Elin Nilsson

Fru talman! Tack, Stina Larsson, för frågan! Jag misstänkte att den skulle komma. Den har ju lyfts tidigare i dag.

Svaret från mig blir detsamma som svaret i tidigare replikskiften – när ledamoten Larsson ställde frågan till en av mina kollegor.

Vi inväntade utredningen om areella näringar. Den är viktig. Den presenterades och är en del av underlaget. Sedan tar demokrati tid. Man arbetar i högt tempo med en lång rad ärenden på Klimat- och näringslivsdepartementet. Ibland tar saker tid. Men nu är det här snart på plats. Jag tänker att vi gläds åt det och att vi ser fram emot att det träder i kraft.

Vi gör nu faktiskt det som tidigare regeringar inte har lyckats med. Vi levererar en reform av strandskyddet. Det är ett första steg. Och vi kommer att presentera en utredning som ska se över strandskyddet i vidare bemärkelse.

Faktum kvarstår. Det är vi som levererar. Det är Liberalerna tillsammans med samarbetspartierna som levererar det här. Sedan kan man ha synpunkter på att det har tagit tid. Men nu är det leverans. Nu är det verkstad, inte bara snack.

(Applåder)

Fru talman! Tack, Stina Larsson, för frågorna! Även jag är väldigt nöjd och glad över att stå här i dag och få debattera den här den proposition som vi nu har presenterat.

Jag var inte med när det senast begav sig. Exakt hur diskussionerna gick då låter jag vara osagt.

Men det man kan säga om det läge vi står i nu är att vi är nöjda med de förslag som läggs fram. Det är nödvändiga reformer. Vi ser med tillförsikt fram emot att de träder i kraft och faktiskt förbättrar förutsättningarna för att utveckla svensk landsbygd. Detta är frågor där det finns beredningsunderlag. Det är därför de kommer i det första steget. I regeringskonstellationen med samarbetspartiet har vi också säkrat att det finns majoritet för den proposition som vi nu lägger fram.

Det är mycket det som gör att vi lägger fram det här. Sedan kommer ytterligare reformer att utredas. Det är på gång. Det hanteras just nu i Regeringskansliet. Exakt vad som kommer att ingå i utredningsdirektiven är ännu inte presenterat. Men nästa steg är på gång. Det ser vi också fram emot, vilket jag även tror att Centerpartiet gör.

Fru talman! Tack, Emma Nohrén, för frågan och för det engagerade anförande som vi hörde här tidigare i dag!

Min bild är att vi fortfarande står nära varandra när det gäller friluftsliv, allemansrätt och vikten av strandskydd. Skillnaden är att vi ser att det finns utrymme för att reformera nuvarande strandskydd för att öka friheten och främja utbyggnaden och utvecklingen av landsbygden.

Den reform som vi genomför nu, där vi precis som ledamoten säger tar bort strandskyddet för mindre vattendrag och mindre sjöar, är välmotiverad och proportionerlig när man ställer den mot andra värden som också är viktiga att värna.

Alla ska ha fortsatt rätt att vistas i naturen. Det är ingenting som kommer att påverkas i någon större utsträckning av de förändringar vi gör nu. Det är i alla fall den bedömning jag gör. Men det kan ju, precis som ledamoten säger, vara så att det finns stränder som har så höga naturvärden att de även efter reformen kommer att behöva åtnjuta ett skydd. Där kan man återinföra strandskyddet om det är välmotiverat. Då är det upp till länsstyrelsen att göra det.

Fru talman! Tack, ledamoten, för frågan! Det är klart att det är tråkigt när en plats som man har besökt under lång tid och uppskattar mycket förändras. Men samtidigt är det ju någon som äger marken. Det vi gör med den reform som vi nu genomför är att vi viktar äganderätten, denna liberala grundprincip, tyngre än allmänhetens intresse av tillträde till stränder.

Allmänhetens tillträde till stränder är fundamentalt och viktigt och någonting som vi värnar. Det tror jag att hela kammaren är överens om att vi vill se även i framtiden. Men det omfattar ju inte tillträde till alla stränder. Om någon äger en bit mark och vill utveckla den och bygga ett hus där för att bosätta sig i eller ha som fritidshus är det faktiskt ett intresse som går före. Då försvinner allemansrätten på den lilla ytan, men det betyder ju inte att det inte finns andra områden att besöka.

Fru talman! Tack, Andrea Andersson Tay, för frågan!

Det är helt uppenbart att vi, när vi blickar ut över Sverige och de vidsträckta skogarna och landskapen, ser diametralt olika saker. Låt oss prata lite om det. Det är inte så att man, i och med att man tar bort strandskyddet för mindre sjöar och smala vattendrag, hindrar människor från att fortsätta vistas i naturen – bada och njuta av allt det fantastiska som naturen ger. Vi landar helt enkelt i olika slutsatser när det gäller vad detta kommer att innebära för allmänhetens möjlighet att ta sig ut i naturen.

Det här kommer inte att påverka i någon större utsträckning, för som ledamoten Andersson Tay – tror jag att det var – sa i sitt anförande har vi 100 000 sjöar och miljoner kilometer vattendrag i det här landet. Det här kommer inte att få de effekter som Vänsterpartiet menar att det kommer att få. Det är inte så att vi i den ena vågskålen har ett bibehållet strandskydd och i den andra total anarki och ett totalt utestängande av allmänheten från skog och mark. Detta är en bildsättning som inte är förankrad i verkligheten.

Fru talman! I dag är jag faktiskt lite extra stolt och nöjd över att stå här i talarstolen. Nu gör vi något som många har pratat om länge. Nu liberaliserar vi strandskyddet. Nu gör vi Sverige lite friare. Nu stärker vi äganderätten. Vi gör det under liberal flagg tillsammans i regeringssamarbetet. Det är en stor seger.

Strandskyddet, eller kanske snarare den hämsko det innebär för landsbygden i sin nuvarande utformning, är nog den politiska fråga som har följt mig allra längst, faktiskt sedan långt innan jag blev politiskt aktiv. Strandskyddet har så länge jag kan minnas varit ett samtalsämne hemmavid, av många anledningar. Frustrationen är stor på goda grunder.

Det råder inga tvivel om att det finns ett stort behov av att reformera strandskyddet. Vi behöver göra det mer ändamålsenligt, och vi behöver öka acceptansen för regelverket.

Fru talman! Det finns de som tar till riktiga brösttoner och menar att vi nu slaktar både allemansrätten och svensk natur. Så är det inte. Vi har inte ett bevarande av nuvarande strandskydd i den ena vågskålen och anarki i den andra.

Det vi gör är att vi tar ett första steg för att reformera, inte avskaffa, strandskyddet – ett strandskydd som i delar saknar både vett och sans. Det är en ordning som i grunden riskerar att rasera strandskyddets legitimitet, som redan är naggad i kanten.

Fru talman! Jag älskar att vara ute i naturen, att ta riktning mot en plats och ta mig dit till fots, gå genom skogen, över bäckar och förbi skogstjärnar. Jag stannar gärna till en stund i strandkanten vid en av alla de sjöar som finns i min hembygd. Kanske tar jag ett dopp. Det här är områden som i dag omfattas av ett generellt strandskydd. Men är det verkligen motiverat?

Att ha möjlighet att röra sig fritt i skog och mark är en ynnest. Förutsättningarna för detta är i princip obegränsade i Sverige i dag. Det är någonting som vi liberaler värnar.

Strandskyddets syften är just att trygga förutsättningarna för allemansrättslig tillgång till strandområden men även att bevara och värna den biologiska mångfalden, och det är viktigt.

Samtidigt har den utveckling av strandskyddet som vi har sett över tid, just för att tjäna dessa två syften, inneburit stora uppoffringar för privatpersoner, företag och samhällen, och kanske främst på landsbygden.

Nu står vi här med ett alltför strikt och långtgående strandskydd som hämmar både småföretagande och landsbygdens utveckling. Det får ibland helt orimliga konsekvenser.

För många som bor nära vatten har strandskyddet inneburit en kännbar inskränkning av friheten. Det är en inskränkning av att få förfoga över marken man äger, vårdar och förvaltar.

Därför är detta steg mot en liberalisering av strandskyddslagstiftningen både efterlängtad och välkommen. Strandskyddets syften kvarstår, men tyngdpunkten i avvägningen gentemot äganderätten ska förskjutas till fördel för mer frihet, som sig bör med en borgerlig regering vid rodret, och i riktning mot en stärkt äganderätt.

Äganderätten, denna liberala grundprincip, är styrande i så mycket av det vi reglerar här i kammaren. Den är garanten för att den enskildes intresse skyddas när staten beslutar om inskränkningar av ägandet.

Samtidigt är vissa inskränkningar nödvändiga för att upprätthålla en lång rad allmänna intressen. Det är för att skydda miljön, för att tillförsäkra allmänheten tillgång till naturen, för att kunna bygga infrastruktur och för att tillgodose försvarets intressen. Listan kan göras väldigt lång.

Var gränsen för dessa inskränkningar ska gå landar vi olika i. Det är helt uppenbart när man lyssnar till den debatt vi har haft här i dag. Faktum kvarstår: inskränkningar i äganderätten ska vara proportionerliga, rimliga och välmotiverade.

Tycka vad man vill om strandskyddet, men en sak är säker. Strandskydd för anlagda vatten är inte proportionerligt. Det är helt orimligt att strandskydd inträder om jag anlägger en damm eller gräver ett dike.

Nuvarande strandskydd tjänar oss absolut väl i vissa avseenden. Men i andra avseenden, och faktiskt ganska många, är det en byråkratisk koloss som lägger en våt filt över stora delar av vårt land. Till vilken nytta, måste man fråga sig?

Är det rimligt att det är som i Arjeplog, som redan har nämnts här i dag? Det är en kommun med en bit över 2 500 invånare och 8 800 sjöar. Är det rimligt att det i den delen av Sverige är ett generellt strandskydd vid i princip varenda liten vattenförekomst? Jag tycker faktiskt inte det.

Det hämmar en potentiell och nödvändig utveckling av landsbygden. Allmänheten, både de som bor, lever och verkar i och värnar om de mest glest befolkade delarna av Sverige, och för all del alla som besöker dessa trakter, kommer även om vi skulle få se en stor byggboom efter de reformer vi nu gör att ha alldeles ypperliga förutsättningar att ha tillgång till stränder.

Fru talman! Jag tror att jag har sagt detta förr i denna kammare. Sveriges landsbygd och glesbygd är inget Skansen. Vi som lever utanför städerna är inga statister.

Det jag och många med mig önskar är ett strandskydd som inte gör det onödigt svårt att leva, förvalta och utveckla samhället även utanför detaljplanerat område.

Men är inte strandskyddet viktigt för att värna allmänhetens tillgång till stränder? Jo, absolut. Är inte strandskyddet också viktigt för att värna och främja den biologiska mångfalden? Jo, helt klart.

Men är det rimligt att vi i denna ekvation tummar så mycket på äganderätten och därmed individens frihet, som nuvarande regelverk faktiskt gör? Svaret på den frågan är enkelt. Svaret är nej. De inskränkningar som görs måste vara välmotiverade och, återigen, proportionerliga. Det är de inte i dag.

Fru talman! Vad är det då vi föreslår? Jo, vi föreslår att det inte ska finnas något generellt strandskydd för små sjöar och mindre vattendrag. Vi föreslår att strandskyddet för sjöar och vattendrag för anlagda vatten som anlagts före juni 1975 ska tas bort, och så gör vi vissa lättnader för näringsverksamhet för areella näringar. Det är en viktig och välkommen reglering där vi ändrar så att företagande på landsbygden får bättre förutsättningar.

Fru talman! Jag kommer åter till frågan om strandskydd för anlagda vatten. Låt mig ta ett exempel från Lekeberg, min hemkommun. För ett tiotal år sedan, när jag var aktiv som kommunpolitiker, ville ägaren till en golfbana där det fanns två anlagda dammar i stället planera för villatomter. Men då blev det stopp. Länsstyrelsen sa nej. Dammarna som hade anlagts tio tolv år innan denna tidpunkt omfattades enligt länsstyrelsen av strandskydd.

Nu löste det sig till slut efter en hel del mankemang. Men det är inte rimligt att det anses vara strandskydd för anlagda dammar på en golfbana. Det inskränker helt klart äganderätten och har en negativ inverkan på samhällsutvecklingen, och det påverkar allmänhetens syn på strandskyddet.

Men går vi inte lite väl långt när vi avskaffar det generella strandskyddet för mindre sjöar och vattendrag? Nej, absolut inte. Den begränsning det innebär med strandskydd i dessa fall innebär förutom onödigt regelkrångel att det blir onödigt svårt att nyttja sin mark på det sätt man önskar. Det går faktiskt inte att motivera.

Nu ökar vi friheten för den som äger marken. Men är det inte så att det kan finnas anledning att ha strandskydd vid en liten sjö eller ett smalt vattendrag, om det just vid den sjön eller vattendraget är av särskild betydelse att strandskyddet finns kvar eller återinförs? Jo, det kan det finnas anledning till. Men det ska då motiveras väl och ske med stor återhållsamhet. Det är viktigt att poängtera.

Huvudregeln ska vara att små sjöar och vattendrag inte längre ska omfattas av strandskyddet. Det är viktigt att möjligheten bör finnas att återinföra strandskyddet. Men det är också viktigt att vi är tydliga med att det ska ske restriktivt.

Fru talman! Det vi går fram med i denna proposition är det första steget i en liberalisering av strandskyddet. Det är något som vi vet är mycket efterlängtat av väldigt många. Det är mycket angeläget att strandskyddet inte är mer omfattande än vad som är motiverat utifrån dess syften.

För den enskilde fastighetsägaren innebär strandskyddet ofta en inskränkning i dennes möjlighet att fritt förfoga över sin fastighet. Om de inskränkningar som följer av gällande regelverk inte går att motivera utifrån behovet av skydd riskerar regelverket att förlora i acceptans. Det är i varje fall en utveckling som jag vill sätta stopp för.

Med de ändringar som vi nu föreslår ökar vi legitimiteten samtidigt som vi stärker individens frihet. Nu stärker vi äganderätten, nu främjar vi utvecklingen av landsbygden och nu bygger vi ett bättre och friare Sverige. Det tänker i varje fall jag fira när vi väl får trycka grönt här i kammaren.

(Applåder)

(forts. § 14)

Herr talman! Även jag tänker fatta mig kort.

Sverige ska vara ett föregångsland i klimatpolitiken. Då krävs det att vi har en ambitiös politik som är dubbelt hållbar. Den måste vara effektiv och långsiktig, och den måste fungera i vardagen både för företag och för privatpersoner. Forskning och innovation avgörande för detta. I den delen är Industriklivet viktigt. Det är en av våra viktigaste åtgärder för att åstadkomma just detta.

Vår klimatpolitik syftar till stor del till att skapa förutsättningar för företagen att kunna ställa om. Den strukturomvandling som nu pågår och som krävs kräver en rad systemskiften. Att skapa förutsättningar för detta handlar mycket om att säkerställa långsiktiga villkor, justera lagstiftning och främja tillgången på alltifrån fossilfri energi till välutbildad arbetskraft. Samtidigt finns det ibland behov av finansiellt stöd under en tidig etableringsfas.

Precis som har sagts här tidigare i kväll är det viktigt att de styrmedel som vi skapar är träffsäkra och effektiva. Det är också viktigt att vi granskar dem och omvärderar dem. Därför är den rapport från Riksrevisionen som vi debatterar här i dag så viktig.

Riksrevisionens rapport om Industriklivet

Riksrevisionen har pekat på en del brister. Att dessa brister har identifierats är viktigt och bra. Det ger regeringen tillfälle att se över de stöd som finns och i de fall man bedömer det som lämpligt åtgärda dessa. Det är någonting som gäller alla statliga stöd – pengar ska gå till rätt saker.

Nu har man agerat på rapporten. En brist som identifierats är överlappet mellan Industriklivet och Klimatklivet. Där har regeringen nu gett Naturvårdsverket och Energimyndigheten i uppdrag att se över aktuella förordningar och vid behov föreslå förändringar, så att arbetet kan fortsätta och pengarna gå till rätt saker.

Med detta korta anförande tackar jag för uppmärksamheten och ser fram emot nästa gång miljö- och jordbruksutskottet ses här i kammaren för debatt – om exakt en vecka, då det är dags för strandskyddsdebatt.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 8 maj.)

Herr talman! Tack till ledamoten för frågan!

Vi gör många saker. Vi har ju presenterat klimathandlingsplanen med 70 punkter som ska leda hela vägen till nettonoll 2045. Det vi gör handlar om elektrifiering, enklare tillståndsprocesser och det internationella samarbetet och avtalen, men det handlar också om att utreda hur vi ska kunna nå upp till våra åtaganden. Den tidigare Miljömålsberedningen gjorde till exempel en översyn av hur vi ska nå upp till våra LULUCF-åtaganden, och det ligger för beredning på Regeringskansliet där det pågår ett arbete för att se hur man ska gå vidare med det. Det pågår också en miljömålsberedning nu, där ledamoten och jag sitter, där man ser över klimatmålen. Det händer alltså saker hela tiden.

För att återkomma till den tidigare Miljömålsberedningen och de förslag man lade där angående LULUCF är skogen en väldigt viktig del i det svenska klimatarbetet. Det finns dock stora svårigheter att nå de åtaganden som Sverige har, eftersom skogen är en sektor med så stor inneboende osäkerhet när det gäller torka, skadeangrepp och så vidare. Men det finns förslag på hur man ska hantera det som ligger på Regeringskansliets bord, och jag ser fram emot att de förslagen hanteras.

Ett särskilt förslag som jag är väldigt nöjd med i Miljömålsberedningen är förslaget att fasa ut torvbrytning. Det är någonting som jag personligen, liksom mitt parti, gärna skulle vilja se bli verklighet. Sedan är det en fråga för samordning, men om jag fick bestämma skulle vi fasa ut torvbrytningen i Sverige.

Herr talman! Tack, Jytte Guteland, för frågan och kanske också för de glada tillropen! Det är verkligen så att EU är avgörande i omställningsarbetet. EU är en så stark aktör internationellt, och därför är det en väldigt viktig nyckel i det hela att få med alla EU:s medlemsstater på banan men också resten av världen.

Jag delar såklart oron för det vi ser sker, men jag är också övertygad om att vår politik kommer att föra oss hela vägen till nettonoll 2045. Man måste ibland lyfta blicken och se att vi är på väg åt rätt håll. Vi vidtar åtgärder som kommer att ge effekt, inte minst när det gäller energipolitiken. Jag är medveten om att ledamoten kanske inte vill diskutera energipolitik här i dag, men man kan inte skilja klimatpolitik och energipolitik åt. Det går hand i hand. Elektrifieringen är avgörande i denna fråga.

Herr talman! Ja, vi lever i en orolig tid, en tid där krig rasar i Europa och där hot om tullar haglar över oss. Detta tar mycket fokus – med all rätt. Rysslands anfallskrig mot Ukraina är en existentiell fråga, men det är även klimatet.

Den globala uppvärmningen måste stoppas, och detta kan bara lösas genom en bättre och mer hållbar morgondag i varje land runt om i världen.

Fit for 55-paketet, som drevs igenom under det svenska ordförandeskapet i EU, är en avgörande pusselbit för Sverige och Europa. Men Sverige kan inte enbart luta sig mot EU. Sverige ska vara ett föregångsland i klimatpolitiken, och detta kräver en ambitiös politik som är dubbelt hållbar.

Herr talman! Det kräver en politik som är effektiv och långsiktig men som också fungerar i vardagen – för företag och för privatpersoner. Annars kommer de politiska åtgärderna att avskaffas innan de hunnit ge effekt, och Sverige lämnas då helt enkelt utan verktyg för att minska utsläppen.

Varken klimatet eller de företag som vill bidra till omställningen vinner på ett regelverk som faller när energipriserna skjuter i höjden eller på symbolskatter som införs ett år och avskaffas nästa.

Herr talman! Klimatarbetet har kommit en bra bit på väg, men det måste fortsätta. Vi liberaler står för en politik som visar att klimatomställning och ekonomisk utveckling går hand i hand. Länder i ekonomisk tillbakagång kommer inte att ha förutsättningar att ta klivet mot en klimatneutral ekonomi. De blir inte heller förebilder för andra. Ingen övertygas av ett land som dramatiskt minskar sitt välstånd i jakten på klimatsmarthet.

För oss liberaler är det avgörande att klimatpolitiken inte bara fungerar i storstäderna. Den måste fungera i hela Sverige. Den måste fungera för dem som producerar vår mat, bygger vårt välstånd och har långt till skola och jobb – för oss som bor på landsbygden, helt enkelt.

Vi liberaler anser att kombinationen av frihet och ansvar är viktigare att främja än tvång. Vår klimatpolitik följer den principen. Den bygger på teknisk utveckling, på företagens innovationskraft och på människors vilja att göra rätt när möjligheten finns. För att människor ska vara med på omställningen behöver förutsättningar och incitament förstärkas.

Klimatomställningen är i grunden en energiomställning. Utan stabil el, ingen grön industri, inga elbilar och ingen klimatomställning. Men jag är inte först med att säga det här i kammaren i dag: Sverige påverkas fortfarande kraftigt av den politiskt motiverade nedläggningen av kärnkraften. Arbetet med att få ny baskraft i form av kärnkraft på plats är helt avgörande för att vi ska kunna få fram den elproduktion som krävs för att dagens utsläppsintensiva industrier ska kunna bli hållbara genom elektrifiering.

Tyvärr har viktiga innovationer som skulle ha kunnat minska utsläppen hållits tillbaka av tidigare regeringars ideologiska skygglappar. Nu tas krafttag för att säkra Sveriges framtida energiförsörjning och konkurrenskraft. Fossilfri energi är helt avgörande för att klara klimatomställningen. Att vara en del av det samarbete som driver på så hårt för ny kärnkraft är jag mycket stolt över. Det är att visa ledarskap. Det är att ta ansvar, för som en ledamot här sa tidigare: Har man ingen energipolitik har man heller ingen klimatpolitik.

Utmaningarna är stora men inte oöverstigliga. Hopplöshet inför att lösa utmaningarna riskerar i grunden att undergräva legitimiteten i klimatarbetet. Det behövs en tro på människors förmåga att anpassa sig och att hitta lösningar. Vi liberaler tror på utveckling, forskning och nyfikenheten som drivkraft. Vi tror inte att vi måste välja mellan klimat och tillväxt. Vi tror att det är just där, i skärningspunkten, som det nya föds.

Låt oss därför välja hopp före domedag, teknik före förbud och framtid före rädsla. Det är så Sverige behåller ledartröjan. Det är så städerna frodas, det är så landsbygden växer och det är så klimatet räddas. Det är så vi bygger ett starkare Sverige för framtiden.

(Applåder)

Herr talman! Sverige har en av Europas längsta kuster, och vi svenskar bor i stor utsträckning utmed kusten. Vi har en stark tradition av sjöfart och båtliv. Många näringar är kopplade till en attraktiv och levande kust- och havsmiljö. Havet är otroligt värdefullt för oss som lever här, såväl ur ett kulturellt och mänskligt perspektiv som ur ett ekonomiskt perspektiv. Haven är också viktiga – för att inte säga avgörande – ur ett miljö- och klimatperspektiv.

Vi är alla smärtsamt medvetna om att fiskbestånden i Östersjön är i mycket dåligt skick. Torskbestånden är redan förstörda. För ett antal år sedan införde man fiskestopp på torsk i östra Östersjön efter att beståndet kollapsat. Torsken i västra Östersjön kraschade flera år tidigare och visar inga tecken på återhämtning. Det finns studier som indikerar att beståndskollapsen hade kunnat undvikas om rätt åtgärder hade vidtagits i tid. Det står klart – det är verkligen tydligt – att vi måste agera snabbare och mer proaktivt för att förhindra att samma katastrof drabbar sill och strömming.

I slutet av förra året togs ett viktigt steg för en mer hållbar havsmiljöpolitik. När vi antog havsmiljöpropositionen här i kammaren stakade vi ut en ny riktning där hänsyn tas till hela ekosystemet. Havsmiljöpropositionen är just en inriktningsproposition. Den är ett första steg som stakar ut vägen dit vi vill nå.

När frågan debatterades här i kammaren var jag tydlig med att detta skulle ses just som ett första steg och att mer var att vänta. Den proposition om förbud mot bottentrålning i marina skyddade områden som vi debatterar i dag är just ett sådant steg.

Herr talman! Sverige ska självklart bidra till att nå målsättningarna om 30 procents skydd av haven. Av de 30 procenten ska 10 procent ha ett strikt skydd. Detta gör vi för att leva upp till Sveriges internationella åtaganden. Det är ett mycket viktigt verktyg för att säkerställa biologisk mångfald och havets förmåga att leverera livskraftiga ekosystemtjänster.

Östersjön mår som den gör till stor del på grund av mänsklig aktivitet. Det är inte bara fiske utan även till exempel föroreningar, sjöfart och klimatförändringar som ligger bakom detta. Havsmiljön utsätts för stora påfrestningar som ur ett ekologiskt perspektiv sker alltför snabbt för att ekosystemen ska kunna anpassa sig. Den biologiska mångfalden i haven är hotad. Särskilt Östersjön riskerar att bli en död, blöt öken. För att motverka detta är de marina skyddade områdena viktiga. Där fredas naturen från störningar. Dessa områden, alltså marina nationalparker, naturreservat och Natura 2000-områden, behöver utökas och stärkas. Just därför föreslår vi nu ett förbud mot bottentrålning i dessa områden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Förbud mot botten-trålning i marina skyddade områden

Låt mig fritt återge en del av propositionen. Bomtrålar, snurrevadar och skrapor – det finns andra som har bättre koll på vad dessa olika redskap gör och vilken effekt de har på bottnen – släpas på havsbottnen och påverkar miljön på flera olika sätt. Utöver de effekter som verksamheten har på faunasamhället när fisk och skaldjur fångas har bottentrålning dels direkta effekter på bottnen och bottenlevande organismer, dels effekter i form av minskat siktdjup och ökad sedimentering. Detta är väldigt negativt för havsmiljön. Att skydda miljön från bottentrålningens effekter är särskilt angeläget i de skyddade områden vars skydd vi just nu debatterar.

Herr talman! Det är mycket viktigt att utgångspunkten är att bottentrålning ska vara förbjuden i de här områdena. Samtidigt har flera remissinstanser lyft fram farhågor om att ett generellt förbud mot bottentrålning står i strid med principen att inte vidta kraftfullare åtgärder än vad som krävs för att uppnå syftet med det skyddade området. Ordningen kommer dock att vara sådan att undantag kan beviljas om det inte motverkar syftet med områdesskyddet. Genom undantagsmöjligheten säkerställs att förbudet endast gäller när det behövs. Detta är rimligt och bra, men det är viktigt att undantag beviljas med stor försiktighet. Utgångspunkten ska vara ett förbud mot bottentrålning i dessa områden.

Det finns exempel på att samförvaltning av vissa sorters fiske kan ske i skyddade områden utan att skada ekosystemen. Ett sådant exempel är fisket i Kosterhavet utanför kusten i norra Bohuslän. Där har man säkrat yrkesfisket genom att bedriva ett fiske som är ekonomiskt, socialt och miljömässigt hållbart i balans med bevarandet av den biologiska mångfalden. Så kommer även fortsättningsvis att kunna ske.

Med försiktighet kan vi nå en hållbar havsmiljö, ett hållbart fiske och en hållbar lokal fiskeindustri.

Herr talman! Slutligen: Vi liberaler vill att de fiskemetoder som allvarligt skadar marint liv och marina biotoper ska förbjudas på EU-nivå. EU är särskilt viktigt i fiskefrågor. Vi vill att skadlig trålning ska begränsas och anser att det behövs ett generellt stopp för bottentrålning i skyddade områden. Det här är en fråga vi liberaler har drivit länge, och nu står vi äntligen i kammaren med en proposition som föreslår just detta. I dag, mina vänner, är en bra dag.

(Applåder)

Herr talman! Att vi nu snart ser den sista minkfarmen i Sverige stänga är fantastiskt. Det är något som båda våra partier länge har kämpat för. Jag är väldigt stolt och glad över att ingå i ett regeringssamarbete som ser till att så sker. Det är ett viktigt första steg.

Jag personligen tycker absolut att man bör se över burhönsens tillvaro. Alla djur ska ha rätt att utföra sina naturliga beteenden och leva under drägliga förhållanden så långt det går. Vi har ett ansvar mot de djur vi håller.

Jag tänkte också svara lite mer på vad vi gör för att påverka EU-samarbetet. Vi har ganska mycket kontakt med andra liberala partier i andra EU-länder. Detta är en fråga som jag gärna tar tillfället i akt att diskutera med mina kollegor ute i Europa, både i Europaparlamentet och i olika medlemsländer, för att på så sätt skapa en större samsyn och få till ett större driv i frågorna. Det är ett viktigt redskap för att skapa opinion.

Herr talman! Jag tackar Rebecka Le Moine dels för medskicket och lyckönskningen, dels för frågorna.

Som liberaler sätter vi stor tilltro till EU-samarbetet. EU har historiskt levererat stora framsteg när det gäller djurvälfärd. Man har satt upp gemensamma ramverk som har inneburit stora förbättringar för djur inom unionen. Jag delar dock bilden att detta den senaste mandatperioden kom lite på skam. Det gick väldigt sakta. Kommissionen levererade inte det man utlovade. Det kom något urvattnat förslag som var långtifrån vad vi som parti hade velat se.

Nu har man tillsatt en djurrätts- eller djurskyddskommissionär – jag är inte helt säker på titeln – som ska ansvara för djurskyddsfrågorna. Det återstår väl att se vad den personen kommer att leverera och hur färgad kommissionären är av att komma från Ungern, som kanske inte går i främsta ledet när det gäller djurskydd inom samarbetet.

Det vi gör på hemmaplan är att hålla frågan levande. Vi lyfter att ett starkt djurskydd i Sverige är en konkurrensfördel inte bara för Sverige gentemot den europeiska marknaden utan också för EU som helhet gentemot andra länder man handlar med. Det är någonting som konsumenter efterfrågar. Det är också starkt kopplat till miljöfrågan, som också är viktig och där EU har hög svansföring.

Det finns alltså många sätt att påverka.

Herr talman! Tack, ledamoten, för frågan!

För att vara krass: Vi är lojala med regeringssamarbetet. Våra strider sker på Regeringskansliet och i det samarbete vi har här i riksdagen. Sedan förhandlar vi, och så kommer vi fram till ett svar. Då är vi lojala med det och röstar som regeringssamarbetet har kommit fram till.

Men innan man är där pågår väldigt hårda förhandlingar, mycket diskussioner och stötande och blötande av allting som gör att man i alla frågor sedan landar i någonting som alla kan stå bakom. I den här frågan står vi på olika platser, men målet är ändå att komma fram till någonting som alla är nöjda med.

Det här är en viktig fråga för oss liberaler, och vi har hög svansföring här. Jag hoppas att det sänder en signal till våra samarbetspartier om hur viktig frågan är för oss. Den är viktig just för att den är så viktig för kornas välmående.

Om man slopar beteskravet kommer många kor fortsatt att få gå ut – absolut. Men det kommer också att finnas kor som aldrig får se dagsljus, känna solens strålar och beta grönt gräs för att de i stället går inne. Så vill inte vi ha det, och det är inte den bild vi vill ge av Sverige. Det är också min bild att en majoritet av svenska folket inte vill ha det så.

Herr talman! Tack, ledamoten Skönnbrink, för frågorna!

Här delar vi verkligen ståndpunkt i vår kamp för att korna fortsatt ska få komma ut på bete. Jag har precis som ledamoten varit ute på en hel del verksamhetsbesök. Jag har under året besökt ladugårdar från Skåne i söder till Boden i norr, där jag var för ett par veckor sedan. Där har man alltså också mjölkproduktion. Det är väldigt olika förutsättningar i olika delar av landet. Det som förenar är kraften och viljan att ha ett hållbart lantbruk, och man kämpar på med de förutsättningar som ges.

Beteskravet kommer alltid upp när man är ute och diskuterar. Jag brukar säga: Vi kanske inte tycker exakt lika, men för oss är det här viktigt. Då säger de flesta bönder: Vi kommer ändå att släppa ut våra kor.

Men precis som ledamoten säger är det väldigt olika nivå på lösdriftsstallarna. Om det hade varit samma fantastiska nivå på alla hade det varit lättare att förstå varför man föreslår det slopade beteskravet. Men det tas inte alls i beaktande i utredningen, vilket jag tycker är en brist. Jag hade hoppats på det även om vi ändå hade stått upp för ett bevarat beteskrav.

Men nu är det som det är. Vårt nej är skarpt. Samtidigt är det här en fråga som man kommer att förhandla om och diskutera i regeringssamarbetet, som man gör i alla samarbeten. Precis som jag sa tidigare är vi liberaler dock väldigt tydliga i vårt budskap: Vi vill att beteskravet bevaras, och vi kommer att göra allt vi kan för att så ska ske.

Herr talman! Tack, ledamoten, för frågorna!

Jag håller verkligen med om att det här är en fråga som Jordbruksverket bör prioritera. Verket bör fokusera på hur man kan stötta de lantbrukare som drabbas men också på hur man kan arbeta mer förebyggande.

Vaccination är såklart en viktig del i detta, men som jag har förstått det finns det inget vaccin som det räcker att ge ett djur bara en gång, utan man måste vaccinera varje år. Det är något som det verkligen vore värt att se över. Går det att stötta, prioritera eller få fart på arbetet med att ta fram ett vaccin som det räcker att ge djuret en gång för att det ska få ett livslångt skydd? Det skulle också spara väldigt mycket pengar.

Ledamoten nämnde hobbyhönsen och den diskussion som fördes för två veckor sedan om Jordbruksverkets nya rekommendationer, riktlinjer eller vad det nu var. Jag tycker att det är bra att en översyn görs. Det var länge sedan sist, och mycket har hänt. Vi ska inte stå här och peka med hela handen när det gäller vad en myndighet gör, och ministern ska absolut inte göra det – det är viktigt.

Men man kan ändå ha lite tankar och åsikter om det här. Det är bra att Jordbruksverket har tagit tillbaka frågan och ser över den för att undersöka om man kan hamna på en rimligare nivå. Det var väldigt stora utökningar i vissa delar, samtidigt som jag hade önskat att Jordbruksverket hade gått längre i andra.

Jag personligen – det här är inte mitt partis åsikt – tycker faktiskt inte att man ska ha tropiska fåglar i bur i Sverige. De bör kunna flyga fritt i Amazonas; där har de det som allra bäst.

Herr talman! Tack, ledamoten Larsson, för frågan!

Det är verkligen en tragedi både för de djur och för de lantbrukare som drabbas. Det här är en fråga som vi behöver fästa stor vikt vid att hantera. Jag är inte i detalj inläst på exakt vad man gör för att bekämpa blåtunga, men det är klart att det kan behövas ökad flexibilitet när det gäller om djuren måste hållas ute eller inne. Det är faktiskt djurens välfärd som ska gå först.

Det utredningsbetänkande som har presenterats och som jag nämnde i mitt anförande innehåller tyvärr förslag där det inte finns någon flexibilitet utan bara antingen eller, vilket enligt min uppfattning är en brist. Men det är absolut en fråga som fortsatt kan diskuteras.