Kerstin Lundgren (C) svarade Stefan Olsson i en replik om Ny lag om internationella sanktioner i debatten ”Protokoll 2024/25:110 Onsdagen den 7 maj” den 7 maj 2025.
Stefan OlssonM· i en replikLedamoten Lundgren påpekar ju något jag i mitt anförande sa att vi även på den punkten egentligen är överens. Riksdagen har med Moderaternas stöd uttalat sin mening att regeringen ska utarbeta ett förslag på nationella…Herr talman! Utrikesutskottets betänkande nummer 17 handlar om regeringens förslag till en ny lag för internationella sanktioner. Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag till beslut i alla punkter.
Skälet till att Sverige antar en ny lag för internationella sanktioner är att EU har antagit ett nytt direktiv för sina sanktioner. Sverige ska därför införliva det i sin egen nationella lagstiftning. I och med det konstaterade regeringen att det kunde finnas skäl att se över hela den svenska lagstiftningen på området. Den tidigare lagen är från 1996, och mycket har hänt inom internationell politik sedan dess.
Längre tillbaka var sanktioner vid internationella konflikter ofta riktade mot länder i sin helhet. Denna metod fick mycket kritik eftersom sanktionerna drabbade folket, som sällan var skyldiga till de brott deras odemokratiskt valda ledare var ansvariga för. Folk fick lida medan diktatorerna kunde leva ostört.
Numera använder sig EU och FN av så kallade smarta sanktioner, där man identifierar individer och organisationer. EU, som är Sveriges främsta plattform för denna typ av utrikesfrågor, är mycket aktivt när det gäller sanktionsverktyget och har därför antagit ett nytt sanktionsdirektiv för att säkerställa att alla medlemsstater agerar på ett likartat sätt. Meningen är också att brott mot sanktionerna ska kunna leda till åtal.
Regeringens förslag innebär att den gamla lagen ersätts med en ny, som är anpassad till EU:s direktiv men också tillämplig för de sanktioner som FN beslutar om. Vi kompletterar också svensk lag med nya paragrafer för vilket straff som ska utmätas för den som begår brott mot sanktionerna. Den som begår sanktionsbrott ska kunna dömas till tre år i fängelse och ända upp till sex år om brottet är grovt eller om det sker upprepade gånger. Tidigare åtalades inte heller någon för brott som kunde anses som ringa, men det försvinner nu.
Herr talman! I förslaget ingår även att ett antal myndigheter, exempelvis Transportstyrelsen och Exportkreditnämnden, ska ha anmälningsplikt om de upptäcker misstänkta sanktionsbrott.
Under beredningen av ärendet kritiserade Lagrådet detta förslag. Lagrådet menar att det inte är rimligt att myndigheter som inte har till uppgift att utreda brott ska behöva göra detta, då de inte har den kompetens som krävs.
Här menar jag att Lagrådet har hamnat snett och regeringen rätt. Lagrådets kommentar är mycket märklig eftersom det normala ju är att man polisanmäler brott. Det är vad människor i Sverige i allmänhet gör – man hör av sig till polisen om det finns misstanke om brott. Varför skulle Sveriges myndigheter med extra god insyn i utrikeshandel inte behöva höra av sig till polis eller åklagare om de misstänker brott? Det förefaller märkligt.
Herr talman! I motioner från Sverigedemokraterna och Centerpartiet behandlas frågan om Sverige behöver nationella sanktioner. Utskottet föreslår att dessa motioner avslås.
Det finns förvisso sedan tidigare ett beslut där riksdagen tillkännagivit att den vill att regeringen utreder denna möjlighet, och jag personligen är inte emot detta alls egentligen. Men lagförslaget som vi diskuterar i dag handlar om internationella sanktioner, inte nationella. Förslagen från Sverigedemokraterna och Centerpartiet är värda en prövning men inte i detta ärende.
I övrigt konstaterar jag att det råder enighet om lagförslaget här i kammaren, vilket är mycket uppskattat.
Herr talman! Sanktioner är bra, men de måste också följas. Att det finns en stark lagstiftning är bra, men det måste också finnas möjligheter att effektivt upprätthålla sanktionerna.
Det är bara att konstatera att Sverige inte precis har utmärkt sig när det gäller att upprätthålla sanktionerna mot Ryssland när det gäller kriget i Ukraina. Här skulle jag vilja ställa några frågor till Stefan Olsson.
Sverige är ett av få länder i EU där inga åtal alls har väckts mot något företag för sanktionsbrott – trots att det har funnits alarmerande uppgifter. Dagens Nyheter gjorde en granskning förra året som visade att ett antal svenska företag kunde misstänkas för just sanktionsbrott. DN hade kommit över uppgifter från Ryssland, ryska tulluppgifter, där det framgick att företag som Ericsson, Sandvik, SKF, Atlas Copco och Volvo fanns med. Tidigare har det avslöjats att det fanns kopplingar också till Tetra Pak och Securitas. Ändå har alltså inga åtal väckts. Här sticker Sverige verkligen ut. Vi är ett av få länder där inga åtal har väckts för sanktionsbrott.
Det här är extremt viktigt, för det räcker inte att bara säga att man påför sanktioner. Man måste också upprätthålla dem och vara beredd att lagföra de företag och individer som bryter mot dem.
Mina frågor till Stefan Olsson är helt enkelt hur han ser på att Sverige har misslyckats med detta eftersom det inte finns några åtal och vad han och Moderaterna – det är ju Moderaterna som sitter på Justitiedepartementet – tänker göra för att prioritera och intensifiera kampen för att upprätthålla de här sanktionerna.
Herr talman! Här instämmer jag till fullo, eller i alla fall nästan till fullo, med ledamoten Johansson av det enkla skälet att jag håller med om att det är mycket märkligt att Sverige inte har följt upp de här sanktionsbrotten.
Jag bad riksdagens utredningstjänst att ta reda på vad vi vet om företag från Sverige som fortfarande är verksamma i Ryssland. Men det finns egentligen inga bra sammanställningar, så det är väldigt svårt att få fram ett faktaunderlag om vilka affärer som begås.
En av orsakerna till det är att svenska företag inte alltid är svenska. De kan ha utländska ägare, och det är väldigt svårt att följa upp det. Det är tyvärr ingen som har full kontroll över detta.
Mitt svar till ledamoten är att jag håller med i stor utsträckning. Vi behöver bli bättre.
Herr talman! Man kan inte säga till EU och andra att Sverige är ett land som inte har full kontroll. Vi har i så fall ett ansvar att skaffa oss den kontrollen.
Jag kan konstatera när jag tittar på hur andra länder hanterar detta att de går fram med mycket hårdare tag. I Tyskland dömdes nyligen två Siemenschefer för sanktionsbrott för att Siemens under deras tid som chefer hade exporterat varor till Ryssland. I Holland åtalades nyligen en företagsledare för att ha exporterat varor med dual use-teknik. I Finland pågår över 600 förundersökningar, och det kom en dom mot en företagsledare alldeles nyligen. Det är bara några exempel; det finns många fler.
Herr talman! Det är någonting som är snett när svenska brottsbekämpande myndigheter inte på samma sätt klarar av att hitta de här felen och brotten. Detta ansvar faller i slutändan på regeringen. Det är regeringen som styr myndigheterna, och det finns mycket regeringen skulle ha kunnat göra. Man skulle ha kunnat ge särskilda uppdrag till de brottsbekämpande myndigheterna. Man skulle ha kunnat stärka sina skrivningar i regleringsbreven. Om det är en resursfråga skulle man ha kunnat tillföra resurser för just de ändamålen.
Jag tycker att det här är extremt viktigt. Det är inte bara Sveriges rykte som står på spel utan i förlängningen faktiskt också Ukrainas möjligheter att vinna kriget. Om vi inte upprätthåller sanktionerna – om Sverige utmärker sig som ett land som inte klarar det – får Sverige till slut skämmas i internationella sammanhang. Jag vill därför uppmana Stefan Olsson – eftersom hans parti sitter på Justitiedepartementet – att ta tag i denna fråga och se till att vi får se lite verksamhet från regeringen på den här punkten.
Herr talman! Jag tar uppmaningen på allvar. Jag är glad att Socialdemokraterna följer den här frågan väldigt noggrant. Jag tror att vi i grund och botten är överens om vad som ska göras, och det har inte blivit gjort. Jag tar med mig detta.
Herr talman! Vi är överens om lagstiftningen, men vi har också avvikande åsikter gällande några punkter. Jag lyssnade till Stefan Olsson som nämnde att detta rör internationella sanktioner. Så är det, men de införs nationellt.
Som framgår av regeringens proposition är sanktionsdirektivet ett så kallat minimidirektiv. Det tillåter medlemsstaterna att ha mer långtgående nationella bestämmelser. Då är frågan naturligtvis: Varför inte ta vara på den möjligheten och visa att vi kan införa det riksdagen har tillkännagivit att man vill se hända, nämligen att vi får sanktioner som också träffar korruption och systematisk penningtvätt? Det är nu en möjlighet för den internationella brottsligheten att förena sig med ett antal stater om detta för att utnyttja hålen i våra system.
Jag tycker att det är märkligt att regeringen inte väljer att ta vara på minimidirektivets möjligheter för att införa starkare nationella bestämmelser. Jag undrar, Stefan Olsson, varför man inte har tagit den möjligheten. Varför väljer Moderaterna tillsammans med övriga regeringen i utskottet att inte påtala detta, som vi tidigare har varit eniga om?
Herr talman! Ledamoten Lundgren påpekar ju något jag i mitt anförande sa att vi även på den punkten egentligen är överens. Riksdagen har med Moderaternas stöd uttalat sin mening att regeringen ska utarbeta ett förslag på nationella sanktioner. Det kommer dock inte i detta ärende, eftersom det här gäller internationella sanktioner från FN och EU. Det är så propositionen är utformad. Det finns inget annat att ta ställning till för kammaren vid detta tillfälle.
Det finns absolut skäl att återkomma till detta, men kanske inte i dag. Det är det jag menar. Det här ärendet, vid just det här tillfället, kanske inte är rätt. Det finns dock all anledning för oss att påminna regeringen om att det finns ett tillkännagivande som vi ska arbeta med. Jag har gjort detta informellt. Jag tror att regeringen arbetar med de tillkännagivanden som riksdagen har fattat beslut om. Jag har nämligen förtroende för regeringen, även om jag kan hålla med ledamoten om att det ibland går för långsamt.
Herr talman! Ja, här går det ju långsamt. I den här frågan uttalade vi gemensamt för fyra fem år sedan att vi ville se en sådan här nationell möjlighet. Nu har vi fått ett EU-direktiv som är ett minimidirektiv. Det ger utrymme för att göra mer på nationell nivå. Då väljer regeringen att inte ta fasta på den möjligheten utan följer minimidirektivet.
Jag håller i grunden med om att vi ska hålla miniminivåer gällande många direktiv som kommer från EU, men inte på det här området. Här finns det ett uttalande från riksdagen om att göra mer, men regeringen väljer att avstå. Det tycker jag är beklagligt.
Jag vill också uppmärksamma en annan sak som gäller detta och ställa en fråga till Stefan Olsson, herr talman. Vi har ju sett att sanktionsinstrumentet i EU-sammanhang kidnappas av Ungern och Slovakien. Vi når inte fram med sanktioner vi vill se. Vi har där pekat på att ett nationellt sanktionsinstrument måste kunna byggas upp som en motvikt, där vi tillsammans med likasinnade – EU-26, EU-25 – kan komma överens om att införa sanktioner men blockera EU-nivån. Då skulle vi nationellt kunna göra detta för att avväpna det sanktionsveto som i dag utnyttjas så brutalt från bland annat Ungerns sida när det gäller Rysslands krig mot Ukraina. Varför vill inte Moderaterna ta vara på den möjligheten?
Herr talman! Moderaterna vill ta vara på den möjligheten, men inte i det här ärendet. Det här ärendet handlar om EU:s och FN:s sanktioner. Det följer inte exakt EU:s minimidirektiv, utan det är lite mer faktiskt.
Det här kommer inte i detta ärende, och då är man besviken över att det här inte var det bästa tillfället. Tydligen tyckte regeringen inte att det var det.
Jag kan acceptera att vänta lite, men i övrigt delar jag ledamotens uppfattning om att det kan finnas anledning att ha nationella sanktioner också – av de skäl Kerstin Lundgren nämnde.
