Mattias Eriksson Falk (SD) svarade Martin Ådahl i en replik om Allmänna bidrag till kommuner i debatten ”Protokoll 2025/26:54 Onsdagen den 17 december” den 17 dec 2025.
Martin ÅdahlC· i en replikDå måste jag fråga: Vad står Sverigedemokraterna egentligen bakom? Hela poängen är ju att ni samarbetar med regeringen och alltså ska stå bakom politiken. Men nu verkar man plocka lite som man vill. När man ser att det…Fru talman! Vi diskuterar i dag utgiftsområde 25, som handlar om kommunernas ekonomi, och jag vill börja i arbetslösheten.
Fru talman! Vi har drygt en halv miljon arbetslösa i Sverige. Den senaste siffran var 9 procent arbetslösa, bland de högsta i hela västvärlden. Vi har 200 000 långtidsarbetslösa.
Berör detta dig? Känner du dig berörd av denna massarbetslöshet? Du kanske känner någon som är arbetslös, kanske en ung person i din närhet. Du kanske berörs av att människor befinner sig i utanförskap och inte får gå till jobbet på morgonen.
Men jag ska säga att alla och envar i Sveriges land och rike berörs av arbetslösheten. Den kostar nämligen oss alla. Bara skillnaden på 3 procentenheter mellan EU:s genomsnittliga arbetslöshet – som ju inte har ökat som i Sverige, där den ökat kraftigt under den här regeringen, med 100 000 personer – och Sveriges arbetslöshet motsvarar 45 miljarder kronor till kommunernas och regionernas ekonomi.
Det innebär att miljarder går förlorade för vården, skolan och omsorgen. Det motsvarar 80 000 sjuksköterskor, 75 000 lärare eller 115 000 vårdbiträden. Det är en lärare, en läkare, en sjuksköterska och ett vårdbiträde nära dig som inte får pengarna på grund av att vi har så mycket högre arbetslöshet än man har i vår omvärld och i Europa. Det är därför vi för vårdens, skolans och omsorgens skull måste satsa på att våra företag, inte minst våra småföretag, kan anställa lättare och anställa fler och på att fler kan få utbildning för att komma i jobb.
Men jag vill också tala om klyftorna. Vi har stora klyftor när det gäller kommuners och regioners förutsättningar i fråga om vård, skola och omsorg i Sverige. Dödligheten i behandlingsbara sjukdomar är dubbelt så hög i glesbefolkade landsbygdskommuner som i storstadskommuner. Små, glesbefolkade kommuner på landsbygden har 10 procent färre behöriga lärare än storstadskommuner. Utslagningen av i synnerhet unga pojkar inför gymnasiet är mycket större på den svenska landsbygden och även i våra utsatta förorter än i storstadskommuner. Siffran är 13 procent i städerna mot 20 procent på landsbygden.
Därför vill vi i Centerpartiet satsa 3 miljarder kronor mer på primärvård, tillgänglighet och närhet för dig när du söker vård på landsbygden och i hela landet. Vi vill satsa 3 miljarder mer än regeringen på behöriga lärare och på att minska utslagningen och ojämlikheterna i skolan.
Sedan finns det extrema exempel. Här tar jag en paus, fru talman, för att prata specifikt om Region Gotland. Jag har besökt deras sjukhuschef och sett att de har gjort allt för att effektivisera. Men med den kostnadssmäll man just nu har i Tidösverige går man över en halv miljard back. Läget är så akut att moderater men även socialdemokrater är beredda att ge bort regionen till Stockholm. Frågan är vad som är värst och om man inte kommer att ångra att man blir en ö i Stockholms skärgård. Vi i Centerpartiet vill i stället ha en rejäl öpolitik för Gotland, där dessa ojämlikheter för vår stora, strategiska ö utjämnas.
Men jag vill också prata om klyftorna när det gäller den kommunala skatteutjämningen; vi pratar ju i dag om kommunernas ekonomi. Kommittén för kommunal skatteutjämning sammanträdde och kom fram till resultat. Vi i Centerpartiet var inte nöjda med resultatet. Vi tycker att hänsyn måste tas till gleshet och demografiska utmaningar och att alla de klyftor vi ser när det gäller vård, omsorg och skola måste utjämnas mycket mer.
Men sedan kom ett tillägg i departementsserien, en promemoria från Finansdepartementet: Justerad beräkning av administration i kostnadsutjämningen för kommuner. Det låter kanske inte så spännande. Men det blir alltför spännande för en rad kommuner. Med ett litet pennstreck bestämmer man till exempel att en liten kommun inte är en kommun med högst 8 000 invånare, utan det kan också vara en kommun med högst 10 000 invånare. Har man lite mer än 10 000 invånare är man plötsligt inte längre en gynnad, liten kommun.
Det är det lilla pennstrecket, den lilla promemorian som ingen från regeringen vill kännas vid, allra minst Sverigedemokraterna, som egentligen bestämmer. Det innebär att Högsby får 9 miljoner mindre efter ändringen. Vansbro får 12 miljoner mindre, Orsa 12 miljoner mindre, Ockelbo 10 miljoner mindre, Nordmaling 12 miljoner mindre och Robertsfors 12 miljoner mindre. Förstår ni vad det innebär för en liten kommun? Förstår ni vad det innebär för skolan, omsorgen och vardagen i den offentliga sektorn i sådana små kommuner? Det är en enorm förändring.
Man har gjort det på det mest smärtsamma sättet, för man vill använda pengarna till att gynna andra kommuner som inte har fått tillräckligt med skatteutjämning. Man tar från fattiga för att ge till fattiga. Det är inte en kommunal skatteutjämning värd namnet.
Regeringen och Sverigedemokraterna måste stå upp för att de har föreslagit detta och att de har skickat ut det på remiss. De får inte låtsas som om det är någonting som bara händer eller som någon tjänsteman gör. Det är ett politiskt beslut. Det drabbar en massa kommuner. Gör om! Gör rätt! Säg att det här inte ska ske!
Man ska inte ta från fattiga för att ge till fattiga. Nu handlar det förstås inte om fattiga kommuner, för de jobbar jättehårt med företagsamhet. De växer. Men just när det gäller den offentliga sektorn och skatteutjämningen är de hårt drabbade. De ska inte drabbas mer.
Jag vill också prata om hur skatterna till kommunerna fördelas i dag. Det finns kommuner som står för produktion. Ta en kommun som Ragunda, som står för nästan var tionde kilowattimme el som Sverige producerar från vattenkraft. Vad får kommunen tillbaka för det? Ingenting. Vad har de stora vattenkrafts- och vindkraftskommunerna fått tillbaka? Vi hoppas också att vindkraftskommunerna i framtiden ska bli fler, för Sverige kan få tillbaka så mycket resurser av att man bygger vindkraft. Det är för Sveriges bästa.
Har dessa kommuner fått något med den här regeringen? Efter många år har regeringen gått med på att kommunerna kanske ska få tillbaka en del av den skatt som de betalar för vindkraften. Det ska de få tillbaka som en belöning för att de står för Sveriges gröna elkraft. Det är ett slags bidrag som fortfarande inte har betalats ut ordentligt.
Hur ska ni få kommuner att satsa på ny grön kraft när de inte får någonting tillbaka? Det är inte att undra på att de väntar och att de tvekar.
I Finland, Danmark, Norge och Tyskland kan kommunalpolitiker gå i sin kommun och peka på enskilda vindkraftverk och säga: Det där vindkraftverket ger oss en halv miljon, och kraftverket där borta ger oss en miljon! Det kan driva skolan och förbättra servicen. Kommunen har gjort det för sitt land och får pengar tillbaka. De närboende får pengar tillbaka, och kommunen får också tillbaka.
Även här måste vi visa respekt för kommunerna, inte minst landsbygdskommunerna, som gör så mycket för Sverige.
Avslutningsvis, fru talman, vill jag hylla några kommuner som stod upp för det bästa av vad Sverige är. Regeringen kallade dem till ett möte om det så kallade återvandringsbidraget, som bygger på att människor ska lämna vårt land. Man är beredd att betala så mycket som 600 000 kronor per familj för att folk ska dra från Sverige. Det är många miljarder det kommande året.
Kommunerna fick en inbjudan att komma till regeringen för att diskutera hur bra detta var. Till dags dato är det 76 kommuner som har svarat: Tack, men nej tack!
Jag säger till dem: Tack, Borlänge och Leksand! Tack, Heby och Haparanda! Tack, Ovanåker och Orsa! Tack, Grums och Göteborg, som tackade nej till återvandringsmötet! Ni, som trodde på att era kommuner inte ska krympa utan växa och att era medborgare och framtida medborgare inte ska krympa och lämna utan växa, stod upp för det som verkligen är svenska värderingar: När man kommer till Sverige ska man bidra och inte dra. Ni stod upp för de värden som byggt vårt land och för att era kommuner ska gå framåt och inte bakåt. Ni påminde oss om vad som är det allra viktigaste vi har i vårt land.
Apropå detta med att bidra i stället för att dra är det lätt att glömma att var sjätte sjuksköterska, var fjärde läkare och varannan tandläkare är utlandsfödd. De bygger upp vårt land. Tack till er för att ni kom ihåg att våra medmänniskor alltid är en möjlighet och en resurs och inte en börda! Tack för alla er som stod upp för att ni vill växa som kommun och som människor!
Fru talman! Tack, ledamoten, för anförandet! Det är några saker i anförandet som behöver bemötas. Jag skulle vilja börja med arbetslösheten. Jag vill peka på de skillnader som faktiskt finns där och som till stor del beror på den politik som Centerpartiet under många år har stått bakom. Det är framför allt kopplat till den ohållbara migrationspolitiken och också integrationspolitiken.
Arbetslösheten bland inrikes födda i Sverige är på drygt 5,7 procent medan den för utrikes födda är 16,2 procent, det vill säga lite drygt tre gånger större. Högst är den bland invandrare från Asien, 21,9 procent, och för invandrare från Afrika, där siffran är hela 28,7 procent.
Det är den politik som ni i Centerpartiet tillsammans med de andra rödgröna partierna har drivit som har lett oss dit vi är i dag när det gäller just arbetslösheten. Det är också därför vi ser sådana galna förslag som Socialdemokraternas tvångsblandningspolitik, som kommer att genomföras fullt ut efter en eventuell rödgrön valseger 2026, något som jag absolut inte hoppas ska bli av.
Centerpartiet självt vill naturligtvis också öka migrationen till Sverige kraftigt, vilket förutom att spä på arbetslösheten också kommer att spä på utanförskapet och andra sociala problem i vårt samhälle. Centerpartiets politik gällande arbetskraftsinvandringen kommer också att bidra till att hålla nere lönerna i offentlig sektor, för man ser helt enkelt inte den problematik som finns med låga löner utan använder arbetskraftsinvandring för att försöka fylla vakanser.
Slutligen vill jag säga att den promemoria som gick ut från regeringen avseende utjämningssystemet inte är något som Sverigedemokraterna står bakom. Att påstå det i talarstolen är att sprida felaktigheter.
Fru talman! Då måste jag fråga: Vad står Sverigedemokraterna egentligen bakom? Hela poängen är ju att ni samarbetar med regeringen och alltså ska stå bakom politiken. Men nu verkar man plocka lite som man vill. När man ser att det drabbar kommuner och att det är det som är resultatet av det man gjort, ja, då gömmer man sig.
Man gömmer sig bakom en massa hittepå om Centerpartiets politik. Man påstår att vi skulle stå för något slags fri invandring. Vi står för en mycket stram invandringspolitik. Och att vi skulle ta emot ytterligare några få tusental flyktingar i denna hårt drabbade värld är inte anledningen till att vi har fått 100 000 fler arbetslösa under er tid vid makten.
Ni påstår att invandringen har minskat under er period. Tydligen har detta lett till att arbetslösheten har ökat. Jag ska säga ledamoten att det finns ett antal länder i Europa som har haft ett lika stort inflöde av invandring men inte ens har hälften så hög arbetslöshet som Sverige. Jag talar om Holland, Tyskland och så vidare. Det är för att man sköter sin sysselsättnings, företags- och tillväxtpolitik.
Jag hör inga lösningar från ledamoten från Sverigedemokraterna. Till skillnad från Centerpartiet har ni inga satsningar på företag – till exempel småföretags möjlighet att anställa – eller tillväxt, och inga stora satsningar på möjligheter till utbildning. Ni bara skyller ifrån er.
Vi kommer att få ytterligare fyra år av detta om vi inte sätter stopp för det i valet nästa år. Sluta! Vad är detta för framtidsvision? Hur ska vi kunna lösa massarbetslösheten? Hur ska vi kunna lösa problemen med tillväxt och företag i landet om man bara ägnar sig åt att skylla på andra? Man skyller på invandrare och skuldbelägger dem utan att ha några som helst lösningar.
Fru talman! Ledamoten säger att vi ska sätta stopp för det här. Det ledamoten då säger att han vill sätta stopp för är en hållbar migrationspolitik, en åtstramning när det gäller försörjningsstödet och en hållbar energipolitik där kärnkraften återigen har kommit i fokus. Det innebär också att man kommer att sätta stopp för de sänkta skatterna på bensin och diesel och den sänkta reduktionsplikten, som Sverigedemokraterna och regeringen har infört under den här mandatperioden och som har skapat betydligt bättre förutsättningar för svenska hushåll och för våra svenska kommuner och regioner.
Ja, det är klart att jag som sverigedemokrat är jätteorolig för att Centerpartiet ska sätta stopp för den bra politiken för Sverige och för våra medborgare.
Det är ingen hemlighet att den migrationspolitik som Centerpartiet i väldigt många år har stått bakom – man står fortfarande bakom den, och man vill dessutom kraftigt öka migrationen under den kommande mandatperioden ifall man får chansen – har bidragit till arbetslösheten. Och den kommer att fortsätta bidra till att arbetslösheten är hög.
Det är klart att det tar tid att åtgärda de strukturella problemen. Först måste man sätta stopp för den ohållbara migrationspolitiken. Sedan måste man skapa förutsättningar så att man faktiskt kan få ut människor i arbete. Det handlar till exempel om att förändra systemet vad gäller försörjningsstödet. Det är en väg framåt när det gäller att människor faktiskt ska välja att arbeta i stället. Det tycker jag inte alls är något konstigt.
När det gäller förslag som kommer från regeringen är regeringen fri att remittera förslag som man vill titta på. Det innebär inte per automatik att Sverigedemokraterna står bakom exakt vartenda förslag som regeringen skickar ut till myndigheter. Detta kommer från att det finns ett beredningstvång i svensk lag som gör att regeringen måste titta på vad förslag skulle innebära. Men, som sagt, det innebär inte att Sverigedemokraterna står bakom allting som skickas ut från Regeringskansliet. Det tror jag också att ledamoten vet även om han försöker klistra väldigt mycket på Sverigedemokraterna.
Vi förhåller oss till Tidöavtalet, som är förhandlat.
Fru talman! Jag tror nog att det är SD som ganska tydligt har klistrat sig själv på Kristersson och på den här regeringen men som vägrar ta ansvar för all den misär och alla de misslyckanden man har lyckats skapa.
Jag tror att de som lyssnar på den här debatten – den handlar egentligen om kommunernas ekonomi – ska tänka efter. Sverige har mycket hög arbetslöshet, svag ekonomi, rusande utsläpp, stora klyftor mellan kommuner och många landsbygdskommuner som drabbas av försvagade resurser till välfärden.
Vill vi fortsätta med den politiken? Ska det vara den här visionen, som handlar om att gnälla och skylla ifrån sig och där det inte finns ett enda tydligt förslag på hur vi ska kunna få företag, tillväxt, utveckling och utbildning? Det är då bara en massa – ursäkta mig, fru talman – gnäll. Är det detta ni vill ha de kommande fyra åren, eller vill ni ha lösningar, framtidsorientering och en tro på att många små företag kan anställa fler så att vi kan bryta den massarbetslöshet som blott Tidösverige har? När andra länder har fallande arbetslöshet stiger arbetslösheten i det här landet.
Ska vi bryta detta? Tycker vi att det är bra att 6 procent av de inrikes födda är arbetslösa? Nej. Vad är då visionen? Vad är då inriktningen?
Jag tror att alla bör fundera på om det inte är dags för ett nytt alternativ, för någonting annat än det här Tidötillståndet av uppgivenhet och skuldbeläggande. Det är dags för en period med en ny vision för Sverige och en ny riktning för Sverige. Det handlar om att få ned arbetslösheten med tillväxt, med företagande och med en grön industrialisering och med en grön tillväxt som vänder den här utvecklingen. Ge resurserna till välfärden i kommunerna, och åtgärda klyftorna på riktigt på den svenska landsbygden!