Eric Palmqvist (SD) svarade Birger Lahti i en replik om Regional utveckling i debatten ”Protokoll 2023/24:112 Onsdagen den 8 maj” den 8 maj 2024.
Birger LahtiV· i en replikJag tackar Eric Palmqvist för anförandet. Jag kommer att uppehålla mig vid reduktionsplikten. Eric Palmqvist berättar stolt att det blev precis som ni lovade, 10 kronor billigare. Nu är jag så nyfiken att jag darrar.…Fru talman! Låt mig inleda mitt anförande i denna debatt om regional utveckling med att yrka bifall till reservation 2, som handlar om att låta utvärdera om det regionala utvecklingsarbetet har gagnats av att man flyttade det från länsstyrelserna till regionerna eller om det finns anledning att se över den nuvarande ansvarsfördelningen. Det finns nämligen de som med bestämdhet hävdar detta, och därför vore det klokt att se om den förändring i ansvarsfördelningen som genomfördes för några år sedan faktiskt har burit frukt eller om det finns anledning att göra förändringar som för arbetet framåt.
Regional utveckling är ett brett politikområde som motsvaras av ett tämligen smalt utgiftsområde i statens budget. Det betyder inte att regional utveckling på något vis är oviktigt utan handlar snarare om det faktum att möjligheterna till regional utveckling är beroende av så mycket annan politik som inte specifikt tillhör just detta politikområde.
I debatter om regional utveckling brukar det som bekant talas om att hela Sverige ska leva. Efter debatten är det dock som att detta för somliga partiers ledamöter helt faller i glömska, varpå de går hem och på kammaren snickrar på förslag om flygskatter, försämrade reseavdrag, höjda drivmedelspriser och en massa annat som är destruktivt för människor och företag utanför storstadsområdena. Därför, fru talman, vill jag säga att det är med stolthet jag står här i dag och gör en liten tillbakablick.
För lite drygt ett år sedan kostade en liter diesel 28 kronor - 28 kronor! Vi hade periodvis världens högsta drivmedelspriser, och människor och företag fick uppleva massiva kostnadsökningar till följd av ökade transport- och energipriser. Människor och företag började gå på knäna. Vi lovade att sänka drivmedelspriserna vid pump, och jag vill minnas att det var under förra årets debatt om regional utveckling som jag häcklades för att vi då ännu inte drivit ned priserna. Vid årsskiftet sänktes reduktionsplikten, och vi fick se hur drivmedelspriserna föll med ungefär 10 kronor per liter - precis som utlovat. Hemma i min valkrets tömdes flera mackar på diesel av hamstrande bilister som knappt verkade tro att förändringen var på riktigt.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Regional utveckling
Inte nog med det. Vi förpassade också förslaget om ett nytt reseavdrag dit där det hörde hemma, i papperskorgen, och höjde i stället nivåerna på det befintliga reseavdraget.
Jag menar att detta var två enskilt mycket viktiga reformer, om man tar förutsättningarna för boende och företagande utanför Stockholms tullar på allvar. Vi infriade helt enkelt vallöften som gjorde skillnad i människors vardag.
Apropå vallöften, fru talman: En av mina politiska käpphästar är att det ute i landet finns massor med driftiga människor och innovativa företag som på mängder av sätt kan bidra till utveckling för sin egen bygd och region - bara de ges rätt förutsättningar. Rätt förutsättningar handlar om mycket, men en viktig faktor i sammanhanget är att de tillståndsprocesser som omgärdar olika sorters företagande är rimliga och förutsägbara. Därför arbetar vi tillsammans med regeringen oförtrutet och mycket målmedvetet med att förenkla dessa processer. En rad förslag är på gång som bör ha en mycket positiv inverkan på företagande ute i landet.
Inte nog med det. Vi sjösätter också ett regelförenklingsråd för att minska bördan för allt företagande, vilket bör skapa bättre förutsättningar för tillväxt oavsett var i landet man befinner sig. För så är det: Ett alltför betungande regelverk är det som kan avskräcka vanliga människor från att ge utlopp för sin entreprenöriella anda. Ett nästa steg i processen blir att vi så småningom inrättar ett implementeringsråd som ska verka som ett slags garant mot överimplementering av olika regelverk.
Förutom rena regelförenklingar finns det näringar som vi menar är i behov av helt nya regler och möjligheter för att skapa bättre förutsättningar för regional utveckling. Inte minst besöksnäringen är en sådan. Här har vi redan börjat ta bort obsolet lagstiftning, men vi vill gå längre än så.
Vi är fast beslutna om att gårdsförsäljning ska genomföras och att det är viktigt för såväl vår besöksnäring som våra vingårdar, bryggerier och destillerier. Vi kommer att göra vad som står i vår makt för att detta ska bli verklighet under innevarande mandatperiod, och jag uppfattar att det finns en riksdagsmajoritet för det. Detta ska naturligtvis genomföras på ett sätt som inte hotar Systembolagets ställning, då Systembolaget faktiskt utgör den andra sidan av myntet om vi pratar regional utveckling. Systembolaget är i mångt och mycket en garant för att det finns ett gott utbud av alkoholhaltiga drycker i hela landet. Systembolaget utgör således en del i den kommersiella service som också hör den regionala utvecklingspolitiken till.
Kommersiell service på landsbygd är ofta navet i en bygd. Lanthandeln eller macken som är ombud för Apoteket, Svenska Spel och Postnord, för att nämna några aktörer, är oerhört viktig att värna om. Så sker i dag med hjälp av olika stöd, och här menar vi att det vore värdefullt att låta utvärdera om dessa stöd alltjämt är rätt utformade, om nivåerna är de rätta och om de träffar rätt så att vi från politikens sida får det vi faktiskt vill ha för pengarna.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Regional utveckling
Fru talman! Vi lever i en ny verklighet och en ny säkerhetspolitisk kontext. Rysslands folkrättsvidriga krig i Ukraina ledde till att Sverige sökte medlemskap i Nato, och i och med vårt medlemskap i Nato ställs nya krav på oss avseende både försvarsförmåga och infrastruktur. Det kommer att kosta pengar men har också en stor potential att skapa vinn-vinn.
På många håll i vårt avlånga land har underhållet av vår gemensamma väg- och järnvägsinfrastruktur varit eftersatt i decennier. En upprustning och modernisering av densamma skapar helt andra förutsättningar för vårt näringsliv att verka i hela landet men kan också komma att korta restiderna för vanligt folk på ett sätt som gör fler platser attraktiva att bo på.
Detta förutsätter dock en annan sak: att det går att bo, ha en meningsfull fritid och driva företag i hela landet på lika villkor, från Smygehuk i söder till Treriksröset i norr. Vi ser dock hur möjligheterna till detta begränsas i stora delar av landet som en eftergift till en enskild näring: renskötseln. Nu pågår en parlamentarisk utredning om denna. Jag ska inte föregripa den i sak, men i en debatt om regional utveckling måste det ändå inskärpas att om utveckling ska vara möjlig i landets alla regioner ska boende och företagande kunna ske på lika villkor i hela landet.
Markanvändningskonflikter är inget nytt. Att olika intressen står mot varandra är ett faktum som måste hanteras med varsamhet och på ett sätt som gagnar nationen på kort och lång sikt. Historiskt begångna oförrätter görs helt enkelt inte ogjorda genom att nya begås. Om man försöker se lite objektivt på det blir det fullständigt absurt när landets till ytan största kommun, Kiruna, inte har rådighet över mer än ungefär 1 procent av kommunens egen areal.
Regelverken kring odlingsgränsen och renbeteslandet måste kunna ses över och anpassas till 2000-talets verklighet. Det får inte vara ett tabu. En närings intressen kan inte konsekvent övertrumfa hela samhällens möjlighet till utveckling. Oavsett om man bor i Kiruna eller Trelleborg ska man som medborgare omfattas av samma allemansrätt och ha samma rätt till en aktiv livsstil. I Sverige är vi alla lika inför lagen.
Sist men inte minst, fru talman, ser jag till min glädje i betänkandet att fler och fler partier börjar ha tankar om återföring av produktionsvärden till de kommuner och regioner i vilka de tillskapas. Jag tror att detta är absolut nödvändigt om vi vill att människor ute i landet som får en gruva, en industri eller ett kärnkraftverk i sin närhet ska känna att det faktiskt även gagnar dem och inte bara utgör ett ingrepp i deras närmiljö.
Det måste finnas en tydligare koppling mellan ortsbefolkningens livsbetingelser och industriella ingrepp i miljön än vad som är fallet i dag. Jag tror på den modell som Sverigedemokraterna föreslår ska utredas, nämligen en regionalisering av fastighetsskatten för industrifastigheter och elproduktionsanläggningar. Det är min övertygelse att vi förr eller senare måste hamna i en modell som på ett tydligare och mer rättvist sätt än i dag återför pengar från kraftproduktion och industri dit där den produceras. Jag skulle varmt välkomna om en utredning om detta tillsattes som ett första steg i den riktningen.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Regional utveckling
Fru talman! I den här typen av debatter brukar jag uppehålla mig väldigt mycket kring gruvnäringen. Mats Green sa i princip det jag tänker och tycker om gruvnäringen, så det var ju bra att jag uppehöll mig vid annat.
(Applåder)
Fru talman! När energipriserna stack iväg till följd av covidpandemin och Putins fasansfulla invasion av Ukraina började olika partier se över hur vi skulle hantera de skenande energipriserna. För oss i Miljöpartiet var det självklart med en god fördelningspolitik. Med rätt lösning på rätt plats ser vi till att de som har de minsta ekonomiska marginalerna skyddas mest. Klimatarbetet måste fortsätta, för om vi backar på klimatpolitiken drabbas vi alla av de förvärrade klimatrelaterade risker som det innebär. Det innebär kostnader, såväl ekonomiska som andra.
Sverigedemokraterna lyfter i sitt anförande i stället en stolthet över att man har sänkt flygskatten och skatten på fossila drivmedel och rivit upp reduktionsplikten. Konsekvenserna av det är att Sverige nu är på väg att inte nå ett enda av våra klimatmål - inte våra nationella mål som vi här i riksdagen har beslutat om tillsammans och inte heller de mål som vi är bundna av inom ramen för det vi har beslutat om tillsammans i EU. Detta innebär också kostnader i form av förvärrade klimatrelaterade risker, högre risk att Parisavtalet inte nås och även kostnader i form av risk för viten eller höga kostnader för att behöva köpa utsläppsutrymme från andra länder.
De åtgärder som Sverigedemokraterna tillsammans med regeringen genomförde för att hantera de höga energipriserna resulterade också i en helt upp- och nedvänd fördelningspolitik med mest resurser till dem som redan har mest och minst till dem som saknar resurser. Det finns skäl till att Sverigedemokraterna inte nämnde till exempel kollektivtrafiken med ett ord i anförandet.
Fru talman! Jag väntade på att jag skulle få en fråga, vilket är brukligt när någon begär replik. Jag fick dock ingen fråga, så jag tänkte ta fasta på några saker som ledamoten Söderberg anförde.
Miljöpartiet skyller på covid och Putin. Man känns inte alls vid att man avvecklade sex av tolv reaktorer och därmed avvecklade ett av de mest stabila energisystemen i världen och gjorde det skört och sårbart. Vi ser att flera andra länder i Europa där Miljöpartiets vänner har tillämpat den gröna politiken har gjort sig beroende av rysk gas och liknande. Vems ärenden springer man?
Om inte Miljöpartiet hade varit med och fibblat i energipolitiken hade vi haft förutsättningar att inte vara sårbara i det läget, men i stället var vi extremt sårbara. Och så skyller man på Putin. Jag tycker faktiskt att det är häpnadsväckande.
Man talar om de sänkta drivmedelspriserna som om det skulle vara ett jättestort problem. Det är något slags omvänd Röda khmer-politik från Miljöpartiets sida: Alla ska in till städerna. Ledamoten Söderberg skakar på huvudet, men så är det. Om höga drivmedelspriser gör att folk inte har råd att transportera sig blir konsekvensen att folk inte kan ta de jobb som finns inom pendlingsbart avstånd, för det pendlingsbara avståndet minskar. Då flyttar man till städerna.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Regional utveckling
Jag tycker att det är dålig och riktigt landsbygdsfientlig politik. Det syns inte minst på stödet för Elin Söderbergs parti på landsbygden i Sverige.
Fru talman! Kärnkraftsreaktorerna lades ned under en tid när elproduktionen kraftigt byggdes ut till följd av Miljöpartiets politik. Det var en politik som ledde till att vi fick EU:s lägsta elpriser och en ökad elproduktion, detta till skillnad från innan Miljöpartiet satt i regering då Sverige importerade tysk kolkraft.
Miljöpartiet satt inte i den tyska regeringen när Tysklands Energiewende genomfördes. De gröna i Tyskland, såväl som här i Sverige, är tydliga med att vi inte vill importera någon mer fossilgas från Ryssland, medan den svenska regeringen brister extremt när det handlar om att få stopp på importen av fossilgas från Ryssland.
I stället har Tidöpartierna inkluderat fossilgas i taxonomin inom EU. För oss är det självklart att vi ska göra oss kvitt den fossila gasen och all fossil energi så snabbt som möjligt, både av klimatpolitiska skäl och av säkerhets- och geopolitiska skäl. I och med att Sverigedemokraterna bedriver en politik som ökar fossilberoendet i Sverige ökar också beroendet av skurkstater. Det finns alltså både säkerhetspolitiska och klimatrelaterade risker kopplade till den här politiken.
När det gäller förutsättningarna för mobilitet i hela landet är det självklart för mig som miljöpartist att man ska ha förutsättningar att bo och verka i hela landet. Man ska kunna utvecklas och jobba med det man vill på den plats där man vill verka. Det kräver att vi har rätt lösning på rätt plats. Det kräver att järnvägstrafiken byggs ut och att vi får bättre förutsättningar för bilism där det är det enda alternativet.
Det kräver att vi ställer om till fossilfritt så snabbt som möjligt, och det är en politik som vi har drivit på för att möjliggöra. I stället låser nu Sverigedemokraterna fast befolkningen i fossilberoende. Det ser jag allvarligt på.
Fru talman! Om vi börjar med bilarna hade man under Miljöpartiets och Socialdemokraternas styre ett bonus malus-system som gjorde att nyförsäljningen och nyregistreringen av väldigt dyra elbilar - runt 800 000-900 000 kronor och uppåt - tog fart i Stockholm. Till landsbygdens människor, som ofta hade helt andra transportbehov, såldes inga elbilar. De var med och subventionerade lyxbilar i Stockholm. Det var en skatteväxling från landsbygd till storstad.
Jag tycker att det är jättedålig politik, för på landsbygden finns inte förutsättningarna att köra jättedyra elbilar med tämligen låg räckvidd och låg dragvikt. Det finns inte laddinfrastruktur som i Stockholm och så vidare. Beslut fattas utan att någon egentligen beaktar levnadsbetingelserna ute i landet.
Det är helt andra förutsättningar om man bor i Arjeplog, Dorotea, Vilhelmina eller var man nu bor. Det är 35 grader kallt och glest mellan laddstolparna. Man kanske har en stuga långt ute på landet och skotersläp, hästsläp eller liknande. De där bilarna kostar någonstans mellan 800 000 och 900 000 kronor och fyller ändå inte hela familjens transportbehov.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Regional utveckling
Ni slår er för bröstet och tycker att ni har gjort någonting bra. Ni jublar åt den så kallade omställningen till dessa bilar och talar om dem som om de vore var mans egendom. Men detta är inte var mans egendom, framför allt inte ute på landsbygden.
Jag förstår inte retoriken kring det här. Det är inte ett problem att vi sänker drivmedelspriserna och gör det drägligt för människor och företag på landsbygden. Jag kan inte förstå hur man kan se det som ett problem.
Fru talman! Jag tackar Eric Palmqvist för anförandet.
Jag kommer att uppehålla mig vid reduktionsplikten. Eric Palmqvist berättar stolt att det blev precis som ni lovade, 10 kronor billigare.
Nu är jag så nyfiken att jag darrar. Berätta nu hur ni förmådde att få världsmarknadspriset att gå ned med 7 kronor. Berätta för mig eftersom det är en gåta. Kanske trollfabrikerna fixar det; jag vet inte. Dieseln blev 4 kronor billigare när reduktionsplikten försvann, och bensinen blev 1 krona billigare. Det är fakta.
Eric Palmqvist berättar hur stolt han är när det är precis som de har lovat, nämligen 10 kronor billigare. Berätta hur det är med världsmarknadspriset. Jag bor nära gränsen till Finland, och nu har vi ungefär samma pris som Finland. Där är det 7 kronor billigare.
Berätta hur ni får världsmarknadspriset att gå ned.
Fru talman! Jag tackar Birger Lahti för frågan.
Lite märkligt är det att världsmarknaden dansar efter Sverigedemokraternas villkor och så påpassligt sänkte världsmarknadspriset natten mellan den 31 december och den 1 januari!
Den 31 december till den 1 januari, en natt och några minuters skillnad, sänktes priset med 10 kronor vid pumpen. Jag kan garantera ledamoten Lahti att det inte var världsmarknadspriserna som gjorde att priset tog ett skutt nedåt 10 kronor vid klockslaget 12.00 på natten. Det var inte så att världsmarknadspriset tog ett tiokronorsskutt precis den natten.
Jag skulle i stället vilja fråga ledamoten Lahti vad han tror - nu handlar det om tro, inte vetande - att en liter diesel hade kostat i dag med S-V-MP vid regeringsmakten. Jag tänker att det vore en trevlig upplysning för landets väljare.
Fru talman! Jag tackar Eric Palmqvist för hans försök till svar.
Jag berättade var jag bor, och jag gör av med så mycket diesel att det är många som kommer på silverplats. Jag har ett avstånd på sex och en halv mil bara för att köpa en liter mjölk.
Dieselpriset gick ned med 4 kronor den natten - inte 10 kronor. Jag vet inte när Eric Palmqvist tankade senast. Priset gick ned 4 kronor. Bensinpriset gick ned 1 krona den natten, inte 10.
Precis som Palmqvist berättade är dieseln i dag ungefär 10 kronor billigare än när den var som dyrast. Men det handlar inte om reduktionsplikten att priset är 10 kronor billigare. Världsmarknadspriset har gått ned med 7 kronor från när den var som dyrast.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Regional utveckling
Jag berättade att jag ibland tankar i Finland. Det är inte så att det är jättebilligare hos oss än i Finland. Vi har ungefär samma priser. Precis som Eric Palmqvist antydde; om reduktionsplikten togs med skulle dieseln vara ungefär 4 kronor dyrare. Men att stoltsera med att den är 10 kronor billigare tack vare politiken stämmer inte.
Någonstans måste det finnas en hederlighet när vi pratar politik i kammaren.
Jag tackar Eric Palmqvist för replikskiftet.
Fru talman! Ledamoten Lahti har rätt i en sak, nämligen att det inte var 10 kronor den natten. Det var 10 kronor från när vi sa att vi skulle sänka priset med 10 kronor. Det var när priset var uppe på det absoluta taket 28 kronor. Vi sa att om reduktionsplikten tas bort, tillsammans med sänkt moms, flera åtgärder tillsammans, kommer det att bli ungefär 10 kronor vid pump. Det är vad vi ser i dag. Vad vi inte har fått svar på i dag är vad drivmedelspriserna hade varit i dag om S, V och MP hade fått styra.
Det finns en kraftig diskrepans, nämligen att vi har gjort allt vad som har stått i vår makt för att sänka priserna för drivmedel för att underlätta för människor på landsbygden att använda bil. Det är de som sällan har ett alternativ.
Om det inte hade blivit ett regeringsskifte hade vi fått se fortsatta indexeringar och fortsatta höjningar av drivmedelspriserna, sannolikt också en höjning av reduktionsplikten så att det hade blivit ännu dyrare, tillsammans med ett försämrat reseavdrag. Det förslag till reseavdrag som kom från den tidigare regeringen hade varit en katastrof för många av dem som bor på landsbygden och har långa resvägar. Det var helt huvudlöst.
Hur man än vrider och vänder på det hade en S-V-MP-regering varit oerhört skadlig för människor i glesbygd. Det hade varit jättedestruktivt. Den inslagna banan visade på det. Människor var ju rasande för de höga drivmedelspriserna, som sannolikt - jag säger sannolikt eftersom vi inte har svar - hade blivit ännu mycket högre om det inte hade varit ett regeringsskifte.
