Patrik Lundqvist (S) svarade Dennis Dioukarev i en replik om Utveckling av makrotillsynsområdet i debatten ”Protokoll 2025/26:82 Onsdagen den 4 mars” den 4 mars 2026.
Dennis DioukarevSD· i en replikSverigedemokraterna och regeringen tycker att det är fullt rimligt att kombinera lättnaderna som vi nu genomför med att också införa restriktioner för den finansiella stabiliteten. Det är en fullt rimlig slutsats. Om nu…Fru talman! För alltför många är drömmen om en egen bostad alltför avlägsen i dag. Bakom oss har vi en period med låga räntor, hög inflation och på det ett flertal reformer, som i stället för att göra det enkelt för unga att sikta på ett ägt boende har tvingat dem att se priserna skjuta i höjden, pengarna räcka till mindre och drömmen hamna alltmer utom räckhåll.
Det är mot den bakgrunden och med lärdomarna från historien svårt att se enbart positivt på de förändringar som nu föreslås. Missförstå mig inte. Det är bra om fler får möjlighet att komma närmare att slutligen kunna skaffa sitt drömhem. Men det finns risker här, fru talman. Det är risker som regeringen och majoriteten alltför lättvindigt viftar bort. Riskerna ligger framför allt i att det regeringen nu gör inte följs av en politik för ökat byggande. De analyserar inte heller vilka effekter deras förslag får för helheten.
Jag lånar lite från Tage Danielsson: Byggandet måste komma först, min vän. Gör det inte det kommer ingen in igen.
Med andra ord: Om det fortsätter att finnas för få bostäder på marknaden riskerar de här förändringarna mest att leda till att priserna går upp. Då kommer fler ändå inte att komma in på bostadsmarknaden, utan de får se sin dröm flyttas fram tills de har sparat ihop ännu mer, även om de kan låna mer.
Regeringens egen utredning pekar på att priserna kan komma att stiga med 5 procent av den här förändringen. Visst finns det de som tjänar på det, som banker, mäklare och så vidare. Men det är ett problem för bostadsmarknaden, för Sveriges ekonomi och kanske särskilt för de unga som siktar på att köpa sin första bostad den närmaste tiden.
Sverige är ett land där folket redan är högt belånat. Den frågan lär bli än mer aktuell med tanke på de kriser och konflikter som pågår i detta nu och som kanske kommer att växa och breda ut sig ännu mer. Vi lär inte gå orörda ur det här, och det ter sig inte särskilt vältajmat att öka svenska folkets skuldsättning och räntekänslighet i just dessa dagar.
Vi vet ännu inte så mycket om det här mer än att riskerna finns, och vi vet inte var det slutar. Jag förstår att regeringen och majoriteten inte hade en amerikansk attack på Iran, vilken kanske i värsta fall drabbar hela Mellanöstern, med i tankarna när de tog fram det här förslaget. Man får väl ta det för vad det är. Naturligtvis är det värst för dem som bor i området och drabbas av kriget.
Men det finns också andra risker, som vi kan se här och nu och som inte påverkas av omvärlden, fru talman. En är att det här förslaget gör det svårare och dyrare att låna för att renovera sin nyköpta bostad jämfört med att låna till en färdigrenoverad bostad. Genom att skilja på taknivån för lån vid köp och taknivån för tilläggslån på bostaden petar regeringen in en skillnad i villkoren som är svår att förklara för den som ska köpa bostad. Om bostäderna efter renovering är likvärdiga och har samma totalpris är det vem som renoverar, köparen eller säljaren, som avgör hur mycket köparen får låna. En färdigrenoverad bostad kommer man att få låna upp till 90 procent på, men har bostaden renoveringsbehov är taket 80 procent.
Ambitionen är att begränsa överbelåning, och det kan ju te sig rimligt vid en första anblick. Men om det får bieffekten att människor tvingas renovera sin nyköpta bostad via blankolån i stället för tilläggslån på bostadslånet får det absurda konsekvenser som det är svårt att se att regeringen skulle ha tänkt igenom ordentligt.
Vi hörde här exempel från Stockholm. Men i stora delar av landet är priserna inte så höga från början. Man kan som köpare behöva renovera inför framtiden. Som säljare kanske man inte vill renovera en bostad man ska flytta ifrån, men som köpare kan man vara villig att renovera för ganska stora pengar om man vill bo där under lång tid. Situationen kommer alltså att försämras genom de här förändringarna för köpare i stora delar av Sverige.
Den enskilde får ett dyrare boende utan egentlig anledning. För samhället i stort blir det dyrare att ta hand om de värden som redan finns, vilket riskerar att leda till kapitalförstöring i slutändan. Det finns en visserligen marginell men ändå högre risk för sämre finansiell stabilitet, med fler blankolån för renoveringar, som nu dessutom inte ger rätt till ränteavdrag.
För att vara krass borde det snarare premieras att man skaffar sig ett billigare hus, renoverar det och tar hand om det i stället för att man då straffas med hårdare regler för lån än om man köper ett dyrare hus utan renoveringsbehov, om de båda husen blir likvärdiga när affären är klar och renoveringen är gjord.
Man kan nog konstatera att regeringen inte riktigt ser vad den gör, fru talman. Det är därför bra att vi i riksdagen kan åtgärda delar av det och se till att regeringen återkommer med en djupare analys och eventuella åtgärder för att se till att fler får möjlighet att komma in på bostadsmarknaden, att priserna hålls nere samt att reglerna inte slår så fel mellan köpare av olika typer av bostäder med olika behov av renovering med mera.
Det är väldigt viktigt att vi har ett system som uppmuntrar en sund amorteringskultur och säkrar en god finansiell stabilitet för hela Sveriges skull. Men lika viktigt är det att vi har en sund bostadsmarknad och tar hand om de värden som redan finns samt såklart att vi har en politik för tillväxt, byggande och framtidstro.
Där har den här regeringen misslyckats totalt, fru talman. Bostadsbyggandet slog tvärnit när regeringen släppte politiken för ökat byggande helt samtidigt som inflationen slog hårt mot just byggsektorn utan att behoven egentligen minskade. Det som tidigare var en motor i svensk tillväxt och en källa till framtidstro byttes ut mot massarbetslöshet, krossade drömmar och sämre tillväxt.
Stockholms Handelskammare konstaterar i sin rapport Notan för byggkrisen att vi riskerar ett aggregerat produktionsbortfall på 1 000 miljarder kronor för den svenska ekonomin fram till 2030. Sverige blir fattigare och får lägre tillväxt, färre jobb och färre med egen bostad. Staten måste ta ett större ansvar när marknaden inte själv klarar att tillgodose människors basala behov.
Allt det här går hand i hand. Det är en egensnickrad kris som regeringen är fullt ut ansvarig för. Andra prioriteringar hade gett ett annat utfall, fru talman. Därför pekar vi socialdemokrater ut flera konkreta åtgärder för att få fart på byggandet igen, till exempel en statlig byggstimulans och statliga byggkrediter som kan minska riskerna för nyproduktion och göra det möjligt att bygga även i tuffare tider. Det är viktigt inte minst för alla unga som i dagsläget har svårt att få bostad. Det behövs också ett tydligare nationellt grepp om bostadsförsörjningen. En samlad bostadsförsörjningslag och en nationell handlingsplan ska se till att byggandet håller jämn takt över tid i stället för att rasa i varje lågkonjunktur.
Bostadspolitik handlar i grunden om frihet, trygghet och jämlikhet och om möjligheten att forma sitt eget liv. Samhället ska inte stänga dörrar för människor beroende på var de är födda eller hur tjock plånboken är. Förändrade bolåneregler kan vara en del av lösningen, men utan en aktiv politik för att bygga fler bostäder är de inte svaret på bostadskrisen. Därför behövs mer än justeringar i regelverken. Det behövs politisk vilja, ansvarstagande och en bostadspolitik som sätter människors behov före marknadens kortsiktiga logik.
Fru talman! Jag yrkar bifall till vår reservation.
(Applåder)
Fru talman! Att få möjlighet att låna till sitt första hem och därmed komma in på bostadsmarknaden är helt avgörande. Den möjligheten ökar nu. Jag kommer att återkomma till det senare. För väldigt många som bor i en storstad blir det nu en skillnad som påverkar huruvida man kommer att ha den här möjligheten över huvud taget eller inte.
När vi ökar möjligheten att låna till den första bostaden blir det dock särskilt angeläget att slå fast att det är lika viktigt med den följande amorteringen. Att då ha ett system där man gång på gång kan låna till underhåll och renoveringar, vilket motverkar de amorteringskrav vi har, är inte rimligt. Den dag man går i pension är det viktigt för ens egen ekonomiska trygghet att amorteringsgraden och lånebördan gått ned; när man får lägre inkomst igen är det helt avgörande.
Fru talman! Jag tycker att det är ett lite märkligt resonemang från Patrik Lundqvist. Regeringen menar inte att de här förändringarna påverkar prisutvecklingen i någon större omfattning. Tvärtom menar regeringen att de påverkar i lägre omfattning än vad konjunkturen, byggandet och mycket annat gör.
De åtgärder som Socialdemokraterna nämner här i debatten har de inte finansierat i sin budget. Antingen har de ett stort underskott i budgeten eller så lovar de saker de inte kan hålla.
Fru talman! Jag vet inte riktigt vad jag ska börja i för ända. Det var ett väldigt märkligt inlägg. Det kom inte någon egentlig fråga utan bara några påståenden. Ida Drougge sa till exempel att vi inte finansierat de saker som vi vill genomföra. Detta är såklart inte sant, fru talman.
Visst säger regeringen att det här inte kommer att höja priserna på bostadsmarknaden. Men utredningen och förarbetena till förslaget ger en annan bild. Det är även flera andra som gör bedömningen att det här kommer att ha effekten att priserna går uppåt om bostadsförsörjningen fortsätter att vara låg. Här har regeringen verkligen inga svar. Det kan vara så att det kommer in några fler på bostadsmarknaden för att man får låna lite mer. Men Stockholm är nog inte paradexemplet; det är kanske där priserna kommer att öka som mest på grund av en sådan här förändring.
Då kommer man inte heller in, trots att man får låna mer. Det blir lite av ett cirkelresonemang. Det är som med regeringens övriga förslag i budgeten. De är kanske mest till för att se väldigt bra ut och ge lite röster i valet, och sedan får man hoppas att det går att lösa i efterhand.
Det verkar vara en taktik som man satsar på tillsammans med att säga att vi inte finansierar våra förslag. Samtidigt lägger man fram en egen budget där man lånar till enorma skattesänkningar. Summa summarum är det regeringen som behöver ta ansvar för vad den gör i stället för att försöka låtsas som att vi inte tar ansvar för våra förslag. Det är åtminstone deras som kommer att bli verklighet. Där ser vi väldigt mycket att önska. Finanspolitiska rådet har kritiserat just de här delarna.
Fru talman! Problemet är bara att ledamoten alldeles nyss stod här i talarstolen och sa att regeringen själv säger att förslaget kommer att orsaka stora prisökningar. Det stämmer inte. Det stämmer inte heller att banker och ekonomer menar det.
SBAB och Finansinspektionen har gjort uppskattningar på effekten av prisökningar. De menar att de kan hamna på i storleksordningen cirka 2−5 procent på längre sikt. Det är inte en stor prisökning. Det är en lägre prisökning, en mindre prisrörelse, än det som drivs av räntor, byggande och konjunktur.
Det tar mig in på kritiken mot byggandet just nu. Byggandet i Sverige har avstannat. Det stämmer. Vi har haft skyhög inflation som den dåvarande socialdemokratiska regeringen lämnade efter sig. Det har varit höga elpriser till följd av att man lade ned fullt fungerande kärnkraftsreaktorer. Vi har dessutom haft en inflation och en lågkonjunktur samtidigt. Människor har inte haft råd att köpa en bostad. Nu får de det, och då kommer byggandet att ta fart.
Fru talman! Det är som att prata med en vägg. Ledamoten lyssnar inte på vad jag faktiskt säger. Jag sa precis det som hon nu refererar till. Priserna kan öka med 5 procent. Det säger regeringens egen utredning. Då kontrar hon med: Regeringen säger inte det, och dessutom är det en låg ökning.
Det må så vara att den är låg jämfört med vissa andra effekter, som vi i och för sig inte har sett än. Vi vet inte vart räntorna tar vägen i till exempel den kris vi har nu. Effekten av den är svår att sia om just nu.
Jag refererade till utredningen och att priserna till följd av förändringarna kan gå upp med 5 procent. Det var precis det jag sade. Ändå står ledamoten här och säger att så är det minsann inte alls, utan det är bara 5 procent.
Jag har svårt att se att man får det att gå ihop i slutändan att säga både att jag har fel och att jag har rätt i samma inlägg. Det blir lite märkligt, fru talman. Jag tackar för mig i det här märkliga replikskiftet.
Fru talman! Vi vet hur det såg ut under Socialdemokraternas senaste år vid makten. Det var en inflation på 10 procent som tvingade Riksbanken till de kraftfullaste räntehöjningarna på väldigt många år. Det dödade naturligtvis aktivt byggbranschen. Nu har vi bekämpat inflationen. Den är under kontroll. Vi har sett åtta räntesänkningar, och byggandet börjar äntligen ta fart igen.
Vi vet också hur det socialdemokratiska arvet i bostadspolitiken ser ut. Det är regler som är alldeles för krångliga, ledtider som är alldeles för långa och mark som inte görs tillgänglig i tillräckligt stor utsträckning.
Det är därför som Sverigedemokraterna och regeringen nu genomför omfattande regelförenklingar för att bygga till, bygga om och bygga nytt. Vi förenklar för studentbostadsbyggande. I min hemstad Göteborg byggs det nu 400 studentbostäder utanför Chalmers.
Vi har en stimulans till kommuner för detaljplanläggning och mycket mer utöver det som vi diskuterar i dag, vilket är ett avskaffat andra amorteringskrav och ett höjt bolånetak. Syftet är att få in förstagångsköpare, unga vuxna och nyutexaminerade, men även barnfamiljer som vill flytta till en större bostad, på bostadsmarknaden.
Det märkliga med ledamotens anförande och tidigare replikskiften är att jag hör väldigt mycket kritik mot att vi nu vill få in unga vuxna på bostadsmarknaden med de förslag som vi debatterar i dag. Men jag ser inget avslagsyrkande. Varför accepterar man de förslag som regeringen och Sverigedemokraterna ska genomföra? Vi har inget avslagsyrkande från Socialdemokraterna, men väldigt mycket kritik.
Fru talman! Det är märkligt med dessa replikskiften där man uppenbarligen inte har lyssnat på det som sägs i anförandena.
Vår kritik riktar sig inte mot att man går upp till 90 procent. Det är inte det som är huvudpoängen. Huvudpoängen är till exempel de skevheter som man nu inför där det blir olika möjligheter att låna beroende på vad man köper för typ av fastighet, om den till exempel är färdigrenoverad eller har renoveringsbehov.
Kritiken rör andra delar och inte själva förändringen. Det är kanske därför det blir så märkliga replikskiften. Man försöker skjuta in sig på huvuddelen i förslaget och inte de bieffekter och de andra delar som man hade kunnat undvika om man hade velat, fru talman. Det jag riktar in mig på är de problem som kan uppstå när man gör detta och inte själva huvudförändringen.
Det är jättebra om fler får möjlighet att komma in på bostadsmarknaden. Men det måste efterföljas av förståndiga regler för helheten där man inte bygger in problem så att man kommer att behöva förändra systemet en gång till inom ganska kort tid.
Vi ser redan nu att det kommer att bli ett problem. Det borde regeringen också ha gjort. Det ter sig som att man i sin iver att försöka mota överbelåning, samtidigt som man faktiskt medger en högre belåning, vill sätta åt vissa grupper medan man släpper fram andra.
Det riktar jag skarp kritik mot. Det kommer att drabba framför allt människor utanför storstadsområdena. Det är de som bor i stora delar av Sverige där bostadspriserna i allmänhet har en lägre uppgång och dessutom en lägre nivå från början.
(Applåder)
Fru talman! Sverigedemokraterna och regeringen tycker att det är fullt rimligt att kombinera lättnaderna som vi nu genomför med att också införa restriktioner för den finansiella stabiliteten. Det är en fullt rimlig slutsats.
Om nu ledamoten och Socialdemokraterna är så pass kritiska mot den delen i förslaget, varför ser vi inget avslagsyrkande på det? Man talar väldigt mycket i talarstolen och hörs väldigt mycket. Men man följer inte upp det i aktiv handling. Man godkänner ju vartenda förslag i propositionen. Hur kommer det sig?
Fru talman! Jag tror att ledamoten precis som jag vet att det finns vissa beredningskrav och vissa strukturer i Sveriges styrning som gör att det bara är regeringen som har möjlighet att bereda och utreda lagförslag. Det är den enkla förklaringen. Jag tror att man i ledamotens parti själv har suttit i motsvarande situation otaliga gånger. Jag vet det. Det är lite löjligt att försöka göra det till något slags poäng just här i dag.
Man kan tala lite mer om finansiell stabilitet, eftersom det nu kom upp. Som jag sa i mitt anförande gagnar det inte den finansiella stabiliteten att hänvisa människor som köper bostäder med renoveringsbehov till blankolån i stället för bostadslån. Det gör det verkligen inte, utan det är snarare tvärtom.
Man kan resonera om hur stort problem det är. Det kommer nog inte att vara jättevolymer, utan det kommer att vara en ganska liten del. Men det är ganska stora pengar för enskilda när man hänvisas till blankolån i stället för förmånligare bostadslån när man behöver renovera.
Det här är ett jätteproblem, framför allt för de människor som har lägre inkomster. De skulle gagnas mycket av att köpa en billigare bostad med renoveringsbehov och sedan renovera pö om pö vartefter de får möjlighet. Hade de då haft dessa ytterligare 10 procent på bostadslånet för att göra detta, precis som de som köper en färdigrenoverad bostad har, hade det hjälpt både enskilda, det svenska bostadsbeståndet och svensk ekonomi. Men det struntar regeringssidan i och försöker i stället kasta detta på oss som lyfter problemen – som om det skulle vara vi som har orsakat dem! Det är naturligtvis inte sant.
Vi behöver en bättre bostadsmarknad, och som jag sa i mitt anförande: De här förändringarna kan vara en del av det, men de är inte någon silver bullet.