Herr talman! Karin Sundin, Mikael Dahlqvist och Fredrik Lundh Sammeli har sammanfattningsvis frågat mig om jag avser att vidta åtgärder för att säkerställa äldres behov och rättigheter inom äldreomsorgen. Karin Sundin och Fredrik Lundh Sammeli har även frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att säkerställa adekvat bemanning. Mikael Dahlqvist har också frågat mig om jag avser att vidta några åtgärder för att säkerställa att kommunerna kan bygga ut antalet platser i särskilt boende samt om jag avser att verka för att statsbidragen till äldreomsorgen indexeras årligen.

Sverige har en ordning med kommunalt självstyre. Äldreomsorgen ryms inom det kommunala ansvarsområdet. Av bestämmelser i socialtjänstlagen (2025:400) följer att verksamheten inom socialtjänsten ska vara av god kvalitet och att det för utförande av uppgifterna ska finnas personal med lämplig utbildning och erfarenhet. Kommunerna har således både möjlighet och ansvar för att vidta åtgärder för att säkerställa personal- och kompetensförsörjningen samt möta behoven i kommunen, såsom att säkerställa platser på särskilt boende. Socialnämnden i en kommun är skyldig att rapportera till Inspektionen för vård och omsorg, Ivo, om en beviljad insats om vård eller omsorg till en individ inte har verkställts inom tre månader.

Kommunerna har genom den kommunala beskattningsrätten både ett långtgående ansvar för och en stor möjlighet att påverka finansieringen av sin verksamhet. Skatteintäkterna utgör den allra största delen av kommunernas totala intäkter. Kommunernas ekonomiska förutsättningar är därför, liksom för övrig offentlig sektor, starkt kopplade till skatteunderlagets utveckling och den ekonomiska tillväxten. Ökad tillväxt och en återupprättad arbetslinje har därför stor betydelse för att långsiktigt stärka kommunernas ekonomi och förutsättningar att finansiera äldreomsorgen.

För att stärka kommunernas förutsättningar att utföra sitt välfärdsuppdrag höjde regeringen de generella statsbidragen med 6 miljarder kronor i budgetpropositionen för 2023 (prop. 2022/23:1) och 10 miljarder kronor i budgetpropositionen för 2024 (prop. 2023/24:1). Nivåhöjningarna, herr talman, var permanenta. Kommunerna får även fortsatt riktade statsbidrag för äldreomsorgen, såsom sektorsbidraget, som kommunerna kan nyttja utifrån sina egna förutsättningar och behov. Sektorsbidraget uppgår till drygt 4 miljarder kronor för 2026.

Sverige står nu inför en demografisk förändring där gruppen äldre – särskilt äldre äldre – ökar i antal. Det är såklart en positiv samhällsutveckling som speglar inte minst en ökad livslängd, en bättre hälsa och ett samhälle där fler kan leva ett långt liv. Samtidigt innebär denna utveckling att äldreomsorgen behöver fortsätta utvecklas för att just möta dagens och också framtidens behov.

Kompetensförsörjningen inom äldreomsorgen är en mycket prioriterad fråga för regeringen, som fortsätter att arbeta med reformer på flera områden för en starkare och tryggare äldreomsorg i hela landet. Sedan 2023 är yrket undersköterska en skyddad yrkestitel, vilket bidrar till att säkerställa kompetensen inom omsorgen och öka yrkets attraktivitet och status. Det är också grundläggande om man ska jobba med differentiering av arbetsuppgifter.

Regeringen har också i budgetpropositionen för 2026 (prop. 2025/26:1) förstärkt och vidgat Äldreomsorgslyftet. Kompetenssatsningen föreslås förlängas till 2027 och omfatta 1,8 miljarder kronor per år för 2026 och 2027. Regeringen beslutade även den 15 januari 2026 propositionen Ett språkkrav inom äldreomsorgen (prop. 2025/26:93), där det föreslås att ett språkkrav för personal i äldreomsorgen införs i socialtjänstlagen.

Att skapa förutsättningar för seniora medarbetare att stanna kvar i sitt yrke så länge som möjligt och tillvarata deras kompetens och erfarenhet är också en viktig del för bemanningen och kompetensförsörjningen i äldreomsorgen. Socialstyrelsen har därför fått regeringens uppdrag att ta fram underlag för hur utförare av äldreomsorg kan tillvarata seniora medarbetares kompetens i verksamheten genom att få uppgiften att vara mentor för att stödja kollegor på arbetsplatsen (S2026/00074).

Frågor om bemanning och kompetensförsörjning är ytterst frågor för arbetsgivaren. Det handlar bland annat om att vara en attraktiv arbetsgivare, att hitta lösningar för ett hållbart arbetsliv och att stärka ledarskapet. Ledarskapet har stor betydelse och kan påverka äldreomsorgens organisering och i allra högsta grad kvaliteten. Regeringen bedömer därför att det är angeläget att inte minst första linjens chefer tar del av de möjligheter som finns för att höja kompetensen inom ramen för Äldreomsorgslyftet.

Fru talman! Tack så mycket till statsrådet för det inledande svaret på våra interpellationer!

Jag måste börja med att säga att jag är bekymrad. Ministern beskriver väl situationen men svarar tyvärr inte på frågorna. Vi står inför en kraftig demografisk utveckling där andelen äldre ökar, framför allt de allra äldsta som vi vet har ett stort behov av vård och omsorg. Samtidigt ser vi i dag att de äldre får vänta på sina insatser som de har rätt till. Beslut fattas men verkställs inte. Kommunerna larmar om en ekonomi som inte går ihop.

Fru talman! Ministern återkommer till det kommunala självstyret, som jag i grunden är positiv till och som man ska värna och ge möjligheter. Problemet är inte att kommunerna inte tar ansvar – problemet är att kommunerna saknar förutsättningar. När kommun efter kommun säger att vi inte klarar att bygga ut äldreomsorgen i den takt som krävs räcker det inte att hänvisa till ansvarsfördelningen. Då måste staten och regeringen kliva fram.

Fru talman! Jag hör inga nya besked. Jag frågade konkret vilka åtgärder ministern avser att vidta för att säkerställa fler platser i särskilt boende. Vi vet att platsbristen är stor redan i dag, vilket leder till att många äldre blir kvar hemma trots stora behov eller så blir de i värsta fall kvar på sjukhus tills de får ett lämpligt boende. Detta är inte värdigt. Ministern lyfter också den tidigare höjningen av statsbidragen, men dessa följer ju inte kostnadsutvecklingen. Det innebär i praktiken att äldreomsorgen i dag sakta men säkert urholkas.

Här finns en politisk skillnad, fru talman. Vi har prioriterat välfärden högre. Exempelvis 2023 och 2024 dubblerade vi våra resurser till välfärden jämfört med regeringen. I årets budget har vi gjort en särskild satsning på cirka 2 miljarder för att öka bemanningen. Kommunerna möter ökade kostnader samtidigt som behoven växer. Det går inte ihop.

Fru talman! Jag vill därför ställa tre tydliga frågor till statsrådet: Vilka konkreta åtgärder tänker regeringen vidta för att öka antalet platser i särskilt boende? Varför vill inte regeringen säkerställa att statsbidragen följer kostnadsutvecklingen? Vilka åtgärder tänker man vidta för att säkerställa att beslut faktiskt verkställs i tid?

Det handlar i grunden om något enkelt: att äldre människor får rätt till vård och omsorg i tid.

Fru talman! Stort tack till ledamöterna för den här debatten!

Medarbetarna inom äldreomsorgen är helt klart vår viktigaste resurs. Vi talar i dag om kompetensbristen och kompetensförsörjningen inom äldreomsorgen. Det är utan tvekan en av de största utmaningar vi står inför, givet den demografiska utveckling vi befinner oss i och har framför oss.

Fru talman! Utan undersköterskor och vårdbiträden stannar vår gemensamma välfärd. Därför behöver vi höja statusen så att fler vill arbeta med dessa livsviktiga och givande yrken. Arbetsmiljön måste också bli bättre. Medarbetarna och första linjens chefer måste givetvis få goda förutsättningar så att de orkar, kan och vill jobba ett helt arbetsliv.

Vi har varit väldigt tydliga från regeringens sida. Nu höjer vi steg för steg kraven för att få jobba inom svensk äldreomsorg. Det handlar först och främst, fru talman, om att höja kompetensen genom Äldreomsorgslyftet, som vi år efter år har förlängt och utvecklat. Vi har dragit undan alla käppar som finns ur hjulen för att resurserna ska komma dem till del som verkligen behöver dem. Det handlar om personal och kommuner, men framför allt om att höja kvaliteten och kompetensen så att det kommer de äldre till del.

Vi har också jobbat med skyddande av yrkestitel, som är en mycket viktig och lyckad reform. Den ger ett kvitto på det man är utbildad för. Man får status och blir stolt över de arbetsuppgifter och den utbildning man har. Yrkestitlar kan även nyttjas för att differentiera arbetsuppgifterna inom äldreomsorgen, så att rätt personal gör rätt saker. Den kompetens och den erfarenhet som finns ska nyttjas på bästa möjliga sätt och på så vis ge möjlighet för fler att komma in via serviceyrken och rollen som vårdbiträde. Via Äldreomsorgslyftet kan man läsa till undersköterska, specialistundersköterska och så vidare för att höja kompetensen.

Den andra delen är språkkravet. Det är känt sedan länge att det finns stora brister inom svensk äldreomsorg när det gäller språket. Det visade Coronakommissionen på. Det visade även Ivos rapporter tidigt på. Det har vi vetat länge. Under sina åtta år vid makten hade Socialdemokraterna kunnat starta, sätta igång och utreda saken. Det vägrade ni att ta tag i, men det gjorde jag.

En av de första utredningar jag tillsatte som minister gällde att få ett språkkrav på plats. I sommar börjar det gälla. De äldre måste helt enkelt kunna förstå och göra sig förstådda. Det är grundläggande för att de äldre ska kunna bestämma själva i sin vardag men också få sina behov tillgodosedda, alldeles oavsett om det handlar om äldreomsorgen på ett särskilt boende eller om det gäller hemtjänsten. Det handlar även om patientsäkerhet – att man gör rätt, dokumenterar det man gör och får säkra överlämningar personal emellan.

Språkkravet handlar också om arbetsmiljön. Kan man inte prata med varandra vid fikabordet, höra hur det går för sonen när det gäller körkortet eller för den delen vad man ska göra på semestern i sommar – då kittar man inte ihop det. Det är dessutom väldigt mycket onödig frustration och problem som uppstår på grund av språkförbistring.

Fru talman! Den tredje delen är kanske den allra viktigaste. Nu ger vi tydligt lagstöd för kommunerna att göra utdrag ur belastnings- och misstankeregister för att se till att det är lämplig personal som jobbar inom äldreomsorgen.

Sammantaget är de här tre stegen oerhört viktiga för att höja statusen och attraktionskraften hos dessa viktiga yrken. Medarbetarna får kollegor att lita på så att de vill och kan fortsätta jobba länge och stanna kvar i de här viktiga yrkena.

Fru talman! Än en gång tack till statsrådet för svaret på min interpellation! Men jag måste tyvärr konstatera att jag saknar tydliga besked. Ministern beskriver väl systemet men inte hur vi löser kärnfrågorna.

Fru talman! Vi har redan i dag en situation där äldre människor får vänta på särskilt boende trots att besluten är fattade. Det är inte ett planeringsproblem. Det är ett kapacitetsproblem som beror på att många kommuner i dag inte får driftsekonomin att gå ihop.

Att hänvisa till att kommunerna har ansvar löser inte bristen på platser, som jag sa i mitt inledande anförande, utan min fråga kvarstår: Hur ska regeringen vara med och stimulera så att det byggs fler boenden inom äldreomsorgen?

Fru talman! Jag håller med ministern om att statusen inom yrket måste höjas, absolut. Det är en av grundförutsättningarna när det gäller det problem vi ser inom svensk äldreomsorg i dag. Mina socialdemokratiska kollegor har på ett förtjänstfullt sätt redan redogjort för olika infallsvinklar när det gäller svensk äldreomsorgs utmaningar.

Men, statsrådet, vi verkar ha fundamentalt olika uppfattningar när det gäller finansiering. Socialdemokraterna hävdar att det behövs betydligt mer resurser inom svensk äldreomsorg för att bland annat lösa problemet med statusen inom yrket. För att kunna lösa det problemet krävs det, fru talman, bättre arbetsvillkor och bättre arbetsmiljö. Många gånger kostar detta pengar – pengar som kommunerna inte har i dag. Därför kvarstår min fråga: Avser regeringen att stärka kommunernas ekonomiska situation när det gäller äldreomsorgen framöver?

Fru talman! När det gäller rättssäkerheten hänvisar ministern till Ivo, och det är formellt rätt och riktigt. Men problemet är att Ivo inte har tillräckligt med muskler eller mandat för att kunna påverka kommunerna så att de till exempel verkställer beslut snabbare. Man kan efter en längre tid utdöma vite, som ministern vet, men det är en trög process. Detta innebär att många äldres rättigheter inte uppfylls. Därför kvarstår min fråga även här: Anser ministern att dagens system skyddar de äldres rättigheter tillräckligt?

Det som efterfrågas av kommuner, personal och äldre själva är inte fler beskrivningar av hur systemet fungerar. Det som efterfrågas nu är politiskt ledarskap och konkreta beslut. Där tycker jag att regeringens svar fortfarande är otillräckligt.

Fru talman! Jag måste säga att det ändå är en smula underhållande att lyssna till socialdemokratiska ledamöter. De hävdar att de tillför mer resurser. De talar om de frysta statsbidragen och att man borde indexera upp dem. Men när man tittar på deras budget ser man att den är underfinansierad med 50 miljarder kronor.

Räknar man ihop era olika satsningar och inte minst de indexerade statsbidragen – eller för den delen de tillskjutna statsbidragen till äldreomsorgen – undrar man ändå: Hur ska ni finansiera detta? Det saknas de facto 50 miljarder i er budget.

Låt mig bemöta några av Mikael Dahlqvists frågor, som handlar om att det råder platsbrist i en del kommuner. Generaliserar man kan man säga att ett flertal kommuner saknar plats på särskilda boenden, men det är långt ifrån alla. Förutsättningarna är olika. Andra kommuner har planerat på annat sätt och har definitivt ingen platsbrist på särskilda boenden. Det råkar också sammanfalla med de kommuner som välkomnar fristående alternativ och har infört LOV, det vill säga lagen om valfrihetssystem, som ger möjlighet för äldre att faktiskt välja. I de kommunerna är platsbristen betydligt mindre än i de kommuner där man väljer att driva allt i egen regi.

Min fråga till Socialdemokraterna är: Hur ska ni ha råd och möjlighet att bygga i kapp platsbristen när ni samtidigt vill begränsa den i och med att ni vill avskaffa LOV?

Socialdemokraterna vill avskaffa lagen om valfrihetssystem och skippa valfriheten för äldre, trots att detta i grunden har varit det som har möjliggjort att det byggts mer. Det innebär ju att man delar på kapitaltjänstkostnader och inte minst på risken och på de investeringar som behöver göras i kommunen. Man undgår inte alla kostnader, men man kan åtminstone kroka arm och mäkta med att bygga fler boenden.

Detta vill alltså Socialdemokraterna avskaffa, och på så vis kommer platsbristen definitivt inte att bli mindre, särskilt inte i de kommuner där det redan är tufft.

Den andra frågan, som ledamoten Sundin var inne på, tycker jag är väldigt viktig. Det handlar om lex Sarah-anmälningarna. Jag vill vara tydlig med att det är bra och viktigt att kommunerna anmäler. Det är en del av förbättringsarbetet. Det är en del av det systematiska arbetet med att se till att saker och ting aldrig händer igen.

När jag gick igenom de anmälningar som ledamoten Sundin hänvisade till och som togs upp i SVT:s granskning blev det ganska tydligt att det inte hade gjorts någon vidare analys på aggregerad nivå av vad det är som gör att dessa fruktansvärda händelser kan inträffa. Det görs inte heller någon särskilt bra uppföljning.

Vad jag som ansvarig minister gjorde var helt enkelt att ge Ivo i uppdrag att analysera detta på en bättre nivå och återkomma med rekommendationer och riktlinjer för hur man ska göra för att detta aldrig ska hända igen. Framför allt var jag dock noga med att säga att vi inte får låta det stanna vid detta. Att kommuner snyggt på papper kan redogöra för vad de ämnar göra för att detta aldrig ska hända igen räcker inte, utan nu följer vi också upp det.

Ivo har därför fått ett förstärkt och förtydligat uppdrag och utökade resurser just för att följa upp dessa delar, så att äldres rättigheter, som Mikael Dahlqvist tog upp i sin fråga, verkligen kan tillgodoses på ett betydligt bättre sätt.

Fru talman! Det som är tydligt i den här debatten om svensk äldreomsorg är att ministern Anna Tenje återkommande hänvisar till någon annan: Kommunerna ska lösa det, arbetsgivarna ska lösa det och tillväxten ska lösa det. Men under tiden växer behoven, och de äldre människorna får vänta.

Fru talman! Detta är inte en framtida utmaning. Det är en pågående verklighet. Vi har äldre som inte får plats på särskilt boende. Vi har beslut som inte verkställs, och vi har personal som inte räcker till. Vi har dessutom kommuner som säger att ekonomin inte går ihop.

Det är intressant när ministern hänvisar till att platsbristen ser olika ut i landets 290 kommuner. Det är sant. Däremot delar jag inte statsrådets analys.

Vi kan ju se att det finns olika tillväxtzoner i landet. Det finns kommuner som går riktigt bra och har fördelar med mycket statlig service, statliga jobb och så vidare. Där har man en dynamisk arbetsmarknad och hög tillväxt. Sedan finns det kommuner som ligger mer perifert, där man saknar utbildningsplatser och så vidare. Det gör att tillväxten är låg. Ska dessa kommuner straffas för att de ligger i en del av Sverige där man har andra förutsättningar? Jag tycker inte det.

Fru talman! Det finns en politisk skillnad. Vi socialdemokrater har varit tydliga i den här debatten. Vi vill förbättra förutsättningarna för svensk äldreomsorg. Vi vill se till att det finns ekonomiska resurser. De reformer som trots allt är gjorda välkomnar vi, men det är pengar som saknas.

Fru talman! Återigen: Stort tack till ledamöterna för den här mycket intressanta debatten!

Jag ångrar nu att jag slog ihop interpellationerna och att vi tog detta på ett bräde, för jag hade velat fortsätta debatten så mycket längre. Men det är tyvärr, fru talman, uppenbart att ledamöterna har skrivit sina tal tidigare och sedan inte riktigt lyssnar till vad jag säger och de svar som jag ger. Man håller sig i stället till talmanus och ger sken av att man inte får svar på sina frågor.

Så är det inte riktigt. Jag har varit tydlig med att vi nu steg för steg höjer kraven för att få jobba inom svensk äldreomsorg med högre kompetenskrav, med språkkravet och med möjlighet att göra utdrag ur belastningsregister och misstankeregister. Detta gör vi för att de som arbetar inom svensk äldreomsorg ska ha rätt kompetens. Man ska kunna tala svenska, och man ska framför allt inte vara kriminell.

Detta gör vi också för att skydda äldre och för att öka tryggheten och säkerheten för dem. Vi sätter alltid de äldre i centrum. Men vi gör det också för medarbetarna när vi förbättrar arbetsmiljön och, framför allt, höjer statusen på de här viktiga yrkena. Genom att steg för steg höja kraven och då också öka statusen tror jag att man också höjer attraktionskraften för de här viktiga yrkena.

Ledamöterna har talat sig varma för att tillskjuta mer pengar och göra fler reformer. Men det handlar inte bara om att prioritera utan också om att finansiera. Om man inte har finansierat de förslag som man har i sin budget är detta ingenting annat än ren och skär populism och ett sätt att vilseleda väljarna och de äldre.

Vi är tydliga. Vi sätter äldres trygghet och säkerhet i centrum. Vi jobbar nu steg för steg för att öka kvaliteten. Vi går igenom Coronakommissionens rapporter och Ivos granskningar för att steg för steg kunna genomföra reformer för att öka kvaliteten och höja attraktionskraften för de här viktiga yrkena.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.