Olle Thorell (S) svarade Aron Emilsson i en replik om Humanitärt bistånd i debatten ”Protokoll 2025/26:136 Onsdagen den 10 juni” den 10 juni 2026.
Aron EmilssonSD· i en replikLåt mig säga så här: Det har inte undgått någon på senare tid vilket sällskap Socialdemokraterna och Olle Thorell själva befinner sig i. En av de största skandalerna i det internationella biståndet under den här…Herr talman! Det här blir mitt allra sista anförande i denna kammare efter snart 20 år som ledamot av Sveriges riksdag. Alla dessa år har jag suttit i utrikesutskottet.
När jag valdes in 2006 var världen på många sätt en helt annan. Barack Obama var en tämligen anonym senator från Chicago. Det fanns i världen ett hopp om fred, nedrustning och demokratisering. Demokratin gick framåt i land efter land. Fredrik Reinfeldt hade just blivit statsminister, och Göran Persson packade flyttkartongerna i Sagerska palatset.
Sedan dess har världen förändrats dramatiskt. Vi lever nu i en tid präglad av krig, auktoritära krafter som växer, ökande nationalism, klimatkris och växande klyftor. Vi ser hur folkrätten utmanas, hur mänskliga rättigheter ifrågasätts och hur det politiska samtalet hårdnar och vulgariseras. Vi ser hur populism och rasism försöker övertyga människor om lögnen att solidaritet är naivt och medmänsklighet ett svaghetstecken. Därför känns just den här debatten viktig för mig.
Herr talman! Innan jag går vidare måste jag be att få säga tack – först och främst till min familj, förstås, för stödet genom alla dessa år. Ni har låtit mig förverkliga min dröm att få vara riksdagsledamot. Jag tackar också väljarna i Västmanland och mitt parti för det förtroende jag fått i fem val. Tack också till kollegorna i utrikesutskottet, nuvarande och genom alla dessa år, samt till utskottskansliets personal och alla tjänstemän i hela Riksdagsförvaltningen, som genom åren professionellt hjälpt oss att göra vårt arbete för demokratin bättre. Det har varit en stor ära att få representera Sverige i den här rollen.
Herr talman! Under de här 20 åren har jag haft möjlighet att resa mycket och möta människor från alla möjliga håll i världen. Om det är något jag lärt mig är det detta: Vi människor har väldigt mycket mer som förenar oss än som skiljer oss åt. Oavsett religion, kultur, etnicitet och utbildningsnivå, oavsett om man är rik eller fattig, vill de allra flesta människor ungefär samma saker världen över: Vi vill leva i fred. Vi vill kunna försörja oss själva och leva värdiga liv. Vi vill kunna tänka och tala fritt. Vi vill hitta någon att älska och bli älskad av. Om vi får barn blir de genast det viktigaste i hela världen, och vi vill göra allt vi kan för att de ska få trygghet och en bättre framtid.
Vi är mycket mer lika än olika. Jag tror att politiken skulle må bra av att oftare påminna sig om detta grundläggande faktum.
Det finns nämligen politiska krafter som gör tvärtom – krafter som vill exploatera skillnader mellan människor, som vill spä på konflikter och misstänksamhet, som ser ett kulturkrig bakom varje hörn och som bygger politiskt stöd på att människor ska vara rädda för varandra, på att göda fördomar och på att dela upp människor i vi och dom. Det är en felaktig och farlig väg att gå.
Herr talman! Vi debatterar i dag Riksrevisionens rapport om Sidas arbete med det humanitära biståndet. Det handlar i grunden om effektivitet, uppföljning och transparens. Det är viktiga frågor. Jag vill för formens skull yrka bifall till reservation 3, vår motivreservation i ärendet, där man kan läsa mer om vårt ställningstagande.
Vi socialdemokrater står självklart bakom höga krav på professionalism, kvalitet, resultat, kontroll och uppföljning inom det humanitära biståndet och allt annat bistånd.
Biståndsmedel ska användas rätt, korruption ska bekämpas och beslut ska vara transparenta och rättssäkra. Det är avgörande för biståndets legitimitet. Men det är också viktigt att säga följande tydligt. Krav på effektivitet står inte i motsats till ett starkt och stort bistånd. Tvärtom! Vi kan kräva både ordning och reda och samtidigt stå upp för solidaritet och internationellt ansvarstagande.
För mig har bistånd genom åren inte bara handlat om budgettabeller, styrdokument och reformagendor. Det har också handlat om vilket land Sverige vill vara. Jag är mycket stolt över att Sverige under lång tid har varit ett land som gjort gott i världen – och fortfarande gör gott i världen. Sverige är ett land som förstår att solidaritet inte slutar vid nationsgränsen, ett land som inser att kampen mot fattigdom, svält och förtryck inte bara är moraliskt riktigt utan också ligger i vårt strategiska långsiktiga intresse. En värld med mindre fattigdom, mindre desperation och färre krig och konflikter är också en tryggare värld för Sverige.
Herr talman! Över 300 miljoner människor i världen är i dag i behov av humanitärt stöd. Barn svälter i Sudan och i södra Etiopien. Människor drivs på flykt i Gaza, på Västbanken, i Ukraina och i Myanmar. Kvinnor förtrycks brutalt i Afghanistan och Iran. Klimatkatastrofer slår sönder redan sköra samhällen.
Samtidigt ser vi en trend där de rika länderna som grupp gör historiskt stora nedskärningar i det internationella biståndet. USA har gjort enorma neddragningar. Flera europeiska länder gör samma sak. Även Sverige har under mandatperioden gjort stora nedskärningar. Sverige har övergivit enprocentsmålet. Bistånd har avslutats i några av världens fattigaste och mest konfliktdrabbade länder, till exempel Sydsudan, Burkina Faso, Kambodja, Liberia, Moçambique, Zimbabwe, Mali och Myanmar.
Det här, herr talman, anser vi socialdemokrater är fel väg att gå. Vi vill stegvis återställa biståndet till 1 procent av bni, inte för att bistånd, eller svenskt bistånd, ensamt kan lösa alla världens problem, inte för att varje biståndsinsats alltid är perfekt, utan för att med mindre bistånd får färre människor hjälp. Färre barn får gå i skolan, och färre människor får sjukvård, mat och skydd undan våld och övergrepp.
Herr talman! Det finns krafter i svensk politik som helst skulle vilja kapa biståndet helt och hållet. Det finns krafter som menar att vi inte ska bry oss om människor utanför Sveriges gränser, som ser varje krona till fattiga människor ute i världen som en förlust för de svenska skattebetalarna och som ibland verkar tycka att människovärdet väger lite lättare ju längre ifrån Sverige du råkar vara född.
Jag delar inte den människosynen, och jag tror faktiskt inte att majoriteten av svenska folket gör det heller. Trots trollarméer och högljudda kampanjer på sociala medier vet jag att biståndsviljan fortfarande är stark i Sverige. De flesta människor förstår intuitivt något grundläggande, nämligen idén om att alla människor har lika värde och att mänskliga rättigheter gäller alla människor överallt. Ett barn som svälter i Sudan eller i södra Etiopien är lika mycket värt som ett barn i Surahammar eller Sundbyberg. Vi som lever i ett av världens rikaste och mest välmående länder har också en skyldighet att göra vad vi kan för att lindra nöd, bekämpa fattigdom och stå upp mot förtryck.
Herr talman! I en tid när världen stormar måste vi hålla fast vid vissa grundläggande principer: folkrätten, FN-stadgan, de mänskliga rättigheterna, demokrati, jämställdhet, internationell humanitär rätt, principen om alla människors lika värde. Det är de principerna som håller samman världen när cynismen växer. Det är de principerna som skiljer civilisation från barbari, och det är de principerna Sverige alltid måste stå upp för också när det blåser andra vindar i världen. Om vi börjar kompromissa med människovärdet när tiderna blir svåra, då var de kanske inte några principer från början.
Herr talman! När jag nu lämnar riksdagen gör jag det med oro över mycket i världen, men jag gör det också med hopp. Jag har under dessa 20 år mött så många människor i Sverige, här i kammaren, ute i världen och internationellt som varje dag arbetar för demokrati, för fred, för jämställdhet och för mänsklig värdighet. Det handlar om människor som vägrar acceptera att världen måste vara brutal och cynisk, och det handlar om människor som fortsätter att kämpa för solidaritet och rättvisa – trots allt. Det ger mig hopp om framtiden.
Därför lämnar jag också kammaren med en stark övertygelse, nämligen den att Sverige aldrig ska bli ett land som vänder bort blicken när människor lider. Sverige ska vara en stark röst för internationell solidaritet, mänskliga rättigheter och fred. Det har varit viktigt för mig under mina år här i riksdagen. Jag hoppas att de fortsätter att vara viktiga värden för Sveriges riksdag långt efter att jag har lämnat den.
(Applåder)
Herr talman! Det hör inte till vanligheterna att jag begär replik på Olle Thorells anföranden, men jag gjorde det nu för att jag vill passa på att tacka Olle Thorell för väldigt gott samarbete i utrikesutskottet, framför allt när det gäller de biståndspolitiska frågorna. Olle Thorell är alltid påläst, kunnig och väl insatt i frågorna. Han har en förmåga att föra fram skarp kritik på ett vänligt sätt. Det är inte så lätt alla gånger!
Jag tycker också att vi har samarbetat väl i utskottet. Vi har lyft upp de biståndspolitiska frågorna, och vi har många gånger varit kritiska mot regeringens biståndspolitik. Vi har haft ett gott samarbete med civilsamhället och ställt upp för Palestinafrågan och andra viktiga frågor i biståndspolitiken.
Jag vill framföra mitt varmaste tack och önska lycka till i framtiden.
Herr talman! Jag tackar Lotta Johnsson Fornarve för de fina orden. Jag kan replikera med detsamma, inte bara till dig utan till fler vänsterpartister som jag har samarbetat med genom åren i utrikesutskottet – Hans Linde, Håkan Svenneling med flera – som har gjort ett gott arbete för sina ideal och värderingar och kämpar på för internationell solidaritet.
Vi kommer säkert att ses igen i framtiden. Tack ska du ha och lycka till!
Herr talman! Jag lyssnade med intresse på Olle Thorells anförande. Trots att vi tillhör diametralt olika partier finns det en del av det internationella biståndet som har stor uppslutning och stort stöd både i riksdagen och bland svenska folket i stort, nämligen det humanitära biståndet och den skillnad Sverige kan göra med det humanitära biståndet.
I dag debatterar vi Riksrevisionens granskning av det humanitära biståndet och regeringens skrivelse om detta. Jag vill ändå ställa en fråga från ett övergripande plan.
Under en lång tid av socialdemokratiskt ledda regeringar har kritiken ofta gällt bristande uppföljning och kontroll av biståndsmedel. Det här har varit återkommande över tid i Riksrevisionens och Sidas rapporter. Det har handlat om otydliga beslut, brist på transparens i urval av mottagare och generella problem, också under socialdemokratiskt ledda regeringar. Det har förekommit korruption i mottagarländer och felaktig användning av pengar men också svårigheter med kontroll i konflikt- och högriskområden där det humanitära biståndet är centralt.
Mot bakgrund av det undrar jag vilka lärdomar ledamoten Thorell har dragit. Hur skulle han som långvarig biståndspolitisk talesperson för Socialdemokraterna vilja att detta förbättras i framtiden?
Herr talman! Jag hade tänkt att mitt sista anförande i riksdagen skulle vara snällt, vänligt och behagligt, men ledamoten Emilsson tvingar mig att vara uppriktig och ärlig.
Jag tror säkert att Aron Emilsson har ett gott hjärta och vill människor ute i världen och i Sverige väl. Men tyvärr måste jag meddela honom, om han själv inte har upptäckt det, att han hör till ett parti med en finansministerkandidat som gick ut offentligt i valrörelsen häromveckan och sa: Jag tycker det ska vara noll i bistånd. Det gör ingen nytta för svenskar. Vi kanske kan ge en och annan krona till Ukraina, men resten kan vi strunta i. Det gör ingen nytta för Sverige och svenskarna.
Det är detta parti som Aron Emilsson hör till. Han går omkring som en ulv i fårakläder i utrikesutskottet och säger vackra saker om internationell solidaritet och humanitärt bistånd, men det är bara ett spel för gallerierna. Jag köper inte det. Jag tror inte heller att de svenska väljarna köper det. Internationell solidaritet är något för internationalister, inte för nationalister.
Herr talman! Låt mig säga så här: Det har inte undgått någon på senare tid vilket sällskap Socialdemokraterna och Olle Thorell själva befinner sig i. En av de största skandalerna i det internationella biståndet under den här mandatperioden har varit hur Vänsterpartiets biståndsstiftelse haft kopplingar till DFLP. Dessa har själva bekräftat att de var delaktiga i Hamas attack den 7 oktober, som är det största massmordet på judar sedan andra världskriget.
Jag sa precis att jag kan skriva under på mycket av det Olle Thorell talade om i sitt anförande, inte minst på ett filosofiskt plan i betydelsen av vilken skillnad vi kan göra. Men är det dessa vindar han pekar på när han säger att han är orolig över vindarna?
Är det sådana åsikter och värderingar hos vänsterpartister i Sverige, oavsett om det är i kommuner, i regioner eller på nationell nivå här i riksdagen, som kan beredas plats i en framtida regering? Är det ett sådant renhållningsarbete som Olle Thorell vill göra för att se till att svenska värderingar sprids över världen? Eller vad är det han syftar på?
Vi vet mycket väl att det här är ett omfattande problem. Det verkar vara ett lapptäcke, ett mönster, där sömmarna går tätare och tätare i varandra i fråga om Vänsterpartiets samröre med terrorkramande krafter och organisationer, både internationellt och i vårt land.
Jag tycker att man är svaret skyldig om huruvida man krattar manegen för sådana krafter, både i en framtida regering och i ett samarbete med Vänsterpartiet.
Oavsett om Olle Thorell väljer att kalla mig ulv i fårakläder eller något annat har mitt engagemang den här mandatperioden handlat om att vara lyhörd, respektfull och ansvarstagande för utrikesutskottets viktiga arbete. Jag vet att Olle Thorell också har varit det under sina många år i riksdagen och i utrikesutskottet. För det och för hans gärning vill jag ändå tacka Olle Thorell.
Herr talman! Tack för det, Aron Emilsson! Jag vill tacka Aron Emilsson för gott ordförandeskap i utrikesutskottet. Han har skött det på ett utmärkt sätt, men jag tycker ändå att Aron Emilsson står för en politik och en ideologi som är djupt felaktig. Det är en politik med en cynisk syn på omvärlden och människor, och den är inskränkt och osolidarisk i sin kärna.
Vad gäller kritiken mot Vänsterpartiet och deras kopplingar – vad är det man säger i Jeopardy? ”Kan jag få sten i glashus för 500 kronor, tack?”
Det är fånigt att höra det här. Alla partier ska självklart hålla rent i sina kontakter med omvärlden. Man ska självklart utesluta medlemmar som visar sympati med terrororganisationer. Det har Vänsterpartiet gjort. Jag litar på att de kommer att fortsätta hålla rent på sin kant.
Aron Emilsson hör till det största partiet i en regeringskoalition som har lyckats göra det näst mest korrupta landet i världen, Somalia, ännu lite mer korrupt genom att skicka 100 miljoner svenska skattekronor till någon i närheten av en premiärminister i en Hamaskramande antisemitisk premiärministers kansli för att de ska ta emot det de är skyldiga att göra enligt folkrätten.
Aron Emilssons partis biståndsstiftelse Hepatica slussar pengar till abortmotståndare i Brasilien. Hans parti ser till att svältande barn i södra Etiopien står helt utan stöd när man godtyckligt kapar stödet helt och hållet till Islamic Relief. Det gör man på helt godtyckliga grunder bara för att de råkar heta någonting med ”Islamic”. Det tycker jag är ovärdigt och har ingenting med svenska värderingar att göra.
Herr talman! Även jag vill ansluta mig till tackandet. Olle Thorell och jag har så här långt suttit lika många år i utrikesutskottet. Det har varit en intressant resa. Det var en annan tid för 20 år sedan, precis som Olle Thorell beskrev. Vi har haft våra duster, bland annat under allianstiden och därefter, men vi har också haft respekt och glädje, tror jag, av att lyssna till de olika åsikter som vi runt det runda bordet i utrikesutskottet kan förmedla till varandra.
Jag uppskattar Olle Thorell för hans stora engagemang. Jag vet att han har ett särskilt engagemang för Asien, och jag har lyssnat särskilt när vi har diskuterat det. Det är naturligtvis värdefullt med det engagemang, den kunskap och de kontaktytor som Olle Thorell har tagit med in i utskottets arbete.
Än en gång vill jag rikta ett stort tack för de gemensamma åren och för det gemensamma arbetet för Sverige men också för världen där ute och för människor som behöver stöd och utvecklingshopp.
Herr talman! Tack så mycket, Kerstin Lundgren! Vi har kamperat ihop i riksdagen i 20 år. Du är snäppet över mig på senioritetslistan. Ingen skulle jag hellre vilja ha över mig på den listan än Kerstin Lundgren, som representerar sitt parti och centerrörelsen på ett alldeles utmärkt sätt. Hon är otroligt påläst och kunnig, och ingen kan formaliteter och ordning och reda i utskottet och i kammaren som hon.
Det har varit mycket lärorikt och givande att kämpa på tillsammans i opposition och majoritet, och något mellanläge har det också varit där för oss båda. Vi delar många erfarenheter.
Tänk vad mycket som har hänt på 20 år! Jag sa att Barack Obama var en okänd senator från Chicago när vi kom in. Donald Trump var en konstig figur på tv med konstig frisyr, märkliga åsikter och en gapig stil. Han har dock inte ändrat sig så mycket sedan dess. Det enda som har ändrats är att han har blivit president.
Krig i Europa, en pandemi, Rysslands ökande aggression och Sveriges anslutning till Nato, där våra partier ändrade uppfattning i lite olika tempo men ändå gick i samma riktning – allt detta har lett till otroligt många stora, svåra och tunga beslut.
Jag vill inte minst nämna de beslut vi fattar tillsammans i utrikesutskottet om att skicka svenska soldater ut till konfliktzoner. Det är stort och ansvarsfullt, och jag känner att Kerstin Lundgren, Centerpartiet, vi socialdemokrater och faktiskt alla partier i utskottet, inget undantaget, har tagit denna uppgift på stort allvar och gör det vi kan för att världen ska vara tryggare.
Herr talman! Jag tänkte inte fortsätta den här rosenskimrande dialogen utan bara önska lycka till i fortsatt arbete. Jag förväntar mig att vi kommer att få höra från Olle Thorell från andra scener och kanske också från andra länder – vem vet. Stort lycka till och tack för de här åren!
Herr talman! Tack så mycket till talmannen Forslund också, för gott samarbete genom åren! Jag önskar Kerstin Lundgren och alla ledamöter här i kammaren en glad sommar och olika grader av lycka till i valrörelsen. Och allt gott!
(Applåder)
