Oliver Rosengren (M) om Skärpta krav i kommunal vuxenutbildning i svenska för invandrare (sfi)

Herr talman! Mottagandet av människor på flykt ska från asylprocessen till etableringen i samhället präglas av att den enskilda människans rättigheter står i centrum. Språket är en central del i detta och lägger grunden för självständighet, delaktighet och frihet. Men det krävs också att vi har ett starkt samhälle i övrigt, i form av en kraftfull politik för en generell välfärd och trygghet, för att vi ska kunna ta vara på människor, erfarenheter och resurser. Vi vet att exempelvis bostadsbrist och arbetslöshet drabbar dem som är nyanlända i Sverige extra hårt.

När det kommer till sfi, som vi debatterar i dag, föreslår regeringen en rad skärpningar. Det finns såklart brister som behöver åtgärdas. Det handlar framför allt om att kvaliteten måste öka och om att vi ska få förbättringar. Vi vet nämligen att med bättre språkkunskaper skapas bättre möjligheter att etablera sig i samhället och på arbetsmarknaden.

Man behöver börja med sfi så tidigt som möjligt. Det behöver också vara möjligt att kombinera detta med yrkesutbildning, arbete och så vidare. Men det regeringen presenterar, bland annat att man ska införa en kort tidsgräns på tre år, löser inte de brister och problem som finns. Man säger att man vill att människor ska lära sig språket, men man försvårar för dem. Det är helt ologiskt.

En fyraårsgräns med flexibilitet, som diskuterats, är absolut att föredra framför en treårsgräns. Det regeringen gör nu, förutom att man gör det svårare, är att man skapar en större skillnad mellan dem som är studievana och dem som inte är det. Det kommer att drabba personer som är mindre studievana eller som inte har studiebakgrund över huvud taget.

I grunden ser jag inte heller hur regeringens förslag skulle göra att fler klarar sfi. Något sådant har inte heller presenterats. Man hinner kanske inte slutföra studierna under en treårsperiod. Detta riskerar att öka klyftorna genom att de som har goda förutsättningar att lära sig svenska gynnas och de som har sämre förutsättningar missgynnas. Det är en helt onödig och ojämlik klyfta. Konsekvenserna är att man riskerar att förlora rätten till utbildning och att man riskerar sin etablering och så vidare.

Vi hade hellre sett att det lagts ett större fokus på kvalitet. Det handlar då om att öka resurserna och se till att vi får fler behöriga lärare, bättre arbetsvillkor, högre lärartäthet och mindre undervisningsgrupper. Men det handlar också om att anpassa utbildningen till människors vardag och livssituation, så att de får bättre förutsättningar och fler möjligheter att lära sig språket.

Sedan kan vi självklart inte ha privatiserad utbildning med vinstjakt; det leder endast till sämre kvalitet. Det är just detta man behöver fokusera på. I takt med att marknadsexperimenten i välfärden har gjort en frammarsch och den demokratiska styrningen har förvandlats till marknadsstyrning har samhället förändrats. Elever har blivit kunder, skolor har blivit marknader och utbildningen har blivit en vara i det svenska marknadsexperimentet.

Så kan det inte fortsätta. Jag är övertygad om att vi måste ta tillbaka kontrollen för att öka kvaliteten och ordna så att resurserna finns kvar i verksamheterna. Sfi-undervisningen är underfinansierad i många kommuner. Den är marknadsutsatt, och verksamheter läggs på entreprenad. Detta har öppnat upp för vinstintresse i stället för kvalitet, och det är bara att beklaga att detta inte åtgärdas.

Det är därför vi behöver ta tillbaka kontrollen men också se till att vi investerar i lärande och etablering. Det är den viktigaste och effektivaste integrationsmotorn vi har. Människor lyckas bättre när de får bättre förutsättningar. Det är hur vi investerar i samhället, etableringen och deltagarna som avgör hur väl vi lyckas.

Jag yrkar bifall till reservation 2 i betänkandet.

Herr talman! Jag har sällan träffat någon som kommit till Sverige och som inte anstränger sig. Jag har svårt att hålla med om den bilden. Människor som går i sfi anstränger sig i dag. Det finns en drivkraft hos människor. Individer gör sitt bästa. Den bilden tror jag väldigt många håller med om.

Problemet med frågeställningen ligger just i hur moderaten inledde sin fråga, nämligen med att bortse från en hel del saker. Men det är just de sakerna som spelar roll. Det handlar om vad man har för bakgrund, om man har skolutbildning från hemlandet, om man är studievan eller inte. Det finns en rad saker som spelar roll, men det är självklart att människor anstränger sig.

Att lära sig svenska på tre år är väldigt, väldigt svårt, och det riskerar att få människor att mista etableringen och därmed mista chansen att bättre komma in i samhället, på arbetsmarknaden, på bostadsmarknaden och så vidare. Det är det som är problemet, och det är det som vi har kritiserat här under debatten.

Vad är det som visar att det skulle lyckas bättre för att man drar ned det till tre år? Det har ni inte visat några belägg för över huvud taget, Oliver Rosengren.

Herr talman! Det finns en logik i frågan som ställs, men då borde det finnas något i det betänkande som vi debatterar och ska rösta om i dag som klargör den logiken. Det finns inget som säger att man lär sig språket för att det sätts en treårsgräns, men det har ingen av er gett svar på under den här debatten, Oliver Rosengren.

Jag tycker att det är förfärligt. I det förra replikskiftet pratade man i stället om integration och skyllde på Socialdemokraterna långt tillbaka i tiden. Man har inte visat på någonting över huvud taget som säger att det går att lära sig språket bättre för att man drar ned det till tre år. Det har ingen ledamot från regeringen eller dess samarbetsparti gjort. Det tycker jag är väldigt dåligt. Därtill finns en rad andra obesvarade frågor. Hur skulle det här exempelvis leda till bättre genomströmning genom sfi? Det har inte klarlagts över huvud taget.

Det är det som är problemet i den debatt vi har i dag. Moderaterna är som besatta av drivkrafter och att ställa krav. Vi ska ha bidragstak, språkkrav och så vidare. Men det finns exakt ingenting i vare sig forskning, erfarenheter eller den kunskap som finns som visar att det blir bättre för individerna eller för samhället. Det enda Moderaterna har att erbjuda är ökade klyftor mellan dem som har möjlighet att lära sig språket snabbt och dem som inte har det.

Det är dock inget nytt att Moderaterna ökar klyftorna. Det sitter lite i deras dna. Vi får ökade klyftor med Moderaterna – på arbetsmarknaden, på bostadsmarknaden, i skolan, i hela samhällsekonomin. Det är bara att beklaga.