Ardalan Shekarabi (S) svarade Saila Quicklund i en replik om Arbetsmarknad och arbetsliv i debatten ”Protokoll 2025/26:50 Torsdagen den 11 december” den 11 dec 2025.
Saila QuicklundM· i en replikArdalan Shekarabi höjde rösten i sitt anförande. Han har varit kritisk sedan dag ett. Jag tror inte ens att tjänstepersonerna på departementet var tillsatta när kritiken för passivitet började komma. Jag minns Stefan…Fru talman! Låt oss backa tre år till de månader då Tidöregeringen precis hade tagit över makten. Arbetslösheten har ökat med 100 000 personer sedan dess, så låt oss sänka arbetslöshetssiffran med 100 000.
Det fanns de som då sa att det är fel att dra ned på yrkesutbildningar, fru talman. Det fanns de som sa: ”Det är vansinnigt att dra ned på aktiva arbetsmarknadsinsatser och utbildningar som leder till jobb, för nu har vi ett svårt ekonomiskt läge. Risken är att arbetslösheten ökar.”
Det fanns faktiskt de som vände sig till regeringen, fru talman, och sa: ”Det är vansinnigt att avskaffa investeringsstödet till byggandet av bostäder, för det kommer snart en ordentlig byggkris på grund av konjunkturen. Se till att stimulera byggandet så att byggnadsarbetarna inte blir arbetslösa!”
Regeringen och Sverigedemokraterna struntade dock fullständigt i de kommentarerna. Man struntade i expertutlåtandena. I stället gick man fram med rekordstora neddragningar i aktiva arbetsmarknadsinsatser, yrkesutbildningar och arbetsmarknadsutbildningar. Man drog ned på platser i utbildningar som leder till jobb, och man fattade beslut om att stoppa alla former av investeringsstöd till bostadsbyggande.
Resultatet ser vi i dag: 100 000 fler arbetslösa och EU:s numera tredje högsta arbetslöshet. Spanien och Finland har ungefär samma – lite högre – arbetslöshetsnivå som Sverige. Sedan kommer Sverige, det vill säga på plats tre i hela Europeiska unionen. 100 000 fler arbetslösa har gett oss den positionen. I oktober månad hade Sverige samma arbetslöshetsnivå som under den värsta månaden under pandemin, då vi var i praktiken inlåsta.
Det hade inte behövt vara så här. Jag skulle vilja använda min talartid till att vända mig till det ärade statsrådet arbetsmarknadsministern och säga: Det behöver inte vara så här nu. Ministern har åtminstone den här veckan och nästa arbetsvecka på sig att tillsammans med regeringen, under 2025, fatta beslut som hjälper de människor som har hamnat i arbetslöshet. Det här är ingen kris som Gud har gett oss, utan det är en egenskapad kris. Den är skapad genom en politik som har prioriterat fel och tillåtit arbetslösheten att öka på det här sättet.
Jag skulle därför vilja be statsrådet att nu fatta beslut om att Arbetsförmedlingen faktiskt ska använda de resurser som har tilldelats den, så att fler människor kommer in i utbildningar som leder till jobb. Låt inte Arbetsförmedlingen betala tillbaka de pengar som diskuteras i betänkandet!
Se i stället till att Arbetsförmedlingen kontaktar de fantastiskt duktiga utbildningsföretag som finns i det här landet så att de erbjuder utbildningar till arbetslösa i yrken där vi har brist på arbetskraft – där företagen skriker efter arbetskraft. Gör det! Bygg en allians, en koalition, med näringslivet – med de branscher som är i behov av arbetskraft. Se till att de arbetslösa kommer i utbildning!
Det var fel att dra ned på arbetsmarknadsutbildningarna, och det var fel att inleda mandatperioden med att slakta utbildningar som leder till jobb. Men det behöver inte vara så, utan man kan faktiskt erkänna att det inte blev bra och säga: Nu gör vi rätt.
Ett annat råd är att se till att en del av de pengar som Arbetsförmedlingen ska betala tillbaka faktiskt används till att de ungdomar som är inskrivna på Arbetsförmedlingen får hjälp att ta körkort. I den gruppen är det 60 procent som saknar körkort. Det är en av de enklaste bollarna. Om regeringen och Sverigedemokraterna nu inte tycker att det är rätt att satsa de pengarna, ge åtminstone ungdomarna möjlighet att ta lån för att ta körkort! Det finns nämligen massor av företag i transportbranschen som vill anställa de unga, men majoriteten av dem har ju inte körkort.
Varför låsa in dem i passivitet och arbetslöshet? Varför låta ungdomar inleda sitt yrkesliv med långtidsarbetslöshet när regeringen faktiskt redan på torsdag skulle kunna fatta beslut om att se till att Arbetsförmedlingen använder sina resurser till rätt saker och inte skickar tillbaka dem till regeringen?
Fru talman! Sverige behöver inte vara här – det är kanske den viktigaste insikten som vi borde ha. Sverige behöver inte ha 9 procents arbetslöshet. Vi behöver inte ha en halv miljon människor utanför arbetsmarknaden.
Allt som gjordes förra och förrförra mandatperioden och mandatperioderna dessförinnan var inte bra. Min poäng i dag är inte att säga: Gör som vi gjorde förra mandatperioden! Min poäng är: Låt oss ha en aktiv arbetsmarknadspolitik som utgår från de behov som vårt näringsliv och vår arbetsmarknad har i dag, i Sverige 2025.
I grund och botten är vi ett land som är för litet för att vi ska ha de stora, polariserade konflikter som vi har. I grund och botten borde regeringen räcka ut en hand till oppositionen, samla alla branscher och samla alla krafter i samhället för att hitta rätt politik och rätt insatser för att bekämpa arbetslösheten. Det som har präglat den här mandatperioden är dock passivitet och felprioriteringar, och det har lett oss in i den jobbkris som vi befinner oss i som nation.
Låt oss ändra politik! Första steget är att lägga undan prestigen och faktiskt erkänna att en del beslut i början av den här mandatperioden blev fel. Det går att rätta till de besluten så att vi åtminstone 2026 får en politik som gör att fler arbetslösa kan komma i arbete.
(Applåder)
Fru talman! Ardalan Shekarabi höjde rösten i sitt anförande. Han har varit kritisk sedan dag ett. Jag tror inte ens att tjänstepersonerna på departementet var tillsatta när kritiken för passivitet började komma.
Jag minns Stefan Löfvens löfte 2014 om att Sverige skulle ha den lägsta arbetslösheten i EU. Facit blev att vi hade den tredje högsta arbetslösheten.
Jag minns också 2022, när inflationen var 10 procent och bensinen kostade nästan 30 kronor litern. Jag minns vad det innebar för landsbygden och företagen. Elpriserna och matpriserna höjdes. Arbetslösheten var hög även då. Det vi lever med nu är arvet från er politik, Ardalan Shekarabi, och så står du här och anklagar regeringen för passivitet.
Låt mig berätta lite grann om vad regeringen har gjort.
Senast i dag fick vi höra att inflationen har sjunkit från 10 procent till 2,3 procent.
Boverket meddelar att man börjar få fart på byggnationen. Man förväntar sig att 35 000 nya bostäder ska byggas nästa år, och det kommer att stegra. Det här är fantastiskt bra – även om det är från en låg nivå är det ett framsteg.
Vi har tillsatt 75 000 platser på regionala yrkesvux och 53 000 platser på yrkeshögskolan samt en nationell yrkesutbildning på gymnasienivå. Vi har infört aktivitetskrav och bidragstak. Vi har stärkt jobbskatteavdraget. Vi har reformerat akassan. Vi sänker också arbetsgivaravgifterna för unga.
Vidare förbättrar vi villkoren för nystartsjobb och etableringsjobb och skärper kontrollen av bidragsfusk.
Vi ser en ljusning i konjunkturen med sjunkande arbetslöshet för fjärde månaden i rad, men vi är inte nöjda. Det offensiva arbetet från regeringen måste fortsätta.
Jag vill fråga Ardalan Shekarabi: Är det här passivitet, enligt Socialdemokraterna?
Fru talman! Det finns ingen som helst vilja från min eller Socialdemokraternas sida att förbättringar inte ska ske – det är klart att vi skulle vilja att arbetslösheten går ned nästa år. Men görs det tillräckligt i relation till hur hög arbetslösheten är? Nej.
Här i kammaren finns det folk som var med under tidigare kriser, som upplevde 90-talskrisen och som kommer ihåg Kunskapslyftet och andra satsningar som gjorde att man fångade upp de människor som hamnade i arbetslöshet och såg till att de under arbetslöshetsperioden fick bättre kompetens och sedan kunde ta de jobb som växte fram. Jämfört med den typer av insatser är ju nivåerna katastroflåga. Det är någonstans mellan 6 000 och 7 000 personer månatligen som går yrkesutbildningar. Samtidigt har vi en halv miljon arbetslösa. Det är ju skamligt – vi ska inte vara där. Vi borde se till att alla som hamnar i arbetslöshet och som behöver kompletterande utbildning får det stödet på olika sätt.
För de grupper som står lite längre från arbetsmarknaden och som skulle behöva särskilt stöd är folkhögskolorna en väldigt viktig institution. De har historiskt sett spelat en avgörande roll i Sverige när det handlar om stödet till dem som är sårbara på arbetsmarknaden för att de ska få rätt utbildning och komma in på arbetsmarknaden. De har haft det riktigt tufft under den här mandatperioden; det är ju inte så att den här regeringen har satsat på dem.
Egentligen är det viktigaste måttet på misslyckandet, tyvärr, att Arbetsförmedlingen inte ens gör av med de pengar som man har fått i anslag. Trots att vi vet att det här problemet har funnits år efter år har det inte formulerats en ny politik för Arbetsförmedlingen. Man har inte haft förutsättningar att anvisa människor till de utbildningar som de borde få, vilket gör att man kommer att betala tillbaka pengar till regeringen i ett läge där dessa pengar verkligen hade behövts för att vi skulle kunna se till att människor kommer i arbete.
Fru talman! Låt oss titta på vilken politik Socialdemokraterna driver. Många av de förslag man nu lägger fram är gamla, misslyckade förslag. Vissa har man till och med tagit bort därför att de inte fungerade fastän de var kostsamma. Det är inte bara skattepengar man slösar bort, utan det handlar också om tid, hopp och möjligheter för människor.
Ni vill till exempel införa karensavdrag, Ardalan Shekarabi. Vissa uppskattar kostnaden för detta till 40 miljarder – det finns ett spann mellan 5 och 40 miljarder. Det är helt ofinansierat. Det här var någonting som Socialdemokraterna själva införde 2019.
Traineejobb kostade 6 miljarder. Detta projekt lade ni själva ned eftersom det var misslyckat, men nu vill ni ta upp det igen.
Extratjänsterna kostade 29 miljarder. 5 procent gick ut till reguljära jobb. Även detta vill ni plocka upp igen. Människor satt hemma i lägenheter i Skåne, vilket vi fick ta del av rapporter om, men kommunerna håvade in fullt finansierade ersättningar.
Arbetstidsförkortningen vill ni också genomföra, till en kostnad av 500 miljarder. Vem betalar det priset? Det gör undersköterskan eller sjuksköterskan som måste springa snabbare.
När det gäller körkort till unga arbetslösa ges det redan i dag stöd från branscherna och arbetsgivarna.
Jobbkontrakt för unga finns redan i dag i form av jobbgarantin.
Jag såg att Ardalan Shekarabi i en intervju förde fram barnbidrag som en lösning på arbetslösheten. Ska barnbidrag till miljonärer vara en lösning på arbetslösheten?
Byggsubventioner vill inte ens byggbranschen själv ha. Detta är pengar som går direkt ned i fickorna på företagen.
Under vilka omständigheter tänker Ardalan Shekarabi att det här ska fungera nu när det inte har fungerat förr?
Fru talman! Nu nämnde min ärade kollega ett antal olika förslag som har lyfts fram genom åren för att möta en lågkonjunktur och få fart på ekonomin. Ett sådant förslag var en höjning av barnbidraget, vilket var den metod som våra nordiska grannländer använde sig av, för att stimulera ekonomin så att vi inte skulle ha 9 procents arbetslöshet.
Den här regeringen valde en annan väg och stimulerade inte ekonomin. I sista minuten, inför budgeten för 2026, stimulerade man visserligen ekonomin, men man har tillåtit lågkonjunkturen att förlängas på ett sätt som har inneburit att människor i onödan har hamnat i arbetslöshet.
Jag skäms inte en sekund för att vi går till val på att avskaffa det förbaskade karensavdraget, som drabbar arbetare och tjänstemän i kontaktyrken. Tvärtom borde alla partier tycka så, för alla partier var med och applåderade dessa personer, som bar samhället på sina axlar under pandemin. Alla var ju överens om att undersköterskorna, bussförarna och alla andra som tvingades gå till jobbet under pandemin var hjältar.
När jag som socialförsäkringsminister föreslog att vi skulle införa en karensersättning under pandemin välkomnades det här eftersom det var så viktigt att folk inte skulle förlora pengar. Sedan satte vi igång arbetet med att ersätta detta med ett borttagande av karensavdraget. Men det första som hände när regeringen kom till makten var att den stoppade utredningsarbetet. Därefter har inget hänt med karensavdraget under denna mandatperiod.
Det sägs att det kostar 40 miljarder eller 500 miljarder. Men det är en kostnad som löntagarna bär i dag. 100 procent av risken tas av undersköterskan, bussföraren, polisen och läraren. Är det rimligt? Är det rimligt att vi som enda nordiska land ska belasta arbetare och tjänstemän i kontaktyrken med denna kostnad från dag ett?
(Applåder)
Fru talman! Jag kan inte låta bli att bli imponerad av Ardalan Shekarabis skådespeleri när han gör sig till förkämpe för den svenska arbetarrörelsen.
Vi är här för att debattera budget, och jag skulle vilja ha svar på några frågor. I Socialdemokraternas budget fattas det väldigt mycket pengar. Till de arbetsmarknadsåtgärder man säger sig vilja finansiera inom ramen lägger man till andra arbetsmarknadsutbildningar, som traineeprogram, statliga beredskapsjobb med mera.
Min fråga till Ardalan Shekarabi är därför ganska enkel: Har ni inte räknat på kostnaderna för era förslag? Har ni bara höftat i hela budgeten? Det är väldigt oseriöst om man vill vara ett statsbärande parti som aspirerar på regeringsmakten, framför allt när det handlar om en budget inför ett val. Väljarna förtjänar att få veta vad saker och ting kostar och vad de får. De vill ju inte köpa grisen i säcken. Ni kan lova vad ni vill i era texter, men ni sätter inte ut kronor och ören på någonting.
För en tid sedan besökte utskottet Norge. Visserligen var Ardalan Shekarabi inte med, men jag kan berätta att Norge ångrar djupt att man inte har ett karensavdrag. Därför tittar Norge nu på den svenska modellen.
Givetvis kan man titta på om karensavdraget ska omfatta alla eller om vissa yrkesgrupper ska undantas. Men man kan inte bara lova och lova och sedan inte hålla det.
En känd socialdemokratisk riksdagsledamot sa för ett tag sedan i ett samtal med några personer: Vi går till val på att avskaffa karensavdraget, men sedan kanske vi förlorar i förhandlingarna med Centerpartiet. Då är alla nöjda ändå.
Är det så Socialdemokraterna bedriver politik, genom att ljuga och bedra?
Svara gärna på varför ni inte finansierar era satsningar!
Fru talman! Magnus Persson faller för frestelsen att projicera sina egna problem på ett annat parti. Det är inte Socialdemokraterna som har gått till val på att inte röra akassan och sedan kommit till makten och då sänkt akassan för hundratusentals människor. Det är Sverigedemokraterna. Det är Sverigedemokraterna som för en sverigemoderat politik, inte vi.
Man kan ha en massa synpunkter på Socialdemokraternas och Magdalena Anderssons ideologi, och det respekterar jag. Man kan ha helt andra ideologiska utgångspunkter. Men man kan inte anklaga Magdalena Andersson för att inte ha ordning och reda på ekonomin. I sju år hade jag förmånen att sitta med Magdalena Andersson i regeringen då hon först var finansminister och sedan statsminister. Det är bara att titta på historien. Det var ordning och reda, och allt var finansierat. Det sparades i ladorna så att resurserna kunde användas när de behövdes, som under pandemin.
Magnus Persson får gärna ha synpunkter på vår politik. Vi står för att vi vill avskaffa karensavdraget, vi står för att vi tycker att det är orimligt att sänka akassan till 70 procent efter 100 dagar och vi går till val på att företräda breda löntagargrupper i Sverige. Vi kommer givetvis också att värna deras intressen i varje förhandling.
Men anklaga inte Socialdemokraterna och Magdalena Andersson för att inte ha koll på ekonomin. Om Magnus Persson jämför hur ekonomin har skötts av den här regeringen med hur ekonomin sköttes under de åtta år Magdalena Andersson var finansminister och statsminister blir det uppenbart att det då rådde ordning och reda i ekonomin. Det ska vi vara tacksamma för, för det har gett möjlighet att investera. Regeringen har visserligen fattat fel beslut, tycker jag, men det har funnits möjlighet att investera när det har behövts.
Fru talman! Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Ordning och reda i ekonomin i åtta år, säger Ardalan Shekarabi. Flera gånger fick ni ju inte ens igenom er budget. Ni fick betala en politisk vilde ett antal miljoner för att få igenom er budget. Har man ordning och reda i ekonomin om man inte ens får igenom sin egen budget i Sveriges riksdag? Nej, det har man inte.
Jag står inte här och ljuger. Finansdepartementet och riksdagens utredningstjänst har visat att det saknas 2,7 miljarder i er budget till de satsningar som ska vara inom ramen. Jag vill ha svar på varför ni inte räknar på er egen politik. Det är ändå den ni går till val på. Under ett valår ska man erbjuda väljarna det de vill ha. Men i vanlig ordning är det stora, yviga rörelser från Ardalan Shekarabi och Socialdemokraterna. De lovar allt till alla, men de kommer inte att hålla något. Så fungerar det nämligen.
Det är bara att beklaga, för de största förlorarna är den svenska arbetarrörelsen och de svenska arbetare som Ardalan Shekarabi påstår sig företräda. Men han företräder inte dem, för det är de som drabbas av Socialdemokraternas politik, alltså de som går till jobbet och knegar, bor i villa, kör sin bil till jobbet och har sina fritidsintressen. Det minsta dessa människor kan begära är att Socialdemokraterna är ärliga i sitt uppsåt och i sin budget och presenterar vad saker och ting kostar och vad de har råd med och inte. Men det gör de inte. I stället fluffar de bara och lovar allt till alla, och så har de alltid gjort. Det är som sagt bara att beklaga.
Fru talman! Apropå projicering låter det på Magnus Persson som att det är vi som styr Sverige. Socialdemokraterna är ett oppositionsparti. Vi kommer till kammaren varje onsdag och torsdag och röstar, och vi förlorar varje omröstning.
Det är ju Sverigedemokraterna och regeringspartierna som styr vårt land. Det har i ärlighetens namn varit högermajoritet i Sveriges riksdag sedan hösten 2006, för senast det fanns en majoritet till vänster i denna kammare var våren 2006. De senaste åren har Sverigedemokraterna haft veto i politiken. Det är Sverigedemokraternas politik som förs av Ulf Kristersson och regeringen. Sverigedemokraterna har alltså haft massor med tillfällen att avgöra vilken politik som ska föras.
Jag får ge Sverigedemokraterna att de alltid har prioriterat invandringsfrågorna. Jag har aldrig anklagat Magnus Persson eller någon annan sverigedemokrat för att inte prioritera dessa frågor. Invandringen är en viktig fråga för Sverigedemokraterna.
Men när det gäller akassan, karensavdraget, sjukförsäkringen och arbetsmarknadspolitiken – allt det som är avgörande för att den där arbetaren Magnus Persson pratar om ska ha det bra – har Sverigedemokraterna svikit sina löften och sina väljare gång efter gång eftersom invandringsfrågorna kommer före socioekonomiska frågor som rör vanliga människors ekonomi.
Det är därför vi nu har en sänkt akassa för människor som drabbas av arbetslöshet och 86 000 människor som tvingas in i försörjningsstöd för att deras aktivitetsstöd sänks. Dessa väljare och medborgare får betala priset för att Magnus Perssons parti anser att andra frågor är viktigare än arbetslösheten och arbetsmarknaden. Det kan vi ha en ärlig debatt om; det har jag inga problem med. Men det är så det är.
(Applåder)
