Riksflödet
Logga in
Talade i kammaren ·

Merit Frost Lindberg (M) om Integration och jämställdhet

Merit Frost Lindberg (M) höll ett anförande om Integration och jämställdhet i debatten ”Protokoll 2024/25:51 Måndagen den 16 december” den 16 dec 2024.

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag.

I ett jämlikt samhälle är du fri att älska vem du vill och vara precis den du är. Det duger och räcker. Det finns en plats åt alla. Det är ett samhälle där man kan lita på att man när man blir gammal fortfarande ses som viktig och värdefull. I takt med att vårdbehovet ökar kommer man att bli väl omhändertagen. Det är ett samhälle där alla barns förmågor tas till vara och tillåts utvecklas och där alla de barn som har stora behov av stöd får all hjälp de behöver innan deras föräldrar fullständigt går under. Föräldrarna ska kunna känna tryggheten att samhället kommer att träda in den dag då de själva inte längre finns där. Den hederliga människa som har jobbat ett yrkesliv och sedan blir sjuk ska kunna räkna med att stöd då finns.

Det är det här som vi arbetar för. Det som betyder något när vi lägger fram en budget är inte bara enskilda budgetposter utan helheten och det samhälle vi bygger en grund för när vi tilldelar medel och skapar incitament.

Regeringens jämställdhetsarbete fortsätter framåt, vilket också syns i denna budget. Bland annat höjer vi anslaget till Jämställdhetsmyndigheten. Vi förbättrar också finansieringsmodellen, så att den blir mer långsiktig och effektiv. Stödet till de nationella stödlinjerna för våldsutsatta stärker vi för att öka svarsfrekvensen. Stödet till utsatta för prostitution stärks. Ett nytt åtgärdsprogram för 2024-2026 har tagits fram för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och förtryck samt prostitution och människohandel. Arbetet med jämställdhetsintegrering fortsätter förstås även framåt.

Det jämlika samhälle som vi arbetar för kräver solidaritet. Vi måste tillsammans hjälpas åt att skapa resurserna. Då måste alla bidra, jobba och göra allt de kan. Men om man har levt i ett land där kvinnors plats är i hemmet och kommer till Sverige, där det i dag i många fall till och med är mer lönsamt att vara hemma än att ta ett jobb, är inte klivet in i arbetslivet särskilt självklart. Det handlar inte om var man kommer ifrån utan om vilka normer och värderingar man har växt upp med och vilka incitament och möjligheter som finns till förändring.

Det här vet vi, för Sverige är ett lysande exempel på att jämställdheten inte kommer av sig själv. Den är ett resultat av ett flertal väl genomtänkta reformer, såsom utbyggd barnomsorg, föräldraförsäkring och inte minst att vi tog bort sambeskattningen av gifta par på 70-talet, vilket höjde värdet på kvinnors löner och gjorde det för dyrt att vara hemmafru. De kvinnor som då inte ville jobba, eftersom de hade vuxit upp med normen att det rätta är att vara hemmafru, mer eller mindre tvingades ut, och de som länge hade längtat efter att komma ut i arbetslivet fick äntligen det stöd som de behövde. Det är den reform som har fått allra störst påverkan på jämställdheten och kvinnors ekonomiska egenmakt.

Den här resan är mig veterligen alla partier stolta över i dag. Jag har åtminstone inte hört någon som drömmer sig tillbaka. Det är precis den resan vi behöver göra i dag igen, men nu för den nya tidens hemmafruar: de utrikes födda kvinnorna. Därför lägger vi stort fokus på språkinlärning, läsfrämjande insatser och studie- och yrkesvägledning för nyanlända och utrikes födda kvinnor. Vi satsar också stort på yrkesutbildningar och försöker på olika sätt att nå ut till utlandsfödda kvinnor, till exempel i den öppna förskolan.

Det som framför allt kommer att få en avgörande betydelse för den här gruppen, som nu står allra längst bort från arbetsmarknaden, är den bidragsreform som regeringen planerar att genomföra och som kommer att säkra att det alltid lönar sig att arbeta. Precis som på 70-talet måste det bli för dyrt att vara hemmafru i Sverige i dag. Det är en svunnen tid.

Det måste dock också lyftas fram att det finns en grupp som i mycket liten utsträckning får del av allt som vi gör och som det har pratats om här i dag. Framstegen är inte för alla. Samtidigt som arbetet har fortlöpt med att förbättra jämställdheten har ett parallellsamhälle som påminner om Sverige för flera hundra år sedan fått växa sig tillbaka genom importerat hedersvåld och förtryck.

De flickor, kvinnor, pojkar och män som utsätts för detta är den allra mest utsatta gruppen i vårt samhälle. De har ofta en hel familj och släkt emot sig. Detta är en egen fråga som behöver behandlas separat. Den är betydligt mer komplex än frågan om våld i nära relationer. Hedersvåld och förtryck är ett av våra största samhällsproblem i dag. Det är också starkt kopplat till gängkriminaliteten. Även om den moderatledda regeringen nu har tagit flera av de krafttag som tidigare fått vänta alldeles för länge finns det väldigt mycket mer att göra.

Avslutningsvis vill jag passa på att så här i juletid skicka lite hopp till den rödgröna oppositionen. Den moderatledda regeringen och dess samarbetsparti skapar nu grunden för ett mer solidariskt och jämställt samhälle. Och vet ni - Sveriges alla kvinnor, svenskfödda som utrikes födda, har mycket mer kapacitet än vad ni tror.

(Applåder)

DebattenHos riksdagen
Replikskiftet · 8 repliker

Fru talman! Jag tackar ledamoten för anförandet.

I regeringens budgetförslag finns det med ett förslag om exitprogram för prostituerade, någonting som är mycket välkommet. Det har blossat upp en diskussion i prostitutionsfrågan det senaste året, inte minst gällande skatt på prostitution. Frågan är aktuell, minst sagt, och det är mycket välkommet och efterlängtat. Då kan det tänkas att man faktiskt kommer att kunna betrakta prostitution för vad det är, nämligen mäns våld mot kvinnor och inget annat. Det är inte världens äldsta yrke. Det är världens äldsta förtryck. Dessutom är de drabbade väldigt ofta utsatta för människohandel. De har "människohandlats" hit till Sverige. De jobbar under ständig press och har en hallick som bestämmer om deras vardag och tar hand om deras pengar.

Det går inte att låta bli att i detta sammanhang också reflektera över det som har kommit upp det senaste året, nämligen frågan om skatt på prostitution. De pengar som de prostituerade får in beskattas alltså av Skatteverket, eller av regeringen.

Det här är för mig helt ofattbart. Det har förts många och långa diskussioner här i kammaren om detta. Vi har haft seminarier där vi har diskuterat det rent skattetekniskt, etiskt och moraliskt - hur kan man faktiskt ta ut skatt på pengar som kommer av en kriminell handling?

Staten ger med ena handen och tar med den andra. Man säger att man ska hjälpa människor ur prostitution och tar sedan in skatt på de pengar dessa människor tjänar.

Vad är ledamotens syn på detta med skatt på prostituerades inkomster?

Fru talman! Tack, ledamoten, för en väldigt viktig fråga! Jag har noterat att ledamoten också har pratat om detta i medierna.

Jag delar absolut uppfattningen att prostitution inte alls är världens äldsta yrke; det är inget annat än ett fruktansvärt övergrepp. Det finns ingen annan inställning än att vi på alla sätt vi kan måste motverka detta. Jag hoppas att vi kan stå enade över partigränserna i dessa frågor, och jag kan inte tro att det finns någon annan vilja än att vi alla ska jobba mot detta.

Det är en av de delar som finns med i det åtgärdsprogram som vi också har uppdaterat för 2026, och vi stärker stödet till utsatta för prostitution.

Diskussionen om skatt på prostitution tror jag absolut kommer att fortsätta framöver. Det är en väldigt märklig diskussion på många sätt; jag kan dela den bilden.

Jag nöjer mig med det svaret. I den här budgeten och i mycket av det som vi har pratat om i dag tror jag att vi har tydliggjort att prostitution är något vi aldrig kan acceptera i vårt samhälle. Vi står nog väldigt enade i kampen mot detta.

Fru talman! Det principiella i att ta ut skatt på prostituerades inkomster är så uppåt väggarna. Ska prostituerade skatta för dessa inkomster borde de också få göra avdrag för kondomer, glidmedel, hyra och resa till och från där de säljer sex.

Detta är helt orimligt, och jag noterade att ledamoten undvek frågan på ett fint sätt.

Jag är helt övertygad om att diskussionen kommer att fortsätta, men det som är så enerverande är att regeringen aktivt under hösten har fattat ett beslut att man inte ska göra någonting åt det här. Man ska alltså inte gå vidare med en utredning. Man ska inte fortsätta dialogen med Skatteverket, antar jag, om hur man kan komma undan det här stora problemet. Det kanske inte är så många som utsätts för det här i sin deklaration, men bara en är tillräckligt många. Signalen vi ger är helt uppåt väggarna.

En anledning som jag hörde var att kriminellas inkomster gynnas om man undantar den här gruppen från beskattning. Det blev jag ju inte gladare av. Ska de prostituerade, de utsatta kvinnorna, ta ansvar för systemet kring kriminellas inkomster och att dessa inkomster eventuellt ökar? Det var det fräckaste jag har hört!

Jag undrar återigen om ledamoten tycker att det är bekvämt att stå här och företräda en regering som har fattat dessa beslut när finansministern, som ju har Skatteverket under sitt fögderi, har stått här i kammaren flera gånger under detta år och kanske också under förra året och sagt att detta inte är rimligt och att man måste göra någonting åt det.

På vilket sätt vill ledamoten aktivt fortsätta diskussionen för att få till stånd en förändring?

Fru talman! Jag är inte bekväm. Jag är inte ett dugg bekväm med att stå här i dag och konstatera att kvinnor fortfarande mördas av sina män och att vi lever i ett samhälle där hedersvåld och förtryck fortfarande tillåts breda ut sig. Jag är inte ett dugg bekväm med att män tjänar mer än kvinnor och att kvinnor gör mer hemarbete än män. Jag är inte heller bekväm med att kvinnor utsätts för övergrepp som prostitution.

Vi och regeringen kommer att göra allt vi kan för att komma till rätta med alla dessa problem. Som jag konstaterade är jag inte heller bekväm med att stå och prata om skatt på prostitution, för prostitution borde över huvud taget inte existera i ett samhälle som Sverige. Det är inte värdigt.

Fru talman! Tack till ledamoten för anförandet, som dock väcker några frågor som jag tänkte passa på att ställa.

Varför monterar Moderaterna ned kvinnofridsarbetet i landet genom att strypa finansieringen till kommunernas kvinnofridsarbete? Efter 17 år får kommunerna inte längre några utvecklingsmedel för att bedriva just detta kvinnofridsarbete. Man skrotar de särskilda kvinnofridssatsningar som har funnits sedan 2021 för att stötta socialsekreterare och deras verksamheter över hela landet just mot mäns våld mot kvinnor.

Varför har man sett till att lägga ned den sista specialenheten hos polisen mot mäns våld mot kvinnor?

Varför fortsätter man nedmonteringen genom att underfinansiera skyddade boenden?

Varför lägger man inte fram färdiga förslag mot mäns våld mot kvinnor? Varför uteblir stödet till brottsoffer?

Varför fortsätter man inte att ge medel till det arbete som jag nämnt tidigare? Varför monterar man ned kvinnofridsarbetet?

Fru talman! Som tidigare konstaterats lägger inte Socialdemokraterna mer pengar i den här budgeten specifikt till detta än vad vi gör. Det vill jag börja med att påminna om.

Vi har på flera sätt visat hur vi jobbar med de här delarna, inte minst i det åtgärdsprogram som vi nu också har uppdaterat fram till 2026.

Jag lyssnade precis till ledamoten Amlohs anförande, där hon talade om kvinnors ekonomi. När vi pratar om jämställdhet och hedersvåld, som jag precis lyfte upp, vill Socialdemokraterna hellre prata om de rika Moderaterna.

Jag vänder mig väldigt mycket emot den bild man försöker skapa av att man är kvinnornas parti. Jag kommer själv från en bakgrund med en ensamstående mamma som städade på kvällarna och borde i så fall ha en ganska bra grund för att rösta på er. Men ni är ju ett låtsasparti för kvinnor. Jag tycker att ni lurar kvinnor. Ni står bakom de kvinnor som tjänar riktigt lite, säger ni. Men det ni inte talar om är att de är med och finansierar alla dessa bidrag till alla som inte jobbar.

Om vi i stället kan se till att fler jobbar, som jag talade om i mitt anförande, och om vi räknar in alla dem som skulle kunna jobba i dag men som inte gör det, då kan vi prata om en helt annan budget för det här anslaget. Då behöver vi inte prata om de bidrag som Socialdemokraterna hela tiden återkommer till.

Vi tror väldigt mycket mer på kvinnor, men så fort en kvinna lyckas höja sin lön är Socialdemokraterna där och vill ta hela kakan för att finansiera dem som inte jobbar. Det finns ett glastak i er politik. Det är inte så att man får en klapp i ryggen som kvinna när det går bra, utan man ska hållas på mattan. Det är låtsaspolitik för kvinnor!

Fru talman! Vi är alltså det parti som inte ger pengar till dem som jobbar.

Ni lägger halva reformutrymmet på skattesänkningar i stället för att lägga det på välfärden. För vet ni vad, fru talman - där finns det kvinnor som jobbar och sliter. De sliter i skolan, i matbespisningen och på äldreboendet. Det är de som behöver en bättre arbetsmiljö och bättre villkor. Det är de kvinnorna som skulle behöva alla de pengar som ni lägger på att sänka skatten, och det hade gjort en gigantisk skillnad.

Jag fick inte några svar på de frågor jag ställde om varför man gör en nedmontering. Jag gav sex tydliga exempel. Men jag vill bryta ned detta till en av dem som jag vet att ledamoten har haft en hög svansföring om att regeringen ska genomföra. Det gäller förslaget som redan fanns på bordet när regeringen satte sig på departementen, nämligen att kriminalisera psykiskt våld. Det skulle göras omgående.

Med tanke på att mäns våld mot kvinnor har lika stor prioritet, hävdar regeringen, som gängvåldet har det här förslaget tagit oerhört lång tid att hantera. Andra förslag och propositioner har forcerats igenom lagråd och remissinstanser. Varför tar det så lång tid att komma fram med den här propositionen till Sveriges riksdag?

(Applåder)

Fru talman! Vi har gjort en mängd förändringar lagmässigt för att stärka kvinnor och skydda kvinnor mot våld. Jag kan försäkra att även det här förslaget ska komma på plats.

Jag skulle vilja återknyta till det vi pratade om, nämligen hur kvinnor uppmuntras genom Socialdemokraternas politik. Jag nämnde att vi tog bort sambeskattningen på 70-talet. Det är något som jag förstår att många är stolta över. Det vi gjorde då var att göra det dyrare att vara hemma. Vi försöker göra precis samma sak nu med den bidragsreform som vi kommer att genomföra. Det är inte en hård politik, utan det är en politik där vi tror på kvinnor.

Jag skulle gärna vilja höra hur ledamoten resonerar om sambeskattningen. Var det fel steg att ta? Vad är det som skiljer den resan mot det vi nu gör för att få utlandsfödda kvinnor i arbete? De är också värda den jämställdhetsresan. Mycket av det vi pratar om, skillnader i lön och hur man tar ut föräldraledighet, är inte ens en del i detta. Dessa kvinnor är hemma innanför fyra väggar och sköter precis allt. Det är nu deras tur att göra resan. Varför är inte det prioriterat för Socialdemokraterna?

0 kommentarer
Kommentarer skrivs under eget namn och stannar på Riksflödet — de skickas aldrig till källan.
Ingen har kommenterat än.
    Här kommenterar ledamöter, statsråd och partier. Är du en av dem, ta över din profil.