Stefan Olsson (M) svarade Håkan Svenneling i en replik om Kommissionens arbetsprogram 2025 i debatten ”Protokoll 2024/25:86 Onsdagen den 19 mars” den 19 mars 2025.
Håkan SvennelingV· i en replikLedamoten Olsson har givetvis rätt i att man företräder kommissionen när man blir vald som kommissionär. Det är dock så att varje land får en egen kommissionär och att Sveriges regering – ledd av Moderaterna – har…Fru talman! I dag debatterar vi utrikesutskottets betänkande nummer 5. Jag börjar med att yrka bifall till utskottets förslag.
Moderaternas allmänna omdöme om kommissionens arbetsprogram för 2025 är att det i allt väsentligt fokuserar på rätt saker, framför allt Europas bristande tillväxt, men som utskottet noterar skrevs programmet precis innan världen kastades ut i den turbulens som USA skapade kring Ukrainas framtid. I det vi talar om i dag måste vi ta detta i beaktande.
Programmet fokuserar med rätta på EU-ländernas behov av att vitalisera sina ekonomier. Tillväxten är inte god nog, och många länder har svaga statsfinanser. När vi nu måste rusta upp våra respektive försvarsmakter rejält måste vi därför få hjulen att snurra snabbare.
Glädjande är därför att kommissionen så tydligt markerar att en tid av regelförenklingar väntar. Löftet som utställs är att den administrativa bördan för företagen ska minska med 25 procent och för de mindre företagen ända upp till 35 procent.
Jag har noterat att Miljöpartiet i sitt särskilda yttrande gör sig till reglernas försvarare, i syfte att värna naturvärden. Det är fullt förståeligt, men det är också viktigt att kunna sätta sin tillit till industrierna utan att tvinga på dem regler.
Det fanns en tid då industrialiseringen var ett hot mot miljön, men mitt samlade intryck efter mina besök i olika industrier är att det är här den verkliga kreativiteten och viljan att skydda naturen finns. Det är hög tid att sluta se på företag som potentiella miljöbovar och i stället ta fasta på det fina arbete de gör för att säkerställa att deras produktion inte förstör naturen. Regelförenklingar är ett sätt att säga till företagen att vi litar på dem, att vi inte tror att de har onda syften och att vi ser dem som partner. Detta är viktigt nu när vi måste få ett högre tempo i tillväxten.
Fru talman! Måste vi då ha högre tillväxt? Ja, det måste vi, för vi går nu in i en tid då Europa kommer att behöva investera kraftigt i sitt försvar. Jag tror inte att befolkningen i vare sig vårt land eller övriga EU vill börja avveckla sin välfärd, försämra sina pensioner eller svälta ut sjukvården och skolorna för att kunna finansiera försvaret. Och en redan högt skuldsatt kontinent bör helst av allt inte skuldsätta sig mer.
Kommissionens arbetsprogram är som jag nämnde inledningsvis framtaget efter det att USA markerade att man vill dra ned sitt engagemang i Europa. Men vi följer ju dagligen hur utvecklingen går, och den allmänna uppfattningen i Sverige såväl som i övriga unionen är att Europa nu måste klara sig självt i mycket högre utsträckning.
Detta är också Moderaternas uppfattning. Att USA drar sig undan snabbt är inte vad vi hade önskat, men vi delar till fullo USA:s uppfattning att det är helt orimligt att amerikanska skattebetalare ska finansiera det försvar som vi själva borde ha byggt upp. Det har sagts förr men tål att upprepas: 500 miljoner européer ska inte behöva ha hjälp av 340 miljoner amerikaner för att försvara sig mot 144 miljoner ryssar. Vi borde kunna göra detta själva. Vi välkomnar därför det arbete för ännu mer av försvarspolitiskt samarbete inom EU som kommissionen aviserar i sitt program.
Fru talman! Av samma skäl som vi lägger stor vikt vid den kommande europeiska upprustningen lägger vi också vikt vid utvidgningspolitiken.
Tidigare har jag personligen tyckt att det är bra om denna process sker långsamt för att säkerställa att det verkligen finns en ömsesidighet. Att gå med i EU ska ett land bara göra om man verkligen ställer upp på det gemensamma projektet. Men i och med Rysslands ohederliga överfall på Ukraina har vi ett akut säkerhetspolitiskt problem att lösa. EU är ingen försvarsallians och kan därför inte ge Ukraina de militära säkerhetsgarantier som landet behöver, men det här blir ändå ett steg på vägen. EU-medlemskap för Ukraina måste därför ses som ett prioriterat mål för unionen. Detsamma gäller för Moldavien, som också kämpar för att bryta sig loss från det ryska inflytandet.
Fru talman! Låt mig också nämna något om kommissionens kommande arbete med det som kallas demokratiskölden.
Syftet med detta arbete är att EU ska kunna bistå medlemsstaterna när dessa utsätts för informationskampanjer som hotar ländernas demokratier. Att främmande makter skapar sådana kampanjer är känt. Det finns därför skäl för medlemsstaterna att hjälpas åt med att identifiera fientliga aktörer. Emellertid är det i första hand varje land självt som måste skydda sin egen demokrati. EU kommer aldrig att ha den legitimitet som krävs för att ingripa med regler i den demokratiska processen i medlemsstaterna. Detta måste sägas eftersom det relativt nyligen har varit bråk mellan kommissionen och medieplattformen X:s ägare Elon Musk. Kommissionen bör vara återhållsam på denna punkt.
Fru talman! USA:s nya utrikespolitik har onekligen skakat om de flesta, och även om jag inte tror att amerikansk isolationism leder till något gott tror jag att vi får räkna med att detta är den amerikanska politiken ett bra tag framöver.
Det kan ändå komma något positivt av detta. Det kan leda till att Europa rycker upp sig, gör sin hemläxa, börjar bygga välstånd igen, sanerar sina statsfinanser och rustar upp. Det här kan ändå sluta lyckligt.
(Applåder)
Fru talman! Jag trodde att det här skulle bli en ganska slät debatt utan så mycket diskussioner, för vi ska ju lägga ett betänkande till handlingarna. Men så blir man attackerad från talarstolen, och då är det klart att man måste ställa sig upp och försvara sig lite grann.
Självklart behövs privata företag, och de allra flesta privata företag gör väldigt mycket bra saker. Men det kommer även att krävas regleringar. Privata företag har tagit fram ämnen som ddt, PFAS, PCB och andra typer av dioxiner, bromerade flamskyddsmedel, bisfenoler och ftalater, och de sprids i naturen. Det är först efter att vi har hittat dessa i naturen, undersökt dem och tagit reda på vad detta innebär för oss, vår hälsa och vår miljö som vi kan börja reglera dem – trots att de här företagen i många fall har vetat om precis vad det är de gör.
Vi kan ta en parallell som gäller tobaksbolagen och de undersökningar som gjordes redan på 50, 60- och 70-talen om vilken inverkan nikotin har. De undersökningarna höll man hemliga tills man i domstol tvingades att ta fram dem. Det är klart att det behövs regleringar. De allra flesta företag är superbra och gör bra saker, men det finns företag som sätter profit före miljöintressen och hälsointressen. Hur ska vi komma åt detta om inte via regleringar?
Fru talman! Ledamoten Risberg argumenterar nu mot en ståndpunkt som ingen har intagit, nämligen reglernas totala avskaffande. Något sådant förslag finns inte. Det är inte vad som står i kommissionens arbetsprogram, utan man talar om regelförenklingar.
Jag tyckte att det ändå var värt att nämna Miljöpartiets försvar av alla former av regler, eftersom det samlade budskapet i Miljöpartiets särskilda yttrande är försvaret av reglerna. Det finns dock inga planer på att avskaffa några regler, utan det gäller regelförenklingar. Det ska exempelvis bli enklare för företagen att återrapportera vad de faktiskt har gjort. De ska till exempel inte behöva fylla i pappersblanketter, utan de ska göra detta digitalt. Det här kan ju Miljöpartiet inte vara direkt emot.
Fru talman! Självklart är vi inte emot att saker och ting ska bli enklare att genomföra, men vi lyfter i vårt särskilda yttrande upp en hel del andra typer av saker. Vi tar till exempel upp att man kan smita undan. När det gäller kemikalielagstiftningen i Reachförordningen ser vi att de eventuella förenklingar och justeringar som görs kanske kommer att innebära att företag kommer att kunna fortsätta på den bana man tidigare haft, nämligen att släppa ut miljögifter utan att först ha undersökt vad de har för inverkan. Det vill vi inte se, och det är detta vårt särskilda yttrande går ut på. Vi är inte emot alla typer av regelförändringar, men vi är emot mindre reglering vad gäller farliga kemikalier.
Fru talman! Jag tyckte att det fanns anledning att nämna Miljöpartiets försvar för regler i partiets särskilda yttrande just för att det var så uppenbart att detta var Miljöpartiets viktigaste punkt.
När det gäller det ledamoten Risberg tar upp om det som kallas Reachförordningen står det faktiskt i kommissionens arbetsprogram att detta arbete ska fortgå. Det finns alltså inte ett hot mot just denna punkt på det sätt som ledamoten vill göra gällande.
Fru talman! Det var uppenbart att ledamoten Olsson ville bjuda upp ledamoten Risberg till dans, men jag tänkte ändå hoppa in och delta i denna dans kring regelförenklingar.
Jag tycker att det är viktigt att diskutera detta i Sveriges riksdag, för Sveriges kommissionär i EU-kommissionen, Jessika Roswall, är ju just miljökommissionär. Därför har Sverige en extra möjlighet – och Moderaterna har som det parti hon representerar en särskild möjlighet – att påverka den här typen av frågeställningar och lagstiftning framåt.
Nu på morgonen såg jag i nyheterna på SVT Nyheter att det kom kritik från just de företag som nu ska få dessa regelförenklingar. De har sett den lagstiftning som kom fram under Europaparlamentets förra period. Stefan Olssons partigrupp samarbetade med Jacob Risbergs partigrupp för att utveckla mycket av den miljölagstiftning vi ser på EU-nivå, och där har vi också sett att EU i många delar gått före Sverige. Nu upplever företaget Blåkläder, som vi alla känner väl till, att förutsättningarna plötsligt ändras. De har redan tagit sina investeringsplaner och framtidsvisioner, och helt plötsligt tas det arbete som de och andra företag har gjort till exempel inom ramen för Hagainitiativet bort.
Det som blir problemet när man ändrar förutsättningarna på detta sätt och inte har några regler – förutom det Jacob Risberg var inne på angående profitjakten – är att det inte blir en jämbördig konkurrens mellan företag. De som inte tar ansvar för vårt framtida klimat kommer undan lättare, och de som inte tar ansvar för arbetstagarnas rättigheter får lättare att konkurrera.
Ett tydligt exempel gällande lagstiftningen kring PFAS är att lagstiftning är på gång för allt som gäller konsumenter. Det finns dock inga planer för detta när det gäller industrin, utan 80 procent av alla användningsområden för PFAS ska undantas inom ramen för dessa ”regelförenklingar”.
Fru talman! För det första vill jag rätta ett sakfel rörande det ledamoten Svenneling påstod om att kommissionär Roswall företräder Moderaterna. Hon har visserligen partimedlemskap i Moderaterna sedan gammalt, men som kommissionär företräder man faktiskt kommissionen. Det här vet Svenneling, så han borde inte ha sagt så, men han kan ju ändra sig i sitt nästa anförande och rätta sitt misstag.
Jag vill återigen säga att det inte finns något förslag från kommissionen om att reglerna ska avskaffas. Detta handlar om att regeltillämpningen ska bli enklare. Företag ska exempelvis inte behöva fylla i pappersblanketter på samma sätt som tidigare. Någonting som omnämns som väldigt betungande är just återrapportering från företag till myndigheter om vad man har gjort för någonting. Man menar att detta är en väldigt tung arbetsbörda.
Det här betyder inte att några regler försvinner, men man gör själva tillämpningen enklare. Jag kan inte riktigt förstå varför det skulle vara ett problem att själva tillämpningen av regler skulle vara enklare och hur detta skulle vara ett hot mot miljön. Jag ser inte riktigt sambandet där.
Fru talman! Ledamoten Olsson har givetvis rätt i att man företräder kommissionen när man blir vald som kommissionär. Det är dock så att varje land får en egen kommissionär och att Sveriges regering – ledd av Moderaterna – har nominerat och utsett Jessika Roswall till den positionen.
Precis som ledamoten är inne på behöver varje enskilt förslag i sig inte vara dåligt. Det kommer säkert att fattas jättemånga bra beslut under den femåriga perioden med denna kommission, men det är väldigt tydligt att den här kommissionen har en idé om att flytta tyngdpunkten. Detta var ledamoten faktiskt själv inne på.
Jag tycker att man går ifrån partnerskapet med företagen lite. Jag skulle vilja se att vi i stället har en offensiv miljölagstiftning, en offensiv klimatlagstiftning och en bra arbetstagarlagstiftning för att stärka Europas konkurrens mot andra delar av världen där man inte har detta. Vi kan ligga i framkant och driva på våra företag så att vi faktiskt är ännu mer konkurrenskraftiga om 10, 15 eller 20 år. Jag tror att det är bättre än att vi går tillbaka och försöker konkurrera med låga löner, dåliga arbetsvillkor eller mindre hänsyn till miljö och klimat.
Fru talman! Jag måste ändå säga något positivt till ledamoten Svenneling och tacka honom för en punkt. Det är nämligen fantastiskt att höra just en vänsterpartist prata om företagande och konkurrens och om hur viktigt det är med konkurrens och ledande företag. Detta har ju inte alltid varit Vänsterpartiets melodi genom åren, så på den punkten måste jag ge honom ett stort erkännande.
Samtidigt är det så att man inte kan se alla initiativ om just regelförenklingar som ett hot. Det finns väldigt mycket regler, och då blir varje regel i sig helig. Till slut kan man inte ändra någonting någon gång över huvud taget. Det är dags nu att verkligen göra en satsning och försöka minska regelbördan. Det handlar som sagt inte om att avskaffa några regler, utan det handlar om att göra tillämpningen av reglerna enklare. I slutändan tror jag att Vänsterpartiet också är med på detta när man får se själva förslagen mer detaljerat.
