Kjell-Arne Ottosson (KD) om Riksrevisionens rapport om förvaltningen av skyddad natur

Fru talman! Ordet skyddad natur väcker känslor, många känslor för en del och garanterat olika former av känslor. Oavsett hur man känner inför orden skyddad natur är ämnet både angeläget och högaktuellt.

Förvaltningen av skyddad natur är en central del av Sveriges arbete för att bevara vår biologiska mångfald, skydda våra ekosystem och säkerställa att kommande generationer får möjlighet att uppleva och njuta av vårt unika natur- och kulturarv.

Låt mig inleda med att understryka att regeringen välkomnar Riksrevisionens granskning. Den utgör ett värdefullt och viktigt bidrag till utvecklingen av arbetet med skyddad natur. Granskningar som denna ger oss möjlighet att utvärdera insatser, identifiera förbättringsområden och säkerställa att vi arbetar så effektivt som möjligt för att uppnå våra mål.

Regeringen tar Riksrevisionens iakttagelser på stort allvar och har noggrant analyserat de rekommendationer som har presenterats i rapporten. Jag vill här betona tre områden där regeringen redan har vidtagit eller planerar åtgärder som svar på de identifierade utmaningarna.

För det första instämmer regeringen i Riksrevisionens bedömning att det finns ett behov av förbättrad uppföljning av den skyddade naturen. Det är avgörande att vi har tillgång till tillförlitliga data om statusen på de bevarandevärden som vi har åtagit oss att skydda. En tydlig och systematisk uppföljning gör det möjligt för oss att identifiera förändringar i tid och vidta åtgärder där det behövs.

Regeringen har redan tagit initiativ för att stärka denna uppföljning. Naturvårdsverket, som ansvarar för samordningen av arbetet med skyddad natur, har fått i uppdrag att utveckla metoder och verktyg för en mer systematisk och enhetlig uppföljning. Detta arbete kommer inte bara att bidra till bättre kontroll över hur våra skyddade områden mår, utan det kommer också att ge oss bättre möjligheter att prioritera resurser där de gör störst nytta.

För det andra delar regeringen Riksrevisionens slutsats om vikten av en mer effektiv förvaltning. Vi är medvetna om att resurserna för detta arbete är begränsade och måste användas på bästa möjliga sätt. Därför satsar vi på att utveckla vägledning och samordning mellan olika aktörer, såsom länsstyrelserna, Naturvårdsverket och andra berörda myndigheter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om förvaltningen av skyddad natur

Samtidigt är det i allvarstider där vi måste prioritera, och prioritera hårt, ur ett kristdemokratiskt perspektiv självklart att jakten på största möjliga antal skyddade hektar måste bromsas och att vi övergår från kvantitet till kvalitet. Men framför allt ska vi ta hand om och vårda det staten redan har skyddat.

Vi ser också ett behov av ökad dialog med markägare, kommuner och andra intressenter som påverkas av eller är involverade i arbetet med skyddad natur. Genom bättre samverkan kan vi skapa en mer inkluderande process som stärker både legitimiteten och effektiviteten i vårt arbete.

Som kristdemokrat kan jag inte lyfta denna del högt nog. En rättssäkerhet värd namnet för Sveriges markägare är helt avgörande i denna fråga. Jag nämnde i min inledning att frågan om skydd av natur väcker känslor, och det är sannerligen inte konstigt med tanke på hur staten och dess myndigheter har agerat mot många av Sveriges markägare vad gäller ägande- och brukanderätten eller snarare inskränkningen av denna. Det är ännu en anledning till att gå från att jaga hektar till att vårda och skydda de områden som verkligen är skyddsvärda på riktigt och som staten redan har skyddat.

De nationella miljökvalitetsmålen och friluftslivsmålen är viktiga, även om vi har olika syn på målen i sig. Men samtidigt kan vi inte skjuta oss själva i foten bara för att uppfylla krav som ändå inte kommer att kunna nås eftersom de, som jag nämnde i den tidigare debatten, har satts till en utopisk nivå. Det gäller till exempel miljökvalitetsmålet om levande skogar. Målen borde göras om till att bli just mål och inte utopier.

Vi vet alla hur viktigt det är med fungerande ekosystem, inte bara för naturen själv utan också för oss människor. Ekosystemtjänster som pollinering, vattenrening och klimatreglering är oumbärliga för vårt samhälle. Genom att stärka arbetet med skyddad natur bidrar vi också till dessa tjänsters långsiktiga hållbarhet.

Fru talman! Det är viktigt att poängtera att arbetet med skyddad natur inte är statiskt utan ständigt under utveckling. Regeringen har redan vidtagit flera åtgärder för att möta de utmaningar som Riksrevisionen pekar på, men vi ser också behovet av ytterligare insatser framöver.

Ett exempel på detta är Naturvårdsverkets nyligen remitterade förslag till ett nytt program för utveckling av förvaltningen av skyddad natur. Programmet syftar till att skapa en mer långsiktig och hållbar strategi för hur vi ska ta hand om våra skyddade områden. Det handlar bland annat om bättre prioritering av resurser, tydligare ansvarsfördelning mellan olika aktörer och ökad kunskapsspridning.

Samtidigt vill jag lyfta fram den viktiga roll som forskning spelar i detta sammanhang. Genom samarbete med universitet och forskningsinstitut kan vi få fram ny kunskap om hur våra ekosystem fungerar och hur vi bäst kan skydda dem i en tid då klimatförändringar och andra hot blir mer påtagliga.

Jag vill även passa på att understryka Sveriges roll som föregångsland när det gäller naturskydd. Vårt land har en lång tradition av ambitiösa miljömål och ett starkt engagemang för biologisk mångfald, vilket i många delar gör oss till ett föredöme internationellt. Genom vårt arbete med skyddad natur bidrar vi inte bara till våra egna nationella mål utan även till andra, globala mål. Men vi måste också, som jag nämnde tidigare, kunna balansera det hela och ha ett helikopterperspektiv.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om förvaltningen av skyddad natur

Fru talman! Förvaltningen av vår skyddade natur handlar i grunden om vilket arv vi vill lämna efter oss till framtida generationer. Det handlar om vår skyldighet att ta hand om den rikedom som vår natur erbjuder, inte bara för vår egen skull utan också för planetens framtid. Samtidigt måste vi verkligen se hur staten kan agera på bästa sätt för att respektera ägande och brukanderätten och de markägare som faktiskt äger mark som önskas skyddas för framtiden. Vi måste se båda sidor av myntet.

(Applåder)

Fru talman! Tack, Joakim Järrebring, för frågorna!

Under fjolåret, tror jag att det var, hade jag en debatt med en av Joakim Järrebrings kollegor om friluftsliv och vikten av detta. Det råder ingen tvekan om att jag som friluftsmänniska brinner för att vi ska ha goda möjligheter till friluftsliv. Det är jätteviktigt, av många skäl.

Samtidigt är skyddad natur en del där vi bedriver friluftsliv. Men tack vare allemansrätten bedriver vi friluftsliv på stora delar av Sveriges yta, och dessa ytor hade inte alls inbjudit till friluftsliv om markägarna inte hade skött dem. Då hade vi haft områden som hade växt igen så enormt att det inte ens hade gått att ta sig fram där. Det är tack vare markägarna som är med och sköter sin skog som vi får den fina natur som vi vill gå i. Det får vi inte glömma.

Jag nämnde helikopterperspektivet i mitt anförande. Vi måste klara att ha flera tankar i huvudet samtidigt. Friluftslivet är jätteviktigt, av så många skäl. Men å andra sidan: Om vi fortsätter att bedriva ett hållbart skogsbruk, vilket jag hävdar att vi har i Sverige, är vi ändå med och bidrar till enorma intäkter och oerhört många arbetsplatser just för att vi har vårt skogsbruk.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om förvaltningen av skyddad natur

Det handlar också om huruvida vi vill ha en omställning i Sverige. Om vi vill det är skogen en jätteviktig del i detta. Om vi inte ställer om från CO2-intensivt material till produkter från skogen har vi ingen omställning. Vad ska vi bruka i stället, om vi inte använder oss av produkter från skogen? Hur ser Socialdemokraterna på det?

Fru talman! Är det någonting som har en negativ effekt på gles- och landsbygd är det när vi slår undan ägande- och brukanderätten, när vi slår undan benen för våra skogsägare och när vi slår undan benen för skogsindustrin och allt vad den medför.

Skogsindustrin står för 12 procent av den svenska industrins omsättning. År 2023 hade skogsindustrin ett exportvärde på 184 miljarder kronor. Det är, inte minst i mitt eget hemlän, enormt många arbetsplatser. Det är också enormt mycket skattepengar som skogsindustrin är med och drar in.

Jag var i Jämtland för drygt ett år sedan och besökte ett sågverk som hade stått still stora delar av oktober månad, just för att de inte fick nog med virke – på grund av skyddad natur, på grund av att artskyddet sätter stopp för avverkning. Det slår jättehårt mot landsbygden, mot dem som bor och verkar där och mot landsbygdens möjlighet att få in pengar.

Sedan handlar det ju om prioritering, vilket Joakim Järrebring var inne på. Vi har i dag sprängningar och skjutningar i vårt samhälle. Som tur är verkar det nu ha lugnat sig igen, och det är tack vare ett enormt arbete från den här regeringen där den förra regeringen stod lamslagen. Vi har ett krig i vår omedelbara närhet som kräver enorm upprustning. Vi tog också över enorma sjukvårdsköer från Socialdemokraterna.

Allt detta är jätteviktiga delar som vi också anser måste prioriteras. Det är just detta det handlar om. Det är en prioritering: Var behöver vi satsa pengarna? Då har vi sagt: Vi måste satsa mer pengar för att människor inte ska skjutas och bostäder inte sprängas sönder runt om i Sverige.

Fru talman! Tack för frågorna, Rebecka Le Moine!

När det gäller alternativa brukningsmetoder är det helt valfritt. Sverige är ett fritt land. Skogsägarna får kanske inte göra vad de vill med sin skog, men det är i alla fall frihet under ansvar. Om de vill pröva alternativa brukningsmetoder står det var och en fritt. Låt dem göra det!

Samtidigt kan vi lyssna på dem som varit med längre än både Rebecka Le Moine och undertecknad. De är ganska tydliga: Det här har vi provat tidigare, och vi såg vad det ledde till. De kommer inte att förorda någon form av plockhuggning, blädning eller liknande. De såg vad det ledde till.

Om skogsägare ändå vill ha den formen av skogsbruk står det var och en fritt. Men staten ska inte peka med hela näven och säga att det är så man ska göra.

När det gäller avverkning är det faktiskt också så att vi inte ens avverkar den årliga tillväxten av skogen. Rebecka Le Moine får det att låta som att vi avverkar så otroligt mycket, men vi avverkar alltså inte ens den tillväxt vi har under ett år.

Riksskogstaxeringen är något vi ofta lutar oss mot. Det är den bästa datakälla vi har vad gäller svensk skog, hur svenskt skogsbruk ser ut och hur den svenska skogen mår. År 1920 hade vi 1 ½ miljard skogskubikmeter i Sverige. År 2020 hade vi 3 miljarder skogskubikmeter i Sverige. Vi hade alltså dubbelt så mycket skog 2020 som 1920. Under dessa 100 år avverkade vi 6 miljarder skogskubikmeter. Ändå hade vi dubbelt så mycket skog 2020 som 1920. Bilden att vi avverkar så ofantligt mycket skog och att det inte finns skog kvar är inte med sanningen överensstämmande.