Socialministern Jakob Forssmed (KD) om Ett fritidskort för barn och unga - en aktiv och meningsfull fritid i gemenskap med andra

Fru talman! Vi har debatterat fritidskortet en ganska lång stund nu. Jag är inte helt sist på listan, men kanske debatten klingar av. Jag vill ändå tacka statsrådet för att han har valt att vara med i den här debatten, delta i replikskiften, svara på frågor och också ställa frågor. Vi har ju debattregler som gör att jag själv inte har kunnat replikera hittills i just den här debatten.

Det är uppenbart att vi har väldigt olika syn på idén med fritidskortet och utformningen av det hela. Vi tycks vara överens om att syftena är goda. Det handlar om att underlätta ekonomiskt för föräldrarna, att göra det attraktivt och möjligt för fler barn och unga att delta i fritidsaktiviteter och att bredda rekryteringen. Det är gott så.

Men det finns en lång rad argument mot den modell som regeringen har valt att gå vidare med trots kritik från remissinstanserna. Det riskerar att bli väldigt ineffektivt. Man missar målet. Det finns också betydande risker med upplägget. Under våren har detta debatterats i olika sammanhang.

Jag har valt att skriva ned argument som har kommit upp i debatten som visar på problemen med fritidskorten. Det har blivit en ganska lång lista, även om den inte är fullständig. Dessutom tycker jag att det har framkommit ytterligare argument i debatten här i dag. Nu har jag anmält en talartid på bara sex minuter, och jag tänkte hålla mig till det. Vi får se om det lyckas. Men hela listan kommer jag inte att hinna med.

Herr talman! Det alldeles uppenbara stora problemet är ändå att en så stor del av kostnaderna rinner iväg i en administrativ överbyggnad för att skapa register och hantera varje förening, varje ansökan, varje unge och dess föräldrars ekonomiska situation. Det handlar om flera hundra miljoner kronor som försvinner iväg på det sättet. Ett betydligt mer effektivt sätt att använda summan på – totalt blir det nästan 1 miljard om året – hade varit att stärka infrastrukturerna kring fritidsaktiviteterna.

Miljöpartiet har valt att stärka kulturskolorna, Riksidrottsförbundet, friluftsorganisationerna med mera med resurser för att göra just detta. Vi vill ha en kulturskolelag för att uppvärdera kulturskolläraryrket och säkerställa att det i alla kommuner finns bra kulturskolor som erbjuder en bredd av kurser som efterfrågas också av dem som inte lockas av det kursutbud som finns i dag. Vi vill ha fler replokaler och musikhus. Med regeringens kraftiga neddragningar på studieförbunden kommer 20 000, framför allt unga, att förlora sin replokal.

Miljöpartiet vill se satsningar på idrotts- och fritidsledare. Vi vill se särskilda satsningar på parasport och på barn och unga med intellektuell funktionsnedsättning. Vi vill skapa en anläggningsfond – detta har vi diskuterat tidigare i dag – efter den danska modellen för att få fler idrottsanläggningar som passar och fungerar för fler.

Vi vill också stärka infrastrukturen för friluftslivet. Det har vi inte talat så mycket om i dag. Regeringen går just nu hårt in, skulle jag vilja säga, för att förstöra viktig och värdefull natur över hela landet. Skogsbruket får ökade möjligheter och incitament till kalhyggen i och med Skogsutredningen. Strandskyddet håller just nu på att inte bara inskränkas med lättnader, som det kallas, utan helt försvinna från hundratusentals vattendrag. Det är 1 miljon kilometer smala vattendrag, kanske en tiondel av Sveriges yta, som förlorar sitt skydd nu vid halvårsskiftet.

Vi vill i stället rusta upp leder, skogar, sjöar och stränder för rekreation men också för miljön, naturen och den biologiska mångfalden. Allt detta är bara några av de saker som vi i Miljöpartiet prioriterar i vårt förslag till budget. Tidöregeringen lägger i stället flera hundra miljoner kronor på Ehälsomyndigheten och Försäkringskassan för att bygga register och hantera ansökningar.

Herr talman! Jag går vidare i listan. Det finns många anledningar för regeringen att backa och dra tillbaka propositionen och hitta andra vägar att uppnå syftena med fritidskortet.

Utöver att hela upplägget kostar väldigt mycket pengar blir det administrativt krångel, inte bara för myndigheterna utan också för föräldrar och föreningar. Trots vidtagna åtgärder kvarstår förmodligen risken för ekonomisk brottslighet och fusk. Målet om breddad rekrytering kommer med all sannolikhet inte att nås, utan medlen går till barn och unga som redan är aktiverade.

Här har Arenagruppen precis nu kommit med en rapport om Järfällamodellen, som visar just detta. Läs gärna den rapporten om ni inte redan har gjort det! Arenagruppen har i stället för regeringens modell ett antal förslag som går ut på att satsa på befintliga strukturer inom idrotten och kulturskolan. Man vill stärka infrastrukturen och investera i fritidsanläggningar, kollektivtrafik och hjälpmedel för personer med funktionshinder. Man vill värna det ideella engagemanget: Gör inte en marknad av föreningslivet! Detta är precis de förslag som vi i Miljöpartiet har i vår budget och i våra motioner.

Vidare, herr talman, visar flera remissinstanser hur den föreslagna modellen gynnar vissa aktörer men missgynnar andra. Stödet är skräddarsytt för idrotten och kulturskolan, men andra verksamheter inom kulturen och friluftslivet riskerar att falla utanför.

Till exempel har STF barn- och ungdomsverksamhet, men den är gratis. Här hade det i stället varit efterlängtat med upprustade leder, vindskydd och grillplatser. Men där drar regeringen ned på stödet.

500 kronor eller 2 000 kronor kanske räcker för vissa aktiviteter. Det är bra. Men den som i dag inte har råd med till exempel ridning kommer inte att vara hjälpt ens av 2 000 kronor. Idrotten har blivit dyr. Visst kan en femhundring bidra på marginalen, men regeringen borde i stället oroa sig för kostnadsutvecklingen.

Risken är mer än överhängande att många verksamheter kommer att använda pengarna till att smyghöja avgifterna. Föreningarna har stora kostnader, och i stället för att skära i annat kan de nu hänvisa till fritidskortet.

Dessutom har vissa varnat för att avgifterna kan behöva höjas för att täcka de administrativa kostnaderna för föreningarna som kommer just med krånglet med fritidskortet. Här måste regeringen redan från start noga följa avgiftsutvecklingen.

Att föreningar med alla ideellt arbetande mammor, pappor och engagerade får tillgång till uppgifter om vilka barn som kommer från hem med låga inkomster är också en uppenbar integritetsrisk. Det innebär risk för stigmatisering. Flera har tagit upp det.

Nu har jag överskridit min talartid, herr talman. Min uppräkning kunde naturligtvis fortsätta.

Sammantaget är ambitionerna goda, men förslaget från regeringen är så dåligt att Miljöpartiet yrkar avslag på det. Vi vill använda pengarna till annat. Jag yrkar bifall till Miljöpartiets reservation 2.

Herr talman! Tack, statsrådet, för repliken! Då får jag också vara med och debattera det här på ett roligare sätt.

Jag valde att lägga upp anförandet på det här sättet: rada upp argument och samla argument. Det är kanske inte det normala sättet när jag förbereder en debatt, men i just det här fallet var det motiverat. Det är nämligen otroligt många argument emot och egentligen få argument för.

Idén bakom det här står vi bakom – absolut. Det handlar om breddad rekrytering och om att få in fler unga i kulturlivet och friluftslivet, inte minst, men självklart också idrotten. Idrottsrörelsen jobbar hårt med det här. Jag vet att regeringen också har satsningar på andra sätt. Men vi skulle kunna använda de här pengarna på ett mycket mer effektivt sätt än att ha upplägget med fritidskortet.

Jag tycker att listan, kvantiteten, faktiskt har en kvalitet i sig. Det är så pass många argument, och de är inte svaga. Det finns en kvalitet i varje argument. Sedan kan man naturligtvis diskutera vart och ett för sig. Statsrådet lyfte integritetsargumentet. Det är inte många som kommer att få tillgång till de här uppgifterna. Men har vi verkligen kvalitetssäkrat detta? Vad händer när den här typen av uppgifter faktiskt läcker och sprids? Vi har sett i andra sammanhang att det kan vara stigmatiserande.

Statsrådet nämnde det jag sa om att det förmodligen inte kommer att bli breddad rekrytering. Jo, till viss del, men det är en väldigt liten del av pengarna som kommer att användas till det. Arenas undersökning av Järfällamodellen, som jag hänvisade till, visar precis på att det misslyckades.

Herr talman! Statsrådet lyfter det här med breddad rekrytering. Ja, till viss del kommer det naturligtvis att bli så. Får man 2 000 kronor är det många som kommer att använda dem. Men det hade varit mycket mer effektivt att lägga de pengarna på att stärka infrastrukturen, stärka strukturen, bygga fler arenor och, framför allt vad gäller friluftslivet, stärka vår natur så att man kommer ut i naturen på ett mycket enklare sätt. Det hade varit ett betydligt bättre och mer effektivt sätt att använda de pengarna.

Skapa en kulturskolelag, så att vi får stadga i kulturskolelärarnas yrkesstolthet och möjlighet, så att vi har starka kulturskolor över hela landet!

Att argument står emot varandra tycker jag faktiskt också talar för att det är modellen det är fel på. Hur man än vänder och vrider sig med den här modellen blir det fel.

Jag skulle också lite grann vilja bemöta det som har hänt i de tidigare diskussionerna här framme vid podierna. Statsrådet säger att oppositionen bara vill ha mer av samma.

Först och främst har vi ett väldigt starkt civilsamhälle, friluftsliv, idrottsliv och föreningsliv. Vi har en kulturskola. Där är Sverige unikt i dag. Ja, det är klart att vi vill ha mer av samma. Vi vill ha mer av det här starka kulturlivet och friluftslivet. Men självklart vill vi också tänka nytt.

Jag nämnde i mitt anförande att vi vill ha en kulturskolelag, till exempel, och att vi vill ändra skogspolitiken så att vi inte expanderar den totala arealen kalhyggen. Det är inget roligt att sitta och grilla korv på ett kalhygge. Och vi vill ha en anläggningsfond för att få fler anläggningar. Det är att tänka nytt. Fritidskortet är en återvändsgränd.