Fru talman! Ciczie Weidby har frågat mig hur jag och regeringen avser att stärka skyddet för fackligt aktiva som drabbas av repressalier när de kritiserar arbetsgivarens metoder, om jag anser att dagens lagar ger ett tillräckligt integritetsskydd för arbetstagare, hur regeringen ska agera om jag inte anser det samt om jag avser att ta initiativ till en översyn av lagstiftningen för att tydligare begränsa arbetsgivares möjligheter att övervaka, kartlägga och samla in känslig personaldata.

Inledningsvis vill jag tacka Ciczie Weidby för frågan. Teknikens utveckling har förändrat arbetslivet och gett utrymme för ökad övervakning. Nya frågor och intresseavvägningar uppkommer därmed inom olika rättsområden.

Det finns ett antal regelverk som reglerar och begränsar arbetsgivarens möjligheter till övervakning och kartläggning. Den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna är ett av flera internationella instrument som ger skydd för privatlivet och som ska beaktas i dessa sammanhang. När personuppgifter behandlas, inklusive vid kamerabevakning, måste EU:s dataskyddsförordning följas.

Arbetsgivaren ansvarar för att hantera intresseavvägningarna och svarar för att tillämpningen lever upp till lagar och regler, liksom att god sed på arbetsmarknaden iakttas. När det gäller frågan om skydd för fackligt aktiva vill jag framhålla att det finns ett lagstadgat skydd för föreningsrätten och fackliga förtroendemäns ställning på arbetsplatsen.

Fru talman! Jag vill instämma i stora delar av den bild som Ciczie Weidby målar upp här. Jag har också haft en hel del samtal med fackligt aktiva, anställda och fackligt engagerade på arbetsplatser. Precis som ledamoten Weidby tog upp gäller det inte minst människor som arbetar inom lagerbranschen.

Man får höra historier som gör att man får lite ont i magen, vill jag faktiskt påstå. Man får höra att människor övervakas från arbetsdagens början till dess slut och att deras arbetsliv styrs i detalj. De får höra: ”Du ska inte ta det där paketet när du plockar paket, utan du ska ta det där paketet. Vi har nämligen räknat ut via någon algoritm att det kommer att gå mycket fortare om du gör det.”

På något sätt gör detta också något med arbetslivet. Vi vill väl ändå ha ett arbetsliv i Sverige där människor känner att arbetet är åtminstone drägligt? Man kan ju prata om det goda arbetet ibland, men vi vill väl i alla fall inte att människor ska känna att arbetet är en plåga? Människor ska inte vakna på morgonen, gå till jobbet och lida under hela sitt arbetsliv.

Det finns säkert alldeles för många som känner så redan i dag, och med tanke på den teknikutveckling vi ser och att den utnyttjas på det här sättet – det vill säga för att övervaka och kontrollera människors arbetsliv i detalj – tror jag att det finns en stor risk att ännu fler människor kommer att känna så här kring sitt arbetsliv. Jag tror att det vore mycket olyckligt.

Därför hade jag gärna velat höra mer från ministern om hur man ser på den här utvecklingen och om man är beredd att vidta några åtgärder. Det behöver inte vara att gå fram med stora, radikala lagstiftningsförslag. Det kanske kommer att behövas; jag kan inte bedöma det här och nu, i denna stund. Men det vore intressant att höra om man för några samtal med parterna på svensk arbetsmarknad kring den här typen av frågor och i så fall hur de ser på detta. Hur ser exempelvis Svensk Handel på att allt fler företag väljer att övervaka lageranställda och kontrollera deras arbetsliv? Vilken dialog för man med exempelvis Handelsanställdas förbund i frågan?

Det finns även många andra exempel. Det här förekommer också i allt större utsträckning i tjänstemannasektorn, där människor har chefer som sitter och kollar på deras Skypesignal: ”Nu har din signal visat dig som inaktiv i tio minuter – var har du varit?” Den typen av frågor är också en sorts kontroll och övervakning som inte var möjlig för bara några år sedan men som nu är möjlig på de allra flesta arbetsplatser.

Det här är alltså ett växande problem, och det finns ju ingenting i den allmänna teknikutvecklingen – eller i den maktobalans mellan arbete och kapital som har förskjutits under de senaste 30 åren – som tyder på att det här kommer att minska. I stället finns det ganska mycket som tyder på att det snarare kommer att öka. Med tanke på den utveckling vi ser i många företag är det väl också troligt att de kommer att vilja fortsätta att övervaka och kontrollera sina anställda alltmer med hjälp av de möjligheter som teknikutvecklingen ger.

Jag är, precis som i den tidigare interpellationsdebatten, intresserad av att höra hur arbetsmarknadsministern resonerar när det gäller de här frågorna. Men om man nu inte har stora lagstiftningspaket på gång – om det finns får ministern såklart gärna redogöra för dem – är jag som sagt också intresserad av att höra om dialogen med arbetsmarknadens parter när det gäller de här frågorna. Jag hoppas nämligen att man har en löpande dialog också om den här typen av frågor.

Herr talman! Jag hade jättegärna tagit över de två minuters talartid som Johan Britz inte använde för att berätta lite mer om det här fallet, som Johan Britz inte alls kände till. Jag kan bara dra det i korta drag.

På Clas Ohlson har det brakat lite. Från att ha varit ett gulligt, rart familjeföretag har det förvandlats till någon form av Amazondystopi. Det går bra att googla det. Det finns flera artiklar med mera, bland annat på arbetet.se och så vidare.

Den här tekniken är inte ny. Det är inte just händelsen på Clas Ohlson som gör att jag tar upp de här frågorna. Det har pågått ett tag, så länge som vi har haft den digitala tekniken.

Jag har själv jobbat på lager. Där har man givetvis en dator framför sig och har en order över vad man ska plocka och så vidare. Man åker runt och blippar in det. Då kan någon faktiskt sitta och titta: Här ser vi att Ciczie plockade upp de här och de här sakerna. Sedan tog det en stund innan hon plockade upp nästa sak. Vad gjorde hon under den tiden? Hon kan ha ramlat och slagit sig. Hon kanske hjälpte någon annan som behövde hjälp med ett lyft. Eller så var hon bara lat och satt och pillade sig i naveln.

Frågan är om man ska använda tekniken på det viset. Det ska man givetvis inte göra. Det måste man komma överens om.

Johan Britz talade om den fackliga organisationen och den viktiga roll den har. Så är det såklart. Men frågan är om fackets roll på en arbetsplats verkligen bara är att säga åt arbetsgivaren vad den inte får göra. Är det inte rimligt att företaget och arbetsgivaren vet från första början vad man får och inte får göra? I fallet som jag beskriver i min interpellation har fackligt aktiva och skyddsombud praktiskt taget letts ut från arbetsplatsen och inte kommit tillbaka.

Det finns ofantligt mycket att säga om det här, om tekniken och om lagar som finns för att skydda. Men återigen: Är det bara den fackliga organisationen och i det här fallet Handels som är skyldiga att ta strid och se till att någon inte beter sig som en skurk? Det är intressant. Hur kommer det sig att Johan Britz trycker på att det är den fackliga organisationen som har ansvar för att detta inte händer?

Det här måste redas ut. Det måste styras upp. Johan Britz måste ha mycket mer kommunikation. Han måste läsa på mer om hur man använder teknik för att kontrollera människor, bland annat arbetare på lager. Arbetsmarknaden hårdnar. Villkoren pressas ned. Och kontrollen ökar mer och mer. Man kan göra det eftersom man ofta kommer undan med det. Man gör det eftersom man lär sig hur man kan runda vissa lagar, smyga in tystnadsklausuler och så vidare och göra sig av med människor.

Framför allt kan man göra det eftersom man vet att det inte blir några konsekvenser. Man kan göra det eftersom man vet att till exempel regeringen eller en arbetsmarknadsminister inte har den blekaste om vad som händer och inte heller kommer att ta tag i problemet.

(Applåder)

Herr talman! Jag är väldigt stolt över den svenska arbetsmarknadsmodellen med de starka parter som vi har på både arbetsgivarsida och facklig sida. Men med det kommer också ett ansvar för att säkerställa en del kontrollarbete och för att driva medlemmars och arbetstagares rättigheter på en arbetsplats. Därför är det särskilt viktigt att fackligt aktiva inte ska vara rädda för repressalier för att de utför sitt förtroendemannauppdrag. Medbestämmandelagen innehåller skydd för föreningsrätten, och fackliga förtroendemän har skydd enligt förtroendemannalagen. Det här är bra regelverk som bygger starka parter. Exempel på detta är att arbetsgivare inte får hindra en förtroendeman från att fullgöra sitt uppdrag och att en förtroendeman med anledning av sitt uppdrag inte får ges försämrade arbetsförhållanden eller anställningsvillkor.

Vi har cirkulerat lite kring kontroll och övervakning i arbetslivet. Det har en inverkan på arbetsmiljön på arbetsplatsen. Utgångspunkten för regeringen och för vår lagstiftning är att alla arbetstagare har rätt till en god arbetsmiljö och att arbetsgivare måste inkludera eventuella risker med olika typer av kontroll, bevaknings- och uppföljningsåtgärder i sitt systematiska arbetsmiljöarbete. För att komma tillbaka till dit där jag började behöver detta arbete bedrivas i samverkan med skyddsombud. Det är så det ska fungera.

Herr talman! Vi har i kväll konstaterat och interpellanten har även lyft upp att den nya teknik som successivt växer fram gör det möjligt för arbetsgivare att övervaka och kontrollera arbetstagare i större utsträckning nu än tidigare. Arbetsgivare är dock fortfarande skyldiga att göra intresseavvägningar och följa de regelverk som är tillämpliga på sådana situationer. I grunden handlar det om att arbetsgivares intresse av kontroll och övervakning måste vägas mot arbetstagarens skydd av den personliga integriteten.

Herr talman! Jag vill vara tydlig med att arbetsgivaren enligt dagens regelverk inte får utföra vilka kontroller som helst. Kontrollåtgärder som innebär behandling av personuppgifter måste exempelvis vara proportionerliga, vara ändamålsenliga och stödja sig på en rättslig grund enligt EU:s dataskyddsförordning, GDPR. Dessutom finns krav på arbetsgivaren att ge information till arbetstagare om den personuppgiftsbehandling som kan komma att ske på arbetsplatsen.

Kamerabevakning av arbetstagare kan under vissa särskilda förutsättningar vara tillåten, men jag vill understryka att det krävs starka skäl för att den ska vara tillåten enligt GDPR. Därtill finns ytterligare regelverk som sätter begränsningar för övervakning och kartläggning i näringslivet.

Med starka parter på arbetsmarknaden kommer vi att kunna hantera också den teknikutveckling som sker. Tack för diskussionen!

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.