Rashid Farivar (SD) svarade Malin Östh i en replik om Luftfartsfrågor i debatten ”Protokoll 2024/25:119 Tisdagen den 20 maj” den 20 maj 2025.
Malin ÖsthV· i sitt anförandeSverige är ett stort och glest befolkat land. Tillgänglighet är viktigt. Det är en förutsättning för mobilitet och utveckling i hela landet. Här finns funktionsmålet om allas rätt till grundläggande tillgänglighet av god…Fru talman och ledamöter! Sverige är ett stort och glest befolkat land. Tillgänglighet är viktigt. Det är en förutsättning för mobilitet och utveckling i hela landet. Här finns funktionsmålet om allas rätt till grundläggande tillgänglighet av god kvalitet. Det är en viktig princip som ska värnas. Det är också en princip som vi från Vänsterpartiet står bakom och har tagit strid för flera gånger. Senast var i höstas, när fyra trafikavtal riskerade att stå helt utan statlig finansiering.
I höstas såg vi också vad som hände på Gotland när flygningarna till och från Gotland drastiskt och plötsligt minskade från två avgångar om dagen till en i veckan. Detta varade i två månaders tid. Sjukvårdens möjligheter att snabbt transportera akutprover och blod påverkades allvarligt, vilket hotade patientsäkerheten.
Flyget bidrar på flera platser med tillgänglighet som annars skulle vara väldigt begränsad, och för tidskritiska transporter är flyget ofta helt avgörande. Det råder alltså inga tvivel om att flyget behövs, och ibland är flyget också det enda alternativet. Flyg är dock för den sakens skull inte ett hållbart trafikslag.
Vi menar från Vänsterpartiet att vi måste kunna hålla båda de här sakerna i huvudet samtidigt. Vi behöver en saklig debatt om flygets förutsättningar och utmaningar med siktet tydligt inställt på samhällsnytta, omställning och vad som krävs rent konkret för att klara klimatmål.
För att kunna ha en sådan saklig debatt måste flygets omställning kommuniceras och planeras realistiskt och baseras på fakta – inte önsketänkande.
Ett uttalande som förekommer frekvent i dag är att utsläppen från flyget måste minska, inte flygandet i sig. Det hör man ganska ofta. Det här är ett uttalande som inte har stöd i forskning. Flygets utsläpp måste minska – det är sant – men samlad forskning visar också att vi behöver flyga mindre om vi ska klara att minska flygets utsläpp i linje med Parisavtalet. Det är ett faktum.
Fru talman! Det finns ingenting att vinna på att gömma undan de stora utmaningar som finns. Målar man upp en alltför optimistisk bild av vilka tekniska förutsättningar som finns för att minska flygets utsläpp i närtid och samtidigt förutsätter en ständig tillväxt, där flygandet ska öka kraftigt under samma period, riskerar det att uppfattas som oseriöst.
Internationella civila luftfartsorganisationen planerar för och prognostiserar en fördubbling av antalet flygpassagerare till 2042. De menar samtidigt att en sådan massiv trafikökning ska vara fullt möjlig att genomföra utan att utsläppen ökar. Det här är ett uttalande som även inifrån flygbranschen har avfärdats som just oseriöst. Det finns också fler kritiska röster inifrån flygbranschen.
Call aviation to action är en grupp som består av verksamma eller tidigare verksamma personer inom flygbranschen. De kritiserar sin egen bransch för att skönmåla de tekniska förutsättningar som finns för en bred omställning. De menar också att fokus för flyget behöver skifta från att ständigt öka flygandet till att prata mer om samhällsnytta och identifiera och upprätthålla de mest värdefulla förbindelserna så att flyget förblir tillgängligt för de personer och regioner som är mest beroende av det.
Det här är ett perspektiv som jag tycker saknas i den svenska debatten. Här har vi i stället sedan länge haft en debatt som präglas av att allt flyg är viktigt – och lika viktigt. Alla flygplatser ska behållas oavsett kostnad, och oavsett om det finns möjligheter att upprätthålla en god tillgänglighet med andra färdmedel.
I mitt hemlän har vi två flygplatser med bara fyra mil emellan: Linköping och Norrköping. I relativ närhet finns utöver de här två också två till: Skavsta och Jönköping. Det här är alltså ett relativt litet område i södra Sverige där avstånden är korta och där det dessutom finns goda möjligheter till alternativa färdmedel. Detta tycker jag att vi måste kunna diskutera. Men i dag är möjligheten att diskutera den här typen av frågor väldigt låst, och det är olyckligt.
Fru talman! Flyget behöver precis som allt annat i samhället förhålla sig till att man verkar i en föränderlig tid där förutsättningarna inte är statiska. Där ingår också att resandemönster förändras.
En orsak till att inrikesflyget har minskat är förändrade mötesvanor under pandemin, där digitala möten blivit allt vanligare. Det här är i grunden positivt. Att transportefterfrågan minskar till följd av nya tekniska möjligheter är helt i linje med steg ett i fyrstegsprincipen. Det är en princip som regeringen själv betonar ska ligga till grund för utvecklingen av transportsystemet. Det skriver man väldigt tydligt i sin egen infrastrukturproposition.
I stället för att efterleva sina egna principer gör regeringen dock ett stort nummer av att kritisera regioner och kommuner som antagit resepolicyer som följer fyrstegsprincipen och som tar klimatmål på allvar. I stället för flygskam jobbar den här regeringen hårt för att etablera en resepolicyskam samtidigt som man också uppmanar regioner och kommuner – och svenska folket – att stödflyga mitt i en klimatkris.
En sådan strategi stimulerar allt flygande. Man gör alltså ingen skillnad på om flygresan går till Thailand, mellan Stockholm och Göteborg eller mellan Stockholm och Gällivare.
Ett problem med en sådan strategi är att flygets utsläpp inte kommer att minska i linje med klimatmålen. Det är heller ingen garanti för att det blir de samhällsviktiga flygkommunikationerna som prioriteras, och då har man tappat ett jätteviktigt perspektiv.
Fru talman! Det finns mycket mer att säga, men jag avslutar där. Jag skulle vilja yrka bifall till reservation 10.
Fru talman! Jag tackar ledamoten Malin Östh för anförandet.
Det är glädjande att höra ledamoten lyfta upp vikten av flyget för att hela samhället ska fungera, men det står lite annorlunda i betänkandet. Jag läser att Vänsterpartiet vill belägga flyget med hårda sanktionsavgifter. Jag läser också att man vill avveckla och riva Bromma flygplats. En annan intressant sak är att man vill avveckla flyglinjen mellan Stockholm och Göteborg.
Jag läser ur betänkandet: ”Jag konstaterar att en enda flygresa mellan Stockholm och Göteborg motsvarar så mycket som klimatavtrycket från 50 000 tågresor. Därmed anser jag att flyglinjer på sträckor där samma sträcka med tåg tar under tre timmar bör avvecklas.” Just nu tar tågresan mer än tre timmar, nämligen i bästa fall tre och en halv timme.
Just nu råder ett allvarligt läge i fråga om försvar och beredskap. Vi vill behålla flygplatserna med tanke på deras beredskapsförmåga, för att kunna använda dem om ett krig eller en kris slår till. Med ledamotens politik behöver vi stänga flera flygplatser i landet. På vilket sätt hjälper det oss att bygga bättre beredskap om det blir kris eller krig?
Fru talman! Jag hoppas att det i hela mitt anförande framgick att jag beskrev samhällsnyttan av vissa flyglinjer och problemen och utmaningarna med flyget utifrån ett klimat- och miljöperspektiv. Det var i alla fall min ambition med anförandet. Jag nämnde också i mitt anförande att flygbranschen själv anser att vi för att klara klimatmålen måste flyga mindre, inte bara flyga mer miljövänligt.
När det gäller omställningen inom flyget finns kritiska synpunkter. När man har lyssnat på vissa som har talat i dag kan man få intrycket att flyget redan är fossilfritt. Förra året var det svenska flygets inblandning av biobränslen 1,2 procent – detta trots att det har funnits en reduktionsplikt för flyget i Sverige sedan 2021. Eller hur? Det går oerhört långsamt, och utmaningarna är också extremt stora. Därför menar jag att vi kommer att behöva prioritera kring flyget. Det är den bistra sanningen.
Jag har ett par frågor tillbaka till ledamoten. Vad förväntas de kommuner som står med en regional flygplats i dag skjuta till i form av skattemedel? Norrköping, en kommun som ligger nära den där jag bor, skjuter årligen till 30 miljoner till en charterflygplats. Ser ledamoten det som ett kommunalt kärnuppdrag att jobba på det sättet?
Fru talman! Jag tackar för svaret och frågan, ledamoten Malin Östh.
Mitt svar är nej. Det är inte kommunernas och regionernas ansvar i det här svåra säkerhetspolitiska läget att se till att flygplatserna fungerar som de ska. Jag har samma inställning som min kollega Magnus Jacobsson. Vi tycker att staten bör gå in och ta ansvar för flera kommunala och regionala flygplatser, och helst ska de drivas i statlig regi.
Ett problem med flygplatser är att det är lätt att lägga ned fungerande flygplatser – och det går fort – men att snabbt bygga upp infrastrukturen igen är i princip omöjligt.
För att kunna hålla sig med ambulansflyg, polishelikoptrar och sjöräddningshelikoptrar som bevakar skogsbränder behöver man en flygplats. Med den politik som ledamoten Malin Östh förespråkar måste vi stänga de flesta flygplatser. Hur ska de samhällsviktiga funktionerna fungera när det inte finns någon flygplats? Varifrån ska dessa flyg starta? Jag hoppas att ledamoten har förståelse för min oro. Det här kommer att skada både den militära och den civila beredskapen.
Fru talman! Jag hör ledamoten säga att det är ett statligt kärnuppdrag att finansiera charterflygplatser. Det var vad min fråga gällde.
Jag tror att man behöver göra avvägningar, och man kommer att behöva göra prioriteringar. Är det rimligt att jag, som bor i en del av södra Sverige med korta avstånd, där järnvägen är väl utbyggd och det finns gott om alternativa färdmedel, på kort avstånd har tillgång till fyra flygplatser, som jag beskrev i mitt anförande? Är det rimligt?
Jag hör dina frågor om beredskap och försvarets behov, men här försöker jag prata om något annat. Jag tror att vi kommer att behöva prioritera, precis som jag nämnde tidigare.