Lotta Edholm

Herr talman! Jag tackar för denna väldigt viktiga fråga. Jag ska genast erkänna att jag inte hade hört talas om det här projektet, men det låter väldigt spännande och bra. En bra studie- och yrkesvägledning är ju ibland avgörande för att unga människor ska välja rätt. Vi har under ganska lång tid sett att yrkesutbildningarna inte väljs i den utsträckning som de kanske borde; väldigt många ungdomar som är lite osäkra på vilken gymnasieutbildning de ska välja väljer hellre en teoretisk utbildning.

Nu har vi tillsatt en utredning om yrkesutbildningar för att se om det kan finnas olika sätt att ta sig in på yrkesutbildningar, olika längd och så vidare. Men jag tycker att den här frågan är mycket viktig, för det är viktigt att ungdomar väljer rätt ganska tidigt, även om man sedan naturligtvis alltid kan ångra sig och välja om.

Herr talman! Jag tackar för frågan.

Finansieringen av svensk skola är ett delat ansvar mellan kommunerna och staten. Vi kommunaliserade ansvaret för skolan för ungefär 30 år sedan, och det är därför kommunernas ansvar. Men staten har givetvis också ett ansvar för att se till att skolan fungerar. Det är därför vi gör de stora satsningar som vi nu gör på fler speciallärare, mindre undervisningsgrupper, akutskolor och inte minst läromedel. Detta är satsningar som är oerhört viktiga för att vi ska få en bra skola för alla elever. Det senaste tillskottet är ungefär en halv miljard kronor under innevarande år, just för att stötta kommunerna i deras viktiga arbete för en bra skola.

Herr talman! Jag kan berätta att jag för bara ett par timmar sedan tog emot en utredning som lägger fram en rad olika förslag på detta område. Jag tycker att det är otroligt viktigt att vi ökar insynen i friskolorna väsentligt, och utredningen ger olika alternativ för hur detta skulle kunna ske. Vi i Liberalerna har sagt att vi föredrar en offentlighetsprincip.

Utredningen kommer nu att remitteras, naturligtvis, och sedan ska vi ta fram ett lagförslag. Men det viktiga är att jag här och nu kan säga att vi kommer att öka insynen i friskoleväsendet väsentligt de kommande åren.

Fru talman! Jag tycker att hela diskussionen är märklig. Å ena sidan tycks Socialdemokraterna vara upprörda över att det inte kommer ett tillläggsdirektiv tillräckligt snabbt, å andra sidan tycker de att detta inte är något problem. Det är en icke-fråga, som Linus Sköld har sagt. Med de tankarna borde ju Socialdemokraterna vara glada över att vi ännu inte har fått fram ett tilläggsdirektiv i denna fråga. Uppenbarligen är ett totalt mobilförbud inte ett problem i Socialdemokraternas värld.

Jag ser att det är ett stort problem att många barn och ungdomar använder sina mobiler alldeles för lång tid varje dag. I de skolor som har ett totalt mobilförbud kan man se att ungdomarna använder sina mobiler mindre. Vi ser stora problem när vi läser av Pisa - faktiskt större problem än i de flesta andra länder i världen. Ska vi då inte göra någonting åt detta? Om Socialdemokraterna tycker att vi då backar in i framtiden, att skolan blir som en skyddad verkstad eller att skolan kommer att bli som på Jan Björklunds föräldrars tid ska vi förstås inte göra det. Men jag trodde faktiskt att Socialdemokraterna hade kommit lite längre i den här frågan.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Linus Sköld säger nu att han inte gav uttryck för åsikten att mobilanvändandet inte är ett problem. Men att stå här i Sveriges riksdag och raljant prata om att skolan inte ska vara en skyddad verkstad, att vi inte ska gå tillbaka till en skola som är som Jan Björklunds föräldrars skola, att det här är en icke-fråga och så vidare ger naturligtvis intrycket att Socialdemokraterna inte har förändrat sig en millimeter sedan den dagen då just Jan Björklund var skolminister och Socialdemokraterna hånade idén om mobilförbud i skolan.

Då handlade det väldigt mycket om att mobilerna störde undervisningen, och i dag har forskningen på området kommit mycket längre. Vi vet nu att det också leder till helt andra typer av problem, till exempel att barn sover alldeles för lite och att de har väldigt svårt att koncentrera sig. Mobiltelefonerna stör möjligheten till social samvaro, minskar barns fantasi och så vidare. Det finns mycket forskning på det här området.

Linus Sköld säger också att det faktum att vi kan jämföra och se att barn som går i skolor där man redan i dag har ett totalt mobilförbud använder mobiltelefonerna mindre - har mindre skärmtid - även hemma är ett argument för att lagstiftningen fungerar. Jag kan ju tycka så här: Om vi ser att det är på det sättet, borde då inte alla barn få den möjligheten? Borde vi inte påverka samhället på de sätt som vi faktiskt kan påverka samhället, det vill säga genom att se till att skoldagen av princip är mobilfri? Sedan ska rektorer naturligtvis kunna bestämma om avsteg från detta, men detta ska vara principen - just för att vi ser positiva effekter i de skolor som faktiskt har det på det sättet.

När det kommer till den andra frågan bereds den just nu i Regeringskansliet. Man tittar på just tilläggsdirektiv som rör den här frågan. Jag ser naturligtvis fram emot att också då ha en diskussion om detta med Socialdemokraterna.

Fru talman! När jag först läste interpellationen blev jag positivt överraskad, för jag tänkte att Socialdemokraterna nu kanske äntligen inser att mobilerna är ett problem i skolans värld. Men när jag sedan hörde Linus Sköld förstod jag att han anser att skolan utan mobiler skulle vara en skyddad verkstad, att det är en icke-fråga och att vi inte förbereder för ett framtida samhälle om vi totalförbjuder mobiler.

Jag tycker att vi måste se detta ur barns och elevers perspektiv. Paula Örn väcker en helt annan fråga som handlar om huruvida man ska ha digitala verktyg i skolan eller inte. Det ska man naturligtvis ha.

När det gäller små barn tycker jag att man ska följa Barnläkarföreningens rekommendationer om att barn under två år inte ska utsättas för skärmar och så vidare. Med stigande ålder ska de kunna använda sig av skärmar, utifrån en vetenskaplig grund, nota bene. Det är inte alltid det sker, men detta har egentligen ingenting med barns egna privata mobiltelefoner att göra. Man får ändå förutsätta att en skola som till exempel tycker att det är viktigt att använda digitala hjälpmedel också ser till att dessa finns så att den inte är beroende av vad enskilda elever har för verktyg med sig i skolan.

När det gäller det vi nu vet från forskningen skulle jag säga att det har skett en förändring i attityderna i dessa frågor bara det senaste halvåret, där land efter land nu ser de stora problem som mycket användning av skärmar faktiskt innebär för barn och ungdomar.

Vi vet att barn och ungdomar sover i alldeles för liten utsträckning. Det är också så att barn som har olika typer av NPF-diagnoser sover betydligt mindre än andra barn och ungdomar. Vi ser hur den psykiska ohälsan ökar och att det finns en direkt koppling till skärmanvändandet i sig. Vi vet också att i de skolor som har totalt mobilförbud använder eleverna sina mobiler mindre på fritiden än vad elever som går i skolor där mobiler är tillåtna gör.

Vi ser att barn rör sig alldeles för lite. Självfallet tycker jag att barn ska röra sig på rasten i stället för att titta i sin mobiltelefon. Det har enorma hälsoeffekter, och kommer att få det framgent, om vi inte gör något åt detta.

När regeringen började titta ordentligt på denna fråga kändes det som att vi trampade ganska otrampad mark, men nu ett och ett halvt år senare ser vi att land efter land tar allvarligt på dessa frågor. Det finns mycket forskning som visar att framför allt små barn inte ska utsättas för skärmar i onödan.

Att vi från det här hållet - från Sveriges regering och riksdag - håller med om det och ser till att skydda våra barn tycker jag faktiskt inte är fel. När jag läste interpellationen trodde jag som sagt att även Socialdemokraterna nu hade förstått detta, men jag trodde uppenbarligen fel.

Fru talman! Linus Sköld har frågat mig om hur jag avser att agera för att totalförbjuda mobiler i grundskolan samt när vi kan förvänta oss tillläggsdirektiv till den pågående utredningen om varaktigt stärkt trygghet och studiero i skolan (dir. 2023:154).

Det stämmer att Sverigedemokraterna, Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna är överens om att det är dags att göra det till norm att alla skolor ska vara mobilfria under hela skoldagen. Rektor ska kunna besluta om undantag från denna regel.

Användandet av mobiltelefoner i skolan kan ha en negativ påverkan på lärandet och därmed även påverka kunskapsresultaten negativt. Av den senaste Pisaundersökningen från 2022 framgår bland annat att Sverige har ett sämre disciplinärt klassrumsklimat än många andra länder. Samtidigt visar bland annat rapporter från Folkhälsomyndigheten att nätmobbning, i likhet med övrig mobbning, har blivit allt vanligare under det senaste decenniet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Att ha ett mobilförbud hela skoldagen har flera fördelar, inte minst att tillfällena för digitala kränkningar under skoltid kommer att minska eller försvinna helt. Vidare är det sannolikt positivt för den fysiska rörelsen, den psykiska hälsan och lästiden om skärmtiden minskar.

Frågan och dess fortsatta hantering bereds för närvarande inom Regeringskansliet, och jag ser fram emot att återkomma om hur regeringen avser att gå vidare.

Fru talman! Det finns naturligtvis möjligheter för kommunerna att beakta särskilda skäl för att behålla skolskjuts för den som har valt en annan skola än den närmaste skolan och sedan råkar ut för en olycka eller cancer eller något liknande som gör att personen måste ha skolskjuts till den skola som man har valt. För många föräldrar och elever kan det här bli ett stort problem när man i en redan svår situation tvingas hantera detta. Kommunerna ska naturligtvis titta individuellt på varje fall, och jag förutsätter också att kommuner faktiskt ser till barnens bästa när man gör den här typen av bedömningar.

Som jag har sagt är jag beredd att följa den här frågan och eventuellt, om det kommer att behövas, se över möjligheterna att förändra lagen. Men jag vågar inte lova något här och nu i kammaren.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Som jag sa inledningsvis är detta en fråga som berör relativt få elever, men de elever som det gäller berörs ju å andra sidan på ett väldigt allvarligt sätt. Detta visar också att det är stora skillnader mellan hur kommunerna hanterar sin skola över huvud taget.

Jag tycker att det är bra när lokalpolitiker reagerar på det som man upplever som missförhållanden och tar initiativ som gör att en mycket liten grupp elever som är mycket utsatta faktiskt kan få den här möjligheten att behålla sin skolskjuts om man skulle råka ut för en olycka, funktionsnedsättning eller svår sjukdom.

Som jag har sagt tidigare är jag beredd att titta på detta och följa det, men jag vågar inte lova någonting här och nu i kammaren.

Fru talman! Det här handlar om elever som har valt en annan skola än den som kommunen velat placera dem i och efter det råkat ut för en olycka, cancer eller någonting liknande. Då har man inte rätt till skolskjuts utifrån det som ledamoten talar om. Det här rör säkerligen inte särskilt många barn, men för de barn det handlar om kan det få väldigt besvärliga konsekvenser om de tvingas byta skola eller om deras föräldrar tvingas bråka för deras rätt till skolskjuts, som man tidigare kanske inte haft behov av.

Samtidigt är det viktigt att slå fast att kommunen ska göra en individuell prövning, och jag förutsätter att denna görs utifrån barnets bästa. Men precis som jag sa i interpellationssvaret kommer jag att följa frågan för att se om vi eventuellt behöver ta några initiativ för att förändra situationen. Det som i så fall krävs är en lagändring, så det är inte gjort i en handvändning att förändra detta.

Fru talman! Mattias Eriksson Falk har frågat mig om jag avser och är beredd att ta några initiativ för att säkerställa att barns behov tillgodoses vad gäller rätt till skolskjuts vid allvarlig sjukdom eller funktionsnedsättning som uppstår efter att val av skola gjorts eller, om svaret är nej, varför inte.

En elev i kommunal förskoleklass, grundskola eller anpassad grundskola har enligt skollagen (2010:800) rätt till kostnadsfri skolskjuts om det behövs med hänsyn till färdvägens längd, trafikförhållanden, elevens funktionsnedsättning eller någon annan särskild omständighet. När en elev ansöker om skolskjuts ska alla dessa förutsättningar prövas individuellt i det enskilda fallet. Mattias Eriksson Falk ger exempel på en situation som kan uppkomma när en elev som har valt en annan skola än den skola där hemkommunen annars skulle ha placerat honom eller henne drabbas av en allvarlig sjukdom eller funktionsnedsättning som inte var känd vid valet av skola. Vid en sådan situation gäller rätten till skolskjuts under förutsättning att det kan ske utan organisatoriska eller ekonomiska svårigheter för hemkommunen. Detsamma gäller om eleven valt en annan kommuns skola eller en fristående skola.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Som jag tidigare svarat förutsätter jag att huvudmannen och elevens hemkommun tar sitt ansvar för att tillförsäkra alla elever tillgång till den utbildning de har rätt till och i så hög utsträckning som möjligt tillgodoser deras behov. Jag kommer därför att följa frågan för att vid behov kunna ta framtida initiativ.

Fru talman! Det var inte min mening att få det att framstå som att systemet fungerar i dag. Det tycker jag faktiskt inte. Interpellationssvaret är en förklaring till hur det ser ut i dag, det vill säga att Skolverket har ett ansvar och har en hemsida om dessa frågor. Vidare har kommunerna ansvar för att informera alla sina invånare om olika typer av skolval, och SKR har tecknat en överenskommelse med Friskolornas riksförbund om hur detta ska gå till.

Men jag är övertygad om att det behövs en annan lagstiftning, som innebär ett obligatoriskt skolval och ger ett system för detta. Det kommer regeringen att tillsätta en utredning om eftersom det här måste utredas vidare innan det kommer på plats. Det är den absoluta ambitionen. Jag instämmer i Paula Örns synpunkter om att dagens system är olyckligt.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Som jag sa i mitt tidigare inlägg är detta problematiskt, och jag är helt övertygad om att staten måste ta ett större ansvar och skapa system på antingen statlig nivå eller kommunal nivå. Alla skolor ska in i ett och samma system. Det är enda sättet att få ordning. Det är ju klart att det är viktigt att elever får objektiv information så att de kan göra välavvägda val utifrån alla skolor som finns. Det är viktigt. Den fråga som Paula Örn har lyft upp är viktig.

Överenskommelsen som har träffats är mellan Friskolornas riksförbund och SKR, inte staten. Det är viktigt att båda parterna tar ansvar för den överenskommelse som de faktiskt har tecknat så att det blir tydligt utifrån vad de är överens om.

Jag ser fram emot att vi ska tillsätta utredningen. Vi arbetar för högtryck med detta, och det är viktiga frågor som Paula Örn lyfter fram.

Fru talman! Den första frågan tycker jag är problematisk. Vi måste se till att lösa det på ett sådant sätt att det gynnar elever och föräldrar när de ska välja skola.

Det är därför som regeringen nu jobbar med direktiv till en utredning om ett gemensamt, obligatoriskt system för skolval. Det kommer att lösa en hel del av problemen.

Sedan tycker jag också att det är problematiskt att Skolverkets hemsida för detta hamnar så långt ned när Paula Örn försöker söka själv. Vad det beror på vet jag inte riktigt. Jag är inte så tekniskt bevandrad.

Vi måste ta ett helhetsgrepp över hela frågan. Det rör inte bara gymnasieskolan, utan det rör även grundskolan. Det är också ett jätteviktigt val där det är viktigt att föräldrar får objektiv information.

Det är lite grannlaga i att se till frågan: Vad är det för typ av information som ska in i ett sådant system så att man kan göra ett välavvägt val? Det ska inte bara bli en lista över skolor. Det är ganska ointressant.

Man måste bestämma sig för vad det ska vara för typ av information så att man fattar ett välavvägt val. Regeringen arbetat med detta just nu.

Fru talman! har frågat mig om jag anser att det är ett problem att en stor andel av de olika vägledningssidorna för gymnasieval och YH-val ägs av en och samma skolkoncern och vilka åtgärder jag har för avsikt att vidta för att säkerställa att elever och föräldrar har tillgång till objektiv och opartisk information om gymnasieval och YH-utbildningar.

Elever och deras vårdnadshavare ska kunna lita på den information som ges om olika skolor och deras utbildningar. Det är en förutsättning för ett fungerande och informerat val av skola.

För att säkerställa tillförlitlig information till elever och vårdnadshavare ska Skolverket enligt förordningen (2015:195) om ett nationellt informationssystem för skolväsendet göra vissa uppgifter om skolenheter tillgängliga för allmänheten i ett nationellt informationssystem. Självklart omfattar statistiken alla skolor, såväl kommunala som fristående. Informationen tillhandahålls i Utbildningsguiden på Skolverkets webbplats där även information om yrkeshögskoleutbildningar finns.

Även kommunerna har ett lagreglerat informationsansvar. Kommunerna ska enligt 29 kap. 19 § skollagen (2010:800) informera vårdnadshavare och elever om utbildning i skolformer för barn och unga inom skolväsendet och om sådan pedagogisk verksamhet som avses i 25 kap. och som erbjuds i eller av kommunen.

En förutsättning för ett väl fungerande skolvalssystem med hög legitimitet är att det är rättssäkert och förutsägbart. Regeringen vill därför införa ett tydligt regelverk som baseras på ett gemensamt och obligatoriskt skolval, understött av bättre information till vårdnadshavare och elever om vilka valmöjligheter som finns. Arbetet med att föra frågan framåt pågår inom Regeringskansliet.

När det gäller gymnasieutbildning har Sveriges Kommuner och Regioner tillsammans med Friskolornas riksförbund tagit fram ett stödmaterial för att ge skolhuvudmän, såväl offentliga som enskilda, ett stöd i att utforma marknadsföringsinsatser enligt god standard, som stämmer överens med god marknadsföringssed enligt marknadsföringslagen (2008:486) och där huvudbudskapet till eleverna handlar om studiernas upplägg, genomförande och resultat. Marknadsföringsinsatser som är utformade enligt god standard hjälper eleverna att göra väl informerade gymnasieval.

Herr talman! I den här diskussionen har jag försökt föra fram två olika linjer. Vi gör stora satsningar från statens sida på kommunerna, både genom de generella statsbidragen och genom de riktade statsbidragen. Vi försöker också förenkla och slå ihop statsbidrag. Ett sådant exempel är det som Rose-Marie Carlsson nämnde: Statsbidragen till förbättrad kvalitet i förskolan har slagits ihop till ett statsbidrag.

Det är också viktigt att föra en diskussion om hur vi långsiktigt ska lösa problemen med att det är väldigt stora skillnader i hur mycket pengar kommunerna satsar på våra skolor. Dessa skillnader gör att skolan inte är jämlik i Sverige i dag. Om vi fortsätter att satsa stora summor pengar kommer ändå skillnaderna att bestå om vi inte gör någonting mer radikalt. Med någonting mer radikalt menar jag en nationell skolpengsnorm som kommunerna inte kan gå under. Jag är övertygad om att vi behöver mer av statlig styrning av svensk skola, eftersom skolan är ett nationellt ansvar och inte bara ett ansvar för varje enskild kommun.

Tack för debatten!

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Regeringen tar situationen på djupaste allvar. Vi satsar till exempel 850 miljoner mer genom kunskapsbidraget för en bättre kunskapsutveckling i svensk skola. Utöver alla riktade statsbidrag får kommunerna stöd genom de generella statsbidragen. Det är alltså de stora statsbidragen. Kommunerna är fria att använda dem på det sätt som de finner bäst. De generella statsbidragen har regeringen förstärkt, vilket jag har försökt beskriva i tidigare inlägg. Vi ser också att den förstärkningen naturligtvis kommer att komma svenska elever och barn till del.

Utöver de riktade och generella statsbidragen försöker vi underlätta för kommunerna att söka de statsbidrag som finns. Vi har slagit ihop statsbidrag och försökt förenkla regelverket för att det ska bli enklare för kommunerna att söka dem. Den utvecklingen kommer att fortsätta. Vi vill ju inte ha statsbidrag som är så krångliga att söka att kommunerna avstår från att göra det. Exempel på statsbidrag som är lätta att söka är statsbidrag för läromedel och för skönlitteratur till skolbiblioteken.

Vi jobbar alltså på båda fronterna samtidigt. Det handlar både om att öka de statliga satsningarna på skolan och om att försöka förenkla för kommunerna att söka de statsbidrag som finns.

Fru talman! Jag tar dessa frågor på största allvar. Vi har stora ekonomiska problem i Sverige, bland annat inom offentlig sektor men naturligtvis också bland enskilda individer, och det har vi haft under en tid nu. Det är därför regeringen gör stora satsningar på skolan.

Det är dock viktigt att komma ihåg att det är ett delat ansvar. Det kan inte vara enbart staten som gör satsningar, utan kommunerna måste också kunna möta de behov som finns, givet att vi har en kommunaliserad skola.

Åsa Westlund sa någonting i stil med att kommunerna inte har verktyg för att parera problemen. Nej, det är väl exakt just så det är. Vi har ett skolsystem där små kommuner många gånger har väldigt svårt att just parera problemen. Mitt svar på det problemet är en nationell skolpengsnorm, det vill säga en norm som kommunerna inte kan gå under.

Hur mycket pengar kommunerna faktiskt satsar på sin skola skiljer sig väldigt mycket åt i dag. Det skiljer ungefär 70 000 kronor per elev och år mellan den kommun som satsar mest och den som satsar minst. 70 000 kronor är ganska mycket pengar. Hälften av de 70 000 finns det objektiva förklaringar till. Man kan ha stora kostnader för skolskjutsar, stora socioekonomiska utmaningar, långa avstånd och så vidare. Men när det gäller den andra hälften är det ingen som vet. Sannolikt har de kommuner som valde att satsa lite på sin skola när skolan kommunaliserades fortsatt att göra det.

Vi måste komma till rätta med detta. Skolsystemet är av nationell betydelse och kan inte avgöras på ett sådant sätt som i dag. Jag är helt övertygad om att vi behöver ha en starkare statlig styrning. Men till dess behöver vi satsa på skolan från statligt håll men också från kommunerna själva. Det är därför regeringen har gjort de satsningar som jag nämnde i mitt första svar. Jag kommer naturligtvis att kunna svara på fler frågor om det.