Riksflödet
Logga in
Talade i kammaren ·

Laila Naraghi (S) om Familjerätt

Laila Naraghi (S) höll ett anförande om Familjerätt i debatten ”Protokoll 2025/26:65 Onsdagen den 28 januari” den 28 jan 2026.

Herr talman! Den farligaste platsen för kvinnor i Sverige i dag är hemmet. Där mördas, torteras och plågas kvinnor, mammor och tjejer varje dag, året om. Många är också de barn som ser och hör hur deras pappa misshandlar deras mamma och som hotas till tystnad. Ofta anar omvärlden inget eller så tittar den bort.

Herr talman! Barn ska skyddas från våld. En förälder som har utsatt barn eller andra närstående för våld sätter inte barnets bästa främst och måste kunna fråntas vårdnaden. Inte sällan pågår våld under graviditeten, och våldet kan eskalera efter förlossningen när mor och barn är sköra och utsatta. Våldet försvårar för mamman att amma och ta hand om barnet, och våldet försvårar för barn och mamma också långt efter att amningen avslutats, om amningen ens kunnat komma igång när våldet varit brutalt.

Att utöva våld mot barnets primära omsorgsgivare är en fara för barnet och dess överlevnad. Det är inte att sätta barnets bästa främst. Ingen pappa som utövar våld mot mamman kan sägas se till barnets bästa. Efter snart tio år i Sveriges riksdag känner jag mig säker på att det råder bred partipolitisk samsyn om detta, så här är vi lagstiftare överens.

Herr talman! År 2021, när vi socialdemokrater hade makten, infördes barnfridsbrottet. Vi gjorde det straffbart att låta barn bevittna våld. När en våldsam man utövar våld mot mamman och barnet hör eller ser det är det alltså både ett brott mot mamman och ett brott mot barnet. Att våld mot mamman är brottsligt och farligt för barnet är vi lagstiftare också överens om.

Herr talman! Barn är ändå fortsatt relativt oskyddade för vårdnadshavare som utsätter dem för våld och för barnfridsbrott. Föräldrarätten är fortfarande mycket stark, på bekostnad av våldsutsatta barns rätt till en uppväxt fri från våld.

Viktiga steg har dock tagits. Samtidigt som barnfridsbrott infördes ändrades även föräldrabalken så att barn som har en förälder som har mördat den andra föräldern enklare kan skyddas från mördaren och från de risker och den otrygghet det innebär att ha sin ena förälders mördare som vårdnadshavare och bli lämnad ensam och isolerad med ondskan. Dessa nya regler trädde också i kraft 2021 när vi socialdemokrater hade regeringsmakten. För oss socialdemokrater var detta en mycket viktig förändring, och det rådde bred politisk samsyn.

Herr talman! I detta lagärende skrev civilutskottet: ”När det gäller frågan om vårdnadsöverflyttning vid dödligt våld i familjen konstaterar utskottet att det nya systemet med tillfälliga vårdnadshavare skapar förutsättningar för en snabb vårdnadsöverflyttning i sådana situationer. Som också regeringen framhåller är en vårdnadshavare som avsiktligen dödar eller allvarligt skadar den andra vårdnadshavaren så gott som alltid olämplig som vårdnadshavare, och en ändring i vårdnaden ska då göras.”

Socialnämnden har ett ansvar att ansöka om vårdnadsöverflyttning när den får kännedom om att någon åtgärd behöver vidtas i fråga om vårdnaden, och lagstiftaren har varit tydlig med att bland annat dödligt våld är bakgrunden till den lagändring som har genomförts och därmed de utökade befogenheter och det utökade ansvar som har lagts på socialnämnden i kommunerna.

Det är bra att även icke-dödligt våld innefattas i vad som innebär att en vårdnadsöverflyttning ska kunna äga rum. Att det offentliga, alltså kommuner och andra ansvariga myndigheter, av lagstiftaren har getts en skyldighet att kliva in och hjälpa ett barn att slippa ha en våldsam förälder som vårdnadshavare.

Tyvärr ser vi återkommande att landets kommuner och övriga ansvariga myndigheter inte tar sitt ansvar fullt ut. Det är nödvändigt att staten kan garantera att lagen följs här i landet. Det är inte fritt valt arbete att följa lagen. Regeringen måste se till att Sveriges kommuner implementerar lagstiftningen och initierar vårdnadsöverflyttningar så som lagen föreskriver. Det krävs därför ett kunskapslyft bland landets socialtjänster, inklusive familjerätterna.

Herr talman! Det är viktigt att detta inte läggs på det enskilda våldsutsatta barnet eller på den våldsutsatta mamman, som ofta lever under konstant hot. För dem kan det vara förknippat med stor fara, många gånger med livet som insats, att förarga den våldsamma pappan. Många är de kvinnor och barn som mördats av pappan när de har försökt lämna honom. Att omvärlden och det offentliga då kliver in och hjälper en våldsutsatt mamma att skydda barnet och sig själv är ofta den hjälp som krävs för att rädda barnet och mamman från en mycket farlig, manipulativ och våldsam man.

Herr talman! Införandet av barnfridsbrott och möjligheten till vårdnadsöverflyttning vid dödligt eller annat allvarligt våld var viktiga lagändringar 2021. Nu har det gått fem år sedan dessa lagändringar gjordes, och det är positivt att den breda parlamentariska samsynen vad gäller dessa förändringar har bestått också efter regeringsskiftet. Lagstiftarens intention är tydlig: Barn ska skyddas från våld.

Herr talman! Därför är det nu viktigt att ta nästa steg. Det är inte rimligt att det krävs att mamman blir mördad eller allvarligt skadad för att barn ska slippa ha en våldsutövande pappa som vårdnadshavare. Barnfridsbrottet ger ett visst skydd, men barn tvingas ändå ofta ha gärningsmannen, den våldsutövande fadern, som vårdnadshavare, och denne har ofta oinskränkt makt över barn och mamma.

Barnen måste även kunna slippa ha en våldsutövande förälder som vårdnadshavare utan att det krävs att den andra föräldern, som ofta är barnens enda skydd, blir mördad. Lagen säger förvisso att det är möjligt för en socialnämnd att initiera en vårdnadsöverflyttning också om en förälder allvarligt skadat den andra föräldern.

Vi socialdemokrater vill se över denna formulering så att den även inkluderar annat våld. Det gäller exempelvis långvarigt latent våld där enskilda våldshandlingar inte definieras som allvarliga var för sig men sammantaget utgör den typ av våld som en vårdnadshavare inte ska kunna utöva mot den andra föräldern.

Fru talman! Jag yrkar därför bifall till reservation 29 om just detta. Vi socialdemokrater vill att lagen skärps. Jag hoppas och tror att vi kan vara överens om detta mellan riksdagens partier.

Statsminister Ulf Kristersson, moderat, skrev nyligen i en debattartikel: ”Ingen uppgift är lika viktig för den här regeringen som landets säkerhet och medborgarnas trygghet. Det innebär att våld mot kvinnor ska bekämpas med precis samma kraft och beslutsamhet som vi bekämpar den organiserade brottsligheten. Konsekvent har vi också ändrat lagar och regler för att bättre skydda kvinnor från förövare.”

Fru talman! Vi socialdemokrater utgår från att statsministern menar allvar med sina ord om kvinnor, alla kvinnor, och också mammor som har barn med män som våldtar och som slår och plågar dem och barnen. De männen skyddas ofta av dagens civilrättsliga lagstiftning.

Vi räknar med att regeringens arbete och aviserade kraft i dessa frågor också ska inkludera den civilrättsliga lagstiftningen, som påverkar så många här i landet, så att lagen kan skydda landets mammor mot våldsamma män. Det är män som använder sitt faderskap, vårdnaden om gemensamma barn och lagarna om detta som redskap för att fortsätta att plåga kvinnor och barn. Detta måste få ett slut.

Fru talman! Vi emotser därför att få veta vilka initiativ som regeringen kommer att ta för att skydda landets mammor och barn från dessa män. Det brådskar. När vi socialdemokrater hade regeringsmakten tog vi viktiga steg på området. Jag har nämnt barnfridsbrottet och att våldsamma pappor kan förlora vårdnaden när de utövar dödligt eller annat allvarligt våld.

Det var starten på ett paradigmskifte. Nu när det råder en bred parlamentarisk samsyn är det viktigt att gå vidare. Vi socialdemokrater har flera förslag och hoppas att regeringen tar sig an detta direkt. Vi är redo att snarast skärpa lagen på flera områden. Nu är bollen hos regeringsmakten.

Fru talman! Jag vill här lyfta fram frågan om tidsgräns vid bodelning. När en kvinna vågar ta steget att lämna en våldsam partner är det viktigt att hon får stöd. Det är lika viktigt att få till en långsiktighet för att kunna börja ett nytt liv.

Det finns kvinnor som har lämnat en våldsam relation men känt sig tvingade att gå tillbaka när de inte har kunnat få till en bra bostadssituation för sig själva och barnen. Det handlar till exempel om kvinnor som inte får till stånd en bodelning och därmed inte har ekonomiska möjligheter till en hållbar bostadssituation.

Expartnern har vägrat att medverka till en bodelning. Det har till slut tvingat brottsoffren, kvinnan och barnen, tillbaka till förövaren. Det är en del av mannens eftervåld mot kvinnan. Det är en typ av ekonomiskt våld för att fortsatt kunna kontrollera och skada kvinnan och barnen. Den civilrättsliga lagstiftningen erbjuder våldsutövande män både redskap och arenor för att fortsätta våldet mot kvinnor och barn.

Fru talman! Det är snart tre år sedan riksdagen riktade ett enigt tillkännagivande till regeringen om tidsgränser i bodelningsprocesser. Vi var eniga i civilutskottet. Lagen har brister och måste ändras.

När civilutskottet 2023 behandlade de familjerättsliga motionerna fanns det förslag om förbättrade bodelningsprocesser i fyra kommittémotioner. Det var från oss i Socialdemokraterna samt från Sverigedemokraterna, Centern och Vänsterpartiet. Det socialdemokratiska yrkandet var konkret och handlade om att införa en tidsgräns för när bodelningsförfarandet ska vara klart.

Under beredningen nådde utskottet enighet, och bland annat vårt yrkande biträddes. Ett enigt utskott kunde gå fram med förslaget om att se över möjligheten att införa en bortre tidsgräns i bodelningsprocesser, och det blev tillkännagivandet till regeringen.

Det är nu snart tre år sedan. Vi har sedan dess noga följt vad som skett och inte skett. Det tog tyvärr mycket lång tid innan regeringen följde upp riksdagens beslut. Det dröjde till senhösten 2024, alltså ett och ett halvt år, innan ens en utredning tillsattes. Den i sin tur skulle ha redovisats förra året, men så skedde inte. Den kom först i år.

Frågan fanns inte heller med på regeringens propositionsförteckning som kom häromveckan, det vill säga listan på vad regeringen avser att gå fram med före valet. Det är anmärkningsvärt och trist att regeringen släpar fötterna efter sig i detta ärende där alla vi partier är helt överens.

Fru talman! Vi vill se en skyndsam återkoppling från justitieministern – vi har tidigare sagt det här i kammaren – så att lagen snarast möjligt kan träda i kraft och våldsamma mäns användning av denna del av civilrätten, av bodelningsprocesser, kan stoppas. Våldsutsatta kvinnor och barn ska få hjälp av lagen, inte motarbetas av den.

Vi socialdemokrater följer detta noga. Det viktigaste för oss i detta är att vi gemensamt får till en lagändring.

I detta anförande instämde Joakim Järrebring (S).

DebattenHos riksdagen
Replikskiftet · 8 repliker

Fru talman! Tack, Laila Naraghi, för ett väldigt engagerat anförande!

Jag kan gärna svara om bodelningen. Där är regeringens ambition att lagstiftningen ska finnas på plats redan den 1 juli 2027, vilket naturligtvis Laila Naraghi vet. Det var bra att ledamoten tog upp det i sitt anförande, så att jag kunde svara på ledamotens fråga inför tv-tittarna.

Jag begärde replik för att det är intressant vad ledamoten talade om och lika intressant vad ledamoten inte talade om. Jag kommer i mitt anförande att återkomma till frågan om tvångsäktenskap, könsstympning och allt vi gör på det området.

Det jag är nyfiken på är att ledamoten riktade kritik mot regeringen. Det tillhör väl oppositionens roll. Men vi har sett tragiska dödsfall där barn har bragts om livet, fruktansvärda dödsfall.

Ni hade regeringsmakten i åtta år, och barn har bragts om livet. Frågan måste ställas till Socialdemokraterna: Vad hade ni kunnat göra annorlunda under er tid vid regeringsmakten? Vad hade ni kunnat skärpa för lagar? Vad hade ni kunnat göra på det här området?

Jag ska låta riksdagens utredningstjänst jämföra våra mandatperioder. Min bild är att Justitiedepartementet har jobbat oerhört mycket och lagt fram oerhört många propositioner. Det kan man jämföra med vad Socialdemokraterna gjorde under sin tid. Det var någon som sa att regeringen drar fötterna efter sig, eller något liknande.

Tror ledamoten att några av de massmedialt uppmärksammade tragedierna hade kunnat undvikas om ni i Socialdemokraterna hade tagit initiativ under era åtta år vid makten, när ni hade haft möjlighet att ta fram förslag som vi hade kunnat fatta beslut om här i Sveriges riksdag?

Fru talman! Jag kan konstatera att vi under den här mandatperioden har varit väldigt överens i riksdagens partier om de lagförslag som har tagits fram. En av orsakerna till det är att det var vår regering som tillsatte utredningarna och gav myndigheten i uppdrag att ta fram de underlag som krävs. Jag är säker på att både fru talmannen, ledamoten i fråga och övriga ledamöter här inne i kammaren är väl medvetna om att lagstiftningsprocesser är ett lagarbete. Det tar också tid i en demokrati.

Justitieministern slår sig för bröstet över Tryggare hem för barn. Det var vi som tillsatte utredningen. Jag är väldigt stolt över att Sveriges nuvarande regering har tagit den vidare. Jag tror på att vi försöker att nå samsyn och jobba tillsammans i de här frågorna. Jag har flera gånger berömt regeringen, men jag har också jagat på den.

I den nuvarande regeringens arbete initialt under mandatperioden fanns inget arbete om de civilrättsliga frågorna. Det har varit tillkännagivanden, och civilutskottet har jagat på, och det har bidragit till att ett arbete har skett. Det är positivt. Det är bra att justitieministern Gunnar Strömmer har varit lyhörd inför detta, bjudit in till möten och arbetat på det sättet. Det är precis som också tidigare regering gjorde.

Jag ska nämna någonting om vad den tidigare regeringen gjorde. Vi såg till att ge Jämställdhetsmyndigheten det uppdrag som innebar att vi fick fram konkreta fakta om hur det såg ut i vårdnadstvister i Sveriges domstolar, där våld till exempel omskrevs som samarbetsproblem. Det ledde senare till utredningsdirektiv för Tryggare hem för barn.

Vi jobbade med samtyckeslagstiftningen. Vi såg till att tillsätta en annan utredning som regeringen har slagit sig för bröstet över. Det gäller att våldsutsatta kvinnor ska kunna behålla hyresrätter. Vi har jagat regeringen och nått samsyn om att regeländringar motsvarande de som skett i den hyresrättsliga regleringen också ska ske i den bostadsrättsliga regleringen.

Det finns många frågor där vi är överens. Jag tror att Sveriges våldsutsatta barn och kvinnor gynnas av att vi försöker att kroka arm och att vi ser arbetet som ackumulativt och jobbar framåt.

Fru talman! Låt mig kvittera till Laila Naraghi: Det är inte på det här området vi har de största konflikterna. Sedan finns det stora skillnader i synen på vissa frågor, som jag kommer att återkomma till i mitt anförande.

Laila Naraghi hade två minuters replik utan att svara på min enkla fråga: Hade den socialdemokratiskt ledda regeringen kunnat göra saker under sina åtta år vid makten som hade kunnat förhindra de tragiska händelserna – morden? Då kanske de här barnen hade levt i dag; det vet vi inte. Detta är väldigt medialt uppmärksammade fall, men det finns också många andra.

Lät Socialdemokraterna bli att prioritera familjerätten under sina åtta år? Eller hade ni partier som ni samarbetade med som gjorde att ni inte kunde lägga fram förslag? En regering måste, som ledamoten vet, vara enig.

Precis som Mikael Eskilandersson sa får Tidöpartierna saker gjorda. Vi förhandlar tillsammans, vi jobbar tillsammans och vi har två engagerade statsråd som vi i Tidöpartierna här i riksdagen träffar regelbundet. Vi framför frågor, vi diskuterar frågor och vi samarbetar ibland med oppositionen. Det behövs egentligen inte, för Tidöpartierna har majoritet, men jag tycker att det är bra om vi hittar en bred uppslutning.

Bromsade Miljöpartiet er? Var det detta som var orsaken? Ni hade ambitioner, och ni kanske ville göra saker, men ni kunde inte lägga fram dem eftersom ni inte hade regeringsunderlaget med er i dessa viktiga sakfrågor. Var det detta som gjorde att ni inte kom till skott, eller berodde det på andra saker?

Det är beundransvärt hur mycket den här regeringen har gjort på så kort tid på det här viktiga området, särskilt med tanke på att Justitiedepartementet har varit fullt upptaget med skjutningar, gängkriminalitet och allt annat. Jag tror att också Mikael Eskilandersson sa detta. Trots det här har man hunnit göra mycket stora skillnader på området, vilket jag är tacksam för.

Fru talman! Tack för att fru talmannen uttalar mitt efternamn rätt!

(LARS BECKMAN (M): Förlåt!)

Efter många år i svensk politik är jag van vid att män, likt ledamoten Lars Beckman, återkommande använder tillfällen att uttala ledamöters efternamn fel i den här kammaren. Det är klart att det kan ske ibland, men när det sker på rutin är det inget annat än en härskarteknik. Mitt namn står här precis framför dig, Lars Beckman. Det kan man också upplysa tv-tittarna om.

Jag tyckte att jag svarade på frågan. Jag tyckte att jag talade om detta i talarstolen; det vill jag upplysa fru talmannen och ledamoten om. Den tidigare, socialdemokratiskt ledda regeringen initierade och startade ett paradigmskifte. Vi såg till att vi fick ett barnfridsbrott, som innebär att barn som bevittnar våld också blir brottsoffer. Vi och staten skapade ett paradigmskifte när vi sa att män som mördar eller allvarligt skadar mamman ska fråntas vårdnaden. Det ska ske en civilrättslig förändring.

Det är precis det här vi yrkar på i dag. Nu är det dags att gå vidare, och bollen ligger hos den här regeringen. Självklart kan man alltid blicka bakåt. Jag satt tidigare i konstitutionsutskottet, och där jobbar man mycket bakåtblickande. Men i det här utskottet är det vår uppgift att jobba framåt.

Jag talade om vad den tidigare regeringen gjorde, och jag talade om vad vi vill fortsätta att göra. Det handlar om en utökning av vårdnadsöverflyttningar. Där är frågan till nuvarande regering: Är ni beredda att kroka arm med oss och skärpa lagstiftningen? En mamma ska inte behöva mördas för att kunna skydda barnen från en våldsutövande pappa.

Vi vill se över formuleringen så att den också inkluderar andra typer av våld, till exempel latent våld. Där räknas kanske inte enskilda våldshandlingar i sig som allvarliga, men i stort innebär de ett sådant våld som en vårdnadshavare inte ska kunna utsätta den andra vårdnadshavaren för.

Vi vill utvidga denna lagstiftning, och vi hoppas kunna kroka arm när det gäller detta. Kanske kommer ledamoten att återkomma om det i det anförande han snart ska hålla.

Fru talman! Tack, ledamoten, för ditt otroligt engagerade anförande! Det råder inget tvivel om att ledamoten engagerar sig starkt i frågan om våld mot barn, och jag är helt övertygad om att alla i den här kammaren har samma engagemang för barn som utsätts för våld oavsett vem som utsätter barnet för detta.

Anledningen till att jag begärde replik handlar dock om hur ledamoten tänker när det gäller de barn som inte blir utsatta för våld. De utgör ju än så länge, vad jag vet, en majoritet av barnen, och de är viktiga att värna när det gäller familjerätten.

Det handlar om det som jag brukar beskriva som barns rätt till båda sina föräldrar, alltså att barnet när det föds per automatik ska ha både sin mamma och sin pappa som vårdnadshavare. Så är det nämligen inte i dag. Som vi har hört tidigare är det så om man är gift, men om man är ogift är det inte så. Då måste mamman godkänna att pappan är vårdnadshavare från första början.

Jag tycker att detta är en förlegad syn; det var så vi levde för typ hundra år sedan. Då handlade det alltid om gifta föräldrar, men majoriteten av barnen i dag föds utanför äktenskapet.

Min fråga till ledamoten är därför: Skulle hon och hennes parti våga ta detta steg och gå vidare? Jag hade denna diskussion också med den förra regeringen. Det gäller även det som handlar om att kunna fastställa föräldraskapet och vårdnadshavarskapet innan barnet föds. Är ledamoten beredd att också värna de barn som inte drabbas av våld så att de får sin rätt till sina föräldrar?

Fru talman! Tack, ledamoten Martina Johansson, för frågan! Jag vill kvittera och tacka tillbaka, för jag vet att ledamoten har ett stort engagemang för barn och för våldsutsatta barns rättigheter.

Jag vill även passa på att tacka för det goda samarbetet våra partier emellan under mandatperioden för att få till förändringar.

Jag noterade replikskiftet mellan ledamoten och utskottets vice ordförande från Sverigedemokraterna. Jag noterar också att regeringen i den proposition vi snart kommer att behandla i utskottet om elektronisk inlämning av bouppteckningar väljer att slutredovisa ett tillkännagivande, alltså ett majoritetsbeslut, från den förra riksdagen och det förra civilutskottet kring detta.

Som ledamoten, och säkert också övriga ledamöter i utskottet, känner till stod Socialdemokraterna inte bakom tillkännagivandet. Vi tyckte att nuvarande ordning var tillräcklig, och vi tyckte att man skulle avvakta med de ändringar som hade gjorts för att underlätta frågorna. Nu konstaterar vi och välkomnar, fru talman, att nuvarande regering också säger detta. Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna står bakom det som står i propositionen, och vi utgick fram till den här debatten från att också Sverigedemokraterna gjorde det. Men samordningen i regeringen kanske inte riktigt är så som regeringen och regeringspartierna utmålar den.

Vi instämmer, kortfattat, i det som regeringen säger om att detta inte behövs. Det är dessutom svårt att genomföra. Men vi emotser naturligtvis den behandling som kommer att ske i utskottet av frågan, och vi kommer säkert att få anledning att diskutera tillkännagivandet också när skrivelse 75 ska hanteras.

Fru talman! Jag kan av ren nyfikenhet rikta en fråga tillbaka till ledamoten: Hur tänker sig Centerpartiet att fastställandet ska gå till? Hur ska det rent praktiskt verkställas?

Fru talman! Frågan för mig är denna: Vad gör det för skillnad för barnet vilket juridiskt avtal föräldrarna har? Det är vad det handlar om.

Om jag ingår äktenskap med en annan person ingår jag ett juridiskt avtal. När mina barn föds behandlas de olika beroende på vilket juridiskt avtal vi vuxna har. Det är det här som är så otroligt svårt att förstå för mig. I det ena fallet är det självklart och i det andra inte.

Jag var gift när jag fick mina barn, och det var självklart att min man skulle bli vårdnadshavare. Han blev det per automatik; det var ingen diskussion. Men om vi inte hade varit gifta hade det varit annorlunda. Jag hade fått välja om han skulle få ha vårdnaden om barnet. Man kunde inte heller godkänna föräldraskapet förrän barnet var fött. Vad är skillnaden för barnet? Det är barnets perspektiv jag har.

Exakt hur den juridiska paragrafen ska se ut är jag inte kapabel att tala om. Men jag har efterfrågat utredningar om frågan som kan hjälpa oss att beskriva exakt hur det ska gå till. Ska det göras när man skriver in sig på BVC, ska det göras när man är gravid i sjätte månaden, eller när ska det ske? Det vill jag att en utredning tittar på. Det är inte riktigt min roll att tala om exakt hur det ska ske.

För mig är det viktigt att ta det politiska perspektivet. Ja, det kanske är svårare att göra detta om man inte har ett juridiskt avtal mellan föräldrarna. Men är det inte det som är politik? Det är väl det som är vår roll: att ställa krav på förändringar även när något är svårt.

Alla barn har samma värde. Alla barn har rätt till sina föräldrar som är tillräckligt goda, oavsett det juridiska avtalet mellan föräldrarna. Frågan får bli: Vad är det för skillnad på de barn som föds inom äktenskapet och de barn som föds utanför äktenskapet?

Fru talman! Jag noterar att det finns en bred partipolitisk samsyn kring detta mellan de stora partierna, åtminstone några av dem, här i kammaren. Vi tycker att nuvarande ordning är tillräckligt god för Sveriges barn. Det finns också goda skäl för det.

Jag tyckte inte riktigt att jag fick svar på min fråga. Nu vet jag att detta är replikskiftets slutreplik, men jag vet också att ledamoten Martina Johansson har sitt huvudanförande kvar. Jag tillåter mig därför att upprepa frågan: Hur ska detta genomföras praktiskt? Jag menar inte i lagparagrafen, men lagar måste kunna vara verkställbara. Hur ska det genomföras att fastställa detta på det sätt som ledamöterna här tidigare talade om?

Ska man tvinga kvinnan att ta fostervattenprov? Ska man tvinga kvinnan att ta blodprover? Ska man kunna driva en gravid kvinna till domstol genom att hävda att man är pappa till hennes barn? Vad händer om det sedan när barnet är fött visar sig att domstolen hade fel?

Detta är den typ av överväganden som vi som lagstiftare ändå måste föreställa oss kan uppkomma. Lagar måste kunna vara verkställbara för de myndighetsutövare som ska jobba med detta.

Vi socialdemokrater vill inte se ett Sverige där staten påtvingar gravida kvinnor allvarliga och omfattande kroppsliga ingrepp. Det är inte det land vi vill ha.

Här blir de som framställer dessa förslag svaret skyldiga. Hur ska det här kunna verkställas?

Jag tycker att nuvarande regering verkar ha landat rätt när den väljer att inte gå vidare med det tillkännagivande som riksdagen på initiativ av regeringsunderlaget och Centerpartiet lade fram förra mandatperioden. Det hedrar justitieminister Gunnar Strömmer.

0 kommentarer
Kommentarer skrivs under eget namn och stannar på Riksflödet — de skickas aldrig till källan.
Ingen har kommenterat än.
    Här kommenterar ledamöter, statsråd och partier. Är du en av dem, ta över din profil.