Isak From (S) svarade Louise Eklund i en replik om Mineralpolitik i debatten ”Protokoll 2022/23:83 Onsdagen den 29 mars” den 29 mars 2023.
Louise EklundL· i en replikTack, ledamoten, för anförandet! Jag delar bilden som ledamoten för fram - att det behöver hända saker på området. Vi ser att de innovationskritiska mineral som vi i Sverige har väldigt många av kan göra stor nytta även…Herr talman! Vi ska debattera näringsutskottets betänkande 13, Mineralpolitik. Det är ett betänkande byggt på motioner från allmänna motionstiden.
Jag yrkar bifall till vår reservation 3. Vi står självfallet bakom alla våra reservationer, men för tids vinning yrkar jag bifall bara till denna.
Människan har brutit mineral under tusentals år - i Sverige i drygt 1 000 år. Järnet, stålet zinken, kopparn, strategiska och kritiska mineral, sten och kalk är helt avgörande för det moderna samhället, för klimatomställningen och för möjligheten att ställa om samhället till ett klimatneutralt sådant.
Det finns stor geologisk potential för dessa mineral och metaller i Sverige. Elektrifieringen i Sverige, vår egen och EU:s självförsörjning med mineral och arbetet med att klara klimatmålen och minska beroendet av andra länder börjar i gruvan.
Vi måste stärka de industriella värdekedjorna i Europa och skapa reella möjligheter för elektrifieringen i hela samhället. Sverige har här en unik position när det gäller både vår egen och Europas försörjning. Järnmalmen är lika viktig nu som för 1 000 år sedan. Till den kan läggas många nya strategiska mineral.
För att detta ska vara möjligt behöver vi ha effektiva tillståndsprocesser. Det behövs samråd mellan dem som ansöker och myndigheterna. Här känner vi att det är viktigt att få gehör och har ett tillkännagivande om att myndigheterna måste jobba mer samverkande, vara mer rådgivande och stötta i större utsträckning.
Detta är något som ingick i myndighetsuppdrag som den tidigare Sledda regeringen gav till ansvariga myndigheter och till domstolarna. Vi känner att det är en bit på vägen, men vi ser inte att nuvarande regering har tagit nödvändiga steg för att följa upp detta. Det finns mycket kvar att göra. Än så länge har man inte visat vad man vill göra.
Mineralpolitik
Det måste ändå sägas att tillståndsfrågan är den stora frågan. I betänkandet ser vi att majoriteten i näringsutskottet under flera år har gjort tillkännagivanden. Samtidigt tillsatte den dåvarande S-ledda regeringen flera utredningar. Både Miljöprövningsutredningen och Klimaträttsutredningen är remitterade och ligger på regeringens bord, färdiga att göra propositioner av.
Vi fick i näringsutskottet en bra dragning om den Ds om Natura 2000-prövningen som också tillsatts av den S-ledda regeringen. Den finns färdig att göra verkstad av.
Man tillsatte också utredningen om tillgång till strategiska mineral. Den utredningen ligger på regeringens bord och är inte remitterad. Det kan man kanske börja med.
Den stora frågan är alltså: Vad väntar regeringen egentligen på? Vi ser att man såsar. Det finns flera skäl att sätta press på regeringen i dessa frågor. Näringslivet funderar också och har kommit med kloka inspel gällande både Miljöprövningsutredningen och Klimaträttsutredningen. Så sätt fart! Vad väntar man på?
I diskussionerna pratas det mycket om krångliga tillståndsprocesser. Men jag skulle nog mena att nästa stora pilsner - om vi inte redan är där - är motstående intressen, markkonflikter. Det är de som redan nu förlänger tillståndsprövningarna. Och det är klart att det i områden i norra Sverige, exempelvis i min hemkommun som ligger i Bolidenfältet eller uppe i Malmfälten, ibland är svårt att få nya tillstånd. Men i andra delar av landet, där man inte har samma erfarenheter, är det nog hart när omöjligt att få igång en gruva.
Oavsett om det handlar om rennäringen, jordbruket eller färskvattnet, som andra intressenter ser som viktiga, är det klart att de intressena kommer att vilja hävda sin rätt och sin möjlighet att ifrågasätta gruvan. Här menar vi att samhället har ett övergripande ansvar. Precis som den förra regeringen hanterade Cementa, där den kalkbrytning som var helt avgörande för samhället kunde fortgå genom att ett tillfälligt tillstånd beviljades, anser vi att det i vissa strategiska frågor är nödvändigt att regeringen faktiskt kan ta beslutet. Annars riskerar vi att på område efter område när det gäller tillgången till strategiska mineral fastna i extremt långa konflikter mellan motstående intressen, ibland utan slut.
Vi ser att det nu finns saker att göra. Vi kommer att fortsätta att trycka på detta. Vi kommer att ställa frågor till regeringen. Vi förväntar oss att regeringen nu tar sitt ansvar och lägger fram det som faktiskt redan finns. Det finns nu fyra förslag - två är remitterade - som är färdiga att göra propositioner av för att förbättra tillståndshanteringen.
Det är dags nu! Regeringen får faktiskt se till att det är slutsåsat.
(Applåder)
Herr talman! Tack, ledamoten, för anförandet! Jag delar bilden som ledamoten för fram - att det behöver hända saker på området. Vi ser att de innovationskritiska mineral som vi i Sverige har väldigt många av kan göra stor nytta även globalt.
Men som ledamoten lyfter finns det en rad målkonflikter. Jag tycker inte att det var helt klart var ledamoten och socialdemokratin står i detta. Det gäller just vem som har rätten till mark. Jag uppfattade det som att det i de strategiska frågor som ledamoten lyfter bara är att tuta och köra. Jag skulle behöva höra lite vad ledamotens och socialdemokratins uppfattning är när det gäller dessa målkonflikter, som rör bland annat samebyarna. Om jag uppfattar ledamoten rätt är det som sagt bara att tuta och köra och börja utvinna mineralen. Riktigt så enkelt uppfattar jag inte att det är. Kan ledamoten kanske förtydliga vad han menar?
Herr talman! Det är en bra fråga. Vi ser nu till exempel när det gäller Fäboliden i Lycksele att Mark- och miljööverdomstolen säger nej till Dragon Minings ansökan om att starta gruva med hänvisning till att den totala påverkan på renskötseln, från trafiken, skogsbruket och vindkraften, är för stor.
Vi ska också vara medvetna om att Trafikverket inte är världens smidigaste myndighet i dessa frågor. Det finns flera exempel, inte minst uppifrån Malmfälten, där en viltövergång hade kunnat minska konflikterna betydligt och möjliggöra fortsatt rennäring.
Jag tror att bekymren är mindre uppe hos mig. De stora bekymren kanske finns nere hos Louise Eklund, till exempel på Österlen. Vi ser i område efter område där man hittar nya mineral som man vill bryta att det blir stora konflikter.
Vi menar att samhället måste ta ett större ansvar och faktiskt sätta ned foten i vissa frågor: Dessa mineral eller denna kalk eller sten är viktig för Sveriges och Europas självförsörjning, och menar vi allvar med klimatomställningen behöver vi tillåta en viss mängd brytning i Sverige. Då kan vi inte hamna i detta.
Det menar vi att politiken behöver ta ansvar för. Det är vi villiga att göra. Men vad vill egentligen regeringen göra?
Vi ser nu att det finns en mängd olika förslag som är färdiga för att korta tillståndsprövningarna, men än så länge har vi inte sett någon verkstad.
Herr talman! Nu har vi ju inte så många renar nere i Skåne. Men utifrån det jag hör uppfattar jag att socialdemokratin alltid kommer att välja gruvnäringens intressen över sameintressena och intressena hos de renskötande näringarna i Sverige. Är det så jag ska uppfatta ledamoten?
Herr talman! Vi har fantastiskt många olika intressen uppe i norra Sverige. Vi har samer. Louise Eklund har bland annat grevar, nunnor och andra som engagerar sig i de här frågorna i Skåne.
Jag tror att vi har större erfarenhet av samer. Det mark- och miljödomstolen pekar på när det gäller Fäbodliden är det sammanlagda intrånget. Om då skogsbruk, vindkraft och vägar redan har påverkat samebyn i den omfattningen att mineralerna, som inte går att flytta på, får ge vika har minerallagen inte fungerat. Minerallagen säger ju att ett mineral som är brytvärt ska kunna brytas. Då får man kanske ge intrångsersättning till samebyn eller andra verksamheter. Så har det fungerat tidigare. Nu har vi hamnat i ett läge som inte är optimalt för klimatomställningen.
Louise Eklund, vi har jobb att göra både i norra Sverige och i Skåne.