Nima Gholam Ali Pour

Fru talman! Det kommunala utjämningssystemet är som det är konstruerat i dag en garant för den orättvisa klyfta vi ser mellan stad och landsbygd. Folk kan se det med egna ögon när de jämför slöseriet i vissa storstäder, som Malmö, med den avsaknad av kommunal service som finns på landsbygden.

Jag har varit på landsbygden och sett kämpande föräldrar som organiserat sig för att se till att byns sista skola inte stänger. Att kämpa för byns sista skola eller förskola är ett återkommande inslag i dagens Sverige.

Samtidigt lever jag i Malmö stad, där endast det kommunala stödet till kulturlivet ligger på mer än 80 miljoner kronor, varav inget är lagstadgat. Det handlar om politiker som har så mycket skattemedel till sitt förfogande att de kan bevilja mer än 80 miljoner kronor till studieförbund och kulturella föreningar utanför kommunens verksamhet. Men det är det kommunala utjämningssystemet som möjliggör storstädernas slöseri. Jag anser att skolan på landsbygden är viktigare än Malmös arabiska filmfestival.

Fru talman! Vad jag hoppas att statsrådet tar med sig i dag är att vi måste ha ett kommunalt utjämningssystem som ser till att skolan på landsbygden kan fortsätta sin verksamhet medan Malmö stad inte har så mycket skattemedel att de finansierar arabiska filmfestivaler. Det handlar om att återupprätta ett förtroende för det kommunala utjämningssystemet och göra det till ett verktyg som stärker hela Sverige.

Vi kan inte fortsätta med det sätt på vilket det kommunala utjämningssystemet möjliggör ett slöseri som är tragiskt. Det är tragiskt eftersom det är våra skattemedel som slösas. Slöseriet måste upphöra, och därför måste det kommunala utjämningssystemet ändras.

Fru talman! Folk i vissa delar av Sverige där man knappt har någon kommunal service undrar vad politikerna sysslar med och hur vissa storstäder kan slösa som de gör medan andra kommuner knappt har någon kommunal service. Var kommer pengarna från?

Pengarna kommer ju från det kommunala utjämningssystemet. Utan dessa statsbidrag skulle kommuner som Malmö stad inte kunna ägna sig åt den sortens slöseri vi ser i dag. Utan det kommunala utjämningssystemet, där det inte finns några villkor som det är konstruerat i dag, skulle Malmö stad inte kunna ge skattemedel till studieförbundet Ibn Rushd, som enligt flera rapporter har ideologiska kopplingar till muslimska brödraskapet.

Det är ett stort problem när Malmö stad, som är den kommun som tar emot mest medel genom det kommunala utjämningssystemet, inte per capita men mest medel, också är den kommun som är mest känd för sitt slöseri.

Jag vill inte vara raljant och säga att Malmö stad saknar 6,3 miljarder kronor i sin kommunala budget. Men det är precis så det är. Utan det kommunala utjämningsstödet skulle Malmö stad sakna ungefär en fjärdedel av sin budget. Då skulle det vara omöjligt för kommunen att ägna sig åt det slöseri som vi ser i dag.

Det är här problemet ligger. Det kommunala utjämningssystemet, vars syfte var att stärka mindre kommuner som saknade kommunal service, har i stället blivit ett verktyg för att möjliggöra slöseri för storstäder som Malmö. Det är uppenbart att detta har urholkat förtroendet för det kommunala utjämningssystemet och resulterat i att större kommuner har blivit en lekstuga där skattebetalarna får finansiera leksaker som enhörningar och Zlatanstatyer.

En sådan ordning skapar också en större klyfta mellan stad och landsbygd. Det finns kommuner på landsbygden där den kommunala servicen är svåråtkomlig och där man om man inte bor i centrum bara har hembygdsgården, som sköts och finansieras av civilsamhället och inte genom skattemedel. Men i större städer finns det skattefinansierade fritidsgårdar för vuxna, som de sex allaktivitetshusen i Malmö som råkar ligga i Malmös invandrartäta områden.

Det finns en orättvisa i detta, speciellt när de större städerna inte finansierar denna verksamhet med egna pengar utan genom ett kommunalt utjämningssystem som inte jämnar ut utan ger större städer möjlighet att slösa med skattemedel.

Jag anser att dessa problem med det kommunala utjämningssystemet måste åtgärdas. Det går inte att ha förtroende för ett system som i praktiken möjliggör slöseri. Detta är ett slöseri som politiker på vänsterkanten ofta använder sig av för att gynna det egna styret, vilket är högst olämpligt.

Fru talman! Det är en allmän uppfattning att sådant som kommuner som Malmö ägnar sig åt är slöseri. Visst kan man göra bedömningen att en kommun får lägga medel på en arabisk filmfestival eller på Ibn Rushd. Men jag tror att de flesta kan avgöra vad kommunal kärnverksamhet är.

Kommunal kärnverksamhet är först och främst det som är lagstadgat. Men det är även skola, vård, omsorg och trygghet. Det är det vi förväntar oss att få från kommunen. Det är inte alla kommuner som kan leverera det, medan Malmö stad levererar detta och även slösar pengar på annat, eftersom de får alltför mycket medel från staten genom det kommunala utjämningssystemet.

Fru talman! Sverige är ett avlångt land där olika kommuner har varierande förutsättningar. Därför behövs det ett kommunalt utjämningssystem som kan jämna ut variationerna avseende befolkning, skattekraft och andra ekonomiska förutsättningar.

Min interpellation ifrågasätter inte att det ska betalas ut ett kommunalt utjämningsbidrag till kommuner och regioner. Problemet är att den kommun som tar emot mest medel genom det kommunala utjämningssystemet också är känd för att slösa skattemedel.

Malmö stad ska under 2023 ta emot 6,3 miljarder kronor genom det kommunala utjämningssystemet. Malmö stad har under lång tid varit den kommun som tagit emot mest medel genom det kommunala utjämningssystemet. Samtidigt finansierar kommunen arabiska filmfestivaler och ger olika former av stöd till illegala migranter.

I år kommer Malmö stad för första gången att avsätta mer än 1 miljon kronor för arrangerandet av Malmös arabiska filmfestival. Det är en årlig festival som kommunen finansierar. Enligt min åsikt är en arabisk filmfestival inte en del av den kommunala kärnverksamheten. Jag tror att det är rätt många som håller med. Uppenbarligen har Malmö stad för mycket pengar om man kan slösa skattemedel på det här sättet.

Sedan har vi Zlatanstatyn. Hittills har den kostat Malmö stad mer än en halv miljon kronor. Statyn måste gömmas, bevakas och repareras hela tiden. Det är en lång historia bakom varför Malmö stad förvarar och betalar för en staty som rätt många Malmöbor vill sabotera. Det är en av många berättelser som slutar med att Malmö stads politiker slösar med andra människors pengar.

Malmö stad har till och med börjat arrangera firandet av muslimska högtider. Det är vad skattemedel går till nu. Är det kommunal kärnverksamhet?

Malmö stads slöseri är ökänt och urholkar förtroendet för hela det kommunala utjämningssystemet. För det finns en och annan som ställer sig samma fråga som jag ställer mig: Om andra måste betala 6,3 miljarder kronor till Malmö stad för att kommunens ekonomi ska gå ihop, hur kommer det sig att Malmö stads politiker slösar så mycket?

Är det så att det kommunala utjämningssystemet är konstruerat på ett felaktigt sätt? I stället för att man ska kunna behålla skolor och annan kommunal kärnverksamhet i mindre kommuner kan Malmö stad avlöna sin armé av kommunikatörer och avsätta 850 000 kronor för att sätta upp en enhörning i det offentliga rummet.

Det är just därför jag frågar statsrådet om han tänker vidta några åtgärder för att de kommuner som tar emot medel genom det kommunala utjämningssystemet inte ska använda dessa medel på ett sätt som urholkar förtroendet för detta system. Detta är nämligen precis vad Malmö stad, den största mottagaren av kommunala utjämningsbidrag, har gjort.

Det är viktigt att regeringen tar tag i denna fråga, eftersom det finns en diskussion där man ifrågasätter hela det kommunala utjämningssystemet. Därmed behövs det åtgärder för att återupprätta förtroendet för det kommunala utjämningssystemet, som har raserats av det slöseri som vissa kommunpolitiker ägnat sig åt.

Fru talman! I det svar jag fick av statsrådet hörde jag inget erkännande av det slöseri som vissa kommuner ägnar sig åt. Men i dag ser vi ett kommunalt utjämningssystem som är konstruerat på ett sådant sätt att det upprätthåller detta slöseri.

Fru talman! Jag vill tacka arbetsmarknads- och integrationsministern för svaret. Det har förts en misslyckad integrationspolitik i decennier, och resultatet av detta kan man se i Sveriges invandrartäta områden.

Det är viktigt att vi framöver har en mer kravbaserad politik gentemot invandrare där vi ställer samma krav på invandrare som vi ställer på resten av befolkningen. Vi kommer alla att vinna på att avsluta de låga förväntningarnas rasism och i stället se potentialen hos alla människor, även dem som kommer från ett annat land.

Fru talman! Enligt betänkandet Kunskapskrav för permanent uppehållstillstånd som överlämnades till regeringen i måndags ska den utlänning som ska beviljas permanent uppehållstillstånd bland annat klara ett hörförståelseprov i det svenska språket som motsvarar nivå A2 enligt den gemensamma europeiska referensramen för språk. Det innebär att man ska förstå meningar som "vad heter du", "var bor du" eller "tack så mycket". Enligt betänkandet ska en sådan låg nivå räcka för att utlänningen ska få ett permanent uppehållstillstånd.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Det är uppenbart att en sådan nivå på språket inte kommer att räcka för att komma in på arbetsmarknaden. Det är en nivå som motsvarar vad en sjätteklassare i Sverige behöver kunna för att få betyget E i engelska. Anser integrationsministern att kunskaper i svenska på A2-nivå är tillräckligt för att en person ska uppfattas vara integrerad i samhället samt beviljas ett permanent uppehållstillstånd?

Fru talman! Det här låter lite märkligt, för ledamoten Hirvonen vill ju inte höja lönekravet på 13 000 kronor som nu ska höjas. Ledamoten talar om rimliga löner fastän hon inte vill se sådana. 26 500 kronor låter som en rimlig lön, medan 13 000 kronor, som Miljöpartiet ställer sig bakom, är ingen rimlig lön. Ingen kan överleva på det i dagens Sverige.

Det är därför märkligt att man å ena sidan är emot fattigdom och barnfattigdom, men å andra sidan vill ha ett lönekrav för arbetskraftsinvandrare på 13 000 kronor. Det går inte ihop. Varför ska man över huvud taget ta hit någon från andra sidan jorden för att denne ska arbeta för 13 000 kronor? Det är inte rimligt över huvud taget.

Jag tror att ledamoten Hirvonen måste förklara varför hon stöder ett sådant lågt lönekrav. Som jag sa innan leder det till att människor inte kan leva på sin lön, utan de vänder sig till den illegala ekonomin, vilket blir en inkomstkälla för kriminella organisationer.

Om ledamoten Hirvonen inte ställer sig bakom en höjning av lönekraven måste hon förklara hur människor ska kunna leva på 13 000 kronor, för det är detta lönekrav som Miljöpartiet står bakom. Om man nu är emot fattigdom och inte vill att arbetskraftsinvandringen ska gynna kriminella undrar jag hur man kan ställa sig bakom ett lönekrav på 13 000 kronor.

Fru talman! Under denna mandatperiod kommer lönekravet för arbetskraftsinvandrare att höjas från dagens 13 000 kronor och minst fördubblas. Men Miljöpartiet vill enligt sin reservation behålla det regelverk som finns i dag, där det räcker med att en utlänning tjänar 13 000 kronor för att den ska få komma till Sverige som arbetskraftsinvandrare.

Jag måste fråga: Tror ledamoten på fullaste allvar att en arbetsför person i dagens Sverige kommer att nöja sig med en lön på 13 000 kronor eller ens klara sig på den? Då ska ledamoten också ha i åtanke effekterna av inflationen.

Medianlönen för en diskare i Sverige är ungefär 16 000 kronor efter skatt. Varför ska man behålla ett lönekrav som leder till att människor kan komma till Sverige och arbeta för omänskligt låga löner? Problemet är att det inte slutar där. Får man dessa låga löner - eller ibland inga löner alls, som vissa arbetskraftsinvandrare - vänder man sig till den illegala ekonomin. Det leder i sin tur till inkomstkällor för kriminella organisationer. Varför vill Miljöpartiet behålla ett lönekrav som på ett mycket uppenbart sätt leder till lidande, inte endast för enskilda människor utan för hela samhället?

Fru talman! Centerpartiet samarbetade med Socialdemokraterna under förra mandatperioden, och det här var inga frågor som vare sig ni eller Socialdemokraterna lyfte upp då. Däremot har vi prioriterat dessa frågor tillsammans med de andra Tidöpartierna.

När det gäller kriminalitet: Om man har ett lönekrav på 13 000 kronor kommer de som arbetar för dessa låga löner ganska lätt att hamna inom den illegala ekonomin. Har man en lön på 13 000 kronor kan man inte försörja sig i Sverige.

Därför är det märkligt att man från Centerpartiets sida försvarar ett sådant lönekrav, som är så lågt att människor ofta hamnar inom den illegala ekonomin. Det är så det hänger ihop. Om man höjer lönekravet får man ett lönekrav där människor kan leva på sin lön och inte behöver vända sig till den illegala ekonomin.

Arbetskraftsinvandrare utgör 0,8 procent av det totala antalet sysselsatta i Sverige, och arbetskraftsinvandringen är högre i Stockholmsområdet än på landsbygden. Jag kände mig verkligen road när ledamoten Cato pratade om drängarna från Syrien som jobbar på landsbygden och att de gröna näringarna kommer att falla ihop utan drängarna som kommer från Mellanöstern och Asien. Det är ju hittepå!

Åker man till landsbygden träffar man folk som kan svenska, som kan kulturen i området och som känner till området. Det är sådana personer som ofta anställs. Det är inte drängar från Syrien. Hitta inte på nu, ledamoten Cato!

Fru talman! Centerpartiet skriver i sin reservation att dagens regelverk för arbetskraftsinvandring ska värnas. En majoritet av partierna i denna församling gör däremot bedömningen att dagens regelverk för arbetskraftsinvandring gynnar kriminella organisationer.

Med dagens regelverk kan oseriösa näringsidkare och kriminella organisationer utnyttja både människor och system för att stärka sig själva. Om man nu inte vill bry sig om vad majoriteten i denna församling tycker kan man läsa en rapport från Svenskt Näringsliv från maj 2021 som säger att det förekommer brottslighet inom ramen för den reglerade arbetskraftsinvandringen och att det är ett problem som måste åtgärdas.

Det är märkligt att Centerpartiet verkar förneka att detta problem över huvud taget existerar. Man sticker huvudet i sanden och menar att en arbetskraftsinvandring som utnyttjas av kriminella ska värnas.

Min fråga till ledamoten är varför han vill värna en arbetskraftsinvandring som enligt de flesta bedömare stärker kriminella aktörer. Borde vi inte röra oss mot en arbetskraftsinvandring som stärker Sverige i stället för att stärka de kriminella organisationernas ekonomi?

Fru talman! Jag är mycket positiv till myndighetsbaserad arbetsmarknadsprövning. Däremot har Sverigedemokraterna varit tvungna att samla olika partier för att faktiskt göra något eftersom Socialdemokraterna inte gjorde någonting över huvud taget under åtta år utan väntade ända till 2022 innan ni lade fram några förslag över huvud taget.

När man samlar olika partier för att faktiskt få ordning och reda i arbetskraftsinvandringen måste man kompromissa, och vad vi har gjort i dag är att fördubbla lönekravet för arbetskraftsinvandringen. Det är något som Socialdemokraterna inte ens kom i närheten av under sina åtta år vid makten. I Tidöavtalet finns flera andra förslag, vilket jag redogjorde för i mitt anförande, som kommer att genomföras under mandatperioden.

Socialdemokraterna hade åtta år på sig. Det enda de gjorde var att lämna in en proposition slash pamflett fem dagar innan valet och säga att man hade en ambition att höja lönekravet. Sedan har man inte gjort något över huvud taget.

Samtidigt säger Socialdemokraterna att arbetskraftsinvandringen har gynnat kriminella nätverk.

Jag ställde en fråga till ledamoten. Varför har man inte gjort något under åtta år? Varför har man väntat? Kriminella nätverk har sina offer. Människor har blivit skjutna, och barn har köpt narkotika från olika kriminella organisationer. Varför har ni väntat? Har inte svenska folket rätt att få svar efter alla våldsdåd vi har sett genom åren? Eftersom ni säger att arbetskraftsinvandring gynnar de kriminella nätverken, varför var ni så passiva?

Fru talman! Jag blev rätt konfunderad när jag läste Socialdemokraternas reservation. I den kan man läsa att de marknadsbaserade bestämmelser om arbetskraftsinvandring som infördes 2018 har gynnat oseriösa företag och blivit en inkomstkälla för kriminella nätverk medan skötsamma företag riskerar att utkonkurreras.

Det är rätt intressant att Socialdemokraterna gör den bedömningen, eftersom det var först några månader innan valet 2022 som Socialdemokraterna lade fram förslag om krav på anställningsavtal vid arbetskraftsinvandring, som dock endast skulle följas upp i ett fåtal fall. Samtidigt gjorde Socialdemokraterna arbetskraftsinvandringen ännu mer liberal genom att öppna för att vissa utlänningar, trots att de inte hittat ett arbete, skulle få tillstånd så att de kunde komma och leta efter arbete i Sverige. Förslaget om skärpt lönekrav lämnade Socialdemokraterna in fem dagar innan valet 2022.

Om Socialdemokraterna gör bedömningen att den nuvarande arbetskraftsinvandringen gynnar kriminella nätverk undrar man ju varför ni inte gjorde något åt detta under de åtta år som ni hade makten. Varför väntade ni ända till 2022 innan ni agerade? Varför lät ni kriminella nätverk och oseriösa företag gynnas av en liberal arbetskraftsinvandring i hela åtta år?

Fru talman! Först ska jag besvara frågan varför lönekravet är 26 500 kronor. Det beror på att 26 500 kronor är 80 procent av medianlönen för år 2021. För varje år som går kommer nivån alltså att höjas.

Jag undrar om Jonny Cato och jag verkligen är överens om att arbetskraftsinvandringen inte ska gynna kriminella nätverk, fru talman. Har man ett lönekrav på 13 000 kronor bjuder man nämligen in kriminella organisationer att använda arbetskraftsinvandringen som ett verktyg. Jag tror att det flesta medborgare som ser detta förstår att det inte är rimligt att ha ett lönekrav på 13 000 kronor. En diskare i Sverige tjänar 16 000 kronor - vilka människor är det som ska tjäna dessa 13 000 kronor? Det är en mycket låg lön, och den är till för att utnyttjas inte bara av kriminella nätverk utan också av oseriösa näringsidkare.

Sedan frågade ledamoten Cato om det fanns andra bevekelsegrunder, fru talman. Jo, vi har många som går på bidrag här i Sverige, och när det gäller de enkla jobben är det de personer som går på bidrag och lever i arbetslöshet som ska ta dem. Det är de som ta de enkla jobben i falafelståndet eller korvkiosken; man ska inte ta hit någon från ett helt annat land utanför EU för att utföra dessa enkla jobb. De ska gå till människor som under lång tid har levt på bidrag. Bidragstagandet är orsaken till barnfattigdom och all annan fattigdom vi har i Sverige. Det bästa sättet att komma ur fattigdomen är att få ett jobb.

Fru talman! Tack för frågan, ledamoten Cato!

Vad jag sa i mitt anförande var att S var passiva i åtta år. Man gjorde ingenting alls för att stävja fusket eller höja lönekravet för arbetskraftsinvandrare på något sätt, utan man väntade till fem dagar före valet innan man lämnade in ett förslag.

Det är inget fel med själva arbetskraftsinvandringen, men däremot måste det vara ordning och reda. Vad man har infört nu är ett lönekrav på 26 500 kronor, och jag kan tycka att det är rimligt. Det lönekrav som finns i dag är på 13 000 kronor. Vill vi ta hit någon från ett annat land för att jobba för en lön på 13 000 kronor? Det är helt och hållet omänskligt att ha så låga lönekrav.

Fru talman! Ledamoten Cato måste ju känna till att de nuvarande reglerna för arbetskraftsinvandring har resulterat i att kriminella nätverk har kunnat använda sig av arbetskraftsinvandringen som ett verktyg. Detta står till och med i Socialdemokraternas reservation, så majoriteten i denna församling ser problembilden att arbetskraftsinvandring enligt de nuvarande reglerna - som ledamoten Cato stöder - har använts som ett verktyg av kriminella nätverk. Även ledamoten Cato måste förstå att det finns de som faller offer för dessa kriminella nätverk, fru talman. Vi ska absolut inte ha en arbetskraftsinvandring som stärker kriminaliteten i Sverige.

Fru talman! Sverigedemokraterna har tillsammans med regeringspartierna genom Tidöavtalet upprättat en agenda för hur villkoren för arbetskraftsinvandring ska skärpas. Det handlar om att de som kommer till Sverige som arbetskraftsinvandrare ska ha drägliga villkor. Utgångspunkten är att arbetstillstånd ska beviljas om arbetskraftsinvandraren får en lön som motsvarar medianlönen. Arbetstillstånd får inte beviljas om utlänningen saknar en heltäckande sjukvårdsförsäkring för den första tillståndstiden.

Vissa yrkesgrupper kommer inte att beviljas arbetstillstånd över huvud taget. Det kan handla om personliga assistenter eller om enkla jobb till vilka rekrytering lätt kan ske bland personer i Sverige. Vill man att någon ska arbeta i ett falafelstånd eller i en korvkiosk finns det ingen mening med att ta hit någon från ett annat land.

Det finns alltför många här i Sverige som går runt och saknar ett jobb. I vissa fall handlar det om speciella omständigheter som gör att personen inte kan jobba. Oftast handlar det dock om människor som är friska nog att jobba men som avstår. Antingen råder det ett missförstånd när det gäller det svenska välfärdssystemet som gör att människor ser bidragen som medborgarlön, eller så saknar dessa människor arbetsmoral.

Jag såg nyligen en analys från Svenskt Näringsliv som visade att 183 000 personer i arbetsför ålder i Skåne inte var självförsörjande år 2021. Det motsvarar 26 procent av befolkningen i arbetsför ålder i Skåne. I riket är motsvarande andel 23 procent.

Lösningen är inte att dessa människor fortsätter att gå på bidrag och att människor från andra länder kommer hit och tar dessa enkla jobb, som rätt många kan utföra. Lösningen är i stället att vi har en arbetskraftsinvandring som förser Sverige med den högkvalificerade arbetskraft som vi ibland kan sakna medan de arbeten som våra egna medborgare kan ta går till dem som faktiskt lever i Sverige.

Denna fråga gränsar också till integrationspolitiken. Många av dem som inte är självförsörjande i Sverige är faktiskt utrikes födda. Att så många utrikes födda inte är självförsörjande är ett större problem bland kvinnor än bland män.

Det är rätt ironiskt att vi har haft ett regelverk som har gjort att migranter har kommit hit för att ta arbeten som hade kunnat gå till migranter som redan levt i arbetslöshet i Sverige, men så har arbetskraftsinvandringen sett ut i Socialdemokraternas Sverige. Det är det som ska ändras nu.

Till skillnad från Socialdemokraterna har vi inte bara ambitioner när det gäller en restriktiv arbetskraftsinvandring, utan det handlar om ambitioner som ska förverkligas under denna mandatperiod. Det ska ske en förändring som går att se.

Redan i dag ägde det rum en pressträff där regeringen informerade om sin nya förordning, som ska ut på remiss. Enligt denna förordning ska lönen uppgå till minst 80 procent av medianlönen för att arbetstillstånd ska kunna beviljas. Det blir ett lönekrav på ungefär 26 500 kronor. När Socialdemokraterna hade makten var lönekravet för arbetskraftsinvandrare 13 000 kronor. Med andra ord har Sverigedemokraterna tillsammans med regeringen redan nu, innan det ens gått ett år sedan regeringstillträdet, fördubblat lönekravet för arbetskraftsinvandring. Detta var något som Socialdemokraterna inte kunde göra under sina åtta år vid makten.

Det här kommer också att innebära att färre arbetstillstånd kommer att beviljas. Oseriösa näringsidkare som missbrukat arbetskraftsinvandringen kommer inte längre att kunna utnyttja människor.

Det är så här det ser ut när man står upp för sin politik. Man får saker gjorda. Detta är endast det första steget mot en arbetskraftsinvandring där det råder ordning och reda, där det är Sverige som prioriteras och där svenska behov bestämmer vilka som får komma hit och arbeta.

Det som planeras framöver är att ta fram förslag för att höja lönekravet ännu mer, så att det faktiskt motsvarar medianlönen. Dessutom ska människor i vissa yrkesgrupper inte få arbetstillstånd över huvud taget. Människor i andra yrkesgrupper, som Sverige skulle ha behov av, kommer att ha ett lägre lönekrav. De som kommer till Sverige som arbetskraftsinvandrare ska också skaffa en heltäckande sjukvårdsförsäkring för den första tillståndstiden innan de kommer till Sverige.

Allt detta kommer göras under denna mandatperiod. Med andra ord kommer arbetskraftsinvandringen att bli ett sätt att bidra till Sverige - inte ett sätt att belasta Sverige.

Jag läste för några dagar sedan ett pressmeddelande från Socialdemokraterna där Socialdemokraternas migrationspolitiska talesperson sa att SD och regeringen har tillåtit den okvalificerade arbetskraftsinvandringen att öka. Det är tjatter. Sverigedemokraterna och regeringen kommer att höja lönekravet för arbetskraftsinvandringen avsevärt. Det är vad som kommer att hända i verkligheten. Sedan kan Socialdemokraterna tjattra som de vill, precis som de gjorde under åtta år medan en liberal arbetskraftsinvandring utnyttjades av kriminella som ett verktyg.

Man har inte ens på ett ordentligt sätt följt upp i hur stor grad kriminella har utnyttjat arbetskraftsinvandringen. Det låga lönekravet på 13 000 kronor, som accepterats av Socialdemokraterna, och bristen på kontroller under åtta år har resulterat i osäkra anställningar som stärkt den svarta ekonomin, då de som till synes har arbetat inom den legala ekonomin egentligen har arbetat inom den illegala ekonomin.

Trots allt tjatter finns det några fakta som inte kan förnekas. Socialdemokraterna hade åtta år på sig, men man gjorde ingenting för att höja lönekravet.

Fem dagar före valet 2022 lämnade den socialdemokratiska regeringen in propositionen Ett höjt försörjningskrav för arbetskraftsinvandrare, där man lovade någon form av höjt lönekrav. Varför väntade Socialdemokraterna i åtta år innan man agerade? Såg man inte problembilden?

Det finns politiker som tjattrar och politiker som agerar. Svenska folket är trött på tjatter. Nu är det dags att få saker och ting gjorda och se till att vi har en arbetskraftsinvandring som inte blir ett verktyg för kriminella, som det har varit under det socialdemokratiska styret.

Fru talman! Arbetskraftsinvandringen ska handla om kvalitet - inte kvantitet. Det ska vara Sveriges behov som står i centrum. Arbetskraftsinvandring ska inte bli en ursäkt för ekonomiska migranter att ta sig till Sverige.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Herr talman! Sverigedemokraterna har lämnat in kommittémotioner avseende områdena asylpolitik, anhöriginvandring, medborgarskap och illegal migration som går längre än förslagen i Tidöavtalet. Detta beror på att Tidöavtalet endast är en början på den förändring som Sverige behöver när det gäller migrationspolitiken.

Fortfarande är det så att asylsökande kommer till Sverige från länder som Afghanistan, Syrien och Irak. Inget av dessa länder gränsar till Sverige eller är ens i närområdet. Det innebär i praktiken att dessa asylsökande passerar flera säkra länder innan de kommer till Sverige.

Sverigedemokraterna menar att människor på flykt ska söka asyl i första säkra land. Asylrätten gäller, men asylrätten innebär inte att man får välja vilket land som ska tillgodose ens skyddsbehov. Ekonomisk migration får inte förväxlas med människor som är förföljda och som i desperation söker sig till en fristad och bort från våldsverkare. Det måste finnas en skillnad.

Den som är flykting turnerar inte genom europeiska länder utan stannar kvar i det första säkra land som kan tillgodose flyktingens skyddsbehov. Detta innebär att vi i Sverige i normalfallet endast ska ta emot asylsökande från våra grannländer eller länder i vårt omedelbara närområde. En sådan asylpolitik resulterar även i att integrationsproblemen motverkas, då det är lättare för migranter från länder i närområdet att integrera sig i Sverige, precis som det är lättare för syrier att integrera sig i Jordanien. Asylsökande från säkra länder ska helt enkelt inte släppas in i Sverige, eftersom de inte har några skyddsbehov när de befinner sig i säkra länder.

För att garantera att ekonomiska migranter inte tar sig till Sverige är det viktigt att hela asylprocessen äger rum utanför EU. Asylprocessen kan förläggas till ett tredjeland utanför EU, och om migranten skulle ha skyddsbehov skulle han eller hon få uppehållstillstånd i detta tredjeland. Rätten till asyl behöver inte alltid innebära att man har rätt till asyl i Sverige. Rätten till asyl ska innebära just rätten till asyl, även om man skulle få asyl i ett land utanför EU.

Sverige har tagit emot alltför många människor från länder som har helt andra värderingar. Resultatet är utanförskapsområden, upplopp, konflikter och ett ifrågasättande av Sveriges nationella identitet.

Man är inte en sämre människa om man stannar upp, ser över problemen i landet och säger stopp. Nu måste vi bygga upp Sverige innan vi kan ta emot fler människor vars vistelse i Sverige både kommer att vara resurskrävande och leda till konflikter och radikala samhällsförändringar.

Vi lever i en tid då yttrandefriheten i Sverige är ifrågasatt på grund av invandringen från muslimska länder. Det är dags att våga säga stopp innan andra viktiga värderingar också börjar bli ifrågasatta.

Jag yrkar bifall till Sverigedemokraternas reservation 2.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 20 april.)

Herr talman! Ledamoten Hirvonen pratar om vissa rättigheter. Den rättighet man saknat är rätten till det svenska språket. Den rätten ger andra rättigheter, som rätten till jobb. Det är det migranter saknat i detta land. Man har kommit hit, hamnat i utanförskap och blivit valboskap för partier som Socialdemokraterna. Det är vad som hänt och en beskrivning av verkligheten som många känner igen.

Ledamoten Hirvonen pratar om skolsegregationen. Skolsegregationen beror på bostadssegregationen. Och bostadssegregationen finns för att vi tar emot så många invandrare att vi får placera dem i vissa områden. De kan bara bo i vissa områden eftersom de inte har råd att bo i de mer välbärgade områdena. Detta är anledningen till skolsegregationen. Det är därför Rosengårds skolor har mer än 90 procent elever med utländsk bakgrund. Det beror på massinvandringen och inget annat.

Dessa människor i dessa områden har i decennier saknat vissa rättigheter. Rätten att bli en del av samhället har inte kommit naturligt till dem, för de växer upp i ett samhälle där ingen talar svenska. De går i skolor som lärare flyr från - inga legitimerade lärare vill arbeta där. Deras rektorer byts ut hela tiden, för de lever i utanförskap.

Det är rättigheten att bli en del av samhället som de behöver, och det är detta vår politik kommer att skapa, ledamoten Hirvonen.

Herr talman! Jag tänkte egentligen inte begära replik, men ledamoten Hirvonen berättade om att barn kommer att få olika förutsättningar. Jag växte upp i Rosengård och Lindängen, och jag bor i Nydala. Barn har länge haft olika förutsättningar i Sverige på grund av massinvandringen. Man har skapat utanförskapsområden med de sämsta skolorna, och där har barnen helt olika förutsättningar jämfört med i andra områden där det finns en större andel med etniskt svensk bakgrund. Så har det varit länge. Att man sedan säger att detta är orsakat av Tidöavtalet är anmärkningsvärt.

Så här var det när jag växte upp, och med tiden förstod jag att det var på grund av att Sverige hade haft en invandringspolitik som man inte kunnat hantera. Nu ska vi ställa om detta så att de barn som växer upp kommer att göra det i ett samhälle där det är möjligt att integrera sig, bli en del av samhället och gå i skolor där man faktiskt har möjligheter. Så är det inte i dag, och så har det inte varit på rätt länge.

Att ledamoten Hirvonen säger att vår politik kommer att skapa det samhälle som Socialdemokraterna har skapat med sin utanförskapspolitik chockar mig.

Herr ålderspresident! Migrationsministern säger i sitt anförande att kostnaderna följs noga. Jag undrar hur man kan följa dem om inte genom kostnadsberäkningar. Men migrationsministern menar att hon inte kan ta fram dessa kostnadsberäkningar.

EU:s medlemsstater är på väg att ingå en migrations- och asylpakt. Den här månaden kommer förslaget att behandlas i Europaparlamentet, och därefter går det vidare till slutförhandlingar mellan EU-ländernas regeringar. Vi måste få veta vad konsekvenserna av detta förslag blir för Sverige.

Min partikollega i Europaparlamentet Charlie Weimers kallar förslaget en dyr omfördelning av migranter. Jag har ingen anledning att tvivla på Weimers bedömning. Det är tråkigt att migrationsministern inte har tagit fram en kostnadsberäkning för detta förslag, som nu behandlas och anses vara ett förslag som kommer att gå vidare och antas.

Vad jag har försökt att argumentera för här i dag är att vi måste få se ekonomiska konsekvensanalyser av hur migrations- och asylpakten kommer att påverka Sverige och våra skattebetalare. Det är olyckligt att Sverigedemokraterna behöver fortsätta arbetet med att övertyga andra partier att först ta reda på hur mycket invandringspolitiken kostar innan man implementerar den.

Solidaritetsmekanismen inom migrations- och asylpakten handlar i grund och botten om en bestraffningsavgift som till sist ska övertyga medlemsstaten att ta emot asylsökande enligt den fördelning som EU har bestämt. Innan var det partier på vänsterkanten som tvingade på Sverige invandringens kostnader. Nu blir det EU som gör det. Svenska folket har rätt att få veta kostnaderna för Europeiska unionens migrations- och asylpakt.

Herr ålderspresident! Jag representerar ett parti som inte vill att det svenska folket ska betala alltför mycket för invandringen. Så är det. En gång i tiden svartmålades den politiska inriktningen. I dag kallas det sunt förnuft, och fler och fler partier har till synes anslutit sig till den linjen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är helt naturligt att jag står här som representant för Sverigedemokraterna och vill veta hur mycket Europeiska unionens föreslagna migrations- och asylpakt kommer att kosta skattebetalarna. Det är viktigt för Sverigedemokraternas väljare och egentligen rätt många svenskar att deras skattemedel finansierar främst välfärden och inte invandringen.

Debatten om att välfärden är viktigare än invandringen är avslutad. Flera partier har ändrat sin inriktning eftersom vi kom fram till att välfärden är viktigare än invandringen. Det är därför viktigt för oss att veta hur mycket migrations- och asylpakten kommer att kosta och hur det påverkar statens budget och skattebetalarna.

Det är uppenbart att om kostnaderna för migrations- och asylpakten och speciellt solidaritetsmekanismen blir alltför stora kommer välfärden och den grundläggande service som staten, regionerna och kommunerna ska tillhandahålla att få stå tillbaka. Det är därför det har varit viktigt att få en invandring till Sverige vars kostnader är rimliga och vars negativa konsekvenser helst är obefintliga, och det är därför vi måste veta hur mycket olika migrationspolicyer, till exempel migrations- och asylpakten och dess solidaritetsmekanism, faktiskt kostar.

Det fanns en tid då vi lät kostnaderna för migrationen dra iväg eftersom det fanns en övertygelse om att invandring skulle berika Sverige. Det är en allmän uppfattning att invandringen inte berikade Sverige. Det är en dålig idé att inte veta hur mycket olika migrationspolicyer kommer att kosta. Vi måste veta hur mycket Europeiska unionens migrations- och asylpakt kommer att kosta skattebetalarna.

Det måste tas fram en kostnadsberäkning som allmänheten och dess representanter i form av riksdagen kan förhålla sig till. Vi kan inte köpa grisen i säcken och stödja en migrations- och asylpakt vars ekonomiska konsekvenser för Sverige är okända.

Den nuvarande regeringen har fått ett mandat från svenska folket, men mandatet är villkorat. Föregående regeringars misstag med invandringspolitiken ska inte upprepas. Det är ett villkor för mandatet. Vi ska ha en invandringspolitik som prioriterar Sveriges intressen. För att se om migrations- och asylpakten värnar Sveriges intressen måste vi se hur mycket den påverkar statens budget. Detta borde migrationsministern förstå.

Herr ålderspresident! De frågor som jag ställt till migrationsministern ligger inom ett område som brukar vara viktigt för väljarna. Det handlar om hur stor pålaga som hamnar hos skattebetalarna om Sverige ansluter sig till en migrations- och asylpakt inom Europeiska unionen. Migrationsministern menar att det kommer att variera från år till år och att det inte är möjligt att bedöma hur betungande kostnaderna kommer att bli för statens budget och skattebetalarna.

Trots att det finns prognoser för migrationens utveckling baserade på bland annat den politiska situationen samt demografin i olika länder går det inte att göra en bedömning av hur mycket migrations- och asylpakten kommer att kosta Sverige och de svenska skattebetalarna, enligt migrationsministern. Migrationsministern vill inte ens ge besked om hur mycket Sverige kommer att tvingas betala för varje asylsökande som vi inte vill ta emot genom den solidaritetsmekanism som kommer att tvingas på oss genom Europeiska unionens föreslagna migrations- och asylpakt. Detta är högst anmärkningsvärt, för redan 2016 lade Europeiska kommissionen fram ett förslag med en specifik siffra för vad medlemsstater skulle betala om de inte tog emot asylsökande från andra EU-länder.

Av en artikel i Politico från maj 2016 framgår att Europeiska kommissionen lagt fram ett förslag där EU-länder ska betala 2,8 miljoner kronor per asylsökande som man inte tar emot från andra EU-länder, genom EU:s omfördelning. EU-kommissionen har alltså gett ett besked: 2,8 miljoner kronor för varje asylsökande som Sverige inte tar emot. Här finns ett besked. Då undrar man vad migrationsministerns besked är.

Om avgiften inte är 2,8 miljoner kronor per asylsökande som Sverige inte tar emot, vad är då avgiften? Om man säger att EU-kommissionens besked från 2016 inte gäller måste man ju ha ett annat besked. Det måste finnas en siffra som migrationsministern känner till. Annars får man utgå från att den föreslagna avgiften fortfarande ligger på 2,8 miljoner kronor för varje asylsökande som Sverige inte tar emot från andra EU-länder.

Den avgift som EU-länder ska betala enligt solidaritetsmekanismen när de inte tar emot asylsökande från andra länder har som syfte att avskräcka EU-länder från att vägra ta emot asylsökande. Syftet är alltså att avskräcka från att inte ta emot. Avgiften kan därmed inte vara så låg att den inte avskräcker, då syftet redan från början har varit att avskräcka EU-länder från att inte ta emot asylsökande. Det är därför jag blir orolig och bekymrad när migrationsministern inte ger något besked när jag ställer några enkla frågor. Hur mycket kommer denna solidaritetsmekanism att kosta Sverige? Hur mycket kommer skattebetalarna att tvingas betala för invandringen?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Om migrationsministern av någon märklig anledning inte vet hur mycket detta kommer att kosta, kommer migrationsministern då att ta fram en kostnadsberäkning för hur den föreslagna solidaritetsmekanismen kommer att påverka statens budget?