Herr talman! Joakim Järrebring har frågat mig om jag anser att den kraftiga ökningen av växthusgaser under första kvartalet 2024 ger anledning till oro för Sveriges möjligheter att uppfylla klimatmålen samt om jag i närtid planerar att presentera nya styrmedel eller åtgärder som kan säkerställa att utsläppen vänder nedåt och att klimatmålen för 2030 och 2045 kan nås.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Elin Söderberg har frågat mig om jag kan utveckla vad jag avser med "rör oss längre ifrån Sveriges klimatmål", om jag kommer att avgå om den preliminära statistiken från SCB för andra kvartalet 2024 visar på ökade utsläpp och om jag kommer att avgå om den slutgiltiga statistiken för 2024 visar att utsläppen har ökat jämfört med 2023.

Elin Söderberg har också frågat mig vilken bedömning jag gör avseende hur det inrikespolitiska klimatarbetet påverkar Sveriges förhandlingsposition inom EU och med andra länder inför och under de internationella klimatförhandlingarna samt hur jag avser att agera utifrån min ståndpunkt.

Låt mig börja med att konstatera att utsläppen inte har ökat sedan regeringen tillträdde hösten 2022. Naturvårdsverket har publicerat statistik för 2022 och preliminär statistik för 2023. År 2022 minskade utsläppen med 5 procent jämfört med föregående år, och år 2023 minskade utsläppen preliminärt med 2 procent jämfört med år 2022. Det återstår alltså att se den slutgiltiga bedömningen, men det här är det preliminära resultatet. Det stämmer helt enkelt inte att utsläppen ökat sedan regeringen tillträdde för de år som Naturvårdsverket hittills har publicerat statistik för.

I år förväntar sig regeringen en tillfällig utsläppsökning till följd av den sänkta reduktionsplikten, som gäller år 2024. Den ökning som SCB:s kvartalsstatistik visar är därför väntad och ligger i linje med den bedömning av utsläppsutvecklingen som regeringen har gjort och redovisat i klimatredovisningen. I och med den nya reduktionsplikt som införs år 2025 bedöms Sverige nå ESR-åtagandet med marginal. Sveriges totala utsläpp beräknas minska fram till 2030.

Man bör också påpeka att den kvartalsstatistik som SCB publicerar skiljer sig från Sveriges officiella utsläppsstatistik för territoriella utsläpp, som Naturvårdsverket publicerar. SCB publicerar produktionsbaserade utsläpp av svenska aktörer. Detta innefattar utsläpp som sker utanför Sveriges gränser, herr talman, medan Naturvårdsverket publicerar territoriell statistik, det vill säga statistik över utsläpp inom Sveriges gränser. Det är den territoriella statistiken som rapporteras till EU och FN och som används för uppföljning av Sveriges klimatmål.

Att utsläppen bedöms öka tillfälligt år 2024 beror främst på att Sveriges regering sänkte reduktionsplikten. Reduktionsplikten sänktes i ett läge där hushåll och företag var hårt pressade av hög inflation och höga bensin och dieselpriser. För att kunna föra en ambitiös, effektiv och rättvis klimatpolitik krävs det att det finns en acceptans för den politik som förs. Den tidigare regeringens politik ledde till stegrande priser, och det var nödvändigt att genomföra en sänkning för att skapa acceptans för klimatpolitiken och minska bördan för hårt pressade svenska hushåll och företag.

Herr talman! Den nya reduktionsplikten, som införs nästa år, innebär att inblandningen av biodrivmedel ökar och att utsläppen minskar. Priset vid pump ökar inte eftersom regeringen samtidigt går fram med en drivmedelsskattesänkning. Vi ser dessutom till att el från publika laddstationer inkluderas, vilket skapar incitament för utbyggnaden av laddinfrastruktur i hela det avlånga landet Sverige. Det kommer tillsammans med övriga satsningar i budgetpropositionen för år 2025 att leda till att utsläppen minskar under de kommande åren, och Sverige bedöms nå sitt ESR-åtagande gentemot EU med marginal.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Angående frågan om hur politiken påverkar Sveriges roll i det internationella klimatarbetet kan jag konstatera att Sverige fortsatt är ett föregångsland globalt och att vår förhandlingsposition inför klimatförhandlingarna vid COP 29 i Baku är fortsatt ambitiös. Vi har bland de lägsta utsläppen per capita inom EU och är ett av fem länder med de högsta betingen inom ESR.

Vi är en stark röst i internationella sammanhang och bedriver en ambitiös internationell klimatpolitik globalt. Klimatfrågan är en global fråga som kräver globala svar. Regeringen utvecklar nu det internationella klimatarbetet för att förmå fler länder att nå nettonollutsläpp. Särskilt fokus ligger på att få de länder som utgör de största utsläpparna i världen att lyckas ställa om.

Regeringen har påbörjat ett nytt kapitel i svensk klimatpolitik, som jag ser fram emot att fortsätta skriva. Som klimat- och miljöminister är jag stolt över att den ambitiösa och effektiva klimatpolitik vi bedriver visar resultat. Vi har presenterat flera viktiga och effektiva åtgärder samt nya styrmedel, inte minst genom att presentera en budget som beräknas minska utsläppen och ta oss närmare Sveriges klimatmål. Under klimatförhandlingarna på COP 29 i Baku kommer Sverige att bilateralt, genom EU och tillsammans med andra globala partner driva på för att fler länder ska öka sin ambition i klimatarbetet.

Herr talman! Jag tackar ministern för svaret. Det var bra att det blir tydligt för dem som eventuellt lyssnar till debatten att vi talar om olika statistik.

Utgångspunkten för min frågeställning var SCB:s siffror. Jag tror att ministern och jag är överens om att det är ett problem att vi orsakar ökade utsläpp, oavsett om de är importerade eller konsumtionsbaserade, när vi får väldigt tydliga indikationer på att klimatomställningen i världen i stort inte håller måttet. Vi får flera signaler om att 1,5-gradersmålet i princip är omöjligt att klara. Varje liten tiondels grad som vi klarar att pressa ned uppvärmningen med är otroligt viktig, till skillnad från vad som sades av interpellanten i den föregående debatten med ministern.

När jag nu har satt min frågeställning i detta perspektiv tänker jag att det finns en politisk realitet för varje politiker och varje regering. Ibland är det politiskt önskvärda inte möjligt, utan man får nöja sig med det politiskt möjliga. För mig spelar det ingen roll hur man klarar klimatomställningen. Att lägga om klimatpolitiken kan absolut vara rätt.

Den tidigare regeringen drev en effektiv miljöpolitik i så måtto att vi var på väg att nå 2030-målen. Det krävdes mer för att klara helheten. Det vi inte riktigt kunde se att den förra regeringen klarade av var att göra det på ett sätt som hade stöd i befolkningen i stort. Det här har ministern framfört i många debatter, och jag är helt enig om det. Jag tror verkligen att det var en starkt bidragande orsak till att vi nu har den regering vi har.

Det har också krävt att socialdemokratin har fått idka självkritik och utveckla sin egen klimatpolitik för att på ett bättre sätt möta kravet på att alla ska gynnas av den gröna omställningen. Vi ser ju inte omställningen som bara av ondo, utan vi ser den också som en otrolig möjlighet för Sverige och svenska folket att kunna ta del av tillväxt även i framtiden. Jag vet att ministern och jag är helt överens om det.

I tidigare debatter med ministern har jag ställt frågan om det inte hade varit bättre att låta den politik som skulle leda till fortsatt minskade utsläpp ligga fast innan man presenterade ny politik. Jag kan förstå argumenten, som även framfördes i ministerns svar, om att vi hade en ekonomisk situation som gjorde att man behövde kompensera svenska folket på en rad olika sätt. Men man hade kunnat göra det på ett annat sätt än att ta bort reduktionsplikten, även om den behövde justeras.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Nu blev det ganska hattigt. Först sänkte man reduktionsplikten. Sedan höjer man den. Det är den kraftiga sänkningen, som man i ett senare skede nu ska förändra, som orsakar en stor del av de ökade utsläppen, precis som ministern pekade på i sitt svar.

Jag vill egentligen bara upprepa min fråga: Är det här ett resultat av vad som är politiskt möjligt, eller är det också det politiskt önskvärda?

Herr talman! Jag blir något förvånad av det höga tonläge som statsrådet väljer att inta. Jag upplever att både jag och statsrådet Romina Pourmokhtari liksom andra här i kammaren har en tydlig bild av vad som är Naturvårdsverkets statistik och vad som är SCB:s statistik. Naturvårdsverket redovisar territoriella växthusgasutsläpp per år med eftersläpning. Det är det vi rapporterar till EU och FN. SCB kan redovisa preliminär statistik för produktionsbaserade utsläpp kvartalsvis. Det har nyligen kommit nyheter om den preliminära statistiken från SCB över utsläppen kvartal 2 år 2024. Det är den statistik vi har att gå på för att få en bild av de uppmätta utsläppen 2024.

Det som jag tycker är viktigt att tydliggöra här är vilken statistik som åsyftas när statsrådet gör olika utlåtanden. I dagsläget är det så att vi har fått statistik från SCB för första halvåret 2024. Denna statistik visar tydligt att utsläppen ökar, precis i linje med prognoserna. Då blir det felaktigt att säga att utsläppen inte har ökat - det är som att inte låtsas om att första halvåret 2024 redan har ägt rum. Däremot är det ingen som har sagt här i kammaren att den statistik som Naturvårdsverket redovisar för ett helt år och som rapporteras till FN och EU har uppvisat några utsläppsökningar för 2024; den statistiken har inte kommit än.

Frågan huruvida vi rör oss längre ifrån klimatmålen kan man titta på bland annat genom att läsa årets och tidigare års klimatredovisningar, där prognosen bedöms i relation till våra klimatmål. I den klimatredovisning som presenterades hösten 2021, det vill säga inför budgetpropositionen för 2022, kan man läsa att gapet till att nå Sveriges etappmål för ESR-sektorn till 2030 då låg på 0,5-1 miljoner ton. Men i den klimatredovisning som presenterades i höstas av den nuvarande regeringen inför budgetpropositionen för 2025 kan man läsa att gapet till att nå det svenska etappmålet för ESR-sektorn är 7,1 miljoner ton. Jag menar att det är ett tydligt bevis på att Sverige till följd av politiska reformer som genomförts har rört sig längre ifrån att nå sina klimatmål.

De summerade utsläppen väntas över tid även bli högre till följd av reformer som den nuvarande regeringen genomfört. Det försämrar förutsättningarna att nå miljömålet Begränsad klimatpåverkan och klara vårt bidrag till Parisavtalet. Det är inte ens så att utsläppsminskningarna 2024 är otillräckliga; utsläppen ökar, vilket är mycket allvarligt.

Vid förra årets internationella klimatförhandlingar enades man om att vidta åtgärder "this critical decade", detta kritiska årtionde, och att fasa ut fossila bränslen. Regeringen har åkt hem till Sverige och i stället fasat in mer fossila bränslen. I Climate Change Performance Index, där man mäter klimatpolicyer mellan världens olika länder, har Sverige rasat från plats 12 år 2022 till plats 37 år 2024.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Mot bakgrund av detta undrar jag: Vad avser statsrådet med "rör oss längre ifrån Sveriges klimatmål", och hur ser hon på Sveriges position i internationella klimatförhandlingar?

Herr talman! Självfallet ska ledamoten Järrebring få svar på sina utmärkta frågor, som fokuserar på hur regeringens omläggning av klimatpolitiken ska kunna bidra till en god balans. Många ska gynnas, till och med alla, som ledamoten själv nämnde. Vi ska få en ökad livskvalitet och en bättre levnadsstandard i våra samhällen. Det ska inte handla om att stänga av värmen och stänga av lamporna. Man ska inte sätta stopp för den fantastiska utveckling som inte minst marknadsekonomin har skapat. Fler tar sig ur fattigdom. Man kan starta företag. Man kan få ekonomin att växa och se till att fler får leva med hög levnadsstandard.

Det här är intressant ur en internationell aspekt. Vi möter länder som kraftigt ökar sina utsläpp - till skillnad från EU, som är ledande på att minska sina utsläpp, och till skillnad från Sverige, som har lägst utsläpp i hela EU tillsammans med Portugal. Vad är det då som gör att det skiljer sig så kraftigt? Jo, länder som Kina och Indien vill få sina ekonomier att växa, vill ta fler personer ur fattigdom och vill helt enkelt bli rikare länder.

Det är just därför det är så oerhört viktigt att vi ser till att klimatomställningen inte innebär att EU och Sverige rusar före, sätter en flagga på månen och lutar sig tillbaka. Vi behöver se till att fler delar av världen börjar minska sina utsläpp i stället för att kraftigt öka dem. I EU minskar utsläppen. EU har antagit lagstiftning som gör att man ligger i linje med Parisavtalet, och Sverige ligger tillsammans med Portugal längst fram i EU och har lägst utsläpp per capita.

Herr talman! Det som då kommer i centrum är ett begrepp som jag är särskilt intresserad av, nämligen global solidaritet. Hur ser vi till att visa solidaritet i klimatomställningen och ta med oss fler i den omställning som hela världen behöver genomföra? Det här är en global fråga, och en global fråga kräver globala svar. Då gäller det inte minst att utveckla det internationella klimatarbetet, som jag menar har varit negligerat under lång tid. Man har inte sett till hur Sverige kan vara en starkare part i andra länders klimatomställning.

I går tillsatte vi i regeringen en utredning som kommer att arbeta operativt med att hitta samarbeten där Sverige kan bidra till minskade utsläpp i andra delar av världen. Det handlar om hur man med svenska myndigheter, svensk kunskap och svenska företag kan hitta lösningar som andra länder är i behov av. Det finns många länder världen över som sitter med klimatplaner men inte kan verkställa dem. Det kan bero på brist på kunskap, avsaknad av en lösning eller produkt som man är i behov av eller brist på pengar. Därför har regeringen utökat klimatbiståndet. Det görs som en del av vår internationella vinkel i klimatfrågorna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Ledamoten Järrebring undrade varför vi inte kan ligga fast. Då undrar jag om ledamoten Järrebrings parti, Socialdemokraterna, hade legat fast vid den tidigare klimatpolitiken, som man sedan tog avstånd från. Hade man legat fast på planen att gå upp till den nivå av reduktionsplikt som skulle göra att man nådde Sveriges transportmål nationellt? Hade man fortsatt bedriva den politiken om man fått makten igen? Nu är det väldigt bra att ledamoten balanserar och påpekar att det fanns stora problem med att man hade en politik som inte arbetade med folk utan emot folk.

Slutligen vill jag nämna att ledamoten Söderberg inte kunde påpeka vilken källa utöver SCB som mäter produktionsbaserade utsläpp och inte territoriella utsläpp, som är det som Sveriges regering rapporterar till FN och EU och gentemot Parisavtalet. Vad är det för källa, frågar jag återigen, utöver SCB som man använder för att göra det uttalande man gör här om att Sveriges utsläpp ökar?