Mats Wiking (S) om Lärare och elever

Fru talman! Jag yrkar för tids vinning bifall endast till reservation 9, men vi sverigedemokrater står givetvis bakom samtliga våra reservationer.

Sverige hade en gång i tiden en skola i världsklass, fru talman, och det är riktigt sorgligt att det ska behöva gå så långt åt pipsvängen med i princip allt innan den stora majoriteten av politiker vill och vågar rycka upp huvudet ovanför sanden och se verkligheten. Det är sorgligt att det ska behöva gå så långt innan fler och fler till slut vågar öppna ögonen och se vad problemen är, för vågar man inte ens se problemen kommer man aldrig någonsin att kunna se några lösningar.

Sverigedemokraterna har sett de svenska skolresultaten sjunka år efter år, och för oss har det aldrig varit några oklarheter när det gäller vad det beror på. Det är tydligt för alla som väljer att öppna ögonen vad problemen i den svenska skolan till en absolut överväldigande del beror på.

Fru talman! Jag tror att många partier fullt medvetet valde att fortsätta blunda för verkligheten under många år eftersom det var så pinsamt att ha varit en av dem som förstörde Sverige. Det var helt enkelt lättare att fortsätta blunda än att välja att se vilken enorm skada som orsakades under flera decennier av ansvarslös massinvandring, genom ett konstant urvattnande av auktoriteten hos svenska lärare och genom en allt stökigare och otryggare vardag i den svenska skolan.

Fru talman! Det här är receptet som saboterade den svenska skolan. Det handlar om allt det som socialdemokrater och hela vänsterfalangen hoppades på: den där vinsten som skulle komma lite längre fram. Bara lite längre fram skulle ju kompetensregnet börja falla, och Sverige skulle få en superekonomi.

Massinvandring i kombination med en disciplin som är bortblåst och ett aldrig tidigare skådat flumexperiment – det är vad man utsatte den svenska skolan för, och det gick käpprätt åt helsicke.

Fru talman! Vi pratar om arbetsmiljön för både lärare och alla de elever som ska försöka prestera och skaffa sig en utbildning för livet. Jag minns hur förbluffad jag var när jag första gången på ett skolbesök fick se en lång rad med hörselskydd som hängde på väggen i klassrummet. Vad är hörselskydden till för? undrade jag. Det var ju ett helt vanligt klassrum och inte någon slöjdsal där man använde maskiner med hög ljudnivå. Hörselskydd i vanliga klassrum hade man inte på den tid jag gick i skolan.

Hörselskydden var till för eleverna, fick jag förklarat för mig, eftersom det var så stökigt i klassrummen och så hög ljudnivå att elever inte kunde koncentrera sig. De elever som ville försöka undkomma bullret och skriken och studera och lära sig något var alltså förpassade till att göra det med hörselskydd på sina små huvuden. Det är fullständigt vanvettigt och helt bakvänt.

Den här lösningen, fru talman, är också ganska symtomatisk för hur tidigare regeringar, både röda och blåfärgade, har agerat i fråga efter fråga. I stället för att lösa ett problem har man blundat för problemet och bara polerat ytan och försökt putsa på symtomen. Om man delar ut hörselskydd i stället för att kräva och se till att det är lugnt i klassrummet så att eleverna får studiero blundar man för stöket. Man blundar också för det verkliga problemet.

Jag gick för ganska många år sedan nu i låg- och mellanstadiet på Stenhammarskolan i Gottsunda i Uppsala och senare högstadiet i den gamla Gottsundaskolan, den som senare eldades upp. När jag gick på Stenhammarskolan hade majoriteten av alla elever svenskt ursprung. I varje klass fanns ett antal elever med lite olika bakgrund – någon från något land i Afrika, några finska barn, någon från England eller Irland och så vidare.

Jag själv var inte svensk på den tiden, inte det minsta. Jag var en finsk unge som till och med gick i en finsk lågstadieklass, där vi fick lära oss allt man ska lära sig i lågstadiet samtidigt som vi fick lära oss det svenska språket. Jag kunde nämligen inte ett enda ord svenska när jag skulle börja i lågstadiet.

Till mellanstadiet slogs vi finska ungar ihop med alla andra elever, och sedan gick vi tillsammans med övriga elever resten av skoltiden. Eftersom majoriteten av alla elever hade svenskt ursprung blev vi övriga per automatik ”försvenskade” genom skolgången – bit för bit, år för år. Det är ingenting som går i en handvändning kan jag säga. Men ju fler år som passerade, desto mer försvenskad blev jag.

Jag brukar säga att jag tillhör den sista generation för vilken det fortfarande var vettigt att växa upp i Gottsunda. Majoriteten var fortfarande människor med svenskt ursprung i hela området och i skolan, och i princip alla, eller åtminstone de flesta, blev helt enkelt automatiskt försvenskade genom uppväxten och skolgången.

Ett antal år senare gick en av mina kusiner på precis samma skola, Stenhammarskolan, och redan då var det helt ombytta roller. Det fanns någon enstaka elev med svenskt ursprung per klass, och sedan var det en myriad av olika nationaliteter och ursprung. Eleverna förstod inte varandra, de förstod inte läraren och läraren förstod inte majoriteten av eleverna. Det var ett fullständigt kaos och såklart helt omöjligt för lärarna att bedriva någon bra undervisning.

Om jag minns det rätt blev min kusin tvungen att till slut byta skola för att få någon som helst möjlighet att lära sig något.

Ett antal år senare bytte skolan namn, från Stenhammarskolan till Manar Al-Houda svensk-arabiska skolan.

Är det någon här som tror att det automatiska försvenskande av barn som jag upplevde när jag själv gick på Stenhammarskolan fungerade på samma sätt i den arabiska Manar Al-Houda-skolan? Jag tror inte det.

Ett antal år senare drog Skolinspektionen in tillståndet för Manar Al-Houda att bedriva skola. Jag gissar att det är svar på frågan hur bra den skolan fungerade.

Vi måste återställa disciplin och lärarnas auktoritet i skolan, och vi måste återställa lugn och ro och trygghet i skolan. Då menar jag inte auktoritet som någon form av barnaga eller terror från lärarens håll utan helt enkelt ordning och reda, att lärarens ord gäller – sunt förnuft.

Stökiga och hotfulla elever måste flyttas ut från klassrummet, bort från den ordinarie skolan, för att säkerställa en lugn och trygg studiemiljö till de skötsamma eleverna, samtidigt som de stökiga eleverna får mer uppmärksamhet, högre lärartäthet och särskilt utbildad personal som kan hjälpa dem med deras utmaningar.

Detta är helt grundläggande, fru talman. Lyckas vi inte med att skapa en trygg skolmiljö med disciplin och studiero i våra skolor kommer vi aldrig att lyckas återskapa en skola i världsklass. En skola i världsklass är inte en flummig stökskola där eleverna fritt kan välja om de ska lyda läraren eller inte.

Ta bara det här med lärare som tar tag i en stökig elev i överarmen och flyttar ut eleven från klassrummet för att eleven stör lektionen och vägrar följa ordningsreglerna. En lärare som gör det borde få en medalj, inte få sparken och förlora sitt jobb, vilket är hur det fungerar i Sverige i dag. Maktbalansen mellan lärare och elever är helt vansinnigt hårresande fel i dag. Det är helt och hållet bakvänt.

Det finns många bra utredningar och betänkanden på väg – om förbättrad elevhälsa, om mer undervisningstid till de elever som behöver det, om bättre förutsättningar för trygghet och studiero i skolan och så vidare.

Tidöregeringen har tillsammans med Sverigedemokraterna gjort ett hästjobb. Ingen regering i modern tid har gjort i närheten av så mycket för skolan och för lärarna som Tidöregeringen med de reformer man nu har satt i rullning.

Nu gäller det att vi alla tillsammans håller i och ser till att på bästa möjliga sätt implementera alla bra förslag och förbättringar som är på väg. Vi vill ju rimligtvis alla samma sak: att barnen ska få en lugn och trygg skolgång och att alla elever ska kunna nå så långt de bara kan, helt oavsett om deras vägval leder till en teoretisk högre utbildning eller till ett mer praktiskt jobb med fötterna på jorden.

Det känns också som att det är på sin plats att påminna övriga partier om att allt till alla inte fungerar. Då tänker jag bland annat på de miljarder som varje år spenderas på modersmålsundervisning. De skattepengarna kan inte användas till någon annan undervisning än undervisning i arabiska, somaliska, finska och så vidare. Så enkelt är det. Man kan bara spendera 1 miljard kronor en gång; sedan är de pengarna borta. Då tror vi sverigedemokrater att detta är betydligt bättre spenderade miljarder om de spenderas på något annat i den svenska skolan än att lära barn i Sverige arabiska, somaliska och så vidare.

Till skillnad från de flesta i utskottet fick jag själv hemspråksundervisning genom hela grundskolan, i nio år. Jag kan säga rakt ut att det var fullständigt bortkastat. Jag bor ju i Sverige. Jag gick i en svensk skola. Jag kom senare in på en svensk arbetsmarknad, och jag har drivit företag i Sverige, på svenska, i över 30 år nu.

Till inget av detta har jag behövt några kunskaper om finsk grammatik. Finska lärde jag mig hemma av mina föräldrar, och i den mån jag behövde övning i finsk grammatik hade mina föräldrar faktiskt kunnat betala för den utbildningen om de nu hade tyckt att det var användbart.

Det finns ingen anledning till att det allmänna ska spendera flera miljarder årligen på att lära ut arabiska, somaliska och så vidare till barn som växer upp i Sverige och som ska ut på en svensk arbetsmarknad. Skulle dessa miljarder i stället användas till att stärka barnens kunskaper i svenska eller matematik skulle det vara till enormt mycket större nytta både för barnen och för Sverige.

Eller varför inte använda de miljarderna till att förbättra tryggheten och studieron i skolan så att eleverna får en lugn och trygg skolgång och så att både lärare och elever får en bra arbetsmiljö? Det vore mycket bättre spenderade miljarder än de miljarder som läggs på att lära ut somaliska till barn i Sverige som ska gå i en svensk skola och komma ut på en svensk arbetsmarknad.

(Applåder)

Fru talman! Den psykiska hälsan går lika mycket käpprätt åt helsike som mycket annat i samhället. Det finns ett enormt behov av bättre psykisk hälsa.

Köerna för att komma till en psykolog är alldeles för långa i många delar av landet. Om vi på något sätt kan avhjälpa detta och ge barnen hjälp tidigare är vi absolut öppna för det. Genom skolan kan vara ett sätt. Genom kraftigt kapade köer i den vanliga vården kan vara ett annat sätt. Båda möjligheterna kan vara ett ännu effektivare sätt att kapa köerna.

Ju tidigare barnen får hjälp, desto snabbare kan de komma till rätta med sina utmaningar och desto snabbare kan barnen bli friska och må bra igen. Jag ser inte riktigt problemet med att erbjuda barnen hjälp om de behöver det. Är Socialdemokraterna emot att vi hjälper barn med psykisk ohälsa?

Fru talman! Vi är absolut öppna för att skjuta till mer ekonomiska medel om det behövs. En jättestor pengapåse att gräva i är exempelvis modersmålsundervisningen, som jag tog upp tidigare. Det är flera miljarder varje år som spenderas på att lära ut somaliska och arabiska till barn som bor i Sverige och ska komma ut på en svensk arbetsmarknad. Det kanske vore bättre spenderade pengar att ta av dem för att förbättra elevhälsan så att köerna kapas.

Om vi kan hjälpa barn med psykisk ohälsa i skolan avlastas bupköerna. Jag ser bara vinster med att hjälpa barn med psykisk ohälsa.