Fru talman! Marcus Wennerström har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att tillse att landets kommuner och regioner får de medel som behövs för att möta det civila försvarets behov. Marcus Wennerström har även frågat mig om jag bedömer att förseningen av utredningen Fö 2023:02 påverkar kommuners och regioners förutsättningar att bidra till totalförsvarets utveckling och hur jag i så fall avser att verka för att minimera denna påverkan.

Det kraftigt försämrade säkerhetsläget och erfarenheterna från Ukraina har tydliggjort att takten i förstärkningen av det civila försvaret måste öka utöver det som fastlagts i regeringens proposition Totalförsvaret 2021-2025. Kommuner och regioner har en mycket viktig roll i det civila försvaret. Regeringen har vidtagit flera åtgärder för att förstärka kommunernas och regionernas kapacitet och förutsättningar att bidra till det civila försvaret.

I budgeten gör regeringen därför en satsning på 100 miljoner kronor årligen från och med 2024 på utökade bidrag till kommuners och regioners arbete med krisberedskap och civilt försvar. Även under 2023 satsade regeringen 100 miljoner kronor på ökade bidrag till dessa aktörer.

Länsstyrelserna har en viktig roll i att stödja den lokala och regionala nivån i deras arbete med att utveckla sin beredskap. Regeringen förväntar sig att länsstyrelserna bidrar till utvecklingen ute i kommunerna, och för att förstärka länsstyrelsernas möjligheter till att stödja kommunernas arbete med civilt försvar tillfördes länsstyrelserna 60 miljoner kronor från och med 2023. Länsstyrelserna ansvarar för uppföljning av kommunernas arbete med krisberedskap och civilt försvar.

Vad gäller frågan om förseningen av utredningen om kommuners och regioners grundläggande ansvar inför och under fredstida kriser och höjd beredskap kommer att påverka kommuners och regioners förutsättningar att bidra till totalförsvarets utveckling är svaret i stort sett nej. Kommuner och regioner har redan i dag ett stort ansvar att leva upp till de lagkrav som finns. Syftet med utredningen är att skapa en tydligare reglering av kommuners och regioners beredskapsarbete. Det påverkar inte angelägenheten av att skyndsamt arbeta med de krav som redan finns i befintlig lagstiftning.

Försvarsberedningen redogör för inriktningen av totalförsvaret och utformningen av det civila försvaret i sin rapport Kraftsamling. Senare i vår lämnar beredningen sin rapport om det militära försvaret och ekonomiska förutsättningar för både det militära och civila försvaret. Jag ser fram emot den redovisningen och ser att den tillsammans med annat underlag bidrar med viktiga parametrar för fortsatt utveckling.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Utredningen om kommuners och regioners grundläggande ansvar inför och under fredstida kriser och höjd beredskap kommer att lämna ett viktigt bidrag till fortsatt utveckling inom totalförsvaret. Förlängningen av utredningstiden till den 30 september 2024 ger utredaren förutsättningar att mer grundligt beakta de behov av författningsreglering som finns samt föreslå ett system som ger bättre möjligheter att förstärka och utveckla kommuners och regioners verksamheter inför och under fredstida kriser och höjd beredskap.

Regeringen avser att återkomma till riksdagen under hösten 2024 med en proposition om totalförsvarets fortsatta inriktning och utformning. Propositionen kommer att ange utgångspunkter för totalförsvaret och även utformningen av det militära och civila försvaret.

Avslutningsvis vill jag framhålla det som framgår av budgetpropositionen för 2024, att regeringen anser att den pågående utvecklingen av det civila försvaret och samhällets krisberedskap behöver fortsätta och påskyndas under kommande år.

(Applåder)

Fru talman! Den SD-styrda regeringen har vid flera tillfällen sagt att den gör en historisk upprustning av vårt civila försvar. Verkligheten ser dock helt annorlunda ut. När Marcus Wennerström pratade om mål vill jag prata om resurser - det som är viktigt för att bygga upp det civila försvaret.

En grundläggande del i det civila försvaret är sjukvården. Det är en av de viktigaste samhällsfunktionerna, och det är avgörande att den fungerar effektivt och kan erbjuda god vård.

Sveriges civila beredskap handlar om lokalsamhällets förmåga att förebygga och hantera krig och kris samt att säkerställa de viktigaste samhällsfunktionerna. Våra sjukhus har en avgörande roll för att hantera just kriserna, katastroferna och nödsituationerna. Försvarsmakten är mycket tydlig när det gäller regionernas ansvar för att säkra sjukvårdskapaciteten.

Men nu har vi en vård som faktiskt är hotad på många håll. Regioner tvingas till besparingar när vården i stället borde rustas för bättre kvalitet och förstärkt civil beredskap. Underfinansieringen av vårdens verksamheter drabbar nu Sveriges befolkning i form av sämre vård och riskerar dessutom att äventyra vår beredskap.

Vi har fått ett nytt säkerhetspolitiskt läge, och det påverkar oss alla. Hela vårt samhälle påverkas. Då måste vi bygga upp förmågorna, inte dra ned. Då krävs det resurser för att bygga grunden i hela vårt samhälle, till exempel vården. Våra sjukhus spelar en avgörande roll i civil beredskap och har en kritisk del i att bygga landets förmåga.

Jag vill avsluta med att bygga vidare på Marcus Wennerströms anförande. Han nämnde talet som ministern för civilt försvar höll på Folk och Försvar. Jag vill avsluta med att travestera detta tal: Är du minister för civilt försvar? Bra. Har du tagit ansvar? Om inte: Sätt igång!

(Applåder)

Fru talman! Jag kan konstatera, och konstatera med tillförsikt, att talet i Sälen åtminstone tycks ha fört med sig ett fördjupat intresse hos Socialdemokraterna för civilt försvar. Vi har avhandlat tre stycken interpellationer på ämnet här i kväll, och jag uppskattar att det finns ett stort engagemang.

Jag kan också konstatera att det finns en viss raljans i undertonen i vissa av inläggen. Jag är inte helt säker på att det är så man ska ta sig an det försvårade säkerhetsläge som Sverige just nu befinner sig i. Sverige befinner sig i allvarstid, och det ställer högre anspråk på alla samhällets aktörer. Det gäller regeringen, men det gäller naturligtvis också ledamöter i Sveriges riksdag.

Låt mig, fru talman, börja med att rätta påståendet från Marcus Wennerström om att klimatanpassningsåtgärder för kommuner skulle strykas. Det stämmer inte. Regeringen anslår en halv miljard på utgiftsområde 6 för klimatanpassningsåtgärder, som kan sökas av kommuner. Det är lika mycket som den tidigare socialdemokratiska regeringen sköt till för detta ändamål.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det Marcus Wennerström möjligen tänker på är att anslaget för analysåtgärder hos MSB minskas med några miljoner kronor och samma sak när det gäller länsstyrelserna. Uppdraget kvarligger dock hos myndigheten - en myndighet som får ett ökat anslag på totalen, så att det skulle finnas en sänkt ambitionsnivå i denna del stämmer helt enkelt inte.

Vad är då poängen med mitt svar här i kväll? Jo, poängen är att det är så som vi konstaterar: Utredningen av kommuners och regioners ansvar vid kris och höjd beredskap är mycket nödvändig helt enkelt därför att det inte var möjligt för den tidigare socialdemokratiska regeringen att gå vidare med de förslag för kommuner och regioner som lades fram i strukturutredningen därför att man bedömde att utredningen inte höll tillräckligt hög kvalitet i de delarna. Den sågades också av Sveriges Kommuner och Regioner, som utgjorde remissinstans. Därför ankom det på regeringen att ta sig an den här frågan.

Det är angeläget att vi får detta på plats så snabbt som möjligt. Poängen i mitt svar var att det inte saknas arbetsuppgifter för kommuner och regioner att hugga tag i här och nu, under tiden, i väntan på att vi får den här strukturella förändringen på plats.

Det var lite det som var min poäng också när jag höll mitt tal i Sälen, som det refererades till här, nämligen att konkret exemplifiera vad som redan i dag är ett kommunalt ansvar som man måste arbeta med. Där ligger vissa kommuner mycket långt fram i utvecklingen, och andra kommuner ligger längre bak. Jag tycker inte om att peka på dåliga exempel. Jag lyfter hellre fram goda exempel.

Det är ju så att vi har ett kommunalt självstyre i det här landet som väldigt få ifrågasätter. Men det kommunala självstyret kommer naturligtvis med ett ansvar, nämligen att kommunpolitiker har att prioritera de här frågorna i konkurrens med andra. Då är poängen att det försämrade säkerhetsläget kräver att alla gör sin insats.

Det gäller naturligtvis regeringen. Jag har redogjort för ett antal av de satsningar som regeringen gör som går längre än det tidigare försvarsbeslutet. Vi aviserar alltså en högre ambitionsnivå.

Jag hör frågorna från S men noterar inget annat budgetförslag än det regeringen lägger fram på utgiftsområde 6.

(Applåder)

Fru talman! Nej, vi är inte raljanta. Vi försöker nog bara lyfta fram en fråga utan att verka så upprörda som i alla fall jag på många sätt faktiskt är.

Jag försöker också framföra det budskap som en hel del personer har bett mig att framföra till ministern för civilt försvar. Det är framför allt människor som jobbar inom just sjukvården.

Om man ber andra att ta ansvar måste man också ta ansvar själv. Det var det jag försökte säga i mitt försök att travestera ministern för civilt försvar.

Under pandemin jobbade vi hårt för att ta hand om landet, som var i kris. Vi lärde oss flera saker. En av sakerna som vi lärde oss var att det som funkar före krisen, i normalläget, brukar funka i kris. Det som inte funkar i normalläget, före kris, funkar inte heller i kris.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är därför vi är många som oroar oss inte bara för vården i dagens läge utan för att vi har förstått, inte bara efter talet på Folk och Försvar, att vi behöver bygga vårt civila försvar. Och när vården står inför en vårdkris inser vi att det också kommer att innebära problem om det blir kris eller krig. Det är därför vi lyfter denna fråga - för att den är så viktig att fokusera på.

Nej, vi kanske inte har mer pengar i utgiftsområde 6, men vi har mer pengar i utgiftsområde 25, det vill säga för att bygga sjukvården stark både i normalläget och i kris och krig.

(Applåder)

Fru talman! Jag noterar att debatten och diskussionen om det civila försvaret när den förs med socialdemokrater ofta har en tendens att glida över i en allmän välfärdsdebatt. Debatten kan naturligtvis föras på det sättet, men det gör att den ibland blir grund och att man missar centrala perspektiv gällande vad det civila försvaret handlar om.

Låt mig bara för att ha det sagt säga att den här regeringen, vid sidan av de satsningar som görs på utgiftsområde 6 och andra utgiftsområden som specifikt avser uppbyggnaden av det civila försvaret, satsar historiskt mycket på generella statsbidrag till kommuner och regioner: 16 miljarder kronor för 2024. Det är rekordbelopp - bara så att vi har den ramen klar för oss.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Men civilt försvar handlar väldigt mycket om att ha förmågan att välja vad som är det mest centrala i verksamheten, som måste upprätthållas. Vi får inte glömma bort att planering för krigets krav ställer helt andra anspråk på samhället än hanteringen av normaldrift eller fredstida kriser. Detta betyder i klartext att under högsta beredskap är totalförsvarsverksamhet all den verksamhet som ska bedrivas i samhället.

Om man lever i tron att detta innebär att välfärd ska vara tillgänglig för befolkningen på det sätt som den är i normalfallet lever man i en illusion. Det handlar om att göra mycket hårda och svåra prioriteringar för att kanalisera samhällets alla resurser för att i stort sett fullgöra två saker: för det första att se till att de allra mest grundläggande funktionerna i ett samhälle kan upprätthållas och för det andra att kanalisera allt tänkbart stöd till det militära försvaret och säkerställa dess förutsättningar att lösa sina uppgifter.

Detta ställer helt andra krav på vår välfärdsapparat än det vi typiskt ser framför oss när vi pratar om välfärden under normala förhållanden. Det handlar om att ha planeringsförutsättningar färdiga för krigsförhållanden. Sjukvårdsministern har gett Socialstyrelsen ett antal uppdrag på detta område. Det handlar om att se till att vi har utrustning och resurser för att kunna hantera detta.

Under föregående år fattade regeringen beslut om att upphandla ett statligt nationellt säkerhetslager av traumasjukvårdsprodukter. Detta har helt saknats i Sverige tidigare, sedan vi lade ned vår försörjningsberedskap. Nu har vi skaffat oss resurser för att kunna hantera ett masskadeutfall på svenskt territorium.

Men för att prata klartext: Välfärden som vi känner den kommer i händelse av ett väpnat angrepp inte att finnas tillgänglig. Den kommer att vara riktad till dem som absolut behöver den för att fullgöra våra försvarsansträngningar - bara så att vi håller isär storheterna i diskussionen.

Planeringen för civilt försvar handlar om att ha redundans och strukturer för att säkra samhällets robusthet och se till att dess grundläggande funktioner kan fungera och upprätthållas under mycket störda förhållanden.

(Applåder)

Fru talman! Nu börjar den här debatten närma sig pudelns kärna, och jag uppskattar att Marcus Wennerström åtminstone i sitt sista inlägg förde den dit.

Just det som Marcus Wennerström tar upp är en del av de strukturella problem med det civila försvaret som vi just nu arbetar för att åtgärda. Det handlar om att säkerställa att vi har författningsberedskap så att ingen, som interpellanten säger, ska behöva bryta mot lagen. Vi har haft för krångliga regelverk som inte har tagit höjd för säkerhetspolitiska lägen av det här slaget. Det är precis detta som det handlar om.

Men, fru talman, jag vill bara ge interpellanten delvis rätt i påståendet att en krigsorganisation innebär att vi ska göra allt som vanligt fast ännu mer eller lite till. I själva verket handlar detta att bygga en krigsorganisation väldigt mycket om att definiera vad vi inte ska göra i händelse av höjd beredskap. Det vill säga: Vad är inte totalförsvar i händelse av högsta beredskap? Vilken verksamhet i kommunen eller i myndigheten ska vi lägga på sparlåga för att prioritera om resurser till att fokusera på den verksamhet som är helt samhällsnödvändig och krigsviktig i händelse av ett väpnat angrepp?

Det är denna typ av planeringsförutsättningar som man bara kan skaffa sig på ett ändamålsenligt sätt under fredstida förhållanden. Det är därför budskapet att sätta igång finns. Det uppdraget finns redan. Men trots det ser vi att alltför få kommuner och myndigheter har tagit detta ansvar.

I dag kom dock glädjande siffror om att ännu fler kommuner just nu gör precis detta. Det understryker möjligen vikten av strategisk kommunikation, som Socialdemokraterna av någon outgrundlig anledning tycks vända sig emot.

(Applåder)

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.