Ilona Szatmári Waldau

Fru talman! Jag tackar för frågan.

Jag tror inte att det är hur mycket man får behålla av sin lön som avgör vad man utbildar sig till eller hur man väljer att jobba.

Det ni i regeringen och i högern tror är att om man får lägre skatt jobbar man mer. Men det finns utredningar som visar att om man får lägre skatt och därmed mer pengar i plånboken jobbar man mindre, för man behöver inte jobba lika mycket för att få ihop till vardagen. Det talar ju emot det som ledamoten säger här. Men jag vet att ledamoten inte har möjlighet att svara.

Väldigt många av dem som har dålig ekonomi och svårt att få vardagen att gå ihop, som till exempel inte har råd att köpa mat till sina barn, är personer som jobbar inom vården och inom omsorgen. Det är vårdbiträden, undersköterskor och andra som inte får tillbaka lika mycket på skatten som de som har högre inkomster.

Jag tänker på människor som sliter och kämpar för att få ekonomin att gå ihop, som kämpar för att få mat till sina barn, som kämpar för att kunna köpa en jacka till sitt barn och som kämpar för att barnen ska kunna ha en fritidsaktivitet eller ens vara med på gymnastiken genom att få gymnastikkläder. För mig är det otroligt viktigt att vi har ett skattesystem som gör att det kommer in pengar till samhället så att vi kan stötta och hjälpa dem. Det är de som har svårt att få det att gå ihop som behöver skattesänkningar, inte de som redan har höga inkomster.

Fru talman! Ibland vill man inte upprepa sig för mycket. När vi diskuterade budgetpropositionen berömde jag just att man slöt skatteklyftan för dem som hade sjuk- och aktivitetsersättning, precis som jag berömmer den förra socialdemokratiska regeringen för att man tog bort skatteklyftan mellan pensionärer och dem som jobbar.

Men det finns fortfarande skatteklyftor kvar att sluta. Jag tycker inte att det är rimligt att det skiljer nästan 2 000 kronor i skatt mellan den som är arbetslös och får a-kassa och den som arbetar vid samma inkomst. Jag tycker inte heller att det är rimligt att den som är sjukskriven har högre skatt eller att den som är föräldraledig har högre skatt.

Det finns fortfarande många skatteklyftor kvar att sluta. Jag skulle önska att även den här regeringen kunde sluta fler skatteklyftor, men jag har inte så stort hopp om det. Jag har betydligt större hopp om att vi kommer att få en rödgrön regering efter valet, och då vet jag att det är fler partier än Vänsterpartiet som vill sluta alla skatteklyftor.

Fru talman! Regeringens politik riktar in sig på att göra det dyrare att vara fattig. Den som är sjuk och fattig ska betala högre skatt än den som jobbar. Egenavgiften på medicin har höjts, och den som saknar säkerhet för att ta ett banklån får inte göra ränteavdrag.

Situationen för ensamstående låginkomsttagare blir värre och värre för varje år. Hälften av alla ensamstående föräldrar med låg inkomst har vid ett eller flera tillfällen inte haft råd att köpa näringsriktig mat till sig och sina barn. 270 000 barn bedöms växa upp i fattigdom, och 824 barn vräktes från sitt eller föräldrars boende under 2025. Sedan regeringen tillträdde har antalet svenskar i materiell och relativ fattigdom dubblerats och var vid årsskiftet 730 000 personer.

Regeringen är stolt över att man sänker skatten för dem som jobbar, men man låter dem som är sjukskrivna eller arbetslösa betala en högre skatt. I somras kunde vi se att vart tredje barn till föräldrar som är arbetslösa eller sjukskrivna var hemma hela sommaren utan planerade aktiviteter.

För högermajoriteten går skattesänkningar för höginkomsttagare före satsningar på barn och unga, satsningar som kan förebygga att unga dras in i kriminalitet. Barnperspektivet lyser helt med sin frånvaro.

En uppväxt utan meningsfulla aktiviteter ökar riskerna för att barn hamnar i isolering eller i värsta fall i destruktiva miljöer och kriminalitet. Men lösningen för regeringen är inte att ge alla barn en bra uppväxt utan att sänka straffbarhetsåldern, införa hårdare straff och köpa fängelseplatser utomlands. Det handlar inte om att förebygga kriminalitet utan om att straffa.

Mitt tips till regeringsföreträdarna är att läsa den senaste rapporten från Bris. Antalet samtal från barn i ekonomisk utsatthet har ökat från 2022 till i dag. Här är några röster från barn som ringer in:

”Om jag tar mat från affären, kommer jag att komma i fängelse då?”

”Jag vill inte ta egentligen. Jag tog makaroner och korv. Det fanns ingen mat hemma.”

”Jag har sex för att ha pengar att sova och äta.”

”Jag behöver snatta ibland för att inte behöva sova hungrig.”

”Jag brukade alltid va ute på kvällen och natten. Dom började prata med mig och köpte mat till mig för att jag inte hade ätit. Dom köpte en jacka till mig för jag hade ingen. Sen började dom fråga om jag kunde göra små saker för dem, och då ville jag va snäll mot dom, för det kändes bra att va med dom, så då gjorde jag det. Sen har det bara blivit mer och mer.” Här syftar ”dom” på ett kriminellt gäng.

Det är fattigdomen som göder de kriminella gängen. Det bästa sättet att förebygga kriminalitet är att satsa på barnfamiljer, inte att sänka skatten för höginkomsttagare och att hota fattiga barn med fängelser eller, om det är möjligt, utvisning.

Fru talman! Sverige hör till de OECD-länder där den ekonomiska ojämlikheten har ökat mest sedan 1980-talet. Regeringen har sänkt skatterna för höginkomsttagare med sammanlagt 110 miljarder kronor under den här mandatperioden. Bara i år har skatterna sänkts med 50 miljarder.

Ett fåtal skattesänkningar gynnar dem med små marginaler, men det mesta går till dem med höga inkomster. En genomsnittsfamilj har fått mindre skattesänkningar på ett år än vad exempelvis statsministern får på en månad. Skatteklyftan mellan den som är sjuk eller arbetslös och den som är frisk och arbetar ökar varje gång den här regeringen höjer jobbskatteavdraget. Den som har det allra svårast att få ekonomin att gå ihop är den som får minst när högermajoriteten sänker inkomstskatterna.

Enligt högerretoriken behöver en höginkomsttagare få mer pengar i plånboken för att stimuleras att arbeta mer. Men den som är sjuk eller arbetslös måste få mindre pengar för att vilja arbeta. I själva verket vill ju den som är sjuk bli frisk och arbeta, och den som är arbetslös vill ha ett jobb. Men det förutsätter att sjukvården fungerar och att det finns ett jobb att få.

En viktig skatteprincip är enligt Vänsterpartiet att lika inkomster ska beskattas lika. Denna princip slogs sönder av den borgerliga regeringen i och med införandet av de olika jobbskatteavdragen. Det innebär att den som är arbetslös och får 25 000 kronor i månaden från a-kassan betalar cirka 1 900 kronor mer i skatt varje månad än den som har motsvarande arbetsinkomst. Därför vill Vänsterpartiet se att skatteklyftan sluts för alla inkomster. Det innebär sänkt skatt för grupper med små ekonomiska marginaler. Vi vill också att jobbskatteavdraget trappas av på inkomster över 50 000.

Fru talman! I Sverige är det förbjudet att köpa sex. En utvärdering av sexköpslagen har visat att den har varit ett viktigt verktyg för att begränsa sexhandeln i Sverige. Men samtidigt kan kvinnor som utnyttjas i sexhandeln bli tvungna att betala skatt. Regeringen måste ta fram riktlinjer för hur personer i sexhandeln inte ska behöva skatta för den betalning de får när de utnyttjas. Om en förändring av skattelagstiftningen är nödvändig måste den göras. Det övergripande målet måste vara att stoppa exploateringen av människor i prostitution, och den här beskattningen bidrar inte till det.

En annan viktig fråga är att sänka kostnaderna i kollektivtrafiken. Det skulle stärka jämlikheten och jämställdheten. Kollektivtrafiken skapar tillgänglighet till resor för stora grupper med låg inkomst. Eftersom kvinnor för närvarande i större utsträckning använder sig av kollektiva färdmedel skulle en sådan reform i högre utsträckning gynna kvinnor, som också generellt har lägre inkomster än män.

I dagsläget kan en arbetsgivare stimulera miljövänliga resor med bil men inte med kollektivtrafik. En avskaffad beskattning av kollektivtrafikkort skulle medföra en betydlig kostnadsminskning.

Det är min och Vänsterpartiets absoluta övertygelse att Sverige behöver en ny stor skattereform som ökar skatteintäkterna och stärker likformigheten i skattesystemet – ett skattesystem som bidrar till en stark, gemensamt finansierad och jämlik vård, låg arbetslöshet och ett starkt socialt försäkringssystem som motverkar klassamhället. Dagens stora klyftor mellan människor måste minska.

Fru talman! Jag står naturligtvis bakom samtliga motioner från Vänsterpartiet, både dem som jag har talat om i det här anförandet och skattereduktion för fackföringsavgift, att rotavdraget görs om till ett helt grönt avdrag för fastighetsförbättringsarbeten, ett avståndsbaserat och färdmedelsneutralt reseavdrag med mera. De är alla viktiga och skulle bidra till ett mer jämlikt och jämställt samhälle. Men, fru talman, jag vill särskilt yrka bifall till reservation 3 om avtrappning av jobbskatteavdraget.

Fru talman! Tack, ledamoten, för icke-svaret! Jag har fortfarande inte fått svar på vad regeringen avser att göra med Utjämningskommitténs förslag. Tycker Moderaterna att man inte ska ändra utjämningssystemet?

Jag tänker berätta lite mer om Dorotea. Dorotea är till ytan lika stort som Blekinge och nästan lika stort som halva Stockholms län. I Dorotea bor det, som jag sa, knappt 2 300 personer och i Stockholms län över 2,4 miljoner. För att Dorotea och andra små glesbygdskommuner ska klara sig behöver vi ett utjämningssystem som utjämnar mer.

Skälet till att kommuner och regioner höjer skatten är inte att regeringen ger det utrymmet genom att sänka skatten, utan det beror på att högerregeringen när den sänkt skatten inte har några pengar kvar till statsbidragen till kommuner och regioner. Alltså höjer man skatten i kommuner och regioner för att kunna bekosta det som man inte längre klarar, på grund av inflation och liknande, när den här regeringen väljer att inte öka statsbidragen. Det hänger ihop.

Ge kommunerna och regionerna ett statsbidrag som gör att de kan ha en bra verksamhet i stället för att hålla på och sänka skatter och, framför allt, i stället för att införa en stopplag som straffar kommuner som måste höja skatten och belönar kommuner som har ett ekonomiskt utrymme att sänka skatten. Vi behöver ett nytt utjämningssystem.

Jag ber om ursäkt, fru talman, för att vi diskuterar detta här när det egentligen ligger på finansutskottet.

Fru talman! Jag blev lite paff, måste jag säga, när Crister Carlsson sa att kommuner som har hög skatt missköter sin ekonomi. För ett par år sedan kom en enig utredning fram till att man behövde ändra utjämningssystemet. Men Crister Carlsson säger alltså här att det inte behövs. Jag har hört andra moderater säga att det pågår en beredning i Regeringskansliet gällande ett nytt utjämningssystem, men ska jag tolka Crister Carlssons inlägg som att det inte kommer att komma ett förslag om ett nytt utjämningssystem för att kommuner med hög skatt är kommuner som missköter sin ekonomi?

Det skiljer ungefär 7 kronor i skatt mellan de kommuner som har högst skatt och de som har lägst skatt. Den som har lägst skatt är en Stockholmskommun, och den som har högst skatt är Dorotea. I Dorotea bor det knappt 2 300 personer. Här måste man hålla igång skolor med tio elever, för det är tio mil till nästa skola. Behöver man göra det i de tätbefolkade Stockholmsorterna? Det kostar att vara en liten kommun som också är en glesbefolkad kommun.

Jag skulle vilja att Crister Carlsson förklarar för sina partikamrater i Norrland hur de ska klara ekonomin när Moderaterna och Crister Carlsson anser att det är dåligt skött ekonomi som gör att det är svårt att få ekonomin att gå ihop i Norrlands inland.

Fru talman! När vi går till vårdcentralen vill vi vara trygga i att vi bemöts utifrån våra behov, inte utifrån hur lönsamma vi är. När vi får en behandling vill vi vara säkra på att den ges för att göra oss friska, inte för att den är den mest lönsamma. När våra barn börjar i skolan vill vi att de möts som elever, inte som kunder eller vinstmöjligheter.

I dag går flera miljarder av det vi betalar i skatt för välfärden till privata vinster, oftast till riskkapitalbolag som gör sitt bästa för att smita från skatt. Avkastningen på eget kapital för företag inom hälso- och sjukvård är mer än dubbelt så stor som i hela tjänstesektorn. Vården har blivit en kassako.

Det som kostar mest pengar, och som är avgörande för kvaliteten i välfärden, är personalen. Det är den företagen oftast sparar in på för att göra vinster. Privat äldreomsorg och privata skolor har lägre personaltäthet och ofta lägre löner än vad kommunala äldreboenden och skolor har. Otrygga anställningar är betydligt vanligare i den privata äldreomsorgen.

Ett annat sätt att spara pengar är att hyra lokaler, till och med för förskolor, i fastigheter utan skolgård eller gymnastiksal.

Vinstintresset förvrider välfärdens sätt att fungera. Vårdcentraler och läkarmottagningar etablerar sig mycket oftare i områden där folk är välbeställda och relativt friska. Vinstdrivna skolor lockar helst till sig elever från studievana hem med löften och reklam som inte motsvarar kvaliteten på undervisningen.

Så mycket som två tredjedelar av Sveriges befolkning vill stoppa vinstutdelning i skattefinansierad vård, skola och omsorg. Sedan kriminella gäng etablerade sig i välfärden finns det ytterligare skäl att stoppa vinsterna. Det är dags att ta det beslutet nu!

Samtidigt behöver möjligheten för idéburna verksamheter att delta i upphandlingar öka. Det är rimligt att försöka mildra vissa av de negativa effekter som LOV-systemet gett upphov till. Ett sätt är att underlätta för idéburna aktörer att delta i upphandlingar. När Uppsala till exempel valde att öppna en upphandling enbart för idéburna organisationer överklagade företagen och förlorade. Nu hoppas jag att fler kommuner och regioner kan följa efter.

Fru talman! Vi kan konstatera att högermajoriteten inte prioriterar kommuner och regioner. I stället för att lyssna på kommunernas vädjan om att halvera antalet riktade statsbidrag ökade man dem i år. I stället för att värdesäkra de generella statsbidragen fryste man dem i år. I stället för att lägga resurser på kommunernas och regionernas stora behov av investeringar sänkte man skatten för höginkomsttagare. Kommunerna och regionerna fick stå där med lång näsa.

Behoven varierar och utvecklas i takt med befolkningsökningen, men vi har inte något system i Sverige som säkerställer att resurserna motsvarar behoven. De generella statsbidragen är inte indexerade för att följa den automatiska kostnadsutvecklingen. Vården, skolan och omsorgen måste ständigt anpassas till det rådande kostnadsläget i stället för efter medborgarnas behov. Vänsterpartiet menar att de generella statsbidragen till kommuner och regioner måste indexeras utifrån förändrade priser och löner i kommunsektorn och utifrån demografiska förändringar.

Fru talman! Kommunerna och regionerna ansvarar för en stor del av den offentliga verksamheten, såsom välfärdstjänsterna inom skola, hälso och sjukvård, omsorg, kollektivtrafik, vattenförsörjning och renhållning med mera. Alla kommuner respektive regioner har samma uppdrag. Alla invånare ska ha tillgång till god och likvärdig välfärd oavsett var i landet man bor.

Samtidigt skiljer sig förutsättningarna åt mellan olika kommuner och mellan olika regioner när det gäller exempelvis skattekraft, folkmängd, åldersstruktur, bebyggelsestruktur och socioekonomi som befolkningens utbildningsbakgrund och inkomst. Dessa strukturella skillnader leder till att de ekonomiska förutsättningarna är olika både på intäktssidan och på kostnadssidan. Därför har vi det kommunala utjämningssystemet.

Systemet syftar till att skapa likvärdiga ekonomiska förutsättningar för alla kommuner och regioner i landet att kunna tillhandahålla likvärdig service. Meningen är att skillnader i kommunalskatt i stort ska spegla skillnader i effektivitet och service- och avgiftsnivå. Det ska inte bero på strukturella skillnader. Det har dock sedan länge varit uppenbart att systemet inte uppfyller målet. Detta visar inte minst de stora skillnaderna i kommunala och regionala skattesatser, där det skiljer nästan 7 kronor mellan den kommun som har högst skattesats och den som har lägst.

En stopplag som straffar kommuner som höjer skatten och premierar dem som sänker den – som regeringen vill – är inte lösningen. Lösningen är ett bättre utjämningssystem och ett utökat statsbidrag. I dag tvingas kommuner höja skatten om de vill behålla bra välfärd och service när regeringen inte höjer statsbidragen utan hellre sänker skatterna.

Sveriges minsta kommun är stor till ytan. Dorotea är lika stort som Blekinge och nästan lika stort som halva Stockholms län. I Dorotea bor cirka 2 300 personer och i Stockholms län över 2,4 miljoner. I Dorotea måste man hålla igång skolor med cirka tio elever, eftersom det är tio mil till nästa skola. En liten och gles kommun har andra utmaningar än tätbefolkade kommuner med korta avstånd.

För att Dorotea och andra små glesbygdskommuner ska överleva behövs ett utjämningssystem som utjämnar mer. Samtidigt behöver vi tillföra mer pengar till systemet. Det kan inte få vara så att det skiljer nästan 7 kronor i skatt på grund av de demografiska förutsättningarna.

En utredning har kommit med förslag på ändringar av utjämningssystemet. Även om utredningens förslag är långtifrån tillräckliga för att skapa likvärdiga ekonomiska förutsättningar var kommitténs förslag ändå ett steg i rätt riktning. Än så länge har regeringen inte genomfört förslagen eller ens kommit med förslag. Det är dags att ändra utjämningsystemet!

Fru talman! Sedan regeringen tillträdde har vi sett ständiga nedskärningar i kommuner och regioner. Regeringen ökar klyftorna och har dubblerat antalet fattiga. Nu lever cirka 730 000 personer – vuxna svenskar – i materiell och relativ fattigdom.

Under högerregeringens tid vid makten har vräkningarna ökat kraftigt. Sedan 2022 har antalet vräkningar via Kronofogden ökat med nästan 50 procent. Mer än 824 barn vräktes från sitt eller en förälders boende under 2025. När barn vräks måste socialtjänsten agera, och det blir kostnader för kommunerna.

Med den politik som högerregeringen för, där människor har blivit fattigare och framöver kommer att bli ännu fattigare, ökar kostnaderna i kommunerna. När Danmark till exempel sänkte socialbidragen ökade kriminaliteten bland unga. Om kommunerna tvingas till nedskärningar inom socialtjänsten, fritidsutbudet, skolan och stödet till ideella organisationer ökar barns utsatthet ännu mer. En klok kommun satsar på barnen för att kompensera för regeringens ointresse, även om det kan krävas en skattehöjning.

Fru talman! Det är min och Vänsterpartiets absoluta övertygelse att en stark, gemensamt finansierad och jämlik välfärd, låg arbetslöshet och ett starkt socialt försäkringssystem är det bästa sättet att motverka klassamhället. Dagens stora klyftor mellan människor och mellan kommuner måste minska. Hela Sverige behövs, och alla människor behövs. Kommunerna och regionerna måste kunna leverera bra välfärd utan vinstintresse.

Sverige behöver en ny regering och en ny politik.

Jag står bakom samtliga reservationer, men jag yrkar bifall till reservation 10 om stopp för vinster i välfärden.

Fru talman! Skatteflykt är ett stort samhällsproblem. Det undandrar samhället stora resurser och skadar en fri och rättvis konkurrens. Skatteflykten ökar också ojämlikheten när skatteuttaget vältras över på andra grupper med lägre inkomster. Det är även allvarligt eftersom det minskar tilliten, sammanhållningen och förtroendet för vårt samhälle.

Vänsterpartiet har motionerat om åtgärder mot skatteflykt, och ett av våra förslag behandlas i betänkandet. Det handlar om bättre kontroll av stiftelser, som har visat sig användas för skatteflykt. Nyligen upptaxerade Skatteverket till exempel flera svenskar som gömt undan pengar i stiftelser utanför Sverige.

Stiftelse är en form av juridisk person som, till skillnad från föreningar och bolag, varken har medlemmar eller ägare. Stiftelsen äger i princip sig själv, brukar man säga. Organisationen Tax Justice Network har identifierat att stiftelser flitigt används för skatteundandragande och penningtvätt.

Det finns många olika typer av stiftelser, och de fungerar på olika sätt. Ett sätt att förstå stiftelser är att tänka på upplägget som ett löfte att ge bort något till någon i framtiden genom att någon annan förvaltar tillgången under tiden. Konsekvensen blir att ingen på papperet helt äger tillgången. Detta leder i praktiken till att tillgången hamnar i ett slags ägarlöst limbo, svåråtkomligt för borgenärer, förmånstagare och skattemyndigheter.

Den ursprungliga ägaren av tillgången kan hävda: Jag äger inte längre tillgången, utan jag har gett bort den till en stiftelse. Företrädare för stiftelsen kan i sin tur hävda: Jag bara förvaltar tillgången å förmånstagarnas vägnar. Förmånstagaren kan å sin sida hävda: Jag äger inte tillgången, utan den blir min först när den överlåts till mig från stiftelsen.

Fru talman! Vänsterpartiet anser att transparensen kring stiftelser måste öka. Alla personer och tillgångar som är kopplade till stiftelsen bör registreras hos myndigheter. Registrering bör vara ett villkor för att få skapa en stiftelse.

Jag yrkar därmed bifall till reservation 1.

Herr talman! Under fem år har antalet fattiga i Sverige fördubblats. Det beräknas nu av SCB vara närmare 730 000 personer.

Samtidigt ökar antalet miljardärer i Sverige. Hur många de är finns det ingen riktig statistik på, för eftersom vi inte har någon förmögenhetsskatt har vi inte heller någon förmögenhetsdeklaration. År 2021 beräknades antalet miljardärer i Sverige vara 542. Numera nämns siffran 700.

Det finns också 46 svenskar som är dollarmiljardärer, och deras förmögenheter har ökat med 24 procent det gångna året. Oxfam har räknat ut att de 46 dollarmiljardärerna tillsammans äger mer än 8 miljoner svenskar.

I Sverige ökar alltså antalet miljardärer men också antalet människor som inte kan äta sig mätta varje dag och som helt saknar marginaler. Antalet vräkningar ökar, antalet människor med skulder hos Kronofogden ökar och välgörenhetsorganisationerna vittnar om fler hjälpsökande. Sverige har blivit ett kallare och hårdare land för många. Fram till 90-talet var Sverige ett föregångsland för en utjämnande välfärdspolitik. Numera är vi inte längre ett föregångsland. I stället ligger Sverige under EU-genomsnittet när det gäller socialt skydd.

Det här är inte det samhälle som Vänsterpartiet vill ha. Vi vill ha ett samhälle med mindre klyftor där vi kan vara stolta över vår välfärd och återigen vara ett föregångsland inom välfärdspolitiken. Forskning visar att samhällen med mindre klyftor har mindre kriminalitet, mer trygghet, större sammanhållning och faktiskt även högre tillväxt.

Nu varnar till och med kapitalisterna på Wall Street för att de svenska klyftorna är för stora och att det riskerar att leda till social oro. Faktum är att Sverige numera är ett av världens mest ojämlika länder. På några år har vi gått från att vara världens mest jämlika land till att bli ett av världens mest ojämlika. Samtidigt har kriminalitet och otrygghet ökat utan att regeringen ser sambandet. I stället skyller de på andra, till exempel Sveriges invandrare.

Klyftorna i Sverige behöver minska. Samtidigt behöver de som äger mycket bidra mer till välfärden, för det är helt galet att den som är sjukskriven eller arbetslös har högre skatt än den som är frisk och kvar på arbetsmarknaden. Det är helt galet att den som är sjukskriven eller arbetslös betalar högre skatt än den som lever på kapital, att bolagsskattesatsen har sänkts i flera steg och att beskattningen av delägare i fåmansbolag har gjorts mer förmånlig jämfört med skatt på löneinkomst.

En viktig orsak till de ökade klyftorna är hur det svenska skattesystemet har utvecklats. Sverige har gått från att vara ett av de länder vars skattesystem omfördelar mest till att ha det minst omfördelande skattesystemet inom EU:s kärnländer.

En annan central faktor bakom den växande ojämlikheten är kapitalinkomsternas utveckling och fördelning. Sverige är i dag ett av få länder som inte har vare sig förmögenhets, arvs- eller gåvoskatt eller en fastighetsskatt som är kopplad till fastighetens värde. Frånvaron av kapital- och egendomsskatter har starkt bidragit till att Sverige i ett internationellt perspektiv har en extremt skev förmögenhetsfördelning.

Vänsterpartiet föreslår därför att egendomsskatterna ska ses över.

Herr talman! Det här betänkandet har rubriken Företag, kapital och fastighet. Jag har valt att bara prata om kapital eller mer specifikt egendomsbeskattning. Men självklart står jag bakom alla motioner och reservationer från Vänsterpartiet som behandlas i det här betänkandet. De handlar till exempel om behovet av beredskapsskatt, att skattereglerna för fåmansföretag inte ska innebära att ägarna betalar mindre skatt, effektiv kapitalbeskattning av personer som flyttar ut från Sverige i form av en exitskatt, en åtgärds- och tidsplan för en översyn av skattereglerna för att nå en mer jämlik balans mellan hyresrätt och bostadsrätt, att utvärdera och föreslå åtgärder för att utveckla den kustnära sjöfarten och systemet med tonnagebeskattning, att en skatt på bankernas övervinster måste införas och att Kommuninvest ska undantas från riskskatten för kreditinstitut.

Den reservation som jag väljer att yrka bifall till är alltså reservation 9, som handlar om egendomsskatter.

Fru talman! Skattesystemet ska vara enkelt och rättvist. För att skattesystemet ska uppfattas som legitimt är det viktigt att skattereglerna är generella och enkla och har breda skattebaser. Det var också utgångspunkten för den stora skattereformen i början av 90-talet.

Sedan dess har det gjorts många avsteg från de här principerna. Skattesystemet har blivit ett sammelsurium av avdrag, reduktioner och nedsättningar av olika skatter. Det märks inte minst inom området mervärdesskatt.

Mervärdesskattesatserna har sänkts men också höjts utifrån politiska prioriteringar. I många fall har sänkt mervärdesskatt endast resulterat i ökade vinster hos den som säljer varan eller tjänsten. I vissa fall har det också varit syftet för att rädda en krisande bransch. Men i andra fall har syftet varit att göra varan eller tjänsten billigare för köparen, inte att öka säljarens vinst.

Huvudregeln för mervärdesskatt borde vara att den är enhetlig med få undantag. I det här betänkandet finns många olika förslag om undantag från ordinarie moms. Det är förslag om sänkt moms på privat musikundervisning, sänkt moms på fritidsbåtar i gästhamnar och sänkt moms på nöjesfält, för att nämna några, men också sänkt moms på secondhand och reparationer.

Fru talman! Jag står bakom samtliga mina reservationer i betänkandet men yrkar bifall enbart till reservation 11, som handlar om den dolda mervärdesskatten.

Enligt lagen om ersättning för viss mervärdesskatt för kommuner, regioner, kommunalförbund och samordningsförbund har kommuner och regioner rätt till ersättning för ingående skatt som inte får dras av. Kommunen har också rätt till ersättning för de ökade kostnader som uppkommer vid upphandling av verksamhet inom sjukvård, tandvård, social omsorg och utbildning samt vid hyra av lokal för sådana boendeformer. Rätt till ersättning har kommunen också när den lämnar bidrag till en näringsidkare för dennes verksamhet inom nämnda områden.

Storleken på dessa ersättningar beräknas enligt schablon. Schablonen har beräknats till 6 procent av hela kostnaden för den privata utföraren, och den sattes 1991 utifrån momssatsen 25 procent och antagandet att 30 procent av kostnaderna uppkommer på grund av köp av mervärdesskattepliktiga varor och tjänster. Ersättning kan också ges med 18 procent för lokalkostnad plus 5 procent av resterande kostnader.

Sedan schablonen sattes har exempelvis momsen på mat sänkts till 12 procent, och den sänks nu ytterligare. Privat verksamhet kompenseras dock fortfarande med en schablon som bygger på 25 procents moms på alla varor och tjänster.

År 2014 tillsattes en utredning som hade i uppdrag att se över ersättningen för dold mervärdesskatt vid upphandling av eller bidragsgivning till verksamhet inom sjukvård, tandvård, social omsorg och utbildning och vid hyra av lokaler för vissa boendeformer. Utgångspunkten var att förslag till ändringar i regelverket skulle syfta till konkurrensneutralitet i valet mellan kommunal och privat regi för den verksamhet som bedrivs.

Utredningen kom fram till att schablonen var högre än kommunernas kostnad för den dolda mervärdesskatten. Utredningen föreslog att schablonen skulle sänkas, men eftersom utredningens förslag aldrig genomfördes – det blev aldrig någon proposition – är kompensationen fortfarande högre än de faktiska kostnaderna. När en kommun får kompensation enligt schablonen men har en lägre kostnad blir den privata verksamheten de facto billigare än verksamhet som bedrivs i egen regi.

Ett bra exempel på det senare är Uppsala kommun, som i sitt remissvar konstaterade att kommunen skulle förlora 30 miljoner kronor per år om schablonen sänktes. Den rödgröna majoritet i Uppsala som jag ingick i 2014–2018 beslutade att ta tillbaka upphandlad verksamhet i egen regi när kontrakten gick ut. Det visade sig att det blev dyrare än vad vi räknade med eftersom vi gick miste om intäkter från schablonsystemet. Att ha verksamhet i privat i stället för i egen regi genererar alltså intäkter till kommunen och gynnar kommuner med mycket upphandlad verksamhet.

Ett annat problem som har uppkommit på senare år är att flera kommuner har valt att bolagisera sin egen omsorgsverksamhet. Med olika upplägg kan man få ut extra momskompensation för de fastigheter där verksamheten finns. För kommunerna är de extra miljoner man får in viktiga eftersom de kan läggas på verksamhet eller kanske på att sänka skatten. Det innebär att kommunal verksamhet bolagiseras eller upphandlas för att finansiera verksamhet, vilket är en sorts skatteplanering för kommunerna.

Fru talman! Ersättning för dold mervärdesskatt kom till för att uppnå kostnadsneutralitet mellan egen och upphandlad drift men är i själva verket en ersättning som gynnar upphandlad eller bolagiserad drift. Den bidrar därmed inte till den kostnadsneutralitet som det var tänkt. För att få en överblick över den nuvarande faktiska kostnaden för den dolda mervärdesskatten borde en ny utredning tillsättas. Utgångspunkten för en sådan utredning bör vara att se till att systemet varken gynnar privat drift eller uppmuntrar till bolagisering av kommunal verksamhet eller kommunala tillgångar.

Ett skattesystem som gynnar privat drift och bolagisering är inte ett bra skattesystem. Jag skulle gärna se ett system som gynnar egen regi, men det förslag som jag och Vänsterpartiet nu yrkar bifall till är ett system som är neutralt när det gäller driftsform. Det är något som alla partier borde kunna ställa sig bakom.

Fru talman! Skatteflykt är ett stort samhällsproblem. Det undandrar samhället stora resurser och skadar en fri och rättvis konkurrens. Skatteflykten ökar ojämlikheten när skatteuttaget vältras över på andra grupper med lägre inkomster. Detta är också allvarligt eftersom det minskar tilliten och sammanhållningen i samt förtroendet för vårt samhälle.

I jämförelse med flera andra länder har Sverige dessutom en skattelagstiftning som är fördelaktig för bolag och förmögna. I dag är Sverige ett av få länder som varken har förmögenhets, arvs- eller gåvoskatt eller en fastighetsskatt som är kopplad till fastighetens värde. Därtill har bolagsskatten sänkts i flera steg, och beskattningen av delägare i fåmansbolag har gjorts mer förmånlig.

Det är en orimlig situation som har bidragit till ökade klyftor. Medan de som har svårt att få vardagsekonomin att gå ihop har fått det ännu svårare har de med egendomar, förmögenheter och välmående företag i stället fått betydligt bättre ekonomi. Sverige slits isär och är i dag ett av världens mest ojämlika länder. Skatteplanering och skatteflykt har blivit ett sätt för vissa rika att smita från skatt och från att bidra till välfärden.

Frågan om skatteflykt och skatteundandragande har fått stor uppmärksamhet de senaste åren. Insikten om hur lite skatt många stora och vinstrika multinationella företag betalar genom att utnyttja skillnaderna mellan olika länders skattelagstiftning har varit i fokus för debatten. Avslöjanden som Panama Papers, Lux Leaks och Swiss Leaks har visat höginkomsttagare som gömmer pengar, bolag som planerar bort sin skatt och revisionsbyråer och banker som hjälper till.

Organisationen Tax Justice Network har löpande försökt att uppskatta storleken på det globala skatteundandragandet. Enligt den senaste rapporten beräknas skatteundandragandet resultera i 492 miljarder dollar i uteblivna skatteinkomster, huvudsakligen från multinationella företag.

Grunden för de multinationella företagens skatteflykt är att de kan flytta runt sina vinster till dotterbolag och holdingbolag i länder med låg eller ingen bolagsbeskattning. Vi har bland annat kunnat se detta i Sverige i samband med riskkapitalbolag som driver skola, vård och omsorg.

Skatteflykten leder inte bara till direkt skatteundandragande utan också till andra, indirekta effekter som påverkar länders skatteinkomster. En sådan effekt är att länder försöker att motverka skatteflykten genom att sänka bolagsskatterna, vilket leder till det som brukar kallas race to the bottom.

Vänsterpartiet ifrågasätter den nuvarande utformningen av skatteflyktslagen. Vi anser att grov skatteflykt borde vara kriminaliserat. En utredning behöver titta närmare på hur just grov skatteflykt ska definieras. En tänkbar väg är att knyta det till att handla om stora belopp och avancerade upplägg. Vi tror att en sådan skärpning av lagstiftningen också skulle ha en betydande preventiv verkan – skattejuristerna på konsultfirmorna skulle tvingas tänka två gånger innan de sätter sitt namn på avancerade skatteupplägg.

Fru talman! Under många år förhalade Sverige införandet av offentlig land-för-land-rapportering på EU-nivå. Vänsterpartiet drev på för att Sverige skulle säga ja och välkomnar att en majoritet av EU:s medlemsländer till slut beslutade att införa lagen trots att Sverige tillsammans med de europeiska skatteparadisen röstade nej.

För ett par år sedan infördes lagen om skatterapportering. Den syftar till att öka insynen i företag. Genom lagen infördes krav på att stora multinationella koncerner och företag ska offentliggöra uppgifter om den inkomstskatt som de betalar i olika länder.

EU-direktivet har tyvärr flera brister, och många företag kommer undan rapporteringen. Sverige borde därför driva på i EU för att land-för-land-rapporteringen ska gälla i samtliga länder där företagen har verksamhet och sänka gränsen för företagens omsättning så att fler omfattas av rapporteringen.

Den svenska lagen behöver också förbättras, då Sverige har valt att använda möjligheten för företag att tillfälligt utelämna vissa uppgifter i rapporten. För att effektivt bidra till kampen mot skatteplanering och skatteflykt behöver rapporteringsskyldigheten för storföretag vara heltäckande.

Även EU:s så kallade svarta lista behöver förbättras. Förteckningen listar länder utanför EU som uppmuntrar otillbörliga skattemetoder som urholkar medlemsländernas bolagsskatteintäkter. EU:s svarta lista har fått stark kritik från grupper som arbetar mot internationell skatteflykt. Kritiken handlar bland annat om att listan missar många av de länder som bidrar mest till den internationella skatteflykten och att listan bara omfattar länder utanför EU. Enligt en studie från 2021 beräknades listan bara innehålla ett av de tjugo största skattesmitarländerna.

I dag kan skatteparadisen sänka skatten till noll eller nära noll för alla företag, såväl utländska som inhemska, och uppfyller då EU-kraven för att inte komma med på listan. Skattepolitiken kan därmed anses vara icke-diskriminerande, men den bidrar till det som kallas race to the bottom i skattepolitiken.

I Vänsterpartiets motion om åtgärder mot skatteflykt lyfter vi fram flera kriterier som vi menar borde innebära att de skatteparadis som bidrar till skatteflykt sätts upp på den svarta listan. Sverige måste också inom ramen för FN driva på för att FN ska anta en heltäckande skattekonvention mot skatteflykt.

Fru talman! Många länder har infört rapporteringsplikt för inhemska skatteupplägg, bland annat EU-länder som Irland och Portugal men också Storbritannien, USA och Kanada, för att nämna några. Sverige däremot har bara rapporteringsplikt för gränsöverskridande skatteupplägg. Det skulle behövas rapporteringsplikt även för inhemska skattearrangemang eftersom det skulle innebära ett väsentligt bidrag i kampen mot skatteflykt och skatteundandragande.

När den svenska förmögenhetsskatten slopades försvann också förmögenhetsdeklarationen. Därmed är det svårt för svenska myndigheter att ha någon närmare kunskap om svenska tillgångar utomlands. År 2017 beräknade Skatteverket att Sverige förlorade cirka 4,6 miljarder kronor på att sådana tillgångar inte deklarerades och beskattades. Vänsterpartiet anser att Sverige ska införa en deklarationsplikt för förmögenheter som innehas utomlands.

Skatteflykt och skattefusk innebär som sagt att miljardbelopp försvinner från välfärden. Det är pengar som skulle behövas i sjukvården, i skolan och i äldreomsorgen. Därför har jag i det här anförandet talat om delar av Vänsterpartiets motion om att stoppa skatteflykt, men jag står naturligtvis bakom Vänsterpartiets samtliga reservationer om ordning och reda på arbetsmarknaden och i folkbokföringen. Där behöver mycket göras för att komma till rätta med försäljning av folkbokföringsadresser och skyddet för dem som har skyddade personuppgifter.

Jag yrkar bifall till reservation 15 om åtgärder mot skatteflykt.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 14.)

Fru talman! Färsk statistik från SCB visar att antalet svenskar i social och materiell fattigdom har fördubblats på fem år, till 730 000 personer. Förra året beräknades 276 000 barn leva i ekonomisk utsatthet, med föräldrar som inte hade råd att äta sig mätta eller köpa näringsriktig mat. En mamma vittnar om att hon låter barnen gå till skolan även om de är lite sjuka för att de ska äta där.

Livsmedelskostnaderna för en familj med två barn har på tre år ökat med 2 800 kronor i månaden. Samtidigt har barnbidraget inte höjts sedan 2018.

Vi är överens över partigränserna om att sänka skatten på mat, men det räcker inte. Även stödet till barnfamiljer måste öka. Regeringen tänker i stället införa bidragstak och regler som ytterligare fördjupar barnfattigdomen och barns utsatthet.

Min fråga till finansministern är kort och enkel: Om och när kommer barnbidraget att höjas?

Fru talman! Priserna på mat har skenat de senaste åren, och många svenskar vittnar om att de inte har råd att äta sig mätta. Hälften av alla ensamstående föräldrar med låg inkomst har vid ett eller flera tillfällen inte haft råd att köpa näringsriktig mat till sig själva och sina barn. I början av förra året levde totalt 276 000 barn i ekonomisk utsatthet. Antalet barn i ekonomisk utsatthet har ökat under den här regeringen.

”Om mina barn känner sig lite sjuka eller inte vill gå till skolan säger jag ’Gå till skolan, ät mat och kom sen hem om du måste’.” Så säger fyrabarnsmamman Lana till tidningen. Hon har inte råd att ordna lunch till sina barn. När barnen inte fick mat i skolan i somras gick hon ned cirka tio kilo, då hon minskade på sina egna matportioner för att barnen skulle kunna äta sig mätta. Är det så här vi vill ha det i Sverige?

Statistik från SCB visar att antalet fattiga i Sverige har fördubblats på fem år. Nu räknas 730 000 personer som fattiga, och en stor del av dem anger att de inte har råd att äta en måltid med protein ens varannan dag. Sedan gränsen för högkostnadsskyddet för medicin höjdes av högermajoriteten måste fler välja mellan den dyrare medicinen och den allt dyrare maten.

Prishöjningarna på mat är den största hushållskrisen på 40 år, då matpriserna ökat med över 30 procent på tre år. Livsmedelskostnaderna för en familj med två barn har ökat med cirka 2 800 kronor varje månad. Det är livsmedelsgrossisterna och butikerna snarare än producenterna som står för kostnadsökningen. Konkurrensverkets analys visar att priset på basvaror ökat mer i butik än priset hos producenten. Butikerna har helt enkelt passat på att öka sina marginaler. Ett fåtal starka aktörer på den svenska matmarknaden håller priserna uppe, och regeringen har hela mandatperioden stått handfallen inför prishöjningarna.

Regeringen har före den momssänkning som vi diskuterar i dag inte gjort något för att skydda hushållens inkomster. Efter tre år på svältkur med Tidöpartierna tömmer regeringen nu statskassan och låter välfärden och budgeten för kommande år stå för notan. Genom att under lång tid låta bli att satsa har regeringen och Sverigedemokraterna cementerat lågkonjunkturen och placerat oss i EU-toppen när det gäller antalet arbetslösa. Samtidigt får fler arbetslösa sänkta ersättningar och än svårare att klara vardagens kostnader som mat, el och hyra.

Fru talman! Skattesänkningen på livsmedel är välkommen under förutsättning att hela skattesänkningen kommer konsumenterna till godo. För att försäkra sig om det har Vänsterpartiet lagt fram förslag om en prisgaranti som skulle garantera sänkta matpriser den 1 april i år. Vi har föreslagit ett prisstopp på livsmedel för att förhindra att företag smyghöjer priserna för att sedan ge konsumenter intrycket av en prissänkning.

Vi har också föreslagit att Statens pris- och kartellnämnd ska återinföras och att regeringen tar ansvar för att hushållen ska få de 21 miljarder som skattesänkningen kostar. Det finns en risk att det annars bara blir ett Icabidrag när matjättarna inte sänker priserna motsvarande momssänkningen.

Vänsterpartiet föreslog under flera decennier att momsen på mat skulle sänkas och på sikt helt slopas. ”Bort med moms på maten” var en paroll som hördes långt utanför vårt parti. Det var en politik som var rätt då.

I dag har Vänsterpartiet inget annat förslag än utskottet, det vill säga vi yrkar bifall till propositionen om sänkt moms på mat. Men det innebär inte att Vänsterpartiet anser att sänkt moms på mat kommer att lösa problemet med barnfattigdomen eller med att föräldrar lägger sig hungriga för att de prioriterat mat till sina barn. Nej, inte ens om hela momssänkningen kommer konsumenten till del löser det problemet med fattigdomen.

För att Sverige återigen ska bli ett bra land att leva i för alla krävs fler satsningar än så. Höjda barnbidrag, ett rättvist skattesystem, stöd till barnfamiljer och en ersättning från sjuk- och arbetslöshetsförsäkring som det går att leva på är några av de åtgärder som behövs, för ingen ska behöva avstå från mat av ekonomiska skäl.

Fram till 90-talet var Sverige ett föregångsland för en utjämnande välfärdspolitik, med omkring 35 procent av bnp. Numera är vi inte längre ett föregångsland, utan i stället ligger Sverige under EU-genomsnittet när det gäller socialt skydd. Det är dags att återigen bli ett föregångsland inom välfärdspolitiken. Sverige behöver inte bara lägre matpriser. Sverige behöver inte bara ny regering. Sverige behöver en helt ny politik.

Herr talman! Jag tackar statsministern för svaren. Det var positivt att statsministern tog upp vissa problem med ett 28:e regelverk. Jag tror att vi är överens om att det är bra med enkla regler. Vi vill alla ha enkla regler. Men få av oss – åtminstone här i Sverige, hoppas jag – vill ha regler som innebär att arbetstagares rättigheter försämras, att man kan bortse från klimat- och miljöregler och så vidare. Något som är väldigt viktigt för oss i Sverige är att vi bevakar den svenska modellen och att man inte på EU-nivå inför federala regler som hotar vår arbetsmarknadsmodell. Det hoppas jag att vi också kan vara överens om.

Herr talman! Tack, statsministern, för återrapporten!

För Vänsterpartiet är det viktigt att EU:s styrka, den inre marknaden, fortsätter att vara en väg framåt för att stärka EU:s konkurrenskraft. Men samtidigt måste det vara sjyst och rättvis konkurrens mellan företag från olika länder. Vi befarar att införandet av den 28:e regimen inte bara riskerar den svenska modellen utan också inskränker den nationella bestämmanderätten över bolagsrätt, konkurs, arbetsrätt och beskattning.

Vad jag har förstått har regeringen välkomnat och driver på den här utvecklingen. Min första fråga till statsministern är därför vad som sades på mötet. Är alla stater lika positiva till detta? Finns det något sätt att samordna reglerna på utan att den nationella bestämmanderätten inskränks?

Vänsterpartiet är för de handelsavtal som vi diskuterar nu. Det är ett bra sätt att göra sig mer oberoende av USA. Vänsterpartiet menar också att ett handelsavtal med USA inte kan godkännas så länge USA hotar Grönland. Därför undrar jag om det sades någonting om det på mötet. Vill regeringen fortfarande att avtalet ska godkännas utan att USA drar tillbaka sina krav om Grönland?

Slutligen vill jag fråga om det som kom upp även i förra replikskiftet: de gemensamma lånen, som togs upp i rådet. Sveriges inställning är väl känd. Vi brukar vara helt överens över partigränserna om att det inte ska tas upp några EU-gemensamma lån. Är det fler länder än Frankrike som förordar EU-gemensamma lån, eller står Frankrike ensamma här?

Fru talman! I dag träffades EU-nämnden som sagt för att ge statsministern mandat inför Europeiska rådet. En fråga som överskuggat nästan allt annat den senaste tiden och som också ska behandlas i morgon när stats- och premiärministrarna träffas är Ukraina. Hur ska Ukraina kunna stödjas, och hur ska stödet finansieras?

Rysslands krigföring mot Ukraina skapar djupa hål i både Ukrainas och EU:s ekonomi. På sikt kan det påverka vår avgift till EU. Men här i riksdagen är vi överens om ett stort och starkt stöd till Ukraina. Fred måste uppnås på Ukrainas villkor, för både Ukrainas och hela Europas framtid.

Mellanöstern upptar också en stor del av Europeiska rådets dagordning. Det humanitära lidandet i Gaza är enormt. Sedan Hamas brutala attack har Israels bombningar dödat fler än 65 000 människor. FN har slagit fast att Israels krig mot Gazas befolkning är ett folkmord. Vapenvilan i Gaza har inte inneburit något stopp för våldet och dödandet. Hundratals människor, däribland barn, har dödats i israeliska attacker samtidigt som Israel hävdar att vapenvilan fortfarande gäller.

Internationellt måste vi kraftsamla för att säkra en fredlig utveckling i Gaza. Alla samtal om fred måste föras på det palestinska folkets villkor. Här har EU intagit en alltför passiv roll gentemot Israel och borde ställa tydligare krav och använda de verktyg som man förfogar över, som samarbetsavtal, handel och sanktioner.

Fru talman! Sverige har nu varit medlem i Europeiska unionen i 30 år. Under dessa år har unionen utvecklats och fått nya medlemmar, och mer och mer makt har flyttats över till EU.

Samtidigt sväller EU:s administration och budget. Europa har aldrig varit så rikt och samtidigt så ojämlikt. Ojämlikheten mellan dem som har och dem som inte har breder ut sig såväl inom länder som mellan länder i Europa. Den växande ojämlikheten har skapat en grogrund för de nationalister och rasister som nu vill inskränka demokratin.

För Vänsterpartiet är demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatens principer inte förhandlingsbara. Respekten för rättsstatens principer är central för varje demokratiskt samhälle och för de mänskliga rättigheterna.

Fru talman! Vi ser nu hur kommissionen och inte minst parlamentet använder regelförenklingar som ursäkt för att försvaga klimatmål och försämra arbetstagares rättigheter. Tecknen på högerpolitikens nedprioriteringar av klimatarbetet har varit tydliga ända sedan kommissionen tillträdde. Vi har sett hur man gått från ett EU som tagit ledningen i klimatarbetet till ett EU som backar. I går kom beskedet att kommissionen vill dra tillbaka beslutet om att inga bensinbilar ska säljas efter 2035.

EU:s miljömål behöver skärpas, inte försvagas. Klimatkrisen är akut, och vi har bara några få år på oss att ställa om. Att snabbt anpassa våra samhällen så att vi lever bättre och utvecklar en djupare välfärd inom de planetära gränserna är en ödesfråga.

Ska klimatomställningen bli möjlig måste Sverige och andra EU-länder kunna genomdriva en politik med stora gröna investeringar som de facto minskar efterfrågan på koldioxid i ekonomin. De investeringar som krävs har länge hindrats av centralism, detaljreglering och krav på marknadsanpassning från Bryssel. Höga priser på ren el, dyr och privatiserad järnväg och hinder för en bred och modern bostadspolitik gör att vi inte effektivt kan ställa om från fossilt till förnybart.

De EU-regler som bromsar eller motverkar den nödvändiga omställningen, som energimarknadsreglerna, järnvägsliberaliseringen och rigida statsstödsregler, måste överges eller reformeras.

Våra skattepengar ska gå till ökad jämlikhet inom och mellan länder och till att lösa miljö- och klimatutmaningarna. Vi motsätter oss ökad militarisering och en inhuman asylpolitik med gränspoliser och läger för asylsökande i EU:s grannländer.

Sveriges riksdag kan inte påverka själva utgiften inom EU-budgeten mer än genom de förhandlingar som regeringen har med övriga medlemsländer. Där är det positivt att vi i Sveriges riksdag är överens om de stora dragen, som avgiftens storlek, upplåning och egna medel, även om vi kan vara oense om själva budgetens innehåll.

Tillsammans arbetar vi för att hålla nere kommande års avgift. Det är som sagt positivt att vi gör det tillsammans.

Fru talman! Jag har inget annat förslag till beslut än utskottet, men jag vill passa på att önska en god jul och ett gott nytt år till talmännen, finansutskottet samt utskotts- och talmanskanslierna.

Herr talman! Inför regeringens presentation av budgeten räknade Sveriges Kommuner och Regioner upp vad de bedömde som viktigt:

Halvera antalet riktade statsbidrag och finansiera långsiktigt! Värdesäkra statsbidragen! En utebliven värdesäkring är en urholkning.

Ta krafttag i välfärdens investeringar och rusta landet!

Lyssna på kommunerna och satsa på reformer som ger jobb! Fokus i arbetsmarknadspolitiken behöver vara att få fler i arbete.

Med facit i hand kan vi konstatera att budgeten inte prioriterar kommuner och regioner. Antalet riktade statsbidrag halverades inte. Tvärtom ökade det. De generella statsbidragen värdesäkrades inte, och inget tillskott gjordes. Inga resurser lades på kommuners och regioners stora behov av investeringar.

I stället för att presentera reformer som ger jobb sänkte regeringen aktivitetsstödet och försörjningsstödet i tron att det är sänkta ersättningar som ger fler jobb. I stället leder det till ökad fattigdom.

Inför nästa år fanns det utrymme att satsa på välfärden och ge kommuner och regioner tillskott, men regeringen valde att sänka skatter.

Sedan regeringen tillträdde har vi sett ständiga nedskärningar i kommuner och regioner. Det är en regering som ökar klyftorna och har dubblerat antalet fattiga. Nu lever cirka 700 000 vuxna svenskar i materiell och relativ fattigdom. Det är lika många som i hela Göteborg och hela Sundsvall tillsammans.

Dessutom driver regeringen en politik som ökar barnfattigdomen. Rädda Barnens rapport visar att barnfattigdomen ökade mellan 2022 och 2023 efter att ha minskat tidigare år. I dag beräknas 276 000 barn leva i ekonomisk utsatthet. En genomsnittsfamilj har fått mindre i skattesänkningar i år än vad statsministern själv fått på en enda månad.

Under högerregeringens tid vid makten har vräkningarna ökat kraftigt. Sedan 2022 har antalet vräkningar via Kronofogden ökat med nästan 50 procent. Totalt berördes 442 barn under första halvåret i år. Det tyder på att över 800 barn kommer att ha vräkts från sitt boende under 2025.

Fru talman! Forskning visar att det finns ett samband mellan socioekonomisk bakgrund och delaktighet i brott. Barn till föräldrar med sämre socioekonomiska förutsättningar löper ökad risk för kriminalitet jämfört med personer från en mer välbärgad bakgrund. Det finns också ett samband mellan en uppväxt utan meningsfulla aktiviteter och riskerna för att barn hamnar i isolering eller i värsta fall dras in i destruktiva miljöer och kriminalitet.

För att minska kriminaliteten skulle vi behöva minska klyftorna och se till att varje barn får en uppväxt som minskar risken för destruktivt beteende eller kriminalitet. Högerregeringen väljer en annan väg. Fler lever i fattigdom, men regeringen har ändå lagt fram förslag om att öka fattigdomen. Det gör man i tron att de som får sänkta bidrag eller sänkt ersättning i stället väljer att jobba, trots att man driver en politik som gör att vi har EU:s tredje högsta arbetslöshet. Jobben finns helt enkelt inte. Med regeringens politik kommer ännu fler unga att växa upp i fattigdom.

När Danmark sänkte socialbidragen resulterade det i sämre skolresultat och ökad kriminalitet. En dansk forskare konstaterade att när man gör nedskärningar, särskilt bland unga, ökar kriminaliteten. När kommunerna tvingats till nedskärningar på socialtjänsten, fritidsutbudet, skolan och stödet till ideella organisationer ökar barns utsatthet ännu mer. Välfärden brister för alla dem som behöver den. Trenden med försämrade skolresultat kommer med den här regeringen att fortsätta.

Nedskärningarna inom äldreomsorgen fortsätter liksom besparingarna inom LSS och sjukvården. Neddragningarna inom äldreomsorgen försvårar schemaläggningen, och personalen går på knäna. Då drabbas också de äldre av en sämre vård. Att äldre far illa är oacceptabelt, säger den moderata äldreministern. Hon uppmanar kommunerna att göra modiga prioriteringar i budget. Men var ska pengarna till äldreomsorgen tas när man prioriterar den? Ska neddragningarna ske inom skolan, inom förskolan eller kanske inom LSS? Kanske är det gatuunderhållet och snöröjningen som ska prioriteras ned eller den sista fritidsgården som ska läggas ned? Ska man sluta med skötseln av idrottsanläggningarna? Vad som är modiga prioriteringar tar regeringen inte ansvar för.

Fru talman! Region Skåne lade fram ett sparpaket på 2,2 miljarder kronor för i år, där hälften utgjordes av neddragningar på personal. Ett stort underskott rullar vidare till 2026, då ytterligare nedskärningar planeras. Skåne är inte ensamt. Flera regioner har gjort stora neddragningar 2025, beräknas få stora underskott och behöver fortsätta skära ned under 2026.

Regeringen kallar stora, omfattande nedskärningar i sjukvården för satsningar. Men om man vill att pengarna ska gå till sjukvården lägger man den på sjukvården, inte på skatteavdrag till mångmiljonärer. Alla vet att svensk sjukvård är i kris även om regeringen väljer att sticka huvudet i sanden och kalla det de gör för prioriteringar. Det går att rädda den svenska sjukvården, men regeringen föredrar plakatpolitik och låtsas satsa när de i själva verket drar ned.

Jag håller med regeringen om en sak: Vi kan prioritera bättre, och vi kan sluta slösa med skattemedel. Det gör vi genom att stoppa marknadsexperimentet i vården och skolan. Vi kan inte behålla ett system som inte fungerar för att stora skolkoncerner och vårdbolag ska göra vinst på svensk välfärd och kriminella få driva HVB-hem och hemtjänst.

Fru talman! Jag nämnde inledningsvis det stora investeringsbehov som finns i våra kommuner. Vatten- och avloppssystemen är allra mest akut att åtgärda, men det behövs också investeringar för att klara klimatförändringar. Det krävs investeringar i samhällsviktiga funktioner, inte minst mot bakgrund av kommunernas ansvar för det civila försvaret. Anläggningar som badhus och idrottshallar har i många fall nått gränsen för sin livslängd.

Utan överskott i sina ekonomier tvingas kommunerna låna mer. Under den här mandatperioden har kommunernas skulder ökat kraftigt. Regeringen ignorerar kommunernas rop på hjälp. Vänsterpartiet har lagt fram förslag om att staten ska stå för hälften av investeringskostnaden för planerade projekt i kommuner och regioner. Vi har också föreslagit ett statligt anställningsstöd. På så sätt stöttar vi kommunerna och regionerna med upprustning och investeringar samtidigt som vi minskar arbetslösheten.

Vänsterpartiet föreslog i sin budgetmotion att de generella statsbidragen ska öka i takt med inflationen, lönerna och befolkningens tillväxt de kommande åren, alltså en värdesäkring av statsbidragen. Ökade generella statsbidrag till kommuner och regioner är den plattform som krävs för att verksamheterna ska få arbetsro.

Vänsterpartiet föreslog också ytterligare 8 miljarder kronor i generella statsbidrag för 2026 och att sektorsbidraget utökas med 5 miljarder. Därutöver föreslog vi bland annat 1 miljard kronor till ett generellt statsbidrag för glesbygdstillägg inom sjukvården.

Det är min och Vänsterpartiets absoluta övertygelse att en stark, gemensamt finansierad och jämlik välfärd med väl fungerande skola, fritidsverksamhet, äldreomsorg, sjukvård och socialtjänst, låg arbetslöshet och ett starkt socialt försäkringssystem är det bästa sättet att motverka klassamhället. Dagens stora klyftor mellan människor och mellan kommuner måste minska. Hela Sverige behövs, och alla människor behövs. Med Vänsterpartiets förslag till budget hade kommuner och regioner kunnat fortsätta att leverera en bra välfärd. Men riksdagen har ju fastställt en rambudget som inte ger mer resurser till välfärden, och därför kommer Vänsterpartiet att avstå från att delta i beslutet i dag.

(Applåder)

Herr talman! Jag instämmer i många delar av utskottets ställningstaganden, inte minst vad gäller Ukraina. Men jag vill ändå redogöra för Vänsterpartiets ståndpunkt i några andra frågor och bland annat när det gäller situationen i Palestina.

Det humanitära lidandet i Gaza är enormt. Sedan Hamas brutala attack den 7 oktober 2023 har Israels bombningar dödat fler än 65 000 människor. FN har slagit fast att Israels krig mot Gazas befolkning är ett folkmord. Vapenvilan i Gaza har inte inneburit något definitivt stopp för våldet och dödandet.

Hundratals människor, däribland många barn, har dödats i israeliska attacker, samtidigt som Israel hävdar att vapenvilan fortfarande gäller. Det internationella samfundet måste kraftsamla för att säkra en fredlig utveckling i Gaza. För att en varaktig fred ska vara möjlig krävs att alla civila, oavsett sida, kan leva i trygghet och att den palestinska statsbildningen respekteras.

Gazas framtid måste bestämmas av dess egen befolkning. Alla samtal om fred måste föras på det palestinska folkets villkor. Det bör också vara EU-kommissionens ståndpunkt. Jag anser att det tydligt borde ha framgått av utskottets ställningstagande.

Jag anser även att utskottet borde ha framfört att EU har tagit en alltför passiv roll gentemot Israel. Det första steget mot en verklig fred i Gaza är att garantera humanitärt tillträde och tillräcklig humanitär hjälp, något som också kommissionen beskriver som den omedelbara prioriteringen.

EU-kommissionen bör ta tydlig ställning för UNRWA:s möjligheter att agera fritt i Gaza. Israel måste dessutom hållas ekonomiskt ansvarigt för förstörelsen av Gaza. Israel måste betala ut de palestinska tullavgifter och skatter som enligt Osloavtalet tillhör den palestinska myndigheten.

Så länge Israel fortsätter med våldet och inte håller ingångna avtal måste förslaget om att suspendera avtalen mellan EU och Israel fortsatt vara aktuellt. Israel kan inte ha ett handelsutbyte med EU och borde inte heller kunna delta i Horisont Europa och få europeiskt stöd till sin militära forskning.

Herr talman! De som bär ansvar för våldet i Gaza, på Västbanken och i Israel måste ställas inför rätta. Straffrihet får inte råda, varken för dem som deltog i Hamas kallblodiga massaker eller för den israeliska regeringens folkmord och krigsbrott mot Gazaborna.

Internationella brottmålsdomstolen har utfärdat en arresteringsorder mot Israels premiärminister Benjamin Netanyahu och tidigare försvarsminister Yoav Gallant. EU bör stå redo att bistå i lagföringen av dem och införa sanktioner mot både Israel, extremistiska bosättare, ministrar och Hamas.

Den svenska regeringen har vägrat att ta emot svårt skadade patienter från Gaza trots EU-kommissionens vädjan. Det hade varit önskvärt att kommissionen följt upp sin begäran och ökat pressen på att även Sverige ska erbjuda vård.

Vänsterpartiet anser att utskottet borde framföra detta i utlåtandets ställningstagande. Jag vill därför lyfta fram vår motivreservation nummer 2.

Herr talman! Utöver EU:s bristande arbete när det gäller Palestina finns det fler delar av kommissionens arbetsprogram som förtjänar att kommenteras.

En viktig del av programmet är regelförenklingar. Regelförenklingar och enkla regler är så klart bra. Men vi kan redan se hur regelförenklingar också blir ambitionssänkningar.

För ett par dagar sedan enades medlemsstaterna och parlamentet om att kraftigt minska kraven på företags hållbarhetsredovisning och ansvar för mänskliga rättigheter. Tusentals företag undantas från regler som klubbats de senaste åren. Många anser att detta är ett haveri för klimatarbetet.

Lagstiftarna har valt att försvaga två centrala EU-hållbarhetslagar i stället för att stärka dem, trots bred kritik från forskare, människorättsexperter, civilsamhälle, företag och investerare, säger till exempel Swedwatch.

Svenska företag har tagit täten när det gäller att implementera EU:s hållbarhetsmål. Det svenska näringslivet är förlorare när reglerna tas bort eller skjuts på framtiden. Det är en konkurrensfördel som har försvunnit.

I det fortsatta arbetet med regelförenklingar måste kommissionen och medlemsstaterna se till att regelförenklingarna inte innebär minskade ambitioner i till exempel klimat- och miljöarbetet eller försämringar för exempelvis djurvälfärd, mänskliga rättigheter och arbetstagares rättigheter.

Herr talman! En annan del av kommissionens arbetsprogram är att omsätta pakten om asyl och migration i praktiken. Vi delar synen att människohandel och smuggling behöver bekämpas, men vi ser också att asyl och migrationspakten har tagit det sämsta av flyktingpolitiken och gjort den till EU-lag. Det handlar bland annat om rättsosäkra snabbkontroller vid gränserna och en utökad möjlighet att placera människor i förvar. Vi kommer att få se fler fängelseliknande läger, som de som redan finns i Grekland, men nu utanför EU:s gränser i så kallade återvändandehubbar.

I dag vilar ett alldeles för stort ansvar på de länder som är människors första ankomstland. Det kommer även fortsättningsvis att vara länder som Spanien, Italien och Grekland som får ta det största ansvaret. Här ger pakten länder möjlighet att köpa sig fria från att ta emot flyktingar, och tyvärr har Sveriges regering valt den vägen i stället för att solidariskt välkomna sin del av dem som får flyktingstatus.

Kommissionens målsättning inom migrationsområdet borde vara att EU ska ge ett humant och rättssäkert skydd till människor som tvingas fly från krig, förföljelse och förtryck samt att människor på flykt ska ha rimliga chanser att söka och få skydd i Europa och goda förutsättningar att etablera sig i samhället. Det borde vara ett ökat fokus på lagliga och säkra vägar samt insatser för att säkerställa att asylrätten och dess andemening respekteras och efterlevs.

Herr talman! Det finns mycket mer att säga om kommissionens arbetsprogram, men jag väljer att begränsa mig till dessa nedslag.

Fru talman! Vi debatterar som sagt budgeten för tre myndigheter: Tullverket, Kronofogdemyndigheten och Skatteverket. Riksdagen har redan fastställt ramarna. Därför kan vi inte fatta beslut om tillskott till myndigheterna, även om det i vissa fall skulle behövas.

Kronofogdemyndighetens statistik är ett bra underlag för att analysera samhällsutvecklingen. Vi ser att antalet vräkningar har ökat, att antalet människor som har en skuld hos Kronofogden ökar och att fler söker skuldsanering. De ökande klyftorna i vårt land på grund av högerregeringens politik märks i Kronofogdens verksamhet.

Under högerregeringens tid vid makten har vräkningarna ökat kraftigt. Sedan 2022 har antalet vräkningar via Kronofogden ökat med nästan 50 procent. Totalt berördes till exempel 422 barn under årets första halvår. Allt tyder på att över 800 barn kommer att ha vräkts från sitt boende under 2025.

Även antalet skuldsatta och det totala skuldbelopp som Kronofogden har att driva in har ökat sedan regeringen tillträdde. Snart, när låginkomsttagare med blancolån inte längre kan göra avdrag och långtidsarbetslösa får sänkt ersättning, kommer regeringens politik att göra ännu större avtryck i Kronofogdens verksamhet.

Regeringen sviker de arbetslösa. Ersättningsnivåerna sänks var hundrade dag, för vissa med 5 000 kronor i månaden. Det innebär inte att fler kommer att få jobb. Regeringen straffar helt enkelt arbetslösa för sin egen misslyckade jobbpolitik.

Regeringens politik märks också genom att antalet fattiga i Sverige dubblerats sedan 2021. Även barnfattigdomen ökar. Nu lever vart åttonde barn i fattigdom.

Vänsterpartiet satsar på att förbättra för hushållen, exempelvis genom höjd akassa och sjukförsäkring, slopat karensavdrag och höjda barnbidrag. Med Vänsterpartiets politik kan fler bo kvar och klara av sina utgifter. Därmed blir de inte ärenden hos Kronofogden. Människor ska inte behöva låna för att ha råd med mat och hyra.

Fru talman! Den organiserade brottsligheten har startat verksamhet inom välfärdsområdet, bland annat för att tvätta pengar. Detta borde vara ett skäl för högern att täppa till möjligheten att ta ut vinst i skattefinansierad välfärdsverksamhet. Men vinsten är tydligen viktigare än att stoppa brottslighet och se till att skattemedel till välfärden stannar i välfärden.

Att den organiserade brottsligheten har letat sig in i den gemensamma välfärden innebär miljardförluster och hotar människors säkerhet och hälsa. Det är också ett hot mot välfärdssystemet, rättssäkerheten och demokratin i Sverige. Skatteverket har i uppdrag att stoppa missbruket av välfärdssystemen, men detta riktas huvudsakligen mot den enskilde. Man kommer inte åt den penningtvätt och de brott som sker i samband med vård- och omsorgsupphandlingar.

Skatteflykt är ett stort samhällsproblem. Det undandrar samhället stora resurser och skadar en fri och rättvis konkurrens. Det ökar också ojämlikheten när skatteuttaget övervältras på andra grupper med lägre inkomster. Det är också allvarligt eftersom det minskar tilliten, sammanhållningen och förtroendet för vårt samhälle och våra myndigheter.

Skatteverket bör öka sina ansträngningar för att motverka skatteflykt och skatteundandragande. Därför vill Vänsterpartiet höja anslaget till Skatteverket med 70 miljoner kronor för arbetet mot skatteflykt.

I budgetpropositionen föreslår regeringen att anslaget för folkräkning ska öka. Vänsterpartiet anser att det är viktigt att vi har ordning och reda inom folkbokföringen. Det är en förutsättning för att våra myndigheter ska kunna fatta korrekta, rättssäkra och effektiva beslut och komma till rätta med den organiserade brottslighet som riktar in sig på våra välfärdssystem. Vänsterpartiet gör därför en satsning på förbättrad folkbokföring. Det gör mer nytta än en folkräkning.

När riksdagen gav Skatteverket utökade befogenheter att göra kontrollbesök och att avskaffa möjligheten att bli folkbokförd utan känd hemvist varnade Vänsterpartiet för att detta riskerade att leda till att personer som redan levde i utsatthet på grund av hemlöshet kunde förlora sin pension och andra ersättningar från socialförsäkringarna.

Nu har det visat sig att Skatteverkets tolkning av beslutet är att den som saknar känd folkbokföring avregistreras och ses som försvunnen. Personen förlorar rätten till fri sjukvård, bankkonton och sociala hjälpinsatser. Det har drabbat många hemlösa, som ofta inte ens vet om att de inte längre är folkbokförda i Sverige förrän de behöver läkarkontakt eller medicin. Det här är självklart något som måste åtgärdas. Ingen som lever i Sverige ska avregistreras och förlora sina rättigheter.

I Vänsterpartiets satsning på förbättrad folkbokföring ingår också förbättrat arbete med skyddade personuppgifter. Våldsutsatta kvinnor och andra med skyddad folkbokföring får sin post via Skatteverket. I dag fungerar det inte riktigt bra; de får påminnelser, missar läkarbesök och så vidare. På sikt behöver myndigheten bygga upp en genomlysningsfunktion eller få tillstånd att gå igenom post, eftersom det i dag går att lägga i till exempel en spårsändare och på så sätt få fram en skyddad adress.

Riksrevisionen konstaterade förra året att Skatteverkets arbete med att förmedla post till dem som lever med skyddade personuppgifter är resurskrävande och medför säkerhetsrisker och att personer som lever med skyddade personuppgifter blir röjda till följd av bland annat bristande kunskap inom statliga myndigheter. Uppgifterna kan också röjas genom kommunerna, till exempel genom barnens skola. Därför behöver situationen för dem med skyddade personuppgifter förbättras.

Fru talman! Tullverket står inför många utmaningar och har fått nya befogenheter för att lättare stoppa de kriminella. Det är vid våra gränser vi stoppar narkotika och vapen.

Ett problem som Tullverket har identifierat är att när regeringen satsar på närliggande verksamheter inom rättsväsendet, till exempel med löneförhöjningar för polisen, riskerar Tullverket att tappa kompetens när man inte har resurser att erbjuda konkurrensmässiga villkor. Trots det har regeringen ingen strategi för att säkra Tullverkets personalförsörjning. I dag gör Tullverket stickkontroller vid vissa hamnar och gränsövergångar. På några ställen är Tullverket bara på plats efter tips. Tullverkets närvaro behöver stärkas, inte minst på grund av svårigheter att rekrytera och behålla personal.

Fru talman! Jag vill avsluta där jag började: med hushållens ekonomi. Jag undrar varför högermajoriteten driver en politik som gör skuldsatta ännu mer skuldsatta. Varför finns det inte åtgärder och politik som gör att barn till skuldsatta får fira jul med julmat och julklappar? Var är åtgärderna för att barn inte ska bli vräkta från sin bostad? Var är åtgärderna för vanligt folk? Var är åtgärderna för att Kronofogdemyndigheten ska få mindre att göra och inte mer?

Fru talman! Riksdagen har fattat beslut om ramarna för utgiftsområdet. Vänsterpartiets satsningar på Skatteverkets brottsförebyggande arbete och förbättrade skydd för personer med skyddade personuppgifter har därmed fallit. Vi har därför valt att avstå från att delta i beslutet om utgiftsområde 3. Jag hänvisar till vårt särskilda yttrande.