Lotta Edholm

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Som jag sa inledningsvis är betygsinflationen ett stort problem. Nu blev det här lite mer av en generell betygsdebatt, och jag håller med om att den psykiska ohälsan naturligtvis också späs på i ett system där man inte riktigt vet vilket betyg man kan få och vilka krav som ställs för att man ska få ett visst betyg. Detta är också ett problem, och jag tror att det som mest driver på psykisk ohälsa hos ungdomar i skolans värld är just den här osäkerheten gällande vad som krävs.

Nu har vi fått nya och tydligare kursplaner i grundskolan. Regeringen avser också att se över dem ytterligare för att göra dem ännu tydligare så att det blir enklare för föräldrar, barn och även för lärare att se hur betygskriterierna förhåller sig till kursplanerna.

På gymnasiesidan får vi nu ämnesbetyg i stället för kursbetyg, något som jag tror kommer att ha en stor påverkan. Det blir inte så snuttifierat som det är i dag, utan man kommer att kunna se en långsiktig kunskapsutveckling där man till slut sätter ett slutbetyg. Jag tror att det kommer att ha en påverkan på stressen bland barn och ungdomar.

Med detta sagt är jag för betyg i skolan. Jag tror att det är viktigt och bra att vi sätter betyg. Men de måste naturligtvis vara rättvisande. Jag har här försökt redovisa allt det som regeringen faktiskt gör på det här området.

Sedan är det ju så att allt tar lite tid, och ingen kunde vara mer ivrig än jag att det ska gå lite, lite fortare. Men det är så regeringens arbete ser ut, och bakgrunden är naturligtvis att det ska vara väl förankrade och väl förberedda direktiv så att en utredning får möjlighet att arbeta på ett systematiskt och konsekvent sätt.

När det gäller det som Aylin Fazelian efterlyser, nämligen en ännu bredare utredning, skulle jag vilja säga att allt det där redan finns. Vi vet vilka problemen är. De har påpekats i en lång rad olika rapporter, och jag tänker att det nu är bättre att den här utredningen faktiskt får lägga förslag på hur man ska komma till rätta med problemen än att vi återigen ska göra en jättestor utredning om varför.

Vi vet som sagt redan detta. Det finns många utredningar som pekar på alla de saker som har lyfts upp i den här debatten, och nu är det dags att agera.

Fru talman! Låt mig börja med att säga att betygsinflation naturligtvis är enormt allvarligt. Precis som föregående talare pekade på är det orättvist om man får ett för högt betyg i jämförelse med kompisar på andra skolor. Det riskerar också att leda till att den enskilda individen tror att man har bättre kunskaper än man faktiskt har. Handelshögskolan är inte det enda lärosäte som har varnat för detta och som har sett att till exempel matematikkunskaperna är för låga. Det har också till exempel Chalmers gjort. På sikt leder detta naturligtvis också till ett kunskapstapp för Sverige som kunskapsnation över huvud taget.

Ungefär 40 procent av alla elever i årskurs 9 får ett högre betyg i matematik än vad de har presterat på nationella prov, och det är naturligtvis helt oacceptabelt. Det är helt sant, precis som föregående talare säger, att problemet är större i friskolesektorn än i den kommunala sektorn, men det förekommer även i den kommunala världen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi jobbar på två olika spår, kan man säga, i denna fråga. Det handlar om betygsättningen och hur man ska komma till rätta med att den är olikvärdig. Precis som jag försökte säga i interpellationssvaret jobbar vi på olika sätt. Vi ger Skolinspektionen ett tydligare uppdrag som handlar om att skolorna ska arbeta i förhållande till de kvalitetssystem man har och så vidare. Men vi kommer också inom kort att tillsätta en betygsutredning som får i uppdrag att se hur man tydligare kan koppla betygsättningen till resultaten på de nationella proven. Precis som föregående talare sa kräver detta naturligtvis att man digitaliserar de nationella proven och att de blir centralt rättade, för det finns en felaktighet även i rättningen av de nationella proven som också kan skapa olikvärdighet.

Vi kommer också, inom några veckor, att ge friskoleutredningen tilläggsdirektiv. Målsättningen är att genomföra de största förändringarna av friskolesektorn på 30 år, faktiskt sedan friskolereformen infördes. Planen är att det inte längre ska löna sig att erbjuda dålig kvalitet - det är ju det som vi på många håll faktiskt ser.

Vi kommer att se till att det blir lättare att ge viten och lättare att stänga skolor. Det handlar också om sanktionstrappor och möjlighet att begära tillbaka skolpeng om den har gått till sådant som den inte ska gå till och så vidare.

Dessa två frågor hänger ihop, precis som föregående talare också talade om. Men det är två separata spår i detta - det är viktigt att påpeka det.

Även om min talartid rinner ut skulle jag vilja lyfta en annan fråga. Det handlar inte bara om skolorna, utan det handlar också om vårt gemensamma ansvar. Föräldrar sätter press på lärare och anser att de till exempel är bättre betygsättare än vad lärarna är. Jag tycker att det är ett gemensamt ansvar för oss alla att säga: Det är faktiskt inte okej.

Fru talman! Aylin Fazelian har frågat mig hur jag avser att säkerställa att vinstintresset i svensk skola inte driver på betygsinflationen.

Jag vill börja med att understryka att jag tar frågan om rättssäker och likvärdig betygsättning på stort allvar. Betygsättning utgör myndighetsutövning, och de betyg som sätts i skolan ska grunda sig på lärarens professionella bedömning, vara rättvisa och visa vilka kunskaper eleverna har, inte vilken skola de har gått på. Rektorn har ett ansvar att se till att betyg sätts i enlighet med bestämmelserna, och ytterst har varje skolhuvudman ansvar för att skollagen och andra bestämmelser följs. Påtryckningar på lärare som har ansvar för betygsättning ska självklart inte förekomma vare sig från rektorer eller vårdnadshavare eller från annat håll. Det är inte acceptabelt.

Regeringen har redan vidtagit flera åtgärder för att främja en mer likvärdig bedömning och betygsättning, och jag vill här lyfta fram några av dem.

Regeringen har gett Skolinspektionen i uppdrag att redovisa de insatser myndigheten vidtar på området. Just nu genomför Skolinspektionen en kvalitetsgranskning av rektorns styrning och ledning för en rättvisande och likvärdig betygsättning. Granskningsrapporten är att vänta nu i juni. Vidare har Skolverket fått i uppdrag att ta fram bestämmelser om hur huvudmän, rektorer och lärare inom det systematiska kvalitetsarbetet ska arbeta för att betyg ska sättas på ett rättvisande sätt.

Regeringen har således påbörjat ett omfattande arbete med målsättningen att kraftigt minska utrymmet för kvalitetsbrister, dit betygsinflation hör. Skolinspektionen, som utövar tillsyn över skolväsendet, spelar här en viktig roll. I enlighet med vad som framgår av Tidöavtalet avses Skolinspektionens tillsynsuppdrag att breddas till ett ökat uppdrag att följa upp skolors resultat utifrån objektiva kvalitetskriterier. Skolinspektionen ska göra fler inspektioner, i högre grad även oanmälda, i alla skolverksamheter och fler inspektioner i skolverksamheter som tidigare fått ett föreläggande.

Regeringen avser också att se över och reformera styrdokumenten i enlighet med barns kognitiva utveckling, med ökat fokus på inlärning och färdigheter samt på fakta- och ämneskunskaper. Regeringen avser också, som tidigare aviserats, att tillsätta en utredning som ska se över möjliga åtgärder för att främja likvärdighet i betygsättning och motverka betygsinflation. Sammantaget har regeringen således genomfört och avser att genomföra åtgärder i syfte att göra betygsättningen mer likvärdig och förbättra för både elever och lärare.

Det bör understrykas att betygsinflation förekommer i såväl kommunala som fristående skolor. När det gäller det senare vill jag för övrigt nämna att regeringen har påbörjat en omfattande omläggning av friskolesystemet som kommer att innebära att huvudmän för fristående skolor som missköter sig ska möta både tuffare regler och skärpta viten vid överträdelser jämfört med i dag.

Herr talman! Ja, regeringen jobbar nu med tilläggsdirektiv till den friskoleutredning som just nu arbetar för att man ska komma till rätta med många av de problem som Linus Sköld tar upp. Det handlar om höjda vitesbelopp. Det handlar om sanktionsavgifter för dem som inte sköter sig. Det handlar om möjlighet att ta tillbaka skolpeng om den har betalats ut på felaktiga grunder. Det handlar om att ha vinstudelningsförbud de första åren och ett absolut vinstutdelningsförbud om man inte uppfyller kvalitetskriterierna. Vi jobbar alltså hårt med dessa frågor för att komma till rätta med de problem som Linus Sköld tar upp.

Men jag tror också att man måste vara medveten om att det inte enbart handlar om de drivkrafterna. Det finns även andra drivkrafter som är osunda, till exempel att föräldrar försöker påverka betygsättningen, att rektorer inte ser till att lärarna sätter korrekta betyg eller att rektorer till och med påverkar sina lärare att sätta högre betyg.

Det finns oerhört många drivkrafter i skolsystemet som inte är sunda. Det här är ett utfall av detta som regeringen avser att åtgärda.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Det är en rad frågor som Linus Sköld ställer. Detta med glädjebetyg, som jag tycker ska kallas fuskbetyg, måste vi komma till rätta med. Vi har nu i Regeringskansliet påbörjat ett arbete för att säkerställa att nationella prov tydligare kopplas till betygsättningen. Den förra regeringen tog vissa steg för att komma till rätta med detta, men det var uppenbarligen inte tillräckligt.

Det är intressant att lärosätena nu har börjat reagera mot skolor som sätter avsevärt för höga betyg. Men man ska komma ihåg att detta är ett systemfel över huvud taget. Det är hela 40 procent av alla elever i årskurs 9 som får ett högre betyg i matematik än de har presterat på nationella prov samma år. Samtidigt vet vi att kunskaperna i matematik sjunker. Detta är en enormt viktig sak för regeringen att ta itu med.

Vi måste göra något åt fuskbetygen. Ett sätt är att få en tydligare koppling mellan betyg och nationella prov. Jag tror att det är en del skolor som inte riktigt har förstått att betygsättning är myndighetsutövning. Det man håller på med är lika viktigt som all annan myndighetsutövning. Ett stort problem är också den press som många skolor och lärare utsätts för av föräldrar som tror att deras barn är betydligt duktigare i ämnena än de de facto är.

Detta lagstiftningsarbete påbörjas nu för att ta fram förslag till åtgärder som är betydligt hårdare än vad vi har sett hittills på det här området.

Jag tycker att Linus Skölds idé om att förbjuda annan marknadsföring av skolor är intressant. Jag tar till mig den idén. Jag tror att det är otroligt viktigt att man har objektiv information samlad på ett ställe. Men det bygger naturligtvis också på att man verkligen får in den informationen. Skolinformationsutredningen kommer att lämna sin första rapport nu i dagarna, faktiskt. Det handlar om att säkerställa tillgången till information eftersom det har varit så problematiskt med GDPR och annat.

Herr talman! Det är naturligtvis otroligt viktigt att den information som ges är tillförlitlig, och det är därför som vi nu arbetar med bland annat ett förslag om ett gemensamt kösystem. Där ska det också vara information som är säkerställd, så att den är att den är korrekt. Jag ser framför mig att informationen ska handla om betyg, resultat på nationella prov, lärarbehörighet och så vidare.

Det är klart att skolor som ljuger om hur förhållandena är måste inspekteras och granskas betydligt hårdare än i dag. Därför har vi också gett ett särskilt tillsynsuppdrag till Skolinspektionen - eller rättare sagt kommer vi att göra det - att följa upp resultaten utifrån objektiva kvalitetskriterier.

Skolinspektionen ska också göra fler tillsynsbesök, helst oanmälda, och det ska bli mer besök och tillsyn i skolor som tidigare har fått nedslag.

Men det finns också något som heter marknadsföringslagen. Den innebär att man som aktör inte kan ljuga precis hur mycket som helst. Om man säger att man har ett visst antal behöriga lärare och marknadsför det på det sättet och det sedan visar sig att man inte har det är det helt klart inte förenligt med den lagstiftning som finns i dag. Skolinspektionen måste få betydligt större mandat att agera mot aktörer som inte uppfyller den lagstiftning som finns. Det är framför allt också viktigt för föräldrarna att veta vad de ska titta efter, vad som är sant och vad som inte är sant.

Herr talman! Linus Sköld har frågat mig vad jag avser att göra för att komma till rätta med de avarter som vinstintresset i skolan skapar. Han har även frågat hur jag avser att agera för att säkerställa att Skolinspektionen och elever och föräldrar har tillgång till riktiga och sakliga uppgifter om skolors verksamhet.

Alla huvudmän inom skolväsendet - kommunala och enskilda, vinstdrivande och idéburna - ska konkurrera med kvaliteten på sina utbildningar. Elever och deras vårdnadshavare ska kunna lita på den information som ges om olika skolor och deras utbildningar. Detta är en förutsättning för ett fungerande och informerat val av skola.

Enligt 26 kap. 25 § skollagen (2010:800) ska en huvudman lämna sådana uppgifter till Skolverket om verksamheten och sådan verksamhetsredovisning som behövs för uppföljningen och utvärderingen. De uppgifter som skolhuvudmännen lämnar till Skolverket ska vara korrekta och spegla de verkliga förhållandena. Skolverket får förelägga den som är uppgiftsskyldig att fullgöra sin skyldighet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Skolverket ska enligt förordningen (2015:195) om ett nationellt informationssystem för skolväsendet göra vissa uppgifter om skolenheter tillgängliga för allmänheten i ett nationellt informationssystem. Det är fråga om uppgifter på skolenhetsnivå om bland annat andelen lärare med lärarlegitimation, lärartäthet och tillgång till specialpedagoger, tillgång till skolbibliotek, förelägganden från Skolinspektionen, resultat i brukarundersökningar samt resultatutveckling i form av betygsresultat och genomströmning. Självklart omfattar statistiken alla skolor, såväl kommunala som fristående. Informationen tillhandahålls i Utbildningsguiden på Skolverkets webbplats.

Även kommunerna har ett lagreglerat informationsansvar. Kommunen ska enligt 29 kap. 19 § skollagen informera vårdnadshavare och elever om utbildning i skolformer för barn och unga inom skolväsendet och om sådan pedagogisk verksamhet som avses i 25 kap. och som erbjuds i eller av kommunen.

För att elever och vårdnadshavare ska kunna göra ett väl informerat skolval, baserat på relevanta och korrekta uppgifter om de olika skolorna, måste sådan information vara lättillgänglig. Skolverkets Utbildningsguiden och kommunerna tillhandahåller sådan information. Regeringen avser att införa ett tydligt regelverk som baseras på ett gemensamt och obligatoriskt skolval, understött av bättre information till föräldrar och elever om vilka valmöjligheter som finns. Arbetet med att föra frågan framåt pågår inom Regeringskansliet.

Utöver detta vill jag nämna att regeringen har påbörjat den mest omfattande omläggningen av friskolesystemet sedan systemet infördes, som kommer att innebära en mängd åtstramningar för oseriösa och olämpliga aktörer, exempelvis vinstutdelningsbegränsningar, möjlighet till återkrav av skolpeng, hårdare krav på långsiktigt ägande samt högre vitesbelopp och skarpare sanktioner för både fristående och kommunala huvudmän.

Fru talman! Det viktiga, anser jag, är att vi blir bättre i svensk skola på att sätta in stöd tidigt. Det är orimligt att så många lämnar grundskolan utan tillräckliga kunskaper för att klara gymnasiet. Det är det som det handlar om. Om man inte pratar tillräckligt bra svenska, inte kan skriva, inte kan engelska och inte har de basala kunskaperna i matematik får man väldigt svårt att klara gymnasiets nationella program. Det är klart att man inte löser problemet genom att bara säga: "Det är helt okej! Du behöver inte kunna någonting i grundskolan. Det gör ingenting, för du kommer att klara gymnasiet." Det säger sig självt att det inte fungerar på det sättet.

Jag tror att vi nu måste sätta in mycket större resurser på att elever ska få tidigt stöd i svensk skola. Vi måste våga differentiera mer även i grundskolan och se till att det finns fler speciallärare, fler mindre undervisningsgrupper, mer böcker och så vidare, så att de här eleverna får stöd tidigt. Sedan måste vi också hitta system för en bättre gymnasieskola för de elever som inte klarar kunskapskraven. Det tror jag är viktigt. Det är därför den här utredningens främsta mål är att hitta sådana vägar. Det ser jag verkligen fram emot att se mer av.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Åsa Westlund tar upp en väldigt intressant debatt: Behövs det samma krav för alla yrken? Egentligen tror jag inte att det är så. Men det är inte sant att man inte kommer in på gymnasiet, för det gör man absolut. De allra flesta ungdomar börjar gymnasiet. Det är inte det som är problemet. Problemet är att man i vissa delar har för låga kunskaper när man kommer in och eftersom man har för låga kunskaper har man svårt att ta sig över till ett nationellt program. Finns det några andra möjligheter? Finns det möjligheter att införa kortare yrkesutbildningar, kanske med lägre krav? Det här är jätteintressant att titta på.

Jag är dock helt övertygad om att det skulle leda till ett mindre fokus på dessa elever om man tog bort F-nivån. Åsa Westlund antyder det själv när hon säger att hon läst en artikel om att man nu baxar eleverna över kunskapsgränsen. Men vad hade hänt om man inte hade baxat dessa elever över kunskapsgränsen? Då hade de ju inte fått kunskaperna, och det hade varit ett jätteproblem för dem men även för alla andra som skulle gå i samma klass och läsa i samma takt som de elever som inte har klarat kunskapsmålen.

Jag tycker att det är ett för stort fokus på betyget F och ett för litet fokus på att betyget F visar att man inte har tillräckliga kunskaper. Jag är ju glad över att skolor verkligen anstränger sig för att baxa eleverna över gränsen.

Jag tycker dock att svensk skola lider av att man försöker göra allting i helklass i så stor utsträckning som möjligt i stället för att ha särskilda mindre undervisningsgrupper för de elever som verkligen behöver det för att nå målen. Vi måste anstränga oss mer för dessa elever, men det är i sig inget skäl för att ta bort gränserna. Om man bara tog bort gränsen och sa "Du får gå på vilken utbildning du vill, oavsett kunskaper och förkunskaper" skulle man bara lura elever, och man får ett enormt problem i gymnasieskolan i stället.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I stället för att skjuta problemet uppåt i systemet och in i gymnasiet borde vi trycka problemet nedåt i systemet och se till att elever får hjälp och stöd tidigt.

Jag vänder mig dock emot bilden att eleverna inte får börja gymnasiet, för det gör de faktiskt i väldigt stor utsträckning.

Fru talman! Självklart ska man lyssna på forskning. Jag skulle säga att det är ett stort problem att svensk skolpolitik inte har gjort det. Det är ett jättestort problem nu när det gäller till exempel kursplanerna att de absolut inte har byggt på kognitionsforskning. Kraven har kanske inte varit för högt ställda, men helt fel ställda för en stor grupp av elever.

Det finns också en stor grupp elever som har kommit sent till Sverige och därför inte klarat till exempel engelskan. Där finns i alla fall en liten möjlighet att klara sig in på gymnasiets nationella program även om man inte har haft den möjligheten.

I grund och botten handlar betyget F om att elever inte uppnår kunskapskraven. Att säga att de ska kunna gå på gymnasiets nationella program på precis samma villkor som dem som har tillräckliga kunskaper för att göra det är ju bara att lura elever att ta ytterligare steg upp i en verksamhet som de faktiskt inte har förutsättningar att klara.

De allra flesta elever i Sverige börjar i gymnasiet. Det är väldigt få som inte gör det. Däremot är det många som hoppar av. Många av dem hoppar verkligen av och försvinner från systemet. Det är också många som finns kvar men som inte lyckas uppnå kunskapsresultaten. I de flesta fall beror det på att de inte har tillräckliga kunskaper från grundskolan.

Betyget F är också ett medel för att väcka grundskolan att ta sitt ansvar för dessa elever tidigare. Svensk skola lider väldigt mycket av ett system där man skjuter problemen framför sig. Man tror hela tiden att nästa stadium ska lösa problemen för en elev, men det är sällan så det blir. All forskning visar att ju tidigare man gör insatser, desto bättre resultat får man.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Skälet till att jag inte vill att utredningen ska fortsätta med detta är att man ju skriver utredningsdirektiv för att man vill ha förslag som ska genomföras, inte för att förslag ska läggas fram som man inte kommer att genomföra. Det handlar naturligtvis också om resurser. Utredningen ska kunna ägna sig åt annat än något som jag inte kommer att lägga fram förslag om.

Så som utredningsväsendet i Sverige fungerar är ibland ett stort slöseri. Det finns utredningar på många hundra sidor varav väldigt lite sedan kommer att genomföras.

För mig är det viktiga egentligen inte betyget F, utan det är att dessa elever saknar kunskapsmässiga förutsättningar att gå på gymnasiets nationella program. De har inte kunskaperna med sig. Om man till exempel ska bli elektriker och inte har tillräckliga kunskaper i engelska eller matematik kan det bli direkt farligt att gå på den gymnasieutbildningen. Det ställer höga krav på att man har förkunskaper. Jag tror att det är viktigt att hålla fast vid förkunskapskraven.

Fru talman! har frågat mig varför jag och regeringen ändrar utredningsdirektiven till Utredningen om fler vägar till arbetslivet så att utredningen inte fritt kan föreslå åtgärder för att lösa problemet med den stora utslagningen av elever.

Svar på interpellationer

Jag vill börja med att konstatera att Utredningen om fler vägar till arbetslivet har ett mycket viktigt uppdrag genom sitt fokus på elever som i dag har svårt att nå målen i grund- och gymnasieskolan. Det är problematiskt att så många som 15 procent av eleverna avslutar grundskolan utan behörighet till ett nationellt program i gymnasieskolan.

Det är uppenbart att skolan måste förbättras så att alla elever får de bästa förutsättningar att klara skolan och få med sig de kunskaper de behöver för att kunna försörja sig. Att ta bort gränsen för godkänt har presenterats som en lösning på problemet med att för många barn och ungdomar inte når målen i skolan. Jag delar inte den uppfattningen. Problemet är inte att det finns ett betyg för icke godkända kunskapsresultat i betygssystemet, utan att man inte tillräckligt tidigt identifierar de barn som behöver mer stöd och träning för att nå kunskapsmålen eller att elever inte får stöd i tid för att klara sin skolgång.

Det finns också ett behov av att se över kursplaner och betygskriterier. Abstrakta krav skapar en destruktiv stress hos många barn. Skolans styrdokument behöver reformeras i enlighet med barns kognitiva utveckling och intellektuella mognad och få ökat fokus på inlärning och färdigheter samt fakta- och ämneskunskaper. Det är en rad åtgärder som behövs för att få en skola där alla elever får tillräckliga kunskaper för att klara vidare studier och yrkesutbildningar.

Elever som riskerar att inte nå målen ska ges stöd. Betyget F utgör en tydlig information om att eleven inte har nått upp till kraven och att ytterligare åtgärder kan behöva vidtas. Eftersom regeringen inte ämnar lägga fram förslag som skulle innebära att betyget F tas bort har regeringen genom ett tilläggsdirektiv förtydligat att utredningen inte ska lägga tid och resurser på att ta fram sådana förslag.

Jag värnar utredningens uppdrag att ge oss mer kunskap om de elever som inte når målen i grund- och gymnasieskolan och om vilka hinder som finns för genomströmning och etablering på arbetsmarknaden samt att lämna förslag som förbättrar situationen för dessa elever. Utredningen har ett fortsatt brett uppdrag att föreslå åtgärder för att lösa problemen med den stora utslagningen av elever.

Fru talman! För att vara en riksdagsledamot som inte har tagit ställning till om det här är rätt eller fel är det ganska märkligt att Linus Sköld använder begrepp som sorteringsskola och säger att detta är ett hårt och skoningslöst sätt mot de elever som faktiskt beter sig på ett sådant sätt i skolan att både lärare och andra elever är rädda. Det visar att Linus Sköld är tillbaka i det socialdemokratiska tänkandet att det alltid är synd om den som beter sig på ett sätt som inte är okej i ett klassrum eller i en skola.

Den bästa kränkningen är den som inte sker - den uppfattningen delar jag helt. Det behövs mer av förebyggande arbete, och det behövs också mer av tidiga insatser. Svensk skola är dålig på tidiga insatser. Socialtjänsten är dålig på tidiga insatser. Det är därför vi också avsätter pengar i den här budgeten för skolsociala team - det är bland annat till för detta. Detta är också någonting som kommunerna kan söka.

Men det viktiga med den här diskussionen tycker jag ändå är att vi måste hitta fler sätt för att fler elever ska vara trygga i sin skola, att lärare inte ska vara rädda för att gå till sitt arbete i skolan och att skolledare ska veta att det finns möjligheter att omplacera en elev under en kortare tid för att man där ska kunna sätta in bra åtgärder och planera för den elevens fortsatta skolgång. När vi gjorde det här i Stockholm gjorde vi en liten utvärdering av vad man tyckte. Det var genomgående positiva omdömen, och de som var mest positiva var faktiskt de elever som hade blivit placerade i akutskolorna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Linus Sköld använder begreppet sorteringsskola när han argumenterar mot akutskolorna. Där har han väl lagt ribban för vad han tycker att svensk skola ska göra när elever uppför sig på ett sådant sätt att andra elever och skolans personal känner sig hotade och ibland till och med våldsutsatta. Det är en sorteringsskola när man ser till att de eleverna inte kan bete sig på det sättet längre. Jag tycker att det är lite tråkigt.

Linus Sköld säger också att den bästa kränkningen är den som inte sker. Det är väl fullkomligt självklart. Den uppfattningen tror jag att vi alla i den här kammaren delar. Likväl förekommer det kränkningar varje dag i svensk skola, trots den skollag som Linus Sköld nu lyfter till skyarna. Vi har stora problem i svensk skola när det gäller detta. Akutskolor är ett sätt att hjälpa skolledare att se till att det finns bra verksamhet som inte ligger i den egna skolan.

Linus Sköld driver två olika linjer i den här debatten. Å ena sidan säger han att detta inte behövs med den lagstiftning som finns, för att det inte är något problem, för att den bästa kränkningen är den som inte uppstår och för att alla gör sitt bästa och så vidare. Jag tycker att detta är ett hån mot alla de lärare och rektorer som verkligen försöker upprätthålla ordning i våra skolor i dag, som försöker skydda elever från andra elever som faktiskt kanske inte kan vara i vanliga klassrum utan som måste få en annan typ av undervisning. Men å andra sidan säger Linus Sköld att det finns alldeles för lite pengar.

Å ena sidan behövs inte detta för att det är ett dåligt förslag, å andra sidan finns det för lite pengar - jag tycker att Linus Sköld får bestämma sig. Antingen tycker han att detta är en bra idé, och då kanske det behövs mer pengar. Eller också ska det inte vara några pengar alls, om han tycker att det är en dålig idé. Men jag vill också säga att det faktiskt är upp till skolhuvudmännen om man vill söka dessa pengar eller inte. Jag gissar att Älvsbyn inte kommer att göra det.

Fru talman! Att höra Linus Sköld här är som att bli flyttad 10-15 år tillbaka i tiden, när socialdemokrater alltid hävdade med något slags ryggmärgsreflex att man inte ska vidta några som helst disciplinära åtgärder mot elever som uppför sig på ett sådant sätt att de hotar andra elever, hotar personal och omöjliggör undervisning.

Som skolborgarråd i Stockholm var jag med och införde akutskolor för 10-15 år sedan. Det var då extremt kontroversiellt att man flyttade elever från den vanliga skolan till undervisning i en liten grupp där de fick hjälp och stöd av kuratorer, speciallärare, socialpedagoger och så vidare. När sedan Socialdemokraterna kom till makten i Stockholm 2014 var det första de gjorde att bygga ut den verksamheten. Det gjorde man naturligtvis för att man såg att den faktiskt fungerade.

Vi har stora problem med stök i svensk skola. Det är alldeles för många elever som går till skolan med ont i magen för att de vet att det finns elever som beter sig på ett sådant sätt att de faktiskt skrämmer andra elever. Vi har vittnesmål om lärare som blir utsatta för våld i svensk skola. Ungefär hälften av alla elever upplever att de har utsatts för antingen hot eller våld i grundskolan. Det är inte acceptabelt.

Akutskolor ska ses som en pusselbit i arbetet för att se till att vi får lite mer lugn och ro i våra skolor - samtidigt som vi skapar en möjlighet att hjälpa de elever som helt uppenbarligen behöver hjälp och stöd för att klara sin skolgång utan att hota sina kompisar eller personal på skolan.

Det här är en möjlighet. I de kommuner som väljer att söka det här statsbidraget kommer skolledaren att veta att om man gör en tillfällig omplacering av en elev finns det ett ställe dit den eleven kan gå där det finns vettigt stöd och utbildad personal. Jag tror att det är en vinn-vinnsituation, både för elever och personal i våra skolor som är rädda för att gå till skolan eller för att arbeta där och för de elever som helt uppenbarligen behöver hjälp och stöd. Men, som sagt, jag är framför allt ganska förvånad över att Socialdemokraterna nu helt har backat från idén att det ibland faktiskt behövs disciplinära åtgärder i vårt skolsystem.

Fru talman! Linus Sköld har frågat mig hur jag avser att säkerställa att barns rätt till stöd tillgodoses i de akutskolor som regeringen vill ska inrättas.

Inledningsvis vill jag betona att det är en självklarhet att barn och elever som behöver stöd ska få det och att detta är skolhuvudmännens ansvar. Av skollagen framgår att alla elever ska ges den ledning och stimulans som de behöver i sitt lärande och i sin personliga utveckling för att de utifrån sina egna förutsättningar ska kunna utvecklas så långt som möjligt enligt utbildningens mål. Om en elev behöver särskilt stöd ska han eller hon ges sådant stöd. Alla elever har dessutom rätt till en utbildning som präglas av trygghet och en undervisning som präglas av studiero.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Tyvärr är det stökigt i svensk skola i dag. Det förekommer också att allvarliga situationer uppstår där elever stör undervisningen eller hotar andra elever och skolpersonal på ett sådant sätt att elevernas rätt till trygghet och studiero åsidosätts. I den situationen saknas det ofta praktiska möjligheter att vid behov tillfälligt flytta elever utanför den egna skolenheten.

För att hantera dessa elever genomför regeringen nu en satsning som möjliggör för huvudmän att inrätta så kallade akutskolor, där elever kan placeras tillfälligt när mindre ingripande åtgärder inte varit tillräckliga. Avsikten med en sådan placering är att skapa en bättre skolsituation såväl för den elev som behöver den tillfälliga placeringen som för övriga elever och personalen i elevens ordinarie skolenhet. Den ordinarie skolenheten får också tid att utreda och förbereda eventuella stödinsatser för den tillfälligt placerade elevens återgång till skolenheten. Akutskolorna bidrar därmed till att säkra kontinuiteten i utbildningen för alla elever.

Enligt den nyligen beslutade förordningen (2023:117) om statsbidrag för personalkostnader för akutskolor, speciallärare och elevhälsan kan bidrag lämnas till en huvudman för grundskola för personal i en akutskola, om personalen har legitimation som lärare eller relevant utbildning inom psykosocialt arbete. Jag vill också betona att alla elever ska få det stöd de behöver - och i ett så tidigt skede som möjligt. Skollagens bestämmelser om elevens utveckling mot målen, inklusive bestämmelserna om rätten till stöd, gäller även vid en tillfällig placering vid en akutskola.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Fru talman! Tack, ledamoten, för den här viktiga frågan, som jag nu har svarat på flera gånger i kammaren i dag.

Betygsinflation är ett stort problem. Det är ett stort problem att elever får för höga betyg - det är det största problemet - men det händer också att elever får för låga betyg. Icke desto mindre är betygsinflationen ett väldigt stort problem. Därför avser regeringen att tillsätta en utredning för att se över möjligheterna att till exempel tydligare koppla betygssättningen till resultaten på de nationella proven. För att det ska vara möjligt att göra detta på ett effektivt sätt behöver vi ha en central rättning av de nationella proven, för vi vet att det även där finns problem, men också en digitalisering av detta. Det kommer att ske de kommande åren.

Fru talman! Vi måste göra någonting åt betygsinflationen i svenska skolor, framför allt för att elever riskerar att få felaktiga betyg. Man kanske får högre betyg än vad man egentligen har kunskaper för och tror att man därmed till exempel kan klara en högre utbildning, och sedan visar det sig att det blir svårt. Det är också ett problem för Sverige som en kunskapsnation att vi har ett betygssystem som uppenbarligen inte fungerar som det ska.

Därför kommer regeringen att ta initiativ till att koppla till exempel resultaten på de nationella proven tydligare till betygssättningen så att vi kan komma ifrån det här faktiskt rätt omfattande problemet i svensk skola.

Fru talman! Jag tackar för frågan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Det här är en av de mest brännande frågorna i svensk skoldebatt just nu. Många elever och föräldrar är kritiska mot de kursplaner som fokuserar på sådant som inte går att lära sig - så att säga.

Vi kommer att ta initiativ, inte i år men förhoppningsvis nästa år, till en bred utredning som rör kursplaner och läroplaner. Jag instämmer i mångt och mycket i det som ledamoten säger, till exempel att vi behöver kursplaner som faktiskt bättre speglar det eleverna kan eller inte kan. Jag ser fram emot detta så småningom.

Fru talman! Jag tackar för en viktig fråga.

Betygsinflationen och felaktigt satta betyg är ett hot inte bara mot enskilda elever som riskerar att få fel betyg och kanske komma in på högre utbildning trots att de inte har kunskaperna, utan de är också ett hot mot Sverige som en nation som bygger på innovation och kunskap. Vi måste komma till rätta med detta. 40 procent av alla elever får ett högre betyg i årskurs 9 i matematik än vad de har presterat på de nationella proven.

Detta kommer att utredas, och vi kommer att se över möjligheten att i större utsträckning koppla betygsättningen till resultaten på de nationella proven. Men det behövs också andra åtgärder. Det behövs stora åtgärder inom friskoleområdet, och det behövs också åtgärder när det gäller betygskriterier, läroplaner, kursplaner och ämnesplaner.