Helén Pettersson

Fru talman! Jag vill börja med att säga att jag naturligtvis står bakom alla socialdemokratiska reservationer, men jag väljer här att yrka bifall till reservation nummer 4.

Som redan sagts diskuterar vi här i eftermiddag försvarsutskottets betänkande nummer 7, som är ett motionsbetänkande som behandlar motioner från allmänna motionstiden.

Samhällets krisberedskap är ett väldigt vitt ämne som inbegriper väldigt mycket. Det är svårt att få med allt i ett anförande. I grunden handlar det om hur starkt vårt samhälle är. Hur rustade vi är för att hantera kriser är en bra värdemätare på hur starka vi är som land. Här har vi en del att jobba med.

Vi har varit drabbade av ett antal situationer de senaste åren då krisberedskapen har testats i olika omfattning. Det har varit skogsbränder och översvämningar, och för inte så länge sedan var det trafikstopp på E22.

Vi kan i de fallen se och lära oss av misstagen. Vi kan lyfta fram de goda exemplen där de finns. Men uppenbart är att vi har en del att utveckla, inte minst när det gäller ansvars- och befogenhetsfrågor.

Fru talman! Klimatomställningarna ställer nya krav på hela samhället. Arbetet med förebyggande och förberedande åtgärder måste intensifieras. Det innebär bland annat översyn av va-system, dricksvattenförsörjningen, livsmedelsförsörjningen, risken för skogsbränder och åtgärder mot översvämningar.

Insatsberedskapen vid naturkatastrofer måste stärkas, och den nationella klimatanpassningsstrategin måste uppdateras och även inkludera klimatanpassning i totalförsvarets krisberedskap.

Sveriges krisberedskap bör delas in i ett förebyggande perspektiv och ett hanterande perspektiv. Har man de utgångspunkterna är målen för krisberedskapen dels att minska risken för olyckor och kriser, dels att värna människors liv och hälsa och grundläggande värden som demokrati, rättssäkerhet och mänskliga fri- och rättigheter. Det uppnås genom att upprätthålla samhällsviktig verksamhet och begränsa eller helst hindra skador på egendom och miljö då olyckor sker och krissituationer uppstår.

Arbetet med krisberedskapen bör även bidra till att minska lidande och konsekvenser av allvarliga olyckor utomlands. Här behöver vi stärka bland annat det nordiska samarbetet för att kunna säkerställa en god och effektiv samverkan i krissituationer. Ett starkare och mer organiserat samarbete med våra nordiska grannländer är en viktig del i utvecklingen av beredskapen i våra gränsområden.

Förmågan att fortsätta bedriva samhällsviktig verksamhet även vid störningar har redan nämnts här i talarstolen. Det måste vara en central del av krisberedskapen. Det arbetet måste präglas av ett allriskperspektiv där sårbarheter i viktiga funktioner identifieras, kartläggs och åtgärdas. På det sättet stärker vi vår grundläggande robusthet i samhället, vilket även är en grundförutsättning för ett civilt försvar.

Det civila försvaret, som nu ska stärkas, ska också bidra till samhällets förmåga att hantera fredstida krissituationer. Planeringen för det civila försvaret ska bygga på arbetet med krisberedskapen. Samhällets krisberedskap och det civila försvaret ska därmed vara ömsesidigt förstärkande.

Fru talman! En bärande del i en fungerande krisberedskap och ett starkt civilt försvar är ett starkt civilsamhälle. Det ser vi inte minst i Ukraina. En befolkning som är välorganiserad bidrar i allra högsta grad till att stärka samhällsfunktionerna under kris och krig. En välutbildad befolkning är ytterst det som bär demokratin och motståndskraften mot desinformation. Starka folkrörelser stärker vår försvarsförmåga i kris och krig. Där skapas de sociala banden mellan människor, som är så avgörande för ett motståndskraftigt samhälle.

Flera av studieförbunden i Sverige har gjort stora insatser för att öka hemberedskapen. Nu är verksamheten utsatt för stor press och kraftfulla neddragningar i statsbidragen. Att dra ned på folkbildningsanslagen i den tid vi lever i nu ter sig ogenomtänkt, för att inte säga kontraproduktivt. Det framtida stödet till utvecklingen av det svenska civilsamhället är av högsta vikt.

Fru talman! Även näringslivets roll i beredskapsarbetet är avgörande. Ett förberett näringsliv gör vår beredskap starkare.

En undersökning som Combitech gjorde för något år sedan visade att det finns stora brister i dag men också en stor vilja till förbättring. Undersökningen visade att endast 10 procent av Sveriges företag har beredskap att klara en påfrestning i samhället, samtidigt som 70 procent vill lära sig mer om vad deras roll är under påfrestningar och om vad de kan bidra med. 77 procent av företagen anger att de upplever en otydlighet från regering och myndigheter om vad som gäller. Det är väldigt oroande siffror och en mycket stor uppgift att ta sig an.

Vi socialdemokrater föreslår därför att regeringen tillsätter en ny myndighet för utveckling och uppföljning av näringslivets beredskap för att ta ett starkt långsiktigt samhällsgrepp om näringslivets beredskapsplanering, roll och ansvar.

Om vi menar allvar med att vi ska ha ett motståndskraftigt samhälle måste alla hjälpas åt. Människor, kommuner, länsstyrelser, regioner, myndigheter, näringsliv, civilsamhälle, riksdag och regering - vi måste alla samordna oss och dra åt samma håll. Vi behöver hjälpa dem som behöver hjälp att bygga sin egen motståndskraft.

Fru talman! Kommunerna har väldigt olika situationer och förutsättningar i vårt land. Men krisberedskapen måste fungera ändå, för när en kris inträffar sker det i någon av kommunerna. Då måste förutsättningarna ges, med både resurser och kunskap, och det måste vara statens ansvar att peka ut riktningen och ge förutsättningar för att möta de behov som finns i syfte att skapa ett starkt totalförsvar på lång sikt.

(Applåder)

Herr talman! Min fråga går till ministern för civilt försvar, Carl-Oskar Bohlin. En bärande del i, för att inte säga en förutsättning för, ett starkt civilt försvar är ett starkt civilsamhälle. Det ser vi inte minst i Ukraina i dag. En befolkning som är välorganiserad bidrar i allra högsta grad till att stärka samhällsfunktioner i kris och krig. En välbildad befolkning är ytterst det som bär demokratin och som utgör motståndskraft mot desinformation.

Hur tänker sig ministern nu att Sverige ska kunna bygga ut, bygga upp och stärka det civila försvaret samtidigt som regeringen i sin budget brutalt och medvetet skär ned pengar och stöd till det svenska civilsamhället?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Fru talman! Min fråga går till statsrådet Carl-Oskar Bohlin.

Vi ser nu återkommande bilder från Ukraina, där terror mot civilbefolkningen har blivit ett av de militära målen. De som står i främsta linjen för att möta detta är räddningspersonal och ambulanspersonal. De släcker bränder, de gräver fram människor i rasmassorna och de tar hand om skadad befolkning.

I Sverige pågår nu ett intensivt arbete med att återuppbygga en planering för civilt försvar, främst inom de statliga myndigheterna. Men hittills har inget satsats på räddningstjänstens förmåga vid höjd beredskap eller krig.

MSB fick i uppdrag att komma med förslag till åtgärder och hur man snabbt skulle kunna öka förmågan i det civila försvaret den vägen. Ett stort antal åtgärder för att höja just räddningstjänstens förmåga föreslogs. Men nu när jag läser regeringens budget ser jag inga pengar för att genomföra dessa förslag.

När avser regeringen att påbörja den helt nödvändiga förmågehöjningen inom svensk räddningstjänst?

Fru talman! I dag ska vi debattera eller åtminstone samtala om försvarsutskottets utlåtande nummer 2 Subsidiaritetsprövning av kommissionens förslag till förordning om inrättande av instrumentet för förstärkning av den europeiska försvarsindustrin genom gemensam upphandling.

Jag vill börja med att understryka för kammaren och för eventuella lyssnare som följer debatten att detta är en subsidiaritetsprövning. Det innebär helt enkelt att utskottet ska ta ställning till om förslaget till förordning bryter mot subsidiaritetsprincipen, det vill säga om det är en fråga som bör hanteras på nationell nivå eller på EU-nivå. Diskussionen handlar alltså inte om den politiska sakfrågan i sig.

Försvarsutskottet är i sitt utlåtande helt enigt om att detta förslag bryter mot subsidiaritetsprincipen. Utskottet grundar det ställningstagandet på att förslaget saknar en konsekvensanalys som säkerställer att kommissionen inte ges större inflytande över försvarspolitiska beslut som tidigare fattats på nationell nivå.

Dessutom anser utskottet att den europeiska försvarsindustriella och tekniska basen stärks genom konkurrens och konsolidering på marknadsmässiga grunder och villkor, vilket inte avspeglas i förslaget. Den föreslagna förordningen ger i stället kommissionen möjlighet att styra tilldelning av medel utifrån kriterier som ännu inte är tillräckligt transparenta och mätbara. Med det följer ökad administration och ökad överstatlig styrning och kontroll.

Vi är också i utskottet överens om att förslaget behöver analyseras och balanseras ytterligare mot enskilda medlemsstaters förutsättningar att avgöra vilka åtgärder som är mest effektiva och ändamålsenliga. Det är försvarspolitik, krav på informationssäkerhet och försörjningstrygghet som utgör grunden för om försvarsmateriel ska upphandlas nationellt eller gemensamt i unionen.

Fru talman! Vi ser i grunden positivt på den övergripande ambitionen hos kommissionen att stärka Europas försvarsförmåga. Samtidigt är det viktigt att värna de svenska intressena och nationell beslutanderätt i frågor som rör nationellt försvar och materielförsörjning.

Vi ser inte här att kommissionen har presenterat tillräckligt tydligt hur medlemsstaternas rätt till insyn och inflytande säkerställs. Därför, fru talman, anser vi inte att förordningsförslaget är förenligt med subsidiaritetsprincipen utan att dessa frågor i första hand är nationella kompetenser.

Jag konstaterar återigen att det är ett helt enigt utskott i detta ärende, men jag yrkar för ordnings skull bifall till förslaget i utlåtandet.