Anders Karlsson (C) svarade Tomas Kronståhl i en replik om Fiskeripolitik i debatten ”Protokoll 2025/26:79 Torsdagen den 26 februari” den 26 feb 2026.
Tomas KronståhlS· i sitt anförandeI dag ska vi debattera fiskepolitiken. Jag vill börja med att yrka bifall till vår reservation nummer 3, som handlar om att pausa det storskaliga trålfisket i Östersjön. Det här blir min sista fiskedebatt i denna…Herr talman! I dag ska vi debattera fiskepolitiken. Jag vill börja med att yrka bifall till vår reservation nummer 3, som handlar om att pausa det storskaliga trålfisket i Östersjön.
Det här blir min sista fiskedebatt i denna kammare. Jag måste börja med att konstatera att jag tycker att dessa debatter har varit både intressanta och lärorika. De har enligt min mening satt fokus på de problem och svårigheter vi har.
Jag tycker även att debatterna de senaste åren har varit mer resultatinriktade än tidigare, med större vilja att faktiskt lösa grundproblemen i dagens fiskeripolitik.
Jag kommer även i denna debatt att i mycket stora delar uppehålla mig vid det akuta och känsliga läge som vi har i Östersjön.
Herr talman! Östersjön är ett av världens mest känsliga hav. Övergödningen, klimatförändringarna och ett alldeles för hårt fisketryck har tillsammans pressat våra viktigaste fiskbestånd till akut hotade i princip i hela Östersjön. När viktiga nyckelarter som torsk, sill och strömming hotas till själva sin existens rubbas faktiskt hela havets näringskedja. Sill och skarpsill utgör viktig föda för väldigt många rovfiskarter, som vid brist på denna föda får väldigt svårt att klara själva sin existens men kanske framför allt att växa till sig och bli livskraftiga.
Den akuta situationen för fisken i Östersjön får, om vi inget gör, följder som sträcker sig bortom yrkesfisket och fisket. Ett hav utan liv vore ett fullständigt misslyckande för alla inblandade, inte minst för oss i politiken som faktiskt kan påverka och göra något åt denna situation. Vi är skyldiga att ta de varningssignaler vi får på allvar. Vi måste vägledas av både fakta och vetenskap och inte tillåta att kortsiktiga vinstintressen år efter år slår ut en långsiktigt hållbar förvaltning, som i detta fall är helt avgörande för alla inblandade – både för dem som önskar fortsätta fiska och för dem som värnar ett levande hav.
Hur vi agerar nu kommer att vara helt avgörande för om vårt älskade Östersjön i framtiden ska vara ett levande hav eller ett varnande exempel på vad som händer om ansvar och åtgärder ständigt skjuts på framtiden.
Internationella havsforskningsrådet, Ices, har under en följd av år varnat för en total kollaps för flera av bestånden. Trots vetskapen om detta faktum har man låtit det storskaliga pelagiska fisket efter djurfoder fortsätta.
Herr talman! Jag känner ett allt starkare stöd och intresse, inte bara från allmänheten, att med krafttag och reella åtgärder göra vad som krävs för att rädda våra fiskbestånd för framtiden. Det finns även ett allt starkare stöd för att skifta fokus för fiskeriförvaltningen, som i dag handlar om att till allra största del fiska till djurfoder med stora pelagiska trålare som fångar nästan 90 procent av all fisk i Östersjön. Dessa stora trålare skulle inte ens om viljan fanns ha möjlighet att lämna sin fångst i några svenska hamnar i Östersjön.
Vi socialdemokrater vill ta krafttag mot detta vansinniga rovfiske till djurfoder och ställa om till ett betydligt mer småskaligt och hållbart fiske med tydligt fokus på humankonsumtion, alltså mat på tallriken. Vi föreslår därför bland annat ett totalstopp och en paus för fisket med de stora pelagiska trålarna till dess att en tydlig återhämtning av både torsk och sill och andra hotade arter har skett och vi tydligt ser en livskraftig och förvaltningsbar population av dessa livsviktiga arter.
Herr talman! Framtidens fiskeriförvaltning ska, anser vi socialdemokrater, i alla svenska vatten i huvudsak vara fokuserad på fiske för humankonsumtion. Framtidens fiskeflotta i Östersjön måste, är vi övertygade om, utgöras av små och medelstora fiskefartyg som landar sin fångst i svenska hamnar, och fångsten måste till allra största del gå till humankonsumtion.
För att åstadkomma ett långsiktigt hållbart fiske där fokus ligger på detta krävs naturligtvis en rad åtgärder som vi inom politiken inte bara har en möjlighet att genomföra utan även, som jag ser det, en skyldighet att genomföra.
En hel del har faktiskt gjorts för att tydliggöra situationen. Inte minst röstade regeringen och Sverige nej till EU:s fiskekvotsbeslut för 2026 eftersom dessa kvoter även denna gång var alldeles för högt satta. Det var väldigt bra, enligt mig, och ett tydligt ställningstagande som visar att vi förhoppningsvis på allvar har påbörjat arbetet med att ställa om fiskeripolitiken i Östersjön. Tyvärr räckte inte argumentationen till för att övertyga och/eller förändra beslutet om kvotfördelning. Därför krävs det nu krafttag nationellt för att mildra effekterna av ett alldeles för stort uttag, som annars påskyndar den redan akuta situationen.
På kort sikt måste vi helt stoppa det storskaliga pelagiska fisket för att få till en snabb återhämtning av sill och strömming till förmån för det nu hotade småskaliga kustnära fisket. Vår fångstrapportering måste bli bättre och säkrare. I dag får Sverige alltför ofta kritik för felrapportering. Det är en enkel åtgärd att införa kameraövervakning för att garantera tillförlitlig rapportering.
Vi måste även införa ett fiskestopp under tiden fisken leker och förökar sig. Det måste ske när det passar den aktuella fiskarten, inte när det passar någon annan.
En betydligt bättre och intensivare förvaltning av både säl och skarv är nödvändig, inte minst för det småskaliga demersala fisket.
På lite längre sikt måste vi reformera dagens fiskekvotsystem för att säkerställa en bättre balans mellan förutsättningarna i de olika haven samt dagens fiskemetoder.
Dagens kvotsystem MSY, maximal hållbar avkastning, är bevisligen inte en fungerande modell då just hållbarheten tycks ha väldigt ringa betydelse. Ett alternativ vore att införa en beredskapskvot på kanske 10–20 procent för att säkerställa beståndens storlek så att fisken kan nyttjas som ett viktigt livsmedel i händelse av krig eller kris.
För att på sikt få till en långsiktigt hållbar fiskeflotta i Östersjön är det avgörande att vi på olika sätt främjar investeringar i återuppbyggnad av landningsmöjligheter, mottagning och beredning i flera svenska hamnar längs Östersjöns kust – detta för att möjliggöra och säkerställa en livsmedelsproduktion som i en framtid även kan vara lönsam, både här hemma och som exportvara.
Avslutningsvis, herr talman: Om regeringen och riksdagen fattar de beslut som är nödvändiga för att rädda våra fiskbestånd i Östersjön och ge fiskeriförvaltningen en ny inriktning – som innebär att gå från fiske till djurfoder till att använda fisket i samtliga våra vatten till humankonsumtion och successivt bygga upp en inhemsk mottagning och beredning – är det min och vår övertygelse att fisket och fisken går en betydligt ljusare framtid till mötes.
Herr talman! Jag tror att ledamoten Kronståhl får skylla sig själv när han säger att det är sista gången han har en fiskeripolitisk debatt. Då måste man ju passa på.
Jag tänkte prata lite om säl och skarv. Lokalt kan ju påverkan från säl och skarv ha väldigt negativ inverkan på många fiskbestånd och inte minst på de stora rovfiskar som ledamoten nämnde i sitt anförande. Det påverkar också småskaliga fiskare. Deras redskap och deras fångst påverkas negativt av just predationstrycket.
För Moderaterna och regeringen har det varit en självklarhet att miljöförvaltningen måste bygga på en helhet och inte bara på punktinsatser mot ett problem i taget. Man måste se till helheten. Vi driver på för utökad jakt på både säl och skarv just för att lokala fiskbestånd ska kunna återhämta sig och överleva.
Därför vill jag fråga ledamoten Kronståhl hur Socialdemokraterna ställer sig i frågan om jakt på säl och skarv som en åtgärd för att upprätthålla en viss balans i ekosystemet.
Herr talman! Tack, Joanna, för en mycket viktig och väsentlig fråga!
Jag har även som jaktpolitiker diskuterat både säl och skarv vid många tillfällen, och jag har som boende vid kusten varit ute vid flera tillfällen och själv sett vad säl och skarv kan åstadkomma. Jag har nära kontakt med en fiskare på området som, för att verkligen garantera att jag ska få se sanningen, har tagit med mig ut med båt. Jag har fått se vad som görs med redskapen men även hur det går med själva fisket, som faktiskt påverkas väldigt akut.
När man läser om detta kan man ju tro att sälen och skarven inte påverkar mängden fisk så mycket, men jag tror att dessa rovdjur när fiskbestånden har minskat kraftigt faktiskt söker sig ganska kustnära och fångar den enklaste fisken. Då förstör man ganska mycket för de småskaliga kustnära fiskare som fiskar nära land. Därför är det väldigt viktigt att vi ökar jakten på både säl och skarv. Vi är helt för detta.
Herr talman! Det var klara besked från Socialdemokraterna. Det välkomnas alltid.
Socialdemokraterna står dock här i en väldigt svår position. Ledamoten Kronståhl vill i kammaren signalera handlingskraft och att man vill agera i riktning mot mer jakt på säl och skarv, men man kommer vid ett eventuellt regeringsskifte att vara beroende av andra partier. Dessa andra partier riskerar – kanske jag får säga – att vara Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Det är partier som konsekvent tonar ned påverkan av säl och skarv på bestånden. Det är en linje som i praktiken skulle innebära att jakten inte utökas utan snarare begränsas.
Jag kan egentligen hålla med alla som känner sig kritiska till att utöka den här jakten och tycker att det inte specifikt är sälens och skarvens fel att vi har hamnat i den situation vi nu är i. Jag tycker dock att vi också behöver vara pragmatiska och förhålla oss till verkligheten. När balansen i ekosystemet har rubbats måste vi göra vad vi kan för att återställa den, oavsett vems fel det är. Detta gäller kanske särskilt om det beror på mänsklig påverkan.
Min fråga till ledamoten är: Hur tänker Socialdemokraterna förena utökat jakttryck på säl och skarv med Miljöpartiets och Vänsterpartiets position i dessa frågor?
Herr talman! Det är en sak som är frestande i detta. Vi var ju inne på nästan samma sak när vi diskuterade skogen, och även vid det tillfället uppmanade jag Joanna att lägga en röst på Socialdemokraterna, så att vi kommer över den magiska spärren och får den politik som både du och jag vill ha. Men det kanske inte är så troligt.
Skämt åsido vill jag ändå säga att jag i över 20 års tid har haft olika roller. Jag satt tidigare i viltvårdsnämnden – som det hette – i Kalmar län. Det var väl ett av de första länen som hade stora problem med skarven. Det handlade inledningsvis inte om just bekymret med angrepp på fiskeredskap och på fisken, utan det var mer att skarven förstörde ganska mycket i naturen och blev ganska illa ansedd.
Jag har ända sedan dess kämpat för att vi ska ha en betydligt större jakt på skarv. Jag tror att Joanna är från det län där vi befinner oss nu. Jag kan konstatera att det var först när skarven kom upp till skärgården i Stockholm – där den egentligen inte gjorde någon större skada mer än att vara i närheten av väldigt många fler människor, herr talman – som Länsstyrelsen i Stockholm bestämde att man skulle halvera stammen. Så bra har det inte gått för någon av oss andra.
Jag kan garantera att jag kommer att fortsätta att kämpa för att vi ska jaga både skarv och säl.
Herr talman! Tack, ledamoten Kronståhl, för anförandet! Lycka till framöver, nu när det inte blir några fler fiskedebatter för ledamoten!
Jag funderar över en sak. Ledamoten nämnde att han vill sätta stopp för de stora trålarna och trålfisket i Östersjön. Men att dessa stora trålare ens har möjlighet att vara här och fiska beror på att Socialdemokraterna 2019 valde att förlänga det kvotsystem – ITQ-systemet – som infördes av Reinfeldt och den borgerliga regeringen 2009. Detta kvotsystem har inneburit en mycket högre koncentration av fiskerättigheterna och en handel med fiskerättigheter som inte fanns tidigare.
Om Socialdemokraterna hade valt att stoppa detta kvotsystem 2019 hade vi kanske inte sett de här stora trålarna.
Herr talman! Tack, Victoria Tiblom, för frågan! Den är väldigt viktig.
Jag var ganska noga i mitt anförande med att säga att detta är ett bekymmer och att det här har pågått alldeles för länge. Jag skyllde aldrig på någon regering, utan jag konstaterade att felen är begångna vid tidigare tillfällen. Jag tror inte att man gjorde detta av ren negativism eller elakhet, utan man agerade nog efter bästa förmåga vid dessa tillfällen, och vi har inte förändrat det.
Vi konstaterade redan förra mandatperioden en tydlig nedgång av de viktiga arterna sill, strömming och torsk. Det vi från vår sida då föreslog var att vi skulle flytta ut trålgränsen och pausa fisket på prov. Vi kan konstatera att regeringen har fortsatt den politiken – men jag har inte heller skyllt på den här regeringen, utan jag har bara konstaterat att det tyvärr fortsätter att gå åt fel håll.
I det här fallet är det från min och vår sida alltså ingen politisk debatt på det sättet, utan avsikten är att försöka rädda fisken i Östersjön och framför allt att rädda det kustnära fisket och dem som faktiskt lever på det och fiskar för humankonsumtion och mat på tallriken.
Jag tycker att vi nu tillsammans måste ta tag i den här frågan för att verkligen se till att vi i framtiden har en levande Östersjö och levande fisk.
Herr talman! Det stämmer att det är den här regeringen som har flyttat ut trålgränserna. Precis som ledamoten Kronståhl nämner är det någonting som den tidigare regeringen diskuterade men inte kom till skott med.
Jag menar att det fanns väldigt många möjligheter för den tidigare regeringen att göra någonting åt det här, men det hände inte så mycket. Däremot har den nuvarande regeringen gjort väldigt mycket för att rädda fisket i våra svenska vatten.
Herr talman! Jag kan inte tacka för det Victoria Tiblom säger, det är ju inte möjligt, men jag kan konstatera att vi faktiskt kom till skott. Precis som den här regeringen har gjort gav vi uppdrag till Havs- och vattenmyndigheten och andra att genomföra, men det tar ibland tid.
Jag skulle till exempel kunna nämna vargjakt eller annat där det från den här regeringen finns höga ambitioner men där det inte heller går så bra. Man kan ju inte göra mer som politiker än att besluta saker och ting och försöka ge uppdrag till olika myndigheter för att få det verkställt. Om det sedan inte händer något får man faktiskt se till att göra om frågorna.
Det jag kan lova ledamoten Victoria Tiblom är att vi, om vi får chansen igen, garanterat kommer att säkerställa att rovfisket efter djurfoder stoppas – av flera skäl. Dels för att rädda bestånden i Östersjön, dels för att det är sådan usel ekonomi i detta rovfiske.
I dag får dessa trålare 4 kronor kilot för den sill som går till djurfoder. Om vi kan lyckas med att ställa om fiskeripolitiken i det här landet och ta till vara den resurs som faktiskt finns i Östersjön och landa, bereda, förvalta och ta hand om fisken får vi 144 kronor kilot.
För Socialdemokraterna – som verkligen är ett tillväxtparti eftersom vi inte bara vill betjäna oss själva utan skapa ett välfärdssamhälle för så många fler – är detta en fullständigt vansinnig politik som vi måste ändra på.
Herr talman! Tack, ledamoten Tomas Kronståhl, för ett intressant föredrag!
Jag ser precis som ledamoten möjligheten att ta till storsläggan och förbjuda storskaligt fiske när man inte kan uppnå det på annat sätt. Men jag menar att det finns ett annat sätt.
Ledamoten underkände vetenskapen. Ices rekommenderar 30–40 procents säkerhetsmarginal. Hade det inte varit rimligt att se det som en möjlighet innan man börjar prata om att stoppa storskaligt fiske?
Det finns en anledning till att fisket är storskaligt i dag, och det är arbetsmiljön. Det finns en problematik kring att flytta ut trålgränsen. De små trålarna har inte möjlighet att gå särskilt långt ut. De stora trålarna har en bättre arbetsmiljö och mer acceptabla sociala förhållanden för fiskare. Det tas sällan upp i debatten. Det är möjligt att vi ska föra den debatten någon annanstans, men jag är samtidigt intresserad av att höra vad Socialdemokraternas ledamot Tomas Kronståhl anser om just arbetsmiljön när det gäller att bedriva fiske.
Herr talman! Tack, Anders Karlsson, för frågan!
Arbetsmiljön är naturligtvis oerhört viktig. Jag har dock besökt dessa trålare. I framtiden ska storskaliga industritrålare pausas i Östersjön – alltså de storskaliga pelagiska trålare som i huvudsak fiskar efter djurfoder. De behövs, men de behövs inte här utan i andra vatten. Östersjön är ett för litet hav för dessa stora båtar.
Herr talman! Jag tänker bland annat på Rigabukten. Där finns det en överenskommelse mellan två länder. Man har försökt förvalta sin fisk på ett klokt sätt. Man är fortsatt väldigt intresserad av att den ska gå till humankonsumtion. Därför har man förbjudit de allra största båtarna. Man har små och medelstora båtar. Man har också fiskeförbud när det är lekperioder för att behålla beståndet.
Jag får återkomma till arbetsmiljön i min nästa replik, men jag kan konstatera att vi i det här fallet måste försöka skapa ett fiske som är hållbart över tid och som vi faktiskt kan dra nytta av, både vi som land när det gäller bättre intäkter och de som ska fiska och leva på fisken.
Herr talman! Jag tackar Tomas Kronståhl för detta svar. Det blir intressant att höra vad ledamoten kommer fram till gällande arbetsmiljön.
En annan sak är miljöaspekten. Vi ska ha mer humankonsumtion, men vi har ett problem i Östersjön. Livsmedelsverkets rekommendation är att kvinnor i fertil ålder och även unga ska vara väldigt försiktiga med konsumtion av fisk. Men vi skulle kunna äta betydligt mer fisk, för det är ett utmärkt livsmedel. Jag hörde inte ledamoten någon gång i sitt anförande ta upp den problematiken. Ska vi ha fler landningsmöjligheter och äta mer fisk? Har ledamoten någon idé om hur problematiken som trots allt finns ska hanteras?
Herr talman! Det var två frågor till.
När det gäller arbetsmiljön har jag vid besök på både små och medelstora fiskebåtar kunnat konstatera att om man får upp lönsamheten går det att bygga väldigt bra sådana båtar med god arbetsmiljö. Det är självklart viktigt. Därför är det också viktigt att fiska en fisk som man kan ta 144 i stället för 4 kronor kilot för, vilket faktiskt är det den säljs för i dag.
Rekommendationerna från WWF och andra måste vi jobba på tillsammans. Vi kan konstatera att fisken som fiskas i dag och som testas nästan alltid ligger under gränsvärdena med stor marginal. Vårt grannland Finland, till exempel, har helt andra rekommendationer och ser nyttigheten som betydligt viktigare än den eventuella risken med att äta fisk från Östersjön. Jag anser att vi inom politiken tillsammans med näringen självklart bör arbeta för att marknadsföra denna råvara så att den blir accepterad på ett helt annat sätt.
Sedan måste vi naturligtvis också tillsammans se till att successivt bygga upp en marknad där kommuner, offentliga verksamheter och andra köper råvaran så att marknaden kommer igång på allvar och kan gynna tillväxt av fiske för tallriken, alltså humankonsumtionen.
