Magnus Persson (SD) om Arbetsmarknad och arbetsliv

Herr talman! Kriminaliteten breder ut sig i Sverige, och även om skjutningar och sprängdåd av naturliga skäl är det som uppmärksammas mest vet vi alla att grunden för verksamheten är ekonomisk. Kopplingarna mellan arbetsmarknaden och den kriminella världen är uppenbara, och hela samhällets kraft måste mobiliseras även mot arbetslivskriminaliteten.

Arbetslivskriminaliteten leder till allvarliga samhällsproblem och är systemhotande eftersom den undergräver förtroendet för hela samhället genom att kriminella företag bygger sin verksamhet och skaffar sig konkurrensfördelar genom svartjobb, illegal arbetskraft, skenanställningar, människohandel, usel arbetsmiljö och olika bidragsbrott.

Trots detta har avregleringar och så kallade förenklingar under de senaste decennierna genomförts utan förståelse för de långsiktiga konsekvenserna. Och här står vi nu. Vi socialdemokrater har länge varnat för att dessa saker inte bara gör livet enklare för företagare, vilket såklart är lovvärt, utan också gör det både billigare och enklare för kriminella att ta sig in och slå ut dem som försöker göra rätt för sig på svensk arbetsmarknad.

Hederliga företagare har fått förenklingar med en side of crime som på sikt slår undan benen för dem själva och riskerar hela samhället. Den självreglerande marknad som klarar av att själv stävja denna typ av missbruk och osund konkurrens existerar inte, och de misslyckade marknadsexperimenten måste få ett slut.

I dag drabbas i stort sett hela den svenska arbetsmarknaden av dessa problem. Byggbranschen, krogarna och taxi är välkända sektorer som har varit drabbade länge, men även omsorgsbranschen, skönhetsvård, industrier och fastighetsbranschen, för att nämna några till, drabbas mer och hårdare för varje månad som går.

I takt med att problemen växer har också fler och fler av Sveriges företagare insett att det finns en baksida med utvecklingen. Priser pressas med utnyttjad arbetskraft, brott mot arbetsmiljölagar och svart kapital från till exempel drogförsäljning. Staten hjälper också till genom slappa regler för den som anställs via till exempel nystartsjobb eller arbetstillstånd.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknad och arbetsliv

Naturligtvis görs en hel del bra saker också, herr talman. A-krimcentren fortsätter tack och lov att byggas ut, nya möjligheter för myndigheter att dela information kommer till stånd och nyligen beslutades det om att skärpa systemet med lönegaranti för att stävja kriminellt missbruk.

När det gäller det som vi står inför, herr talman, krävs det att vi mobiliserar hela samhällets kraft och möter de kriminella redan i dörren. De har inte på arbetsmarknaden att göra. Det ska vara svårt att fuska, det ska vara enkelt att åka fast och det ska vara kännbara straff även på detta område.

En början vore att till exempel strama åt reglerna för arbetskraftsinvandring, helst genom en arbetsmarknadsprövning. Enskilda företag ska inte få bestämma om det råder brist på arbetskraft eller ta hit människor och utnyttja dem samtidigt som svenska företag slås ut och arbetare blir arbetslösa.

En annan åtgärd vore att ta tag i problemen med offentlig upphandling. Det offentliga är en stor upphandlare av både varor och tjänster, och att utesluta den kriminella miljön från att vinna anbud med hjälp av till exempel utökade registerkontroller och ett skifte från krav på lägsta pris till en mer samlad bedömning borde vara självklart.

Genom att svartlista dem som missköter sig och utöka möjligheterna att med hjälp av till exempel AI analysera den offentliga information som finns hos olika myndigheter och på andra ställen kan vi skapa en bra grund för att säkra upphandlingar med sjysta företag och stoppa underbudskonkurrensen från dem som inte vill följa lagarna.

Ett tredje förslag är att skärpa kontrollen och regelverket för stödanställningar, särskilt för nystartsjobb som i dag knappt har ett regelverk att tala om. Där litar man fullt ut på att alla som har ett företag och kan anställa någon och alla som varit arbetslösa en längre tid är laglydiga och vill göra rätt för sig. Det antagandet stämmer helt enkelt inte.

Den här utvecklingen kan inte få fortsätta. Men trots att mycket finns att göra är de förslag som levereras av regeringen på vårt område oerhört få, herr talman. Den utvecklingen måste vända. Vi måste ta kontroll över arbetsmarknaden och se till att de företag som sköter sig också klarar av att stanna på marknaden och inte slås ut av de oseriösa.

Vi hörde tidigare i debatten att lågkonjunkturer skulle innebära att oseriösa företag slogs undan till förmån för seriösa, sjysta företag. Risken är att det blir precis tvärtom: När konkurrensen hårdnar och jobben blir färre är det de som tar flest genvägar och utnyttjar människor till lägst löner som stannar kvar och får de uppdrag som finns. Det är inte en utveckling som känns särskilt tilltalande.

(Applåder)

Herr talman! Den här valsen har vi hört från Magnus tidigare: Vi hade majoritet. Varför gjorde vi inte saker? Faktum är att den här majoriteten kvarstår. Det var ingen annan situation vi hade mellan 2018 och 2022 än den ni har nu, där ni inte nådde hela vägen fram. Det är lätt att hacka på andra och säga saker om vad som skett förr, men då måste man också komma ihåg vilken situation man själv sitter i. Vi vet båda två vad det berodde på då och vad det beror på nu. Det är ingen större skillnad där.

Visst, kom ihåg vad som har gjorts, men kom också ihåg vad som görs nu! Det tycker jag är ganska viktigt att landa i, om man ska landa i en seriös debatt och faktiskt se på vad man själv gör och inte bara vända andra kinden till och tro att samma sak betyder något annat när någon annan gör det.

Vi har båda suttit i förhandlingar med andra partier där resultatet har blivit som det har blivit. Därefter röstar man som man röstar i den här kammaren, eller hur?

Annars kanske vi kan gå framåt med detta. Majoriteten kvarstår ju, eller hur? Vi klarar av att göra detta om det skulle vara så.

Det finns jättebra möjligheter för akrimcentren att hantera dessa frågor. Jag är inte särskilt insatt i den lagstiftning som Magnus Persson pratar om. Vi får väl se vad det blir när det väl kommer ett förslag. Jag har inga större kommentarer till detta just nu, mer än att när myndigheter som illegala inte har någon kontakt med, eller vill ha någon kontakt med, får ytterligare uppdrag att rapportera in de människorna vet inte jag om det kommer att ge särskilt mycket. Det är i alla fall en fundering jag har, herr talman.

Herr talman! Då kommer vi tillbaka till grundproblemet. Vi har en höger i denna kammare som vill att enskilda företag ska vara de som bestämmer vem som får ett arbetstillstånd och inte. Det är det som möjliggör för dem att ta hit människor, utnyttja dem och tvinga dem att jobba. Vi fick till exempel i förra veckan läsa om bageriet Bake My Day, där man fick jobba 18-timmarsskift flera månader i sträck med hot som: Om du inte går med på detta åker du ut, för ditt arbetstillstånd bygger på att du har ett jobb här. Det är den ordningen som är grundproblemet.

Vi har naturligtvis också ett problem med att företagare som har misskött sig får fortsätta. Straffen är alldeles för låga. Näringsförbuden är inte tillräckliga. De som låg bakom pensionsbrotten i den så kallade Allrahärvan fick tio års näringsförbud efter att ha stulit människors pensionspengar. Det kan inte vara rimligt. Det är här vi behöver kraftsamla.

Jag är rätt övertygad om att ifall lagarna finns på plats för att döma dem som står för arbetslivskriminaliteten får vi också bort dem. Det måste finnas möjligheter för myndigheter att säga: Nej men stopp nu! De här människorna ska inte driva företag. De är inte där för att de är seriösa och vill göra gott för Sverige. De har andra syften.

Där behöver vi sätta in åtgärderna. Men det är inte det vi ser nu. Regeringen ser till att man inte kan anställa familjemedlemmar med nystartsjobb, samtidigt som kriminella utnyttjar systemet för att anställa sina kompisar i gängen.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 17 december.)