Josef Fransson

Fru talman! Min fråga riktar sig till energi- och näringsminister Ebba Busch. På det näringspolitiska området har i princip all medial uppmärksamhet kretsat kring regeringens bidragsfinansierade projekt inom den gröna omställningen. Sverige är dock fyllt av företag som bygger på verksamheter som kan stå på egna ben men som ändå kan vara i stort behov av regeringens uppmärksamhet vad gäller regelförenkling, kompetensförsörjning, tillståndsprocesser, trygghetsskapande, brottsförebyggande åtgärder och mycket annat.

Ser energi- och näringsminister Ebba Busch några risker för svenskt näringsliv och svensk konkurrenskraft när väldigt mycket av regeringens näringspolitiska engagemang ägnas åt ett begränsat område, nämligen den gröna omställningen?

Herr talman! Min fråga adresseras till statsrådet Niklas Wykman.

Vi bereder just nu i mitt utskott, näringsutskottet, frågan som handlar om finansiering och riskdelning vid investering i ny kärnkraft. För mig är det helt uppenbart att vi behöver ny planerbar kraft i Sverige, inte minst som industriföretag i framför allt södra Sverige faktiskt står i kö för att få effekttilldelning för att kunna investera och expandera. Det här sker alltså trots en stor elexport.

Men trots att kärnkraften är det enda möjliga och realistiska kraftslag i Sverige som inte drivs av fossila bränslen säger alltså samtliga rödgröna partier nej till det förslag som vi nu jobbar med. Man hänvisar, inte minst från Socialdemokraternas sida, till eventuella kostnader med propositionen.

Då är min fråga: Vilka kostnader ser statsrådet förknippat med uteblivna investeringar i den kärnkraft som Tidösamarbetet just nu planerar för?

Fru talman! Att det blev dyrt med Miljöpartiet i regeringen vet vi nu – inte minst med tanke på de miljarder som har försvunnit i AP-fonderna i och med högriskprojektet Northvolt. Man lyckades också införa en rad mer symbolpolitiska åtgärder såsom förbud mot uranbrytning och förbud mot utvinning av fossil energi.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Nu tar Tidöpartierna – Sverigedemokraterna och regeringen – bort detta uranförbud, för det har ju ställt till det för gruvnäringen på en rad olika sätt. Sverigedemokraterna skulle dock också vilja ta bort den lagstiftning som innebär ett förbud mot utvinning av fossil energi.

Min fråga till Romina Pourmokhtari är: Avser ministern att agera för att riva upp det existerande förbudet mot utvinning av fossil energi i Sverige?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag vill hålla mig kvar här. Finns det verkligen inga gränser för den akademiska friheten? Jag tror inte att vare sig Johan Pehrson eller Åsa Westlund inte tycker att det finns det. Om det skulle vara lärare som försökte indoktrinera elever i andra totalitära ideologier, som nazism, fascism eller islamism, tror jag att vi alla i den här kammaren skulle vara rörande överens om att högskolorna inte kan syssla med det.

Men när det kommer till kommunism, socialism och wokeideologi – det kanske egentligen ska sägas vara ett och samma, ett slags neokommunism – är det helt plötsligt okej. Varför är det okej?

Det är en enorm skillnad – jag säger det igen – på att studera extrema och totalitära ideologier och att lära ut dem. Det här är en extrem och totalitär lära även om den kläs i väldigt vackra kläder.

Jag hoppas verkligen att vi kan ta tag i detta på sikt. Vi kan inte ha det som i Ivy League-universiteten i USA. De producerar inte längre duktiga människor, som kommer ut i yrkeslivet. De producerar aktivister. Eleverna kommer ut dummare än när de gick in. De får indoktrineringsutbildning i några år. Sedan kommer de ut och är dummare än när de kom in. Så ska vi inte ha det.

Det här måste vi ta tag i, för jag ser tendenser till att detta kommer från USA och växer i de svenska högre lärosätena. Att vi inte kan vara överens om att dessa totalitära läror inte hör hemma här och att våra lärare inte ska undervisas i dem tycker jag är beklagligt och inte minst märkligt. Men, som sagt, Johan Pehrson ska få den här presentationen. Då kan han bilda sig en egen uppfattning.

Fru talman! Jag kan börja med att bemöta detta med domstolars frihet. Vi är såklart helt överens om att domstolarna måste vara fria från politisk påverkan. Men när vi som folkvalda är missnöjda med domarna – till exempel när det gäller hur långa fängelsestraff som döms ut – kan vi byta ut lagstiftningen. Det vet Johan Pehrson. Då får domarna en ny lagstiftning att förhålla sig till, och det är väl inte konstigare än att man kan göra likadant på andra områden också.

I sammanhanget skulle jag vilja ta tillfället i akt att berätta lite om vad blivande lärare vid Göteborgs universitet förväntas ta med sig ut i undervisningen av våra barn. Jag har nämligen tagit del av ett bildspel från en kurs med namnet Sexualitet, samtycke och relationer. Man kan verkligen fråga sig om detta är vad blivande lärare behöver för sin undervisning av våra barn. Jag skulle också vilja veta om utbildningsministern anser detta rymmas inom begreppet akademisk frihet.

Jag ska försöka sammanfatta. Under rubriken Tvåkönsnormen får lärarstudenterna veta att de ska motverka heteronormativitet, att könsnormen osynliggör icke-binära personer och att man därmed misslyckas med att representera verkligheten. Av detta skäl ska man undvika att dela upp i tjej- och killgrupper i skolarbetet. Man ska också använda ett könsneutralt språk och inte köna elever om man inte vet deras pronomen.

Angående transsexualitet får de blivande lärarna lära sig att ha en kritisk blick på debatten om transvård och få med sig argument för att bemöta dem som vågar ifrågasätta den så kallade könsbekräftande vården av ungdomar.

Under rubriken Homonationalism får lärarna lära sig att till exempel Sverigedemokraterna – det parti som jag själv tillhör – utnyttjar queera personer och hbtqi-kampen som ett slagträ mot andra grupper för att utmåla dessa som primitiva, bakåtsträvande och mindre öppna. Detta ingår alltså i utbildningen. Och naturligtvis får de också lära sig att detta sker utan att vi har någon verklig omtanke om hbtqi-plus-personer.

Föreläsaren konstaterar också att det utan ett antirasistiskt perspektiv finns risk för att undervisningen blir exkluderande och irrelevant eller att den förstärker rasism. Detta säger man samtidigt som man menar att lärare ska utmana vithetsnormen, om det nu inte är rasism.

Under rubriken Pinkwashing, vilket beskrivs som en försäljningsstrategi utan reellt samhällsengagemang för den grupp som man påstår sig kämpa för, får lärarstudenterna lära sig att Israels premiärminister Netanyahu ägnar sig åt detta när han presenterar Israel som ett gayvänligt, progressivt och demokratiskt land som skyddar mänskliga rättigheter. Detta tycker föreläsaren är problematiskt, för det bidrar till att motverka bilden av Israel som en ockupationsmakt med ett apartheidssystem som bryter mot mänskliga rättigheter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Sedermera får lärarstudenterna veta att tvåsamhetsnormen är någonting dåligt. Den bygger på monogami och har en stark koppling till den heterosexuella kärnfamiljen. Därför är det viktigt att lärarna lyfter in sådant som flersamhet, polyamori och öppna relationer.

Hon pratar om incels, de ofrivilligt sexlösa. Hon menar att de är misogyna och rasistiska antisemiter som bär på konspirationsteorier formade ur hat mot kvinnors självständighet.

Vad gäller hedersrelaterat våld och förtryck ska man inte utgå från att det bara finns inom vissa etniciteter eller kulturer. Det har med kön att göra.

Jag hinner inte läsa upp alla intressanta tagningar som finns i den här presentationen, men jag ska lämna över ett ex till Johan Pehrson sedan. Då kan han ta med den hem till kammaren och se om är detta är någonting som våra lärare ska ha med sig ut i samhället. Det är vänsterradikal smörja, rent ut sagt.

Fru talman! Tack, utbildningsminister Johan Pehrson, för svaret – eller icke-svaret, ska man kanske säga då ministern med nästan kirurgisk precision undviker mina faktiska frågeställningar.

Fru talman! När vi sverigedemokrater kritiserade regeringen och Chalmers tekniska högskola för införandet av ett DEI Office, där man enligt den nytillträdda DEI officern ska drilla framtidens ingenjörer i så kallad intersektionell analys hänvisade utbildningsministern till akademisk frihet. Jag ska inte lägga ord i ministerns mun, men jag tolkar detta som att ministern inte tycker att vare sig ministern själv eller vi riksdagsledamöter ska ha synpunkter på detta. Jag tar mig dock friheten att ha synpunkter på detta, och det är, menar jag, både rimligt och angeläget.

Om man med akademisk frihet menar rätten för forskare, lärare och studenter att fritt bedriva forskning, undervisa, publicera och diskutera idéer utan otillbörlig påverkan från staten håller jag med. Men jag vill i sammanhanget påpeka att det faktiskt handlar om skattefinansierad verksamhet och att skattebetalarna nog har vissa förväntningar när det gäller vad universitet och högskolor har för syfte, till exempel att utbilda studenter, främja forskning, främja kritiskt tänkande, bidra till samhällets utveckling och bevara och sprida kunskap.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag menar dock att konceptet akademisk frihet har och måste ha gränser. Det är främst detta jag vill diskutera med utbildningsministern här i dag. Anser också utbildningsministern att akademisk frihet ska ha gränser? Var ska i så fall dessa gränser gå?

Jag menar nämligen att det är enorm skillnad mellan att studera extrema och totalitära läror och att lära ut dem. Att studera en ideologi innebär att man undervisar om dess innehåll, historia, utveckling och påverkan på samhället genom en kritisk och objektiv överblick. Att lära ut en ideologi, däremot, innebär att man aktivt försöker överföra ideologins värderingar, principer och övertygelser till studenterna och indoktrinera dem att anamma den.

Wokeideologi i universitetsvärlden handlar om just detta. Och det tidigare nämnda DEI Office på Chalmers tekniska högskola handlar om detta. Man eftersträvar inte ingenjörer i världsklass, som kan ta sig an tekniska utmaningar på en världsmarknad där konkurrensen är stålhård, utan man vill få ut aktivister för en vänsterradikal världsbild som går ut på att samhället genomsyras av strukturell rasism och förtryck. Detta går, menar jag, stick i stäv med frihetliga ideal och handlar i stället om att slå ned på kritiskt tänkande – att forma elever och lärare till att sluta tänka själva.

Även om begreppet woke inte är fullt ut definierat används det om vänsterns så kallade normkritik och när man graderar människor genom tidigare nämnda intersektionella analyser, där människor samlar offerstatus utifrån sådant som hudfärg, sexuell läggning, könsidentitet, funktionshinder, fetma, religion och så vidare. Utgångspunkten är helt enkelt att samhället genomsyras av just strukturell rasism och förtryck och att människor är antingen förövare eller offer. Orättvisorna ska sedan brytas ned så att de med hög offerstatus ges förtur till exempelvis jobb, utbildningar och maktpositioner.

Är detta något som utbildningsministern tycker att vi ska ha vid de högre lärosätena? Anser utbildningsministern att detta ryms inom begreppet akademisk frihet? På detta, fru talman, hoppas jag att vi kan få ett svar.

Fru talman! I dagens debatt om näringspolitik - och även senare, i debatten om regional utveckling - vill jag passa på att lyfta att årets budget innehåller en mycket bra satsning för den valkrets jag är invald för, nämligen Jämtlands län.

Satsningen gäller skötsel, besöksförvaltning och säkerhetsanordningar för vandringsleder på statlig mark och innebär att 25 miljoner kronor per år öronmärks för ändamålet under åren 2025-2027. Att staten tar ansvar för underhåll av vandringslederna i Jämtlandstriangeln är någonting som jag har drivit på för i budgetförhandlingarna och nu alltså fått gehör för.

Det här är inte minst kopplat till att Svenska Turistföreningen i samråd med samebyn och länsstyrelsen under sommaren 2023 beslutade att minska verksamheten vid fjällstationerna i Jämtlandstriangeln. Det var kopplat inte minst till slitage på marken. De vidtagna åtgärderna ledde, föga förvånande, till 30 procent färre besökare i Jämtlandstriangeln. Det är ett minst sagt riskabelt spel med Jämtlands näringsliv. I och med budgetsatsningen hoppas jag att underhållsskulden snart ska vara åtgärdad så att verksamheten kan återgå till tidigare nivåer, till gagn för såväl friluftsälskande turister som jämtländsk turistnäring.

Fru talman! I sammanhanget vill jag också påtala en orimlighet, nämligen att man så lättvindigt premierar den så kallade rennäringen framför regionalt viktiga näringsverksamheter. När jag säger "den så kallade rennäringen" menar jag att den inte är att beteckna som näringsverksamhet eftersom den är tungt bidragsfinansierad.

Den så kallade rennäringen ligger som en våt filt över halva Sveriges yta vad gäller regional utveckling. Tids nog måste vi ta tag i den här frågan på allvar. Jakt, fiske och vandring - sådant som kanske gör att människor söker sig till norra Sverige och kan fylla på de företag som är i behov av arbetskraft - kan vi inte hantera på det sätt vi gör i dag.

Näringsliv

Tills vidare gläds jag dock åt att Jämtlandstriangeln nu ska få sitt efterlängtade underhåll så att vi snabbt kan återställa tillgängligheten för svenskar som vill fjällvandra i Jämtland och andra områden. Nu återstår egentligen bara att länsstyrelsen och STF agerar utifrån det nya läget. Turistnäringen är central för Jämtlands län och får inte slarvas bort.

(Applåder)

I detta anförande instämde Eric Palmqvist (SD).

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 9.)

Fru talman! I dag debatterar vi energipolitik med anledning av statsbudgetens utgiftsområde 21 Energi. Jag yrkar bifall till betänkandets förslag i sin helhet. Det gäller inte minst att regeringen under 2025 får ställa ut kreditgarantier för lån till investeringar i ny kärnkraft med en summa om 400 miljarder kronor. Detta menar jag är bra. Det är av största vikt att vi så snart som möjligt kommer igång att bygga ny kärnkraft. Det visar inte minst elprisvariationerna. Under gårdagen uppnådde man i södra Sverige 20 000 procent högre elpriser än i norra Sverige. Vi har i dag ett trasigt energisystem som måste lagas, och marknadskrafterna kan inte lösa det. Då måste vi politiker steppa in.

Häromveckan publicerades remissinstansernas svar på promemorian Finansiering och riskdelning vid investeringar i ny kärnkraft. I promemorian föreslås bland annat att kärnkraften ska få en garanterad intäkt om 80 öre per levererad kilowattimme. Detta kan man diskutera. Det kanske inte blir exakt så i en slutgiltig produkt.

Några av remissinstanserna skriver problematiserande kring detta. Exempelvis Svenska kraftnät, som ska ansvara för balanseringen av hela elnätet, bekymrar sig över att detta ska minska investeringsviljan i annan kraftproduktion. Jag har fått bekräftat att det är sol- och vindkraft de åsyftar i sammanhanget. Det är ett besynnerligt ställningstagande från Svenska kraftnät, om ni frågar mig. Vi står ju där vi står i dag på grund av att vi med hjälp av subventioner har tryckt in vindkraft i systemet och förstört såväl energisystemets funktionssätt som elmarknaden.

Planerbar baskraft i söder är helt avgörande för att vi ska få ordning på systemet igen. Då existerar bara två realistiska kraftslag. Det är gasturbiner och kärnkraft, och kärnkraft kommer inte att byggas om vi inte har en tydlig modell där staten delar risken med investerarna. Så enkelt är det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Energi

Fru talman! När man hör vissa yttra sig i frågan är det som att det är utraderat ur hela folkminnet att vi för bara ett par decennier sedan hade världens bästa, billigaste, renaste och mest stabila energisystem, med kärnkraften som baskraft i söder och vattenkraften i norr, som också fungerade som reglerkraft för hela riket. Systemet kunde förse vår tunga industri med en tydlig konkurrensfördel så att vi kunde exportera varor och bygga välstånd.

Sedan kom Maud Olofsson och sa att den här pallen behövde tre ben, och resten är historia. I dag får företag stå i kö för effekttilldelning, och de uteblivna investeringarna inom industrin beräknas ligga på runt 80 miljarder kronor per år.

Detta är dock bara en del av samhällskostnaderna som den effektbrist vi nu ser medför. Ökade kostnader för nätstabilisering ligger på ungefär 7 miljarder per år. Till detta kan också läggas direkta investeringar i stamnätet för elöverföring som tvingats fram av tidigare satsningar på bland annat vindkraft. Här pratar vi om ytterligare ett antal miljarder årligen.

Sammantaget är det snarast så att Sverige inte har råd att inte bygga kärnkraft. Man kan ha synpunkter på det statliga stödet, men alternativet, att vi inte bygger kärnkraft alls, blir långt mycket dyrare än ett värsta scenario med den stödmodell som just nu diskuteras.

I sammanhanget vill jag liksom tidigare debattörer i dag peka på att det kommer att hända en del med gasturbiner kommande år som kommer att mildra men absolut inte lösa problemet. Öresundsverket är på gång och startar upp igen 2025. Det kommer att mildra särskilt sådana situationer som den vi i dag är i.

Fru talman! Jag måste säga att det är intressant och fascinerande att ta del av Socialdemokraternas skamlösa historierevisionism. Jag tänker framför allt på Magdalena Andersson i diverse medier men också på vad som sagts här i kammaren i dag. Man vägrar ta ansvar och låtsas nu som att de höga elpriserna är kopplade till införandet av en flödesbaserad kapacitetsberäkningsmodell eller så kallad flowbase.

Det går nog knappast ens att säga åt vilket håll det nya systemet påverkar elpriserna. Möjligen kan man reda ut det i efterhand. Nej, Socialdemokraterna, de höga elpriserna beror på att Socialdemokraterna och Miljöpartiet med berått mod tvingade fyra kärnkraftsreaktorer till stängning mellan 2015 och 2020. I siffror betyder det ett effektbortfall i södra Sverige på ungefär 3 000 megawatt och en förlorad överföringskapacitet från norra Sverige på ungefär 1 500 megawatt. Det är alltså ett bortfall på 4 500 megawatt, vilket kan sättas i relation till att Skåne och elområde 4 i dag har en nettoimport om 2 700 megawatt.

Nu vill Socialdemokraterna inte låtsas om detta. Jag tycker att det är skamlöst, så skamlöst som bara en sosse kan agera.

Värt att påpeka i sammanhanget är också att man av någon outgrundlig anledning förstörde reaktorerna i Ringhals på ett sätt som mer eller mindre omöjliggjorde en återstart. Vi ville som sagt återstarta Ringhals 1, framför allt, efter valet 2022. Jag har pratat med sakkunniga i branschen som säger att detta är ett mycket anmärkningsvärt förfarande som knappast kan förklaras på annat sätt än att det var ett politiskt beställningsjobb. Man rev ut viktiga komponenter från kärnkraftverket och hällde syra i tankar och rör. Sett till vilken skada Sverige har lidit av detta får det nästan betecknas som ondska. Det är upprörande.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Energi

Jag nöjer mig där för i dag och önskar ledamöterna av Sveriges riksdag och fru talmannen en god jul.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Fru talman! Jag har en fråga till finansminister Elisabeth Svantesson.

Jag besökte ganska nyligen ett kärnkraftverk - ett alldeles nystartat kärnkraftsblock i Vogtle i USA. När man gör denna typ av besök tar man alltid med sig viktiga insikter tillbaka. En av dessa insikter ska jag prata lite om här.

Vi planerar ju för kärnkraft här i Sverige, men vi är långt ifrån ensamma om det. Många länder planerar just nu för ny kärnkraft, och risken är därför överhängande att projektet drabbas av förseningar om man inte är ute i god tid med att beställa vitala och stora komponenter, till exempel turbiner och generatorer. Globalt finns det i princip bara ett par leverantörer som skulle kunna leverera detta till oss i Sverige, och vi vill inte riskera att hamna långt bak i kön hos dem. Sverigedemokraterna tycker därför att det börjar bli angeläget att titta på att så snart som möjligt beställa komponenter.

Min fråga till Elisabeth Svantesson är hur man arbetar med denna fråga på Regeringskansliet.

Fru talman! I dag debatterar vi Utgiftsområde 19 Regional utveckling, och jag vill passa på att redan inledningsvis yrka bifall till förslaget i betänkandet NU2. Och jag kan konstatera att reservationer i betänkandet helt saknas.

Fru talman! Regional utveckling är ett brett fält och spänner egentligen över många utskott och utgiftsområden. I ärlighetens namn ryms nästan all politik som har inverkan på förutsättningarna för den regionala tillväxten inom andra betänkanden. Jag tänker ta mig friheten att tala i ett något bredare perspektiv än det som ryms i detta specifika utgiftsområde.

När man talar om regional utveckling är ett vanligt mantra att hela Sverige ska leva. Det är inga konstigheter. Vi sverigedemokrater håller med om detta. Jag vill också säga att vi även sätter handling bakom orden. Menar man allvar med orden att hela Sverige ska leva, då är det ytterst märkligt att man straffar ut landsbygden på olika sätt, till exempel när vänstersidan i svensk politik - då inkluderar jag Centerpartiet - forcerar fram världens högsta drivmedelspriser. Eller när man försöker döda inrikesflyget genom att lägga på flygskatter och till och med lägga ned den centrala Bromma flygplats. Eller när man börjar trixa med reseavdraget på ett sätt som tydligt försämrar möjligheterna att leva utanför storstäderna, så till den grad att vi i det nya regeringssamarbetet fick gå in och riva upp Socialdemokraternas och Miljöpartiets destruktiva regelverk för just reseavdrag.

Nu när regeringen och Sverigedemokraterna sänker reduktionsplikten till EU:s miniminivå är detta ytterligare något som kommer att gynna vårt avlånga land i stort och förhoppningsvis också verka inflationsdämpande när fraktkostnaderna för våra varor går ned. Det finns således många vinnare på att slippa den förra regeringens politik på området.

Fru talman! Tack vare Tidöpartierna är det också många andra bra saker på gång som kommer att bidra till utvecklingen av rikets olika delar. Ta bara en sådan sak som att vi nu lättar på strandskyddsreglerna, vilket gör att kommuner ges möjlighet att på ett helt nytt sätt använda sin mark till att bygga attraktiva bostäder som folk är beredda att betala för!

Regional utveckling

Tillståndsprocesserna, inte minst för gruvnäringen men också för annan tillståndspliktig verksamhet, förenklas nu och ledtider kortas. Också försvarssatsningar kommer att gagna såväl regional utveckling som infrastruktur i delar av landet.

Ytterligare en sak är gårdsförsäljning. Det är en annan komponent. Även om vi från Sverigedemokraterna fortfarande ser en utvecklingspotential i regelverken utifrån det vi hittills har sett är det positivt att gårdsförsäljningen äntligen kommer till skott. Men som så ofta är tyvärr EU en byråkratisk bromskloss av stora mått när man vill göra något bra för sin nation. Det är tråkigt.

Fru talman! Sverige är fullt av strävsamma svenskar och driftiga entreprenörer som kan stå på egna ben om förutsättningarna ges. Tyvärr har man försatt stora delar av Sverige i ett konstant bidragsberoende, bland annat via det kommunala utjämningssystemet. Incitamentsstrukturen belönar slöseri och bestraffar entreprenörskap. Därför tycker jag, inte minst på ett personligt plan, att det är högintressant att se vad Utjämningskommittén som snart ska framlägga sin utredning kommer fram till. Här behövs reformer för tillväxt. Här behövs helt andra incitamentsstrukturer för företagande och för entreprenörskap. Det ska löna sig för en kommun att försöka locka till sig företag eller vara behjälplig med en företagsetablering. I dag är de incitamenten svaga.

På ett något angränsande tema skulle Sverigedemokraterna önska en regionalisering av fastighetsskatten för industrifastigheter och elproduktionsanläggningar. Även om det inte utgör en del av Tidöpartiernas gemensamma budget menar vi alltjämt att en sådan modell och dess inverkan på det regionala utvecklingsarbetet i alla fall borde utredas.

Fru talman! I en debatt om regional utveckling är det rimligt att också säga några ord om rennäringen. Låt mig vara tydlig. Vi i SD värnar våra nationella minoriteters särart och rätt att bevara och utveckla sin kultur. Men särrättigheter utformade så som det är i dag bromsar utvecklingen och skapar konflikt.

Renar är ett trevligt och exotiskt inslag för turister och är generellt ett välkommet inslag i landskapen i norr. Men rennäringslagen och dess tillämpning behöver verkligen ses över och reformeras.

När rennäringens intressenter kan bromsa eller stoppa alternativa näringar på halva Sveriges yta har vi problem. Till saken hör att rennäringen har en ytterst blygsam omsättning samtidigt som den är hårt subventionerad av staten. Trots att de som lever på rennäringen bara är några hundra till antalet, så tränger den undan fjäll- och jaktturism, gruvnäring, bostadsbyggande, infrastruktursatsningar och mycket annat som är just det som norra Sverige behöver för att utvecklas.

Frågan är känslig, men vi måste våga ta tag i frågan på ett rimligt, rättvist och jämlikt sätt och värdigt en demokrati på 2020-talet.

Fru talman! Sist men inte minst vill jag lyfta upp att Socialdemokraterna på senare tid har upprepat ett tema, nämligen att man kritiserar regeringen och Sverigedemokraterna för att inte tillräckligt snabbt rätta till det som Socialdemokraterna själva har ställt till med under sina åtta år i regeringsställning.

Först förstör man, och sedan klagar man på att andra inte tillräckligt snabbt lagar och återställer. Skamlösheten är stundtals total. Det kan handla om att vi inte tillräckligt snabbt får bukt med gängskjutningarna, som är en följd av Socialdemokraternas havererade migrations-, integrations- och kriminalpolitik.

Det kan också handla om att vi inte tillräckligt fort sänker bränslekostnaderna, vilka Socialdemokraterna högst medvetet pressat uppåt under flera år.

Det kan också handla om att vi inte tillräckligt snabbt löser elbristen, som Socialdemokraterna direkt har orsakat tillsammans med Miljöpartiet genom att stänga sex av tolv kärnkraftsreaktorer i förtid. Självrannsakan lyser med sin frånvaro.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Regional utveckling

Elbristen, eller kanske mer rätt effektbristen, ligger nu som en våt filt över såväl företagsexpansion som privatpersoners plånböcker. Min absoluta uppfattning är vidare att Socialdemokraternas uppdrivna elpriser och bränslepriser är orsaken till att Sverige haft flera procentenheter högre inflation än våra nordiska grannländer den senaste tiden. Vi får hoppas att det dröjer innan Socialdemokraterna åter får chansen att göra Sverige farligare och fattigare.

(Applåder)

Fru talman! Tack, ministern, för det här samtalet eller debatten eller vad vi ska kalla det! Vi är väl, återigen, i grunden överens om att Hamas ska fördömas förutsättningslöst och om att antisemitismen är ett problem. Sedan finns det möjligen grader av detta där vi skiljer oss åt. Jag vet inte. Ministern får kanske svara på det; jag ska inte lägga ord i hans mun.

Ministern sa att judar i Sverige inte ska hållas ansvariga för vad som händer i Israel. Det är naturligtvis rätt, och jag tror inte att det är någonting som vi från Sverigedemokraterna eller regeringen gör. Dock förekommer det väldigt mycket i andra fall, och det är bedrövligt att se hur svensk vänster hanterar den här konflikten. Det är uppenbart att antisemitismen frodas rejält ju längre åt vänster man kommer.

Som tur är är de kanske inte särskilt våldsbenägna och går inte till attack på det sättet. Det har vi däremot kanske några mindre grupperingar av högerextremister som gör, men på totalen är ingen av dessa två grupper ett existentiellt hot mot Sveriges judar på vare sig kort, medellång eller lång sikt. Så ser jag det, och jag hoppas att jag inte får fel.

Det som gör att judar i dag funderar på om de har en framtid i Sverige tror jag varken är traditionella "svenska" vänster- eller högerextremister, eller vad vi ska kalla dem, utan det är någonting nytt som sker i Sverige i dag. Jag är glad att jag själv inte är i de kläderna, men samtidigt är vi ju a canary in a coal mine, som man brukar prata om. Det börjar med judarna, och sedan fortsätter det.

Fru talman! Den 7 oktober genomfördes ett av de mest bestialiska och sadistiska illdåd vi någonsin har beskådat på denna jord, skulle jag vilja säga. Terrororganisationen Hamas mördade 1 400 civila israeler. Målet tycks i första hand ha varit kvinnor och barn. Under krigsropet Allahu akbar våldtog man bland annat en mamma medan man stoppade in och grillade hennes barn i en ugn. Man våldtog och bröt sönder unga judiska kvinnor och släpade dem sedan efter bilar. Man kidnappade 240 civila. Man drog in i Gaza och begick en rad ytterligare bestialiska dåd som samtliga är svåra att ens ta i sin mun. Detta gjorde de samtidigt som de filmade sig själva och uttryckte en euforisk lycka över att ha mördat judar.

Runt om i Sverige kunde vi se hur detta omedelbart firades av bilkaravaner med tutor och Palestinaflaggor.

Firandet från den 7 oktobers slakt har sedermera bytts ut mot massdemonstrationer där horder av islamister - och säkert en och annan klenbegåvad nyttig idiot - demonstrerar på svenska gator och skanderar om intifador, Israels utplåning och mycket annat.

Antisemitismen i Sverige i dag är ett gigantiskt problem, som jag ser det. Det är så stort att man kan undra om Sveriges judar ens har någon framtid i Sverige. Jag vet att det är en fråga som de ställer sig själva också. Jag menar att vi måste tala klarspråk om varifrån denna antisemitism kommer. Det är människor med rötter i Mellanöstern. Författaren Ayaan Hirsi Ali, som lämnat islam, berättar i en av sina böcker om hur man som muslim ofta får judehatet med modersmjölken. Den som kan något om islams skrifter blir knappast förvånad. Judehatet är så att säga inkorporerat i religionen.

En poäng i sammanhanget är att de massdemonstrationer som vi nu ser klingar väldigt falskt. Det är en förment omsorg om palestinierna. Hade man värnat palestinierna hade man börjat med att kräva att Hamas skulle släppa de 240 som de tog i gisslan den 7 oktober. Det gör man alltså inte. Hatet mot judarna är långt mycket större än ömmandet för deras muslimska bröder och systrar som nu faktiskt faller offer för Israels försvarskrig mot Hamas. Hamas taktik är som vi alla vet att så många civila palestinier som möjligt ska dö så att de kan fota dessa kroppar och skicka till AP.

Ytterligare bevis för att omsorgen om muslimer är sekundär är att hundratusentals muslimer har dödats de senaste decennierna i länder som Syrien, Jemen och många andra, primärt av andra muslimer, men då utan några nämnvärda demonstrationer från vare sig svensk vänster eller muslimska grupper och trossamfund. Hur kommer det sig? Frågan är möjligen något retorisk. Men jag tycker att det är beklämmande att se den talande tystnaden från muslimska trossamfund. Jag tycker att det är dags att ställa dem till svars. De behöver ta ett reservationslöst avstånd från Hamas terror, och där tycker jag också att regeringen har att göra.

Fru talman! Det är kloka resonemang i mångt och mycket. Jag tror dock att politikens uppgift när det kommer till AI i första hand är att hantera risker, för det kommer inte företagen att göra. Företagen är däremot väldigt duktiga på att lyfta nyttor. Därav följer att jag vill ägna min korta tid här på jorden och i denna talarstol åt att lyfta det jag tror är mest angeläget för mina barns framtid och det jag kan göra.

Jag övergår nu till några av de ytterligare förslag som jag lovade att lyfta.

Det andra förslaget är att utse en myndighet som har ett uttalat främjandeuppdrag för artificiell intelligens. Det kanske man kan säga redan är tillgodosett i någon mån, men vi ska också inrätta en myndighet som hanterar riskerna med artificiell intelligens. Båda perspektiven behövs och bör om möjligt inte sammanblandas på myndighetsnivå.

Mitt tredje förslag är att göra det förbjudet att använda AI i kommunikation utan att uppge för mottagaren att det är AI. Med denna lag skulle man åtminstone kunna försvåra lite grann när det gäller vissa bedrägerier och oetisk affärsverksamhet.

Det fjärde förslaget är att man låter utreda vem som bär ansvaret när AI orsakar skada på individer eller juridiska personer. Företag behöver ta en större del av risken än vad jag tror att de är lagstadgat tvingade till i dag.

Det femte förslaget är att öronmärka forskningsmedel just för risker med artificiell intelligens.

Slutligen: Det sjätte förslaget är att söka internationellt samarbete inom normgivning och brottsbekämpning. Frågan är av global karaktär, och jag vill upprepa att den är långt mycket mer angelägen än frågan om klimatförändringar. Det är min absoluta övertygelse.

Fru talman! Tack, statsrådet Slottner, för diskussionen! Jag vill vara tydlig: Jag tror inte att vi vare sig kan eller vill stoppa någon utveckling inom AI.

Problemet är bara kraften i denna teknologi och att utvecklingen, som det ser ut i dag, är så gott som oreglerad. Några personer som varnar för techföretagens kapprustning är Steve Wozniak, medgrundare till Apple, MIT-professorn Max Tegmark, författaren och professorn Yuval Noah Harari, som är mycket intressant att lyssna på i sammanhanget, multientreprenören Elon Musk och många därtill. Dessa personer, bland andra, har varit med och skrivit ett öppet brev som heter Pause Giant AI Experiments. Det kanske mest ska ses som en inlaga i en debatt, för jag tror inte att de själva tror att någon utveckling kommer att pausas på grund av deras brev. Men det är ett väldigt intressant brev som är värt att ta del av i sin helhet.

Riskerna med AI är mångfasetterade. Några av dem är här och nu. I mitt förra inlägg såg jag lite längre in i framtiden. Men redan här och nu kan vi börja fundera på vad som händer med vår kultur när mjukvaror skapar konst, musik och litteratur som berör oss djupare än det som skapats av människor. Hur påverkar det vårt samhälle när ett dataprogram kan skapa djupa intima relationer med oss som kanske känns mer verkliga än dem vi många gånger har med våra vänner? Vad händer med vår demokrati när dessa program börjar producera lagförslag och propaganda - kanske med någon som styr vid spakarna, kanske helt på egen hand? Kommer värdens demokratier över huvud taget att överleva som demokratier i AI:s tidsålder? Om inte - vad är det som kommer sedan?

AI riskerar att leda till massarbetslöshet på ett sätt som inte går att jämföra med tidigare tekniksprång. Att mängder av människor kommer att skinnas på varenda krona genom sofistikerade lurendrejerier ser jag som givet. Risken för massiv värdeöverföring till ett litet antal företag och individer ser jag också som mer eller mindre given om vi inte politiskt hittar lösningar. Detta sker alltså i ett landskap där techgiganterna kanske redan i dag omsätter mer än många staters bruttonationalprodukt. Denna utveckling kommer, som jag ser det, att accelerera med AI. Detta är ett litet axplock; riskerna med AI är förmodligen lika stora som antalet olika melodier man kan spela på ett piano.

Fru talman! Jag ska inte stå här och låtsas att jag sitter på lösningarna, åtminstone inte alla lösningar. Men jag tänker lyfta fram några punkter. Jag kanske inte hinner läsa upp alla, utan jag får spara några till mitt sista inlägg. Men jag ska i alla fall börja, och jag tar då upp ett förslag som jag har lyft fram offentligt tidigare.

Det handlar om att vi bör upprätta en AI-nämnd, sammansatt av samtliga politiska partier i den här kammaren och den bästa expertis som Sverige har att erbjuda. Vi bör helt enkelt upprätta ett forum där man öppet och ärligt kan diskutera risker och möjligheter. Genom en sådan nämnd får man också korta ledtider till att politikerna åtminstone kan få en möjlighet att lyfta konkreta förslag för att skydda oss mot det som är hotfullt med AI. Jag menar att det här är en mycket lågt hängande frukt, som vi borde ta tag i genast.

Jag har alltså ytterligare ett antal punkter, men jag sparar dem till mitt slutinlägg.

Fru talman! Jag vill börja med att tacka statsrådet Erik Slottner för svaret på min interpellation om risker och möjligheter med artificiell intelligens.

Jag hoppas att både fru talmannen och statsrådet testat att pröva och leka med till exempel Chat GPT och själva skapat sig åtminstone en grundläggande uppfattning om hur häpnadsväckande denna teknik faktiskt är.

Artificiell intelligens är bara i sin linda. Redan nu kan den skapa musik och bilder och till och med programmera datakod. Dagens AI är dock bara en bebis. Tänk vad den tekniken kommer att kunna åstadkomma i sina tonår.

Det är uppenbart att frågor om AI har fått en viss plats i regeringens arbete. Men jag menar att den borde vara långt mycket mer prioriterad. Gemene man verkar ännu inte ha förstått att utvecklingen inom artificiell intelligens kommer att revolutionera vår värld på ett sätt som är fullständigt oöverblickbart.

Möjligheterna är enorma när det kommer till att förbättra människors liv och välfärd. Inte minst är jag övertygad om att utvecklingen kommer att kunna leda till att vi kan bota mer eller mindre alla kända sjukdomar och lösa mängder av andra problem som vi människor står inför.

Personlig AI kommer att bli en superintelligent assistent till var och en i vardagen. Företag kommer att kunna mångdubbla sin produktivitet, och så vidare. Det är naturligtvis sådant som vi ska värna och välkomna.

Jag tror att det är primärt riskerna som vi politiker måste börja ta tag i på allvar. Vi människor har härskat på vår planet därför att vi är mest intelligenta i djurriket. Det är inte minst för att vi har varit osedvanligt bra på att samarbeta med varandra. Genom detta har vi också kunnat dominera i princip alla andra djurarter för mat och kläder men ibland bara sällskap.

Nu står vi på randen av att inte längre vara den mest intelligenta varelsen på jorden. Tekniken rusar mot att datorer med råge kan överträffa oss i intelligens och också i så kallad generell intelligens. Det skulle ungefär kunna beskrivas som att en dator kan lära sig att lösa problem som den helt enkelt inte har programmerats för. Jag hörde bara häromdagen att en AI hade ombetts att lära sig att spela schack. Några timmar senare kunde den slå alla tidigare schackdatorer.

Huruvida en dator kan bli medveten så som vi betraktar oss själva är något som vi kanske får lämna åt filosoferna. Men vi är sannerligen nära att inte kunna se skillnaden. Att en AI snart kommer att uppvisa tecken på självbevarelsedrift ser jag som givet. Den tanken, fru talman, ger mig faktiskt rysningar.

En enkätundersökning säger att hälften av AI-forskarna tror att risken är större än 10 procent att utvecklingen inom AI kommer att leda till mänsklighetens utplåning. Det ska sägas att studien är ifrågasatt och att svarsfrekvensen var låg. Men även om vi skulle skriva ned riskerna med en faktor tio är de ändå så stora att de totalt överskuggar riskerna med till exempel klimatförändringar.

Jag skulle vilja dra en analogi om människans bästa vän hunden. Hundägare älskar ofta sina hundar som om de vore en familjemedlem. Men skulle det vara så att de började sprida en sjukdom som hotade våra barn till livet skulle vi inte tveka att ta hundarna av daga för att rädda oss själva. I en framtid skulle vi kunna vara hundarna när artificiell intelligens är oss överlägsna i intelligens.