, Thomas Ragnarsson. Och regionerna är ansvariga. Men det är en ekonomisk kris som beror på inflation och diverse saker. Fortfarande saknas ungefär 16 miljarder inom vården.

Det får också andra konsekvenser. Hälso- och sjukvården ligger efter i sitt arbete med att höja beredskapen för krig och allvarliga kriser. Det är inte Vänsterpartiet utan Försvarsberedningen som konstaterar det. Det gör att vår förmåga att klara av en kris, ett krig eller en pandemi, är väldigt begränsad, mindre än tidigare måste jag säga.

Förra året varnade Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI, i en annan rapport för riskerna med privat ägande i sjukvården. FOI pekade bland annat på att myndigheterna saknar direkt kontroll över stora delar av vårdsektorn, vilket gör det lite svårt att säkerställa verksamheter i kris och att krigsplacera personal. Jag tycker att regeringen och SD har ignorerat detta.

Jag vill fråga ledamoten: Finns det några vägar framåt? Vad gör vi i en verksamhet som just nu är väldigt dränerad om det - gud förbjude - kommer en pandemi?

Fru talman! Pandemin - vad snabbt vi glömde vad vi behöver göra. Det anser jag när jag står här i dag.

Jag jobbade med pandemin i socialutskottet från mars 2020 fram till att Coronakommissionen avlämnade slutbetänkandet om sitt stora arbete i februari 2022. Jag ser stora skavanker i samhället just nu när det gäller just att kunna bemöta pandemier, stora kriser och så vidare. Vi är helt enkelt inte förberedda. Det borde vi vara.

Riksrevisionen har tittat på detta och konstaterar att det nationella smittskyddet fungerar bra i normalläge - det kan man väl säga - men det behöver stärkas och öka förmågan att hantera framtida pandemier. Det låter lite illavarslande. Jag tycker alltså att vi står på ungefär samma ställe som när pandemin kom. Vi har exempelvis inte en starkare sjukvård, snarare tvärtom. Det är så mycket vi behöver göra.

Regeringen har inte gjort tillräckligt för att förbättra smittskyddets effektivitet, anser jag. Man behöver åtgärda brister i fråga om regelverk, otillräckliga system och data för nationell övervakning och ett uppdelat ansvar för vårdhygien. Det krävs ganska många fler förändringar.

Jag noterade att föregående talare, Jesper Skalberg Karlsson, sa någonting om att vi inte kom ur denna pandemi särskilt väl. Om man tittar på alla utredningar som finns om pandemin och hur världen klarade av den ser man att Sverige klarade av den relativt väl, fru talman. Det fanns problem, exempelvis att det inte fanns skyddsutrustning. Vi hade inget nationellt lager. Det fanns inte heller lager i de tre största regionerna. Det kommer jag att återkomma till. Vi vill nämligen lagstifta om det.

I skrivelsen menar regeringen att flera av de rekommendationer Riksrevisionen ger redan finns inkluderade i olika utredningar. Det kan så vara, men vi tycker att de direktiv som getts är lite vaga. Det finns en anledning till att regeringen borde ta Riksrevisionens rapport på betydligt större allvar, och även andra partier borde titta på det. När pandemin kom var den nämligen som en krasch, och det tror jag ingen av oss vill uppleva igen.

Vänsterpartiet har innan, under och efter coronapandemin lyft fram bristerna i Sveriges beredskap mot pandemier. Trots att Sverige och resten av världen genomgått en fruktansvärd pandemi med en allmänfarlig, samhällsfarlig sjukdom har den svenska regeringen inte gjort mer än kanske knapphändiga förändringar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om det natio-nella smittskyddet

Vi måste stärka smittskyddet för att öka förmågan att hantera framtida utbrott. Jag är väldigt orolig för det här. Om det blir pandemi igen, är vi verkligen starka? Har vi en sjukvård som klarar av det? Har vi en krisberedskap som klarar av det eller om det blir krig? Jag är tyvärr inte övertygad om det.

Vänsterpartiet menar att det är hög tid att lägga ut en ny kurs för smittskyddet, accelerera och öka beredskapen för pandemier. Det behövs ganska kraftiga förstärkningar av välfärden, det gemensamma och sjukvården. Det har vi diskuterat så mycket! Om man har en sjukvård som vacklar, som vi har i dag, måste alla inse att om det blir pandemi ligger vi ganska risigt till. Nu uttryckte jag mig på ett folkligt sätt, fru talman.

Vårdhygien är grundläggande. Det såg man i det förebyggande arbetet mot smitta. I dag delas det nationella ansvaret för vårdhygienfrågor mellan Socialstyrelsen och Folkhälsomyndigheten. Vi anser att ansvaret för vårdhygienfrågor i stället ska samlas hos en myndighet, så att det inte blir lika splittrat. Det har vi bland annat lyft fram i vår reservation.

Vänsterpartiet instämmer i det som sägs i Riksrevisionens granskning om insamling och hantering av vårddata. Mycket är nog på gång, men jag tycker att vi i samtliga partier får ta på oss att vi inte varit speciellt snabba. Det är jätteviktigt att det blir lite fart på det hela. Det måste också finnas rättsliga förutsättningar för datainsamling för myndigheterna. Vänsterpartiet vill att regeringen tillsätter en utredning med uppdrag att ta fram förslag på vilka rättsliga förutsättningar Folkhälsomyndigheten och Socialstyrelsen ska ha för att samla in och hantera vårddata. Det tycker vi skulle vara bra.

Något som var väldigt påfallande när pandemin drog igång var den totala bristen på smittskydd. Det var fundamentalt. På Södersjukhuset blev en person intervjuad i en nyhetssändning klädd i simutrustning för dykare på grund av att det inte fanns någon smittskyddsutrustning att tillgå i Stockholm. Det fanns inte heller i de andra regionerna. Det är fortfarande ett magnifikt problem, anser jag.

De tre största regionerna saknar lager för att klara sig i tre månader. Det tror jag att man måste lagstifta om. Det kan inte vara frivilligt, utan det måste vara självklart att man köper in skyddsutrustning och andra nödvändigheter. Att göra det under brinnande pandemi, som man fick göra över hela världen, blir väldigt krångligt, ineffektivt och dyrt. Det fick vi ägna mycket tid åt.

Vi vill som sagt att regionerna ska ha lagkrav på sig att inneha lager som räcker i åtminstone tre månader vid pandemier. Det kommer vi att återkomma till i en helt annan debatt än dagens.

Jag yrkar bifall till den reservation vi har lagt fram.

Riksrevisionens rapport om det natio-nella smittskyddet

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 15 maj.)

Herr talman! Jag anser, Acko Ankarberg Johansson, att ni tillsammans med SD har det övergripande ansvaret när det råder en så allvarlig kris inom sjukvården. Man kan alltid bolla över ansvaret till regionerna helt och hållet, vilket ni gör ganska flitigt. Man kan också prata om brist på effektivitet och om att det vimlar av administratörer i hela sjukvården; det är väldigt luddiga ord. Jag tycker dock fortfarande att detta är väldigt ansvarslöst. Vi har en vårdkris, och det blir sämre och sämre. Var är lösningarna från regeringen och SD?

Herr talman! Min fråga går till statsrådet Acko Ankarberg Johansson. Vårdförbundet har räknat ut att deras grupper jobbar ungefär 3 miljoner timmar övertid per år. Nu har de tagit till stridsåtgärder - övertidsblockad. Det är helt rimligt.

Arbetsmiljön är den stora frågan inom vården. Det har påpekats jättelänge. Trots ökade behov blir vårdplatserna allt färre, och det handlar förstås om bristen på personal. Vi har en nationell vårdkris. Detta är vi många som trycker på om. Överbeläggningarna på landets sjukhus ökar. Intensivvårdsplatserna minskar och är färre än före pandemin. Jag måste säga att jag blir lite oroad. Facken - det vill säga Kommunal, Vårdförbundet och Läkarförbundet - trycker på och larmar om det allvarliga läget.

Nu har ni gått in med ytterligare 6 miljarder, som absolut inte kommer att innebära någon ändring när det gäller det elände som vi ser. Det är fortfarande 6 000 varslade inom vården. Hur tänker ni vända skutan?

Fru talman! Goda exempel pratas det alltid om. Det låter lite grann som post it-lappar som man sätter upp på en skärm. Sedan får man dela in sig i grupper och se vad det blir av det.

Kommer detta att förändra någonting? Exempelvis 2023 startade 40 procent sin cancerbehandling i tid. Det var alltså historiskt lågt. Kommer detta effektiviseringskansli att gynna de kvinnor som inte kom fram i just den kön? Jag tycker att det låter som ett slags överadministration att inrätta ett sådant kansli. Man kan bara ringa SKR. De har massor med material som de kunde ha skänkt till er i en stor box.

Jag är väldigt förvånad över att ett parti som kallar sig för ett vårdparti, som nu sitter i regeringen och som har två ministrar på Socialdepartementet inte kommer loss mer, måste jag säga. Det är lite grann som den tidigare ledamoten sa, att tiden tickar. Det verkar som att köerna också tickar på samma sätt.

Med de djupa problem som vi har haft ekonomiskt hade det inte varit fel om man faktiskt hade sett till att gynna personalen inom hälso- och sjukvården, som har gått på knäna så länge, och lyssnat på den. Det är uppenbart att ni inte har gjort det och att det effektiviseringskansli som ni ska bygga upp inte heller kommer att titta på det. Jag är därför något förvånad. Och jag är kanske mest förvånad över att ni inte går in och tittar på vad den nya kömiljarden har bidragit till och vad man kan göra med den.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om statens arbete med väntetider i vården

Jag menar att om man inte tittar på saker och ting och utvärderar dem, då vet man faktiskt inte vad man gör.

Fru talman! Jag har några frågor till ledamoten Dan Hovskär. Den ena rör det effektivitetskansli som ni ska inrätta. Det är jag väldigt nyfiken på. Det verkar vara ni själva som behöver ett sådant kansli för att kunna få till vården i Sverige. Jag vill gärna höra lite mer om detta och hur det ska kunna byggas upp.

Det blir ju också ett direkt svar till regionerna: Ni gör inte ert jobb, och nu ska ni bli mer effektiva! Det är ett slags luftslott som Kristdemokraterna, som kallar sig för vårdpartiet, har byggt upp. När ni säger att det är en ineffektiv vård i regionerna, att man gör fel saker, att det vimlar av administratörer, you name it, gömmer ni på något sätt krisen bakom detta - den kris som finns på riktigt med 6 000 personer som får gå i regionerna. Det var min ena fråga.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om statens arbete med väntetider i vården

Min andra fråga är kanske lite mer specifik. Varför tittar inte regeringen vidare på den kvantitativa undersökningen? I den värld jag kommer ifrån är det väldigt bra att följa upp saker och ting som man beslutar om, så att man vet vad man gör för någonting. När det gäller de nya kömiljarderna kanske man skulle titta på effekterna av dem för att se om de eventuellt bidrar till någonting väldigt gott. Blir det mer jämlikt, eller är det precis tvärtom - att det blir undanträngningseffekter och väldigt mycket mer ojämlikt? Det var mina frågor.

Fru talman! Jag kommer att fokusera på kömiljarderna - den gamla och den nya.

I skrivelsen redogör regeringen för sin bedömning av Riksrevisionens iakttagelser och rekommendationer i granskningsrapporten I väntan på vård - ineffektiv statlig styrning för kortare köer. Jag tycker att det är en väldigt bra rubrik.

Vänsterpartiet välkomnar Riksrevisionens granskning och kan i likhet med granskningen konstatera att regeringen misslyckats i arbetet med att korta väntetider i vården med dessa kömiljarder. Det har vi lyft upp ganska många gånger.

Regeringen konstaterar i skrivelsen att Socialstyrelsen ska följa upp den nya kömiljarden inom ramen för uppdraget till myndigheten att strategiskt, långsiktigt och kontinuerligt följa upp och föra dialog om hälso och sjukvårdens tillgänglighet. Jag tycker att det låter lite flummigt och lite tamt.

Vi menar att Socialstyrelsens uppföljning inte tillräckligt har beaktat Riksrevisionens granskning. Man behöver göra lite mer.

Riksrevisionen konstaterar att kömiljarden - den äldre modellen, då - inte haft någon tydlig, långvarig effekt på väntetiderna. Flera aspekter av kömiljarden har snarare försämrat effekten, och den går inte att förena med regionernas olikheter. Någonting var väldigt fel i det upplägg man valde under den perioden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om statens arbete med väntetider i vården

Regionernas incitament att göra något har även försvagats av att kömiljarden inte tar hänsyn till relativ förbättring. Det vill säga att kömiljarden har gett regionerna olika starka incitament beroende på hur långt från målen de befunnit sig. Det låter ju som något slags konstig räknesnurra. Prestationskraven inom kömiljarden har därmed inte tagit hänsyn till relativ förbättring, vilket gjorde att regioner som redan låg bra till belönades. Ja, ibland blir det fel.

Dessutom framför Riksrevisionen att kömiljarden riskerar att leda till undanträngning men att detta inte varit möjligt att belägga kvantitativt på grund av bristande statistik. Det har lyfts upp år efter år efter år att man måste granska undanträngningen, men det har man uppenbarligen inte gjort. Det handlar om undanträngning av de sjukaste, av dem med störst behov.

Vänsterpartiet har under en längre tid varit kritiskt mot den prestationsbaserade kömiljarden för att den inte kortar vårdköer, inte höjer kvaliteten i vården och inte går att förena med målet om jämlik vård. Det blev liksom en krasch där.

I och med att Riksrevisionens granskning presenterar liknande kritik - det kan man ju bli glad över ibland - bör en mer omfattande utredning genomföras för att kvantitativt titta på kömiljardens effekt. Vi vill att regeringen ger lämplig myndighet i uppdrag att kvantitativt undersöka den nya kömiljardens effekt på vårdköer samt eventuella undanträngningseffekter.

Jag vill därför yrka bifall till reservation 2.

Det här är väl ganska självklart. Det handlar om ganska mycket pengar som man strösslar och inte har riktig koll på. SD och regeringen pratar väldigt mycket om den ineffektiva vården i regionerna. Man lägger över stort ansvar på dem för att det inte funkar. Det ska också inrättas något slags kansli som ska titta på ineffektiv styrning, men jag tänker att regeringen kanske hade en ineffektiv styrning av de här frågorna eftersom man bara fortsätter.

Det är ju också så att vi befinner oss i en nationell vårdkris. Det kan man inte bortse från.

Vi har en fantastisk vård i Sverige, måste jag säga. Det gäller cancer- och hjärtsjukvård, allt det som är allvarligt. Men det är så mycket annat som inte fungerar.

Vi har också en hälso- och sjukvård där personalen far oerhört illa. Det har vi också pratat om länge. Vad ska vi göra?

I dag gick Vårdförbundet ut i blockad mot övertid och så vidare. Det kommer att märkas. Jag tycker att det är bra, faktiskt.

Men vi har en kris. Vi har överbeläggningar som bara fortsätter på landets sjukhus. Intensivvårdsplatserna minskar och är färre än före pandemin. Detta tycker jag är väldigt allvarligt. Siffrorna för helåret 2023 visar att 40 procent startade sin cancerbehandling i tid, vilket var historiskt lågt. Siffran borde vara 80 procent. Jag tycker att detta är illa. Det som fattas är väl resurser och att man ser personalen som en tillgång.

Mitt i allt detta går vårdpersonalen mot ett ännu värre stålbad. Om 6 000 vårdanställda ska varslas runt om i landet kan man tänka sig att det inte blir jättemycket bättre. Det handlar om sjuksköterskor, läkare och undersköterskor. Facken har blåst i visselpipan - Kommunal, Vårdförbundet och Läkarförbundet larmar om det allvarliga läget i hela Sverige. Då kanske man måste göra mer än att inrätta något slags effektivitetskansli, tror jag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om statens arbete med väntetider i vården

Regeringen har nu gått in med 6 miljarder extra till vården. Det får man vara glad för, men det är inte tillräckligt. Varslen och uppsägningarna kommer att fortsätta.

Man säger att vården är ineffektiv och ska inrätta det här effektivitetskansliet. Då måste vi också ta i beaktande att vi har en demografi som innebär att människor blir äldre och äldre och kräver mer och mer. Läkemedlen är väldigt dyra, och inflationen är hög. Då hade det kanske varit bra med en lite större budget för regionerna och att inte säga upp ytterligare 6 000 personer inom vården. Det kommer att märkas.

Vi kan titta tillbaka på vad denna fråga handlar om, fru talman; det är kömiljarderna. När det gäller kömiljarderna måste jag säga att det känns som att jag har ett benbrott och får ett plåster.

Fru talman! Det har varit en väldigt lång resa runt dessa frågor. En del anser att det har gått alldeles för fort. Det kan inte jag tycka när man ser startpunkten för ungefär 17 år sedan.

Kommer detta att bli en revolution, eller kommer det att bli någonting annat? Kommer vi att sticka ut väldigt mycket i Norden? Det har vi redan diskuterat. Det kommer vi förstås inte att göra. Detta är ändå en ganska modest förändring.

Det har varit en enorm uppmärksamhet kring förslaget i jämförelse med exempelvis Natofrågan, som jag tycker är lite större än den här marginella förändringen. Jag tänkte göra en liten historisk exposé för allas skull, så att vi vet vad vi talar om.

Sverige införde världens första könstillhörighetslag 1972. Det kan vi vara stolta över. Nu har det gått ett antal år, 52 år, och nu ska vi ändra den. Man kan säga att det inte har varit så väldigt snabba tag, eller hur?

Den prövning vi har haft av identifikation av kön i dag är en lika omfattande process som inför underlivskirurgi. Det har jag kunnat sitta och lyssna på och se på i just Rättsliga rådet som har fattat beslut om det.

Våra nordiska grannländer skiljer på det juridiska könet och medicinska ingrepp och har separat lagstiftning för detta. Deras erfarenheter pekar på att de farhågor som lyfts fram i debatten i Sverige inte har infriats. Med den nya könsidentitetslag som ligger på riksdagens bord blir Sverige faktiskt sist i Norden att göra denna uppdelning.

År 2013 avskaffades kravet på sterilisering för byte av könstillhörighet. Förstår ni? Det är inte så länge sedan. Det var ganska många som höll igen och inte försökte byta kön under den perioden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Förbättrade möjlig-heter att ändra kön

Frågan om att separera juridiskt kön har vi diskuterat väldigt länge. Alliansregeringen tillsatte en utredning för att se över könstillhörighetslagen i februari 2014, för tio år sedan. Betänkandet Juridiskt kön och medicinsk könskorrigering överlämnades till den dåvarande ministern Gabriel Wikström i januari 2015 - ni förstår. Här fanns förslag om att dela upp lagen i två delar, införa självbestämmande, sänka åldersgränsen för underlivskirurgi och ha en 12-årsgräns för ändring av juridiskt kön. Det var då.

År 2018 presenterade den nya S-MP-regeringen en inriktning för en modern könstillhörighetslagstiftning. Förslagen kom från 2014 och fick väldigt kraftig kritik, och frågan försvann under en period från vårt bord.

År 2021 återkom Löfvenregeringen med ett nytt förslag, som skickades ut på remiss. Förslagen i utkastet till lagrådsremiss innebar att alla förslag kring kirurgi på omyndiga ströks. Även alla förslag om att omyndiga skulle kunna ansöka själva, alltså utan vårdnadshavare, ströks. Åldersgränsen sattes dock fortfarande till 12 år för förändring av juridiskt kön, och det huvudsakliga myndighetsansvaret flyttades alltjämt från Socialstyrelsen till Skatteverket vid första ansökan. Förslaget omarbetades sedan efter kritik.

Sedan kommer vi till den 2 juli 2022. Då lade Anderssonregeringen fram sitt färdiga lagförslag i en lagrådsremiss - lagrådsremiss nummer två i detta ärende. Förslaget innebar att tidigare förslag om att flytta ansvaret från Socialstyrelsen till Skatteverket ströks men att dagens ordning med myndighetsprövning och krav på läkarutlåtande behölls. Självbestämmandet hade alltså tagits bort. Åldersgränsen för att ändra sitt juridiska kön flyttades upp till 16 år i stället för 12.

Det förslag som nu ligger på bordet och som vi nu diskuterar är just det förslaget.

Det har som sagt varit en väldigt lång process. I den senaste remissrundan, som gick ut 2021, deltog 150 aktörer av olika slag. Därefter omarbetades förslaget, och i det lagförslag som ligger på bordet har också Lagrådets synpunkter omhändertagits.

Så vad gäller? Lagförslaget innebär att den som vill ändra sitt juridiska kön måste ansöka om det. Till ansökan måste lämnas ett intyg från legitimerad läkare, normalt en psykiatriker, eller legitimerad psykolog. Åldersgränsen är 16 år, och föräldrars tillstånd krävs. Ansökan ska sedan skickas till Socialstyrelsen, som fattar beslut.

För att få bifall på ansökan krävs att det kön som framgår av folkbokföringen inte stämmer överens med personens upplevda könsidentitet och att det kan antas att personen kommer att leva i denna könsidentitet under överskådlig tid. Om dessa kriterier inte är uppfyllda ska ansökan inte bifallas av Socialstyrelsen. Det måste alltså vara väl grundat.

Kan vem som helst få sitt juridiska kön ändrat? Nej, enligt lagförslaget krävs det att sökanden upplever att det kön som framgår av folkbokföringen inte stämmer överens med könsidentiteten och att det kan antas att sökanden kommer att leva i denna könsidentitet "under överskådlig tid", precis som jag sa tidigare.

Betyder detta att personer kan ändra juridiskt kön utan att genomgå behandling för att förändra sin kropp? Så är det redan i dag. Den som beviljats ändring av juridiskt kön enligt dagens lagstiftning kan få det vid första ansökan oavsett om personen genomgår medicinsk eller kirurgisk behandling eller ej.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Förbättrade möjlig-heter att ändra kön

Det har förekommit väldigt mycket idéer om hur detta ska gå till. Kan till exempel ungdomar själva besluta om att ändra sitt kön medicinskt? Nej, för medicinsk och kirurgisk behandling gäller samma åldersgränser som förut: 18 eller 23 år beroende på typ av behandling. All medicinsk och kirurgisk behandling är högspecialiserad vård. Vi lämnar alltså över ansvaret till dem som ska ha hand om detta, det vill säga professionen.

Kan ungdomar gå till skolsköterskan eller en kurator på ungdomsmottagningen och skaffa sig ett intyg? Nej.

Finns det risk för att lagändringen gör att fler personer dras in i medicinsk behandling eller kirurgiska ingrepp trots att de inte har behov av det? Vi ska komma ihåg att man med dagens ordning söker på samma linje, så att säga, eller samma kö. Detta är en väldigt lång process, och med det nya lagförslaget förenklas den självklart för dem som vill ändra sitt juridiska kön.

Har det påverkan på omklädningsrum? Det är en fråga som kommer upp. Då undrar jag: Hur mycket av det hade ni hört innan debatten om det här lagförslaget drog igång? Hur mycket av sådana problem har vi fått höra om medialt eller i riksdagen? Man kan ju redan nu ändra sitt juridiska kön och sin identitet. Vi har då inte vare sig sett eller hört detta.

Sedan har vi frågan om skyddade boenden. Både KD och SD har ju nu visat en väldig fäbless för kvinnorörelsen och för kvinnor generellt, och det är väl bra. Tillträde till skyddat boende för kvinnor ges efter behov. Är då könstillhörighet den stora frågan här? Eller är det att kvinnojourerna generellt går på knäna på grund av brist på resurser och att så många kvinnor mördas av sina partner? Detta tycker jag är den stora frågan. Det andra har varit en icke-fråga, vad jag har sett, men sedan har delar av kvinnorörelsen lyft den.

Finns det risk för att lagen används av brottslingar som vill skaffa sig en ny identitet, kan man oroligt fråga sig. Det ska göras en prövning av medicinsk eller psykologisk expertis innan en ansökan beviljas. Här går vi mycket längre än Danmark och Norge. Vi har ytterligare prövningar av läkare och psykolog.

Kommer horder av gängkriminella nu att byta juridiskt kön? Jag ser inte det komma, men vi får väl undersöka saken. Jag tror inte det. Jag tror att man i så fall skulle ha sett det tidigare.

Vad har expertmyndigheterna och professionerna sagt i sina remissvar på förslaget som skickades ut till 155 remissinstanser? Socialstyrelsen, Folkhälsomyndigheten, Barnombudsmannen och Sveriges psykologförbund har sagt ja till lagförslaget generellt. Även Svenska Läkaresällskapet har sagt ja men vill gå ett steg längre, så att säga.

Det finns remisskritik som det har tagits hänsyn till i lagrådsremissen. Karolinska institutet, Sveriges nationella nätverk för DSD och Svenska Barnläkarföreningen har sagt nej till en 12-årsgräns. Nu har vi tagit hand om det och landat på 16 år, som ni vet. Jag menar att det som kom upp i den stora remissrundan är omhändertaget.

Har det gjorts en jämställdhetsanalys? Jag är jätteglad att så många fler partier nu är intresserade av jämställdhetsfrågor. Det bådar gott framöver.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Förbättrade möjlig-heter att ändra kön

Vad gäller för effekterna på könsuppdelad statistik? Lagrådsremissen har i ett särskilt avsnitt analyserat effekterna ur jämställdhetssynpunkt. Statistiska centralbyrån bedömer att de föreslagna reglerna medför ingen eller mycket begränsad påverkan på SCB:s verksamhet. Jämställdhetsmyndigheten delar den bedömningen. Jag tror att man ska lyssna på dem som vet i stället för på det som åker runt i luften.

Vad säger Socialstyrelsen om att det finns så många ångrare? De ser en ökning av unga personer som tackar nej till kontakt när de kommer fram i kön och uppger att de inte längre har behov. För dem som står i vår kö och påbörjar utredning, säger Socialstyrelsen, har det ofta gått många år sedan de kom ut eller landade i sin könsidentitet. Den absoluta majoriteten av dem kvarstår i sin identitet, säger Socialstyrelsen.

Sitter man i Rättsliga rådet kan man följa de här individerna. Det är tragiskt att se hur lång tid de får stå i kön. Det handlar också om många äldre - 40-50-åringar är inte helt ovanligt. Frågan har också handlat väldigt mycket om stigma tidigare.

Vi i Vänsterpartiet har i vårt arbete med frågan haft en något annan ingång, ungefär som Centern och Miljöpartiet har haft. Men vi ställer oss bakom förslaget. Det är ett steg framåt, och vi vill inte gå bakåt. Det vore ju väldigt märkligt. Nu har vi möjligheten.

Att kunna få uttrycka sin könsidentitet på sina egna villkor är en grundläggande mänsklig rättighet, anser Vänsterpartiet. Det är en rättighet som inte alltid respekteras i Sverige. Många transpersoner måste slåss inte bara mot fördomar, stigmatisering, diskriminering och stark transfobi utan också mot myndigheter och sjukvård.

Ett grundläggande problem har varit att man har fört ihop lagarna, att det har funnits en gemensam lag. Vi ställer oss väldigt positiva till att nu ändra det, så att det blir två separata lagar.

Könskorrigerande vård är en del av hälso- och sjukvården och ska nu ligga på högspecialiserad vård. Det är jättebra. Men vår grundinställning är att detta ska styras av den enskildas behov. Individer är individer, inte bara en ålder. Vi tycker att det generellt är problematiskt att sätta en åldersgräns.

Däremot är det bra att professionen ska ta beslutet och inte olika domare, lagmän och andra eller vi som kallas allmänföreträdare i Rättsliga rådet. Det är en väldigt speciell upplevelse att sitta och läsa 20 ansökningar från människor med otroligt långa utredningar, och sedan ska vi avgöra om det är okej eller inte att de ska gå vidare.

Det har gått många år. Det här kommer professionen att ta hand om med varm hand. Det lovar jag.

Vården av transpersoner är väldigt ojämlik - det har många från olika läger nämnt här - och har sett olika ut i landet. Genom att man lägger det på högspecialiserad vård och förenklar hoppas vi att man gör det lite lättare.

Respekten för mänskliga rättigheter och rätten till bästa möjliga hälsa för alla är grundläggande. Därför måste också tillgången till och kvaliteten på den könskorrigerande vården stärkas i hela landet. Det är inte så nu. Som vanligt när det gäller svensk sjukvård beror det på var du bor och vilka du möter.

Vänsterpartiet anser också att det är relevant att vårdkontakt regelbundet ska följa upp den som genomgår en medicinsk könskorrigering också utifrån psykiskt mående, precis som det är med stora ingrepp. Det är en självklarhet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Förbättrade möjlig-heter att ändra kön

Det är bra att vi nu kan klubba det här i stor samsyn. Vi ställer oss förstås bakom lagförslaget. Det har väl framgått. Och vi avvisar återförvisningen av förslaget - det låter nästan som att man kan skicka ut det över gränserna; det brukar gänget på den andra sidan tycka är bra.

Jag måste säga att vi har haft ett fantastiskt samarbete i det lilla gäng som har bildats mellan sex partier med helt olika ingångar. Det har funkat alldeles utmärkt. Jag vill passa på att tacka. Det kommer jag kanske inte att få göra någon annan gång, annat än öga mot öga. Jag vill tacka Moderaterna, Liberalerna, Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Centerpartiet och oss själva, Vänsterpartiet, som har kämpat för det här i flera år. Att göra skillnad och att göra det tillsammans är stort.

Det är en fråga som rör en så liten grupp, men det är en grupp som på olika sätt diskrimineras och far illa sedan decennier.

(Applåder)

Herr talman! Det handlar om delar av professionen, inte professionen som helhet. Vilka var det som tyckte att detta var ett bra förslag från början? Det var Socialstyrelsen, Folkhälsomyndigheten, Barnombudsmannen, Sveriges Psykologförbund och Svenska Läkaresällskapet. Det fanns de som var kritiska till 12-årsgränsen; deras synpunkter har vi fångat in i det förslag som ligger på bordet. De som var kritiska till att könsbyte skulle tillåtas från 12 års ålder var Karolinska institutet, Sveriges nationella nätverk för DSD och Svenska Barnläkarföreningen. Detta är omhändertaget.

Denna debatt har varit helt vild. Inte ens Natofrågan har vi diskuterat så ingående, utan den debatten var en västanfläkt i jämförelse. Men den här frågan har verkligen grävt ned sig i alla möjliga typer av lager.

Ni talar om detta med jämställdhet. Ursäkta, men träffade vi inte Jämställdhetsmyndigheten tillsammans? Eller är det bara en hägring som jag har sett? Och vad sa SCB? De sa att dessa förslag funkar väldigt bra när det gäller statistik. Eller har jag fel? Var det inte det SCB sa? Vad har ledamoten för källa när det gäller detta?

Detta handlar om en väldigt begränsad grupp människor - vi måste komma ihåg det. Jag tycker att det ibland låter som att vi pratar om en extremt lång kö, att det är 500 000 som står och bankar på Socialstyrelsens dörr. Så är det inte.

Jag sitter själv i Rättsliga rådet, och jag måste säga att det är beklagansvärt att se dessa sju åtta år gamla utredningar. Det handlar om människor som har kämpat sig fram i vården och hos myndigheterna och fått vänta mycket länge. Den lilla, marginella ändring vi nu gör kommer att underlätta för dem.

Är det domare och politiker som ska sitta och titta ned i människors inre liv? Jag tycker inte det.

(Applåder)

Herr talman! Jag tänker gå igenom några saker. Det kan ju låta som att det här förslaget har hafsslafsats fram till vårt bord. Det är inte så. Det är en extrem resa vi har gjort med förslaget från 2010 och framåt.

Det har varit två stora remissbehandlingar, den senaste 2021, med 155 remissinstanser. Det är alltså ett väl genomarbetat förslag. Alla de synpunkter som fanns i remissbehandlingarna har omhändertagits i förslaget. Förslaget har också ändrats betydligt, och jag kommer att gå in på det i mitt anförande.

Sedan är jag inte förvånad över att just SD har motsatt sig förslaget. Högerrörelsen som är emot trans, förändring och allt som har med det här att göra finns ju överallt. Det är bara att gå in och titta på vad som händer i exempelvis USA. Det här är en stark rörelse, och jag anser att ni tillhör den. Det gäller inte bara själva fakta i fallet, utan det handlar också om att vara med på den högerextrema vågen runt de här frågorna.

Det är några saker som är lite märkliga. Byte av juridiskt kön och könskorrigering har ju varit möjligt ganska länge. Har det varit ett problem i badhusen? Har det varit en väldigt stor fråga i allting som ledamoten lyfter fram? Det har det inte. Frågan diskuterades ju inte ens innan förslaget landade på bordet. Nu är det ett väldigt drag under galoscherna, måste jag säga.

Agnes Wold, ursäkta men hon är väl mest expert på bakteriologi. Det är ungefär som att vem som helst kan gå in i den här debatten och säga precis vad som helst.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Förbättrade möjlig-heter att ändra kön

Min fråga till ledamoten är: Ursäkta mig, men har inte den här frågan tittats på av de 155 remissinstanserna?

(Applåder)

Herr talman! Även jag fick googla vad upphettade tobaksvaror är. Heated tobacco products, HTP, är ett nytt sätt att använda tobak. I stället för att tobaken förbränns, som i traditionella cigaretter, värms den upp och bildar en nikotinhaltig ånga. Det finns alltid nya produkter som tobaksindustrin kan ta fram - industrin är väldigt duktig på det, måste jag säga.

För att leva upp till krav i EU-direktiv har regeringen nu lagt fram en proposition om ändringar i tobakslagen som innebär förbud mot karakteristisk smak på HTP. EU-kommissionen ställer också krav på hälsovarningar för denna produkt.

I propositionen står att förpackningar till upphettade tobaksvaror för rökning bör förses med hälsovarningar. Vi tycker att detta är lite vagt och svagt. Cancerfonden vill i stället att man försöker hitta någon typ av informationstext som kombineras med direkta hälsovarningar. Det ska inte spela någon roll om det är en produkt för rökning eller inte. Regeringen svarar att detta skulle vara att gå längre än EU-direktiven.

Vår utgångspunkt är att ingen människa ska bli nikotinberoende av någon produkt. Det tycker vi är viktigt. De som blir beroende av nikotin genom andra tobaksprodukter än cigaretter får kanske ett friskare liv, men de blir ändå beroende; det visar olika undersökningar. Vi lyssnar gärna på forskningen och väldigt lite på tobaksindustrin.

Vi anser att Sverige bör införa krav på information och hälsovarningar även på upphettade tobaksprodukter som inte är avsedda för rökning. Även om det undantag som har funnits tas bort när det gäller upphettade tobaksvaror för rökning menar ett antal remissinstanser att upphettade tobaksvaror ska förses med en varning.

Det pratas mycket om snus, och visst är det så att snus är betydligt mindre skadligt än tobaksrökning. Vi har fått ned rökningen, men vi har också jobbat med detta i många år.

Det intressanta är att tobaksindustrin ligger på. Jag vet inte hur många av er i kammaren som har blivit inbjudna till olika middagar, luncher och happenings med tobaksindustrin. Jag säger alltid nej till sådant. Jag tycker att man ska säga nej till sådana inbjudningar från tobaksindustrin eller alkoholindustrin om man sitter i riksdagen.

Det vita snuset är på uppgång bland ungdomar. Det är klart beroendeframkallande, och det är designat - med fiffiga smaker - för att nå ungdomar. Så här jobbar tobaksindustrin, herr talman. Vi anser att regeringen borde göra någonting åt detta för att förhindra att unga använder vitt snus och andra tobaksprodukter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Genomförande av nya krav på upphettade tobaksvaror

Vänsterpartiet vill också införa ett generellt exponeringsförbud för tobaksprodukter. Flera länder har redan gjort det. Det handlar inte om några udda länder utan om grannländer som Island, Norge och Finland. Island var först år 2001. Kanada, Irland, Storbritannien, Frankrike, Kroatien, Nya Zeeland och Australien är andra länder som har infört exponeringsförbud för tobak. I några av dessa länder är det betydligt fler som röker cigaretter än i Sverige, men unga röker mindre. Lagen underlättar för de personer som försöker sluta med tobak.

Vi anser att försäljning av tobaksprodukter ska vara dold och att produkterna inte borde få exponeras. Vi tycker att detta är viktigt just när det gäller det vita snuset, som alltså är på stark uppgång bland ungdomar - det är bara att titta på exempelvis CAN:s undersökningar.

Hjärt-Lungfonden, som har jobbat med dessa frågor länge, lyfte nyligen fram sin starka oro i en genomgång av läget för socialutskottet. Vi i Sverige går en lite annan väg än våra grannländer för att reglera nikotinprodukter. Detta tycker jag att SD och regeringen ska fundera på. Om man har en väldigt positiv attityd till snus innebär det förstås att problemen kan öka. Jag skulle vilja att regeringen och SD lyssnade mer på forskare och mindre på tobaksindustrin.

Jag yrkar bifall till reservation 3.

Fru talman! Min fråga går till finansminister Svantesson.

SD och regeringen riktar nu 6 miljarder extra till vården i regionerna. Det är 280 miljoner per region, grovt räknat. Det är ungefär som en gasbinda på ett brutet ben, för det är fortfarande 6 000 personer inom vården som kommer att sägas upp eller varslas. Det är väldigt tydligt. Det hade behövts cirka 15 miljarder för att fixa vården och få en nivå som är acceptabel.

Vi har alltså en nationell vårdkris med allt fler äldre, dyra läkemedel, behandlingar som kostar men gör att folk överlever, inflationen och pensionen som slår i taket. Det är klart att kostnaderna ökar i regionerna.

60 procent får sin operation eller annan behandling i tid enligt vårdgarantin. Det är sämre än före pandemin, och försämringen har accelererat under er tid vid makten.

Vi anser att ni med berått mod faktiskt svälter ut delar av den offentliga vården. Hur ser planen ut framåt?

Herr talman! Min fråga går till socialminister Jakob Forssmed.

Socialminister Jakob Forssmed och socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönvall tog emot slutbetänkandet från Samsjuklighetsutredningen, Anders Printz utredning, den 31 januari 2023.

Samsjuklighetsutredningen har utrett hur vi ska ge beroende med psykisk ohälsa, vilket är väldigt vanligt i den gruppen, en möjlighet att överleva och ge den vård de beroende behöver. Det var bra förslag som utredningen lade fram. De skickades på remiss, och svaren skulle vara inne den 31 maj 2023.

Nu undrar vi och jag vad som händer med den här utredningen. När kommer propositionen? Vi tittar ivrigt i propositionslistan. Vad är planen? Många väntar. Många undrar. Kommer det någon proposition i närtid?