Johan Pehrson

Fru talman! Låt mig börja i slutet. Jag hänvisade till utredningen om en nationell skolpengsnorm, som delvis kommer att beröra detta. Jag delar Mats Wikings analys och engagemang när det gäller att det ser alltför olika ut i vårt land. Men varken Mats Wiking eller någon annan i kammaren ska behöva ta ansvar för det beslut om att kommunalisera skolan som fattades för 35 år sedan. Liberalerna menade då att skolan är för viktig för att vara en kommunal angelägenhet eftersom det kan ge väldigt olika utfall då kommunerna har så olika förutsättningar. Ingen kommun vill något illa, men en del har bristande förutsättningar och måste göra svåra prioriteringar. Det är lätt att specialkompetens inom skolan och ledningsfunktioner och strukturer som är centrala inte kommer till sin rätt i en relativt liten skoladministration i en mindre kommun. Det är lättare i större kommuner, och där finns också mycket fin verksamhet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Svaret är att vi tittar på frågan och att vissa åtgärder för en mer rättvis verksamhet över landet har vidtagits.

När man pratar om fin verksamhet ska man inte missa Specialpedagogiska skolmyndighetens insatser. Å statens vägnar bedriver man tio specialskolor för barn med tydliga funktionshinder och stora utmaningar i syfte att maximera deras liv och ge dem så mycket egenmakt som möjligt. Myndigheten ger också råd och stöd på olika sätt, och man hjälper många kommuner med att hantera dessa frågor.

Det är viktigt att komma ihåg att resursskola inte är någon egen skolform, utan det är ett möjligt sätt att organisera det särskilda stödet. Kommunerna har mycket stor frihet att själva bestämma hur den kommunala skolverksamheten ska organiseras, och det finns inget hinder för en kommun att inrätta resursskolor även inom gymnasieskola eller anpassad gymnasieskola, vilket skulle kunna vara aktuellt.

Jag möter inte frågan för första gången i denna mycket bra interpellationsdebatt. Utredningarna jag tog upp i mitt svar och åtgärderna för att ge dessa unga en ny och bättre väg in i gymnasieskolan adderat med mervärdet av särskilt stöd måste vägas ihop med det vi gör för att reformera betygssystemet.

Den tidigare regeringen genomförde förtjänstfullt det uppdrag som nu finns i lag om att gymnasieskolan måste anpassa sina program bättre till den arbetsmarknad som finns. Det är lätt att vara för, och det tycker jag är bra.

Här finns mer att göra, och när det gäller just gymnasieskolan är utmaningarna stora. Till exempel ska rätt elev läsa rätt sak på de teoretiska högskoleförberedande programmen så att inte brister i förmåga transporteras upp till högre utbildning på högskola och universitet.

Fru talman! Ämnet som Mats Wiking tar upp här är ju centralt. Man ska komma ihåg att det behöver göras insatser på bredden för att få fler unga människor att klara skolan. Det måste börja med insatser i förskolan, inte minst insatser för svenska språket.

Regeringen arbetar nu med att införa en tioårig grundskola; förslaget är klart och på plats. Det handlar om att fler ska komma vidare till gymnasieskolan. Vi bereder också den utredning som finns om fler vägar in till gymnasieskolan. Dagens individuella program är kanske inte det optimala sättet att agera.

Vi kommer dessutom i närtid att ta emot utredningen om ett nytt betygssystem för att komma till rätta med fuskbetyg och den brutalitet som ligger i att betygssystemet i dag är utformat på ett sådant sätt att många hindras från att komma vidare och i stället blir hänvisade till individuella program. Vi får alltså snart ett bra underlag för att, inte minst tillsammans med Socialdemokraterna, diskutera betygssystemets framtid och vad man ska göra. Detta är relevant, liksom att diskutera fler vägar in till gymnasieskolan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Med detta sagt går det inte att komma runt att de satsningar som regeringen nu gör är ett resultat av att man har släppt den mycket goda vilja som har funnits gällande total inkludering i skolan. Det har funnits en väldigt god vilja och en otroligt vacker tanke, men detta har lett till en omfattande utslagning. Det var därför den tidigare regeringen återskapade speciallärarutbildningar. Vi har sett till att vi nu fortsätter med detta, inte minst för fler undervisningsgrupper. Jag ser detta som centralt för att elever ska klara sin utbildning och få det stöd som är så viktigt för att alla ska kunna nå relevanta kunskapsmål i största möjliga mån. Det arbetet kommer vi att fortsätta.

Jag nämnde utredningen om elevhälsa. Den är central i detta. Det kan finnas många orsaker till att man inte klarar av att göra tillräckliga resultat i skolan. En orsak kan vara att man mår dåligt, antingen därför att man har det i sig konstitutionellt eller därför att man har det extremt jobbigt hemma. Här kommer vi in på regeringens satsning på skolsociala team – som har fått ett brett genomslag i Skolsverige, har jag noterat – och satsningen på trygghetsteam. Detta är helt centralt.

Något annat som är centralt är en bredare omläggning av lärarutbildningen. Detta kommer att få effekt på sikt; det sker ju inte på en gång. Hur undervisar man och tar hand om elever som har det svårt och som kanske är nära en särskild undervisningsgrupp?

Allt detta gör vi nu för att fler ska klara utbildningarna.

I Stockholm har Socialdemokraterna av olika skäl varit tveksamma till ytterligare satsningar på resursskolor. Jag vill inte kritisera detta, utan jag förutsätter att Socialdemokraterna i Stockholm gör allting för kunskapens och elevernas bästa och för att satsa på fler och mindre undervisningsgrupper. Det finns ingenting som talar för att sådana satsningar är okloka – tvärtom.

Fru talman! har frågat mig om jag och regeringen är beredda att vidta åtgärder för att säkerställa att elever på gymnasienivå med omfattande behov av stöd får tillgång till resursskolor och säkerställa en långsiktig finansiering och likvärdig tillgång till resursskolor i hela landet. Mats Wiking har också frågat om jag och regeringen är beredda att ta initiativ till en nationell strategi för resursskolor på gymnasienivå.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Elever som är i behov av särskilt stöd ska ges sådant stöd. Det är viktigt att komma ihåg att resursskolan inte är en egen skolform utan ett möjligt sätt att organisera utbildningen för elever i behov av särskilt stöd. Kommuner har stor frihet att själva bestämma hur den kommunala skolverksamheten ska organiseras. Det finns således ingen skyldighet för kommuner att inrätta resursskolor. Kommuner har även möjlighet att inrätta resursskolor inom gymnasieskola och anpassad gymnasieskola.

En enskild huvudman för en fristående skola ersätts i vissa fall genom ett tilläggsbelopp i det fall en elev behöver omfattande särskilt stöd. Det har konstaterats att det finns brister i regelverket när det gäller ersättningen från hemkommunen till enskilda huvudmän. Bland annat har det resulterat i att bedömningen av rätten till tilläggsbelopp och beloppets storlek varierat mycket mellan kommunerna. Dessutom har ansökningsprocessen ofta varit komplicerad och administrationskrävande. Utbildningen i det svenska skolväsendet ska vara likvärdig inom varje skolform och inom fritidshemmet oavsett var i landet den anordnas.

Regeringen beslutade därför i april 2024 om ett förtydligat regelverk som syftar till att systemet med tilläggsbelopp ska bli mer likvärdigt och rättvist över hela landet och kunna bidra till ökad förutsägbarhet för de många fristående resursskolorna. Därtill har regeringen tillsatt Utredningen om en nationell skolpengsnorm för ökad likvärdighet (U 2023:05). I uppdraget ingår att utreda och lämna förslag till ett system för finansiering av fristående resursskolor som är utformat på ett sätt som är anpassat till resursskolornas särskilda karaktär och förutsättningar. Uppdraget ska redovisas den 1 november 2026.

Regeringen har också tillsatt Utredningen om en förbättrad elevhälsa (U 2024:01), som har i uppdrag att lämna förslag som stärker elevhälsan och se över regleringen av stödinsatser i skolan. Utredningen ska bland annat lämna förslag som innebär att det blir enklare att placera elever i mindre och flexibla undervisningsgrupper eller att ge elever enskild undervisning. Detta uppdrag ska delredovisas den 7 mars i år.

Vidare satsar regeringen från i år på ett samlat statsbidrag för personalförstärkningar för att stärka skolornas förutsättningar att öka trygghet och studiero i skolan, avlasta lärare, förbättra elevhälsan och bättre kunna möta elevernas behov av stöd. Under de kommande två åren innebär detta en omfattande satsning på bland annat fler speciallärare i svensk skola.

Frågan som Mats Wiking lyfter är bredare än att bara gälla gymnasieelevers tillgång till resursskolor. Den handlar om effektiv resursfördelning och ett tydligt regelverk för att systemet ska bli mer likvärdigt, så att elever med behov av särskilt stöd ska få det. Regeringen tar problematiken på största allvar och har vidtagit åtgärder genom att samla statsbidrag och föreslå att medel tillförs budgeten samt genom att tillsätta nämnda statliga utredningar. Jag ser fram emot att ta del av deras betänkanden när de väl kommer.

Fru talman! När jag har pratat med finansminister Elisabeth Svantesson har jag naturligtvis försäkrat mig om att det är tydligt att hon som statsråd är ansvarig för Akademiska Hus. Det pågår just nu inget arbete med att förändra Akademiska Hus uppdrag, men jag ska berätta om den interpellationsdebatt som vi nu har haft här.

Jag vill återigen slå ett slag för frågan om förstärkt autonomi genom att man ser över lärosätenas förutsättningar och deras associationsform. Detta skulle innebära en ökad frihet för lärosätena att själva välja finansieringssätt för sina fastigheter. Men det finns så att säga inga magiska formler som kan tas fram, utan vi pratar om lokaler som ska ha en effektiv förvaltning. De ska vara hållbara och nå upp till höga miljömålskrav gällande fastigheternas fortlevnad. Lokalerna ska vara flexibla för att lärosätena ska kunna ha en bra verksamhet över tid och inte minst kunna samverka med det omgivande samhället. Det är alltså någonting som jag ser framför mig skulle kunna ge ökad frihet för lärosätena att disponera sina samlade resurser, så att säga – men mer om det när vi vet vad en sådan utredning kommer fram till.

Sammantaget skiljer det sig åt, men sett över tid har lärosätenas lokalkostnader legat runt 13 procent. Personalkostnaderna har legat på 63–64 procent, och lokalkostnaderna har legat på 13 procent. Sedan ligger övriga kostnader för att få verksamheten att fungera på mellan 20 och 25 procent över tid. I den delen är det alltså relativt stabilt.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Det är viktigt att komma ihåg att det är lärosätena själva som styr över sin ekonomi utifrån de anslag som ges. De hanterar sina egna kostnader. Det är lärosätesledningen som beslutar hur lärosätet ska använda sina anslag.

Det är svårt att se en direkt koppling mellan små och stora lärosäten och deras lokalkostnader. Det finns stora lärosäten som har en stor andel lokalkostnader – KTH har nämnts här – och det finns mindre lärosäten som har en mycket låg andel lokalkostnader. Det kan såklart ha mycket med geografi att göra, jämfört med andra.

Vad gäller mindre campusenheter ser vi ingen generell trend att de läggs ned. Det är också så att man måste låta lärosätet bestämma hur det ska organisera sig. Det är bara i undantagsfall som det är reglerat att lärosätet ska bedriva sin verksamhet på ett visst ställe; det är till exempel Högskolan Dalarna som enligt vad kammaren har reglerat ska ha verksamhet i Borlänge.

Vad gäller Akademiska Hus följer vi såklart frågan om hyresutvecklingen. Man ska komma ihåg att de har ungefär 60 procent av den så kallade marknadsandelen och att det ändå är 200 andra bolag som står för 40 procent av lokalerna. De här lokalerna är mycket viktiga för en bra utbildning. Det handlar om smarta ytor, hållbarhet och att det ska vara lätt för lärosätena att använda dem. De ska vara flexibla på olika sätt. Lärosätena arbetar ju även med ett totalt konstant anslag från regeringen, ytterst från riksdagen, och med att hela tiden utveckla sin verksamhet. Det ska alltså vara smidigt och effektivt när det gäller lokaler.

Fastighetsförvaltningen är, som jag också har sagt förut, en konkurrensutsatt marknad. Olika former av subventionerade hyror blir problematiskt; det riskerar att snedvrida konkurrensen och bli problematiskt ur ett rent statsstödsperspektiv. Det är rakare att man ser det anslag som har getts och som ges nu. Det kan man kritisera, men man kan titta på det historiskt och se hur vi har utökat den högre utbildningen i Sverige väldigt kraftigt på några decennier.

Det här är dock ändå ett rimligt sätt att organisera fastighetsfrågan, på samma sätt som att staten tar ett stort ansvar för fastighetsfrågan när det gäller specialfastigheter eller kulturfastigheter – där det finns en ständig debatt om vem som ska bära kostnaderna för den fysiska byggnaden och hur det ska göras.

Fru talman! Jag har stor respekt för att lärosätena upplever att det från och till kan vara svårt med prioriteringar och vägval som måste göras.

Sett ur ett längre perspektiv är det tydligt att vi har fått den högre utbildningen att växa enormt i Sverige, och den är nu nästan dubbelt så stor jämfört med för ett par årtionden sedan.

Allt detta gjorde vi för att vi i denna kammare ansåg att det var ett viktigt sätt att lösa de kompetensbehov som finns för svensk arbetsmarknad och för att ge människor anställningar och därmed också bidra till att Sverige fortsätter att vara ett välstånds- och välfärdsland.

Vi kan konstatera att frågan inte har lösts, utan kompetensbrist är något som jag diskuterar återkommande med både näringsliv, organisationer och myndigheter, som saknar den kompetens som de upplever att de behöver. Detta har sin bakgrund i att det är svårt att sia om framtiden.

Utbildning är generellt sett något bra. En utbildning, oavsett om man har klarat en bra yrkesutbildning på gymnasiet, gått vidare på yrkeshögskola eller läst på högskola och universitet, leder till att man får ökad egenmakt för egen del och att man tillsammans med andra bidrar med sin kompetens för landet Sveriges del. Detta är viktigt.

Vad gäller frågan om resurstilldelningssystemet tittar vi på den, som jag sa i mitt interpellationssvar. Jag vill också nämna att vi jobbar med frågan om associationsform. Många universitet och högskolor pekar på att de gärna skulle ha mer akademisk frihet och egenmakt att själva utforma sin verksamhet efter den lagstiftning som ytterst läggs fast av riksdagen.

Vi har aviserat att vi är beredda att titta på detta. Det har tittats på förut, men jag förstår att det är komplext. Inte minst hänger det ihop med långsiktig finansiering. Jag som företrädare för Liberalerna tillhör dem som tycker att investeringar i utbildning betalar sig i längden genom välstånd och trygghet i Sverige och inte minst för individen. Vi gör detta för att komma åt de systemfel som en del pekar på finns inbyggda.

Den enorma ökningen av resurser till högre utbildning måste man ha med i perspektivet när man säger att man upplever att det är resursbrist, men det är klart att man alltid måste prioritera och göra viktiga vägval för kvalitet och excellens, inte minst för de studerandes skull, så att de inte läser en utbildning av låg kvalitet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vad gäller Akademiska Hus är det en fråga som är väl känd i denna kammare. Vi vet att dess verksamhet ska bedrivas på affärsmässig grund och att det ska vara en marknadsmässig avkastning för att det inte ska bryta mot olika former av konkurrensregler.

Man ska jobba för att utveckla en hållbarhet tillsammans med dem som bedriver utbildning på universitet och högskola. Snedvridningen är central – annars hade man kunnat tänka sig att ge offentligt stöd i budgeten och sedan annat stöd via fastighetsbolaget. Det kanske inte är rätt väg att gå för att göra det tydligt och transparent för medborgarna och Sveriges riksdag.

Fru talman! Lorena Delgado Varas har frågat mig hur jag ser på behovet av att garantera geografisk tillgänglighet till högre utbildning och motverka att campusverksamheter läggs ned på mindre orter, på grund av bland annat orimligt höga hyreskostnader, och om jag har för avsikt att ta några initiativ utifrån min uppfattning. Varas har även frågat mig om jag avser att vidta åtgärder så att tillgången till gemensamma ytor och mötesplatser för studenter på svenska lärosäten inte minskar eller försvinner på grund av lärosätenas besparingsbehov.

Det statliga fastighetsbolaget Akademiska Hus är en stor hyresvärd för statliga universitet och högskolor. Utöver Akademiska Hus hyr cirka 200 andra fastighetsbolag ut lokaler till lärosäten, och de upptar cirka 40 procent av beståndet.

Lärosätena hyr sina fastigheter, och hyran sätts marknadsmässigt. Myndigheterna blir också kompenserade för hyresnivå via den årliga pris- och löneuppräkningen av anslagen. Regeringen har samtidigt höjt ersättningen för utbildningar inom humaniora och samhällsvetenskap samt natur och teknik. Detta medför att lärosätena enklare kan utnyttja hela sitt utbildningsanslag. Den nyligen presenterade forsknings- och innovationspropositionen, som ligger på riksdagens bord, innehåller satsningar som fullt utbyggda beräknas till 6,5 miljarder från och med 2028 för forskning och innovation av just högsta kvalitet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Ekonomistyrningsverket har undersökt vilka förändringar i myndigheternas verksamhet och kostnader som kan bli bestående som en följd av pandemin. Undersökningen visade bland annat att pandemin kan ha påskyndat myndigheternas arbete med att utveckla digitala arbetssätt.

Det senaste decenniet har allt fler lärosäten börjat mäta beläggningsgrad, det vill säga hur stor del av tiden som en viss lokal utnyttjas eller hur stor del av lokalen som utnyttjas. Till exempel har Örebro universitet monterat upp flera tusen sensorer för att mäta hur lokalerna används. Detta arbete kring yteffektivitet kan också vara en delförklaring till att lokalytan minskar. En annan bidragande orsak är sannolikt inflationen, som drivit upp kostnaderna för alla myndigheter, däribland universitet och högskolor.

Fru talman! Regeringen ser nu över resurstilldelningssystemet. Regeringen konstaterade i den senaste budgetpropositionen (prop. 2024/25:1) att en utredning ska tillsättas för att uppnå ett effektivt resursutnyttjande och ett utbildningsutbud av högsta kvalitet som är relevant för samhällets och arbetsmarknadens behov av högskoleutbildning. Regeringen har även tidigare, under 2024, anställt en utredare som ska biträda Regeringskansliet (Utbildningsdepartementet) med att lämna förslag på hur resurstilldelningssystemet kan anpassas så att ett relevant och flexibelt utbud av kurser och program av hög kvalitet riktade till yrkesverksamma ska öka. Utredaren, i det här fallet, ska lämna sina förslag i april detta år.

Fru talman! Det är lärosätena själva som bestämmer över hur deras lokaler ska utformas. Det är helt naturligt att beslut om lokaler hanteras lokalt. Regeringen styr genom övergripande mål för verksamheten: Utbildning och forskning vid universitet och högskolor ska hålla en internationellt sett hög kvalitet och bedrivas effektivt.

Fru talman! Det är viktiga reflektioner, men jag står fast vid det jag sa inledningsvis. När det gäller den aviserade utredningens utformning och innehåll kan jag, enligt god svensk förvaltningstradition, inte göra annat än att hänvisa till att frågan på sedvanligt sätt bereds i Regeringskansliet. Det är gemensamma beredningar. Vartenda departement ska ha synpunkter. Det tar en enorm tid, om jag får säga det själv. Men det finns också ett värde i det. När vi är färdiga med detta kommer jag att återkomma med besked i frågan. Då kommer också en utredning att tillsättas.

Jag tackar för en bra debatt.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Jag brukar ju inte vifta med röda flaggor, men jag ser andra här i kammaren som ofta gör det. Jag tänker på de röda partifanorna i Socialdemokraterna och Vänsterpartiet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det finns flera delar i studiestödet som är avsedda för att de studerande ska kunna hålla en bra studietakt. Det handlar bland annat om krav på studieresultat och om en begränsning när det gäller antalet veckor och tolv terminers heltidsstudier. Det handlar om fribeloppet, som gör det möjligt för studenter att tjäna en extra krona och dryga ut sitt studiebidrag.

Genomströmningen bidrar till effektiviteten och till att studenternas inträde på arbetsmarknaden går lite fortare. Den minskar också den ekonomiska börda som det innebär att studera en längre tid.

Det är korrekt att jag och regeringen har väldigt stort fokus på kvalitet snarare än kvantitet. Där uppfattar jag att Socialdemokraterna och regeringen skiljer sig lite åt. Vi menar att lärosätena kan utnyttja sina resurser bättre om man ser över detta på ett rimligt sätt. Vi har inget annat syfte än att bestämmelserna ska vara ändamålsenliga och till exempel öka genomströmningen.

Jag vill också vara tydlig med att det bara är studiemedelssystemet som ska ses över, alltså det stöd som ges till vuxna som studerar på till exempel universitet, högskolor, yrkeshögskolor och inom komvux. Det handlar alltså inte om omställningsstudiestödet, studiehjälp eller bidrag till gymnasieelever, vissa bidrag till föräldrautbildning när det gäller teckenspråk, vissa bidrag till elever med funktionsnedsättning eller olika former av bidrag för inläsning av kurslitteratur och så vidare. Sådant handlar det alltså inte om.

Vad det handlar om är att få ut mesta möjliga av det studiemedelssystem som för innevarande år innebär att alla studerande får ett bidrag för sin egen framtid – vi vet att det är bra för individen och att det bidrar till Sveriges framtid – på 4 433 kronor. Man får också ett väldigt subventionerat lån upp till 10 192 kronor.

Det är då normalbeloppet. Sedan finns det möjligheter till tillägg av olika skäl, i form av tilläggsbidrag och tilläggslån. Men jag stannar där. Det här är unikt, och det är en möjlighet för alla att i Sverige studera för sin egen framtid, för kunskap, för bildning och för nya möjligheter. Detta är jag väldigt stolt över, precis som Niklas Sigvardsson.

Fru talman! Det långa svarets korta innebörd är i det här fallet att vi bereder frågan. Hur det har sett ut under tidigare kloka, liberala, borgerliga regeringar när man har jobbat för att ha ett modernt, effektivt och starkt studiemedelssystem för individens möjligheter och för Sveriges framtid hänger naturligtvis ihop med vilka resurser som finns på Regeringskansliet. Utredningar är inte gratis, utan de kostar också resurser som då måste prioriteras.

Jag hör det som Niklas Sigvardsson säger och tar det med mig. Jag kan försäkra att det som han och andra socialdemokrater för fram under interpellationsdebatter, i motioner eller i riksdagen i övrigt kommer mig till kännedom. Jag lyssnar med stort intresse, vill jag understryka.

Vi ska komma ihåg att en utredning kommer att leda till resultat. Det kommer att finnas personer som tas in i utredningen – utredaren eller de som bereder utredningen gör detta – och man lyssnar på experter och andra som har mycket att bidra med, inte minst studenter. Sedan kommer förslaget kanske, om det håller kvalitet, att skickas på remiss. Då kommer det in remissvar, och sedan kommer det hela att beredas. Sedan kommer det till riksdagen för klokskaper och förbättringar i form av motioner. Det är alltså inte så att partierna i Sveriges riksdag inte skulle ha möjlighet att påverka vad som är ett av världens mest generösa studiemedelssystem.

Jag ser fram emot att tillsätta utredningen. Då kan jag berätta mer om hur den kommer att se ut.

Fru talman! Niklas Sigvardsson har frågat mig om jag avser att tillsätta en bred och parlamentariskt sammansatt utredning för långsiktiga och stabila överenskommelser. Niklas Sigvardsson har också frågat mig om jag ytterligare kan motivera vad det är för problem som utredningen kommer att adressera.

Det svenska studiestödssystemet är ett av världens mest generösa. Studiestödet är grundläggande för en jämlik utbildning och ger alla, oavsett bakgrund, möjlighet att studera. Kunskap och bildning förutsätter att individen kan studera, och i många fall är det studiemedlen som gör det ekonomiskt möjligt.

Grunderna i dagens studiestödssystem har dock funnits sedan 2001. Det har sedan dess inte genomförts någon större översyn av systemet. Vissa förändringar har dock gjorts, och nya stöd har tillkommit. Regeringen aviserade därför i budgetpropositionen för 2025 att det finns behov av en översyn av studiestödssystemets samtliga beståndsdelar förutom omställningsstudiestöd, studiehjälp, det vill säga bidrag till gymnasieelever, och vissa andra mindre stöd under utgiftsområdet.

I budgetpropositionen anger regeringen också att utgångspunkterna för översynen bör vara ett studiestödssystem som är följsamt mot dagens och framtida utbildningssystem och arbetsmarknadens behov. Effektiviteten i rekryteringen till studier ska öka, och utgångspunkterna för när nya utbildningar ska ge rätt till studiestöd bör ses över. Studiestödet ska också bidra till en ökad genomströmning vid högre utbildning samtidigt som tryggheten för de studerande värnas och de studerandes skuldsättning beaktas.

När det gäller den aviserade utredningens utformning och innehåll kan jag endast hänvisa till att frågan hanteras inom ramen för Regeringskansliets sedvanliga beredningsprocess.

Fru talman! För att avrunda denna interpellationsdebatt vill jag bara föra fram att de liberala värdena jämställdhet och icke-diskriminering inte är ett dugg vänster. Däremot finns det vänsterinslag i politik som handlar om att det ska kompenseras för allting och att människor inte har ett stort personligt ansvar. Men för att skapa lika möjligheter kan vi inte bara prata om hur man organiserar detta på ett enskilt universitet, vilket jag helst inte gör av skäl som jag angav inledningsvis.

Det börjar tidigt. Det börjar med att alla ungar i Sverige får chansen att lära sig svenska språket och att elever får möjlighet att gå i en skola som går tillbaka till grunderna – läsa, skriva och räkna – och som tar alla med genom grundskolan och sedan gymnasiet så att de har goda chanser att förverkliga sina drömmar.

Det är många som deltar i högre utbildning och läser på högskolor och universitet, men alla gör inte det. Vi vill att de smartaste ska komma dit. Det är därför vi har studiefinansiering och CSN, som vi ska prata om här i kammaren om en stund. Allt detta är till för att ge alla som vill och har möjlighet chansen. Då handlar det kanske mer om ett socioekonomiskt perspektiv – man ska kunna läsa även om man kommer från en mindre bemedlad bakgrund.

Vi står fast vid att det är meritokrati som gäller. Men för att inte missa de smartaste i den excellenskamp som pågår i världen måste Sverige också se till att ingen blir diskriminerad på grund av sin bakgrund.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Det finns så mycket tankegods, inte minst i den här kammaren, som väcker en intressant debatt. Vad är det som har gjort att detta tankegods har kommit till Sverige, hur har det växt fram och varifrån får det sin näring?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag håller med om en hel del av den kritik som Tobias Andersson lyfter. Den är fullt relevant. Det här är en verksamhet som man verkligen kan ha synpunkter på, precis som andra ideologiska strömningar som är extremt konstiga. Jag försvarar de liberala: öppenhet, tydlighet, lagbundenhet och meritokrati.

När man säger ”bäst lämpad” inom den högre utbildningen måste man först erkänna att även det är en viktig arbetsplats. Det är ett ställe där arbetsgivaren, universitetet, lärosätet eller högskolan – Chalmers i det här fallet – måste jobba för att motarbeta diskriminering, både den formella och den informella, för att skapa en miljö där personer med olika bakgrund kan känna sig hemma. Det är rimligt och anständigt.

Men när det gäller rekryteringen i sig gäller främst, och i stort sett allena, att det handlar om den bäst lämpade. Det finns en viss möjlighet till positiv särbehandling i Sverige om allt annat är lika. Då kan man väga in saker som att det är bra med mixade arbetsplatser för att det annars kan bli stereotypt. Jag vet inte hur det låter hos Tobias Andersson och några andra manliga kamrater; det kanske skulle friskas upp lite ibland med andra politiska ingångar eller med kvinnor – inte vet jag. Jag tycker att det är roligt när det är mixat, och det blir ofta bättre dynamik. Men den positiva särbehandlingen i Sverige är mycket stram när det gäller det sätt den kan tillämpas på. Därför ska all rekrytering bygga på meritokrati; det är så solklart det kan bli.

Med det sagt, fru talman, är det svårt att vara emot att man ska ta den som är bäst lämpad. Men om man gräver lite i detta och tittar på vad det är ser man till exempel att det finns en skillnad mellan män och kvinnor. Det ser olika ut. Och återigen: Detta arbete bedrivs för att man inte vill missa en skarp hjärna. En persons kön får inte på något sätt vara avgörande för en rekrytering.

Då tycker jag att det är rimligt att flera lärosäten tittar på hur man analyserar internationell mobilitet. Det hänger ihop med i vilken ålder man är. Man kanske tidigt i sin forskarkarriär har fått barn och bidrar till samhällets fortbestånd även på det sättet. Det handlar om hur forskarnätverk och ledarroller analyseras eller hur publiceringar och citeringar värderas, till exempel sampubliceringar. Forskningsanslag och finansiering kan se olika ut beroende på område. När det gäller excellens handlar det från regeringens sida om excellensen i sig; eftersom forskningen är fri lägger vi oss inte i exakt vad den gäller, om det inte rör sig om riktade pengar som vi har anvisat i forskningspropositionen.

Man måste väl titta på vad som menas med ledarskap och akademisk framtoning och hur det ser ut. Det finns fortfarande osäkra män som tror att om de pratar mycket betyder det mer, så att säga. Man tittar på priser och utmärkelser. Allt detta behöver man, tycker jag, titta på för att kunna göra en analys som innebär att man inte förbigår till exempel kvinnor i akademin.

På lång sikt, fru talman, tror jag att vi kommer att få återkomma. Om 10 eller 20 år får kanske jag och Tobias Andersson, om vi är kvar, här i kammaren diskutera jämställdhet inom utbildning ur ett helt annat perspektiv: varför pojkar presterar för dåligt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Vi kan konstatera att det bedrivs mängder av forskning vid våra universitet och vid en hel del högskolor. Det skrivs mängder av saker, till exempel avhandlingar och forskningspapper. Jag har väldigt svårt att recensera allt detta. Det är dessutom flera här inne som skulle tycka att det var väldigt roligt om jag började göra det, eftersom vi har akademisk frihet. Det är en ordning som inte minst jag som liberal tycker är väldigt viktig.

Dessutom har universitet, högskolor och de enskilda ett uppdrag som handlar om att rekrytera personer till sina lärosäten på olika sätt. När de gör detta jobbar de strategiskt. De vill ju ha dit de smartaste. Jag vill inte påstå att det finns en orsak till att jag och Tobias Andersson står här i stället för att vara på ett universitet eller en högskola, men de jobbar alltså verkligen med att leta efter de absolut bästa. Och de bästa kan vara personer av olika kön och med olika bakgrund och olika livshistorier, men de är de skarpaste på respektive område.

Även jag tycker såklart en massa saker, men jag har svårt att ge mig in och recensera hur man rekryterar och hur man arbetar med till exempel jämställdhetsarbetet. Men det är centralt och viktigt för att vi ska ha en likvärdig utbildning och för att alla ska ha samma chans. Jag kan konstatera att prorektor med ansvar för ledarskapet och jämlikheten vid Chalmers, som nu debatteras, har varit tydlig med att man där pratar om mångfald, jämlikhet och inkludering i ett svenskt perspektiv. Frågan om huruvida det är lämpligt att använda en amerikansk förkortning eller inte måste ställas till Chalmers. Det tänker inte jag recensera.

Men vi vet att man på de utbildningar som bedrivs av Chalmers jobbar med att följa dels de styrdokument som riksdagen har slagit fast, dels dem som vi från regeringen lägger fram om att det ska gå mot excellens och kvalitet. Jag tycker att det är bra.

Som jag brukar säga spelar det ingen roll om det är gamla eller nya högskolor eller om det är stora eller små. Det spelar ingen roll vad folk har för kön eller bakgrund. Det är för mig helt ointressant. Men vi ska ha de bästa, för det är viktigt för Sverige. Det är så vi skapar välstånd och framtid, och det är så vi i Sverige fortsatt kan göra tekniska genombrott för mänskligheten. Det är därför vi håller på med den centrala verksamheten och inte bara med en bra grundutbildning.

Det arbete som Chalmers bedriver för att alla ska kunna känna sig välkomna och för att människors framgång på lärosätet inte ska avgöras av deras bakgrund tycker jag är ett fullt rimligt tillvägagångssätt. Det har ingenting med den amerikanska kontexten att göra. Det finns många som vill importera amerikansk politik och Elon Musks retorik till Sverige, och det tycker jag att man ska vara försiktig med. Vi vet vad som står i den svenska lagstiftningen och den svenska grundlagen vad gäller Sveriges universitet, högskolor och andra lärosäten. Det ska vi fortsätta att värna – lika möjligheter och lika skyldigheter.

Fru talman! Tobias Andersson har frågat mig om jag avser att vidta några åtgärder mot wokeideologin inom det svenska utbildningsväsendet.

Regeringens mål är att utbildning och forskning vid universitet och högskolor ska hålla internationellt sett hög kvalitet och bedrivas effektivt. Universitet och högskolor har ett stort ansvar för att organisera sin verksamhet så att detta mål kan uppnås.

De övergripande kraven på högre utbildning finns i lag och förordning. Lärosätenas självbestämmande när det gäller hur verksamheten ska läggas upp och hur resurserna ska användas är en viktig principfråga. Liksom den akademiska friheten är det en förutsättning för hög kvalitet i utbildning och forskning.

När det kommer till rekrytering av personal är förtjänst och skicklighet utgångspunkten för alla anställningar inom offentlig verksamhet i Sverige. Av högskolelagen (1992:1434) och högskoleförordningen (1993:100), som reglerar verksamheten vid statliga universitet och högskolor, framgår krav på behörighet och bedömningsgrunder vid olika anställningar inom högskolan. Där framgår också krav på anställningsförfarandet, till exempel i fråga om när sakkunnighetsbedömning ska göras. Utifrån den nationella regleringen ansvarar universitet och högskolor för att organisera sina lokala meritsystem.

Lärosätena har arbetsgivaransvaret och därmed ansvaret för bland annat rekrytering och karriärvägar. I propositionen Forskning och innovation för framtid, nyfikenhet och nytta (prop. 2024/25:60) betonar regeringen att rätt kompetens i högskolan är nyckeln till att åstadkomma excellent forskning och andra långsiktiga förutsättningar för lärosätenas verksamhet. Lärosätenas arbete med rekrytering och karriärvägar är därför av stor strategisk vikt.

Regeringen framhäver även att det, för att svenska lärosäten ska attrahera de bästa forskarna, krävs att rekrytering sker i öppen konkurrens utifrån meriter och med transparens. Det behöver finnas tydliga karriärvägar som premierar excellens i varje steg. För att Sverige fortsatt ska vara en ledande kunskaps- och forskningsnation måste dessutom lika villkor för likartat arbete och meriter gälla för kvinnor och män. Om de akademiska karriärvägarna inte vilar på meritokratiska grunder blir doktorand- och forskaranställningar mindre attraktiva. De med bäst meriter riskerar att inte söka anställningar, och på sikt minskar då rekryteringsbasen.

Utbildningar i högskolan bidrar till bildning och till individuell utveckling, samhällsengagemang och kritiskt tänkande. Universitet och högskolor har ett viktigt ansvar för att organisera och utveckla sin verksamhet för att uppnå hög kvalitet i utbildningen, stärka kompetensförsörjningen för arbetsmarknadens behov och säkerställa att resurserna utnyttjas effektivt. Lärosätenas självbestämmande och den akademiska friheten är förutsättningar för hög kvalitet i utbildning och forskning, och dessa principer ska värnas.

Fru talman! För regeringen är satsningen på högre utbildning central. Stora förstärkningar har gjorts av STEM-utbildningarna, det vill säga ingenjörsutbildningar och tekniska utbildningar. Vi har också följt upp detta med satsningar för att förstärka kvaliteten inom hum-sam-området.

Vi vet att prislapparna i dag ofta är högre på den typen av utbildning som Linus Sköld här lyfter fram. Får man säga så, fru talman - Linus Sköld? Jag vill att det ska bli korrekt; man vill ju inte få skäll av talmannen! Prislapparna är alltså högre, och jag följer det här väldigt noga. Det kan finnas skäl att återkomma till detta. Jag har varit tydlig med att det för satsningar på teknik och vetenskap inom STEM krävs ett fokus även på konsten, och dit hör den utbildning som nu nämns. Låt oss alltså återkomma!

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Frågestunden var härmed avslutad.

Fru talman! Detta väcker ju mängder av frågor. Den enskilda händelsen, alltså det fruktansvärda massmordet i min egen hemstad Örebro, kommer naturligtvis att leda till att vi behöver ompröva mängder av saker.

En sak regeringen redan börjat med är att vi har meddelat åtgärder mot en viss typ av vapen. Vi har också satt igång ett arbete för att kontrollera så att människor som är farliga för sig själva eller andra inte har vapen.

Ett arbete som har pågått men som vi meddelade i veckan är arbetet med att stärka skyddet på skolor. Man ska ha en beredskapsplan, och man ska arbeta för att se till att obehöriga inte ska kunna vara på plats. I arbetet ingår också att se till att man har möjlighet att genomsöka väskor efter ordningsstörande föremål.

Jag är helt säker på att vi kommer att behöva prata mer om psykiatrin. Det kommer att behövas mängder av insatser för att se till att detta aldrig ska hända i Sverige igen.

Fru talman! Jag tackar för frågan.

När det gäller att komma till rätta med det här problemet kan jag först säga: Regeringen utesluter absolut ingenting. Regeringen har dock observerat problemen sedan tidigare, och här har vi valt att i budgetpropositionen även för i år förstärka stödet till Skolinspektionen för att man bättre ska kunna granska också komvux. Komvux ska ju vara en plats för kunskap, bildning och framtid. Men det bygger på att det är bra kvalitet och att de betyg som delas ut är korrekta.

Här har vi också fattat beslut om förordningsändringar för att kunna stoppa statsbidrag till utbildning om Skolinspektionen har konstaterat att det finns brister.

De skärpningar som vi har gjort följer vi nu upp. Men vi kommer inte att utesluta någonting, för vuxenutbildning får inte heller vara en tummelplats för kriminella.

Fru talman! Hat är grunden för väldigt många vidriga brott - mord, terror, förtryck av flickor, pojkar och kvinnor. En del är ideologiskt drivet, och en del kan vara politiskt drivet.

Detta arbetar regeringen med, inte minst genom att vi har förstärkt de insatser som sker via Center mot våldsbejakande extremism och att Säkerhetspolisen har fått ökade resurser för detta. Det är solklart att vi delar intresset av att den här typen av extremism ska bekämpas. Men jag vill varna för att för tidigt och i nuläget dra slutsatser om exakt hur det vidriga massmordet i Örebro gick till och huruvida det skulle finnas något ideologiskt motiv.

Fru talman! Jag kan försäkra frågeställaren om att det för regeringen är centralt att vi har en effektiv och stark vuxenutbildning i Sverige. På en del håll bedrivs den av aktörer som uppenbart, enligt den här granskningen, har problem med att bedriva den effektivt och korrekt. Så det är klart att vi när vi har dialog med dem som köper upp dessa tjänster kommer att följa upp och se till att vi kan komma till rätta med detta.

Skolan ska, oavsett om det handlar om den kommunala vuxenutbildningen eller någon annan utbildning, vara en plats där man får nya chanser och goda kunskaper. Om det ska ges betyg ska de vara korrekta, oavsett om de betraktas som goda eller mindre goda.