Fru talman! Tobias Andersson har frågat mig om jag avser att vidta några åtgärder mot wokeideologin inom det svenska utbildningsväsendet.

Regeringens mål är att utbildning och forskning vid universitet och högskolor ska hålla internationellt sett hög kvalitet och bedrivas effektivt. Universitet och högskolor har ett stort ansvar för att organisera sin verksamhet så att detta mål kan uppnås.

De övergripande kraven på högre utbildning finns i lag och förordning. Lärosätenas självbestämmande när det gäller hur verksamheten ska läggas upp och hur resurserna ska användas är en viktig principfråga. Liksom den akademiska friheten är det en förutsättning för hög kvalitet i utbildning och forskning.

När det kommer till rekrytering av personal är förtjänst och skicklighet utgångspunkten för alla anställningar inom offentlig verksamhet i Sverige. Av högskolelagen (1992:1434) och högskoleförordningen (1993:100), som reglerar verksamheten vid statliga universitet och högskolor, framgår krav på behörighet och bedömningsgrunder vid olika anställningar inom högskolan. Där framgår också krav på anställningsförfarandet, till exempel i fråga om när sakkunnighetsbedömning ska göras. Utifrån den nationella regleringen ansvarar universitet och högskolor för att organisera sina lokala meritsystem.

Lärosätena har arbetsgivaransvaret och därmed ansvaret för bland annat rekrytering och karriärvägar. I propositionen Forskning och innovation för framtid, nyfikenhet och nytta (prop. 2024/25:60) betonar regeringen att rätt kompetens i högskolan är nyckeln till att åstadkomma excellent forskning och andra långsiktiga förutsättningar för lärosätenas verksamhet. Lärosätenas arbete med rekrytering och karriärvägar är därför av stor strategisk vikt.

Regeringen framhäver även att det, för att svenska lärosäten ska attrahera de bästa forskarna, krävs att rekrytering sker i öppen konkurrens utifrån meriter och med transparens. Det behöver finnas tydliga karriärvägar som premierar excellens i varje steg. För att Sverige fortsatt ska vara en ledande kunskaps- och forskningsnation måste dessutom lika villkor för likartat arbete och meriter gälla för kvinnor och män. Om de akademiska karriärvägarna inte vilar på meritokratiska grunder blir doktorand- och forskaranställningar mindre attraktiva. De med bäst meriter riskerar att inte söka anställningar, och på sikt minskar då rekryteringsbasen.

Utbildningar i högskolan bidrar till bildning och till individuell utveckling, samhällsengagemang och kritiskt tänkande. Universitet och högskolor har ett viktigt ansvar för att organisera och utveckla sin verksamhet för att uppnå hög kvalitet i utbildningen, stärka kompetensförsörjningen för arbetsmarknadens behov och säkerställa att resurserna utnyttjas effektivt. Lärosätenas självbestämmande och den akademiska friheten är förutsättningar för hög kvalitet i utbildning och forskning, och dessa principer ska värnas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Vi kan konstatera att det bedrivs mängder av forskning vid våra universitet och vid en hel del högskolor. Det skrivs mängder av saker, till exempel avhandlingar och forskningspapper. Jag har väldigt svårt att recensera allt detta. Det är dessutom flera här inne som skulle tycka att det var väldigt roligt om jag började göra det, eftersom vi har akademisk frihet. Det är en ordning som inte minst jag som liberal tycker är väldigt viktig.

Dessutom har universitet, högskolor och de enskilda ett uppdrag som handlar om att rekrytera personer till sina lärosäten på olika sätt. När de gör detta jobbar de strategiskt. De vill ju ha dit de smartaste. Jag vill inte påstå att det finns en orsak till att jag och Tobias Andersson står här i stället för att vara på ett universitet eller en högskola, men de jobbar alltså verkligen med att leta efter de absolut bästa. Och de bästa kan vara personer av olika kön och med olika bakgrund och olika livshistorier, men de är de skarpaste på respektive område.

Även jag tycker såklart en massa saker, men jag har svårt att ge mig in och recensera hur man rekryterar och hur man arbetar med till exempel jämställdhetsarbetet. Men det är centralt och viktigt för att vi ska ha en likvärdig utbildning och för att alla ska ha samma chans. Jag kan konstatera att prorektor med ansvar för ledarskapet och jämlikheten vid Chalmers, som nu debatteras, har varit tydlig med att man där pratar om mångfald, jämlikhet och inkludering i ett svenskt perspektiv. Frågan om huruvida det är lämpligt att använda en amerikansk förkortning eller inte måste ställas till Chalmers. Det tänker inte jag recensera.

Men vi vet att man på de utbildningar som bedrivs av Chalmers jobbar med att följa dels de styrdokument som riksdagen har slagit fast, dels dem som vi från regeringen lägger fram om att det ska gå mot excellens och kvalitet. Jag tycker att det är bra.

Som jag brukar säga spelar det ingen roll om det är gamla eller nya högskolor eller om det är stora eller små. Det spelar ingen roll vad folk har för kön eller bakgrund. Det är för mig helt ointressant. Men vi ska ha de bästa, för det är viktigt för Sverige. Det är så vi skapar välstånd och framtid, och det är så vi i Sverige fortsatt kan göra tekniska genombrott för mänskligheten. Det är därför vi håller på med den centrala verksamheten och inte bara med en bra grundutbildning.

Det arbete som Chalmers bedriver för att alla ska kunna känna sig välkomna och för att människors framgång på lärosätet inte ska avgöras av deras bakgrund tycker jag är ett fullt rimligt tillvägagångssätt. Det har ingenting med den amerikanska kontexten att göra. Det finns många som vill importera amerikansk politik och Elon Musks retorik till Sverige, och det tycker jag att man ska vara försiktig med. Vi vet vad som står i den svenska lagstiftningen och den svenska grundlagen vad gäller Sveriges universitet, högskolor och andra lärosäten. Det ska vi fortsätta att värna – lika möjligheter och lika skyldigheter.

Fru talman! Det finns så mycket tankegods, inte minst i den här kammaren, som väcker en intressant debatt. Vad är det som har gjort att detta tankegods har kommit till Sverige, hur har det växt fram och varifrån får det sin näring?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag håller med om en hel del av den kritik som Tobias Andersson lyfter. Den är fullt relevant. Det här är en verksamhet som man verkligen kan ha synpunkter på, precis som andra ideologiska strömningar som är extremt konstiga. Jag försvarar de liberala: öppenhet, tydlighet, lagbundenhet och meritokrati.

När man säger ”bäst lämpad” inom den högre utbildningen måste man först erkänna att även det är en viktig arbetsplats. Det är ett ställe där arbetsgivaren, universitetet, lärosätet eller högskolan – Chalmers i det här fallet – måste jobba för att motarbeta diskriminering, både den formella och den informella, för att skapa en miljö där personer med olika bakgrund kan känna sig hemma. Det är rimligt och anständigt.

Men när det gäller rekryteringen i sig gäller främst, och i stort sett allena, att det handlar om den bäst lämpade. Det finns en viss möjlighet till positiv särbehandling i Sverige om allt annat är lika. Då kan man väga in saker som att det är bra med mixade arbetsplatser för att det annars kan bli stereotypt. Jag vet inte hur det låter hos Tobias Andersson och några andra manliga kamrater; det kanske skulle friskas upp lite ibland med andra politiska ingångar eller med kvinnor – inte vet jag. Jag tycker att det är roligt när det är mixat, och det blir ofta bättre dynamik. Men den positiva särbehandlingen i Sverige är mycket stram när det gäller det sätt den kan tillämpas på. Därför ska all rekrytering bygga på meritokrati; det är så solklart det kan bli.

Med det sagt, fru talman, är det svårt att vara emot att man ska ta den som är bäst lämpad. Men om man gräver lite i detta och tittar på vad det är ser man till exempel att det finns en skillnad mellan män och kvinnor. Det ser olika ut. Och återigen: Detta arbete bedrivs för att man inte vill missa en skarp hjärna. En persons kön får inte på något sätt vara avgörande för en rekrytering.

Då tycker jag att det är rimligt att flera lärosäten tittar på hur man analyserar internationell mobilitet. Det hänger ihop med i vilken ålder man är. Man kanske tidigt i sin forskarkarriär har fått barn och bidrar till samhällets fortbestånd även på det sättet. Det handlar om hur forskarnätverk och ledarroller analyseras eller hur publiceringar och citeringar värderas, till exempel sampubliceringar. Forskningsanslag och finansiering kan se olika ut beroende på område. När det gäller excellens handlar det från regeringens sida om excellensen i sig; eftersom forskningen är fri lägger vi oss inte i exakt vad den gäller, om det inte rör sig om riktade pengar som vi har anvisat i forskningspropositionen.

Man måste väl titta på vad som menas med ledarskap och akademisk framtoning och hur det ser ut. Det finns fortfarande osäkra män som tror att om de pratar mycket betyder det mer, så att säga. Man tittar på priser och utmärkelser. Allt detta behöver man, tycker jag, titta på för att kunna göra en analys som innebär att man inte förbigår till exempel kvinnor i akademin.

På lång sikt, fru talman, tror jag att vi kommer att få återkomma. Om 10 eller 20 år får kanske jag och Tobias Andersson, om vi är kvar, här i kammaren diskutera jämställdhet inom utbildning ur ett helt annat perspektiv: varför pojkar presterar för dåligt.

Fru talman! För att avrunda denna interpellationsdebatt vill jag bara föra fram att de liberala värdena jämställdhet och icke-diskriminering inte är ett dugg vänster. Däremot finns det vänsterinslag i politik som handlar om att det ska kompenseras för allting och att människor inte har ett stort personligt ansvar. Men för att skapa lika möjligheter kan vi inte bara prata om hur man organiserar detta på ett enskilt universitet, vilket jag helst inte gör av skäl som jag angav inledningsvis.

Det börjar tidigt. Det börjar med att alla ungar i Sverige får chansen att lära sig svenska språket och att elever får möjlighet att gå i en skola som går tillbaka till grunderna – läsa, skriva och räkna – och som tar alla med genom grundskolan och sedan gymnasiet så att de har goda chanser att förverkliga sina drömmar.

Det är många som deltar i högre utbildning och läser på högskolor och universitet, men alla gör inte det. Vi vill att de smartaste ska komma dit. Det är därför vi har studiefinansiering och CSN, som vi ska prata om här i kammaren om en stund. Allt detta är till för att ge alla som vill och har möjlighet chansen. Då handlar det kanske mer om ett socioekonomiskt perspektiv – man ska kunna läsa även om man kommer från en mindre bemedlad bakgrund.

Vi står fast vid att det är meritokrati som gäller. Men för att inte missa de smartaste i den excellenskamp som pågår i världen måste Sverige också se till att ingen blir diskriminerad på grund av sin bakgrund.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.