Arber Gashi (S) svarade Ulrika Heindorff i en replik om Ekonomisk familjepolitik i debatten ”Protokoll 2025/26:93 Torsdagen den 19 mars” den 19 mars 2026.
Ulrika HeindorffM· i en replikTack så mycket för frågan, ledamoten! Det är väl trevligt att prata lite om arbetsmarknadspolitik. Det har också en stark koppling till den ekonomiska familjepolitiken. Jag pratar gärna med ledamoten om det. Jag vill…Fru talman! Det är som Astrid Lindgren en gång så klokt sa: ”Ge barnen kärlek, mera kärlek och ännu mera kärlek, så kommer folkvettet av sig själv.” Hon pekar på någonting viktigt här, Astrid – nämligen att det är i familjerna som grunden läggs för en trygg uppväxt, som också ger trygga barn. Familjerna vet bäst själva vad deras barn behöver och vilka beslut som fungerar i just deras livspussel. Så ska det vara. Politiken ska aldrig ta över familjens roll. Politiken ska inte detaljstyra människors liv. Politikens uppgift är att skapa goda förutsättningar, ge stöd när det behövs och finnas där som det yttersta skyddsnätet när livet inte går ihop.
Fru talman! I dag debatterar vi den ekonomiska familjepolitiken. Det är ett område som berör i stort sett varje svensk familj någon gång i livet. Familjepolitikens yttersta uppgift är enkel att formulera, men det är helt avgörande att vi lyckas med den. Barn ska få växa upp under trygga och goda förhållanden. Därför ska den ekonomiska familjepolitiken stärka barnfamiljers ekonomi, särskilt där behoven är som störst. Den ska ge föräldrar bättre möjligheter att kombinera arbete och familjeliv. Den ska också underlätta ett jämställt föräldraskap och se till att barn får tid med båda sina föräldrar, i det fall man har två föräldrar.
Fru talman! För oss moderater vilar den ekonomiska familjepolitiken på tre enkla men avgörande principer. Vi kan tala om trygghet, tillit och ansvar. Därför har den moderatledda regeringen under mandatperioden påbörjat ett omfattande reformarbete gällande just de tre principerna.
Fru talman! Låt mig börja med ansvar. Under våren kommer den stora bidragsreformen. Den består av tre delar: bidragstak, kvalificering till socialförsäkringen och aktivitetskrav. Det ska alltid löna sig att arbeta. Vi moderater vill se fler människor som går från bidrag till arbete. Vi går från en bidragspolitik som alltför ofta har passiviserat människor till att nu ställa krav. Det är att ta ansvar för att välfärdssystemet ska vara långsiktigt hållbart men också för att skattebetalarnas pengar ska användas rätt och för att barn inte ska växa upp i hem där bidragsberoende i stället för arbete har blivit norm.
Det är inte rimligt att en del barn i dag under hela sin uppväxt inte ser sina föräldrar gå till arbetet en enda dag. Det är verkligheten för vissa barn i dag. Bara tanken på vilket fruktansvärt misslyckande det är för samhället gör mig oerhört ledsen.
Det är inte rättvist att systemen utformas så att egen försörjning i vissa fall framstår som nästan mindre lönsamt än bidragsberoende. Det är inte rättvist att människor som arbetar och betalar skatt ska finansiera ett system som inte ställer krav på den som faktiskt kan arbeta och vill bidra. Därför är det bra att regeringen genomför reformer som stärker drivkrafterna till arbete och gör välfärden mer hållbar över tid.
Fru talman! Familjepolitiken handlar även om tillit till att föräldrar kan ta beslut. Sedan tidigare har den moderatledda regeringen dubblerat antalet dubbeldagar. Det är dagar när båda föräldrarna kan vara hemma tillsammans med sitt barn. Vi har tillit till att familjerna själva kan bestämma och avgöra detta.
Den moderatledda regeringen har också ökat vårdnadshavares möjlighet att överlåta föräldrapenningdagar till någon annan. Vi känner tillit till att föräldrar kan avgöra detta själva.
Under våren kommer en proposition till riksdagen som innebär att det onödiga kravet att man först ska anmäla och sedan ansöka om föräldrapenning tas bort. Jag har själv nyligen varit föräldraledig, och det är väldigt svårt som förälder att förstå varför det är så. Det kan kännas som en ganska liten förändring, men den kommer att underlätta. För en småbarnsförälder som försöker få ihop pusslet är det en liten pusselbit som faktiskt spelar roll. Det blir mindre krångel, färre onödiga moment och mer fokus på familjen, precis som det ska vara. Så ska en modern familjepolitik fungera.
Fru talman! Till sist vill jag tala om tryggheten, som jag inledde mitt anförande med att tala om och som Astrid Lindgren beskrev så fint. Trygghet handlar om att system ska fungera. Därför går regeringen också vidare och gör bostadsbidraget mer träffsäkert och korrekt. Det handlar om att minska risken för felaktiga utbetalningar, minska återkraven och därmed också minska skuldsättningen.
Återkrav av bostadsbidrag har såklart skapat otroligt stor oro för många. När människor inte kan lita på hur stöden faller ut urholkas tryggheten. Därför är det rätt att modernisera systemet, så att det blir mer rättvist för både den enskilde och hela skattekollektivet.
Fru talman! Avslutningsvis: Moderaterna tror på familjens egen kraft. Vi vill att fler barn ska se sina föräldrar gå till jobbet. Vi tror på ett samhälle som finns där när livet prövar men som samtidigt ställer krav. Barnets bästa ska alltid stå i centrum, och familjer ska få stöd när livet är sårbart. Men trygghet byggs inte genom långvarigt bidragsberoende utan genom arbete, egenmakt och egen försörjning.
Det är därför den moderatledda regeringen för en familjepolitik som förenar omtanke och trygghet med ansvar. Det är en politik som stärker familjer, bryter utanförskap och bygger ett starkare och mer rättvist Sverige.
(Applåder)
Fru talman! Vikten av att barn behöver se sina föräldrar gå till jobbet upprepades flera gånger här. Det är något jag skriver under på.
Jag undrar dock var arbetsmarknadspolitiken är. Eller menar ledamoten att det fulla ansvaret ligger hos individerna? Ska de ta inte bara sitt eget ansvar utan också det ansvar som åligger politiken? Det hörs nämligen ofta här att man måste se till att det blir tuffare tag mot dem som går på bidrag. Men jag hör sällan några moderata ledamöter förklara för mig på vilket sätt människor ska kunna ta ett arbete i det här landet.
Avsaknaden av arbetsmarknadspolitik i den så kallade arbetslinjen är väldigt tydlig. Den här regeringen har under mandatperioden haft tre arbetsmarknadsministrar – tror jag att det är. Det är ganska synonymt med den situation som råder på arbetsmarknadspolitikfronten.
Jag vill verkligen veta hur vi ska åstadkomma att fler barn ska se sina föräldrar gå till jobbet och att barn ska växa upp i hem där trygghet råder. Eller förväntar sig regeringen att det är reformerna som nu är på gång och som i princip alla remissinstanser menar kommer att öka barnfattigdomen som ska lösa de här problemen?
Fru talman! Tack så mycket för frågan, ledamoten! Det är väl trevligt att prata lite om arbetsmarknadspolitik. Det har också en stark koppling till den ekonomiska familjepolitiken. Jag pratar gärna med ledamoten om det.
Jag vill bara rama in detta, kanske främst för lyssnarna där hemma eftersom jag är övertygad om att ledamoten är väl insatt. Sverige har sedan 90-talskrisen haft en arbetslöshet som har legat mellan 6 och 9 procent. Det tror jag att vi i alla fall kan enas om, även om vi kanske är oense om resten.
Man brukar säga att arbetslösheten ökar med ungefär 2 procentenheter i en lågkonjunktur. Har den ökat med 2 procentenheter under den här lågkonjunkturen? Nej, det har den inte. Den har ökat med 1 procentenhet. Den är alltså lägre än under finanskrisen och lägre än under coronapandemin.
Det är däremot ett faktum att den här regeringen ärvde en hög strukturell arbetslöshet när vi tillträdde 2022. Det saknade jag både i ledamotens anförande och i frågan. För att kunna svara på vad man ska göra måste man också konkretisera vad som är problemet. Man behöver bland annat kunna prata om den misslyckade integrationen.
Det är stor skillnad i arbetslöshetssiffrorna. För dem som är inrikes födda ligger arbetslösheten på ungefär 4,7 procent, och för dem som är utrikes födda ligger arbetslösheten på 14,8 procent. Det är stor skillnad mellan om man är inrikes född eller utrikes född.
Då behöver konklusionen vara att det faktiskt är en misslyckad integrationspolitik som ligger bakom. Och det är just det som den moderatledda regeringen nu har ett stort fokus på, bland annat genom att stärka sfi:n, som blir fallet detta år.
Jag får återkomma till fler förslag i min nästa replik.
(Applåder)
Fru talman! Det låter som att ledamoten är ganska nöjd när det gäller arbetslösheten och att hon gärna vill sätta ord på varför den ser ut som den gör. Men jag förstår inte hur man kan vara nöjd med att 100 000 fler har blivit arbetslösa sedan den här regeringen tillträdde och att Sverige i princip har EU:s tredje högsta arbetslöshet och bland Europas högsta ungdomsarbetslöshet. Det är kvittot på den här arbetsmarknadspolitiken, som ledamoten alldeles nyss talade väldigt varmt om. För mig är det väldigt märkligt.
Det talades också lite grann om att det beror på brister i integrationen. Tittar man på många av de reformer som nu är på väg, och som regeringen ser som sitt stora flaggskepp, ser man att i princip alla remissinstanser menar att de kommer att leda till motsatta effekter. De kommer inte att leda till några nämnvärda arbetsmarknadseffekter. De kommer däremot att framför allt fördjupa barnfattigdomen, och de riskerar att öka kriminaliteten. När barnfattigdomen ökar så ökar tyvärr också kriminaliteten många gånger.
Den här regeringen talar också mycket om lag och ordning och tuffare tag mot de kriminella. Varför vill man nu göra gängen stora tjänster när man genom att införa dessa reformer, som kommer att öka barnfattigdomen, ser till att öka underlaget för gängrekrytering? Det vill jag gärna ha svar på.
Fru talman! Bra att du nämner ungdomsarbetslösheten, Arber Gashi! Den vill jag jättegärna diskutera. Vi ser nämligen ganska olika på den, skulle man kunna säga.
SCB:s egen statistik visar att 60 procent av de ungdomar som räknas som arbetslösa i själva verket är heltidsstuderande. Nu är det ganska länge sedan jag pluggade juridik, men jag gjorde det i knappa fem år. Inte såg jag mig som arbetslös under tiden jag studerade juridik på heltid. Det var visserligen ganska fattigt på sommaren, och då sökte man sig ett sommarjobb för att försöka lösa att ändå kunna betala hyran. Men jag såg mig definitivt inte som arbetslös när jag var heltidsstuderande.
Man behöver alltså kunna rensa siffrorna från dem som faktiskt är heltidsstuderande. 60 procent av de ungdomar som räknas som arbetslösa är i själva verket heltidsstuderande. Det är viktigt att lyssnarna och tittarna där hemma förstår den skillnaden. Den verkliga siffran, om man rensar bort de heltidsstuderande, är ungefär 5,4 procent. Det är en ganska stor skillnad.
Jag vet inte om ledamoten hade någon mer konkret fråga. Men det känns viktigt att de sista 40 sekunderna jag har på mig blir lite klargörande när det gäller vad man har till vänster och vad man har till höger. Jag tycker att det är trevligt om tittarna där hemma kan se det.
Jag ser en otroligt stark koppling mellan att fler föräldrar behöver gå till jobbet och att vi har konkret politik för det. Vi kan absolut stärka barnfamiljerna med stärkta bidrag; det brukar ju vara ert svar. Men det finns också en annan väg. Den vägen står Moderaterna för.
(Applåder)
Fru talman! Ulrika Heindorff talade en hel del om tillit till familjerna och om att vi från politikens sida ska lita på att familjerna där hemma vet vad de behöver och gör vad de kan och att vi inte ska styra alldeles för mycket på detaljnivå. Jag instämmer till fullo i det som Ulrika Heindorff säger.
Då blir det lite intressant att Ulrika Heindorff, hennes partikamrater och kamraterna i de övriga regeringspartierna inte har någon som helst tillit till dem här i landet som är arbetslösa och tar emot bidrag. Man säger i stället att de som är arbetslösa är det för att det inte ställs tillräckligt hårda krav på dem – att de inte vill arbeta. Det är därför de inte går till ett jobb i dag.
Det finns inga som helst tecken på eller bevis för att så är fallet. Alla expertinstanser är överens om att det lönar sig att arbeta jämfört med att vara arbetslös. Alla experter är överens om att det inte saknas incitament att jobba i Sverige i dag.
Jag hade i höstas ett par debatter med Johan Britz och Anna Tenje om de reformer som presenteras. Jag ställde då en fråga till dem som jag tänker att jag ska ställa också till Ulrika Heindorff: Hur många av Sveriges arbetslösa är arbetslösa av egen fri vilja? Hur många är det som har valt att ta emot a-kassa, försörjningsstöd eller något liknande i stället för att arbeta? Kan Ulrika Heindorff ge mig en konkret siffra och en källhänvisning?
Fru talman! Jag känner att ledamoten lite lägger orden i munnen på mig när han påstår att det jag säger indikerar att människor vill vara arbetslösa. I det tidigare replikskiftet förklarade jag att det är precis tvärtom – att det delvis är en totalt misslyckad integration som har gjort att vi har hamnat där vi har hamnat och att vi inte på rätt sätt har kunnat stötta människor när det gäller vare sig språk eller utbildningsnivå.
Jag vet att ert svar är höjda bidrag, och vårt svar är något annat. Vårt svar kommer alltid att vara egenförsörjning och att vi ska göra det möjligt för så många som möjligt i detta land att gå från bidrag till arbete.
Då kan man undra vad vi har för lösningar – vad vill Moderaterna göra? Jag nämnde några saker tidigare. Det handlar bland annat om yrkesutbildning på gymnasie- och högskolenivå. Det handlar om att jobba med matchningen, som man gör på Arbetsförmedlingen, på ett tydligare sätt än tidigare. Vi förlänger etableringsjobben, och vi gör det billigare att anställa. Vi satsar på psykiatrin, för vi vet att den ökade psykiska ohälsan har en stark koppling till sjukskrivningar men även till arbetslöshet. Det är alltså inte så att det inte görs saker – tvärtom.
Jag tror att väldigt få människor är arbetslösa av egen fri vilja. Men jag tror att politiken kan göra mer för att öka drivkrafterna och möjligheterna. Det handlar om hela omdaningen av sfi – man har tidigare kunnat gå på sfi i många år, men nu kommer det att bli individuella planer och tydligare uppföljningar så att man lär sig språket. Vi vet att språket är nyckeln för att kunna arbeta i Sverige.
Fru talman! Å ena sidan är det inte så att människor väljer att vara arbetslösa, å andra sidan behöver det ställas krav på dem för att de ska ta sig i kragen. Å ena sidan behöver det inte ställas några krav på dem, för de vill ju arbeta, å andra sidan behöver vi ställa mycket högre krav på dem. Jag tycker inte att detta går ihop.
Om man anser att problemet med den strukturella arbetslösheten i Sverige är att det ställs för få krav är det implicit att man inte tycker att människor gör tillräckligt. Men människor gör tillräckligt. De som är arbetslösa försöker verkligen. Det säger alla civilsamhällesorganisationer som jobbar med den här gruppen. Det säger socialtjänsten och Arbetsförmedlingen och även de arbetslösa själva. Det är inte bristen på krav som är problemet; det är bristen på förutsättningar. Det är detta Finanspolitiska rådet säger. Det är inte brist på incitament; det är brist på kompetensutveckling och möjligheter. Då är det där man ska satsa.
De reformer som Ulrika Heindorff och hennes parti förespråkar och nu vill driva igenom kommer enligt alla experter att leda till att fler blir fattiga, inte till att fler kommer i arbete. Det var nämligen bland annat detta som blev konsekvensen när man genomförde de här reformerna i Danmark: Arbetslösheten ökade, framför allt bland invandrarkvinnor. Den minskade något i vissa grupper men ökade i andra grupper. Det är inte en reform som kommer att få de effekter som Ulrika Heindorff efterfrågar. Man driver inte på för en arbetslinje utan för en fattigdomslinje.
Fru talman! Bara så att alla hänger med där hemma: Nu pratar vi om bidragsreformen, som Miljöpartiet är väldigt negativt inställt till, får man väl säga. Delar i det har jag så oerhört svårt att förstå, även om jag försöker fintolka och sätta mig in i hur man skulle kunna tänka på andra sidan av politiken.
Ta detta med aktivitetskrav. Aktivitetskrav gäller när man uppbär försörjningsstöd och har en total arbetsförmåga på 100 procent – man vill och kan alltså arbeta; vi vet i alla fall att man kan. Då har det i dag inte ställts krav på att man ska göra något på de där 100 procenten som man uppbär sitt aktivitetsstöd för. Det som aktivitetskravet nu innebär är att kommunerna måste erbjuda dessa personer olika sätt att göra sig mer attraktiva på arbetsmarknaden.
Det är oerhört svårt för mig som moderat att förstå hur man kan vara emot detta. Hur kan man vara emot ett aktivitetskrav? Det vore positivt om Miljöpartiet och ledamoten skulle vara för detta, men det är väldigt svårt att förstå hur man kan vara emot en sådan del i bidragsreformen.
Jag ska försöka att inte upprepa mig alltför mycket. Jag kan bara slutligen, under de sista 30 sekunderna av mitt inlägg, konstatera att den moderatledda regeringen inte har legat på latsidan när det gäller barnfamiljerna. Förutom att sänka inkomstskatten – det finns också många barnfamiljer där båda föräldrarna eller en av dem jobbar – har vi infört fritidskortet och höjt bostadsbidraget, vi moderniserar bostadsbidraget, vi sänker avgiften för förskola och fritidshem, vi förenklar föräldrapenningen, vi stärker rätten till vab i svåra situationer och så vidare. Vi har alltså gjort mycket för barnfamiljerna, och vi fortsätter ha barnfamiljerna som ett starkt fokus framöver.
(Applåder)
