Ilona Szatmári Waldau

Fru talman! Förbundsordföranden för Hyresgästföreningen och förbundsdirektören för Villaägarnas Riksförbund skrev i veckan en debattartikel. Där stod bland annat: "Vårt budskap till regeringen är kristallklart. Det är dags för en annan prissättningsmodell på el. Och det brådskar. Att svenska hushåll ska behöva betala skyhöga priser på el, dessutom helt i onödan, är oacceptabelt. Gemensamt tar vi nu ställning för införande av svenska priser på el."

De båda menar att en överväldigande majoritet av svenska folket är i behov av en reform som frikopplar den inhemska prissättningen från exporten, så som Spanien, Portugal och Polen redan har gjort med goda resultat.

Det är nu 181 dagar sedan Vänsterpartiet föreslog Sverigepriser på el, och i 181 dagar har olika regeringar slingrat sig och skyllt på EU som skäl för att inte ens utreda frågan om Sverigepriser, trots att andra EU-länder redan har olika priser på inhemsk energi och exporterad energi. Nu är Sverige ordförandeland i EU, och regeringen har chansen att se till att frågan om EU:s elmarknad blir ordentligt utredd.

I stället för att sänka elpriserna ger regeringen, alltför sent, stöd till hushållen och företagen för att de ska klara de höga elpriserna. Medan elföretagen som producerar billig el kan sälja den dyrt och göra stora vinster är det med skattemedel hushåll och företag kompenseras.

Sverige har i dag ingen brist på el, men vi behöver bygga ut den förnybara energin för att klara framtidens utmaningar.

Men så som läget är nu ställer sig Vänsterpartiet bakom de förslag som finns i propositionen om att bevilja anstånd med inbetalning av vissa skatter för företag. Vi ser också behovet av stöd till hushållen för att klara av den svåra ekonomiska situationen med hög inflation, höga elpriser och höjda räntor. Vi ställer oss bakom stöd till hushåll som är beroende av gas men menar att motsvarande stöd också borde ges till företag som har höga gaskostnader.

Om vi haft en regering som vågat ta tag i frågan om svenska priser på svensk el hade Sverige varit i ett mycket bättre läge, och de svenska företagen och hushållen hade haft råd att betala sina elräkningar.

Även om vi står bakom förslagen invänder vi mot att gasprisstödet ska bekostas genom minskade anslag till Sveriges innovationsmyndighet Vinnova med 50 miljoner kronor. När vi nu är inne i en lågkonjunktur som kan förvärras behöver vi satsa på forskning och innovationer för att stärka Sveriges roll som en forsknings, industri- och innovationsnation. Det är så vi tar oss ur krisen. Vinnovas arbete för att Sverige ska vara en innovativ kraft i en hållbar värld måste kunna fortsätta utan nedskärningar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Extra ändringsbudget för 2023 - Stöd till Ukraina samt åtgärder riktade till företag och hushåll till följd av höga energipriser

Fru talman! Vänsterpartiet står också bakom propositionens förslag om att bemyndiga regeringen att besluta om att skänka försvarsmateriel till Ukraina som kan avvaras av Försvarsmakten under begränsad tid. Vi står också bakom att Försvarsmakten behöver tillföras medel för att kunna återanskaffa materielen.

Ukraina måste få det stöd som landet behöver för att möta Rysslands folkrättsvidriga invasion. Om bara ett par veckor är det ett år sedan Ryssland inledde sitt fullskaliga anfallskrig mot Ukraina. Vi måste stå enade mot Ryssland och för Ukraina och dess befolkning för att få slut på kriget och för Ukrainas rätt till självständighet och till sina gränser.

Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag men hänvisar också till Vänsterpartiets särskilda yttrande.

Fru talman! Detta betänkande avser Riksrevisionens rapport om den årliga omräkningen av myndigheternas anslag, men finansutskottet har valt att ta upp motionsyrkanden från den allmänna motionstiden i samband med behandlingen av ärendet.

Vänsterpartiet har ingen annan uppfattning än utskottet när det gäller behandlingen av Riksrevisionens rapport, utan vi ställer oss bakom utskottets förslag om att riksdagen ska lägga regeringens skrivelse till handlingarna. Däremot menar vi att riksdagen ska bifalla Vänsterpartiets motion om att avskaffa produktivitetsavdraget och se över pris- och löneomräkningsmodellen.

I samband med 90-talskrisen infördes en ny modell för att beräkna årliga kostnadsökningar i statsbudgeten. Pris- och löneomräkningsmodellen, som den kallas, innebär att statens kostnader för priser och löner räknas upp automatiskt och följer utvecklingen i andra sektorer. Modellen innehåller ett så kallat produktivitetsavdrag, en årlig generell besparing i statsförvaltningen. Avdraget syftar till att öka förändringstakten i staten och därmed produktiviteten. Tanken är att staten ska följa näringslivets produktivitetsökning, göra samma effektiviseringar och styras med samma prioriteringar som vinstdrivande, privata företag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om den årliga omräkningen av myn-digheternas anslag

Produktivitetsavdraget är därmed ytterligare en del av den nyliberala ekonomiska politik som fick stort genomslag under 90-talet, där offentlig verksamhet alltmer kom att styras utifrån näringslivets principer, med bristande offentlig service som följd. I takt med att insikten att staten inte är ett företag och att offentlig verksamhet styrs av en annan logik än näringslivet har vuxit fram har 90-talspolitiken kommit att ifrågasättas alltmer.

Vänsterpartiet anser att dagens modell för pris- och löneomräkning har stora brister, särskilt vad gäller löneomräkningen. Olika verksamheter har mycket olika förutsättningar att klara av en årlig effektivisering, och det uppstår ett ständigt och svårhanterligt sparbeting. Detta skapar press på arbetsförhållanden och riskerar att undergräva kvalitet och professionalitet i de statliga verksamheterna.

Fackförbundet ST, som organiserar tjänstemän inom statlig verksamhet, har analyserat effekterna av produktivitetsavdraget sedan det infördes 1994. Enligt deras beräkningar har det lett till en urholkning av lönekostnadsanslagen med cirka 62 miljarder kronor per år inom statlig sektor. Enligt ST:s bedömningar har det inte påverkat lönenivåerna utan i stället troligen bidragit till att antalet sysselsatta i sektorn har halkat efter jämfört med privat sektor.

Enligt ST skulle andelen anställda i statlig förvaltning ha varit mycket högre om produktivitetsutvecklingen hade skett i samma takt som i privat sektor - motsvarande 54 miljarder kronor, eller 76 000 jobb. Enligt ST:s prognos kommer skillnaden i andelen anställda mellan privat sektor och statlig förvaltning att växa till 37 procent 2026. Detta motsvarar 100 000 färre anställda inom statlig sektor jämfört med utvecklingen i privat sektor.

Inom högskolan konstaterar Sulf, Sveriges universitetslärare och forskare, att produktivitetsavdraget är högre än pris- och lönekompensationen, och eftersom budgetanslagen till lärosätena är oförändrade i år jämfört med 2022 innebär 2023 minskade anslag för våra lärosäten. Detta innebär neddragningar på prislappen för utbildningen, vilket drabbar studenter och lärare. Detsamma kan ses inom andra sektorer.

Staten kan inte styras som ett företag. Stockholms och Uppsala universitet och de andra lärosätena kan inte flytta sin produktion till platser med lägre hyror och löner utan kan bara ge sina studenter färre och färre lektions- och handledningstimmar för att budgeten ska gå ihop.

Det är dags att sluta spara på statlig förvaltning och att avskaffa produktivitetsavdraget!

Jag yrkar därmed bifall till reservation l.

Fru talman! Jag kommer i det här anförandet huvudsakligen att hålla mig till AP-fondernas hållbarhetsarbete. Det vi kan se är att hållbarhetsarbetet är ändamålsenligt enligt de direktiv som AP-fonderna har fått. Samtidigt kan vi se att AP-fondernas uppdrag inte är tillräckligt tydligt när det gäller hållbarhetsarbetet.

Samtidigt som man avyttrar innehav i viss fossil verksamhet köper man aktier i andra bolag som sysslar med fossil verksamhet. Till exempel var det en AP-fond som under 2021 köpte fler aktier i svartlistade bolag, enligt en granskning som Sveriges Radio publicerade förra året.

Vi kan också se hur AP-fonderna tolkar hållbarhetsuppdraget olika. Medan några bolag har sålt sina innehav i bolag som är involverade i produktion av kärnvapen väljer en av fonderna att behålla sådana innehav. Medan några AP-fonder avvecklat sitt innehav i fossil verksamhet är det några som håller kvar sitt innehav och till och med utökar det.

AP-fonderna har investeringar i företag som är involverade i fossilgasprojekt som bedöms få stora konsekvenser för klimatet och den marina miljön och innebär tvångsförflyttning av lokalbefolkning. En annan investering som en AP-fond har är i ett bolag som äger en kolgruva som har anmälts till OECD för övergrepp mot mänskliga rättigheter och för miljöförstöring. Genom köp av statsobligationer lånar AP-fonderna dessutom ut pengar till flera diktaturer. Listan på oetiska och icke hållbara placeringar kan naturligtvis göras längre än så.

Alla AP-fonder har alltså samma riktlinjer när det gäller hållbarhet, men de tolkar dem olika. Några avvecklar allt innehav i bolag i fossil industri medan andra nyinvesterar eftersom de menar att de kan påverka bolagen inifrån.

Företrädare för en av de AP-fonder som menar att man kan påverka inifrån skrev i en debattartikel i höstas om detta. Jag citerar ur den artikeln: Det är "bekymmersamt att så många opinionsbildare anser att hållbara investerare bör undvika bolag som är djupt rotade i den fossila ekonomin. Det är genom att vi som ägare ställer krav som vi kan tvinga fram förändringar."

Just denna AP-fond har innehav i det saudiska statliga oljebolaget Saudi Aramco. Det är världens största fossilbolag och också det bolag som släppt ut mest koldioxid genom historien. Hur kan en svensk AP-fond ställa krav som driver fram förändringar i ett statligt saudiskt oljebolag? Hur har de AP-fonder som har eller har haft innehav i bolag som begått folkrättsbrott påverkat, och hur påverkar man diktaturer genom att köpa statsobligationer? Jag ställde dessa frågor på utskottets öppna utfrågning men fick inga tillfredsställande svar.

Jag menar att vi måste ställa tuffare krav på alla AP-fonder när det gäller miljö och etik. Investeringar i exempelvis saudiska statens oljebolag borde inte vara ett möjligt alternativ. Kraven måste också vara tydliga, så att AP-fonderna inte kan tolka uppdraget olika och anse att det är genom att köpa och inneha aktier i fossil industri som man bidrar till att nå klimatmålen.

Vänsterpartiet har i ett antal motioner lagt fram förslag på hur AP-fondernas förvaltning ska kunna bli mer hållbar. Vi har föreslagit att miljömässiga och etiska hänsyn ska likställas med målet om hög avkastning, att fonderna inte ska göra några nyinvesteringar i kol, olja eller fossilgas, att fonderna ska divestera befintliga innehav i fossilindustrin, att fonderna ska ha kvantitativa mål för investeringar i förnybar energi och att fonderna inte ska investera i bolag som använder skatteparadis för att undgå beskattning.

Det finns ingen motsättning mellan att göra hållbara investeringar och att ha en hög avkastning. Det har bland annat de bolag som avvecklat aktier i fossil verksamhet visat.

Fru talman! Verkligheten visar att regelverket för samtliga AP-fonder behöver skärpas. Jag yrkar därför bifall till reservationen om att AP-fonderna inte ska investera i företag som aktivt ägnar sig åt lobbying för det fossila och mot klimatåtaganden.

Herr talman! Rysslands aggressiva krigföring mot Ukraina kommer av naturliga skäl att vara i fokus för EU under 2023. Även om detta vedervärdiga och brutala krig avslutas kommer EU att vara en viktig del i att stötta återuppbyggnaden av ett demokratiskt och fritt Ukraina, med både ekonomisk och humanitär hjälp. Men den svenska regeringen har beslutat att stöd till Ukraina ska avräknas från biståndsbudgeten, vilket kommer att påverka de länder som indirekt drabbats av kriget. Det är fattiga länder som är beroende av import av spannmål och som har drabbats av högre kostnader för energi och mat. Det är biståndsorganisationer som inte har råd att hjälpa lika många. Vänsterpartiet kommer att göra allt för att ändra denna inriktning. Vi ska stödja Ukraina, men resurserna kan inte tas från biståndet - varken det svenska eller EU:s.

Ungern har under en tid blockerat EU:s stöd till Ukraina för att få igenom sin återhämtningsplan. Denna typ av blockeringar har använts av länder förut för att de ska få sin vilja igenom, men nu är det EU:s demokratiska värderingar som står på spel. När både Polens och Ungerns återhämtningsplaner gått igenom är det viktigt att EU, och inte minst Sverige under det svenska ordförandeskapet, inte viker sig och betalar ut stöd för att undvika blockeringar. Rättsstatens principer måste gälla alla länder inom EU, inte bara när man ansöker om medlemskap utan också när man är medlem.

Vänsterpartiet är i grunden kritiskt till den långtidsbudget, MFF, som EU har antagit. Vi är också kritiska till återhämtningsfonden. Vi vill se mindre pengar till militär och gränspolitik och till det jordbruk som är klimatskadligt. I stället vill vi se en återhämtningspolitik med sociala investeringar, grön omställning och modern infrastruktur. Vi är också kritiska till den diskussion som pågår om att införa fler avgifter och skatter på EU-nivå, något som Sverige måste säga nej till när sådana skarpa förslag kommer.

Det nyligen beslutade Fit for 55-paketet är bra men inte tillräckligt. Det krävs mer för att EU:s medlemsländer ska nå klimatneutralitet. Omställningen till förnybart har gått alldeles för långsamt. Vi skulle gärna se ett Fit for 70-paket i stället, alltså att målet ska vara att minska utsläppen med 70 procent i stället för 55.

En del av den nya överenskommelsen om Fit for 55 är att avfallsförbränningen ska ingå i handeln med utsläppsrätter. Men här i riksdagen har majoriteten beslutat att avskaffa skatten på avfallsförbränning. Jag, som anser att EU inte gör tillräckligt för klimatet, kan ändå konstatera att det nu, lite förvånande, är EU som utgör blåslampa på Sveriges miljö- och klimatarbete, inte tvärtom, som jag tycker att det borde vara.

I dag ger EU våra grannar ekonomiskt stöd för att de ska hålla flyktingar borta. I stället för att man har egna räddningsfartyg på Medelhavet överlåts detta till libyska kustbevakningen. Den libyska kustbevakningen får träning, utrustning och stöd från EU. Men det finns många rapporter om att libyska kustbevakningen bedriver en inhuman jakt på utsatta människor. Rapporter har också kommit om utpressning och slavhandel. Men EU fortsätter ändå med det här samarbetet och utvecklar det, och EU-länder vägrar att undsätta fartyg med migranter. Man låter människor dö på Medelhavet. Om det är någon gång man kan använda frasen "med berått mod" så är det här.

Även samarbetet med Turkiet fortsätter oförminskat. Vid EU:s yttre gräns tvingas flyktingar tillbaka via så kallade pushbacks, och deras rätt att söka asyl tas ifrån dem. Vänsterpartiet vill se en annan politik som garanterar människor asylrätt och mänskliga rättigheter. Här ser vi särskilt fram emot det kvotflyktingsystem som vår EU-parlamentsledamot Malin Björk förhandlat fram. Sverige måste självklart ta emot kvotflyktingar och inte, som regeringen gör, säga att vi ska ta emot så få som möjligt.

Slutligen vill jag slå ett slag för Sverigepriser, där Sverige borde få undantag från EU:s elmarknad så att vi kan sätta priser efter vår egen produktionskostnad. Det är dags att regeringen börjar driva detta.

Eftersom Sveriges budget för EU avgörs av EU:s långtidsbudget och de budgetbeslut som fattats utanför riksdagen har vi inget annat förslag inom utgiftsområdet.

Jag vill nu ta tillfället i akt och önska en god jul och ett gott nytt år till finansutskottets ledamöter och kansli men också till mina kollegor i skatteutskottet samt till talmannen och kammarkansliet.

Fru talman! Jag menar att Vänsterpartiet har en ansvarsfull budget - en budget för framtiden. Vi har en budget som i förlängningen ger Sverige en möjlighet att vara ett bra välfärdsland.

Jag vill också passa på att nämna något om finansieringen. Vänsterpartiet tycker till exempel inte att den som tjänar över 70 000 kronor i månaden ska kunna få en skattesänkning - en extra skattesänkning - på 1 400 kronor i månaden. Jag tror att jag, ledamoten Ericson och övriga ledamöter i Sveriges riksdag klarar sig utan den skattesänkningen. Totalt skulle det ge ytterligare 13 miljarder till kommuner, regioner och statsbudget.

Vänsterpartiet föreslår skattehöjningar för dem som tjänar allra mest för att kunna göra omfördelningar till dem som tjänar mindre. Vi föreslår till exempel sänkt skatt för sjuka arbetslösa. Det är bättre än skattesänkningar för de rika. De skattesänkningar som regeringen föreslår kommer ju att öka klyftorna ännu mer i det här landet! Och ökade klyftor i kommuner, regioner och landet som helhet kommer att leda till att vårt land dras isär ännu mer. Det kommer att göda kriminaliteten och få väldigt stora konsekvenser.

Vårt förslag innebär en omfördelning och att de som har de högsta inkomsterna delar med sig till dem som har de lägsta inkomsterna, både mellan kommuner och mellan människor. Det är att ha en ansvarsfull budget.

Fru talman! Ja, jag delar bilden att Vänsterpartiet presenterar en budget i balans. Vi gör investeringar som på sikt kommer att sänka kostnader. Det är att ha en budget i balans.

Ledamoten talade om hur stolt han var över att kommunerna nu kan fondera pengar för att använda sitt överskott till eventuella underskott. Det är kanske en brist att riksdagen eller regeringen inte kan göra samma sak i statsbudgeten. Jag menar att Vänsterpartiet har en budget i balans och att investeringarna vi gör kommer att leda till minskade kostnader framöver. De kommer också att medföra att vi kommer längre när det gäller klimathotet.

Klimatet är förmodligen vår största utmaning framöver. Klimatförändringarna kommer att innebära ökade kostnader, bland annat för att säkra havsnära kommuner när havet stiger. Vi kommer att få ett annat klimat och ett annat sätt att odla grödor. Vi kommer också att få betydligt fler klimatflyktingar i världen - vi har redan många, och vi kommer att få fler.

Investeringar som räddar klimatet är investeringar för framtiden och för minskade kostnader i framtiden. Det är också helt nödvändiga investeringar. Jag skulle önska att regeringen prioriterade klimatet mer. Nedprioriteringen av klimatet som har gjorts av regeringen kommer att få väldigt negativa konsekvenser i framtiden.

Fru talman! Jag får tacka ledamoten för en bra sammanfattning av vad jag sa i talarstolen, det vill säga att kommuner och regioner står inför ett stålbad. Det är nämligen så det är. Det kommer att bli massiva nedskärningar i våra kommuner och regioner.

Vi har stora problem i de norra delarna av Sverige, och det är därför Vänsterpartiet har drivit på för ett nytt system för kostnads- och inkomstutjämning mellan kommuner. Det är någonting vi fick igenom för ett par år sedan, och det är jag väldigt glad och stolt över. Vi måste nämligen se till att det inte skiljer så mycket som det gör mellan den kommun som har högst skatt, vilket är Dorotea i norra Sverige, och den Stockholmskommun som har lägst skatt. I Dorotea har man 6 kronor och 17 öre mer i skatt.

Det är där vi behöver göra förändringar för att kommunerna i norr ska kunna anställa. De behöver mer resurser för att kunna höja löner och på så sätt bli mer attraktiva som arbetsgivare. De behöver se till att människor stannar och inte flyttar. Det är där vi behöver sätta in kraften. Det handlar inte om våra förslag om resor. Dessutom innebär vårt förslag utbyggnad av kollektivtrafiken även i norra Sverige. Det är det vi satsar på.

Vi kan också konstatera att de avdrag för resor som högerregeringen och Sverigedemokraterna nu beslutat om gynnar resor i storstaden. Sverigedemokraterna och regeringen gör stora satsningar på att de som bor i storstäderna och har höga löner ska få lägre skatt och dessutom kunna fortsätta göra avdrag för sina bilresor, trots att de har väldigt bra tillgång till kollektivtrafik. Vi gör tvärtom.

Fru talman! Det var många frågor som levererades.

Vi i Vänsterpartiet gör ganska stora satsningar på kollektivtrafiken. Vi menar att människor ska kunna ta sig till jobbet med hjälp av en billig och bra kollektivtrafik. Vi har också ett annat förslag gällande avdrag för resor som kommer att gynna betydligt fler. Våra satsningar på kollektivtrafiken och på att få ett bättre resandesystem över huvud taget - både när det gäller tåg och när det gäller kollektivtrafik - innebär att det behövs en annan finansiering av vår budget. Det är dock någonting som inte drabbar kommunerna.

Det vi gör är att lägga betydligt mer pengar till kommunerna, så att de kan klara sig. Det Sverigedemokraterna gör tillsammans med regeringen är i stället att se till att de inte får tillräckligt med pengar för att kunna bibehålla sin verksamhet. Som den där ekonomichefen sa: Nu har vi fått besked om budgeten, så nu kan vi börja planera våra nedskärningar.

Regeringen och dess samarbetsparti gör riktade satsningar. Men beroende på om det är en sverigedemokrat, en moderat eller en kristdemokrat som pratar är det olika saker som pengarna ska gå till. Både i uttalanden i medierna och i själva budgeten använder man samma pengar till olika saker. Man får 2 miljarder att bli 10 eller 20 miljarder när alltihop läggs ihop, och det är verkligen inte ansvarsfullt.

Kommuner och regioner behöver få mer resurser, och det får de i Vänsterpartiets budget.

Fru talman! Vänsterpartiet presenterar i sin budgetmotion en helt annan inriktning än vad den högerkonservativa regeringen och deras samarbetsparti gör. Den ekonomiska politiken i vårt förslag inriktas mot full sysselsättning och ekonomisk jämlikhet. Bördorna av de snabba prishöjningarna måste fördelas rättvist med särskild hänsyn till de hushåll som har små marginaler. Samtidigt måste klimatomställningen snabbas på betydligt för att vi ska nå klimatmålen. Välfärdssektorn har under lång tid varit underfinansierad. Samhället behöver säkerställa en god arbetsmiljö och goda arbetsvillkor för dem som söker sig till förskolan, sjukvården, skolan och äldreomsorgen och för dem som redan arbetar där. För Vänsterpartiet är det en självklarhet att resurserna som är avsatta för att finansiera den gemensamma välfärden ska gå till utbildning, vård och omsorg och inte till kommersiella bolag som har etablerat sig i välfärden.

I vårt samlade budgetförslag prioriterar vi stora resurser till välfärdssatsningar. Tillsammans med våra satsningar på klimatområdet påverkar detta i praktiken direkt eller indirekt alla utgiftsområden.

Eftersom riksdagsmajoriteten har gett budgetpolitiken en annan inriktning än den som Vänsterpartiet önskar avstår vi från ställningstagande när det gäller anslagsfördelningen inom utgiftsområde 25. Vänsterpartiets förslag inom utgiftsområdet är en del av vårt budgetalternativ som är en helhet.

Att välfärden fungerar är en förutsättning för många människors frihet. Generell välfärd ska gälla alla som är i behov av den. Den generella välfärden innebär en solidarisk omfördelning av ekonomiska resurser mellan kvinnor och män, mellan lågavlönade och högavlönade, mellan olika perioder i vårt liv och mellan sjuka och friska. Välfärden står inför många, stora utmaningar. Den demografiska utvecklingen innebär att kommuner och regioner har stora resursbehov de närmaste åren.

Regeringens budgetförslag är långt ifrån tillräckligt för att täcka de behov som finns och kommer i praktiken att leda till nedskärningar. Vänsterpartiet vill i stället höja ambitionerna i välfärden. Med vår satsning möter vi behoven till följd av den demografiska utvecklingen, och vi satsar samtidigt ytterligare resurser på att öka personaltätheten inom välfärden. Vänsterpartiet avsätter 24 miljarder kronor mer än regeringen i generella statsbidrag till kommuner och regioner 2023.

Vänsterpartiets budgetmotion innehåller flera andra satsningar på kommunsektorn. Vi vill bland annat införa ett investeringsstöd för samhällsfastigheter, stärka vården i glesbygden och avsätta ytterligare resurser för att stärka socialtjänstens arbete med mäns våld mot kvinnor.

Hushåll med minst ekonomiska marginaler är extra utsatta till följd av den höga inflationen. Vänsterpartiets budgetmotion innehåller flera förslag som förbättrar situationen för dessa hushåll och hjälper dem igenom de svåra tiderna. Bland dessa förslag finns en generell höjning av försörjningsstödet med 1 000 kronor per månad och hushåll. Vi vill också se en särskild satsning på barnfamiljer som innebär att försörjningsstödet höjs med ytterligare 500 kronor per månad och barnhushåll samt med 200 kronor per månad och barn.

Av de rikaste kommunerna i Sverige finns åtta i Stockholms län. Alla de tio fattigaste ligger på landsbygden. Vi kan inte ha ett Sverige som är så här delat. Därför måste kommunsektorn stärkas, och det är kommuner med störst utmaningar som behöver mest. Vi kan inte fortsätta att ha skatteskillnader på 6 kronor och 17 öre som innebär att det skiljer 1 850 kronor i skatt i månaden för dem som tjänar 30 000 kronor beroende på var de bor. För att mindre kommuner ska kunna erbjuda en välfärd på lika villkor redan i dag föreslår Vänsterpartiet ytterligare stöd till mindre kommuner, ett stöd som ska jämna ut de regionala skillnaderna i sammanlagd kommunalskatt.

Det är inte bara stora skillnader mellan kommuner; det är också stora klyftor inom kommuner. Inom till exempel våra storstäder finns det gigantiska klyftor, och mellan ändhållplatserna i Stockholms tunnelbana skiljer det flera år i medellivslängd. Det är sociala klyftor som bidrar till att dela upp vårt samhälle. Det är min och Vänsterpartiets absoluta övertygelse att en stark, gemensamt finansierad och jämlik välfärd med väl fungerande skola, fritidsverksamhet, sjukvård och socialtjänst, låg arbetslöshet och ett starkt socialt försäkringssystem är det bästa sättet att motverka klassamhället och därmed också förebygga kriminalitet. Dagens stora klyftor mellan människor och mellan kommuner måste minska.

Med riksdagens beslut om budget för 2023 vidgas klyftan än mer när statsbidragen till kommuner och regioner inte räcker för att täcka de ökade kostnaderna. Mellan 20 och 30 miljarder kronor skulle behöva tillföras för 2023 för att kommuner och regioner ska kunna upprätthålla servicen. Regeringen skjuter till 6 miljarder kronor i generella statsbidrag, och dessutom en del riktade satsningar, som Sveriges Kommuner och Regioners chefsekonom konstaterar ska räcka till flera saker samtidigt. Hon skriver: Jag upphör inte att förvånas över hur stor uppfinningsrikedomen är för hur samma pengar ska kunna täcka olika saker flera gånger, budget efter budget. Problemet är bara att det inte går ihop i verkligheten.

Hon konstaterar också att en ekonomichef i en kommun kommenterade regeringens budget med orden: Ja, det är ett besked i alla fall. Då kan vi börja arbeta med våra besparingar utifrån det.

Förra veckan kom också Sveriges Kommuner och Regioner med sin bedömning för 2023. 17 regioner bedömer att de kommer att gå med underskott, och övriga 3 bedömer att de kommer att ha ett nollresultat. För kommunernas del beräknar man att resultatet blir det lägsta på nästan 20 år. Ändå ingår planerade nedskärningar i den bedömningen. För 2024 bedömer SKR att det är än mer bekymmersamt; då räknar man med underskott på cirka 24 miljarder kronor.

Med Vänsterpartiets förslag till budget hade kommuner och regioner kunnat fortsätta att leverera en bra - och till och med bättre - välfärd i stället för att behöva anpassa sig till den högerkonservativa nedskärningsbudgeten.

Vi kan också konstatera att de senaste decenniernas omfattande statliga skattesänkningar har gynnat höginkomsttagare. Från 2023 får dessutom de som tjänar över 70 000 en skattesänkning på 1 400 kronor i månaden medan de med lägre inkomster, och därmed mindre eller inga marginaler, inte får någon skattesänkning alls - eller ett par hundralappar.

De 13 miljarder som skattesänkningen för dem med högre inkomster kostar staten skulle göra större nytta i vården, omsorgen och skolan än i plånboken hos dem som redan har så att de klarar sig. Kostnader för hyra, mat och el går upp även för dem som redan har små marginaler och för våra kommuner och regioner. Redan nu kommer det rapporter, vilket bland annat Aftonbladet skrivit om, om att eleverna äter mer av skolmaten - framför allt på måndagar och fredagar. Det kan tyda på att barnen får mindre mat hemma. Oavsett skälet ökar det dock kommunernas kostnader för maten. Tänk vilken skillnad 13 miljarder - eller, som Vänsterpartiet föreslår, 20 miljarder - mer till kommuner och regioner skulle göra!

I övrigt hänvisar jag till det särskilda yttrandet, fru talman.

Fru talman! Under denna utgiftspunkt har utskottet även behandlat Agenda 2030 och den redogörelse som regeringen vartannat år ska lämna till riksdagen. Vänsterpartiet har i en kommittémotion föreslagit att Sverige ska inkludera hbtqi-frågorna i sitt genomförande av Agenda 2030 och i sina framstegsrapporter. Mitt anförande kommer därför att handla om vår motion och inte om utgiftsområdet.

För Vänsterpartiet är rätten att uttrycka sin sexualitet och sin könsidentitet på sina egna villkor en fråga om grundläggande mänskliga rättigheter, oavsett var i världen vi bor. Ingen stat borde med hänvisning till historia, kultur, religion och så vidare kunna hävda att dessa rättigheter inte omfattar alla dess medborgare.

Utvecklingen i världen är komplex. Det är nu över 50 år sedan Stonewallupproret i USA, det som kommit att bli en symbol för den moderna västerländska hbtqi-rörelsen. Utvecklingen i delar av världen har i många avseenden gått åt rätt håll sedan dess. Men tyvärr ser vi samtidigt hur hbtqi-personer förföljs, diskrimineras och mördas på grund av sin sexuella läggning, könsidentitet, könsuttryck eller könskarakteristika i stora delar av världen. Nyligen uppmärksammade vi alla de transpersoner som mördats, även i länder där hbtqi-personer har rättigheter. Homo- och transfobi finns överallt.

Världen över utsätts hbtqi-personer systematiskt för våld. Förtrycket tar sig många uttryck. Det handlar både om repressiv myndighetsutövning, om osynliggörande och om att stat och polis underlåter att agera mot det våld och den diskriminering som förekommer i landet. Det handlar också om hat och hot från den egna familjen och nära omgivningen, inte sällan i en hederskontext.

Många länder har också lagstiftningar som diskriminerar hbtqi-personer, och fortfarande är homosexualitet kriminaliserat i nästan 70 länder. I en rad länder riskerar hbtqi-personer att dömas till döden, bland annat i Iran, Saudiarabien och Nigeria. Brunei skärpte så sent som 2019 sin redan mycket hårda lagstiftning, och homosexuella riskerar nu stening trots försäkran från sultanen efter internationella påtryckningar om att dödsstraffen ändå inte verkställs. Många högernationalister spelar på homofobisk och transfobisk retorik, som i Brasilien där landets tidigare president Bolsonaro kallar sig stolt homofob. Flera länder förhindrar organisering och har förbjudit kommunikation via dejtingappar för hbtqi-personer.

Öppen diskriminering av hbtqi-personer förekommer även på vår egen kontinent. När nationalistiska och högerpopulistiska krafter vinner mark utmanas vår rätt till vår egen sexualitet och identitet. Polen ger inte längre tillgång till assisterad befruktning för ensamstående kvinnor, och under de senaste åren har närmare 100 lokala parlament antagit homofobiska resolutioner och sedan utropat hbtqi-fria zoner. Risken att förlora pengar från EU har visserligen fått flera regioner att svänga i frågan, men det betyder inte att homo- eller transfobin har minskat i landet.

Ungern har förbjudit juridiskt byte av kön och har stiftat lagar som riktar sig mot uppmuntran eller porträttering av förändring av kön eller homosexualitet om det på något sätt kan nå personer under 18 år. Bulgarien har tagit bort möjligheten för transpersoner att bekräfta rätt namn och kön i officiella dokument. I Georgien har konstitutionen ändrats så att äktenskap är förbehållet en man och en kvinna. I Turkiet attackerades sommarens pride av beväpnad polis. I Ryssland stängs organisationer för hbtqi-personer ned. Under sommarens prideparad i Oslo sköts två människor ihjäl och över 20 skadades i en attack mot en gaypub.

Även Sverige följer den konservativa och reaktionära utvecklingen. Det svenska arbetet för hbtqi-frågor globalt gynnas knappast av att Sverigedemokraterna får inflytande över svensk biståndspolitik.

Samhällsekonomi och finansförvaltning

Sverige bör föregå med gott exempel och lyfta upp hbtqi-frågorna inom ramen för det nationella svenska arbetet med att genomföra Agenda 2030 och i sina framstegsrapporter. I regeringens senaste skrivelse nämns bara kort att Sverige har en särskild uppgift när det gäller att försvara och stärka bland annat hbtqi-rättigheter. Detta måste lyftas fram tydligare. Jag yrkar därför bifall till Vänsterpartiets reservation.

När det gäller själva utgiftsområdet avstår vi från ställningstagande, eftersom vår budgetmotion har fallit.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 17.)

Allmänna bidrag till kommuner

Herr talman! Tack, ledamoten, för svaret!

Nu kom ledamoten tillbaka till att man har ett ansvar för att hålla koll på sin ekonomi. Det är jättelätt att säga att man ska ha koll på sin ekonomi när man står här i kammaren med en inkomst på över 70 000 och dessutom en skattesänkning på 1 400 kronor i månaden nästa vecka. Men de barnfamiljer som faktiskt inte har pengar till hyra, till mat för dagen eller till att köpa vinterskor eller vinterjackor åt sina barn får inte någonting i skattesänkning. Och det görs inga förändringar av föräldrapenningen, a-kassan eller sjukersättningen.

Borde det inte vara bättre att sänka skatten för dem som har låga inkomster och höja den för dem som har höga inkomster? Är det inte bättre att vi som tjänar över 70 000 drar in på en och annan utlandsresa - inte för att jag gör någon, men jag är övertygad om att flera gör det - än att den som tjänar betydligt mindre ska behöva dra in på maten eller än en gång få stå över att köpa nya vinterskor?

Varför har vi en regering som satsar på dem som redan har, tar från dem som inte har något och lägger det på skattesänkningar för dem som är rika? På vilket sätt gynnar det de föräldrar som i dag står med flera hyror i skuld och inte har något alternativ? Hur kan ledamoten skylla på de föräldrarna?

Herr talman! Tack, Cecilia Engström, för ett engagerat inlägg, framför allt engagemanget för barnen! Men jag reagerade på att ledamoten sa att det är många barn som drabbas när föräldrarna inte sköter sin ekonomi. Med det menas såklart att barnen drabbas av vräkningar - eftersom det var vräkningar ledamoten talade om innan - för att föräldrar prioriterar att köpa mat eller vinterkläder till sina barn i stället för att betala hyran, för att det dagliga livet går före.

Samtidigt är det ju så att den här regeringen och samarbetspartierna inte skjuter till några pengar till barnfamiljer. I stället satsar man på oss som redan tjänar mycket. Jag och ledamoten och alla andra i den här kammaren får en skattesänkning på 1 400 kronor i månaden, totalt 13 miljarder, som hade kunnat gå till att stärka välfärden.

Många av de här barnens föräldrar sköter enligt ledamoten inte sin ekonomi. Men dessa föräldrar kanske lever på föräldrapenning, är sjukskrivna och har sjukpenning, och de betalar högre skatt än vad de som jobbar gör.

Vi måste sluta den här skatteklyftan. Vi måste se till att vi har ett rättvist skattesystem och inte skylla på att föräldrar inte sköter sin ekonomi när de försöker få vardagen att gå ihop. Jag skulle gärna vilja höra ledamoten utveckla det resonemanget lite grann.

Herr talman! Eftersom riksdagen antagit en annan rambudget för utgiftsområdet kommer jag att avstå från ställningstagande när det gäller anslagsfördelningen. Vänsterpartiets förslag inom utgiftsområdet är en del av vårt budgetalternativ, som är en helhet.

Sverigedemokraternas och regeringens budget präglas av en chockerande passivitet inför såväl stora strukturella samhällsproblem som effekterna av den pågående kostnadskrisen. I vår budgetmotion presenterar vi en helt annan inriktning. Den ekonomiska politiken ska inriktas på full sysselsättning och ekonomisk jämlikhet. Bördorna av de snabba prishöjningarna måste fördelas rättvist med fokus på de hushåll som har små marginaler. Samtidigt måste klimatomställningen accelereras betydligt för att vi ska nå klimatmålen.

Vi ser i dag alltför stora klyftor mellan människor och mellan kommuner. Den statliga servicen har dragits tillbaka och koncentrerats i de större städerna. Stora delar av landet har svikits. Det svikna Sverige är en effekt av politiska beslut. Det är politikerna och partierna som har svikit. Avregleringar och utförsäljningar av offentlig verksamhet i kombination med en övertro på marknadslösningar har flyttat arbetstillfällen från glesbygd och förorter.

Urholkningen av trygghetssystemen har minskat individuella inkomster och kommunala skatteintäkter. Kommunernas utgifter för försörjningsstöd har ökat - i landets fattigaste kommuner. Med riksdagens budget för 2023 vidgas klyftan än mer när statsbidragen till kommuner och regioner inte täcker ökade kostnader.

I onsdags kom Sveriges Kommuner och Regioner med sin bedömning för 2023. 17 regioner bedömer att de kommer att gå med underskott, och övriga 3 bedömer ett nollresultat. Så mycket var regeringspartiernas vallöften om sjukvården värda.

För kommunernas del har resultatet inte varit så svagt på nästan 20 år. Ändå ingår planerade nedskärningar i bedömningen, eller som det heter på SKR-svenska: Dessutom bromsar kommuner och regioner nu in sina kostnader. Men att bromsa in, effektivisera eller minska kostnader i kommuner och regioner innebär nedskärningar, oavsett vilket ord man använder.

För 2024 bedömer SKR att det är än mer bekymmersamt. Då räknar man med underskott på cirka 24 miljarder kronor trots alla planerade nedskärningar. Med Vänsterpartiets förslag till budget hade kommuner och regioner kunnat fortsätta att leverera en bra, och till och med bättre, välfärd.

Vi kan också konstatera att de senaste decenniernas omfattande statliga skattesänkningar har gynnat invånare i landets rikaste kommuner. År 2023 får dessutom de som tjänar över 46 200 kronor upp till 1 400 kronor i månaden i skattesänkning medan de med lägre inkomster, och därmed mindre eller inga marginaler, inte får någon skattesänkning alls eller ett par hundralappar. Det är något fel med ett skattesystem där medel- och höginkomsttagare har inflationsskyddad skatt, men inte låginkomsttagare. De högerkonservativa borde skämmas för att de inte gör något åt det.

De 13 miljarder som skattesänkningen dessutom kostar staten skulle göra större nytta i vården, omsorgen och skolan än i plånboken hos dem som redan har så att de klarar sig. Det gäller till exempel oss riksdagsledamöter, som får 1 400 kronor i skattesänkning. Det är ändå skillnad på att behöva dra ned på antalet riktiga måltider och att behöva dra ned på antalet utlandsresor.

Herr talman! Sverige har länge varit ett land med relativt låg kriminalitet. I takt med att samhället har slitits isär har en organiserad brottslighet med löften om snabba pengar kunnat växa fram och slå rot. Många ungdomar, i synnerhet pojkar och unga män, som inte ser någon väg framåt genom studier och arbete lockas av en upplevd möjlighet att tjäna pengar och vinna anseende genom brott.

Efterfrågan på droger driver på våldet. I spåren av brottsligheten finns mänskliga tragedier. Där finns människor som dödas eller skadas för livet och anhöriga, grannar och andra som känner oro och otrygghet.

Tullverket spelar en viktig roll i kampen mot den organiserade brottsligheten och bidrar med att stoppa insmugglingen av narkotika och illegala vapen redan vid landets gränser. Vi har därför i vår utgiftsområdesmotion mer resurser till Tullverket för detta arbete. Dessutom lägger vi mer till polisens tullverksamhet.

Vi minskar anslaget till Skatteverket eftersom vi menar att myndigheten inte ska genomföra en nationell folkräkning. Vi anser att en nationell folkräkning är en i sammanhanget krävande och dyr insats - vilket redan har debatterats här i kammaren - som inte skulle få mer än en begränsad effekt på skuggsamhället. Åtgärderna syftar i stället till att göra livet svårare för de människor som lever som papperslösa i Sverige, och detta utifrån en föreställning om att det ska få dem att lämna landet. Denna politik har redan prövats i flera steg och alltid med samma resultat, nämligen att utsattheten i en redan mycket utsatt grupp ökar.

Det finns flera skäl till att människor lever i papperslöshet i Sverige. En mer rättssäker asylprocess skulle leda till färre felaktiga avslag men också till en större tilltro till systemet och en ökad benägenhet att följa de beslut som fattas inom det. En annan anledning till papperslöshet är att människor luras till Sverige för att utnyttjas som billig arbetskraft. Detta måste stoppas, bland annat genom åtgärder som förhindrar oseriösa företag att utnyttja arbetskraftsinvandrare genom att se till att förhindra utnyttjandet av människor och för att stävja arbetslivskriminalitet. Det är de som utnyttjar utsatta människor som vi behöver komma åt, inte de utsatta människorna.

Herr talman! I övrigt hänvisar jag till mitt särskilda yttrande.

Herr talman! Jag tackar statsministern för det icke-svar som trots allt fick applåder.

Jag ställde frågor om hur man ska kunna se till att länder inte blockerar beslut eller skapar utpressningssituationer när det gäller rättsstatens principer. Det gällde inte de gånger länder använt samma metod i till exempel anslutningsprocessen eller liknande, utan nu handlar det om rättsstatens principer. Hur kommer ordförandeskapet att arbeta med det?

Min andra fråga gällde varför statsministern inte ser Sverige som världsledande i klimatomställningen. Hur ska Sverige kunna jobba med klimatomställningen? Min fråga gällde inte att EU är världsledande, för det vet vi att EU är.

Min sista fråga, lite snabbt, handlar om att stoppa den organiserade brottsligheten. Det är en fokuspunkt som har försvunnit när man har krympt listan från fem till fyra punkter. Jag skulle gärna vilja höra lite mer om det från statsministern.

Herr talman! Den senaste tiden har Ungern kohandlat. Man har blockerat stöd till Ukraina för att pressa fram ett beslut om sin egen återhämtningsplan. Nu har rådet nått en överenskommelse där Ungern säger ja till Ukrainalånet och rådet säger ja till återhämtningsplanen. Detta innebär dock inte att stödet till Ungern kommer att betalas ut eftersom prövning fortfarande ska göras mot rättsstatens principer.

Det jag skulle vilja veta är hur ordförandeskapet rent konkret kommer att arbeta med de länder som inte uppfyller unionens grundläggande värderingar. Det kan ju uppstå nya utpressningsliknande situationer när det gäller rättsstatens principer.

Jag har också en fråga om klimatet. Statsministern nämnde Fit for 55 och hur viktigt det är att arbeta med det. Statsministern sa också att EU är världsledande i klimatomställningen, men jag lade märke till att statsministern inte nämnde Sverige som ett föredöme. Sverige har alltid setts som ett föredöme både i världen och inom EU, och det jag skulle vilja veta är hur Sverige ska kunna leda arbetet med klimatomställningen när omvärlden - och nu även statsministern - inte längre ser Sverige som ett föregångsland.

Jag menar att det hämmar vår förmåga att vara ledande i klimatomställningen i EU att inte ens vår regering tycker att detta är viktigt utan menar att vi lyckas om vi lyckas, och uppnår vi inte målen - ja, då uppnår vi dem inte. Är det en inställning som statsministern kommer att ta med sig in i ordförandeskapet? Statsministern nämnde nämligen inte Sverige som ett föregångsland, som sagt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Statens budget 2023 - Rambeslutet

Fru talman! Jag vill börja med att gratulera alla riksdagsledamöter till en skattesänkning på 1 400 kronor i månaden nästa år. Eller grattis och grattis, det är trots allt en liten julklapp som ni ger er själva och alla andra höginkomsttagare. Förra veckan hade finansutskottet nämligen möjlighet att stoppa skattesänkningen men valde att rösta ned förslaget.

Skattesänkningen är ett resultat av att gränsen för statlig skatt ökar med drygt 10 procentenheter. Ju mer man tjänar, desto större skattesänkning får man. Det är klart att höginkomsttagare ska kompenseras för inflationen, menar de borgerliga partierna, medan den som tjänar under 46 200 kronor får upp till ett par hundralappar i inflationskompensation. Den som redan har svårt att få ekonomin att gå ihop får dra åt svångremmen ännu mer.

Förskollärare, lärare, sjuksköterskor, undersköterskor och andra yrkesgrupper i välfärden får knappt en krona utan får i stället se gapet till dem med högre löner öka ännu mer, samtidigt som regeringen inte skjuter till tillräckligt till kommuner och regioner för att de ska klara välfärdens utmaningar. Anställda i välfärden kommer att få färre arbetskamrater, mer pressade scheman och mindre utrymme för löneökningar, tuffare med ekonomin hemma och tuffare med ekonomin på jobbet.

Det skulle behövas 20-30 miljarder kronor för att kommuner och regioner under 2023 ska kunna undvika nedskärningar. Regeringen skjuter till 12 miljarder kronor.

Skattesänkningen för höginkomsttagare, som jag inledde med, kostar 13 miljarder kronor för 2023. Det är alltså mer än vad Sverigedemokraterna och regeringen skjuter till för skolan, vården och omsorgen. Vänsterpartiet vill därför i stället frysa gränsen för statlig skatt och lägga dessa pengar på välfärden. Totalt lägger vi 24 miljarder kronor mer än regeringen på välfärden - 33 miljarder kronor i ökning, utöver andra satsningar som vi gör på kommuner och regioner, till exempel kollektivtrafik.

Fru talman! Sverige ligger sedan några år i världstoppen när det gäller antalet miljardärer i relation till folkmängden. I juni 2021 var 542 svenskar miljardärer, varav ungefär 80 även var dollarmiljardärer. Vid den tiden ökade också antalet miljardärer snabbt, med ungefär 14 personer i månaden. Det konstaterade journalisten Andreas Cervenka. Tittar man på den ökningen kan vi kanske räkna med att det är närmare 200 fler sedan dess.

Med mycket pengar kommer också kapitalinkomster. 95 procent av kapitalinkomsterna har de 10 procent som tjänar mest, och hela 59 procent av Sveriges kapitalinkomster gick till den 1 procent svenskar som tjänar allra mest. Enligt Skatteverket är det också de rikaste 10 procenten som har mest tillgångar på ISK-konton - närmare 75 procent.

Vår fördelning av förmögenheter och kapitalinkomster tillhör de skevaste i världen. I dag är beskattningen låg på kapitalinkomster och faktiskt helt obefintlig på förmögenheter. Välfärdens underfinansiering, klimatkrisen och den höga arbetslösheten hänger samman med skattesänkningar och helt slopade skatter för de rika. Rut- och rotavdragen innebär ytterligare omfördelning från låginkomsttagare till höginkomsttagare.

Vänsterpartiet lägger fram förslag på hur skatterna ska kunna bli mer rättvisa. Det gäller både att alla inkomstslag ska beskattas lika utan olika särlösningar och att det ska vara en enhetlig kapital- och förmögenhetsskatt. Vi menar att skatteklyftan behöver slutas för alla inkomster, till exempel sjuk- och rehabiliteringspenning, a-kassa och föräldraförsäkring. Detta innebär sänkt skatt för grupper med små ekonomiska marginaler. Självklart behöver vi också en skattereduktion för fackföreningsavgiften.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Statens budget 2023 - Rambeslutet

Lägre skatter ger inte högre skatteintäkter. Det borde vara en självklarhet. Men i det nya Sverige har vi en regering som menar att genom att sänka inkomsterna för dem som lever på marginalen eller under den pressas de att arbeta mer, medan de som redan tjänar mycket ska uppmuntras att arbeta mer genom sänkt skatt. Det är en omvänd Robin Hood-politik - ta från dem som inte har och ge till dem som redan har.

En nyligen publicerad engelsk studie kommer fram till att skattesänkningar för de rika ökar den ekonomiska ojämlikheten utan att nämnvärt påverka arbetslösheten eller den ekonomiska tillväxten. I Storbritannien fick för övrigt premiärministern avgå när hon ville sänka skatter för höginkomsttagare. Här i Sverige passerar det med en axelryckning.

Fru talman! Denna budget slår också hårt mot klimatet. Vänsterpartiet menar att Sverige ska följa det klimatpolitiska ramverk som med bred majoritet antogs av Sveriges riksdag 2017. Då måste vi bland annat minska utsläppen från vägtrafiken mer än vad de minskar i dag. Ett avståndsbaserat och färdmedelsneutralt reseavdrag är ett effektivt styrmedel för att sänka växthusgasutsläppen vid arbetspendling. Den nya högerkonservativa regeringen väljer att behålla det nuvarande reseavdraget och dessutom kraftigt höja avdraget per mil, men endast för arbetsresor med bil. Bilister gynnas på bekostnad av alla som skulle kunna få ersättning för resor med buss, tåg, taxi eller cykel.

Vänsterpartiet beklagar att regeringen väljer att behålla det nuvarande reseavdraget i stället för att ersätta det med en färdmedelsneutral avståndsbaserad skattereduktion.

Även regeringens förslag om sänkt bensin- och dieselskatt motverkar den gröna omställningen. Vi behöver styrmedel som är bra för klimatet och som minskar klyftorna mellan stad och landsbygd. Därför kan det också behövas kompensatoriska åtgärder för att beakta rättviseperspektivet.

Avskaffad avfallsförbränningsskatt, sänkt skatt på diesel och slopad koldioxidskatt i kraft- och värmeverk är några av de slopade eller sänkta skatter som kommer att öka utsläppen, öka energianvändningen och minska möjligheterna för Sverige att nå klimatmålen. Det är ogenomtänkta skatteförslag från den högerkonservativa regeringen. Eller är de kanske genomtänkta av en regering som styrs av ett parti som inte tror på klimatförändringar och Sveriges del i att bromsa dem?

Vänsterpartiet ser behov av en genomgripande skattereform som utjämnar de ekonomiska och regionala klyftorna och som främjar hållbart resursutnyttjande med låg miljö- och klimatpåverkan i enlighet med våra klimatmål.

Fru talman! Därför yrkar jag bifall till Vänsterpartiets reservationer i betänkandet.

(Applåder)

I detta anförande instämde Ali Esbati (V).

Fru talman! Rysslands krig mot Ukraina präglar kommissionens arbetsprogram. Med gemensamma ansträngningar har EU:s medlemsländer givit sitt stöd till Ukraina, såväl militärt som monetärt, och infört sanktioner mot såväl Ryssland som Belarus.

För att stötta Ukraina i återuppbyggnaden planerar unionen att ta ett gemensamt lån som ska gå till Ukraina, som får en lång amorteringsfrihet och återbetalningstid. Tillsammans med lånet för återhämtningsfonden har EU skuldsatt sig med återbetalningar flera decennier framåt. Vänsterpartiet stod inte bakom konstruktionen av återhämtningsfonden, men vi delar fullt ut det nya åtagandet för att stötta Ukraina.

Det som bekymrar oss mest är hur Sverige kommer att hantera sina kostnader för lånet. Kostnader kan uppkomma för räntor om kostnaderna inte ryms inom EU:s egen budget, och kostnader uppkommer om Ukraina inte förmår betala tillbaka lånet när den tiden kommer. Den högerkonservativa regeringen har uttalat att det i så fall ska avräknas mot den redan bantade biståndsbudgeten. Tyvärr uttryckte även den tidigare socialdemokratiska regeringen att stöd till Ukraina skulle räknas som bistånd.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kommissionens arbetsprogram 2023

Rysslands aggressiva anfall på Ukraina har inte bara drabbat Ukraina och Europa. Det har drabbat hela världen med stigande priser och brist på livsmedel. Det är därför nu viktigare än någonsin att stödja dem som på grund av fattigdom har svårt att få mat för dagen, och att inte göra tvärtom genom att minska biståndsbudgeten från två håll.

Samtliga länder, utom Ungern, är överens om att stötta Ukraina med det här lånet. Ungerns premiärminister Viktor Orbán använder Ukraina för att pressa EU att betala ut det innehållna stödet till Ungern. Kommissionen tog för lång tid på sig att implementera de beslutade sanktionsmöjligheterna för länder som inte följer demokratiska principer. Nu är kommissionen tydlig med att stöd inte ska betalas ut till Ungern förrän Ungern gjort de ändringar som krävs.

Kommissionen skriver i sitt handlingsprogram att den kommer att fortsätta sitt arbete för att upprätthålla EU:s demokratiska värderingar och institutioner. Det välkomnar Vänsterpartiet, och vi förutsätter att varken kommissionen eller rådet viker sig för Ungern.

Rysslands aggression mot Ukraina har inte bara fått konsekvenser för världens livsmedelsförsörjning. Den har också fått stora konsekvenser för Europas energiförsörjning. Först nu ökar takten i omställningen mot förnybart. En omställning som flera länder borde ha påbörjat för flera år sedan.

Kommissionen arbetar med reformer av den europeiska elmarknaden. I de reformerna måste Sverigepriser ingå. Sverige har kunnat ställa om och måste därför kunna tillgodogöra sig el till svenska elpriser, inte elpriser som drivs upp av en kontinent som är beroende av olja och gas.

Inom ramen för den gröna given vill Vänsterpartiet framföra kritik mot förseningen av översynen av kemikalieförordningen Reach och den inriktning som översynen fått. Det är tydligt att kommissionen låtit sig påverkas i alltför hög grad av kemikalieindustrin och att hänsyn till industrin kan komma att överskugga omsorgen om hälsa och miljö. Det återspeglas i att initiativet nu anges syfta till att säkra innovation och konkurrensfördelar för näringslivet i EU, utöver att skydda hälsa och miljö som var det primära syftet enligt det föregående arbetsprogrammet.

En skyndsam övervakning och kraftfull reglering av kemikalier är angelägen för att undvika att farliga kemikalier sprids. Översynen av Reach bör även leda till att användningen av djurförsök successivt minskar. Kommissionen borde ha inkluderat behövliga översyner av flera andra kompletterande regler för gifter och kemikalier i sitt arbetsprogram. Utsläppen av koldioxid behöver också minska i högre takt än vad som är beslutat. Det räcker inte med 55 procent till 2030. Klimatet skulle ha behövt få en ännu större tyngd i arbetsprogrammet.

Kommissionen framhåller att det finns behov av att stärka den europeiska sociala marknadsekonomin. Några exempel på vad som menas presenteras också. Vänsterpartiet välkomnar att kommissionen och Europeiska rådet på senare år också börjat jobba med välfärdsfrågor.

Alltför länge har unionen byggt på en marknadsekonomi som har varit till för företagens och kapitalets fria rörlighet. Samtidigt måste sociala reformer noggrant granskas - precis som alla andra reformer - så att de inte inskränker det nationella självbestämmandet. Överstatligheten inom EU måste minska, inte öka.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kommissionens arbetsprogram 2023

Ett annat förslag från kommissionen är en andra uppsättning av egna medel. Här är det positivt att Sveriges riksdag är enad i att nya egna medel inte ska införas. Vi kan dock konstatera att Sveriges riksdag har sagt det förut men att majoriteten ändå gett sitt godkännande, som till exempel med plastskatten för ett par år sedan.

Kommissionens handlingsprogram innehåller både sött och salt. Det finns mycket att invända mot och mycket att instämma i. Jag hänvisar därför till Vänsterpartiets särskilda yttrande i utskottet men yrkar naturligtvis bifall till utskottets förslag att riksdagen ska lägga utlåtandet till handlingarna.

(Applåder)

Herr talman! Den proposition vi nu ska debattera innehåller förslag som syftar till att stärka systemet med samordningsnummer. Vänsterpartiet har lämnat in en motion med fyra olika yrkanden.

Det första handlar om regeringens förslag om att den automatiserade behandlingen av personuppgifter ska ske i folkbokföringsdatabasen. Ansiktsbild, fingeravtryck och de biometriska uppgifter som tas fram ur dessa ska därför också behandlas i folkbokföringsdatabasen. När kontrollen har genomförts ska uppgifterna omedelbart förstöras.

Regeringen gör därför bedömningen att fingeravtryck, ansiktsbild och de biometriska uppgifter som har tagits fram i samband med identitetskontrollen inte medför något behov av ändringar i offentlighets- och sekretesslagstiftningen. Men denna bedömning, att sekretesskydd för biometriska uppgifter inte behövs, möter kritik från flera av remissinstanserna.

Bland annat anser kammarrätten i Stockholm att ett sekretesskydd för biometriska uppgifter bör övervägas. Det kan enligt kammarrätten inte uteslutas att biometriska uppgifter inte alltid förstörs omedelbart efter genomförd kontroll, till exempel på grund av förbiseende. Uppgifterna kommer i sådana fall att förekomma i allmänna handlingar utan att sekretess gäller för dem. En sådan ordning riskerar att leda till att den enskilde lider men om handlingen där uppgiften finns begärs ut.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Stärkt system för samordningsnummer

Vänsterpartiet delar remissinstansernas kritik avseende behovet av sekretesskydd vid hantering av biometriska uppgifter och föreslår därför, tillsammans med Centerpartiet och Miljöpartiet, i en reservation att regeringen ska återkomma med förslag om ett sekretesskydd för biometriska uppgifter.

Herr talman! Regeringen gör bedömningen att samordningsnummer inte bör tilldelas samtliga asylsökande i samband med asylansökan - detta trots att det var utredningens förslag. Utredningen föreslår att asylsökande efter begäran från Migrationsverket ska tilldelas samordningsnummer. Utredningen föreslår också att samordningsnummer ska få tilldelas asylsökande på begäran av Migrationsverket även om behovet av samordningsnummer inte finns i Migrationsverkets verksamhet.

Nästan alla remissinstanser tillstyrker utredningens förslag. Att ge asylsökande samordningsnummer underlättar deras tillvaro i samhället - i kontakt med myndigheter, vårdgivare och arbetsgivare med flera. Migrationsverket verkar nästan vara den enda remissinstans som är kritisk mot förslaget. Verket anser att nyttan med förslaget kommer att vara begränsad och att samordningsnummer i stället kan komma att ge en missvisande bild av personens anknytning till Sverige. Men att förklara betydelsen av och begränsningarna med samordningsnummer för den som tilldelas ett sådant borde ses som en självklar del av själva tilldelningen. Det är därför väldigt konstigt att riksdagens majoritet kommer att gå på en enda remissinstans linje i det här fallet i stället för på utredningens förslag. Att ge de asylsökande samordningsnummer skulle underlätta både för de asylsökande och för de aktörer som har kontakt med dem. Därför ställer vi oss bakom utredningens förslag om vilka som ska kunna få samordningsnummer.

Herr talman! Utredningen föreslår att sekretess ska gälla i ärenden om tilldelning av samordningsnummer till de personer som omfattas av lagen om mottagande av asylsökande med flera, men utskottet och regeringen gör bedömningen att det saknas behov av att införa stärkt sekretess i ärenden om tilldelning av samordningsnummer. Regeringen menar att det, eftersom man inte går på utredningens linje, inte finns något behov av att stärka sekretessen. Men eftersom Vänsterpartiet förespråkar - och yrkar bifall till - utredningens linje avseende samordningsnummer till asylsökande menar vi naturligtvis också att det behövs en stark sekretess.

Herr talman! Vårt fjärde yrkande handlar om underrättelseskyldighet avseende personer med samordningsnummer. Här föreslår utskottet, liksom regeringen, att det ska införas en skyldighet för samtliga myndigheter att underrätta Skatteverket om det kan antas att en uppgift i folkbokföringsdatabasen, om en person med samordningsnummer, är oriktig eller ofullständig. Det är i grunden ett förslag som Vänsterpartiet inte invänder mot, men det finns också med i förslaget att myndigheten inte behöver lämna någon underrättelse om särskilda skäl talar mot det.

Remissinstanserna har flera synpunkter på förslaget. Man efterfrågar bland annat förtydliganden om vad särskilda skäl kan vara. Och flera remissinstanser, bland annat Region Stockholm, Sveriges Kommuner och Regioner och Riksföreningen Sveriges Stadsmissioner, lyfter risken att den utvidgade underrättelseskyldigheten försvårar enskildas kontakter med hälso- och sjukvården eftersom den kan påverka personers benägenhet att söka vård.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Stärkt system för samordningsnummer

Förslaget innebär också att mer ansvar läggs på enskilda handläggare på myndigheter, vilka har olika kompetens i fråga om identitetsuppgifter. Det finns en risk att förtroendet för myndigheter kommer att minska och att det kommer att skapa en tydlig intressekonflikt mellan myndigheter och enskilda. Därför menar Vänsterpartiet i linje med de flesta remissinstanser att undantagsbestämmelsen bör preciseras på ett sådant sätt att det tydliggörs att kontakt med hälso- och sjukvården ska ingå i undantagen från underrättelseskyldigheten.

Vi tycker att förslaget i stora delar är bra, men just när det gäller asylsökande verkar många av förslagen mer ligga i linje med både den förra regeringens och den här regeringens strävan att minska mottagandet av flyktingar och att försvåra för asylsökande. Det har man bakat in i detta ärende.

Jag står bakom samtliga Vänsterpartiets yrkanden men väljer att yrka bifall endast till reservation 2, som alltså gäller tilldelning av samordningsnummer.

Herr talman! Jag börjar med den sista frågan. Jag har sagt detta flera gånger. Jag sa det i mitt anförande, och jag har sagt det i replikskiftet. Två av AP-fonderna har avvecklat allt innehav i fossila bolag. De uppfattar att detta är en del i att också få den bästa avkastningen.

Framför allt två bolag - Sjunde AP-fonden är ett av dem - menar att vi genom att investera i fossil energi påverkar bolagen. De har inte kunnat svara på hur de påverkar saudiska statens oljebolag positivt när det gäller fossila investeringar.

Det finns alltså ingen motsättning. Jag kan säga det hur många gånger som helst från talarstolen. Det finns ingen motsättning mellan en bra avkastning och att göra investeringar som inte är klimatskadliga.

Lite intressant är också att ledamoten Rojas säger att Vänsterpartiet vill ha planekonomi. Här står jag och säger att man ska investera i bra bolag. Hur kan ledamoten mena att det är planekonomi när Vänsterpartiet lägger fram förslag om vilka aktier man ska köpa? Planekonomi borde väl vara att avskaffa aktiehandel?

Jag tror att ledamoten Rojas i detta inlägg är helt ute och seglar. Hans syfte är bara att hacka på Vänsterpartiet, utan att egentligen ha någon som helst kunskap om detta ärende och våra åsikter i det och när det gäller AP-fonderna.

Herr talman! Jag vet faktiskt inte riktigt var jag ska börja i den här repliken. Ska jag börja med att ledamoten tar ett förslag vi har som gäller en fond och applicerar det på hela AP-fondssystemet?

Eller ska jag börja med att han inte tycker att det är särskilt bra att också titta strategiskt näringslivspolitiskt på detta? Vi har ett förslag om att en fond ska göras om så att man ska kunna stödja nya, onoterade företag.

Eller ska jag möjligtvis börja med att ledamoten tycks vara helt ointresserad av att fonderna ska investera hållbart? Ledamoten tycker alltså att det är helt naturligt och bra att Sjunde AP-fonden har investerat i det saudiska statliga oljebolaget Saudi Aramco. Saudiarabien är kanske inte det mest demokratiska landet, och deras oljebolag är troligtvis inte heller det mest demokratiskt styrda. Och det är som sagt det bolag genom historien som släpper ut mest koldioxid. En kolgruva har anmälts till OECD för övergrepp mot mänskliga rättigheter och miljöförstöring. Lokalbefolkningen tvångsförflyttas. Det blir stora konsekvenser för den marina miljön. Att vi vänder oss mot allt detta, som AP-fonderna i dag investerar i, försöker Mauricio Rojas få till någon typ av skadlig socialism.

Den här världen håller på att gå under. Vi har ett klimat att ta hand om. Då behöver våra pensionspengar jobba för ett bra klimat, och det påverkar inte avkastningen. Det har de fonder som avvecklat fossila innehav visat.