Jamal El-Haj

Herr talman! Statsministern! Många människor med annan etnisk bakgrund än svensk känner sig inte inkluderade i det svenska samhället. Många har lämnat landet, och många funderar på att lämna det. Det handlar bland annat om sjukvårdspersonal, bussförare, läkare, företagare och andra samhällsbärande individer som vi riskerar att gå miste om.

Vi vet att många av de akuta samhällsproblem som vi så ofta pratar om här i riksdagen hänger samman med människors utanförskap. Det handlar inte bara om att vara människa. Det handlar även om att vara mänsklig.

Hur kommer statsministern att agera för att alla människor ska känna sig inkluderade, så att det inte längre råder ett vi och ett de utan bara ett vi?

Fru talman! Den 3 och 4 januari uppstod på väg E22 i Skåne ett fruktansvärt kaos där över tusen bilar med förare och passagerare satt fast på grund av svårt vinterväder. En del av orsaken till kaoset var att vinterväghållningen inte fungerade tillräckligt bra.

Vi vet att de statliga trafikmyndigheterna har varit utsatta för en hårdhänt bolagisering, avreglering och marknadisering där kunskap, erfarenheter och utrustning har försvunnit. Jag skulle vilja fråga civilförsvarsministern hur han ser på beredskapseffekterna av den hårdhänta bolagisering och avreglering som har skett på trafikområdet. Ser också Carl-Oskar Bohlin det samband jag beskriver?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kollektivtrafikfrågor

Herr talman! Vi debatterar nu betänkandet Kollektivtrafik. Vi socialdemokrater har tre reservationer och står bakom dessa, men för att spara tid yrkar jag bifall endast till reservation 1.

Väl fungerande kollektivtrafik är en grundförutsättning för att klara både arbetspendling och resor på fritiden. Kollektivtrafiken är också helt grundläggande för att vi ska kunna klara vår tids stora samhällsutmaning, klimatet, för bara om vi har ett klimatriktigt, resurssnålt, effektivt och hållbart transportsystem kan vi klara klimatutmaningen samtidigt som vi förbättrar möjligheten för människor att resa från hem till arbete, fritidsaktiviteter, studier och allt annat som gör livet värt att leva.

Kollektivtrafiken är avgörande för att få väl fungerande och allt större arbetsmarknadsregioner. Dessa underlättar kompetensförsörjning och tillgång till arbetskraft och möjliggör ökad tillgång till jobb för den enskilde. Kollektivtrafiken är därför direkt avgörande för våra företag och för vår ekonomi - för att samhällsmaskineriet som helhet ska fungera.

Dessa systemviktiga funktioner som kollektivtrafiken har framstår om möjligt än klarare i perspektivet att vårt land måste stå starkt också i kriser och vid yttre hot. Kollektivtrafiken spelar en central roll för vår civila och ekonomiska försvarsförmåga.

Herr talman! Det finns ett mål som nämndes tidigare, och jag nämner det gärna igen: 2025 ska 25 procent av alla resor genomföras med gång, cykel- och kollektivtrafik, det så kallade GCK-målet. För att uppnå detta mål krävs en väl utbyggd och fungerande kollektivtrafik.

För att öka andelen kollektivtrafikresenärer måste hela kollektivtrafiken få både ökad kapacitet och högre kvalitet. Det ska vara tryggt och komfortabelt att resa kollektivt. På detta sätt kan vi utvidga arbetsmarknadsregionerna och därmed öka förutsättningarna för jobb och tillväxt.

Transportsektorn står för en stor del av Sveriges utsläpp, och detta måste varje ansvarsfull förtroendevald ta på allvar. Sju av riksdagens partier har under gångna mandatperioder enats om viktiga mål för att minska utsläppen, bland annat klimatmålet att vi inom transportsektorn ska ha sänkt utsläppen med 70 procent 2030.

Kollektivtrafiken har mycket låga klimatutsläpp och är därför absolut viktig för att vi ska klara klimatomställningen. Mot den bakgrunden är regeringens förslag om neddragning av stödet till regionerna oroande. Regionernas ekonomiska kris kommer att bidra till neddragningar i kollektivtrafiken och höjda taxor.

En väl fungerande kollektivtrafik måste finnas också på obekväma arbetstider. Det får inte bara vara vinstintresset som styr när kollektivtrafiken är tillgänglig.

En väl utbyggd kollektivtrafik är viktig för jämställdheten. Det är i huvudsak kvinnor, inte sällan i välfärdsyrken, som reser kollektivt. Satsningar på kollektivtrafiken är således på samma gång direkta satsningar på jämställdheten och på att göra det möjligt för fler kvinnor att resa.

Kollektivtrafiken måste göras mer tillgänglig för personer med funktionsvariationer. Även om utvecklingen på detta område kommit en bit är det långt kvar.

Taxitrafiken är viktig som komplement för resor dit övrig kollektivtrafik inte når eller är en möjlighet. Taxi är därtill helt avgörande för att människors vardag ska gå ihop genom fungerande samhällsresor i form av färdtjänst, sjukresor och skolskjuts. Det finns oroande tecken på att vissa regioner i syfte att spara pengar kraftigt försvårar tillgången till färdtjänst för de människor som är i behov av den.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kollektivtrafikfrågor

För oss socialdemokrater är det självklart att alla människor, oavsett funktionsvariation, ska ha möjlighet att resa. Friheten att kunna förflytta sig måste omfatta även de människor som exempelvis saknar syn eller har nedsatt rörelseförmåga. Färdtjänstverksamheten är en frihetsfråga.

År 1990 avreglerades taxibranschen. Avregleringen har dock tyvärr gått för långt, och olika applikationstjänster förstör för seriösa aktörer genom att man inte tar arbetsgivaransvar och därigenom dumpar priser och villkor. Detta ställer till problem för både taxiförare, medborgare och seriösa taxibolag.

Det är inte okej att denna viktiga verksamhet dras med dessa problem. Yrkestrafik ska bara utföras av seriösa aktörer. Det ska vara sjysta villkor och konkurrens på lika villkor.

Slutligen, herr talman, ska hela Sverige leva och utvecklas. Därför vill jag passa på att säga några ord om Gotlandstrafiken. Gotland är en del av Sverige. Det är därför viktigt att förbindelserna mellan Gotland och fastlandet fungerar på bästa möjliga sätt. Vi socialdemokrater vill betona vikten av att Gotlandstrafiken fungerar och att det är möjligt för människor att resa till och från Gotland till en rimlig kostnad.

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Herr talman! I 75 år har palestinier fördrivits från sina hem, fängslats och dödats. Enligt Amnesty International har Israels militär angripit Gazas civilbefolkning med vit fosfor, som är värre än napalm. Det mänskliga lidandet är enormt.

Barn förlorar sina föräldrar, och föräldrar förlorar sina barn. Människor mördas medan de flyr. Vi talar om över 10 000 döda. Men Israels blockad gör att många fler kommer att dö av brist på medicin och sjukvård och av törst och hunger. Det handlar mycket om barn, sjuka och gamla.

På Västbanken, som styrs av den palestinska myndigheten, angrips och fördrivs palestinier från sin mark av beväpnade bosättare.

Med anledning av detta: Anser utrikesministern fortfarande att Israel försvarar sig inom ramen för den internationella humanitära rätten?

Fru talman! Jag tackar utrikesministern för svaret. Jag beklagar dock att utrikesministern inte har besvarat mina frågor.

Faktum är att ockupationen är orsaken till att det sedan 2006 inte genomförs val i Palestina. Israel vill inte tillåta Jerusalems invånare att delta i valet. Det är den största anledningen till att val inte har skett. Jag skulle vilja och önskar att det var val redan i morgon.

"Kampen för rättvisa har också historiskt varit en stark drivkraft för rösträtt, mot apartheid, för jämställdhet, mot diskriminering och för rättsstat." Vem säger detta? Jo, Moderaterna i sitt mycket kritiserade idéprogram. Alla vet att det är falskt och att det inte stämmer. Moderaterna har aldrig varit en drivkraft vare sig för rösträtt eller mot apartheid.

Men Moderaterna har nu en ypperlig chans att stå upp på rätt sida av historien genom att agera för palestiniernas rättigheter och för deras rätt att återvända till sitt hemland i Palestina i enlighet med FN:s resolution 194, som Sverige har röstat för och erkänt, i stället för att ångra sig senare och försöka förfalska historien så som Moderaterna tidigare gjort med Sydafrika.

Sverige har alltid spelat en balanserad roll i Mellanöstern, och även den moderate tidigare stats- och utrikesministern Carl Bildt har kritiserat Israels ockupation.

I ett tal 1997 på Internationella solidaritetsdagen med det palestinska folket bekräftade Nelson Mandela sitt stöd till Palestina. Han sa: "Vi vet alltför väl att vår frihet är ofullständig utan palestiniernas frihet." Jag hoppas att Billström och regeringen står upp för det.

Fru talman! Jag tackar utrikesministern för svaret och förtydligandet.

Faktum är att den nya högerregeringen i Israel inte vill ha fred. Det är palestinierna som har strävat efter fred under alla dessa år. Sverige bör uppmärksamma nakba. I Sverige i dag finns det omkring 7 000 personer födda i Palestina, och över hundratusen människor har palestinska rötter. Många av dem är partivänner till utrikesministern.

Faktum är att det sedan 1967 har pågått en långsam annektering av de ockuperade områdena genom det som kallas bostadsrörelsen. Om inte en fredsprocess som på allvar står upp för en tvåstatslösning där ett självständigt Palestina respekteras och illegala bosättningar omedelbart upphör riskeras en katastrof i regionen. Bosättarna är beväpnade med den israeliska statens goda minne och trakasserar sina palestinska grannar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Långsamt trängs palestinierna bort från sina hem och marker. I östra Jerusalem tas kvarter efter kvarter över av israeliska bosättare med hjälp av juridiska manövrar varigenom israeler blir ägare av fastigheter som av hävd bebos av palestinier. De gamla hyresgästerna drivs bort, och husen rivs. Nya bostadskvarter skapas.

Ingen högerregering baserad på stöd av ultranationalister och ortodoxa extremister kan lösa Palestinafrågan. Deras lösning går ut på att införliva de ockuperade områdena i Israel och att både dessa och Israel förväntas bestå av endast israeler medan palestinierna ska drivas bort. Redan i dag pågår ett krig som inte minst drabbar palestinska barn och unga, som tvingas växa upp i en vardag präglad av diskriminering, förtryck och våld. Barn skjuts med gummikulor i demonstrationer och misshandlas av både bosättare och soldater.

Hur länge ska detta få fortsätta medan Sveriges utrikesminister fördömer palestiniernas agerande men bara beklagar det israeliska agerandet? Så fungerar det inte. Så tappar Sverige sin ställning i världen som ett land som alltid stått upp för människovärde och demokrati och mot ockupation.

Israel måste kompensera de fördrivna palestinierna för deras egendomsförluster eller låta dem återvända i enlighet med FN:s resolution 194. Sverige har röstat för den resolutionen. Bör inte Tobias Billström, som är Sveriges utrikesminister, stå upp för denna resolution som Sverige har erkänt? FN har uppmärksammat 75-årsminnet av nakbadagen. Bör inte regeringen i Sverige, som är medlem i FN, följa FN:s exempel och uppmärksamma nakbadagen?

Den yttersta tragedin är inte de onda människornas brutalitet utan de goda människornas tystnad. Dessa ord kommer från pastor Martin Luther King. Låt oss följa Kings ord när det gäller Palestinas lidande och utsatthet sedan 75 år!

Fru talman! Tack, utrikesminister Tobias Billström, för svaret! Inte heller jag är nöjd med svaret.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Den 15 maj var det 75 år sedan al-nakba, den stora katastrofen 1948 då omkring 750 000 palestinier fördrevs och tvingades på flykt. Över 400 byar avfolkades och jämnades med marken. Israel har sedan dess nekat dem som fördrevs rätten att återvända. Än i dag lever flera miljoner palestinier i flyktingläger runt om i världen, och fördrivningen pågår fortfarande.

För israelerna var det ett självständighetskrig. För mig och över 12 miljoner palestinier är staten Israels tillkomst och historia en historia av kontinuerligt pågående övergrepp mot palestinierna, senast i Gaza och östra Jerusalem.

Vi har bokstavligen fördrivits från vårt land, och många av dem som flyttat dit hänvisar till religiösa berättelser som grundval för sin rätt att ockupera vårt land. Det möjliggjordes också av den brittiska kolonialmaktens beslut i Balfourdeklarationen 1917 att ge judarna ett nationellt hem i Palestina.

Palestina hade 1914 en befolkning på runt 800 000 personer varav 60 000, cirka 7,6 procent, var judar. Under den brittiska mandattiden skedde en stor judisk invandring, och enligt FN:s undersökningskommission Unscop fanns det 1946 i Palestina cirka 1,9 miljoner invånare, varav 33 procent var judar, 58 procent muslimer och 8 procent kristna.

Enligt FN:s delningsplan 1947 skulle judarna, som utgjorde en tredjedel av befolkningen, tilldelas drygt 55 procent av Palestina och palestinierna, som utgjorde majoritet, knappt 45 procent.

Krig utbröt. Omkring 750 000 palestinier fördrevs. Israel genomförde flera massakrer; den mest kända är Deir Yassin-massakern. I Deir Yassin mördades mellan 100 och 250 personer - äldre, barn och gravida kvinnor - av judisk milis tillhörande Irgun och Sternligan. Sternligan var också de som senare mördade den svenske medlaren Folke Bernadotte.

I sitt svar på min interpellation fördömer utrikesministern terroristattacker mot Israel liksom den återkommande urskillningslösa raketbeskjutningen i Gaza. Ingen i den här kammaren ifrågasätter detta. Däremot uttrycker ministern att han beklagar att civila dödats eller skadats i samband med den senaste eskaleringen i Gaza i maj 2023.

Hur kan ministern fördöma attacker mot Israel men bara beklaga dödandet av civila, barn, kvinnor och äldre i Gaza? Varför kan inte ministern fördöma båda sidor? Varför kan inte ministern fördöma Israels konfiskering av palestinsk mark, isoleringen av 2 miljoner Gazabor och dödandet av hundratals barn de senaste åren? Varför kan inte ministern fördöma annekteringen av de ockuperade palestinska områdena i strid med internationell rätt och Genèvekonventionen IV?

Herr talman! Mitt huvudbudskap är att Öresundsmetron är en viktig möjliggörare för den fortsatta utvecklingen av Nordens största arbetsmarknadsregion och ett projekt som kan stärka Sveriges tillväxt och klimatomställning. Metron kan bli det självklara gröna valet för cirka 45 000 dagliga pendlare över Sundet samtidigt som den möjliggör fler gröna gods- och persontransporter mellan Sverige och Europa.

Metron är inte bara Malmös eller Skånes angelägenhet - den är hela Sveriges angelägenhet. Den är inte en lokal fråga - den är en nationell fråga. Min förhoppning är att statsrådet Andreas Carlson agerar enligt sitt yttrande i Sydsvenskan om att fler fasta Öresundsförbindelser brådskar. Det är verkligen så. Det brådskar, och jag hoppas att statsrådet agerar i den här frågan.

Jag argumenterade under mina få minuter för hur viktig Öresundsmetron är när det gäller arbetsmarknaden och för att Trafikverket måste bredda sin utredning och titta på arbetsmarknaden i dess helhet. Jag ser fram emot att statsrådet agerar i den frågan. Jag kommer så småningom att lämna över en sådan här påse om metron - det finns lite material och faktiskt även lite godis i den - men först låter jag statsrådet svara på mina sista frågor.

Herr talman! Jag skulle vilja fortsätta argumentera för vikten av det här metroprojektet, för statsrådets skull men även lyssnarnas.

Metron får stor effekt på den gemensamma arbetsmarknaden i Öresundsregionen. Med cirka 23 minuters restid mellan Köpenhamn och Malmö beräknas restiden nästan halveras samtidigt som metron blir det självklara klimatsmarta valet för många Öresundspendlare. Öresundsmetron leder dessutom rakt in i Köpenhamns metrosystem, vilket gör det enkelt att ta sig vidare.

Med en Öresundsmetro skulle ytterligare 1 miljon människor kunna nå andra sidan Sundet på mindre än en timme. På samma sätt blir en halv miljon fler arbetsplatser tillgängliga inom samma tid. Detta skulle bredda arbetsmarknaden och skapa förutsättningar för ekonomisk utveckling. Skåne och Sydsverige skulle få bättre tillgänglighet till Köpenhamn, och det skulle innebära att cirka 45 000 personer kan använda metron varje dag för att ta sig till skola, arbete, kultur och nöjen.

En fullt integrerad arbetsmarknad över Öresund kan ge en årlig vinst på upp till 2,9 miljarder danska kronor för dansk och svensk ekonomi. Metron frigör utrymme för fler gröna godståg över Öresundsbron, motsvarande 1 700 lastbilstransporter per dygn. Det är helt avgörande när nya Fehmarn Bält-tunneln mellan Tyskland och Danmark kommer att öka trafiken och efterfrågan på gröna transporter, som statsrådet nämnt.

Metron har en möjlig finansieringsmodell. Finansiering av metron kan ske genom en kombination av möjliga finansieringskällor, till exempel framtida överskott från Öresundsbron, biljettintäkter och EU-bidrag. Detta måste självklart utredas vidare på mellanstatlig nivå.

Hur Danmark ställer sig till en ny fast trafikförbindelse tvärs över Öresund är avgörande för projektets genomförbarhet. Köpenhamn och Malmö har utrett Öresundsmetron gemensamt under de senaste tio åren, vilket har skapat delägarskap och samsyn i satsningarna. Det är fortfarande bråttom att utföra det här arbetet. Samtidigt måste det göras gemensamt med Danmark. Det hjälper inte att Trafikverket ensamt reder ut frågan. Om det inte görs samtidigt med Danmark förlorar man mycket tid.

Jag undrar fortfarande om statsrådet avser att ta initiativ för att tillsammans med sin danska motsvarighet gå vidare med en gemensam utredning av Öresundsmetron. Om det inte görs tillsammans med Danmark går mycket tid förlorad. Misstagen som gjordes med Öresundsbron ska inte upprepas 20 år senare. Det är min uppmaning till statsrådet att göra sitt yttersta och ringa sin motsvarande minister i Danmark för att försöka göra upp om saken.

Herr talman! Jag vill tacka statsrådet för svaret.

Trots en orolig omvärld med kriget i Ukraina, skenande elpriser och inflation runt om i världen måste vi blicka framåt och ta beslut som bäddar för en långsiktigt positiv utveckling av jobb, tillväxt och grön omställning. En sådan åtgärd är en ny trafikförbindelse över Öresund. Det skulle säkra Öresundsregionen, som är en tillväxtregion med stor betydelse för hela Sveriges ekonomi.

Regeringen har gett Trafikverket i uppdrag att genomföra en utredning för att se över kapacitet och redundans för transporter över Öresund, inklusive fortsatt fördjupning av förbindelsen mellan Helsingborg och Helsingör. Det är i sig positivt, men för att få ett helhetsperspektiv är det av största vikt att regeringen breddar utredningen så att den även tar hänsyn till de arbetsmarknads- och tillväxteffekter de olika alternativen skapar samt vilka förutsättningar som finns för att genomföra projektet tillsammans med Danmark.

Öresundsmetron, som är ett av de alternativ som ligger på bordet, skulle bland annat bidra till ökad kapacitet för både godståg och fjärrtåg samt ökad redundans och kapacitet över den befintliga Öresundsförbindelsen. Den skulle även underlätta för pendling och besökstrafik över Öresund. Genom att bygga en snabb kollektivtrafikförbindelse mellan storstäderna Malmö och Köpenhamn skapas förutsättningar för ökad sysselsättning, handel och turism i hela regionen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag noterade med glädje att statsrådet i Sydsvenskan för några veckor sedan, den 13 mars, uttryckte att frågan om fler fasta Öresundsförbindelser brådskar. Andreas Carlsons företrädare, Tomas Eneroth, har också uttalat sig i Sydsvenskan. Den 10 juni förra året sa Eneroth att vi inte bör tappa tempo i fråga om förberedelserna i form av en ny fast Öresundsförbindelse. Han sa: Vi ska tillsätta en utredning med tydligt uppdrag att tillsammans med danskarna se på redundans och kapacitet.

Utredningen skulle alltså genomföras av Trafikverket tillsammans med dess danska motsvarighet. Den utredning som Trafikverket nu gör sker på egen hand.

Herr talman! Min avsikt är inte att kritisera Trafikverket. Men om en ny fast förbindelse ska bli av måste det utredas tillsammans med Danmark. För Öresundsmetron finns nu ett tydligt momentum; Köpenhamns kommun ställer sig positiv till att utreda en möjlig anslutningspunkt till en Öresundsmetro. Det danska näringslivet visar också ett tydligt intresse för en starkare arbetsmarknadsintegration.

Vore det inte bra om regeringen tog initiativ till att göra en strategisk analys av Öresundsmetron tillsammans med Danmark, för att inte förlora värdefull tid, särskilt med tanke på att statsrådet tycker att frågan om fler fasta Öresundsförbindelser brådskar?

Fru talman! Min fråga går till statsrådet Paulina Brandberg.

Företag inom gigekonomin i Sverige har återkommande kritiserats för att sakna kollektivavtal och använda falska egna anställningar som ett sätt att kringgå ansvar. De bidrar inte bara till lönedumpning utan också till att sätta den svenska modellen ur spel. Det är en återgång till 1800-talets arbetsmarknad, där fattiga människor jobbade lågavlönat med dåliga villkor och utan säkerhet.

Tänker statsrådet agera för att åstadkomma bättre och tryggare villkor för gigarbetare, och i så fall hur?

Fru talman! Jag tackar ledamoten för inlägget.

Det verkar som att vi har olika erfarenheter. Först och främst verkar det som att du inte har hört vad jag har sagt, och det verkar som att du inte heller har fattat vad jag har sagt om hur jag ser på samarbetet på arbetsmarknaden. Jag nämnde flera gånger i mitt inlägg hur man ska möta de fackliga organisationerna och arbetsgivarorganisationerna, ge dem utrymme och visa förståelse för deras arbete.

Jag vet ärligt talat inte vad du har arbetat med tidigare, men jag är arbetare. Jag har arbetat i fabrik och tillverkat färg. Jag har mycket erfarenhet av hur arbetsgivare utnyttjar arbetare. Jag har sett dåliga arbetsmiljöer och försökt att göra något åt dem.

Fru talman! Vi socialdemokrater tror på alla människors lika värde och rätt. Vi vill att Sverige ska göra skillnad i världen. Vi vill bekämpa fattigdomen, skapa en säkrare värld, stärka demokratin och värna respekten för de mänskliga och fackliga rättigheterna.

Det finns en grundläggande motsättning mellan arbete och kapital men också en motsättning mellan arbetsgivare och anställda oavsett driftsform i verksamheten. Fackliga organisationer behövs i både stat och kommuner och också i kooperationer och folkrörelser.

En facklig organisation företräder medlemmarna kollektivt och är viktig för att utforma gemensamma krav och ramar i anställningsförhållandet.

Den enskilde kan ytterst sällan på ett bra sätt hävda sig ensam mot arbetsgivaren. Vi talar då om enstaka fall där den anställde har väldigt speciella och unika kunskaper om arbetet och därmed är svårersättlig.

En viktig del i framväxten av industrialismen var att arbetaren, till skillnad från hantverkaren, blev lätt att ersätta och på så vis förlorade sin kontroll, och därmed makt, över arbetsprocessen. I vårt moderna samhälle har även tjänstemän och akademiker fått finna sig i en sådan verklighet, och därför har de insett vikten av att organisera sig fackligt.

Att medvetet försöka försvaga och bryta ned fackföreningar är att försämra möjligheterna för löntagare att hävda sina intressen. Facklig organisering är fortfarande oerhört viktig och det enda sätt på vilket anställda kan förbättra sina ekonomiska villkor och andra arbetsvillkor för alla.

Fackföreningar spelar också en viktig roll som folkrörelser och är en del av det man brukar kalla det civila samhället. Fria fackföreningar är både en bas för och en skola i demokrati. I diktaturer bekämpas fackföreningar lika ivrigt som oppositionspartier.

Allmänpolitisk debattArbetsmarknad och ekonomi

Få länder utanför Norden har en lika stark fackföreningsrörelse som den svenska. Det har varit bra för Sverige. Det är bra om de fackliga organisationerna och arbetsgivarorganisationerna sköter lönebildning och en hel del andra saker utan att politiska partier lägger sig i. Det är viktigt att denna ordning ligger fast även framöver.

Fru talman! Starka fackföreningar är bra för Sverige och den svenska modellen. Låt oss från riksdagens sida värna om LO, TCO och Saco. Låt oss värna om att de fackliga organisationerna tillsammans med arbetsgivarna ges ett fortsatt stort utrymme för att själva lösa olika arbetsmarknads- och arbetslivsvillkor i samförstånd. Det har de lyckats göra på ett framgångsrikt sätt sedan Saltsjöbadsavtalet. Den svenska modellen kan utvecklas på många sätt, men grundvalen är sund och i högsta grad levande - och bör så förbli.

(Applåder)