John E Weinerhall (M) svarade Anna Lasses i en replik om Internationellt utvecklingsbistånd i debatten ”Protokoll 2022/23:87 Onsdagen den 12 april” den 12 april 2023.
Anna LassesC· i en replikJag tackar ledamoten Weinerhall för ett engagerande inlägg. Vi bägge representerar partier som gillar effektivitet, prioriteringar, handel och alla handelns effekter, och vi står givetvis även bakom Ukrainas stora behov.…Fru talman! Moderaternas och regeringens utgångspunkt för svenskt bistånd grundar sig på en vision om att varje land ska kunna stå på egna ben. Målet måste vara att varje land av egen kraft och av eget arbete ska kunna utveckla en egen skattebas för att kunna finansiera centrala välfärdstjänster som skolor och hälso- och sjukvård. Därför får biståndet inte låsa fast länder i ett beroende som slår undan benen för denna strävan.
Ser vi tillbaka på de senaste decenniernas biståndspolitik finns det en hel del att ifrågasätta. Länge bidrog biståndet till att en skadlig planekonomisk politik genomfördes i många utvecklingsländer. När Expertgruppen för biståndsanalys exempelvis granskade det svenska biståndet till Tanzania 2016 kom man fram till att det endast i mycket begränsad omfattning hade bidragit till att minska fattigdom, detta trots att Tanzania är ett av Sveriges absolut största mottagarländer av utvecklingsbistånd genom tiderna.
Fru talman! Mot denna bakgrund genomför nu regeringen den största reformeringen av svenskt bistånd någonsin samtidigt som vi fortsätter det arbete som inleddes av dåvarande alliansregeringen 2007-2014. Det tidigare enprocentsmålet är borttaget och ersatt av en treårig biståndsram om 56 miljarder kronor per år. Efter denna inledande treåriga ram är förhoppningen att budgeteringsprincipen kommer att övergå till vad som är normalt inom andra områden, nämligen att det varje år läggs fram en biståndsproposition som omprövas av regering och riksdag vart fjärde år.
Enprocentsmålet var en förlegad idé som snarare handlade om att mäta vår egen givmildhet än att mäta effekten för mottagare av svenskt bistånd. Utbetalningsmålet som följde Sveriges tillväxt skapade en ryckighet som försvårade för långsiktig planering genom att ökningar, och för den delen även minskningar, i bni fick oförutsägbar påverkan på biståndsbudgeten. Detta ledde till en planeringsproblematik för att kunna uppnå en långsiktig och ändamålsenlig biståndspolitik. Bland annat konstaterade Expertgruppen för biståndsanalys: Biståndspolitiken bör fokusera på vad man gör och åstadkommer. Förväntade resultat bör motivera anslagens storlek. Det finns gott om exempel på att biståndsanslagen ibland blivit större än vår förmåga att utforma och genomföra effektiva insatser.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt utvecklingsbistånd
Innevarande treårsram är som sagt 56 miljarder kronor per år, eller 0,88 procent av bni år 2023. Detta kan jämföras med Socialdemokraterna, som i sin budget lägger 0,91 procent av bni på biståndet. 0,88 procent av bni betyder ändå att vi fortsatt ligger i den absoluta toppen internationellt sett vad gäller hur mycket Sverige ger i bistånd.
I jämförelse med våra grannländer ligger vi också högt - i Finland ligger man på 0,42 procent av bni, med en plan på hur man på lång sikt ska kunna nå 0,7 procent. Danmark har också målet om 0,7 procent, och den norska regeringen har för 2023 sänkt biståndsramen från 1 procent till 0,75 procent.
Fru talman! Ett problem med biståndet är att man i många fall helt enkelt inte vet vart pengarna tar vägen. Då kan man inte heller med säkerhet mäta effektiviteten i, eller för den delen nyttan av, svenskt bistånd.
Samtidigt som vi i Sverige kommer till denna insikt börjar också en hel del biståndsberoende länder se annorlunda på sin situation. En av dem som har dragit konkreta politiska slutsatser av de senaste decenniernas biståndspolitik är Ghanas president Nana Akufo-Addo. När han i december 2017 mötte världspressen i samband med ett statsbesök gav han västvärlden en inblick i vad en ny generation afrikaner nu ser. Han sa: Vårt ansvar är att förbereda en färdplan för hur vi ska kunna utveckla våra nationer av egen kraft. Vi behöver komma ifrån denna föreställning om beroende.
Budskapet var att vitala samhällstjänster, såsom hälso- och sjukvård och utbildning, inte längre kan bero på europeiska skattebetalares generositet efter sextio år av självständighet. I stället ville han se en breddad insikt om att Ghana självt måste skapa vägar för att kunna finansiera sina egna institutioner.
Samtidigt ökar nu kraven på att utvecklingsländernas ekonomiska utveckling ska ske i samklang med dagens globala klimat- och miljöambitioner, i syfte att sänka utsläppen och uppnå målen i Parisavtalet. Detta leder oss även till målet för Sveriges internationella bistånd: att skapa förutsättningar för bättre levnadsvillkor för människor som lever i fattigdom och förtryck. Biståndet är också centralt för Sveriges politik för global utveckling och för vårt bidrag till det internationella genomförandet av de 17 målen för hållbar utveckling i Agenda 2030, Addis Ababa Action Agenda om utvecklingsfinansiering och Parisavtalet.
Fru talman! Nu handlar ju denna debatt om det internationella utvecklingsbiståndet, men ur Moderaternas synvinkel är det humanitära biståndet troligtvis - och tråkigt nog - det absolut viktigaste och något som alltid kommer att behövas.
Vi ska värna alla människors lika värde och värdighet så som det är stadgat i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna och i Europakonventionen och se till att dessa fortsatt utgör en osviklig princip. Därför vill vi moderater att det humanitära biståndet ska fortsätta att vara omfattande och öka som total andel av biståndet, såväl det som ges bilateralt som det som ges multilateralt inom ramen för det internationella humanitära systemet.
När det gäller det bilaterala utvecklingsbiståndet anser vi att det måste ställas krav på demokratiska och rättsstatliga reformer. Stater som går i fel riktning politiskt ska inte ta del av svenska skattepengar. Vi kan nämligen inte riskera att svenska skattepengar går till att upprätthålla auktoritära och korrupta regimer.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt utvecklingsbistånd
Det bilaterala utvecklingsbiståndet ska också präglas av en högre grad av orientering gentemot näringslivet än i dag. Detta ska ske genom att andelen hållbara investeringar i företag ökas, exempelvis genom Swedfund. Investeringarna ska dock inte konkurrera med privat kapital utan användas där de har ett mervärde i förhållande till biståndets mål.
Med det sagt, fru talman, vill jag yrka bifall till utrikesutskottets förslag i betänkandet.
(Applåder)
I detta anförande instämde Ann-Sofie Alm och Gustaf Göthberg (båda M).
Fru talman! Tack för anförandet, ledamoten!
Regeringen utlovar en reformagenda för biståndet som ska utgå från långsiktighet, transparens och effektivitet, och det låter självklart bra. Men de förändringar för biståndet som regeringen aviserar innebär ju precis det motsatta: ett mindre effektivt bistånd, ett mindre transparent bistånd och ett mindre långsiktigt bistånd.
De stora nedskärningarna på biståndet gör att det blir mindre förutsägbart, vilket hämmar långsiktighet och effektivitet. Inte heller görs det någon konsekvensanalys av vilka effekter de här förändringarna ger. Det tycker jag är högst anmärkningsvärt. Transparensen i biståndet försämras betydligt genom att riksdagen får mindre möjlighet att granska och ge förslag om biståndet, eftersom reformagendan som jag förstår det ska presenteras som en del av budgetprocessen.
Inte heller civilsamhällets organisationer har haft möjlighet att delta i processen när det gäller omläggningen av biståndet. Det är organisationer som har mycket lång erfarenhet och kunskap om hur man bedriver ett långsiktigt och bra, effektivt bistånd.
Regeringen säger sig sträva efter effektivitet i biståndet men talar inte om de internationella erfarenheterna och principerna om ett effektivt bistånd - ett bistånd som utgår från behov hos och prioriteringar som görs av människor som är mottagare av det. I stället talar regeringen om att biståndet ska vara styrt av hela andra mål, som diverse migrationspolitiska mål och att främja svensk export. Det är något som snarare känns som en tillbakagång till 70-talet.
Att använda bistånd för att uppnå migrationspolitiska villkor är ett avsteg från grundprinciperna för bistånd och strider mot principerna för ett effektivt bistånd. Det skulle vara intressant att höra ledamotens respons på detta.
Fru talman! Jag tackar ledamoten Johnsson Fornarve för dessa frågor. Det var väldigt många saker på en och samma gång, och jag ska se om vi kan lyckas få klarhet i en del av det.
Ta exempelvis den fråga som ledamoten avslutade med, alltså den som gäller migration och export. Om svenska skattepengar ska gå till investeringar i andra länder är det väl ganska rimligt att de länderna ser till att ta ansvar för sina medborgare. Länder som inte tar emot sina egna medborgare och inte tillerkänner dem de rättigheter de har som medborgare i dessa länder begår ett flagrant övergrepp mot sin egen befolkning. De påtryckningsmöjligheter vi har från svensk sida ska vi naturligtvis också använda.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt utvecklingsbistånd
När det gäller exporten har vi fantastiska exportföretag i Sverige, och de kan genom handel hjälpa till att bygga upp de länder som behöver den ekonomiska utvecklingen. Det är alltså alldeles utmärkt om våra handelsstrategier och vårt bistånd kan gå hand i hand och på så sätt öka den ekonomiska utvecklingen och utbytet i dessa länder.
Som jag inledde med måste nämligen målet med den svenska biståndspolitiken vara att fler länder ska stå på egna ben och vara mindre beroende av vår generositet och goda vilja. Vi vet att det finns ett enda recept som skapat välstånd på vår jord genom tiderna, och det är frihandel och marknadsekonomi. Jag förstår att det kanske är svårt för Vänsterpartiet att ta in det, men det är trots allt ett faktum.
(Applåder)
Fru talman! Jag håller helt med om att bistånd ska leda till att länder blir mindre beroende av bistånd. Jag är inte heller emot handel, men det måste ske på mottagarens villkor och ska inte i första hand gynna svenska företag. Det ska i stället gynna mottagaren. Det är det som är det viktiga. Det är också viktigt att det finns en långsiktighet i detta. Jag har absolut inget emot att man främjar handel - inte på något sätt.
När det gäller de migrationspolitiska målen strider det helt mot OECD:s biståndskommitté Dacs riktlinjer för hur man får använda internationellt bistånd i relation till migrationsfrågor. Vi ser på punkt efter punkt hur den politik som den svenska regeringen och Sverigedemokraterna har kommit överens om står i direkt strid med internationella regelverk. En aktivitet kan inte redovisas som bistånd om den är förknippad med villkor om att uppnå givarens egna migrationspolitiska mål. Det är ju väldigt tydligt att detta inte kommer att gå att genomföra utan att det är signalpolitik ni ägnar er åt, John E Weinerhall.
Ett bra bistånd är långsiktigt och ger samarbetspartner förutsägbara villkor genom avtal som sträcker sig över flera år. Man ser till att förändringar sker i samarbete och dialog med dem som är berörda. Man gör konsekvensanalyser innan man förändrar. Man prioriterar till exempel lokalt ägarskap och håller fast vid att biståndet ska bidra till att uppfylla målet om att stödja människor som lever i fattigdom och förtryck samt prioritera och integrera arbete för jämställdhet och mot diskriminering av flickors och kvinnors rättigheter i utvecklingspolitikens alla delar. Man stärker civilsamhället.
Det är dessa saker som gör att man får ett bra och effektivt bistånd.
Fru talman! Jag håller med om att det ska vara genomtänkta strategier, att det inte ska finnas någon ryckighet i biståndet och att det ska finnas en långsiktighet och planerbarhet. Men ledamoten kanske har missat att det just nu pågår ett stort anfallskrig på vår egen kontinent med en enorm humanitär katastrof som följd. I ett sådant drakoniskt läge är det väl klart att det blir snabba förändringar i biståndet därför att resurser måste omlokaliseras någon annanstans; det tror jag att ledamoten också har förståelse för.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt utvecklingsbistånd
Ett exempel på detta är den förra socialdemokratiska regeringen, som ju drakoniskt gjorde neddragningar på nästan 50 procent av biståndet till Guatemala. Det berodde på att resurserna behövdes någon annanstans. Så är det även i år, och så kommer det nog att vara under lång tid framöver - Ukraina kommer att vara den stora biståndsmottagaren framöver.
Därför ses nu alla strategier över. Vi kommer förhoppningsvis att under det här året få se resultatet av denna översyn av alla strategier, så att vi kan se till att ha en långsiktig planering.
Att man har en ram som det ska beslutas om vart fjärde år innebär ju inte att det blir mindre ryckighet. Med jämna mellanrum ser man över alla strategier för engagemanget i det svenska biståndet. Jag ser inte alls den anledning till oro som ledamoten ser.
Fru talman! Tack, John Weinerhall, för anförandet!
Jag undrar varför en moderatledd regering alltid ger sig på FN när man får chansen. Jag vill ge några exempel på den effekt som svenskt kärnstöd till FN-organ har. Detta är bara från ett av FN-organen, nämligen UNFPA, FN:s befolkningsfond, som arbetar med sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter. Det här är statistik som enbart visar vad svenska biståndsmedel har bidragit till mellan 2018 och 2021.
17 851 fler kvinnor har överlevt sin graviditet tack vare insatser för minskad mödradödlighet. 816 500 fler flickor och kvinnor har fått skydd från barnäktenskap och tvångsäktenskap. 22,9 miljoner par har fått tillgång till preventivmedel. 1,9 miljoner osäkra och farliga aborter har förebyggts. 420 000 flickor och kvinnor som utsatts för våld har fått stöd och skydd. 6,4 miljoner oplanerade graviditeter har förebyggts. 82 000 flickor har räddats från att utsättas för kvinnlig könsstympning. 1,7 miljoner färre människor har drabbats av sexuellt överförbara sjukdomar, inklusive hiv, tack vare tillgång till kondomer. 1 miljon fler flickor har fått gå i skolan och utbilda sig.
Nu har högerregeringen bestämt att 25 procent av UNFPA:s stöd från Sverige ska skäras ned. Detta är nedskärningar som får faktiska konsekvenser och som innebär att riktiga människor - riktiga flickor och kvinnor - inte får det stöd som de behöver.
Jag har en enkel fråga. Vilken fjärdedel av detta ska bort? Vilken fjärdedel är onödig och överflödig?
Fru talman! Nu är det så att ni i Socialdemokraterna, hur gärna ni än vill låta påskina något annat, inte har en särskilt mycket större biståndsbudget än vad vi har att röra oss med. Frågan är vilka prioriteringar ni från Socialdemokraternas sida skulle vilja se i stället när det ändå måste prioriteras.
Ja, vi vill kraftigt minska det icke öronmärkta stöd som går till olika FN-organ - det så kallade kärnstödet - och fonder som inte är rent humanitära. Det är helt sant, och det finns en mycket klar anledning till detta: Vi vill ha ett svenskt bistånd som präglas av effektivitet och av transparens. FN gör väldigt många goda insatser på många håll och på många olika sätt, men om det är någonting som man inte kan beskylla FN för i alla delar är det att vara transparent och effektivt.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt utvecklingsbistånd
Det är just detta som är problemet. Vi får inte en målstyrning för biståndet genom att vi pumpar in enorma pengar i FN-systemet. Vi kan använda dessa resurser på andra sätt och genom bilateralt bistånd och andra insatser ge humanitärt bistånd på ett helt annat sätt.
Vi har under de senaste åren sett hur diktaturer och auktoritära stater har valts in i FN-organ i syfte att exempelvis bevaka efterlevnaden av mänskliga rättigheter. Vi gör en annan prioritering än Socialdemokraterna, för vi tror att dessa pengar används bättre på ett annat sätt.
Fru talman! Jag har också en annan fråga. Den handlar om den falska motsättning som Moderaterna och hela högern numera spelar upp mellan effektivitet och storlek på det svenska biståndet.
Det finns ju ingenting som säger att ett anslag blir effektivare bara för att det blir mindre. Den logiken används inte någon annanstans i politiken än när det gäller biståndet, där detta har börjat föras fram envist av högerpartierna. De säger att de vill minska på biståndet och fokusera på resultatet och effektiviteten i stället för på storleken.
Det där är ju jättekonstigt. Biståndet blir inte effektivare av att det blir mindre. Det finns heller ingen motsättning i denna kammare när det gäller detta; det är inte så att några skulle vilja ha ett mer effektivt bistånd än andra. Alla här inne vill väl ha ett effektivt bistånd och se till att skattepengarna används på bästa möjliga sätt. Alla vill dra lärdom av exempel där svenskt bistånd inte har varit ändamålsenligt och inte har lett till önskade resultat och reformera det så att det blir effektivt. Det finns ingen här inne som är emot detta.
Skiljelinjen går mellan dem som tycker att vi ska hålla fast vid enprocentsmålet - att en hundradel av vårt välstånd ska gå till fattiga människor ute i världen och till att bekämpa förtryck och värna demokratisk utveckling - och dem som inte vill det.
Vi socialdemokrater står upp för enprocentsmålet. Vi kommer att återställa enprocentsnivån så fort vi kommer tillbaka till regeringsmakten - ju förr, desto bättre. Skillnaden är mellan dem som står upp för detta och de partier som inte står upp för det, alltså regeringspartierna. Skillnaden handlar inte om vilka som vill eller inte vill ha ett effektivt bistånd.
Fru talman! Det blir nästan lite löjeväckande här i talarstolen. Här står Olle Thorell och försöker att påskina att Socialdemokraterna står fast vid enprocentsmålet. Det är ju inte sant - Socialdemokraterna har lagt en budget med 0,91 procent av bni.
När Socialdemokraterna hade chansen att visa vilken biståndspolitik man vill driva lade man fram en oppositionsbudget som inte når upp till enprocentsmålet. Det borde rimligtvis ha varit ganska lätt att göra just detta, för man hade knappast behövt vara orolig för att budgeten skulle vinna kammarens gehör. Men inte ens när man lägger fram en närapå imaginär budget verkar fantasin veta vilka gränser som finns inom Socialdemokraterna, höll jag på att säga.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt utvecklingsbistånd
Det är ju alltid så att man från Socialdemokraterna är intresserad av att diskutera utgiftsnivåer och utgiftsmål snarare än att ha en diskussion om hur vi kan se till att det svenska humanitära biståndet kan minska död och hur vi genom handel, ekonomiska reformer och upprätthållande av rättsstat och mänskliga rättigheter kan se till att länder långsiktigt inte är beroende av bistånd. Jag har inte hört någonting från Socialdemokraternas sida i någon debatt i den här kammaren under denna mandatperiod om vilket innehåll biståndet ska ha; det är bara sifferexercis i varenda debatt. Jag hade välkomnat en diskussion om vad det svenska biståndet ska innehålla och vad det ska uppnå.
Vi vet alla hur det är, oavsett om man har varit engagerad i den här församlingen i ett flertal år eller om man har varit engagerad i en kommun, en region eller ett landsting: När det finns en pengapåse som man måste sätta sprätt på i slutet av året gör man det.
Det är precis detta som händer med det svenska biståndet om man har utgiftsmål i stället för en fast ram och vetskap om vad biståndet ska användas till. Då sätter man sprätt på pengarna och är inte alltid så noggrann med vad pengarna går till.
(Applåder)
Fru talman! Jag måste få kommentera några saker som John Weinerhall sa från talarstolen som var ganska konstiga.
Det första var att enprocentsmålet skulle vara något lite stolligt eller konstigt. Det är det inte. OECD uppmanar alla länder att ge minst 0,7 procent av sin bni och sitt välstånd till utvecklingssamarbete och bistånd. Det är alltså inget konstigt med det. Sverige har hittills velat mer, vilket verkligen inte är dåligt. Det är bara att beklaga att den moderata regeringen drar ned på det.
Det andra var att vi inte skulle veta vart det svenska biståndet går. Det vet vi. Det finns hur mycket utvärdering som helst av vart biståndet går. Det är bara de som inte bryr sig om att titta eller de som av någon anledning vill undergräva biståndets legitimitet som fortsätter att säga detta. Jag hoppas att Moderaterna på alla sätt tar reda på vart biståndet går och att man därefter inte längre vill undergräva legitimiteten.
Men det var egentligen inte detta jag ville fråga om, utan min fråga gäller något som regeringen och Moderaterna har varit tydliga med, nämligen avskaffandet av den feministiska utrikes- och utvecklingspolitiken. Man har sagt sig vilja ta bort etiketten, men nu visar det sig gälla även alla planer och instruktioner.
Hur tänker sig John E Weinerhall och Moderaterna att man med biståndet ska uppnå ökad jämställdhet om man inte sätter några faktiska mål, planer eller instruktioner i verket?
Fru talman! Det var en hel del som behandlades i denna replik, men jag ska göra mitt bästa för att tillmötesgå ledamoten och svara på hennes frågor.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt utvecklingsbistånd
Det är sant att vi varken står för enprocentsmålet eller ett utgiftsmål för biståndet. Vi har dock satt en generös ram. Internationellt är Sverige fortfarande en av de absolut största givarna i världen sett till vår ekonomis storlek. Vi har råd att vara generösa, och vi ska hjälpa till där det behövs för att lindra nöd men också stödja arbetet för demokrati och rättsstat i de länder där utvecklingen gått åt fel håll.
Visst kan man välja att bara fokusera på utgiftsmålet som sådant. Men även om man i den regering Miljöpartiet ingick i, alltså den förra socialdemokratiskt ledda regeringen, nådde upp till 1 procent av bni i biståndsram gick långt ifrån allt till verkligt bistånd. Man gjorde enorma avräkningar, exempelvis på 22 procent för flyktingmottagande 2016. Detta har vi satt ett tak på så att det inte kan bli mer än 8 procent av biståndsramen. Så när det gäller vad resten av världen får ut är det nog mer pang för pengarna med vår biståndsbudget än med den förra regeringens.
Vad gäller den feministiska utrikespolitiken är det sant att Moderaterna och regeringen inte hakar upp sig på etiketter. Det säger dock inget om ett minskat engagemang för kvinnors och flickors rättigheter runt om i världen. Kvinnors sexuella och reproduktiva hälsa och rättigheter är fortfarande prioriterat för regeringen, och jag kan lova ledamoten att denna fråga kommer att fortsätta prioriteras av regeringen.
(Applåder)
Fru talman! Jag tackar John E Weinerhall för svaret.
Detta skulle inte bli en debatt om målet. Jag ville bara understryka att det inte är något galet eller konstigt utan att OECD-Dac uppmanar länder att ha ett procentmål och att Sverige har haft ett ambitiöst sådant. Jag hoppas att ambitionerna höjs så att vi åter kan komma upp i det.
John E Weinerhall tog upp avräkningarna, och det är mycket bra att man har satt ett tak för dem. Vi i Miljöpartiet har alltid velat ha så låga avräkningar som möjligt och under vår tid i regeringen gjorde allt vi kunde för att minimera dem. Vi hade behövt ett sådant verktyg som nu är framförhandlat, och det är väldigt bra att det finns.
Åter till den feministiska utrikes- och utvecklingspolitiken. Alla hoppades att regeringen och Moderaterna bara skulle ta bort etiketten, men nu har vi fått reda på att ingenting finns kvar. Det finns visserligen ett löfte om att det ska tas fram en ny SRHR-strategi, vilket är bra. Kvinnors rätt till sin egen kropp och till sin sexuella och reproduktiva hälsa är helt avgörande för många av de andra utvecklingsmålen, så inget fel i det. Men det finns inget kvar av satsningarna på jämställdhet i alla våra internationella forum. Planer, projekt och instruktioner till ambassader har tagits bort. Man arbetar inte längre med denna fråga.
Vi här i riksdagen vet inte hur regeringen pushar i internationella forum, där man faktiskt måste jobba med detta. Vi vet att man har dragit ned på pengarna till civilsamhället, som också jobbar med jämställdhetsfrågor på många olika sätt.
Jag vill ha ett lite tydligare svar från John E Weinerhall. Hur kan vi i riksdagen veta att regeringen har fortsatt höga ambitioner när det gäller jämställdhet?
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt utvecklingsbistånd
Fru talman! Jag tackar Janine Alm Ericson för möjligheten att diskutera dessa viktiga frågor.
Det pågår en översyn av alla strategier, vilket jag ser an med stor tillförsikt. Förhoppningsvis blir den klar under året men om inte så snart som möjligt.
Jag vet inte exakt vilka planer och projekt ledamoten talar om. Men en sak kan jag lova: Att döma av de samtal och möten jag haft med våra regeringsföreträdare och på departementet är detta högt prioriterat och kommer att fortsätta vara så. Jag är övertygad om att de uppdaterade strategierna kommer att genomlysas av detta och att detta arbete kommer att fortsätta att vara viktigt i den svenska utrikespolitiken och biståndspolitiken.
Fru talman! Jag tackar ledamoten Weinerhall för ett engagerande inlägg.
Vi bägge representerar partier som gillar effektivitet, prioriteringar, handel och alla handelns effekter, och vi står givetvis även bakom Ukrainas stora behov. Därom råder inga tvivel - så behöver vi inte diskutera den biten.
Jag kan respektera att man inte står fast vid ett enprocentsmål bara för sakens skull utan snarare ser till behoven, även om vi som parti inte håller med om detta. Men när FN uppskattar att det behövs åtminstone dubbelt så stora investeringar för att uppnå målen i Agenda 2030 samtidigt som biståndet minskar globalt sett går det inte riktigt ihop. Kanske borde vi därför till och med öka biståndet till betydligt mer än 1 procent sett till de reella behoven, givetvis utifrån att det ska vara effektivt och så vidare.
Min fråga är alltså: Borde man egentligen öka biståndsdelen?
Fru talman! Först och främst vill jag säga att jag uppskattar Centerpartiets engagemang för handel, Ukraina och ett effektivt bistånd.
För att svara på frågan: Ja, jag tror att biståndet behöver öka internationellt sett. Det finns absolut ett behov av att alla de länder runt om i världen som har möjlighet att bidra också bidrar. Det finns många länder runt om i världen som har förmågan att bidra mycket mer än vad de gör i dag, och jag tycker att Sverige ska vara en drivande kraft i att visa dessa länder det goda arbete som vi gör i många delar av världen. Vi ska vara ett föredöme och på så sätt få med dem i detta.
Ska Sverige öka sitt bistånd? Nej, inte nödvändigtvis. Jag tror att det är mycket bättre att samla världens rika nationer och få dem att också bidra. Det är nog bra mycket mer effektivt än att Sverige ökar sin biståndsram kraftigt.
Även om Sverige skulle öka sitt bistånd med många hundra procent och ge fler procent av bni kommer det ändå inte att täcka världens behov. Det finns dock många länder som genom att öka sin biståndsbudget och sitt åtagande skulle kunna göra stor skillnad på totalen. Det är därför viktigt att jobba i alla möjliga internationella forum för att samla resten av världen så att de kan hjälpa till mer där det behövs.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt utvecklingsbistånd
Fru talman! Jag tackar för ett klokt svar. Jag kan absolut hålla med, delvis. Samtidigt är det svårt att vara den kraftfulla föregångaren när man själv minskar lite grann. Det hade förmodligen varit lättare att visa och samla om vi åtminstone hade bibehållit nivån. Men jag ser fram emot att se arbetet med att just samla och förhoppningsvis öka biståndet globalt sett.
Jag hajade till lite grann. Min bild är ändå att Moderaterna och Centerpartiet verkligen håller med varandra när det gäller just långsiktiga lösningar och hållbarhet. Självklart är det humanitära biståndet jätteviktigt. Men jag blir ändå lite förvånad över det fokus man lägger på humanitärt visavi kanske lite mer långsiktigt bistånd. Också det är en fundering jag har.
Fru talman! Jag instämmer när det gäller just långsiktigheten. Med en ram på 56 miljarder kronor över fyra år, i det här fallet tre år, får man en helt annan långsiktighet än den ryckighet i utvecklingen man får när det bara beror på hur det går med bni:n. Det i sig vill jag påstå bidrar till bättre långsiktighet.
Men långsiktighet handlar om mer än så. Sverige har haft ett långt engagemang och har redan starka nätverk och strukturer på plats. Det handlar om att se till att inte från en dag till en annan överge sådana insatser och starta nya på andra ställen. Vi ska finnas där vi är starka och har gjort stor nytta förut och hålla kvar vid sådana insatser. Det är också en form av långsiktighet i praktiskt genomförande av biståndspolitiken. Det är viktigt.
Jag ser alltså inte riktigt ledamotens farhågor när det gäller långsiktigheten och engagemanget i biståndspolitiken kanske kopplat till just de ekonomiska förutsättningar som kommer med ett enprocentsmål.
(Applåder)
