Janine Alm Ericson (MP) svarade Magdalena Thuresson i en replik om Internationellt bistånd i debatten ”Protokoll 2023/24:50 Fredagen den 15 december” den 15 dec 2023.
Magdalena ThuressonM· i sitt anförandeVi debatterar nu utgiftsområde 7. Det handlar om internationellt bistånd, ett av de viktigaste utrikespolitiska verktygen för att driva och värna svenska intressen samt möta de utmaningar som vi och världen står inför.…Herr talman! Vi debatterar nu utgiftsområde 7. Det handlar om internationellt bistånd, ett av de viktigaste utrikespolitiska verktygen för att driva och värna svenska intressen samt möta de utmaningar som vi och världen står inför.
Vad är då svenska intressen? Det är exempelvis att stå upp för flickors och kvinnors rättigheter, att värna den regelbaserade rättsordningen och det multilaterala samarbetet, att stå upp för rättsstatens principer, demokrati och mänskliga fri- och rättigheter, att bekämpa klimatförändringarna och dess konsekvenser och att verka för en regelbaserad och kontrollerad migration till Europa.
Det förs ofta fram i debatten att Sverige skär ned på biståndet. Detta är ett felaktigt påstående, herr talman. Det Sverige har gjort är att vi förändrat budgeteringsprincipen för biståndet. Tidigare har vi just för biståndet bestämt att vi ska ge 1 procent av bni i budgeten. Den modellen har Sverige nu lämnat, eftersom vi inte vill att biståndet ska ha utbetalningsmål utan resultatmål. I stället har vi beslutat om en treårig budgetram för biståndet.
Åren 2023, 2024 och 2025 är vi överens om att lägga 56 miljarder årligen på bistånd. Tittar man på hur mycket pengar Sverige kommer att lägga på bistånd under de tre år vi har kommit överens om för denna ram och hur mycket pengar Sverige lade på bistånd de tre föregående åren ser man att biståndet ökar. Detta är viktigt att ha med sig i debatten.
Herr talman! Behovet av bistånd är på många håll i världen stort. Särskilt viktigt och särskilt stort är behovet av ökat humanitärt stöd på flera platser, inte minst till krigets Ukraina och till den hårt drabbade civilbefolkningen i Gaza.
Sverige ska vara med och ta globalt ansvar genom vårt bistånd. Det humanitära biståndet, eller katastrofbistånd som det ibland kallas, handlar om att hindra död och lindra nöd. Det humanitära stödet i biståndet är en av regeringens prioriteringar i denna budget.
Behoven i världen är stora, näst intill oändliga. Många människor lever på flykt. Efter pandemin finns globalt både en utbildningsskuld med barn som förlorat tid i skolan och en vaccinationsskuld då många barn inte fick ta del av vaccinationsprogram under pandemin. Många länder, familjer och individer hamnade under fattigdomsstrecket i samband med pandemin.
Samtidigt är demokratin globalt på tillbakagång, och klimatförändringarna leder till både torka och översvämningar med förödande konsekvenser.
Vi måste säkerställa att de medel vi avsätter för bistånd används på bästa möjliga sätt. Regeringen har därför i samband med denna budgetproposition och i andra sammanhang aviserat att man ska presentera en reformagenda för biståndet. Det är mycket välkommet.
Regeringen presenterade i går reformagendan Bistånd för en ny era som kommer att fungera som ett styrdokument för hur regeringen kommer att styra och prioritera biståndet. Reformagendan slår bland annat fast att vi ska ha ett minskat antal strategier och en frihetsprincip i biståndet. Svenska skattekronor ska inte gå till länder som systematiskt undergräver den internationella rättsordningen.
Det ska ges ett uppdrag till Sida om att utveckla transparensgarantin så att det är enkelt att följa och spåra biståndspengar hela vägen och se vilket resultat vårt bistånd leder till.
Herr talman! Det är välkommet att regeringen visar reformvilja när det kommer till biståndet. Gör man som man alltid har gjort, ja då blir det också som det alltid har blivit. Under alltför lång tid har biståndet präglats för mycket av en diskussion om hur mycket pengar vi gör av med och för lite av en diskussion om hur vi ska prioritera vårt bistånd.
Vad ska vi fokusera på och varför? Hur ökar vi transparensen och effektiviteten i biståndet? Det här är viktiga frågor inte bara i sig utan också för att upprätthålla allmänhetens förtroende för biståndet.
Jag tror att det finns en stor folklig förankring för att Sverige som land ska ha ett stort bistånd, men det får inte handla om att kravlöst skicka iväg skattepengar. Alla ska kunna vara trygga med att det vi väljer att prioritera i biståndet är effektivt och leder till resultat.
Herr talman! Denna debatt handlar dock inte om reformagendan utan om betänkandet där utskottet behandlar regeringens budget för utgiftsområde 7 Internationellt bistånd.
I betänkandet finns det dock en reservation från S, V och MP som rör reformagendan. Oppositionen anser att processen varit hastig med brist på transparens och förankring i riksdagen. Låt mig därför med anledning av denna reservation säga några ord dels om processen med reformagendan, dels om hur biståndet styrs.
När det gäller processen kan jag konstatera att både riksdagens samtliga partier och många civilsamhällesaktörer och andra aktörer har blivit inbjudna till UD för att lämna synpunkter och diskutera utformningen av en framtida reformagenda.
Herr talman! Eftersom det påtalas att det varit brist på förankring i riksdagen: Hur styrs egentligen biståndet? Biståndet styrs av regeringen genom regleringsbrev och strategier. Det är så det alltid har gått till. Reformagendan är i sin tur ett slags styrdokument som kommer påverka och ge vägledning i hur regeringen framöver kommer att styra biståndet genom exempelvis regleringsbrev och strategier.
Jag vill understryka att den tidigare regeringen aldrig konsulterade i varje fall Moderaterna när den skulle ta fram nya strategier för biståndet.
Herr talman! Låt mig nu återgå till budgeten för utgiftsområde 7 och säga några ord om prioriteringarna för utgiftsområdet.
Det är först och främst Ukraina. Sverige har ett moraliskt ansvar att hjälpa Ukraina försvara sin suveränitet och sin rätt att fritt göra självständiga säkerhetspolitiska val. Ukraina blir nu det största mottagarlandet av svenskt bistånd. Från biståndsbudgeten bistår vi med humanitärt stöd, stöd till uppbyggnad och stöd i reformprocessen för ett närmande till ett EU-medlemskap.
Som jag redan har nämnt i mitt anförande är behovet av bistånd på vissa platser i världen mycket stort, och bistånd kan lindra fattigdom. Men, herr talman, långsiktigt är det inte bistånd utan handel, tillväxt och rättsstat som leder till hållbar utveckling och ökat välstånd. Handel och företagande som medel för ökat välstånd och minskad fattigdom är därför en viktig prioritering i budgeten.
Insatser för frihet, fred och säkerhet ska stödjas för att möta Sveriges och Europas utmaningar. EU-närmande, främjande av demokrati, mänskliga rättigheter, jämställdhet och rättsstatens principer ska vägleda Sveriges insatser i EU:s östra grannskap.
Demokrati, mänskliga fri- och rättigheter och rättsstatens principer är egenvärden i sig. De är också avgörande för fred, säkerhet och utveckling i vår omvärld. Stödet till människorätts- och demokratiförsvarare ska öka, och en särskild satsning görs för att skapa förutsättningar för fria val, inklusive stöd till aktörer som bidrar till att motverka otillbörlig informationspåverkan.
Multilateralt samarbete är av avgörande betydelse. Sverige ska fokusera sitt multilaterala samarbete inom biståndet till organisationer som arbetar med regeringens tematiska prioriteringar, humanitärt stöd, stöd till flyktingar och migranter samt till barns rättigheter.
När det gäller Agenda 2030 ska svensk biståndspolitik fokusera på de frågor där partnerländer ligger efter i måluppfyllelsen och som är prioriterade av regeringen. Det gäller exempelvis mänskliga fri- och rättigheter, demokrati, jämställdhet, miljö och klimat samt där det bedöms vara effektivt.
Biståndet ska fokuseras för att vara ett verktyg för att motverka irreguljär migration och dess risker samt för att främja återvändande, frivillig återvandring och återintegrering. Regeringen avser att villkora delar av utvecklingsbiståndet i syfte att mottagarländer ska följa folkrättsliga principer om återtagande.
Biståndet ska även bidra till effektiva åtgärder för att trygga migranters och flyktingars rättigheter i partnerländer, stötta värdsamhällen samt minska grundorsakerna till irreguljär migration och tvångsförflyttning.
Klimatförändringarna medför allt större humanitära behov och bidrar till påtvingad förflyttning. Svenskt klimatbistånd ska öka i volym och i ökande grad bidra till investeringar som ger utsläppsminskningar, omställning till fossilfri energi och energieffektivisering.
Klimatbiståndets katalytiska effekter ska stärkas med ökat fokus på mobilisering av privat kapital, exempelvis genom att intensifiera arbetet med garantier och öka Swedfunds klimatinvesteringar.
Herr talman! Låt mig säga någonting helt självklart, som tyvärr på för många platser i världen inte är självklart. Flickors och kvinnors rättigheter är mänskliga rättigheter. Genom vårt bistånd ska Sverige vara en tydlig röst och kraft för jämställdhet och kvinnors och flickors möjligheter och egenmakt.
Budgeten slår också fast att vårt bistånd ska användas för hälsoinsatser för de mest utsatta, att stärka hälso- och sjukvårdsystem och för stärkt hälsosäkerhet.
Det handlar om stärkt arbete med SRHR, tillgång till vaccinationer och tillgång till vatten, sanitet och hygien samt att verka för tillgång till och ansvarsfull användning av antibiotika i världen.
Herr talman! När det gäller prioriteringarna för biståndet i budgeten vill jag också nämna EU-biståndet. EU är en viktig kanal för svenskt bistånd, och Sverige ska vara och är tongivande inom EU:s utvecklingssamarbete.
Avslutningsvis vill jag säga att svenskt bistånd inte kan göra allt. Man måste prioritera. Men där svenskt bistånd verkar ska skattebetalarna se resultat av sitt givande. Biståndet ska leda till bättre levnadsvillkor för människor i fattigdom och förtryck.
Jag vill avsluta med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet och önska kammarkansliet och talmanspresidiet en god jul.
(Applåder)
Herr talman! Tack, Magdalena Thuresson, för anförandet! Biståndet kopplas i reformagendan starkt till att främja handel, investeringar och svenska företagsintressen.
Om handelspolitiken kan användas för att lyfta människor ur fattigdom är det naturligtvis välkommet, men man ska vara noga med att det inte är detsamma som bistånd. Handelspolitiken och biståndspolitiken har olika syften och mål. Behoven är som allra störst i fattiga eller konfliktdrabbade länder, där affärsmöjligheterna för företag är små. Svenska intressen och affärsmöjligheter gynnas däremot mest i medelinkomstländer.
Vad händer då med människor som bor i sköra länder och som kämpar för demokrati, jämställdhet och rättsstatens principer om vi överger dem? Det är länder som Somalia, Guatemala, Kambodja och Myanmar. Kan Moderaterna garantera att människor i de fattigaste länderna fortsatt kommer att prioriteras och inte överges genom den nya inriktningen för biståndet?
Herr talman! Tack, Lotta Johnsson Fornarve, för frågan! Det är en väldigt välkommen prioritering att regeringen avser att stärka synergierna mellan bistånd och handel. Precis som jag sa i mitt anförande kan bistånd lindra fattigdom. Men långsiktigt är det handel, tillväxt och rättsstat som leder till hållbar utveckling och ökat välstånd.
Här finns det stora synergieffekter att dra nytta av, och det är viktigt att ta vara på dem. Det kan göras exempelvis genom Swedfund eller genom garantiinstrumentet. Det finns många verktyg att jobba med, och här finns mycket mer att göra.
Dessa synergier lämpar sig naturligtvis inte för all typ av bistånd. En annan viktig prioritering för regeringen är att öka det humanitära biståndet, alltså katastrofbiståndet. Det styrs av helt andra principer än utvecklingsbiståndet, och där är denna typ av synergier inte lämplig. Det humanitära biståndet riktar sig direkt till de allra mest utsatta människorna. Det handlar om att lindra nöd och hindra död.
Det här kommer alltså inte att lämpa sig för allting, men det finns stora synergieffekter att dra nytta av, och det är väldigt viktigt att göra det för att få ett så effektivt bistånd som möjligt.
Herr talman! Jag tycker ändå att det finns en stor övertro på de marknadsekonomiska lösningarna kopplat till biståndet. När OECD:s biståndsexpert utvärderade svenskt bistånd varnade man just för att överge de fattigaste länderna. Jag tycker inte att jag fick något riktigt svar på detta. Kommer Sverige att stå upp för de fattigaste länderna även fortsättningsvis?
Exportkrediter ska också kopplas till biståndet. Det är en form av bundet bistånd som både anses bli dyrare för mottagaren och minska valfriheten. Detta erbjuds den som vill köpa varor från ett svenskt företag, men det har påtalats att det är något som kan strida mot OECD:s regler för hur bistånd kan användas. Bundet bistånd är i sig en biståndsform som både EU och OECD tydligt avråder ifrån som ett omodernt, dyrt och mindre effektivt bistånd. Bundet bistånd kan bli upp till 15-30 procent dyrare.
Biståndspolitiken ska genomsyras av rättighetsperspektiv och utgå från fattigas behov. Biståndet ska gynna mottagaren och inte givaren. Hur ser Magdalena Thuresson på att koppla biståndet till exportkrediter? Det är som sagt ett både mindre effektivt och dyrare bistånd.
Herr talman! Jag tycker att det är viktigt att tänka nytt och prova nya verktyg i biståndspolitiken. När det gäller de mest utsatta nämnde jag i mitt anförande att en av de viktigaste prioriteringarna är ökat humanitärt stöd. I Sveriges bistånd ska vi självklart stå upp för de mest utsatta människorna.
Bundet bistånd ska naturligtvis rapporteras som bundet bistånd om det är det. Men det strider inte mot Dacs regelverk.
Det finns en rad olika verktyg man kan använda för att koppla ihop bistånd och handel mer. Ett av de mest effektiva verktygen är garantiinstrumentet, där en enda biståndskrona kan skapa kapitalflöden som annars inte hade kommit till. Den kan skapa kanske sju, åtta, nio eller tio nya kronor. En enda krona kan alltså bli många fler. Detta är ett otroligt effektivt bistånd och något som vi verkligen borde använda oss mer av. Det avser den här regeringen att göra, och det tycker jag är väldigt positivt.
Herr talman! Tack, Magdalena Thuresson, för ett i många stycken mycket viktigt inlägg! Det finns en hel del som jag absolut håller med om.
Jag har dock en fråga. Vi lämnar det humanitära biståndet därhän, för nu handlar det om utvecklingsbiståndet. Det här är en sak som jag har funderat över hela hösten av olika skäl, inte minst i samband med Palestinafrågan.
Å ena sidan står det i reformagendan att det ska finnas en reformvilja som något slags villkor för att ett land ska kunna motta utvecklingsbistånd. Å andra sidan talas det väldigt mycket - precis som Magdalena Thuresson förde fram - om att stödja insatser för demokrati, för frihet och allt sådant.
Låt mig ta ett praktiskt exempel. Det finns ett projekt i Afghanistan där Rädda Barnen tillsammans med Sida driver skolor för flickor. I mitt tycke är detta ett exempel dels på att man främjar kvinnors och flickors rättigheter och möjligheter att växa upp, dels på ett land som är allt annat än demokratiskt, utan direkt tveksamt, styrt.
Är detta ett projekt som kommer att få fortleva, eller ingår det i den kategori som vi inte kan ställa upp på?
Herr talman! Det exempel som Anna Lasses lyfter fram med Afghanistan är ett exempel på en oerhört svår kontext. Jag vill naturligtvis att insatser för att stärka flickors möjligheter och egenmakt och den typen av projekt ska kunna fortsätta. Detta är, som alla partier i den här kammaren känner till, en oerhört svår kontext att jobba i. Vi måste gemensamt i EU och FN säkerställa att det blir så bra som det kan i denna extremt svåra kontext.
När det gäller den generella frågan om länder som går i fel riktning och vilken typ av samarbete man ska ha med dem är principen att svenska skattebetalares pengar ska gå till länder där det finns en reformvilja och där utvecklingen går åt rätt håll.
Allt stöd ser dock inte likadant ut. Jag har nämnt det humanitära biståndet. Anna Lasses bad mig att inte nämna det nu, så jag ska inte göra det. Men stöd till människorättsförsvarare och demokratiförsvarare, exempelvis, är som allra viktigast i denna typ av kontext, och det handlar inte heller om jättemycket pengar. Det är ett ganska litet, riktat stöd.
Svaret är alltså att utformningen kan se olika ut. Men när det gäller just det konkreta exemplet med Afghanistan får vi helt enkelt följa utvecklingen och be att få återkomma.
Herr talman! Jag är väl medveten om att det är en extremt svår kontext, och det är också därför jag tar upp detta som ett exempel. Det är väldigt svårt att göra de generella uttalandena om reformvilja och så vidare, för det kan förekomma just i situationer där människorna behöver bistånd som allra mest och befinner sig i en extremt svår kontext.
Men jag ska inte fråga vidare, utan jag följer utvecklingen och ser hur det blir med de nya strategierna och hur regeringen väljer att fortsätta att agera i de kontexter som är mycket svåra men där det är ack så viktigt att projekten kvarstår.
Herr talman! Ja, vi får följa utvecklingen. På det generella planet tycker jag att det är väldigt viktigt att det finns vägledande principer, och en sådan princip är att svenskt bistånd inte ska vara helt kravlöst. Det handlar om samarbete, och då kommer det också med vissa förväntningar på och diskussioner om olika krav.
Svenskt bistånd kan inte finnas överallt, och vi väljer vilka vi samarbetar med. En fråga som har varit uppe tidigare i debatten är den om migration och återvändande. Det är fullt rimligt, rätt och riktigt att svenskt utvecklingsbistånd också kommer med vissa förväntningar om ett gemensamt samarbete.
Herr talman! Tack, Magdalena Thuresson, för ett anförande med många viktiga poänger!
Det finns mycket som vi är eniga om i utrikesutskottet, som att Sverige har en viktig roll att spela och att biståndet kan göra stor skillnad för fattiga och utsatta människor världen över. Vad vi inte är överens om är exempelvis nivån på biståndet. Det har vi diskuterat flera gånger tidigare.
Magdalena Thuresson ljuger inte och hittar inte på; det stämmer att det under dessa tre år är mer pengar i kronor och ören än under de föregående tre åren. Så kan man ju räkna om man vill. Det är dock ett lite ohederligt sätt att räkna på, kan jag tycka, eftersom bnp och bni ändras och inflationen ändras. Man fick mer för de pengarna då än vad man får nu. Andelen har alltså minskat.
Det är väl bara att vara ärlig med det från Moderaterna: Ni vill inte vara lika generösa med svenskt bistånd som vi i oppositionen samt Kristdemokraterna och Liberalerna vill. Det får ni väl tycka. Jag kan förstå att man gör den prioriteringen, även om jag tycker att den är helt fel. Jag tycker dock att det är lite opassande att trixa med beräkningarna på det sättet.
Min fråga gäller förankringen av detta. Magdalena Thuresson tycker att regeringen har haft möten med diverse organisationer och att vi partier har getts möjlighet att komma med åsikter. Det stämmer till viss del, men det är ju inte så att vi har fått ta del av något förslag som har funnits. Det har inte gått ut något förslag på remiss till partierna där vi har kunnat komma med inspel. Det har mest varit pliktskyldiga möten för att man sedan ska kunna säga att man haft möten.
Min fråga är: Vad är problemet med att ha en skrivelse i riksdagen om detta viktiga politikområde?
Herr talman! Låt mig börja med att kommentera nivån på biståndet. Vi har som sagt kommit överens om att lägga 56 miljarder årligen på bistånd, och det är 56 miljarder kronor som vi inte lägger på rättsväsendet, på järnvägsunderhållet eller på sjukvården. Det är 56 miljarder - otroligt mycket pengar - som vi i stället aktivt väljer att lägga på biståndet. Som sagt är det också mer pengar de här tre åren än de tre åren innan.
Vi har högre ambitioner för biståndet än att bara betala ut en viss andel av bni. Vi vill ha mer fokus på innehåll. Vi vill ha mer diskussion om vad vi ska göra och varför och om hur vi stärker effektiviteten i biståndet.
Vad gäller processen kring reformagendan har jag såklart förståelse för att Olle Thorell önskar ett större inflytande i svensk biståndspolitik än vad man har möjlighet att ha i opposition. Det är en naturlig känsla för en riksdagsledamot. Men vi vann valet och fick ett mandat att förändra också det här politikområdet.
Det har varit otaliga möten. Riksdagens alla partier har blivit inbjudna, och en rad andra aktörer har fått vara med och lämna synpunkter på hur en framtida reformagenda ska utformas.
Som jag sa i mitt anförande styrs biståndet av regeringen. Jag blev i alla fall aldrig konsulterad av tidigare biståndsministrar när man skulle se över strategier och så vidare. Jag kände då, precis som Olle Thorell gör nu, att jag gärna hade varit med och tyckt till. Det är dock inget konstigt med den här processen med tanke på hur biståndet styrs.
Herr talman! Det stämmer inte att vi i tidigare regeringsställning inte har efterfrågat oppositionens synpunkter. Senast det gjordes ett så här stort omtag i biståndspolitiken var före både Magdalenas och min tid i riksdagen, nämligen 2002/03 när vi lanserade Sveriges politik för global utveckling. Det är kanske att likställa med detta, åtminstone med er bild att detta är ett så stort paradigmskifte och en så stor omläggning.
Det är svårt för oss att kunna analysera om det verkligen är det. Vi fick texten i går eftermiddag, så det är lite svårt att göra en totalanalys. Det visar väl också på problemet: Vi kan inte bedöma den eftersom vi inte har fått se den förrän i dag, och i dag ska vi stå här och debattera den.
Vi hade velat att det skulle lämnas en skrivelse till riksdagen om biståndsreformagendan så att vi hade haft möjlighet att analysera den ordentligt, komma med reservationer och särskilda yttranden och beskriva vår politik i jämförelse med den. Men det verkar man vara rädd för från regeringen.
När vi tog fram politiken för global utveckling var det en mycket omfattande process där alla riksdagens partier var inblandade och fick komma med yttranden och där vi hade rundabordssamtal under utformandet. Vi tog hjälp av akademin, av forskningen och av andra länders myndigheter och gjorde ett gediget arbete, ett arbete som var banbrytande och världsledande och fick många efterföljare ute i världen.
Omläggningen av biståndet förtjänar en sådan hantering. Jag tycker att den här hanteringen har varit sluten. Det spelar ingen roll hur många möten ni har haft där ni bara sagt "Vad tycker ni då" i största allmänhet. Det har inte varit en seriös hantering av detta, och det beklagar vi.
Vad är det som är så farligt med en skrivelse till riksdagen om detta?
Herr talman! Varför inte en skrivelse? Ytterst är det en fråga som ska ställas till regeringen, men jag delar bedömningen.
Detta kommer att fungera som ett styrdokument för regeringens styrning och prioritering av biståndet. Därför tycker jag och en majoritet i utskottet att regeringens hantering, att besluta om reformagendan som ett regeringsbeslut, är rimlig.
Herr talman! När jag lyssnade på Magdalena Thuressons anförande hörde även jag mycket som vi är överens om. Det är flera saker som den tidigare regeringen gjorde inom biståndet som fortsätter, och det är såklart välkommet.
Men ledamoten sa också någonting i stil med att man inte bara ska skicka iväg pengar kravlöst. Jag skulle vilja fråga Magdalena Thuresson varför hon säger så. Är det för att hon vill få det att låta som att det är så svenskt bistånd har hanterats genom åren, att det har skickats helt kravlöst utan transparens och effektivitet?
Herr talman! Vi ska inte skicka iväg skattepengar helt kravlöst. Jag säger inte att det har förekommit i stor utsträckning tidigare, men däremot har vi haft ganska mycket debatt i utskottet och i denna kammare om kärnstöd. Där menar jag att den tidigare regeringen har använt kärnstödet på ett sätt som syftat till att nå utbetalningsmålet. Man har gjort stora utbetalningar i slutet av året för att komma upp i "rätt" summa spenderade pengar på bistånd. Det, menar jag, är inte ett ansvarsfullt sätt att hantera skattebetalarnas pengar på.
Kärnstödet har en jätteviktig roll i det multilaterala systemet. Men Sverige kan inte ligga på topp tre bland de största kärnstödsgivarna i hur många organisationer som helst. Där vi ger kärnstöd ska det gå till våra tematiska prioriteringar där Sverige har ett aktivt inflytande och är med och påverkar styrningen av organisationerna.
Detta är ett exempel på ansvarslöst hanterande i biståndet där utbetalningsmålet enligt mig har fått ansvarslösa konsekvenser. Man gör i slutet av året stora utbetalningar enbart för att komma upp i "rätt" summa spenderade pengar på bistånd för att kunna rapportera det.
Herr talman! Jag tackar för svaret.
Ändå vet ledamoten säkert att bland det mest verksamma vi kan göra är att ge kärnstöd till de stora multilaterala organisationerna och FN-organisationerna. Då ser vi till att det kommer in i ett system som fungerar och där man har möjligheter att faktiskt hjälpa där det behövs. De organisationerna säger att stora kärnstöd och flexibel finansiering är otroligt viktigt. Få ger det. Men det binder inte upp eller bakbinder deras händer.
Jag tror att det var World Food Programmes förre chef som sa: Jag har hur mycket pengar som helst. Jag ser bara vatten, men jag har ingenting att dricka. Det betyder att alla länder bundit upp sitt bistånd och villkorat det mot olika projekt. Sedan händer en annan katastrof, och ingenting av det han har kan användas. Det är inte effektiv användning av biståndspengar, tycker jag.
Svenskt bistånd, som det utvecklades med Miljöpartiets biståndsministrar, är rankat som ett av de bästa i världen, med stor transparens och hög effektivitet. Därför blir jag förvånad över att Moderaterna fortsätter att hävda att det inte var effektivt.
Nu ska det ju bli mer effektivt. Det upprepas som ett evigt mantra. Då undrar jag varför Moderaterna, i alla fall enligt ryktet, går fram med saker som riskerar att leda till motsatsen. Vissa av dem ser vi redan i reformagendan, även om vi måste analysera den lite mer. Men nu ska också strategin för de partianslutna organisationerna reformeras. Det verkar som att det blir ett stöd som är knutet till mandaten i riksdagen i stället för effektiviteten i de projekt som ska göras. Det går alltså rakt emot det som Magdalena Thuresson nu har stått och talat för.
Varför lägger ni fram förslag som leder till motsatsen till det som ni säger att ni vill göra?
Herr talman! Kärnstödet är ett jätteviktigt, ett extremt viktigt, verktyg inom biståndet. Men det ska användas strategiskt. Det ska inte användas som ett sätt att nå ett utbetalningsmål för biståndet. Då är det ansvarslöst. Kärnstödet är viktigt, men det ska användas strategiskt för att nå den svenska biståndspolitikens mål och tematiska prioriteringar.
Biståndet ska bli mer effektivt, exempelvis genom användningen av garantier, vilket jag tog upp flera gånger i mitt anförande. En biståndskrona kan bli fler biståndskronor och skapa kapitalflöden som annars inte hade kommit till. Det är otroligt effektivt bistånd och något vi borde använda och kommer att använda mycket mer inom flera olika områden.
Jag avstår från att kommentera olika rykten från UD som har nått Janine Alm Ericson. Jag konstaterar bara att regeringens och majoritetens absoluta ambition är att biståndet ska bli mer effektivt, och reformagendan presenterar flera förslag för att det ska bli det.
