Vasiliki Tsouplaki

Fru talman! I går läste jag i Dagens Nyheter om tvåbarnsmamman Laila, som flyttat hem till sin mamma med sina tonårsdöttrar. Som ensamstående hade hon svårt att klara den extra hyreshöjningen, trots både heltidsjobb och extraknäck.

Så ser det ut för väldigt många i dagens Sverige. Utöver hyreshöjningar har vi sett orimligt höga priser på mat och el. Allt fler barnfamiljer vräks.

Runt 3 miljoner invånare har sitt hem i en hyresrätt. De allra flesta trivs med det och vill inte ändra något. Ganska många har dock i dag en hyra som stiger, samtidigt som löneutvecklingen står stilla. Alltför många fastighetsägare sköter inte underhållet. Det finns även fastighetsägare som lyxrenoverar för att kunna höja hyrorna och vräka folk.

För dem som hyr i andra hand är situationen mer utsatt. Det kan uppstå problem med oskäliga hyror och till och med trakasserier, kan man läsa om.

Rätten till en bostad är en grundläggande mänsklig rättighet, och hyresgästernas ställning måste vara stark. Vänsterpartiet ser i dag ett stort behov av att det byggs fler bostäder - särskilt för människor som har litet eller inget kapital, så att de också kan efterfråga en god bostad.

Bostadslösheten gäller inte längre enbart personer med sociala eller andra problem. I stället finns det en strukturell hemlöshet som växer, till synes helt utan kontroll. Kort och gott handlar det om att människor som saknar kapital för att köpa en bostad inte heller får tag i en hyresrätt i dagsläget eftersom det byggs för lite. Dessutom har extremt många hyresrätter ombildats till bostadsrätter de senaste decennierna, vilket även tidigare talare pratat om.

Det är i stor utsträckning de äldre, billigare hyresrätterna som har försvunnit för all framtid. Sådana går det tyvärr inte att bygga i dag, oavsett hur stor den politiska viljan är.

Fru talman! Bostadsmarknaden befinner sig i en ganska dyster situation, framför allt för låginkomsthushåll.

Vänsterpartiet har många förslag på hur vi ska kunna bygga fler bostäder. Eftersom jag bara har fyra minuter på mig hinner jag inte berätta om alla de förslagen, utan jag väljer att lyfta en motion som behandlas i betänkandet på den korta talartid jag har kvar. Den handlar om den kooperativa hyresrätten.

Runt om i landet tas det initiativ för att skapa nya, mindre traditionella boendeformer. Det kan handla om både nya och nygamla idéer som får liv. Vi ser att det finns flera fall där regelverket behöver moderniseras för att inte denna utveckling ska stagnera.

Kooperativ hyresrätt är en sådan form. Den har funnits som lagstadgad upplåtelseform sedan 2002, men det har gått väldigt trögt. Tanken är att det ska vara en spekulationsfri upplåtelseform någonstans mellan den traditionella hyresrätten och bostadsrätten. Den ger större inslag av boendedemokrati och självförvaltning än den vanliga hyresrätten, och vi tänker att detta är något som öppnar upp för boende för fler.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hyresrätt m.m.

Men trots att upplåtelseformen alltså har funnits i ungefär 20 år har den inte nått så stora framgångar. Därför har vi i detta betänkande några förslag.

Vi vill till exempel att det ska bli enklare för boende i kommunernas allmännyttiga bostadsföretag att förvärva sina hus för ombildning till kooperativ hyresrätt om en försäljning är aktuell.

Vi vill att det ska vara möjligt att ha en kooperativ hyresrättsförening vilande, på samma sätt som bostadsrättsföreningar.

Vi menar att det behövs andra finansieringsförutsättningar än vad som finns i dag, där lånemöjligheterna skiljer sig beroende på vilken typ av bostad man kan efterfråga.

Vi tycker också att det behövs en nationell samordnare för att öka kunskapen om och möjligheten för människor att bilda denna typ av föreningar och även öka boendeformen framöver.

Jag yrkar bifall till min reservation nummer 5, som handlar om just de här sakerna.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 21 mars.)

Herr talman! Kultur är en tolkning av oss, vår tid, vårt förflutna och våra visioner. Kulturarv handlar inte bara om historia och dåtid utan även om nutid och framtid. Lärdomar från historien och tillgången till ett levande kulturarv, till hela den komplexa rikedom av olika erfarenheter som är vår historia, ger oss den nödvändiga kompassen för att vi ska kunna orientera oss i vår samtid.

Just nu med det pågående folkmordet i Gaza med fruktansvärt lidande och med svält och väpnade konflikter i flera delar av världen känns det inte som att mänskligheten har lärt sig av historien eller blivit särskilt mycket klokare. För att i detta läge våga tro på framtiden är insikten om att vårt samhälle alltid är under förändring avgörande, och den insikten kan berättandet om vår historia bidra till. Det kan skapa hopp.

Herr talman! Begreppet minnesinstitutioner tycker jag mycket om. Arkiv, museer och bibliotek är exempel på institutioner för vårt kollektiva minne. De är också folkbildande institutioner, bärare av vårt kulturarv och arenor för kulturella möten och uttrycksformer. Våra minnesinstitutioner ska användas i sökandet efter vår historia och som arenor för att levandegöra och visa upp den. Den statliga kulturarvspolitiken bör handla om att säkra och tillgängliggöra det kulturarv som finns och tillgängliggöra det, men det ska också finnas resurser och uppdrag att samla in nytt från vår samtid så att historieberättandet kan fortsätta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kulturarv

Kulturarvet är ett stort område. Det går inte att helt frikoppla från andra kulturpolitiska insatser utan hör ihop med det nät som är svenskt kulturliv. Kulturskolan lär ut folkmusik och folkdans. Det finns stöd till musiker, konstnärer och konsthantverkare som för vidare äldre traditioner som hemslöjden. Det ideella kulturlivet är av stor vikt för levandegörandet av vårt kulturarv, och så vidare. Det är därför inte möjligt att ställa satsningar på kulturarvet mot satsningar på andra kulturområden, som vissa partier kanske lockas att göra. En samlad kulturpolitik är det som behövs, baserad på förståelse för hur svenskt kulturliv fungerar.

Herr talman! Det finns många olika förslag i Vänsterpartiets motion om kulturarvet, och jag kommer inte hinna nämna alla.

En viktig reform på senare år har varit fri entré till statliga museer. Det är ett sätt att sänka trösklarna och öka människors tillgång till kultur och konst. Reformen, som har införts och avskaffats ett antal gånger bara under min tid i kulturutskottet, har varit av stor betydelse för att göra vårt gemensamma kulturarv tillgängligt för alla, oavsett storlek på plånboken.

Sedan regeringen tillträdde har den med hjälp av Sverigedemokraterna tyvärr åter tagit bort den fria entrén för vuxna. Då blir det förstås också färre barn som går på museum.

Myndigheten för kulturanalys släppte 2023 en rapport om den fria entréns påverkan på besöksmönstren. Där konstateras att det är tveksamt om reformen har lett till ett breddat deltagande, alltså att fler olika kategorier människor besöker museerna, även om man kan konstatera att reformen har lett till ett ökat antal besökare.

Förklaringarna till det kan vara många. Vi uppfattar precis som myndigheten att det behövs flera olika insatser för att locka fler till museerna. Vi tycker att museerna ska ses som en kulturell allmännytta som alla invånare har rätt till, en gemensam skatt där det är möjligt att gå in gratis - precis som biblioteken.

Herr talman! De senaste årens ökade intresse för släktforskning har inneburit att många nya användare har lärt sig att uppskatta de kyrkböcker och andra äldre arkiv där man i både fysisk och digital form kan hitta information om sin släkt. Tv-program som Det sitter i väggarna har också visat tittarna den rika information som finns i landets arkiv om platser och fastigheter. Inom kulturpolitiken har dock arkivfrågorna under många år fört en undanskymd tillvaro i väntan på initiativ från olika regeringar.

Redan i december 2019 släpptes Arkivutredningens betänkande Härifrån till evigheten. Där konstaterades att arkivsektorn under lång tid pekat på stora behov av teknisk utveckling. Man föreslog att arkivlagen skulle uppdateras och att en ny finansieringsmodell för överlämnande av arkiv till Riksarkivet skulle införas. Riksarkivet har också kommit med en egen rapport med många intressanta förslag, men ingenting har hänt.

Vi tycker att många av förslagen i dessa utredningar är intressanta och behöver komma till riksdagen i form av en proposition. Det är viktigt att arkiv lika mycket ses som en förutsättning för demokrati med säkrad tillgång till allmänna handlingar som de ses som ett kulturarv.

I arkivlagen regleras i dag de offentliga arkiven, och offentlighetsprincipen är vägledande. Fokus ligger på myndigheternas handlingar, diarieföring, som är mycket spännande saker, och gallringsprinciper.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kulturarv

Men det finns ett stort antal arkiv som är av en helt annan karaktär. Där samlas folkrörelsernas minnen, och företagens vägval och beslut kan utläsas. Det kan också vara information från trossamfund, privatpersoner, släkter, gårdar och andra organisationer. Utan den kunskap som finns i de arkiven kan vi inte få en helhetsbild av Sveriges historia och förstå den fullt ut. Det är viktiga arkiv.

Dessa finns ofta samlade i de regionala enskilda arkiven, som numera får stöd genom kultursamverkansmodellen. Det är mycket uppskattat. Men många av dessa mindre arkiv förvaras på platser som inte alls är anpassade, och de tas om hand av föreningar som helt saknar resurser.

När jag i höstas skrev min motion om arkiven hade tre enskilda arkiv översvämmats. Och vi vet att klimatförändringarna ökar risken för översvämningar framöver. Här behövs både ekonomiska förstärkningar och professionellt stöd. Expertis behöver hjälpa de föreningar och företag som har enskilda arkiv.

Herr talman! Insatser från ideella organisationer, som dem jag nyss nämnde, är helt avgörande för omhändertagandet av kulturarvet runt om i landet. Genom små föreningar, som oftast har små resurser, förvaltas också platser, byggnader och verk. Man driver även egna museer. Ofta får man pussla ihop ekonomin med hjälp av biljettintäkter och mindre bidrag från olika håll. Det är svårt att få ihop pengar för att göra större investeringar och hantera de problem man har i dag.

Vi tycker att de här insatserna behöver uppmärksammas. Vänsterpartiet anslår också medel i vår budget för att utöka kulturmiljövården och hjälpa de här föreningarna.

Herr talman! Jag vill avsluta med att yrka bifall till reservation 7, om just behovet av en ny arkivproposition.

(Applåder)

Herr talman! Den här debatten rör både villkoren för public service, det vill säga SVT, Sveriges Radio och Utbildningsradion, och filmpolitiken. Jag kommer i dag att fokusera på filmfrågorna. Flera har ju nämnt att alla partier just nu sitter i en kommitté för att ta fram villkoren för nästa tillståndsperiod för public service. Den ska vara klar om bara några veckor. Det blir alltså svårt att säga något skarpt i den frågan i dag.

Människors kulturvanor och konsumtionsvanor förändras med ny teknik, och det går snabbt. Det som vi tidigare sett inom musiken har nu hänt på filmområdet. Det har blivit färre mellanled, och ett stort utbud finns lätt tillgängligt hos streamingbolagen. Jag tror att det är övervägande positivt, men vi behöver tänka nytt från politikens sida och även i branschen för att hänga med och inte tappa viktiga värden på vägen.

Företag inom svensk film och tv befinner sig i skärningspunkten mellan kulturpolitik och näringslivspolitik. Många är beroende av offentliga stöd från nationellt och regionalt håll samtidigt som de befinner sig på en internationell arena och en global marknad. Svensk film har nått stora framgångar de senaste åren med många internationella utmärkelser. Parallellt är det ett tydligt mönster att biopubliken minskat markant, och besökarna ser i lägre utsträckning svensk film. Då blir också lönsamheten låg i de flesta led.

Under coronapandemin var många biosalonger helt stängda eller halvtomma. Det har varit svårt att locka tillbaka publiken, men under 2023 såg vi faktiskt en vändning av den trenden. Bedömare menar att det framför allt är de förbättrade möjligheterna att se film på annat sätt som står för minskningen. Redan mellan 2018 och 2019, det vill säga innan pandemin, minskade antalet biobesök i Sverige med närmare 1 miljon.

För oss i Vänsterpartiet är det viktigt att även fortsättningsvis stötta biografer runt om i landet genom Svenska Filminstitutet. Biografernas digitalisering och framväxten av nya digitala visningsformer för till exempel livesändning av föreställningar av dans och opera från alla världens scener har gett möjligheter till ett ökat och mer flexibelt kulturutbud i hela landet. Föreningsdrivna och kommunala biografer är också en förutsättning för verksamheter som skolbio och filmklubbar. Att uppleva och samtala om film med andra är en annan sorts upplevelse än att streama film hemma.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Public service och film

Streamingtjänsterna tillgängliggör ett enormt utbud av både film och serier. Det är förstås en fördel för alla oss konsumenter och i vissa avseenden även för kulturskapare inom olika yrkeskategorier. I allt högre utsträckning producerar dessa bolag egen film som inte visas på bio utan direkt går upp på den egna plattformen. Det skapar hål i finansieringskedjan och minskar intäkterna från till exempel biografmomsen, som ska täcka upp för den statliga filmpolitiken.

Den regionala aktören Film i Väst är väldigt betydelsefull och viktig för landets filmskapare. Film i Väst tar också fram mycket intressanta underlag. De analyserar bland annat publikförändringarna och produktionsförändringarna som utvecklingen lett till. De påpekar hur lockande det kan vara för den som vill göra film att bara ha en finansiär och en garanterad visningsplattform i form av till exempel ett streamingbolag som Netflix eller HBO. I den gamla vanliga modellen tvingas man ju söka pengar hos en mängd olika finansiärer.

Utvecklingen har sina fördelar men är inte bara av godo. Nya frågetecken har uppstått kring vilken lagstiftning som ska gälla kring till exempel upphovsrätt när amerikanska bolag köper upp rättigheter. Hur står sig svenska konstnärers och filmskapares rättigheter då? Vi hoppas att upphovsrättsdirektivet som vi antog här i riksdagen för en tid sedan kan stärka deras position.

Sammantaget ser man att det jag nämnt nu om förändrade förutsättningar för produktion och distribution och förändrade publikmönster har inneburit nya utmaningar. De aktualiserar behovet av en ny audiovisuell kulturpolitik för att greppa ett större område än dagens filmpolitik. Redan hösten 2022 motionerade vi i Vänsterpartiet om att det behövdes, men fick då bara gehör hos Socialdemokraterna och Miljöpartiet. I januari kom det dock besked att regeringen tillsätter en filmutredning. Det är mycket glädjande, även om den inte har den bredd som jag kanske hade önskat. Jag hade varit ännu nöjdare om man också kopplat en politisk referensgrupp till utredningen för att få till en bred förankring av framtidens filmpolitik.

Herr talman! Jag tänker att vi från kulturpolitikens sida kanske inte ska ta ansvar för bidragsgivning till alla olika typer av film. Jag tror att Peter Ollén var inne på det. Jag tänker att vi behöver bevaka det som inte är kommersiellt gångbart, inte uppfattas ha en internationell publik eller inte passar in i mallen för de amerikanska streamingbolagen. Det behövs särskilt stöd till nyskapande och utmanande film och nya estetiska uttrycksformer. Jag tänker att det också behöver riktas stöd till film med berättelser i en svensk kontext och på svenska språket, vilket även tidigare talare har nämnt.

Vår roll ska alltså inte vara att gynna en specifik affärsmodell eller se till att dagens bolag kan klara sig, utan vi ska se till att kulturformen film kan skapas och nå människor. En viktig del i detta är att till exempel se till att det finns relevanta utbildningar och stötta initiativ som möjliggör kompetensförsörjning. Vi vill se att det finns film i Kulturskolans regi, så att barn och unga tidigt kan få utvecklas inom genren. När det gäller program av hög kvalitet på gymnasiet, folkhögskola och yrkeshögskola samt konstnärliga utbildningar på högskolenivå kan vi från politikens sida göra en insats.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Public service och film

Herr talman! Det sista området inom filmpolitiken som jag vill nämna är det svenska filmiska kulturarvet. Vi kommer att ha en kulturarvsdebatt här senare, men ofta glömmer vi bort att lyfta just filmen som kulturarv. Jag tänker att vi behöver lyfta detta och att det inte får förfalla.

Det får inte heller vara otillgängligt för allmänheten, och i och med digitaliseringen har vi möjlighet att sprida de äldre filmerna i stor skala - ut på landets biografer men också via andra digitala plattformar. Problemet är att det går väldigt långsamt. Kulturutskottet har tidigare besökt Filminstitutet och sett hur arbetet går till, men det behövs en ökad kompetens. Det finns inte tillräckligt många som vet hur detta ska göras. Om vi inte snabbar på kommer det också att saknas maskindelar och annan teknik för att genomföra detta.

Därför, menar jag, kan vi inte dra frågan i långbänk i den filmutredning som regeringen har tillsatt. Digitaliseringen av kulturarvet behöver i stället ett snabbspår - en handlingsplan snarare än en längre utredning. Jag yrkar därför bifall till reservation 2, som handlar just om att skynda på digitaliseringen av det filmiska kulturarvet.

(Applåder)

Herr talman! För Vänsterpartiet är det av yttersta vikt att folkbildningen kan organiseras fritt utan att partipolitiska uppfattningar styr innehållet och pedagogiken. Det är styrkan och det unika med bildningen genom studieförbund och folkhögskolor. Man kan snabbt ställa om utifrån förändringar i samhället och möta människors behov och intresse av att lära nytt och lära om. Folkbildningens nationella mål som slagits fast av riksdagen ska hållas på en övergripande nivå.

Jag beklagar, precis som en del av talarna före mig, att regeringen med stöd av Sverigedemokraterna bestämt sig för att skära ned rejält på stödet till studieförbunden och att man plockat bort de extra pengar som folkhögskolorna fick under pandemin. Särskilt viktiga är de här verksamheterna för bland annat ensamma äldre, nyanlända och personer med funktionsnedsättning. Jag ser att det finns en stor risk att de pengar man sparar i ena änden ger negativa effekter i andra änden när människor förlorar sitt sociala sammanhang och sina möjligheter till ökad självständighet och stärkt självförtroende.

Vänsterpartiet har under många år fört den motsatta politiken. Vi har föreslagit ökade resurser till folkbildningen för att kunna höja ersättningen per deltagare inom folkhögskolan och fortsätta med riktade resurser till studieförbunden för studiecirklar i svenska för nyanlända. Vi har också föreslagit en särskild utredning om ett nytt ekonomiskt stöd till folkhögskolor med internat. De drabbas ju extra hårt av den prisutveckling som varit de senaste åren och stod även tomma under pandemin, så här finns det behov av att göra en insats. I budgeten för 2024 har vi satsat över 700 miljoner kronor mer än regeringen på folkbildningen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Folkbildning

Herr talman! Låt mig ta ett exempel. Vi har hört många positiva exempel här i dag, men jag har ytterligare ett som visar på hur bra det kan bli när civilsamhället får organisera folkbildningen. Tidigare i år besökte jag Valjevikens folkhögskola i Sölvesborg. Den drivs av Neuroförbundet och erbjuder en rad olika utbildningar inom bland annat musik, idrott och hälsa. Genom en genomtänkt fysisk miljö med bassänger, träningshall och gym kan studerande kombinera studier med rehabilitering. Man erbjuder även dygnetruntstöd på internatet, ger möjlighet för personliga assistenter att bo på skolan och har extra stödpersonal på lektionerna. Det ger studiemöjligheter till människor som annars inte skulle ha haft det. Ungdomar med funktionsnedsättning kan flytta hemifrån och få ett mer självständigt liv.

Tyvärr räcker inte dagens bidragsnivå för att upprätthålla Valjevikens fina verksamhet. Jag hör också att flera av landets utbildningar som vänder sig till personer med Downs syndrom läggs ned. Det behövs ett riktat stöd för att folkhögskolorna ska kunna fortsätta nå den här målgruppen så att de även fortsättningsvis ska kunna bilda och utbilda sig genom hela livet.

Herr talman! Hösten 2023 beslutade regeringspartierna och Sverigedemokraterna att föregripa den pågående utredningen om styrning och uppföljning av folkbildningen som den förra regeringen tillsatte. Man lade fram ett lagförslag om ökad politisk makt över resurstilldelningen för folkbildningen.

Vänsterpartiet motsatte sig förfarandet och lade tillsammans med Socialdemokraterna och Miljöpartiet fram ett förslag till utskottsinitiativ där vi krävde både att lagförslaget skulle behandlas inom ramen för den pågående utredning som Christer Nylander leder och att det skulle utredas vilka konsekvenser de stora nedskärningarna på studieförbunden skulle få.

Jag beklagar att det initiativet inte fick gehör i utskottet, för då skulle regeringen och Sverigedemokraterna ha kunnat backa. Man hade fått reda på att det skulle bli stora konsekvenser. Man hade fått höra om alla de exempel som bland andra Magnus Manhammar lyft fram här i dag. Amanda Lind hade flera exempel, särskilt på hur verksamhet på landsbygd och i glesbygd har drabbats. Nedskärningarna är faktiskt ett hårt slag inte bara mot studieförbunden utan mot hela civilsamhället. Det hade en sådan konsekvensanalys kunnat visa.

De flesta föreningar kan i dag få stöd för sin studieverksamhet genom studieförbunden. När regeringen och Sverigedemokraterna försvagar möjligheterna för studieförbunden att bedriva verksamhet slår det väldigt brett. Vi hade tidigare i dag en debatt där vi pratade om att 6 miljoner svenskar är involverade i föreningsverksamhet. Det här drabbar alla de föreningarnas studiemöjligheter.

Jag har precis som ledamoten Magnus Manhammar noterat nedstängningarna av flera musikhus. Jag skulle vilja poängtera hur viktig just musikverksamheten är för att nå ungdomar. Den är en viktig del av det förebyggande arbete som jag tycker försvinner ibland i debatten som vi har i Sveriges riksdag, där det är väldigt mycket fokus på att straffa barn och unga. Man pratar om ungdomsfängelser och högre straff. Men vi måste göra rejäla satsningar i den andra änden. Vi kan inte backa från det, utan kulturverksamheten som finns bland annat i studieförbunden är en viktig del av det förebyggande arbetet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Folkbildning

Människor behöver få utvecklas tillsammans med andra. På många håll är det just studieförbunden som erbjuder den här mötesplatsen. Man är en av få aktörer, ibland den enda, som erbjuder kulturverksamhet och en mötesplats. Jag tycker mig höra att Sverigedemokraternas representant inte fullt ut förstått varför man stänger lokaler och lägger ned verksamhet på landsbygden. Det beror just på att det mesta av studieförbundens verksamhet bedrivs av ideella krafter. Ska man få ned sina kostnader på grund av neddragna statsstöd är det just de fasta kostnaderna - lokalerna och de få anställda - som man kan minska på. Det här fåtalet anställda behövs för att upprätthålla administration och utföra den omfattande rapportering som krävs av studieförbunden i dag. Då är det lokalerna som är kvar. Därför kommer vi tyvärr på flera håll i landet att se att det är just lokaler som man får avyttra.

Den rådande administrativa situationen är någonting som studieförbunden själva har tagit på sig. Jag tycker att Catarina Deremar redogjorde för det på ett tydligt sätt. Det var studieförbunden själva som upptäckte fusk för några år sedan. Sedan dess har de jobbat stenhårt på att införa nya it-system och ökade kontroller. Man behöver logga in. Som studiecirkelledare behöver man registrera sig med bank-id. Det här är den mest kontrollerade föreningsverksamhet vi har i dagsläget, skulle jag vilja påstå, och det finns väldigt få möjligheter att fuska med de här stöden i dag. Det här har studieförbunden själva infört. Det är inte Sverigedemokraterna och regeringen som har städat upp, eller hur Jonas Andersson nu uttryckte sig, utan studieförbunden har själva velat få till ett kontrollsystem, så att inte pengar ska hamna fel. Det här är människor som vill få ut mesta möjliga verksamhet.

Slutligen vill jag säga någonting om riksrevisionsrapporten, för jag tycker att det förekommer överdrifter och felaktigheter från talarstolen. Det är inte så att Riksrevisionen har sagt att det förekommer omfattande fusk. Det Riksrevisionen säger är att det finns brister i riskbedömning och uppföljningssystem, och detta har man jobbat på sedan dess. Jag tycker att det är viktigt att detta sägs här i talarstolen.

Fru talman! Jag tyckte att jag sa alldeles nyss i talarstolen att jag ställde upp på genomlysningen. Det är jättebra att Riksrevisionen har gjort genomlysningen med de fyra myndigheter som den har kikat på. Det behövs också resurser till framför allt myndigheterna. Man ska inte ålägga föreningslivet en större administrativ börda. Det var det som jag försökte framföra. Jag beklagar om jag var otydlig om det.

Det är väldigt viktigt att vi inte hela tiden ser enskilda avsteg. Jag nämnde att det är 6 miljoner människor som är engagerade i föreningslivet. Det är en väldigt liten andel som utnyttjar systemet och som fuskar på olika sätt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om statlig bidragsgivning till civilsamhället

Då får vi inte rigga ett system som utgår från att sätta dit den lilla gruppen och i det sammanhanget riskera att underminera engagemang och kraft hos alla de andra miljoner människor som är engagerade i civilsamhället. Det är vad jag oroar mig för. Däremot är det jätteviktigt att pengarna går till rätt saker.

När vi nu talar om lotterifrågan tycker jag att det är viktigt att säga att människor ska ha möjlighet att vara med i de organisationer de vill vara med i och att stödja de organisationer de vill stödja. Jag antar att de som i dag köper Socialdemokraternas lotter - jag vet inte vilka de är, för de är inte mina medlemmar - i så fall skulle välja andra sätt att stödja partiet genom bidrag på olika sätt.

Jag tycker fortfarande inte att argumentet att man i så fall skulle köpa andra föreningars lotter håller. Om Sverigedemokraterna och Jonas Andersson vill värna civilsamhällets villkor när det gäller att till exempel att få in medel på olika sätt skulle det vara lämpligt att sluta dra ned på de statliga stöd som jag räknade upp. Det handlar om stöd till konsumentorganisationer, etniska organisationer och fredsorganisationer. Det är en rad bidrag som försvinner. Och inte minst drabbas studieförbunden, som blir av med en tredjedel av det statliga stödet. Där försvinner civilsamhällets pengar med den här regeringens och Sverigedemokraternas politik.

Fru talman! Tack, Jonas Andersson, för frågan!

Det är kanske en lite större debatt. Det har nu kommit ett utredningsförslag om partilotterierna där man inte från utredarens sida förordar ett förbud. Jag har sett att där lyfts resonemanget fram att skulle man förbjuda partilotterierna skulle människor kunna köpa andra lotter, och då skulle det gynna resten av föreningslivet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om statlig bidragsgivning till civilsamhället

Den möjligheten finns redan i dag. Man väljer själv vilken typ av lott man vill köpa. Vill jag stödja IOGT-NTO, vill jag stödja Socialdemokraterna eller vill jag bidra till en annan verksamhet som jag sympatiserar med? Det är upp till svenska folket att bedöma.

Uppenbarligen är det väldigt många människor som vill stödja den folkrörelse som Socialdemokraterna är en del av. Jag tänker att det är en väldigt konstig slutsats att det bara finns ett bestämt antal lotter som människor kan köpa.

Får man inte köpa Socialdemokraternas eller Moderaternas lotter kommer man att köpa de andra föreningarnas lotter. Det håller inte riktigt logiskt, Jonas Andersson.

(Applåder)

(TREDJE VICE TALMANNEN: Som påtalats är det inte den utredningen som ska diskuteras utan Riksrevisionens rapport.)

Fru talman! Jag välkomnar att Riksrevisionen har genomfört denna granskning av bidragsgivningen till civilsamhället hos ett urval av statliga myndigheter. Som Socialdemokraterna och Miljöpartiet tidigare redogjorde för är det väldigt viktigt att bidragen fördelas på ett effektivt sätt och att det finns en bra uppföljning av den verksamhet som bedrivs med hjälp av de statliga medlen. Det svenska föreningslivet är en angelägenhet för en majoritet av vår befolkning. Runt 6 miljoner är aktiva. Det är en fantastisk siffra.

Det finns ett starkt stöd för att skattemedel ska gå till att stötta till exempel idrott, friluftsliv, organisationer som jobbar med sociala frågor, miljöföreningar och kulturaktiviteter. Det ska vara låga trösklar för den som vill vara ideellt engagerad och lätt att göra rätt när det gäller att söka och redovisa offentliga medel.

Därför ställer jag mig bakom Riksrevisionens slutsats att det är hos myndigheterna det behöver göras ett större arbete för att bygga upp en effektiv bidragsgivning och minimera risker för fusk och dubbel utbetalning för samma verksamhet från till exempel två olika myndigheter.

Det som sägs i rapporten om svårigheten för föreningar att ens få reda på vilka bidrag som finns att söka är en viktig poäng. Med en samlad databas och ett mer samlat regelverk blir det mer överskådligt och enklare för föreningarna att hitta det bidrag som passar för just deras verksamhet.

Fru talman! Jag vill i det här sammanhanget lyfta fram en mer generell oro kring bidragsgivningen till civilsamhället och regeringsunderlagets syn på det fria föreningslivet. På område efter område gör regeringen och Sverigedemokraterna neddragningar som påverkar människors möjlighet att bilda sig, organisera sig och påverka samhällsdebatten genom att göra sina röster hörda.

Tidöpartierna försämrar tryggheten och rättssäkerheten för människor med utländsk bakgrund och tar samtidigt bort bidragen till de föreningar inom Siosnätverket som organiserar just den målgruppen. Man har drivit på för ett Natomedlemskap och en ökad inblandning i internationella konflikter och tar samtidigt bort stödet till fredsorganisationerna. Konsumentorganisationerna förlorar statligt stöd av oklara orsaker. Kanske hänger det ihop med Sverigedemokraternas idé om att konsumentföreningarna är för ideologiska.

Man bedriver en miljöpolitik som ökar de skadliga klimatutsläppen och utmålar samtidigt kritiska miljöorganisationer som hot mot demokratin. Den partipolitiska oppositionen vill man försvaga genom att dra undan mattan för finansiering genom lotterier. Man skär också rejält i studieförbundens bidrag. Det kommer vi att prata mer om i nästa debatt.

Fru talman! Om jag ska försöka hitta något positivt noterar jag att regeringen är beredd att göra flera viktiga insatser för att säkra att bidragen till ideella organisationer inte utnyttjas till annat än det avsedda. Därför passar jag i dag på att skicka med en önskan om att det också kan bli fallet för välfärdsföretagen framöver.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om statlig bidragsgivning till civilsamhället

Tyvärr gör regeringen i dag skillnad på olika typer av bidrag beroende på vilken associationsform mottagaren har och tillåter aktiebolag att använda skattemedel avsedda för till exempel vård och skola till helt andra saker. I det här sammanhanget passar det bra med uttrycket att sila mygg och svälja kameler.

Här i talarstolen hör vi gång på gång högersidan oroa sig för fikakvitton som inte redovisats för den ideella kassören. Men man har inga betänkligheter när det gäller miljonbelopp som delas ut till aktieägare i skolföretag eller vårdbolag. För mig är det viktigt att alla de aktörer som får ett ekonomiskt stöd från staten använder medlen till just det som vi i demokratisk ordning har sagt att pengarna ska gå till.

Fru talman! Slutligen vill jag säga något om de kommande förslagen till nya demokrativillkor för föreningslivet. Från Vänsterpartiet har vi tidigare varit kritiska till delar av de demokrativillkor som presenterades av den förra regeringen. Vi hoppas att vi framöver får ett regelverk som fortsatt kan bygga på en hög grad av tillit, självständighet för civilsamhället och möjligheter för organisationer att få stöd att göra rätt i kombination med noggrann uppföljning från ansvariga myndigheter.

Det ser vi som den rätta vägen framåt för att fortsatt ha ett starkt civilsamhälle som kan vara röstbärare för sina medlemmar och som ger människor i vårt land goda möjligheter att bidra med sina idéer och erfarenheter i samhällsdebatten och inför politiskt beslutsfattande. Det starka demokratiska samhället garanteras av alla engagerade människor utanför det här huset. Det är vårt jobb att skapa goda förutsättningar för det engagemanget.

Herr talman! Jag tackar för svaret. Som jag redogjorde för finns det just ekonomiska bekymmer hos kommunerna och föreningarna. Fritidskortet kommer inte att bli av i år. Har ministern och regeringen sett över möjligheten att till exempel använda de 700 miljoner som inte kommer att gå ut till föreningslivet i år till att göra det möjligt att bygga mer lokaler för att göra plats för barn och unga att idrotta framöver? Om det inte finns plats att ta in dem som står i kön blir det bara en subventionering framöver för barn som redan har tagit sig in i föreningslivet.

Herr talman! Min fråga går också till statsrådet Forssmed.

Det råder stor brist på idrottslokaler runt om i Sverige. En tredjedel av föreningarna med barn- och ungdomsidrott uppger att det råder brist på träningstider och plats för deras verksamhet. Många kommuner har en väldigt ansträngd ekonomi på grund av de alltför låga statsbidragen från regeringen. Det gör det svårt att dra igång nya byggprojekt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Samtidigt duggar rapporterna tätt om att barn är alltför stillasittande. Jag vet att ministern delar min uppfattning att det är en problematisk situation.

En viktig aktör för att få till fler idrottsplatser är Allmänna arvsfonden. Förra året satsade man drygt 235 miljoner till det så kallade lokalstödet, som räckte till 83 olika projekt. Jag fick höra ett fint exempel från Västerås i går, där kägelföreningen KK Bataljon har kunnat bygga sex nya tillgänglighetsanpassade kägelbanor med generöst stöd från arvsfonden.

När det behövs nya lokaler runt om i landet förstår jag att till exempel RF är väldigt oroade över rapporten kring nedläggning av arvsfonden.

Jag vill fråga ministern hur regeringen tänker arbeta för fler platser för idrott och hur han ser på framtiden för lokalbidraget från Allmänna arvsfonden.

Herr talman! Jag vet inte riktigt om jag fick svar på min fråga. Men nu är jag kanske här för att svara på Kristina Axén Olins frågor, så jag ska i varje fall göra mitt bästa.

Sedan till frågan om att flytta på verksamhet. Jag hoppas att man i Stockholms stad har tänkt på att man ska hitta en ny plats för ridhuset. Det är väldigt viktigt att det finns plats för ridsporten. Jag har själv som kommunpolitiker fattat den typen av beslut om att flytta ridverksamhet för bostadsbyggande.

Det är viktigt att man gör det i dialog med den förening det berör. Det är alltid tufft att hitta nya platser. Men ibland kan man behöva fatta den typen av beslut. Jag vill inte säga att någon har gjort rätt eller fel när jag inte har läst underlag eller satt mig in i den verksamheten.

När det gäller kommunernas ekonomi var min grundkritik i mitt anförande att man från regeringen och Sverigedemokraterna inte tillskjuter tillräckligt mycket medel. SKR har beskrivit att det behövs 28 miljarder till kommuner och regioner för att bara ligga kvar på dagens nivå.

Vill man till exempel ha en ambitionshöjning för kulturskolan behöver man tillföra extra medel. Jag vet att kommunerna föredrar generella statsbidrag. Vi har försökt att göra en liten kombination. Vi föreslår en hög andel generella stöd i vår budget men också en del riktade stöd just för det nationella uppdraget.

Det handlar också om att stötta kommuner som vill ta bort avgiften till kulturskolan. Vi vet att den är ett hinder. Många barn tar inte ens med sig blanketten till sina föräldrar när det finns möjlighet att anmäla sig till kulturskolan för att de vet att föräldrarna inte har råd. Det är bara jobbigt att se besvikelsen hos föräldrarna när de behöver säga nej.

Det är den realiteten som många barn har i dag. Där behöver vi från staten stötta kommunerna med de generella statsstöden men också stöd riktat för barns och ungas kultur- och idrottsverksamhet.

Herr talman! Det blir jättesvårt för mig att svara på vad som har hänt i Stockholms stad. Jag vet att många kommunpolitiker har det väldigt tufft när det gäller bostadsbristen men också bristen på kulturlokaler och idrottsytor.

Det är därför som vi föreslår att staten ska gå in och hjälpa till med både investeringsstöd för bostadsbyggande och investeringsfonden för idrottsytor. Vi vet också att många kommuner har idrottshallar som är i väldigt dåligt skick. Man skulle behöva tillgänglighetsanpassa dem och renovera dem. Det tycker vi också att staten i det här läget skulle kunna stötta med. Det är några av de förslag som vi har lagt fram.

Vi har också tittat på skrivningarna i plan- och bygglagen där ordet idrott i dag inte finns med. Skulle man ändra så att det inte bara handlar om att man till exempel tvingas anlägga cykelbanor utan skriver att idrott ska finnas med i checklistorna när kommunerna ska planera områden kan man få in idrottsytor på ett naturligt sätt redan på planeringsstadiet.

Jag vet att många storstadsregioner har det svårt när det är bostadsbrist och man samtidigt försöker att få till utrymmen för rekreation. Vi tror att det skulle vara bra att man i plan- och bygglagen tydliggör att idrott ska finnas med på planeringsstadiet.

När det gäller kulturskolan är det ett bekymmer att det är så få barn som har tillträde, och köerna är väldigt långa. Det är beklagligt att det var en sväng förra mandatperioden när regeringens budget inte gick igenom, utan det var oppositionens budget som gick igenom. Då försvann satsningen på Kulturskoleklivet. Det blev bara halva kvar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kultur, medier, trossamfund och fritid

Den satsningen skulle möjliggöra för fler att bli kulturskolepedagoger. Det finns en lärarbrist. Man kan inte ta emot alla de elever som i dag finns i kö. Finns det några planer från regeringen att titta på att utöka antalet platser för kulturskolepedagoger?

Herr talman! Ska man förstå vilken effekt regeringens budget får för svenskt föreningsliv och svensk kultursektor nästa år räcker det inte med att läsa utgiftsområde 17, som ska debatteras här i dag. Därför tänker jag delvis uppehålla mig vid problemen med regeringens hela budgetförslag och samtidigt beröra en del av Vänsterpartiets förslag som ryms inom det här utgiftsområdet. Vi lägger närmare 2,2 miljarder mer på det än vad regeringen gör.

Herr talman! En stor del av dagens kultur, idrotts- och föreningsliv bärs upp av kommuner och regioner. De har till exempel hand om bibliotek, kulturskolor, länsteatrar, museer, orkestrar, idrottshallar, simhallar, fritidsgårdar och föreningsbidrag.

Redan i år har det ekonomiska läget varit väldigt tufft, och nästa år ser det ut att bli ännu tuffare. Alla eventuella reserver är tömda. Det saknas alltså stora summor. Runt om i landet sitter kommun- och regionpolitiker och sliter sitt hår.

Hur ska man kunna göra någonting åt skolresultaten? Det är många elever som inte får det stöd de behöver.

Hur ska man kunna göra någonting åt köerna i vården? Sjuka människor har rätt att få den vård de behöver.

En del känner sig tvingade att höja skatten, men i många delar av landet är kommunalskatten redan hög, och det känns tufft när man vet att många hushåll har en svår ekonomisk situation.

I det här läget får många verksamheter inom kultur och idrott neddragningar. I går släppte Kulturskolerådet en rapport byggd på svar från 200 kommuner. Närmare hälften av kulturskolorna räknar med mindre resurser kommande år. Den andra hälften räknar med att ligga kvar på samma bidragsnivå trots ökade utgifter för hyror, löner och så vidare. Pengarna kommer inte att räcka till lika många pedagoger. De långa köerna till kulturskolorna kommer att bli ännu längre.

Det är bra att regeringen bestämt sig för att lägga tillbaka de 100 miljonerna i det statliga stödet. Det ger kulturskolorna möjlighet att utveckla delar av sin verksamhet. Men när det saknas pengar till grunderna, det vill säga lokaler, pedagogernas löner och så vidare, blir det i slutändan mindre kulturverksamhet för barn runt om i vårt land.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kultur, medier, trossamfund och fritid

Herr talman! I Vänsterpartiets budget finns medel till kommuner och regioner så att de kan upprätthålla en bra välfärd för landets invånare. Inför höstbudgetarbetet framförde Sveriges Kommuner och Regioner, SKR, att det behövdes 28 miljarder bara för att behålla nuvarande servicenivå - och det är en nivå som många invånare tycker är alldeles för låg. Man vill ha en starkare välfärd. Vänsterpartiet har därför avsatt 30 miljarder i generella stöd och ett stort antal riktade stöd till exempelvis socialtjänst, skola och förebyggande insatser.

Vi måste ge alla barn en bra start i livet och ha snabba insatser redo för dem som är på väg åt fel håll, in i kriminalitet eller missbruk. Det behövs även snabba insatser för den som halkar efter i skolan.

Vi menar att kulturen också är en viktig del av en stark välfärd. Utöver de generella statsbidragen lägger vi därför till exempel 100 miljoner extra på kulturskolorna för att stärka utvecklingen och 300 miljoner för att man ska kunna ta bort avgifter. Vi vet att avgifterna i många kommuner i dag är så höga att de utestänger barn från ekonomiskt utsatta familjer. Vi lägger också riktade medel på folkbibliotek och satsar på skolbiblioteken.

Förr sa många stolt att Sverige ska vara en kunskapsnation, men det begreppet urholkas alltmer. Vi måste tillgängliggöra kunskap på många sätt. Folkbildningen och biblioteken ska ha en självklar plats på fler ställen i landet, inte färre. De senaste decennierna har kommunerna tvingats stänga hundratals biblioteksfilialer, och det skapar höga trösklar för till exempel stressade småbarnsfamiljer som får ta sig till en helt annan del av kommunen för att låna böcker. Behöver de dessutom göra resan med kollektivtrafik, som kan vara både dyr och ha dålig turtäthet, blir det återigen en klassfråga vem som tar del av kulturen - i det här fallet bibliotekens utbud.

Regeringen vill satsa på läsningen och skolbiblioteken, säger man. Men även i det här fallet gör man bara en liten riktad insats. Man lägger ett fint tak på ett ruttet hus. Här återkommer alltså husparallellerna.

I går lyssnade jag på Åsa Fahlén, som är ordförande för fackförbundet Sveriges Lärare, som beskrev hur förskolepedagogerna - som faktiskt är de som har möjlighet att introducera böcker och läsning i barns liv - jobbar i alldeles för stora barngrupper. Skolverkets rekommendation för storleken på barngrupper överskrids i 10 000 fall i dag. Mellan 85 och 90 procent av personalen jobbar i för stora barngrupper.

Lärarna på lågstadiet har svårt att hinna hjälpa alla som inte har knäckt läskoden och som skulle behöva extra stöd. Det är först i årskurs 9, när det är dags för slutbetygen, som man sätter in den största andelen specialpedagogiska insatser. Det är ju när barnen har år av skolmisslyckanden bakom sig! Jag blir fruktansvärt provocerad när jag ser liberala och moderata ministrar vifta med böcker, prata om pärmar i stället för skärmar och slå sig för bröstet för att man ska införa läslistor och kulturkanon för lärare att använda sig av. De ska få tips om vilka böcker man ska köpa in och låta eleverna läsa. Jag tycker att det är alldeles för långt från den verklighet som dagens elever och lärare vistas i. Man blir faktiskt lite mörkrädd.

Vi behöver mer resurser till landets skolor och förskolor, och lärarna behöver få nya kollegor, bland annat i form av skolbibliotekarier och kulturpedagoger. Det behövs en lagstiftning om alla elevers rätt till bemannade skolbibliotek. Det behövs också fler platser på högskolan för att utbilda skolbibliotekarier och stöd till kommunerna för att få till de fysiska bibliotek som saknas runt om i landets skolor. Om sedan barnen som lär sig ska läsa på en lärplatta, lyssna på en ljudbok eller läsa i en fysisk bok tycker jag inte att klåfingriga ministrar ska bestämma.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kultur, medier, trossamfund och fritid

Herr talman! Låt mig närmare analysera ett annat område vi behandlar i dagens budget: idrotten. Även här vill regeringen gärna lyfta sina satsningar på idrott i utsatta områden. Vi pratade nyligen här om fritidskortet. Jag tycker att detta är bra insatser, men de är inte tillräckliga. Det är bra att man nu tar ett nytt grepp för att fler barn ska kunna vara aktiva i en idrottsförening. Jag vet att det är Roland Utbult och Kristdemokraterna som har drivit på för detta. För många familjer är det inte möjligt att låta barnen idrotta organiserat på grund av höga avgifter och kostnader för utrustning och resor.

Men det som också saknas på många håll i landet är utrymme för träning och tävling. Föreningar får redan i dag säga nej till många barn som vill vara med eftersom det saknas plats att hålla till på. Risken är nu stor att fritidskortet bara blir en subventionering för dem som redan är inne i föreningslivet, som redan har råd och som är med i ett lag eller pysslar med idrott eller kultur. Det kanske inte blir så många nya aktiva som man tänkt sig. Det här skulle jag vilja att man tar ett nytt tag kring.

Från Vänsterpartiet har vi under många år väckt motioner och lagt fram budgetförslag som skulle innebära att man ger föreningar och kommuner stöd att skapa fler platser för idrottande, till exempel genom en statlig investeringsfond och en nationell stödfunktion som kan hjälpa till med att utforma framtidens aktivitetsytor. Många av oss har varit i Danmark och sett fina exempel på hur de med hjälp av experter och arkitekter kunnat tänka nytt kring aktivitetshallar. I vårt förslag finns det 425 miljoner mer för idrottssatsningar, plus de här investeringspengarna. Vi vill rikta en del av dessa medel direkt till parasporten för att personer med funktionsnedsättning ska kunna hitta en idrott de gillar.

Herr talman! Nu har jag pratat länge om de problem som finns i den offentliga kultursektorn och i idrotten och måste få fokusera en stund på det som görs inom civilsamhället. De ideella organisationerna erbjuder människor möjlighet till ett aktivt och rikare liv genom kultur, bildning, idrott, friluftsliv, hantverk, miljöarbete eller engagemang inom social verksamhet. Det är i föreningslivet som alla kan hitta ett socialt sammanhang och bryta ensamheten, lära sig ett nytt språk eller utöva någon annan aktivitet som gör att man får ett stärkt självförtroende. Miljoner invånare är aktiva i en eller flera föreningar, och det här rika engagemanget är en väsentlig ingrediens i vår demokrati. Det är där människor i praktiken får utöva föreningsdemokrati, argumentera och ta plats. De här organisationerna fungerar också som röstbärare för dem som annars inte skulle kunna göra sig hörda och som experter när vi ska stifta nya lagar eller göra förändringar på lokal och regional nivå.

Förutom de här nedskärningarna på studieförbunden är jag nu orolig för att även en rad andra organisationer blir av med sina bidrag, såsom konsumentföreningar och etniska organisationer. Man försvårar också, som tidigare talare har varit inne på, för lotterierna. Det är redan i dag väldigt krångliga regelverk och dyra certifieringsprocesser för de allmännyttiga lotterierna. Man vill nu försvåra för partier att delta i lotteriverksamhet. Det är flera olika delar som vi ser kommer att slå hårt mot civilsamhället. Jag tycker att det är mycket olyckligt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kultur, medier, trossamfund och fritid

Herr talman! Jag har dragit över min talartid lite grann, men jag tror ändå att jag behöver lägga lite tid på att prata om det här med fusket inom studieförbunden. Vi som sitter här i kammaren har haft den här debatten väldigt många gånger, men inför dem som lyssnar för första gången behöver jag motsäga en del av det som framförts som fakta i talarstolen. Det blir som något slags modern vandringssägen med de här fusksiffrorna.

Det började med att Alexander Christiansson här i talarstolen hävdade att studieförbunden skulle fuska i 44 procent av verksamheten. Detta finns det ingen granskning som visar. Antingen har han inte läst Riksrevisionens rapport eller så läser han den som fan läser Bibeln, som man brukar säga.

För några år sedan var det så att studieförbunden blev utsatta för fusk. Människor registrerade studiecirklar hos flera studieförbund för att på oriktigt sätt få ut ersättning. Det är en typ av bedrägerier som studieförbunden blivit utsatta för. Man hade inte tillräckligt bra kontrollsystem. Sedan dess har man upprättat det it-system som Amanda Lind berättade om, där registren kan samköras. Man har infört kontroller och krav på inloggning med bank-id. Man har alltså gjort en rad saker för att komma till rätta med de luckor som funnits och täppa till hålen. Det här är en typ av samkörning som jag vet att många myndigheter gärna skulle vilja ha för att kunna hitta människor som försöker utnyttja systemet och fuska.

Jag återgår till vad Riksrevisionen skriver i sin rapport. Det man bland annat har gjort är att titta på en särskild typ av arrangemang där folkbildning anordnas tillsammans med en annan organisation. Den delen rör runt 3-5 procent av den totala budgeten för folkbildningen inom studieförbunden. Man har tittat på en specifik månad när man gjort sin granskning. Under den månaden handlar det om ett hundratal arrangemang, och för 44 procent av dem fanns det inte tillräckligt underlag - kvitton, verifikationer och så vidare.

Det är alltså därifrån siffran 44 procent kommer. Man har tittat på 3 procent av verksamheten under en månad. Det är en väldigt liten del. Det handlar alltså inte om att den här verksamheten inte har genomförts, utan om att det inte har funnits ordentligt med underlag för att kunna betala ut pengarna. Det är fel; så ska man inte göra. Men det betyder inte att 44 procent av studieförbundens verksamhet är fusk och kan skäras ned och att man på något vis ska straffa de här organisationerna när det är människor som har utsatt systemet för bedrägerier.

Herr talman! Nu får jag kanske nöja mig. Jag antar att jag kommer att få några repliker, så att vi får chansen att fortsätta prata om det här.

Herr talman! Från Vänsterpartiet har vi alltså så många förslag i dagens betänkande att vi behöver vara två talare för att hinna med att berätta om allt.

Jag tänkte till att börja med fokusera på möjligheten att fatta objektiva beslut vid tilldelningen av ett nytt mediestöd. Det är centralt att ett så här viktigt stöd, som för många tidningar är avgörande för fortsatt verksamhet, är förutsägbart och inte riskerar att präglas av politiska strömningar. Den exakta ekonomiska nivån kommer att vara svår att förutse, som många talare före mig har berättat om. Men det som behöver bli tydligt är hur man kvalificerar sig. Det måste gå att sätta upp tydliga bedömningskriterier som alla bolag kan förhålla sig till.

En skrivning som kan ställa till svårigheter när det gäller detta är den om det nya demokratikriteriet, som tidigare talare också berört. I förslaget från regeringen står det att mediestöd ska kunna betalas ut till nyhetsmedier som inte väsentligt verkar mot grunderna för det demokratiska statsskicket. Vad innebär då "väsentligt", är min fråga. Får man göra det lite grann, ibland? Vad innebär det? I var femte publicering, eller i en publicering om året? Och vad innebär det att verka mot grunderna? Kan man på ledarplats till exempel förespråka ett samhälle som styrs på ett helt annat sätt än dagens samhälle?

Vi i Vänsterpartiet har precis som många andra känt att det tar emot att ge högerextrema medier statligt stöd. Vi har ställt oss frågan: Ska skattebetalarna verkligen hjälpa till att finansiera krafter som vill stjälpa dagens demokratiska ordning? Men att införa ett demokrativillkor är verkligen att öppna Pandoras ask. Det är svårt att förutse effekterna av att ändra viktiga principer om tryck- och yttrandefrihet som gällt väldigt länge.

Denna oro syns också i flera av remissvaren. Min kollega Jessica Wetterling lyfte till exempel Journalistförbundets invändningar. Men också andra organisationer, myndigheter och universitet menar i sina remissvar att frågan inte har problematiserats tillräckligt vare sig i utredningen som ligger till grund för propositionen eller i regeringens förslag. Publicistklubben, exempelvis, menar att det blir väldigt svårt att göra en objektiv och opolitisk bedömning i mediestödsnämnden. Journalistförbundet lyfter upp viktiga argument om fri åsiktsbildning och pressfrihet.

Det finns redan i dag gränser uppsatta i tryckfrihetsförordningen, och överträdelser kan prövas i domstol. Det blir, menar jag, väldigt konstigt att genom mediestödsnämndens prövning införa ett parallellt spår med ett eget regelverk. Särskilt problematiskt blir det när man inte samtidigt inför en möjlighet att överklaga. Blir man underkänd i denna process och stämplad som en odemokratisk tidning har man inte möjlighet att överklaga, och det blir svårt att få upprättelse.

Från Vänsterpartiets sida menar vi att detta innebär viktiga avsteg från en ordning som fungerat väl. Vi menar också att det hade varit mycket viktigare med ett förslag för att försöka komma till rätta med aktörer som sprider hatpropaganda, genom att täppa till det hål i lagstiftningen som gör att man i dag kan publicera uttalanden men slippa åtal för hets mot folkgrupp genom att plocka ned publiceringarna inom två veckor. Där hade man kunnat göra verklig nytta i stället för att införa demokrativillkoret.

Jag ska också passa på att nämna några av de ytterligare reservationer vi har från Vänsterpartiets sida.

Vi har kikat på frågan om tidskriftsstöd. Den utredning som Robert Hannah lyfte tidigare är ett steg på vägen, men där pratas det om ett ganska begränsat stöd. Vi skulle vilja se ett permanent och långsiktigt stöd för tidskrifterna. Det finns i dag ett litet stöd för kulturtidskrifter, men det är väldigt översökt. Vi skulle vilja se att man tog ett samlat grepp kring både de tidskrifter som har nyhetsjournalistik och kulturtidskrifterna och såg till att det blir ett långsiktigt stöd.

Jag vill också lyfta frågan om minoritetsspråk, som det inte har pratats så mycket om i dag. I de föreskrifter som föreslås görs vissa undantag för nyhetsmedier på minoritetsspråk. Vi tycker att man också skulle kika på möjligheterna för redaktioner att verka över landsgränserna, eftersom vi vet att både samiska och meänkieli pratas över landsgränserna. Det är viktigt för en redaktion att kunna agera på en nordisk marknad, så att säga. Här skulle vi också vilja se en utredning.

Jag vill också påpeka att finansieringsfrågan skulle kunna lösas. Många inom branschen är oroliga för att pengarna inte ska räcka till alla syften, alla delar, alla lokaltidningar och så vidare. Vi från Vänsterpartiet har helt enkelt budgeterat för ett högre belopp. Nu när gratistidningarna kommit in i systemet och det finns många osäkerheter behöver vi skjuta till pengar. I vår budget finns det därför 500 miljoner mer än regeringen har anslagit. Vi ser att detta är ett sätt att lösa en del av dessa svårigheter.

Jag sitter med i en kommitté som jobbar med public service-frågan, så jag vill lite kort nämna demokrativillkoret även i det sammanhanget. Det finns i propositionen en jämförelse med de demokratiskrivningar som finns i regleringen av public service. Jag vill inte föregripa de diskussioner vi har där, men jag vill ändå skicka med åhörarna att det är viss skillnad mellan att sätta upp sändningsvillkor för våra gemensamt ägda bolag, Sveriges Television, Sveriges Radio och Utbildningsradion, och att, som man gör i den här förordningen, granska och bedöma innehållet i privata nyhetsmedier. Jag tycker ändå att vi skulle kunna komma överens om att det är lite olika saker. Man kan inte direkt dra paralleller mellan ett demokrativillkor i sändningstillståndet för public service och ett demokrativillkor i det här systemet.

Slutligen, herr talman, måste jag också säga något om Sverigedemokraternas inledande anförande. Jag blev väldigt förskräckt när jag lyssnade på Victoria Tiblom. De bevekelsegrunder för ett nytt mediestöd som Sverigedemokraterna lyfter var väldigt oroväckande. Det lät faktiskt som att man vill bli av med en rad tidningar som har en röd ledarsida. Det är kanske inte så oväntat att Sverigedemokraterna är kritiska till röd politik, men jag tycker ändå att det är överraskande att man så öppet här i kammaren argumenterar för en minskad mångfald av åsikter inom pressen.

Skulle alla andratidningar på de sju, tror jag att det var, orter som räknades upp här försvinna och skulle dessutom en rad av de nationella mindre vänstertidningarna ha svårt att fortsätta får vi en total dominans av högertidningar - tidningar med högerprofil på ledarsidan. Det är verkligen alarmerande att SD säger sig vilja se ett system som faktiskt riskerar att försämra den fria åsiktsbildningen.

Från Vänsterpartiet menar vi att man, om man på allvar står upp för demokratin, också måste ge utrymme för åsikter som man inte själv delar. Den friheten måste finnas, både i medier och, förstås, här i riksdagens kammare.

Ett hållbart mediestöd för hela landet

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 14.)

Fru talman! Tack för svaret, ministern!

"Bygger ut" tycker jag nog är en försköning när man knappt lägger tillbaka de resurser som togs bort i den förra budgeten. Jag är fortfarande orolig att Mats Persson som ansvarig minister inte har satt sig in i konsekvenserna av det egna budgetförslaget.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Jag funderar nu på om risken är att denna kostnadsbörda lämpas över på regioner och kommuner, som redan har ett väldigt tufft uppdrag med nedskärningar i välfärden på grund av bristande uppräkningar. Min följdfråga blir därför: Om inte studieförbunden kan upprätthålla bildningsuppdraget på mindre orter och i glesbygd, vem anser då ministern ska kliva in och göra det?

Fru talman! Under 2022 deltog runt 780 000 personer i studiecirklar. Närmare 9 miljoner besökare gick på något av studieförbundens kulturarrangemang. Utöver folkbiblioteken är studieförbunden den enda kulturaktör som finns i landets alla kommuner. Boende i landsbygdskommuner deltar i mycket högre grad än storstadsborna i studiecirklar.

Nu har regeringen bestämt sig för att skära ned rejält på denna viktiga infrastruktur, som i över hundra år har gett människor en möjlighet till bildning, socialt samspel, kulturupplevelser och lärande livet igenom. Runt en tredjedel av dagens statliga stöd kommer att vara borta före nästa val.

Mats Persson sa i en intervju i SVT att man inte kan ge allt till alla och att man måste prioritera, och det är förstås sant. I går när vi fick se budgeten kunde vi konstatera att regeringen har prioriterat sänkt skatt på snus framför bildning och kultur på mindre orter och i glesbygd.

Min fråga till utbildningsministern är: Gjorde regeringen någon analys av konsekvenserna för glesbygdens kulturliv och människors möjlighet till bildning i hela landet innan man bestämde sig för att skära ned de statliga anslagen till studieförbunden, och vad kom man i så fall fram till?

Herr talman! Tack för svaret, Jonas Andersson. Det var kanske inte något riktigt svar på min fråga, men man ska vara artig och tacka i varje fall.

Det är viktigt att vi ser de problem som finns. Men vi ska inte generalisera och smutskasta hela studieförbundsrörelsen och hela folkbildningstanken. Det är tyvärr där jag tycker att vi ofta hamnar när Sverigedemokraterna resonerar om de här frågorna.

Det jag ville säga med mitt anförande var att jag ser vikten av att det finns god fritidsverksamhet. Det kan vara i studieförbundens regi, kommunens regi eller i annan ideell verksamhets regi.

Vi ska inte heller vara naiva och tro att allting är svart eller vitt, att ungdomar antingen är onda eller goda, antingen kriminella eller inte kriminella.

Det jag ville lyfta fram var hur viktigt det är att vi når de unga i de områden där de riskerar att hamna i kriminalitet. Där är studieförbunden en väldigt viktig aktör, precis som andra ideella organisationer.

Det jag ville säga med mitt anförande var att vi ska skapa väldigt goda förutsättningar för den typen av verksamhet. Sedan kan såväl studieförbund som kommunens fritidsgårdar få bekymmer med att det blir kriminella klickar som dominerar, tränger ut och gör att andra ungdomar inte vågar sig dit eller så.

Det är reella problem i en del av landets kommuner som vi absolut ser och är med och diskuterar. Men det jag vänder mig emot är den typ av generaliserande och överdrivna ord från Sverigedemokraternas sida i de här sammanhangen.

Det jag sa i mitt anförande var att vi välkomnar Riksrevisionens genomlysning. Vi tycker att det är väldigt bra att studieförbunden tillsammans har tagit tag i att skapa uppföljningssystem och it-system som har varit väldigt bra.

Jag ser också att man nu gör en insats för att skapa ett nytt system som inte ska vara det timjagande och volymdrivande, som Johan Andersson lyfte fram i sitt anförande. Det har också studieförbunden tagit tag i nu, för de har sett att det inte har varit ett lyckat system. Detta initiativ välkomnar jag.

Herr talman! Jag uppfattade det absolut som att Jonas Andersson menade att det var ett stort problem att statsbidraget till folkbildningen i stället hamnat på en fritidsgård i Botkyrka. Det var så jag uppfattade att Jonas Andersson ville att det skulle uppfattas. Om det var så att jag missförstod får jag be om ursäkt. Det är viktigt att vi nu får chansen att reda ut det.

Det har funnits stora problem med fusk inom studieförbunden. Det tycker jag att vi ska klargöra. Men vi ska inte blanda in sådant som inte hör hit. Problemen är stora nog utan att vi blandar bort korten och börjar att tala om kommunal verksamhet och sådant som vi här ifrån riksdagen varken styr eller reglerar.

Därför tyckte jag att det var viktigt att i mitt anförande klargöra att fritidsgårdarna är kommunernas verksamhet. Jag har därför heller ingen möjlighet att uttala mig om den verksamhet som har varit i en kommun på en fritidsgård.

Jag kan säga lite mer generellt att jag tycker att det är viktigt att ungdomar som växer upp och pendlar mellan att finnas i socialt trygga, vettiga sammanhang som en fritidsgård kan utgöra och att kanske också finnas i kriminella sammanhang får möta trygga vuxna och får en möjlighet att hitta ett sammanhang som inte är det kriminella gänget.

Därför är det väldigt viktigt att vi har bra fritidsgårdar i alla landets kommuner. De ska ha kunskap och kompetens att välkomna också ungdomar som ligger i riskzon för kriminalitet. Ibland innebär det att människor som har begått brott också sitter och spelar tv-spel.

Jag tycker att det är väldigt viktigt att ungdomar får sitta och spela tv-spel med fritidsgårdspersonal i stället för att stå på torget och sälja droger. Jag vill fråga Jonas Andersson vad han tycker om den saken.

Herr talman! Folkbildningen har historiskt varit en väldigt viktig faktor i framväxten av vår demokrati. I dag utgör studieförbund och folkhögskolor en grundbult i arbetet för att stärka människors bildning och tro på sin egen möjlighet att delta i samhällsbygget. Studieförbunden stöttar upp det övriga föreningslivet i landets alla kommuner och bidrar till viktiga möten mellan människor. Folkhögskolorna finns från norr till söder, i glesbygd och i storstad.

Folkbildningens aktörer har stor kulturverksamhet och bidrar i stor utsträckning till att människor inspireras, får möta nya uttryckssätt och själva får utveckla sin kreativitet. Det här är några av anledningarna till att det offentliga på kommunal, regional och statlig nivå ska bidra till finansieringen av folkbildningen.

Herr talman! Tyvärr finns det människor och företag som försöker sko sig själva på våra gemensamma resurser. Det ser vi såväl inom offentlig välfärd som inom socialförsäkringssystemet och civilsamhället. Det är en viktig uppgift för beslutsfattare att skapa generösa system som inte kräver alltför mycket krånglig administration av den enskilde men som samtidigt skapar möjligheter till uppföljning och transparens kring användningen av skattemedel. För mig som vänsterpartist är det viktigt att slå vakt om ett starkt och fritt civilsamhälle och goda förutsättningar för det ideella engagemanget.

Herr talman! Jag kan inte låta bli att notera hur olika de borgerliga partierna i regeringen och Sverigedemokraterna resonerar när det gäller kraven på de ideella och offentliga aktörerna inom folkbildningen jämfört med hur de ser på bolag i en annan del av utbildningssystemet. Tidigare i dag diskuterades i kammaren huruvida offentlighetsprincipen ska gälla för de aktörer som driver grundskolor och gymnasieskolor. Regeringens och Sverigedemokraternas linje är att skolbolag ska kunna plocka ut skattepengar helt oreglerat och stoppa dem i egen ficka samt att insynen ska vara begränsad, medan de kräver redovisning av varenda fikakvitto från den ideella studiecirkeln. Varför denna inkonsekvens? Det kan man fråga sig.

Herr talman! Jag vill också passa på att rätta Jonas Andersson. Han påstod nyss här i talarstolen att fritidsgårdsverksamheten i Botkyrka finansieras genom statsbidraget till studieförbundet ABF. Det stämmer absolut inte. Det är kommunerna som bestämmer vem som ska driva fritidsgårdsverksamhet, och det är kommunerna som finansierar fritidsgårdsverksamheten.

Herr talman! Sedan studieförbunden upptäckte oegentligheter i inrapporteringen av studietimmar har stora insatser gjorts för att skärpa det interna regelverket, och nya it-verktyg har tagits fram för att få ökad kontroll på verksamheten. Både Folkbildningsrådet och studieförbunden har spelat en viktig roll i det arbetet. Särskilt viktigt har framtagandet av ett gemensamt verksamhetssystem varit. Där kan studieförbunden jämföra deltagarlistor för att minska risken för fusk.

Jag välkomnar nu att även Riksrevisionen genomlyst rutinerna för effektiv kontroll och uppföljning för att kunna ge ytterligare rekommendationer till studieförbunden och regeringen. Varje punkt är var och en för sig välmotiverad, men det är nu viktigt att noga följa hur de nya rutinerna sammantaget påverkar belastningen för de ideellt engagerade, så att vi inte tappar deras kraft och initiativ. Det ska vara lätt att göra rätt, och såväl studieförbunden som Folkbildningsrådet behöver ha ekonomiska resurser för att klara en ökad administration kring det statliga bidraget.

Herr talman! Just därför är det oroande att ta del av det förslag från regeringen som nu är ute på remiss. Där framställer man det som att studieförbunden har god ekonomi samtidigt som folkhögskolorna har det väldigt tufft. Det stämmer inte med verkligheten, då studieförbundens anslag från kommunerna mer än halverats det senaste decenniet.

Men det är inte själva verklighetsbeskrivningen i sig som är oroande utan att den förekommer i ett förslag som handlar om att flytta makten att fördela pengar mellan folkhögskolorna och studieförbunden från Folkbildningsrådet till staten. Då ligger det i farans riktning att regeringen tänker sig att avhjälpa ekonomiska bekymmer hos folkhögskolorna genom att flytta pengar från studieförbunden. Den ansvariga ministern Mats Persson hävdar att det inte är så och att man inte planerar några ytterligare nedskärningar men har inte velat svara på varför det då är så bråttom att fatta beslutet om den här omorganisationen.

Det pågår just nu en utredning som tillsattes av den förra regeringen och som ska titta på styrningen och uppföljningen av folkbildningen. Utredaren Christer Nylander har också fått i uppdrag att kika på just den här typen av förändringar. I den utredningen kan man göra en ordentlig genomlysning av konsekvenserna och inte hasta fram. Det är så vi brukar göra innan stora förändringar ska göras: Vi utreder och tar ett helhetsgrepp om frågorna.

Herr talman! Vänsterpartiet anser att både folkhögskolorna och studieförbunden behöver en förstärkt ekonomi. Regeringen kapar rejält i budgeten till folkbildningen i år. Det har till exempel inneburit att pengarna för att ge asylsökande och ukrainska flyktingar en chans att lära sig svenska tog slut redan i april. De riktade insatserna till föräldralediga och för dem som står långt ifrån arbetsmarknaden tog regeringen helt bort.

I vårt budgetförslag för i år fanns 680 miljoner mer än i regeringens och Sverigedemokraternas. Vi vill se fler utbildningsplatser och en högre ersättning per plats inom folkhögskolan.

Många deltagare har skolmisslyckanden bakom sig. Vi hörde exempel här tidigare från Amanda Lind. Det är inte sällan på grund av en neuropsykiatrisk diagnos som man kan behöva extra stöd. Många på allmän kurs har också varit en kortare tid i Sverige och kan behöva anpassningar utifrån det.

Samtidigt har inte folkhögskolorna varit med i de statliga lönesatsningarna på lärarna och får svårt att konkurrera med löner. Under pandemin kunde man inte genomföra kortkurser, konferenser och sommaraktiviteter, och internaten stod tomma. Det har tömt många skolors kassor.

Just internaten, möjligheten för studerande att bo på skolan, är en viktig del av utbildningsformen. Det är många gånger en förutsättning för att man ska kunna studera på en folkhögskola då många ligger i glesbygd, eller på platser som saknar god kollektivtrafik.

Men när ersättningen är låg och många skolbyggnader är gamla kan underhållskostnader tränga ut andra behov. Vi har föreslagit att en utredning just ska titta på om man kan instifta ett särskilt bidrag till folkhögskolor som har internat.

I ett läge där arbetslösheten är hög och många ungdomar gått ut gymnasiet utan fullständiga betyg kan folkbildningen spela en viktig roll. Med sin särskilda pedagogik som utgår från varje deltagares förkunskaper, intresse och styrkor når man goda resultat.

Jag tror att var och en av oss som lyssnar till den här debatten har människor omkring sig som lärt sig nya saker om sig själv, sina medmänniskor och samhället genom en studiecirkel eller en folkhögskolekurs.

Slutligen vill jag passa på att tacka alla dem som dagligen gör en insats inom folkbildningen, alla lärare, cirkelledare och deltagare som delar med sig av tankar och kunskap och utvecklas tillsammans.

Jag tackar också alla andra anställda som gör lärandet möjligt och som utvecklar våra bostadsområden, ser till att vi får kultur i alla landsändar och att möten kan hållas, såväl digitalt som med en kopp kaffe och en god kaka till.

Folkbildningen har betytt mycket för utvecklingen av vår demokrati. Förhoppningsvis kan den få fortsätta att spela den rollen i hundra år till.

(Applåder)

Fru talman! Det finns verkligen en stor spännvidd i de frågor som samsas i det här betänkandet. Bara från mitt parti, Vänsterpartiet, finns förslag rörande samiska språk, samisk kultur, bibliotek, litteraturstöd samt kultur och idrott för personer med funktionsnedsättning. Jag står förstås bakom alla våra förslag men yrkar bifall endast till reservation 5.

Fru talman! Förtryck av nationella minoriteter och politik för tvångsassimilering är en mörk och ännu på många sätt obearbetad del av Sveriges historia som lever kvar och har konsekvenser även i vår tid. Människor har osynliggjorts och kartlagts på diskriminerande sätt enbart för att de tillhört minoriteter. Målet var assimilering. Politiken medförde att människor var tvungna att förneka sitt ursprung och sluta tala sitt språk för att inte bli uteslutna från majoritetssamhället.

Genom internationella avtal har Sverige förbundit sig att skydda och stärka samers, tornedalingars, sverigefinnars, romers och judars rättigheter till identitet, språk, kulturarv och religion. Men mycket återstår att göra. Vänsterpartiet har väckt en omfattande motion för att stärka de nationella minoriteternas rättigheter. Jag kommer i dag att fokusera på de delar som rör den samiska kulturen och de samiska språken.

Situationen för de samiska språken i Sverige är mycket allvarlig. Trots insatser för revitalisering, det vill säga återuppväckande, av språken de senaste decennierna är de fem samiska språken nordsamiska, lulesamiska, pitesamiska, umesamiska och sydsamiska klassade som hotade språk av FN:s organisation för utbildning, vetenskap och språk, det vill säga Unesco. Århundraden av assimileringspolitik har inneburit att många samer aldrig eller endast bristfälligt fått lära sig sitt eget språk. Det får effekter på människors självkänsla, identitetsskapande, känsla av samhörighet och kulturella förståelse.

Sametinget har i dag ansvar för att leda det samiska språkarbetet och har tagit fram en handlingsplan. Behovet av olika språkstödjande, stärkande, rådgivande och informationshöjande insatser är enormt såväl bland samer som i samhället i stort. Bland annat vill man starta fler språkcentrum för att täcka in alla de fem samiska språkvariationerna, för skillnaderna mellan nord- och sydsamiska är lika stora som mellan svenska och isländska.

För att kunna göra skillnad i vardagen är närhet till förskola, barnavårdscentral, skola och andra kommunala och regionala verksamheter viktig. Man kan anordna språkkaféer, ge ut material och stödja föreningsinitiativ mycket lättare om man finns på fler orter i Sápmi.

Vi i Vänsterpartiet vill att Sametinget ska få ytterligare stärkt ställning och att arbetet med de samiska språken ska få ännu mer tyngd.

Sverige har särskilda åtaganden då samerna är ett urfolk, och som ett led i ökat självbestämmande för det samiska folket behövs en särskild samisk språklag. Därför föreslår vi i betänkandet att regeringen tillsätter en utredning i syfte att i nära samarbete med Sametinget och det samiska samhället ta fram ett förslag till samisk språklag.

Fru talman! Det här är alltså ett arbete som ska göras i ett mycket stort geografiskt område, inte sällan med samarbeten över landsgränserna inom Sápmi, och resurserna är långt ifrån tillräckliga. Det samiska biblioteket, som är en resurs för hela landet, har bara en halvtidstjänst för att göra allt detta arbete. Så var det i alla fall när vår motion skrevs i höstas.

Vi i Vänsterpartiet föreslår därför i vår budgetmotion för 2023 en satsning på ytterligare 30 miljoner för att ge Sametinget mer resurser för att arbeta med språkfrågorna. Vi ser att den satsningen skulle kunna komma även det samiska biblioteket till del.

En effekt av att så få har fått undervisning på de samiska språken är att bokutgivningen är ganska skral. Det är ett stort steg att börja skriva böcker om man inte känner sig helt trygg med ett språk. I Norge, till exempel, ges det ut betydligt fler titlar på samiska jämfört med utgivningen i Sverige.

Det finns risk att det blir en negativ spiral om dagens barn och unga inte får tag på intressanta barn- och ungdomsböcker på sitt samiska språk, så utöver att uppmuntra fler att skriva böcker på samiska behöver vi redan i dag tillgängliggöra den litteratur som finns.

En ytterligare möjlighet att öka utbudet av böcker vore att fördjupa samarbetet när det gäller utlåning av böcker mellan bibliotek i olika länder. Även på det här området föreslår vi en utredning för att det ska bli möjligt att låna böcker från andra nordiska länder på de olika samiska språken.

Det tredje förslaget i vår reservation som jag vill lyfta fram handlar om en samisk nationalscen, för att skapa en nationalscen för teater är också ett sätt att stärka den samiska kulturen.

Giron Sámi Teáhter - ni får ursäkta om uttalet inte blev rätt - har sitt säte i Kiruna med egen scen, egna lokaler och egen administration. Förutom att vara det samiska folkets teater är den även en kunskapsbank för språk och kultur för hela det samiska området. Ett pilot- och utvecklingsprojekt pågick under förra mandatperioden, 2017-2020, med uppdrag att utreda och klarlägga hur Giron Sámi Teáhter kan utvecklas till en samisk nationalscen. En förstudie har såvitt vi förstått överlämnats till regeringen. Det var Kulturdepartementet men även Sametinget som under förra mandatperioden fick ta del av den. Då var åtminstone Moderaterna positiva till förslaget.

Vänsterpartiet anser att en nationalscen för Sápmi bör inrättas. Vi vill gärna höra vad regeringspartierna anser, för i dag säger de nej till vår motion om detta. Jag ser tyvärr ingen representant från regeringspartierna här i kammaren just nu, men jag hoppas att vi kan återkomma till frågan framöver.

Fru talman! Tack, Roland Utbult, för svaret! Det är det som jag oroar mig för: att man har fokus på symboliska frågor i stället för att faktiskt satsa på att genomföra konkreta förändringar som skulle ge alla barn möjligheter.

Som Roland Utbult lyfter är klassperspektivet väldigt viktigt för oss i Vänsterpartiet. Vi ser att barn som kommer från hem där man inte har läsvana och inte har några böcker hemma är beroende av att få ta del av litteratur och få en guidning i skolan, till exempel genom undervisningen i svenska men också genom att möta utbildade skolbibliotekarier.

Det är detta som är haken här. Jag tycker att man satsar på fel saker. Vill man att barn ska ta del av litteratur handlar det inte om listor som en expertkommitté ska ta fram. Det handlar om bättre villkor för lärarna och om bättre skolbibliotek. Framför allt handlar det om en förändring som gör att vi har bemannade skolbibliotek. I dag är det väldigt få av landets elever som har tillgång till litteratur i sin skola. Det är anmärkningsvärt.

Många skolor har också svårt att köpa in böcker för att de inte har utrymme för det i sin budget. Det är så verkligheten ser ut. Det finns ingen stor efterfrågan på litteraturlistor från någon expertkommitté.

Det finns kunskap redan i dag. Svensklärarna har lång utbildning. De har läst litteraturhistoria, och det finns också krav i kursplanerna på att man ska ta upp det i sin undervisning. Det finns antologier med ett urval av våra viktiga historiska litterära verk. De finns samlade där, och barnen får ta del av dem.

Jag tror att skon klämmer någon annanstans. Jag tycker till exempel att vi ska ha en nationell kulturgaranti och ett kulturlyft för skolan där vi garanterar alla barn kultur i deras vardag i skolan. Så kan vi möta alla barn, och då spelar det ingen roll om man har föräldrar som har en tjock plånbok och kulturvanor som gör att de tar med barnen på teater och museum. Det är skolan som ska ha den viktiga rollen.