Jacob Risberg (MP) svarade Magnus Berntsson i en replik om Situationen i Israel och Palestina i debatten ”Protokoll 2025/26:83 Torsdagen den 5 mars” den 5 mars 2026.
Magnus BerntssonKD· i en replikJag tackar ledamoten Risberg för frågorna. Jag är något överraskad, måste jag säga. Detta kan uppfattas som att man ska hitta en väg för att Hamas ska fortsätta att ha en roll i Gaza. Jag tycker att det är ett väldigt…Herr talman! I början av denna vecka firades purim i Israel. Högtiden påminner om berättelsen i Esters bok om hur judar i dåtida Persien hotades av utplåning men till slut räddades. Det är en berättelse från historien, från en annan tid, men den rymmer en påminnelse som känns märkligt aktuell.
I det land som en gång kallades Persien, dagens Iran, finns i dag en regim vars ledarskap återkommande talar om att Israel måste sluta existera. Just denna regim finansierar och beväpnar också de grupper som driver konflikterna i regionen vidare: Hamas i Gaza, Hizbollah i Libanon och huthirörelsen i Jemen.
När vi i dag diskuterar situationen mellan Israel och Palestina behöver vi därför våga se och tala om även det större sammanhanget. Mycket av instabiliteten i Mellanöstern börjar nämligen hos det som med rätta kan beskrivas som ormens huvud: den iranska regimen.
Terrorattacken mot Israel den 7 oktober 2023 var en brutal påminnelse om vad denna ideologi leder till i praktiken. Civila mördades brutalt och kallblodigt. Människor kidnappades. Det var en attack som syftade till att skapa maximal rädsla och maximal destabilisering.
Irans strategi drabbar dock inte bara Israel. Den drabbar hela regionen.
Hamas styre i Gaza har under många år inneburit ett samhälle där resurserna har gått till raketer och tunnlar i stället för till skolor, sjukvård och utveckling.
Huthirörelsens attacker i Röda havet hotar internationell handel och sjöfart.
Hizbollah förvandlade Libanon till ett land där en väpnad milis har stått över staten. I dag hörs också en växande förtvivlan i Libanon, inte minst bland många shiamuslimer, över att Hizbollah än en gång kastar in landet i krig genom sina missilattacker mot norra Israel, instruerade av Islamiska revolutionsgardets män, som är på plats, utsända av Iran. För allt fler står det nu klart att organisationen inte agerar för Libanons skull utan tjänar den iranska regimens intressen.
Därför är det svårt att tala seriöst om fred i Mellanöstern utan att också tala om Iran.
Herr talman! Mitt i allt detta får vi inte glömma den mycket svåra humanitära situation som civila i Gaza lever i. Civila har drabbats hårt av kriget. Barn, familjer och äldre lever under mycket svåra förhållanden. Humanitärt bistånd måste nå fram, och internationell humanitär rätt måste respekteras av alla parter, inklusive Israel.
Vi måste samtidigt vara tydliga med att Hamas bär ett avgörande ansvar för den tragedi som utspelat sig i Gaza. Organisationen har under lång tid byggt upp sin militära infrastruktur mitt i civila områden. Vapenlager har placerats i bostadsområden, i skolor och i närheten av sjukhus. Civila har använts som mänskliga sköldar. Det har gjort konflikten ännu mer tragisk. Om vi menar allvar med en fredlig framtid för Gaza kan Hamas inte ha en roll i Gazas framtida styre.
Nu råder en bräcklig vapenvila i Gaza, och implementeringen av den andra fasen av fredsplanen för att skapa en ny ordning i Gaza pågår. Efter att gisslan har frisläppts ligger fokus nu på att stabilisera situationen, säkerställa ett adekvat och permanent humanitärt stöd samt lägga grunden för ett civilt palestinskt styre i Gaza utan Hamas.
Ambitionen är att på sikt möjliggöra en omfattande återuppbyggnad och skapa mer långsiktig stabilitet. För att en sådan process ska lyckas krävs också ett brett regionalt engagemang. Gulfstaterna kommer att spela en avgörande roll, både politiskt och ekonomiskt, i arbetet med att återuppbygga Gaza och stödja nya civila strukturer.
De regionala normaliseringsprocesser som har inletts genom Abraham Accords visar också att det finns en möjlighet till ett nytt regionalt samarbete där fler arabländer utvecklar relationer med Israel. Om dessa processer kan fortsätta och fördjupas kan de bidra till en mer stabil regional ram för fred och utveckling.
Herr talman! Sveriges linje måste vara tydlig. Israel har rätt att existera och rätt att försvara sig mot terrorism. Samtidigt måste alla militära insatser ske inom ramen för internationell rätt och med största möjliga hänsyn till civila.
På längre sikt behöver vi fortsätta att sträva efter en hållbar lösning. Och det finns inget bättre alternativ än två stater som lever sida vid sida i fred och säkerhet – ett demokratiskt och säkert Israel respektive en framtida demokratisk palestinsk rättsstat med fungerande institutioner som tar hänsyn till Israels legitima säkerhetsbehov.
Det är också viktigt att vara tydlig med att utvecklingen på Västbanken väcker stor oro. Våld från extrema bosättare mot palestinska civila är oacceptabelt och måste fördömas. Den typen av handlingar underminerar rättsstatens principer och riskerar att ytterligare förvärra en redan mycket spänd situation.
Det är uppenbart att den fortsatta bosättningsutbyggnaden på ockuperad mark försvårar möjligheterna för en framförhandlad tvåstatslösning. Om vi menar allvar med en framtid där israeler och palestinier kan leva sida vid sida i fred och säkerhet måste också sådana handlingar tydligt motverkas. Extremism, oavsett från vilken sida den kommer, utgör hinder som för oss längre bort från fred.
Herr talman! EU och dess medlemsstater behöver bidra till humanitärt stöd och till återuppbyggnad men behöver också stå upp tydligt mot terrorism och de aktörer som systematiskt undergräver stabilitet i regionen. Att motverka Irans destabiliserande roll är därför inte bara en sidofråga. Det är själva frågan. Fred i Mellanöstern börjar där ofreden har sin härkomst: hos ormens huvud – den iranska regimen.
Jag vill yrka bifall till förslaget i utskottets betänkande i dess helhet.
(Applåder)
Herr talman! Tack för anförandet, ledamoten Berntsson!
Jag vill ställa en fråga till ledamoten om trovärdighet i de frågor vi diskuterar i dag.
Ledamoten Stefan Olsson från Moderaterna talade tidigare om att Israels bosättningar är en skamfläck. Även ledamoten Berntsson tog upp det i slutet av sitt anförande.
Kristdemokraterna ingår i regeringsunderlaget och säger att man står upp för den internationella rätten. Regeringen säger att bosättningarna är olagliga och att den illegala situationen inte ska understödjas eller erkännas.
Jag vill ta upp KD:s historik i frågan. Jag tycker nämligen inte att den imponerar. För ett antal år sedan poserade den tidigare kristdemokraten Sara Skyttedal med partiledaren Ebba Busch framför ett israeliskt militärfordon, trots decennier av israelisk ockupation. I nutid, mitt under brinnande krig där kvinnor och barn och tiotusentals civila har dött, har partiledaren Ebba Busch sagt att Israel gör hela världen en tjänst.
Till sist, när det gäller bosättningar: Kristdemokraternas gruppledare i riksdagen, Camilla Brodin, lade upp en bild på Facebook med en flaska vin från ockuperad mark, vilket var tydligt i inlägget. Hon skrev också: Äntligen fredag! Det var alltså en produkt från just ockuperat territorium. Där är folkrätten mycket tydlig, och EU har markerat.
Mina frågor till ledamoten Berntsson är: Hur går detta ihop med Kristdemokraternas och regeringens tal om internationell rätt? Tycker ledamoten Berntsson att det är lämpligt att marknadsföra produkter från ockuperad mark på gruppledarens Facebookkonto?
Herr talman! Jag vill tacka ledamoten Büser för frågorna. Jag tycker att vi är ett väldigt trovärdigt parti som vågar ta itu med situationen i Iran samtidigt som vi ser dess inflytande och påverkan på hela situationen i Israel och i Palestina. Där tycker jag att ledamoten Büsers parti har varit mycket tystare under väldigt lång tid. Jag menar inte de senaste veckorna, för nu har man börjat vara tydlig. Men särskilt under sitt regeringsinnehav var man väldigt tyst när situationen i Iran diskuterades. Jag tycker inte att det är särskilt trovärdigt.
Johan Büser räknade upp ett antal sammanhang. Jag kanske inte instämmer helt i beskrivningen av de sammanhangen. Jag tycker inte att det är rimligt att bara nämna att min partiledare sa att Israel gör världen en tjänst och sluta med de orden, för det fanns en förlängning. Det handlade ju om att man faktiskt har gjort någonting åt terrororganisationen Hamas. Det var det som frågan gällde.
Därför blir mina motfrågor till ledamoten Büser: Tycker ledamoten att man skulle ha låtit Hamas fortsätta med sina terrorattacker? Borde detta inte ha hanterats av den sida som blev anfallen, det vill säga den israeliska?
Herr talman! Jag var oerhört tydlig i mitt inlägg gällande både Hamas och glädjen över att bli av med den iranska regimen, som har terroriserat sin befolkning under många år. Det råder ingen tvekan om var Socialdemokraterna står vare sig i frågan om Hamas eller när det gäller synen på den iranska regimen.
Min fråga handlade dock inte om vare sig Hamas, Gaza eller Iran. Den fråga som jag ställde handlade om Västbanken och Palestina och om Kristdemokraternas trovärdighet i fråga om att kritisera bosättningar på Västbanken.
Det är beklagligt, tycker jag, att partiledaren har poserat framför israeliska militärfordon trots decennier av illegal ockupation och att hon under brinnande krig gjort uttalandet att Israel gör hela världen en tjänst. En partiledare vet mycket väl hur ord vägs, och hon väljer att säga detta samtidigt som staten Israel är folkmordsanklagad.
Jag tycker också att det är beklagligt att Camilla Brodin, Kristdemokraternas gruppledare här i riksdagen, lade upp en bild på en flaska vin från ockuperad mark. Detta var inget som ledamoten Berntsson besvarade eller kommenterade i sin replik.
Men jag växlar perspektiv. Jag skulle vilja ta upp de kristna palestiniernas situation i Taybeh. Jag besökte ett ölbryggeri där. De personer jag träffade berättade och vittnade om en mycket svår situation. Israeliska bosättare hade bränt ned deras kyrka och gett sig på ett mångårigt kulturarv och var nu i färd med att ta deras mark. Jag tycker att det här är någonting som vi måste reagera på med emfas i Sveriges riksdag.
Det finns tid för bot. Det finns tid för bättring. Jag hoppas att Kristdemokraterna framöver på ett tydligt sätt står upp för internationell rätt världen över.
Herr talman! Jag tackar ledamoten Büser för följdfrågan. Jag tycker att jag var mycket tydlig med hur jag ser på den bosättarpolitik som Israel för. Det är väldigt tydligt att den fortsatta utbyggnaden av bosättningar är ett tydligt hinder för fred. Jag instämmer i ledamoten Büsers ord om situationen just nu med bosättningsutbyggnaden gällande E1. Den är allvarligare än många andra eftersom den håller på att dela Västbanken i två delar, vilket gör situationen väldigt mycket svårare.
Jag är också väldigt tydlig med att bosättarsituationen måste avgöras genom en framförhandlad tvåstatslösning som gör att de två staterna kan leva tillsammans bredvid varandra under säkra förhållanden. Man behöver komma bort ifrån att det är extremister som styr utvecklingen, vilket också är en av anledningarna till att regeringen drivit på väldigt tydligt för att även extrema bosättarministrar ska hamna på EU:s sanktionslista. Jag tycker att vi driver den frågan väldigt tydligt, och jag har ingenting ytterligare att säga just nu.
Herr talman! Jag tackar ledamoten Berntsson för anförandet och kan hålla med om mycket av det som sades. Det finns dock ett mantra som hela tiden återkommer och som jag i grunden kan instämma i men som jag skulle vilja få lite mer utrett. Det brukar inte alltid vara bra när man från andra länder lägger sig i hur ett visst land ska styras. Vad jag syftar på är det här med att Hamas inte kan ha en del i ett framtida styre av Palestina. Jag kan sympatisera med det. Men samtidigt måste jag jämföra med de lyckosamma fredsförhandlingarna i till exempel Nordirland, där IRA:s Sinn Féin, det vill säga den politiska grenen, definitivt fick vara med vid bordet och dessutom fick vara med och styra. Samma sak gäller Farc-gerillan i Colombia.
Att helt och hållet utesluta dem kan fungera. Men det jag undrar är exakt vad ni menar, Magnus Berntsson. Vilka i Hamas är det ni avser? Är det så att alla som på något vis har jobbat för Hamas inte ska få vara med i ett framtida styre? Gäller det polisväsendet? Gäller det dem som har jobbat för hälsoministeriet? Gäller det dem som har jobbat som läkare för Hamas? Gäller det övrig administrativ personal? Vilka är det ni menar?
Om ni nu kategoriskt kan säga att Hamas inte kan vara en del av ett framtida styre av Palestina undrar jag om ni är beredda att säga samma sak vad gäller Israel: att Netanyahu, Smotrich och Ben-Gvir inte kan vara en del av ett framtida styre. Är det bara palestinierna som ni vill sätta villkor för? Det undrar jag.
Herr talman! Jag tackar ledamoten Risberg för frågorna. Jag är något överraskad, måste jag säga. Detta kan uppfattas som att man ska hitta en väg för att Hamas ska fortsätta att ha en roll i Gaza. Jag tycker att det är ett väldigt felaktigt sätt att resonera.
FN har fastställt den så kallade fredsplanen för Gaza. Där står det väldigt tydligt om avväpningen av Hamas och om att Hamas inte ska ha en roll i det framtida styret. Jag tycker att detta är väldigt tydligt reglerat genom det beslut som fattades i FN.
De exakta avgränsningarna gällande personer som haft olika roller blir en sak som man får hantera i nästa skede. Men organisationen som sådan har ett antal punkter i sin doktrin där det uttryckligen sägs att Israel inte får existera som stat. Det är ju omöjligt att få det att fungera med en framförhandlad tvåstatslösning.
Herr talman! Jag tackar ledamoten för svaret.
Jag stöder inte på något vis Hamas. Jag tycker att deras terroragerande och så vidare är totalt förkastligt. Jag vill bara få utrett vad exakt man menar med det man hela tiden säger. Man sa det långt innan FN fattade det här beslutet.
Hamas stadgar ändrades år 2017. Enligt de nya stadgarna kan man tills vidare nöja sig med ett Palestina inom 1967 års gränser. Där finns åtminstone ett erkännande av att det är de gränserna som Hamas kan tänka sig att se. Man säger inte att man accepterar Israel. Men däremot accepterar man åtminstone på papperet ett Palestina som finns inom 1967 års gränser. Det är ett uttalande som jag aldrig någonsin har sett från någon israelisk premiärminister över huvud taget. Det är ändå lite fascinerande.
Jag ska gå över till den andra frågan som jag ville lyfta fram – den om bosättningar. Vi kommer tillbaka till det här. Vi talade här i kammaren för bara några veckor sedan om KKL Sverige som ledamoten Berntsson har varit på resa med.
Jag måste berömma ledamoten Berntsson för hur han så pass aktivt inte på något vis låter fakta påverka hans åsikter. Det är till och med så att man på KKL:s hemsida och Youtubekanal gör reklam för ett projekt som man har i bosättningen Gilo. Det är på ockuperat område.
Berntsson står här och säger: Jag kan inte hålla med dig om att KKL jobbar i bosättningar. Till och med på sin egen hemsida är de väldigt tydliga med att detta är ett projekt som de jobbar med och stöder. Det är helt enkelt en bosättning på ockuperat område.
Är det fortfarande så att ledamoten Berntsson tycker att KKL är en bra organisation och att man vill fortsätta att stödja den när den så uppenbart ändå bidrar till att bygga ut bosättningar på de ockuperade områdena?
Herr talman! Jag måste återigen stanna kvar vid att jag är lite överraskad över att ledamoten lyfter fram Hamasperspektivet i den här diskussionen. Jag vill bara lägga med det som en anmärkning.
Sedan ska jag svara på frågan som jag fick och som vi har diskuterat många gånger. Där har vi verkligen olika syn på vad KKL Sverige är för någonting.
Ledamoten pekar nu på någonting som finns på hemsidan. Förra gången vi diskuterade frågan uttrycktes det som att KKL Sverige var en bosättarorganisation. Jag var tydlig med att jag inte håller med om den bilden.
Det här gäller de besök som ett antal kristdemokratiska ledamöter gjorde innan det som hände i Gazakriget och före terrorattacken i södra Israel. Det handlade om att besöka ett antal platser där man odlar upp öknen. Man har trädplantering och ser till att få obebodda platser att kunna växa. Det var det vi följde med och besökte.
