Jamal El-Haj

Herr talman! Jag tycker att ledamoten i första hand ska rikta sin kritik mot sin partiledare Jimmie Åkesson, som mitt i kriget i Palestina, mitt i katastrofen i Gaza, åker ned och träffar extremhögern i Israel. Ingen vill träffa dem, men han gör det. Det är dit kritiken ska riktas i första hand.

Jag har tagit avstånd i debattartikel efter debattartikel och intervju efter intervju, bland annat i SVT. Har ledamoten gått igenom alla de intervjuer jag har gjort och läst alla mina artiklar? Om ledamoten ska stå här och anklaga mig borde han läsa vad jag har skrivit. Jag har skrivit tiotals debattartiklar om detta. Här i riksdagen har jag skrivit motion efter motion gällande Hamas redan långt innan den 7 oktober. Ändå väljer ledamoten att anklaga mig i dag.

Jag vill ändå tacka för att ledamoten gav mig tillfälle att säga sanningen som den ska sägas. Jag är i den här situationen på grund av trollfabrikerna och alla som skrev å Sverigedemokraternas vägnar och gjorde en höna av en fjäder. Gå tillbaka till mina debattartiklar och mina riksdagsmotioner och till intervjun i SVT! Där får ledamoten svaret.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 25 mars.)

Herr talman! Det finns en familj som heter Nassar. De bor utanför Jerusalem. De har haft sin gård i över 100 år. Gården är äldre än Israels existens. Den är väldigt mycket äldre än så. Familjen kämpar för att behålla sin gård.

I Palestina och Israel lever i dag knappt 2 procent kristna. De utsätts för de värsta förföljelserna någonsin. De är rädda för sina kyrkors och sina församlingars skull.

Din partiledare Jimmie Åkesson åker till Israel och träffar den extrema högern. Du står här framför mig och ifrågasätter att jag demonstrerar för palestiniernas rättigheter att återvända till sitt hemland. De har levt i flyktingläger i 76 år. Mina föräldrar såg sin by jämnas med marken. Jag är född i ett flyktingläger.

När jag går ut på gatan och kämpar, då kämpar jag för mina föräldrars rätt att återvända till sitt hemland i Palestina. Du har inte lidit som jag eller gått igenom vad jag och min familj har gått igenom. Hur kan du stå i Sveriges riksdag och anklaga mig för att jag har demonstrerat för min familjs och mina rättigheter? Det är absurt.

Herr talman! Solidaritet sträcker sig långt bortom nationsgränser. I grunden handlar det om att se mänskligheten som en gemenskap där vi alla bär ett ansvar för varandra.

I en globaliserad värld blir detta allt tydligare. Det som sker i ett land påverkar snabbt människor i ett annat, oavsett om det handlar om ekonomi, klimat, säkerhet eller sociala frågor. Våra öden är sammanflätade på ett sätt som gör att ingen längre kan isolera sig från omvärlden.

Samtidigt ser vi hur världen står i brand i Gaza, Ukraina, Libanon och Iran. Folkrätten – som ska skydda både stater och individer – respekteras alltför ofta inte. Människor utsätts dagligen för krigsförbrytelser, tvångsförflyttningar och andra övergrepp.

Alltför ofta kan ansvariga makthavare agera utan att ställas till svars. Det underminerar förtroendet för de internationella institutionerna, och det underminerar tron på rättvisa.

Ockupation, förtryck och systematiska kränkningar av mänskliga rättigheter har blivit vardag för miljontals människor. Palestinierna är ett tydligt exempel på ett folk som under lång tid har utsatts för svåra och återkommande övergrepp.

Herr talman! Religionsfriheten är en grundläggande demokratisk rättighet. Det slås fast både i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna och i den svenska grundlagen.

Ingen människa ska nekas rätten att tro, praktisera eller uttrycka sin religion. Det handlar om att fasta, att be, att bära religiösa symboler och att gå i kyrkan, synagogan eller moskén.

Detta är grundläggande friheter. Det ska gälla i Pakistan, i Iran, i Libanon, i Sverige och överallt i världen. Dessa rättigheter ska inte kränkas.

Herr talman! Islamofobi är inte en åsikt. Det är en verklighet. Den har dokumenterats av FN. Den 15 mars har utsetts till den internationella dagen för att bekämpa islamofobi. Det är ett erkännande av den diskriminering och det våld som muslimer världen över utsätts för.

När svenska partiledare gång på gång använder populistiska angrepp mot islam och muslimer bidrar de till att urholka respekten för religionsfriheten.

Religionsfriheten är inte bara en del av svensk grundlag. Den är en grundläggande mänsklig rättighet. Att kollektivt misstänkliggöra en religiös grupp riskerar att stå i direkt konflikt med dessa principer.

Herr talman! De kristna palestinierna utgör en av världens äldsta kristna befolkningar. Generation efter generation har de levt i det heliga landet, vårdat sina kyrkor och burit vidare en levande tradition som sträcker sig tillbaka till kristendomens allra första tid.

I dag lever många av dem under svåra och ofta orättvisa förhållanden. Ändå bär de på ett arv som är ovärderligt inte bara för regionen utan för hela den kristna världen.

De förtjänar inte den behandling de utsätts för. De förtjänar värdighet. De förtjänar trygghet. De förtjänar rätten att leva i fred, precis som alla andra människor. Just därför blir det så anmärkningsvärt när politiska företrädare väljer att legitimera krafter som bidrar till deras utsatthet.

När kristdemokrater och sverigedemokrater upprepade gånger träffar den extrema bosättarrörelsen och den israeliska ytterhögern framstår det som ett hån mot kristna palestinier och Jesu efterföljare.

Herr talman! Min vision är enkel men långtifrån självklar. Det är en jämlik, fri och rättvis värld. Det är en värld där varje människa har samma värde. Det är en värld där ingen tystas och där makt inte missbrukas.

Det är en värld där mänskliga rättigheter inte är en förmån för några få utan en självklar grund för oss alla. En sådan värld byggs genom solidaritet, genom mod och genom handling. Det gäller från lokala beslut till internationella avtal.

Herr talman! Jag vill påminna om Nelson Mandelas ord: Vi vet alltför väl att vår frihet är ofullständig utan palestiniernas frihet.

Herr talman! Frihet är odelbar. Min frihet är inte fullständig utan din. Vår frihet är inte fullständig utan palestiniernas. Ingen är fri förrän alla är fria.

Herr talman! Jag vill avslutningsvis lyfta fram ett ämne som alltför sällan diskuteras här i kammaren. Det är människohandel.

Trafficking eller människohandel är en av vår tids mest brutala former av exploatering. Det kan med rätta beskrivas som ett modernt slaveri. Det handlar om att människor rekryteras, transporteras och hålls kvar genom tvång, hot, våld och bedrägeri i syfte att utnyttjas, ofta sexuellt men också under andra former.

De som drabbas är ofta människor i särskilt utsatta situationer, exempelvis till följd av fattigdom, konflikter och brist på framtidsmöjligheter.

Ett uppmärksammat exempel som visar hur detta även kan ske i maktens närhet är fallet med Jeffrey Epstein. Ett system blottlades där unga flickor utnyttjades i ett nätverk präglat av makt, pengar och inflytande. Fallet visade tydligt att människohandel inte enbart sker i det dolda utan också kan kopplas till samhällets mest inflytelserika kretsar.

Människohandel är ett globalt problem som finns överallt, även i Sverige. Det är ett allvarligt brott mot mänskliga rättigheter och kräver ökad kunskap, större medvetenhet och kraftfulla gemensamma insatser för att bekämpas. Vi har ett ansvar att se, förstå och agera.

Herr talman! Vi lever i en tid av förändring. Gamla ordningar skakar, och sanningar som en gång bar tyngd förlorar sin kraft. Men mitt i denna förändring finns något som lyser med sin frånvaro: ledarskap. När världen som mest behöver vägledning tvingas de hederliga ledarna tillbaka, och i deras ställe träder demagoger in. När sanningen borde uttalas högt fylls rummet av lögner, och sanningen lämnas ensam – svag, ifrågasatt och nästan viskande. Vi ser det i politiken. Vi ser det i ekonomin. Vi ser det i hur människovärdet förhandlas bort.

I Sverige äger de 46 rikaste mer än vad 8 miljoner svenskar gör tillsammans. I Sverige måste en industriarbetare arbeta i 170 år för att tjäna det som en direktör tjänar på ett enda år. Detta är inte en naturlag. Detta är ett val.

Världens tolv rikaste personer äger tillsammans mer än den fattigaste hälften av mänskligheten. Samtidigt går var fjärde människa på jorden hungrig – en hunger som har ökat med 41 procent sedan 2015. Och i detta läge, när världen brinner, när barn svälter, väljer regeringar i världen att skära ned biståndet och dra in stödet till bland annat UNRWA. Det är också ett val.

Kapitalismen marscherar vidare – kall, disciplinerad, effektiv. Den mäter värde i avkastning, inte i liv. Arbetaren trängs undan. Solidariteten vittrar. Och i tomrummet växer hatet, rädslan och splittringen. Och det är i detta globala tillstånd av ojämlikhet, tystnad och brist på ansvar som vi måste erkänna sanningen om Gaza och Västbanken.

Herr talman! Gaza är ett namn som inte längre bara betecknar en plats utan är ett öppet sår på mänsklighetens karta. Det är ett sår som blöder inför våra ögon medan världen tittar på och vänder bort blicken. I Gaza har brutaliteten blivit system och förnedringen metod. Belägringen handlar inte längre om gränser eller säkerhet utan om att bryta ned människan bit för bit. Livet reduceras till en enda fråga: Överlever vi i dag?

Detta är inte bara militär inringning. Det är ett vapen. Det är ett vapen som dödar långsamt. Svälten är inte en olycklig följd av krig; den är ett medvetet verktyg för underkastelse.

Maten stoppas, medicinerna blockeras, sjukhusen bombas och infrastrukturen krossas. Ett helt folk lämnas att dö långsamt under kamerornas kalla blickar och i den civiliserade världens öronbedövande tystnad.

Se köerna! Se de tomma vattenkranarna! Se mörkret när elektriciteten slocknar! Detta är inte kaos. Detta är design. Det är en genomtänkt ordning för att förödmjuka, för att knäcka viljan och för att få människan att glömma sin värdighet.

Till och med luften i Gaza är förändrad. Den är fylld av inte bara rök och damm utan även av lukten av blod och av sveket från en värld som en gång sa ”Aldrig igen” men som menar ”inte nu, inte här, inte i Gaza”.

Mitt i denna verklighet fanns ett barn, Hind Rajab, som var sex år gammal. Hon borde ha tänkt på lekar, på skolväskor och på framtiden och inte på hur man överlever en beskjutning. Hon och hennes familj försökte fly. Bilen träffades. De dog, en efter en. Hind överlevde – ensam, skadad och instängd i bilen bland sina döda anhöriga. Under timmar var hon i kontakt med räddningstjänsten. Hennes röst fanns kvar. Hon var ett barn som bad om hjälp, som sa att hon var rädd och hörde stridsvagnar närma sig. En ambulans skickades. Den nådde aldrig fram. Ambulanspersonalen dödades.

När Hind till slut hittades var hon död – kvar i bilen, kvar i väntan. Det var närmare 350 skott runt om bilen. Hind blev inte bara ett namn. Hon blev en röst. Världen hörde och valde ändå att ignorera.

Det är nu över 20 000 barn, 20 000 liv, som aldrig får växa upp, 20 000 framtider som aldrig fick börja. Bakom varje siffra finns ett namn, en röst, ett barn.

Trots allt detta har palestinierna inte gett upp sitt land, sin identitet, sitt hopp. De vet nämligen något som historien har lärt dem: att det mörkaste ögonblicket alltid kommer precis före gryningen. Frågan är inte om ljuset kommer. Frågan är var vi står när det gör det. Frågan är var ni står när det gör det.

Fru talman! Det är vår mänskliga plikt att söka sanningen, att stå emot populismens lockelser och inte låta propagandans gift förvränga våra tankar. Det är viktigt att söka sanningen.

Det är orättvist att anklaga många av oss för att plocka politiska poänger. Jag har personligen förlorat släkt och vänner, och jag vaknar om nätterna av mardrömmar. Jag ser alla barn, och jag ser Tim och Ahmed och alla som dött i kriget.

Jag vädjar till utrikesministern att inte låta Sverigedemokraterna styra regeringen mot farliga vatten. Jag älskar verkligen Sverige, och jag har alltid varit stolt över vår utrikespolitik oavsett vilken regering som har suttit vid makten. Jag vill inte se mitt land Sverige hamna i samma liga som Trump i USA och Orbán i Ungern. Min vädjan är därför enkel: Ompröva din ståndpunkt, inte bara för barnen i Gaza utan också för Sveriges anseende i framtiden.

Herr talman! Jag har skrivit en novell för just denna debatt och för dem som inte förstår eller fortfarande tvivlar. Novellen heter Jätten och gården:

Långt bortom tid och rum, där landskapen låg i evig grönska, vandrade en jätte utan hem. Han var trött, sliten av världens hårdhet, och bar sina sorger som stenar i bröstet. En dag kom han till en plats så vacker att tiden själv tycktes stanna – en gård där träden dignade av oliver och fikon. Där bodde en man, kallad Bonde, tillsammans med sin familj.

Jätten stannade vid grindstolpen och sa: ”Vilket hem du har. Träden sjunger, och jorden andas fred. Det är som om paradiset självt bor här.” Bonde log, rörd av de vackra orden, och bjöd honom in. De vandrade genom de blommande lundarna. Jätten smakade frukterna, och för första gången på länge log han med hela kroppen.

När kvällen kom berättade jätten att han var hemlös. Hans eget folk hade fördrivit honom och kallat honom en börda. Bonde sa: ”Du får vila i vår stuga där borta. Den står tom. Den är din för natten, och längre om det behövs.”

Jätten tackade djupt. Men med tiden kom hans familj och sedan hans släkt. Stugan räckte inte till, och snart tog de plats även i Bondes hus. Bonde försökte säga ifrån: ”Det här är mitt hem, mitt livsverk.” Men jätten såg honom i ögonen och sa: ”Mina förfäder levde här för tusentals år sedan. Vi tar bara tillbaka det som är vårt.”

Grannarna började lägga sig i. Jätten, som kunde tala deras språk och kände deras seder, övertygade dem om sin rätt. Bonde, som aldrig lämnat gården, fick inget gehör. Bråken började. Barnen slogs. Jätten högg ned träd. Bonde vägrade dela med sig av vattnet. Då grannarna tröttnade beslutade de att dela gården i två delar.

Bonde protesterade: ”Det här är inte rättvist. Det var jag som en gång bjöd in honom.” Men ingen lyssnade längre. En natt gick jätten till anfall. Med sin släkt intog han huset, mördade, förstörde och drev bort Bondes familj. De som överlevde tvingades bo kvar i stugan. Själv tog jätten huset, marken och makten.

Åren gick. Bonde och hans släkt ropade på rättvisa. De berättade vad som skett, men deras röster drunknade i misstänksamhet, rädsla och likgiltighet.

Till slut kunde en av Bondes söner inte längre bära bördan. Han hade sett allt – hur träden brann, hur människor dog, hur ingen brydde sig. En natt gick han till motangrepp och dödade några av jättens släktingar. Byarna fördömde då Bondes son. Till och med Bonde själv fördömde sonens agerande. Men de glömde vad jätten hade gjort i decennier.

Hämnden kom, brutal och skoningslös. Jätten lät mörda pojken, hans vänner och många oskyldiga. Han brände ned stugan och rev allt som återstod av Bondes värld. ”Nu vet ni vad som händer när man trotsar oss”, sa jätten.

Många ropade: ”Det räcker!” Men andra sa: ”Fortsätt!” Några mindes vad som skett. Andra såg bara det senaste blodet. Många vände sig bort som om inget hade hänt.

Herr talman! Utrikesministern verkar inte ha sett när jag stod i SVT och fördömde Hamas. Då var utrikesministern inte utrikesminister utan biståndsminister. Jag skrev debattartikel efter debattartikel och tog avstånd, och jag tog till och med avstånd när de demonstrerande var glada i Malmö. Utrikesministern verkar inte ha läst det. Jag nämnde Hamas i mitt första anförande och sa att det är okej att utrikesministern benämner Hamas på det sättet – att det är acceptabelt – men utrikesministern verkar inte ha lyssnat på vad jag sa.

I 77 år har palestinierna utsatts för diskriminering, våld och fördrivning. Det är ett strukturellt förtryck som världen länge har valt att ignorera. Samtidigt har Israel gång på gång undvikit konsekvenser, trots handlingar som enligt världssamfundets viktigaste institutioner uppfyller kriterierna för apartheid, folkmord och etnisk rensning.

Det verkar som om regeringens partier antingen inte förstår eller inte vill förstå vad en stat präglad av apartheid och militarism är kapabel att göra när den tillåts agera utan motstånd. Genom att konsekvent förneka verkligheten på marken har man också förlorat trovärdighet i kampen för mänskliga rättigheter globalt.

Det är dags för en utrikespolitik som vilar på principer snarare än politiska lojaliteter. Rättvisa och fred kan inte uppnås om man vägrar att namnge och fördöma förtryck och folkmord, oavsett vem som utför det. Att fortsätta blunda för en parts övergrepp samtidigt som man systematiskt skuldbelägger den andra är inte bara oansvarigt; det är ett svek mot all internationell rätt och moralisk heder.

Herr talman! Det finns stunder i historien då passiviteten blir ett ställningstagande. Det som sker i Gaza är en sådan stund.

Över 55 000 liv har släckts, en stor del av dem barn. Sjukhus bombas till ruiner, hela bostadsområden jämnas med marken och en befolkning drivs in i svält, sjukdom och förtvivlan. Det här är inte bara en humanitär katastrof. Det är ett pågående folkmord – ett systematiskt förgörande av ett folk inför öppen ridå.

När världen tvekar måste vi tala. När ledare sviker måste vi stå upp för rättvisa och för mänsklighet. Många, inklusive jag själv, har svårt att förstå den svenska regeringens passivitet i mötet med Israels agerande gentemot det palestinska folket. Trots årtionden av resolutioner, rapporter och vädjanden från FN fortsätter Israel att nonchalera internationell rätt.

Israel har aldrig följt FN:s resolution 181, som föreslog en tvåstatslösning med en rättvis delning av det historiska Palestina. Inte heller har Israel respekterat Osloavtalet, där palestinierna gick med på att begränsa sina territoriella anspråk till 22 procent. Resolution 194, som ger palestinska flyktingar rätt att återvända till sina hem, har ignorerats i decennier.

FN har gång på gång agerat, resolutioner har antagits, rapporter har lagts fram och uppmaningar har riktats. Men Israel lyssnar inte. Övergreppen fortsätter.

Världssamfundets viktigaste institutioner har slagit larm. FN:s internationella domstol, ICJ, har fastslagit att det finns rimliga skäl att anta att ett folkmord pågår i Gaza och har uppmanat Israel att omedelbart vidta åtgärder för att förhindra det.

Amnesty International beskriver Israel som en apartheidstat och dokumenterar övergrepp som utgör brott mot mänskligheten. Human Rights Watch har bekräftat att Israel systematiskt bryter mot internationell rätt med handlingar som uppfyller kriterier för både folkmord och apartheid. B’Tselem, en israelisk människorättsorganisation, kallar staten Israel för just vad den är: en apartheidregim.

Men i stället för att ta till sig den tunga och välunderbyggda kritiken svarar utrikesministern med ord som saknar handling. Varför? Det är så uppenbart, så tydligt, vad som sker.

Internationella institutioner, läkare, akademiker, människorättsaktivister i många länder och till och med judar som kritiserar övergreppen stämplas som antisemiter eller självhatande judar av Israel. Och regeringspartierna applåderar.

Denna typ av retorik är inte bara farlig. Den riskerar att allvarligt undergräva kampen mot verklig antisemitism, rasism och islamofobi. Att stå upp för palestiniernas rättigheter är inte att vara antisemit; det är att vara mänsklig.

Det är hög tid att regeringen och utrikesministern slutar låta sig påverkas av den israeliska propagandan. Den ekar tomt i ljuset av de dokumenterade övergreppen. Sverige måste med kraft och tydlighet ta ställning för folkrätten, för mänskliga rättigheter och för ett folk som just nu ropar på hjälp. Att tiga nu är att svika.

Jag upprepar min fråga: När ska utrikesministern tydligt och utan förbehåll fördöma mördandet av barn och civila i Gaza? Det handlar inte om att fördöma Netanyahus uttalande eller bosättares agerande utan om att fördöma hela situationen.

Herr talman! Tack för svaret, utrikesministern, men trots vissa små framsteg är jag inte imponerad.

Sedan krigets början har över 20 000 barn dödats i Gaza. Dubbelt så många har skadats, och hundratusentals är traumatiserade. Det här är inte bara siffror – det är sönderslagna familjer, barn utan föräldrar, en hel generation förstörd inför våra ögon.

Regeringen säger sig värna den humanitära rätten, men svaret är fullt av undvikanden och passivitet. Det vi ser i Gaza är inte bara krig, utan det är en belägring, folkmord och systematiska attacker mot sjukhus, skolor och civil infrastruktur. FN beskriver hur svält används som vapen. Ändå vägrar regeringen att använda det ord som krävs: fördöma.

Det räcker inte att hänvisa till samtal med Israel eller uppmaningar om humanitärt tillträde. Det behövs också politiskt och moraliskt mod. Om Sverige menar allvar med att stå upp för folkrätten måste vi våga säga att det som sker i Gaza är ett brott mot mänskligheten och att ansvar ska utkrävas.

Regeringen pekar på Internationella brottmålsdomstolen, ICC, och säger att den utreder. Men det räcker inte att gömma sig bakom domstolens process. Frågan är: Vad gör Sverige? Jag efterfrågar ett tydligt politiskt ställningstagande att Sverige inom EU och FN driver på för att Netanyahus krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten i Gaza ska prövas rättsligt. Där är svaret tyst.

Gällande vapenexporten talar regeringen om restriktivitet men vägrar ändå att införa ett tydligt förbud. Det har inte getts nya tillstånd på länge, säger man, men utan ett faktiskt exportstopp lämnas dörren öppen.

Obalansen i regeringens retorik är också slående. Hamas nämns gång på gång, vilket är rimligt, men Israels krigsbrott med avancerad militär nämns knappt. Det är lätt att tala om gisslan men svårare att nämna att över 55 000 palestinier har dödats, de flesta civila. I israeliska fängelser hålls tusentals palestinier, många av dem utan åtal eller dom. Deras vardag präglas av godtyckliga frihetsberövanden, trakasserier, svält och sexuella övergrepp. Ändå talas det sällan om deras öden.

Att Sverige bidrar med humanitärt stöd är viktigt och tacknämligt. Men pengar räddar inga liv när hjälpen blockeras. Man kan inte ersätta politiskt ansvar med välgörenhet samtidigt som man vägrar att använda sitt politiska inflytande för att sätta press på Israel. Att inte göra mer, att inte kräva lagföring, att inte införa vapenembargo, att inte återställa biståndet till UNRWA är inte neutralitet. Det är passivitet, och den passiviteten innebär att Sverige sviker både det palestinska folket och den internationella rättsordning vi säger oss försvara.

Om regeringen menar allvar och vill skydda folkrätten från att urholkas till tomma fraser är det dags att agera. Att inte göra det är inte bara ett politiskt misslyckande – det är ett moraliskt haveri.

Herr talman! När oskyldiga barn mördas i Gaza dör samtidigt vår gemensamma mänsklighet. Varje förlorat liv i denna tragedi är inte bara en förlust för de drabbade utan för oss alla. Världen vi en gång kände har förlorat sin oskuld. Vi står inför en framtid där vårt kollektiva samvete skakar i grunden. Vi kan inte längre blunda för det som sker, utan vi måste stå upp för rättvisa och medmänsklighet.

Vi bevittnar den mest brutala etniska rensningen och folkmordet i modern tid medan regeringen skickar sin utrikesminister till Israel, vilket uppfattas som ett legitimt stöd och diplomatiskt godkännande. Var det verkligen lämpligt eller ens nödvändigt, statsministern, att sända Sveriges utrikesminister till Israel under ett pågående folkmord?

Fru talman! Jag yrkar bifall till motionen 2024/25:831 Israels ansvar för mordet på Bernadotte.

Fredagen den 17 september 1948 körde tre diplomatbilar utan eskort in i den judiska delen av Jerusalem. Plötsligt spärrades gatan av en jeep. Fyra uniformerade och beväpnade män hoppade ur jeepen och sprang mot den tredje bilen i konvojen. De höjde sina automatvapen och tömde magasinen mot bilens baksäte. Där satt Folke Bernadotte, FN-medlare och svensk greve, med två medarbetare. Bernadotte träffades av 6 skott, hans franske assistent av 17. Båda männen avled omedelbart.

Redan dagen efter attentatet stod det klart att det var den underjordiska judiska terroristorganisationen Lehi, eller Israels frihetskämpar, ofta kallad Sternligan, som låg bakom attentatet. Ingen dömdes någonsin för morden, utan det betraktades som ett hjältedåd i Israel. Attentatsmännen dekorerades med en särskild tapperhetsmedalj som skapades för dem som bidragit till staten Israels grundande.

De fyra mördarna identifierades, och tre av dem erkände under årens lopp dåden i flera intervjuer i bland annat svenska medier. Den huvudansvarige utnämndes till chef för den förste israeliske premiärministern David Ben-Gurions livvakt. Den som var operativt ansvarig för attentatet, Yitzhak Shamir, blev senare Israels premiärminister för högerpartiet Likud – samma parti som i dag leds av Benjamin Netanyahu.

Bernadottes mest dramatiska räddningsaktion var då han i andra världskrigets slutskede fick tillstånd att köra 80 bussar och lastbilar in i det krigshärjade Tyskland. Svenska Röda Korset och Bernadotte räddade genom de vita bussarna totalt 21 700 personer. Av dem var 8 000 skandinaver. De räddade inkvarterades i Malmö och dåvarande Malmöhus län. Av dem som överlevde stannade cirka 500 kvar i Sverige; resten återvände till sina hemländer. Många emigrerade till den nygrundade staten Israel år 1948.

Folke Bernadotte fick den 21 maj 1948 i uppdrag av FN:s generalförsamling att medla i Brittiska Palestinamandatet. När Bernadottes första unionsförslag föll kom han med ett förslag om två oberoende stater. Detta senare förslag hade sju grundprinciper, som nämns i motionen. Många israeler ansåg att Folke Bernadottes medlarförsök var till nackdel för Israel. De menade att Bernadotte stod i vägen för ett Storisrael, eftersom han tänkte sig att det vid sidan om den judiska staten också skulle finnas en palestinsk stat och att de palestinska flyktingarna skulle få återvända. Det var därför han mördades av Sternligan.

I september 2024 hade det gått 76 år sedan mordet. Det är normalt att stater eller nationer ber om ursäkt när de har begått mord eller folkmord mot andra stater eller nationer. I detta fall var Folke Bernadotte FN:s medlare och hade en internationell roll, så mordet var inte bara riktat mot svenska folket utan mot alla världens nationer. Riksdagen måste ge greve Bernadotte upprättelse genom att avkräva staten Israel en offentlig ursäkt och ge grevens familj ekonomisk kompensation. Svårare än så är det inte.

Fru talman! Sedan dess har Israel kallblodigt mördat alla som motsatt sig dess ockupation. Det rör sig om tusentals palestinier. Det rör sig om poeter, författare, läkare och tänkare. De som kämpade med ordets kraft mördades.

Israels mord fortsätter. Natten till den 18 mars 2025, det vill säga för några dagar sedan, genomförde Israel en oprovocerad terrorattack mot civilbefolkningen i Gaza under pågående förhandlingar om en potentiell permanent vapenvila. Under denna blodiga natt mördades över 400 människor. Över 500 skadades, många av dem svårt. Bland de döda fanns minst 130 barn. Dessa dödsfall är inte bara tragiska. Denna attack är även ett tydligt brott mot internationell humanitär rätt och de mänskliga rättigheter som vi alla är skyldiga att skydda och försvara.

Israel – en stat som påstår sig vara en demokratisk rättsstat – har upprepade gånger agerat utan hänsyn till de grundläggande plikter och moraliska ramar som borde vägleda alla stater, oavsett om det gäller krig eller fredsprocesser.

Attacken genomfördes dessutom under den heliga månaden ramadan, som är en tid för reflektion, andakt och fasta för miljontals muslimer, kristna och judar världen över. Just när fastande människor i Gaza åt sitt nattmål inför nästa dags fasta attackerades deras hem och liv i en brutal och hänsynslös handling.

Denna ofattbara handling är inte bara ett angrepp på oskyldiga människor utan också ett direkt hån mot de mest grundläggande mänskliga värderingarna om respekt för liv, värdighet och rättvisa. Den visar på en fullständig brist på empati och moral i en tid när vi som mänskliga varelser bör sträva efter fred och förståelse, även i svåra stunder.

Som en nation som alltid har stått för mänskliga rättigheter, demokrati och internationell solidaritet kan och får Sverige inte blunda för dessa fruktansvärda terrorhandlingar. Vi har ett moraliskt ansvar att tydligt och kraftfullt ta ställning mot sådana övergrepp och stå upp för oskyldiga människors liv, säkerhet och rättvisa. Det är dags att agera för att återupprätta de mänskliga rättigheter som utgör grunden för vår gemensamma mänsklighet.

Sverige måste också spela en ledande roll i att föra fram en enad och tydlig internationell front som utkräver ansvar av dem som begår sådana övergrepp. Därför bör utrikesministern omedelbart kalla den israeliska ambassadören till Utrikesdepartementet för att informera honom om Sveriges bestämda syn på Israels handlingar. Sverige bör uppmana till omedelbara åtgärder för att säkerställa att de som bär ansvar för dessa dödande angrepp ställs inför rätta. Den svenska regeringen bör även arbeta för att öka det internationella trycket på Israel att följa internationell humanitär rätt och stoppa dessa inhumana handlingar.

Fru talman! Världen måste inse att ingen stat eller regering kan agera i strid med de mänskliga rättigheterna utan att hållas ansvarig för sina handlingar. Fred och rättvisa är inte bara ett mål utan en nödvändig förutsättning för en hållbar och säker framtid för oss alla.

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Herr talman! Jag förstår att ledamoten inte är insatt över huvud taget i hur palestinierna har det i Palestina, både det som ockuperades 1948 och det nuvarande.

Av palestinierna bor 20 procent kvar i själva Israel i dag. Hur många av dem är ledamöter i det israeliska parlamentet? Får palestinier ingå i militären? Det är 20 procent som bär israeliskt medborgarskap, men de får inte ingå i militären. Är inte det diskriminerande? Jag vet inte vad jag ska säga.

Jag hörde ditt anförande, ledamoten, och var nära att ta replik för att besvara frågorna. Svenska kommittén mot antisemitism kritiserar er i Sverigedemokraterna och säger att ni saknar trovärdighet när det gäller exempelvis antisemitism. Ledamoten får kanske läsa på.

Herr talman! Amnesty International, Human Rights Watch och Internationella brottmålsdomstolen, ICC, har publicerat flera rapporter som konstaterar att Israel bedriver apartheid mot palestinierna. Dessa internationella människorättsorganisationer grundar sina slutsatser på omfattande dokumentation av Israels behandling av palestinier, inklusive diskriminerande lagar och systematiska övergrepp. Den israeliska staten har, precis som ledamoten, ifrågasatt detta, avfärdat dessa organisationer och anklagat dem för att vara antisemitiska.

Den israeliska människorättsorganisationen B´Tselem har dock uttryckt samma uppfattning och betraktar Israel som en apartheidstat. Dess rapporter och analyser baseras på konkreta bevis för hur palestinierna systematiskt diskrimineras och utsätts för våld.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Herr talman! Jag vill börja med att uttrycka min djupaste medkänsla och beklagande för den fruktansvärda masskjutningen i Örebro. Det är en händelse som inte bara har berört oss djupt utan också skakat vårt samhälle i grunden. Vi hedrar dem som föll, och vi bär deras minne med oss genom sorg och eftertanke.

Denna tragedi påminner oss om ett större perspektiv som vi inte längre kan blunda för. Vi utsätts för krafter som fördjupar klyftorna mellan oss. Vi matas med budskap avsedda att splittra, och vi får ständigt höra att vi ska vara rädda för varandra och misstro dem från andra kulturer och länder. Pekfingrar, hat och rasism sprids av ledare i stället för att vi enas. Under de senaste åren har vi gång på gång fått höra negativa och hatiska ord om oss invandrare, särskilt om muslimer. Det måste få ett slut. Det är dags att återföra värdigheten i vårt samtal. Polarisering och hat är destruktiva inte bara för dem de riktas mot utan för oss alla som samhälle och nation.

Herr talman! Den 21 november 2024 utfärdade Internationella brottmålsdomstolen, ICC, en arresteringsorder mot Israels premiärminister Benjamin Netanyahu för de krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten som begåtts i Gaza. Arresteringsordern gäller krigsbrott genom användandet av svält som vapen samt brott mot mänskligheten genom mord, förföljelse och andra omänskliga handlingar. Trots detta blev Netanyahu nyligen välkomnad till Blair House, det anrika gästhuset i anslutning till Vita huset, för 14:e gången i rad. Detta är fler gånger än någon annan utländsk ledare har blivit inbjuden sedan gästhuset öppnade på 1800-talet.

Herr talman! Nästan alla politiska krafter i världen skakar på huvudet inför mannen Trump, som nu styr över USA:s kärnvapenarsenal. USA har vandrat långt bort från de ideal som tidigare presidenter som Franklin D Roosevelt och John F Kennedy stod för, och Israel med Netanyahu har följt med djupt ned på denna mörka väg. USA med Trump har blivit ett verkligt hot mot världen.

Aldrig tidigare har världen varit i större behov av ett nytt ledarskap än nu. Aldrig har det varit så påtagligt att ett sådant ledarskap lyser med sin frånvaro.

Herr talman! Gaza är en plats med en lång och rik historia, en forntida provins som mer än 3000 år före Kristus var hem för palestiniernas förfäder, kanaanéerna. Namnet Gaza betyder styrka och stolthet. Gaza har genom tiderna varit en plats som ockuperats av olika makter, men palestinierna har alltid stannat. Gaza har alltid varit deras hem.

Nu kommer en ny och ytterst provocerande idé från Trump: Palestinierna i Gaza ska flytta till andra länder medan han lovar att göra Gaza till den bästa rivieran. Tror verkligen Trump och andra att de människor som under 15 månader har utstått en av de absolut värsta massakrerna och brutala folkmorden i modern tid ska finna sig i detta erbjudande? Jag är övertygad om att palestinierna i Gaza skulle vara beredda att flytta men endast tillbaka till sitt rättmätiga hem i Palestina. FN:s resolution 194 ger dem rätten att återvända och är en okränkbar rättighet. Det är också viktigt att påpeka att detta erbjudande kommer från två onda män, Trump och Netanyahu, som båda kallats inför rätta för sina handlingar. Dessa båda herrar har inte förstått att palestiniernas rötter i Palestina är djupt förankrade och sträcker sig långt bortom deras förvrängda historieskrivningar. De kommer inte att flytta. De kommer inte att sälja sitt land för alla pengar i världen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Herr talman! Omvärlden kan inte längre stå passiv och titta på när Palestina bit för bit annekteras, när det palestinska folket fortsätter att fördrivas från sina hem och förblir flyktingar, när palestinier lever under apartheid, när deras familjer kollektivt bestraffas av den israeliska militären, när böndernas grödor systematiskt förstörs av illegala bosättare och när fredens symbol, olivträden, rycks upp med rötterna. Palestinierna är precis som alla andra folk en nation som älskar livet. De vill ha fred, frihet och rättvisa.

Herr talman! Vi måste fortsätta kämpa mot antisemitism och hat mot invandrare och muslimer. Judar bär inte ett kollektivt ansvar för Israels krigföring. Det är dags att ta ansvar för våra handlingar och skapa ett samhälle som bygger på förståelse, respekt och tolerans. Låt mig avsluta med att citera från Jens Stoltenbergs tal efter Utøyakatastrofen: "Vårt svar är mer demokrati, öppenhet och humanitet. Men aldrig naivitet."

Fru talman! Tack, Mauricio Rojas, för ditt stöd för Palestina! Jag är självklart för en framförhandlad tvåstatslösning. Både israeler och palestinier ska kunna leva i fred och harmoni tillsammans. Jag hoppas att vi är överens om detta.

Mitt bekymmer är att det finns ledamöter i ditt parti som vill sälja vapen till Israel, fast Israel faktiskt har kärnvapen. Israel är ett av de starkaste länderna i regionen.

Då är min fråga vad din uppfattning är. Ska man göra det? Ska Sverige få lov att sälja vapen till Israel? Kan jag få ett svar på detta?

Fru talman! Även om ledamotens anförande handlade om Venezuela och Latinamerika vill jag ställa en fråga angående Israel.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Israels militär är starkast i världen. Israel har ett av världens mest kraftfulla flygvapen, som till och med är större än Storbritanniens. De har över 500 olika varianter av flygplanet F-16 och över 2 000 stridsvagnar. De sägs också förfoga över 200-300 kärnvapen, vilket ger dem kapacitet att förstöra alla arabiska länder på bara några timmar. Dessutom tillverkar Israel sina egna vapen- och försvarssystem.

Trots detta har en liberal riksdagsledamot föreslagit att Sverige ska sälja vapen till Israel. Jag är dock glad att Liberalerna har förkastat förslaget.

Vad tycker ledamoten om förslaget att Sverige ska sälja vapen till Israel?

Fru talman! Familjen Nassar har fått order om att riva hela gården 27 gånger, trots att de har papper som visar att det är deras mark. Flera gånger har det handlat om att de har samlat regnvatten. I 32 år har de kämpat i israelisk domstol för att få behålla sin mark.

Amal Nassar berättar: På grund av muren som går genom Västbanken är vi helt avskärmade från Betlehem. Vi får ingen el och inget vatten hit, och vi får inte tillstånd att dra några ledningar.

Vatten får familjen genom att samla det regnvatten som kommer. Men det är olagligt för palestinier att samla regnvatten i Area C, som utgör över 60 procent av Västbanken.

Det är förbjudet att samla regnvatten i israelisk politik. Hur kan Kristdemokraterna acceptera det och dessutom besöka bosättare och stödja bosättarpolitiken som råder?

Fru talman! Tack, ledamoten, för ditt fina anförande!

För några månader sedan rapporterade Sydsvenskan om den sista kristna familjen som kämpar för att behålla sin mark. I över 100 år har familjen Nassar ägt och brukat sin jord utanför Betlehem, men bosättningarna runt omkring blir allt större och dess invånare alltmer aggressiva. Nedhuggna träd och stulna djur är i dag vardag för den sista kristna familjen i trakten. Ett stycke från Bibeln finns vid ingången till familjen Nassars gård.

I slutet av augusti förra året åkte tio av Kristdemokraternas riksdagsledamöter på en veckolång resa till Israel. Resan arrangerades av en israelisk bosättarorganisation som finansierar illegala bosättarprojekt. Kristdemokraterna säger att de inte stöder den israeliska bosättarpolitiken. Hur går detta ihop? Vad är ledamotens uppfattning?

Fru talman! Självklart finns hot mot Israel, men Israel har betett sig på det här sättet i 76 år. Det är inte nytt. Vi har upplevt massakrer, och vi har sett hur Israel har behandlat palestinierna i åratal. Vi ser med egna ögon hur Israel regelbundet mördar barn och bombar civila mål som sjukhus, skolor, moskéer, kyrkor och bostadsområden. Man genomför etnisk rensning både i Gaza och på Västbanken. Dessa övergrepp på människoliv och mänskliga rättigheter är omöjliga att ignorera.

Trots dessa fakta vill ledamoten, den svenska regeringen och Moderaterna fördjupa sitt samarbete med Israel. Det sker trots att Israel i praktiken fortsätter att bedriva en politik som bryter mot internationell rätt och grundläggande mänskliga rättigheter. Varför fortsätter ledamoten att försvara Israel på det sättet?

Fru talman! Amnesty International, Human Rights Watch och Internationella brottmålsdomstolen ICC har publicerat flera rapporter där man konstaterar att Israel bedriver apartheid mot palestinierna.

Dessa internationella människorättsorganisationer har grundat sina slutsatser på omfattande dokumentation av israelisk behandling av palestinier, inklusive diskriminerande lagar och systematiska övergrepp. Trots detta har den israeliska staten avfärdat dessa institutioner och anklagat dem för att vara antisemitiska.

Den israeliska människorättsorganisationen B'Tselem har uttryckt samma uppfattning och betraktar Israel som en apartheidstat. Dessa rapporter och analyser är baserade på konkreta bevis för hur palestinier systematiskt diskrimineras och utsätts för våld.

Hur ser ledamoten på dessa anklagelser?