Emma Ahlström Köster (M) om Ett fritidskort för barn och unga - en aktiv och meningsfull fritid i gemenskap med andra

Fru talman! Tusentals ledare, nya anläggningsprojekt, stöd till socioekonomiskt svaga områden, utrustning och utbildning för att stötta idrottande för personer med funktionsnedsättning och rörelseinspirerande skolprojekt. Detta är några av de insatser när det gäller idrott som hittills har gjorts under innevarande mandatperiod.

Totalt handlar det om 250 miljoner kronor som har använts inom fyra utpekade, viktiga områden: verksamhet inom socioekonomiskt svaga områden, rekrytering och utbildning av ledare, tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning samt idrottsanläggningar och idrottsmiljöer. 250 miljoner kronor är en stor summa, fru talman, och pengarna är riktade. Varför? Och varför just nu?

Under perioden 2014–2022, då Socialdemokraterna satt vid makten i Sverige, minskade barns och ungdomars idrottande. Enligt Riksidrottsförbundets egna siffror sjönk deltagandet hos unga från 37 procent till 28 procent under dessa åtta år. Samtidigt ökade stillasittandet markant, och mer tid ägnades åt skärmar.

Man ser i huvudsak tre orsaker till detta. Det handlar om ökade kostnader och höga drivmedelspriser, om förändrade intressen där individuell träning ibland puttade ut föreningsidrott och om socioekonomiska skillnader där barn från familjer med lägre inkomster har haft en lägre deltagandegrad. Samtidigt ser vi oroande tendenser när det gäller den psykiska hälsan hos barn och ungdomar, liksom även hos unga vuxna, och skillnader i hälsa och livsvillkor mellan grupper med olika utbildningsbakgrund.

Efter bara två år med Ulf Kristerssons regering har man faktiskt vänt den nedåtgående trenden. Det är nu något fler barn och unga som idrottar. Framför allt är det fler unga tjejer och flickor, och bland dem som bor i socialt utsatta områden är det nu något fler som deltar i en aktivitet. Som förälder värmer detta mitt hjärta.

Fru talman! Jag är runt om i Sverige och besöker olika föreningar och grupper som jobbar med barn och unga, och de bekräftar den vändande trenden.

Jag besökte bland annat Ystads Simsällskap, en simförening som har funnits länge men som också ligger i framkant. Där fick jag träffa en tjej som var rullstolsburen men som precis hade gjort ett träningspass tillsammans med sina jämnåriga kompisar. Hon var trött men nöjd med att ha klarat av dagens utmaning och var på väg hem för att äta middag. Hon är en i gänget och tränar tillsammans med jämnåriga som inte är rullstolsburna. Representanter för klubben säger: Vi har valt den här modellen. Den ger en stark gemenskap och breddar ungdomars förståelse för olikheter.

Jag besökte också Vätternrundan här i veckan och träffade ungdomar som cyklar BMX. Två systrar, en sjuårig tjej och hennes syster på nio år, berättade: Det är superkul att cykla BMX, men det visste vi inte innan. Man måste prova först, innan man vet vad man gillar!

Det borde vara politikens prioritet att aktivt verka för att fler ska hitta hem – för att fler ska upptäcka någonting i vårt Föreningssverige. Att vi nu har vänt trenden något visar att målmedvetet arbete gör skillnad, att det spelar roll vem som styr och att det spelar roll vilka åtgärder som vidtas.

Fru talman! Om man vill vända en negativ trend kan man inte göra mer av det man redan gör. Om man kör åt fel håll hjälper det liksom inte att gasa, utan då måste man stanna upp och våga ta en annan väg. Under innevarande mandatperiod har regeringen gjort flera satsningar på idrottsområdet – inte en satsning utan flera.

Bland annat har man infört Idrottsklivet, som är en treårig satsning som startade hösten 2023 med ett årligt anslag om 100 miljoner kronor för att skapa fritidsaktiviteter i utsatta områden, det vill säga för den grupp som står allra längst från idrotten. I samarbete med polisen och med låga trösklar in till att få vara med är det fler som via detta projekt har hittat en ny sport och en ny gemenskap.

Fru talman! Jag nämner detta för att påvisa och återigen understryka att fritidskortet inte är den enda satsningen som regeringen gör utan en fortsättning på en redan utstakad väg.

Även om de flesta redan har hört talas om kortet och vet om att det kommer att lanseras nu i höst finns det kanske de som fortfarande undrar vad detta fritidskort är. Där är mitt korta svar: Det är regeringens budskap till Sverige att barns och ungas fritid är viktig.

Det något längre svaret är att fritidskortet är ett erbjudande om stöd för att bekosta en fritidsaktivitet. Fritidskortet är en riktad satsning till barn och unga mellan 8 och 16 år, med särskilt stöd till och fokus på dem som lever i ekonomisk utsatthet. Fritidskortet är också en noggrant granskad reform med en genomtänkt modell. Bland annat måste man som utförare vara godkänd och sedan ett antal år finnas med i ett register för att kunna vara med.

Fru talman! Låt oss tänka en kort stund på de barn som inte har hittat till Föreningssverige eller som under den förra mandatperioden stod utanför. Att stå utanför en aktiv fritid är mycket mer än att inte idrotta eller inte lära sig ett instrument. De barnen har inte haft möjlighet att utvecklas tillsammans med andra. De har inte haft möjlighet att upptäcka en ny aktivitet.

De kanske har missat att få växa upp och fostras i en demokratiskt organiserad verksamhet, vilket är viktigt för att förstå hur demokrati fungerar. De kanske har missat möjligheten att hitta förebilder eller att själva bli en förebild för andra. De har inte fått uppleva känslan av ett vi i ett lag eller att kanske få vinna. De har också missat möjligheten att få nya vänner i olika åldrar och från andra delar av landet. Kanske har de inte fått utveckla sin fysik eller andra förmågor på det sätt de kunde ha gjort.

Fru talman! Barndomen är, liksom ungdomsåren, en oerhört viktig tid och fas i våra liv. Här formar vi vilka vi är och lägger grunden för fortsatt utveckling.

Jag är stolt över att företräda en regering som ser och handfast tar tag i det idrottsliga utanförskapet. Jag är stolt över att företräda en regering som tydligt visar att barns hälsa och sociala tillvaro är en prioriterad fråga här och nu men också för all framtid. Med fritidskortet kan fler barn välkomnas till Föreningssverige.

(Applåder)

I detta anförande instämde Johan Hultberg, Malin Höglund, Thomas Ragnarsson och Jesper Skalberg Karlsson (alla M).

Fru talman! Jag tackar Christofer Bergenblock för frågan.

Det är helt rätt att Moderaterna vill verka för reformer som är effektiva. För Moderaterna och regeringen är det viktigt att de pengar vi gemensamt puttar in i ett system ska göra att vi får ut någonting i andra ändan.

Det är otroligt viktigt att den här reformen landar rätt. Det är därför regeringen har förberett dess ankomst med många riktade och förberedande satsningar.

Det är klart att det är tråkigt när saker och ting kostar mycket i administration, men det är också viktigt för Moderaterna och regeringen att vi har ett system där kriminella inte kan nyttja de pengar som ska gå till våra barn. Det är viktigt att det är väl förberett. Det är också därför det har tagit lång tid att få detta på plats. Vi vill förbereda och gå före, och vi vill ha ett system som är rättssäkert. Men ibland tar det tid när man gör nya saker och inför nya reformer, och det kostar i början. Anledningen är att det ska landa rätt och bli effektivt på sikt.

Den här reformen har som viktigaste och största syfte att nå dem som är allra längst bort. Om det hade varit så att vi kunde nå dem genom att göra det vi redan gör hade inte fritidskortet behövs. Men som jag lyfte fram i mitt anförande finns det en stor del som står väldigt långt bort och som vi inte når på det vanliga sättet, med de vanliga satsningarna och med de vanliga pengarna. Vi behöver göra någonting annat.

Jag vet att regeringen följer införandet. Vi kommer också att följa detta och uppdatera vad det får för effekt. Självklart kommer man att skruva och utvärdera för att det ska bli ännu effektivare framöver.