Camilla Brodin (KD) om Energipolitik

Fru talman! Energisystemet lägger på många sätt grunden för hur samhället kan växa fram. Därmed är det också helt centralt för landets utveckling, för jobben, för välfärden och för välståndet.

Elektriciteten har sedan sitt intåg i våra samhällen också gett oss fantastiska möjligheter till utveckling. Få – kanske inte ens någon – här i dag kan nog tänka sig en värld utan el och allt det vi kan använda den till.

Utbyggnaden av vattenkraften, kärnkraften och vindkraften har successivt gjort mer användning möjlig och fått vårt samhälle att växa – både ekonomiskt och socialt. Dessutom blev vårt elsystem för ganska länge sedan mer eller mindre fossilfritt.

Även om det går lite långsamt har Sverige nu påbörjat ett skifte – ytterligare ett steg i elektrifieringen – där transporter, industriella processer och andra verksamheter ska byta fossil energi, ofta importerad, mot inhemskt producerad och fossilfri el. Det är effektivare, och det är tryggare. Det skapar också nya möjligheter för både jobb och tillväxt i Sverige.

Svensk energi, eller framför allt elförsörjning, kan ju under rätt förutsättningar förbli en unik konkurrensfördel – genom hög leveranssäkerhet, låg miljöpåverkan och el till låga och konkurrenskraftiga priser. Det framstår dessutom som en allt viktigare konkurrensfördel i en omvärld präglad av handelshinder, tullkrig och geopolitiska spänningar, inte sällan kring fossil energi.

För vår del handlar det inte bara om en omställning. Det handlar också väldigt mycket om en utveckling och en möjlighet att attrahera nya investeringar, nya företag och nya verksamheter till Sverige.

Att det blir en framgångsrik elektrifiering kommer att vara avgörande för våra möjligheter att öka den tillväxt som är så låg i dag, att skapa välstånd och att samtidigt nå de klimatmål som vi för vår del har att nå. Men det krävs då också politiska initiativ.

Det första handlar egentligen inte om energipolitik utan om att vi vill ha den här omställningen och att vi verkligen står upp för de klimatambitioner som världen har skrivit under på och som krävs. Det är nämligen det som ska leda till det ökade behovet av el.

Här har regeringens och Sverigedemokraternas politik skapat tvivel. De är inte ensamma om detta. Högerpopulister och högerpolitiker runt om i världen gör precis samma sak. Det medför problem, för om de som ska investera i elproduktion inte är säkra på att efterfrågan kommer minskar förstås investeringsviljan. Och omvänt: Om inte de som ska investera i verksamheter som ska gå över till el, eller använda mer el, ser att produktionen ökar kommer det inte heller där att bli mycket av investeringar.

Sedan är förstås kostnader helt centralt. Hushållens elpriser måste säkras i hela landet, och den svenska industrins konkurrenskraft behöver tryggas genom en stabil tillgång till el och effekt till konkurrenskraftiga priser på både kort och lång sikt. Men i dag är priserna fortfarande för höga i södra Sverige. Med fler systemstärkande insatser och mer produktion på rätt plats kan vi uppnå stora vinster genom sänkta priser.

Här gör regeringen, trots det som har sagts tidigare, för lite. Man talar gärna om storstilade planer och mål fram till 2040 och 2045 och åren därefter. Men vi behöver – det säger både vi och näringslivet – också tydliga mål och fler insatser redan till 2030 och 2035.

Det är uppenbart att mer måste göras snabbare. Vi vill se incitament som möjliggör investeringar i de havsvindparker som faktiskt har fått tillstånd – de flesta har inte fått det. De är belägna i södra Sverige, och detta skulle bidra till att sänka elpriserna.

Vid sidan av att lösa anslutningen för dem som fått tillstånd måste regeringen komma igång med jobbet att ta fram nya havsvindparker i Östersjön. Ett auktionsbaserat tilldelningssystem kan inte dröja i åratal. Det är någonting som behöver komma på plats snabbt.

De förslag till förbättringar i villkoren för den landbaserade vindkraften som redan är utredda och som Mats Green tog upp i sitt anförande måste komma ut ur Regeringskansliet. De har legat i skrivbordslådan väldigt länge. Dessutom tycker vi att det är dags att genomföra vårt förslag om en snabbhetsbonus för kommuner som väljer att ändra sitt veto så att projekt som redan är på gång skulle kunna bli av snabbare.

Den inriktning för vindkraft som Tidöpartierna drev i opposition och som de tog med sig in i regeringsställning har påverkat investeringstakten rejält – dessvärre negativt. Sämre villkor avspeglar sig också i fallande investeringar. I år har exempelvis inga turbiner beställts under det första kvartalet. Förra året var det ett par kvartal som också gick helt tomma.

På sikt är det förstås inte bara vindkraft som behövs. Det behövs investeringar i biogasturbiner i södra och i västra Sverige. Vi vill se det. Näringslivet kräver det. Mats Green och flera andra har tagit upp det som någonting väldigt viktigt. Det finns alltså uppenbarligen en majoritet här i kammaren för det. Det är väl dags att se till att det också blir gjort.

Vi behöver på kort sikt också ta vara på den potential som finns i energieffektivisering. Energimyndigheten pekar på att var sjunde kilowatttimme kan effektiviseras bort på ett ekonomiskt lönsamt sätt. Det är ett snabbt sätt att sänka kostnader men också att skapa utrymme för ny användning – exempelvis för nya industrier – där det är lite tajt, som i Västsverige.

Vi vill också se – det diskuterades tidigare – insatser för vattenkraften. Här finns potential att effekthöja och kapacitetsförstärka vattenkraften ytterligare. Vi har krävt en utredning som handlar om att undanröja hinder och problem. Det är inte minst viktigt att man från regeringens sida ser till att tillståndsprocesserna och de nya miljötillstånden kommer på plats så fort som möjligt och att det inte innebär någon större förlust av kraftproduktion.

Det går också att göra mer med den mer storskaliga vattenkraften. Det säger inte bara vi. Det säger också Sveriges Ingenjörer, som i en rapport pekar på en möjlig potential att genom uppgraderingar av dagens anläggningar öka effekten med 1 300 megawatt till 2035 – ett avsevärt tillskott, helt enkelt.

Effekthöjning och livstidsförlängning av kärnkraften är sannolikt också det något av det mest kostnadseffektiva man kan göra för det svenska elsystemet framåt. Det är förstås otroligt viktigt att politiken utformas så att det kan hända i verkligheten.

Fru talman! Energipolitik är inte bara elektricitet. Energipolitik innehåller också en hel del annat. En sak som är särskilt viktig är att säkra fjärrvärmen.

Fjärrvärmen har en avgörande betydelse i det svenska energisystemet. Genom den effektiva värmedistributionen minskar också behovet av el. Dessutom kan kraftvärmen bidra med extra produktion när det behövs.

De prisökningar som nu har rullat ut över landet i ett par år riskerar verkligen en övergång till andra lösningar än fjärrvärme, vilket i sin tur ökar behovet av elanvändning i en situation där el borde användas till annat. Vi vill stärka fjärrvärmens ställning och se till att kunderna får ökad tydlighet och transparens i hur kostnader fördelas.

Vi vill också se till att de storskaliga elpumpar som finns i fjärrvärmen kan få sänkt skatt så att man därigenom både kan sänka priset direkt för fjärrvärmens kunder och också kan använda el inte minst när det är negativa elpriser för att spara biobränsle och så att vi kan sänka kostnaderna samlat. Också biobränsle har blivit dyrare efter invasionen i Ukraina när importen från Ryssland har fallit bort.

Man kan också lägga till att fjärrvärmebranschen är ett område där utförsäljningarna av inte minst kommunala nät har inneburit högre kostnader. Det är ytterligare ett område där privatiseringar har inneburit att kunder får betala mer och att både hushåll och företag helt enkelt får betala för mycket. Det visades senast i en ESO-rapport för bara några dagar sedan.

Vi behöver också fortsätta att bygga ut och modernisera våra elnät. Ett stort fokus i det jobbet behöver vara att se till att pressa kostnaderna för detta och att öka kapaciteten så fort som möjligt där behoven är som allra störst. Då ska vi förstås göra det vi alltid har gjort i Sverige, nämligen ligga långt fram i ny teknik.

Vid sidan om att bygga nätkapacitet – vilket kommer att vara nödvändigt men som är väldigt dyrt – behöver också andra verktyg användas. Något som kan bidra är digitalisering, AI, kraftelektronik och olika tekniker för lagring liksom aggregering och flexibilitet. Det talades här tidigare om intäktsregleringen. Den behöver vara utformad på ett sådant sätt att vi får så låga priser som möjligt. Även den typen av insatser kan ges betalt i ett system.

Fru talman! Detta var ett axplock av de många åtgärder som tas upp i ett betänkande som innehåller det mesta på energiområdet. Jag har tagit upp några saker som vi tycker att viktigast för att utveckla vårt energisystem, öka tillväxten, tryggheten och robustheten i Sverige och skapa de nya jobben. Vi lägger inte alla ägg i samma korg. Vi vill bygga ett brett och stabilt system som med låga kostnader garanterar att vårt land kan ta nya steg framåt.

Vi står förstås bakom alla våra reservationer. Men jag väljer att yrka bifall endast till reservation nummer 13.

Fru talman! Jag skulle kunna tycka att Tobias Andersson själv borde ha svarat på frågan. Hur mycket mer elproduktion borde vi ha till 2030 eller 2035, och på vilket sätt är ni överens med något annat parti om den siffran? Vi har efterfrågat den typen av gemensamma målsättningar som inte bara skulle vara mellan fyra partier utan som borde vara bredare än så. Frågan kan verkligen ställas tillbaka.

Det är intressant att se skillnaden i hur man läser betänkandet. Å ena sidan hittar Tobias Andersson skillnaderna, splittringen och det unika för varje parti som försöker beskriva hur man vill göra framöver. Å andra sidan hittar Camilla Brodin det som vi är överens om och allt det som är möjligt att bygga vidare på för att få Sverige att ta steg framåt. Det är ändå en ganska stor skillnad i hur ni i det gemensamma underlaget ser på frågorna framåt.

För mig är det lätt att säga att vi inte ser att vi med fyra partier som ska vara en regering ska skapa en energiöverenskommelse som ska ersätta en överenskommelse för de fyra partier som bildar regering i dag. Det är precis det som har varit problemet. Vi försöker att skapa överenskommelser som är bredare än så för att de ska leva längre.

Sedan har det inte varit så lätt. Den breda överenskommelse som vi hade 2016 med kristdemokrater, moderater, centerpartister, miljöpartister och socialdemokrater höll alldeles för kort tid. Det var väldigt dåligt för Sverige. Att den bröts påverkar säkert också i dag hur marknaden och olika aktörer som ska investera i Sverige känner oro över att det inte finns en tillräcklig långsiktighet och uthållighet i politiken.

Det bidrar nog Tobias Andersson till med sitt inlägg. Jag tycker att det är bra att Camilla Brodin, och förhoppningsvis jag själv, kan bidra till motsatsen.

Fru talman! Nu får Tobias Andersson inte svara, så det blir väl en retorisk fråga.

Man ska alltså ta det faktum att det inte finns några mål till 2030 eller 2035 till intäkt för att det inte går att få till någon mer energi- eller elproduktion till de årtalen, för då klarar vi inte leveranssäkerheten. Det är i så fall ett fruktansvärt besked till alla de företag som vill investera i Sverige. Men det är naturligtvis inte sant att det är på det sättet. Det går också att öka kapaciteten ytterligare med hjälp av andra åtgärder.

Jag skulle vilja säga att alla inlägg jag hört hittills har handlat om just den typen av insatser. Jag tog själv upp effekthöjningen av både kärnkraft och vattenkraft. Jag tog även upp frågan om gasturbiner som exempel på sådant som kan bidra till att öka kapaciteten ytterligare och ge mer förnybar produktion.

Frågan om Spanien har också varit uppe här. Det är förstås intressant. Den kan man verkligen diskutera. Det slog mig även hur säkra en del ledamöter i den här kammaren är på vad det där berodde på. Chefen för REE sa ju själv till Reuters att hon inte vet orsaken men att man ska utreda frågan. Det tror jag är en ganska bra ordning.

Det har sagts tidigare att man har haft den här typen av blackout förut och att det har berott på alla möjliga olika saker. Det är naturligtvis jätteviktigt för oss att lära av hur man klarar en sådan situation och hur man undviker att den uppstår. Vi ska förstås vara helt öppna för att det kan finnas många problem och saker vi behöver lösa.

Om jag ska ge regeringen något beröm under den här perioden tycker jag att det som har gjorts kring elsäkerhet och elberedskapsfrågor har varit bra. Då kan jag, precis som Camilla Brodin, avsluta i en positiv ton.

Fru talman! Det fina med den typen av system skulle vara att även de som ska investera i produktionen kan veta vilket pris de får. Det är någonting som Camilla Brodin försöker lösa för ett kraftslag, nämligen kärnkraften. Där ska det läggas väldigt mycket pengar, sannolikt också från hushåll och företag som ska betala någon form av extra skatt eller avgift för att garantera ett pris framåt. Poängen med förslaget om folkhemsel, som vi kallar det, är att skapa långsiktig trygghet och att staten är med och upphandlar el på långa kontrakt som skulle kunna göra detta möjligt.

Jag skulle nog säga att frågan om prissäkring i dag är lite annorlunda. Under lång tid var det svårt för hushållen att prissäkra sig så som många företag kunnat göra under lång tid. Men även på företagssidan ser det svårare ut i dag när det gäller att prissäkra sig på lite längre sikt. Det är alltså ett problem som rör fler än bara hushållen i dag.

Vi har tappat en del av den kraft som har funnits för företag och som vi gärna hade sett kunde finnas tillgänglig för hushållen i större utsträckning. Men det är också så att detta system behöver utredas innan det kan genomföras. Det ska man ha stor respekt för när man ska göra om.

Camilla Brodins regering har haft en elmarknadsutredning som har tittat på designen. En del av de tankar som finns där stämmer överens med våra. Men det behövs en del ytterligare anpassningar för att de ska kunna genomföras.

Fru talman! Jag sa inledningsvis att det var få här som kunde tänka sig att vara utan el. Det är uppenbarligen så att Camilla Brodin har varit med om det och vet att det får stora konsekvenser. Det kan vi nog alla förstå.

Jag skulle ändå vilja säga, kopplat till vad som kan gå fel, att det är klart att det blir problem om stora anläggningar faller bort. Man förstår ju att om den största producenten i det svenska systemet hastigt går ned får det effekter. Det har varit ett problem. Om det inträffar ytterligare ett stort fel samtidigt kan man hamna i ett svårt läge. Om väldigt många kan producera väldigt mycket och systemet inte har designats för det kan det också innebära problem. Det är på något vis självklart.

Det ska bli intressant att följa vad utredningen säger om vad som var problemet i det här fallet och vad som ska göras åt det framöver. Vi får alla lära oss av de haverier och utredningar som sker på området. Det gäller även för kärnkraften, exempelvis. Haveriet i Fukushima har fått stor betydelse för säkerhetskraven i de svenska kärnkraftverken.

När det handlar om förslaget om folkhemsel och låga priser har vi inte sagt att staten ska garantera dem. Vi har sagt att staten ska upphandla till lägsta pris för att även ge förutsättningar för investeringar. Man ska kunna vara trygg, när man investerar eller har en produktion, med att man får betalt över tid och att ett visst pris ska gälla.

Förslaget om folkhemsel är inte riktigt samma sak som det som nu ligger på bordet, där man inte konkurrensutsätter något särskilt. Tvärtom ska alla pengar gå till ett kraftslag. Det kunde ha varit en omvänd modell att låta CFD:erna som föreslås i propositionen som vi ska diskutera om någon vecka vara konkurrensutsatta och att fler kraftslag fick vara med och buda på hur man bäst bygger ut det svenska elsystemet.

Fru talman! Vi ställer det kravet på elsystemet i dess helhet, där alla kraftslag, alla leverantörer och i praktiken också en del av de stora användarna ska ingå. Det är på det sättet vi får ett så effektivt system som möjligt med totalt sett låga kostnader.

Jag förstår att Mats Green implicit har en frågeställning angående att vissa kan åka snålskjuts på andra. Så kan det naturligtvis vara, och det är i så fall dåligt. Man bör utforma ett system och en marknad som gör att man i så stor utsträckning som möjligt får betalt för det man bidrar med, både energi och effekt eller andra förmågor. Man bör i stor utsträckning också få betala om man inte gör det eller om man behöver andras hjälp för det.

Det här tycker jag i grunden inte är ett problem. Men energimarknaden har inte sett ut så från 90-talet och framåt. Det har bara varit energy only. Det har uppenbarligen skapat en del problem. Jag tycker att det som har hänt på stödtjänstmarknaden och det som finns i elmarknadsutredningen är intressant.

Jag tycker också att de uppdrag som har getts från regeringen för att göra det fossilfria, eller det förnybara, mer leveranssäkert är intressanta så att vi hittar system som gör att vi i så stor utsträckning som möjligt kan internalisera vinster och förluster där de ska vara. Jag tycker inte att man ska socialisera förluster och privatisera vinster, men jag tycker heller inte att det mellan olika former av kraftslag ska finnas den typen av fördelningseffekter i grunden. Det är inte lätt att fullt ut åstadkomma detta med olika former av marknader, även om en hel del har gjorts under senare tid.

Jag konstaterar att det ändå blev en kraftslagsdebatt när Mats Green kom hit. Det handlade trots allt bara om det. Det är lite tråkigt, för jag tror att vi skulle behöva ha större fokus på hur vi bygger elsystemet som helhet så effektivt, billigt och robust som möjligt.

Fru talman! Jag får kanske problem med det vidhängande partiet om Mats Green fortsätter att säga så där, men det är en annan fråga.

Däremot tror jag att också Mats Green får problem om han tänker sig att alla aktörer i systemet som får vara med måste leverera varje sekund året om. Det blir ett fruktansvärt dyrt, ineffektivt, dåligt och ganska känsligt system. Det är mycket bättre att kombinera alla de olika kraftslag som vi har och alla de tekniska möjligheter som finns så att systemet blir så effektivt som möjligt.

Vi ska förstås fortfarande ha extremt höga krav på leverans och stabilitet. Men vi måste också ha låga priser så att vår konkurrenskraft kan stärkas. Det är inte minst viktigt så som världen nu ser ut. Det är naturligtvis extremt viktigt att vi får möjlighet att utveckla svensk industri, industriell förmåga och industriell kapacitet. Energipolitiken och elpriset kommer att spela en väldigt stor roll i detta.

Jag är rädd för att det system som Mats Green målar upp här i talarstolen skulle bli motsatsen till det vi behöver, det vill säga låga priser i hela landet.