Håkan Svenneling (V) om Sveriges medlemskap i Nato

Fru talman! Vi lever i en tid med spänningsläge och krig i vårt närområde. Det är en helt annorlunda situation mot vad vi upplevde under väldigt många år.

Den utvecklingen började egentligen, som tidigare har påpekats, med det ryska anfallet mot Georgien 2008. Det fortsatte med annekteringen av Krim 2014.

Då ska man ha klart för sig att innan Krim rådde en rätt så stabil portion naivitet i svensk försvars- och säkerhetspolitik. De som lyfte fram frågan om att Ryssland utgjorde ett hot ansågs många gånger i den allmänna debatten som lite udda personer som kanske led av alltför mycket russofobi.

Vad vi såg på den tiden var en konsekvent uppbyggnad av rysk försvarsförmåga. Man ville inte heller förstå innebörden i Putins tal på Münchenkonferensen där han markerade att Ryssland nu ville ha respekt på ett helt annat sätt än tidigare. Han markerade därmed också öppet den nya politik som skulle prägla hans styre.

Jag minns slutförhandlingen i Försvarsberedningen 2014. Det är viktigt att påminna om den. Vi skulle tala om ekonomin. Dagarna innan vi skulle göra slutförhandlingen hade det i Dagens Nyheter på en helsida presenterats från den dåvarande regeringen ett ekonomiskt tillskott på 5,5 miljarder kronor. Det var framför allt inriktat på olika högteknologiska vapensystem.

Jag lade då fram ett förslag om att vi skulle göra den modesta förstärkningen med 900 miljoner på det anslaget. Det svar jag fick var: Självklart ska du få pengar om vi kan göra upp. Det var 75 miljoner. Det är en spottstyver i sammanhanget. Det blev då inte en ekonomisk uppgörelse.

Det som ändå var bra med Försvarsberedningen var att vi lyckades förändra grunden och inriktningen på svensk försvarsmakt. Den inriktning som var tidigare var mot internationella expeditioner, styrt av en säkerhetspolitisk analys som handlade om en naivitet i synen på framför allt hotet från Ryssland. Den försvann ur bilden.

Det blev en förstärkning av den säkerhetspolitiska analysen av Ryssland, även om det kanske fanns anledning att gå längre än vad som gjordes. Det lade senare grunden för en bredare omläggning av hela den svenska försvarspolitiken som byggde på att vi skulle göra avtal med olika länder.

Vi skulle skapa interoperabilitet och bygga samarbete. Vi skulle göra övningar tillsammans. Vi skulle titta på hur vi kan agera gemensamt i olika typer av krisscenarier. Det genomfördes och var en konsekvent linje under tiden våren 2014 till 2022.

Det var också inledningen på ett bygge av ett nationellt försvar. Jag kan inte för min personliga del se det som rimligt att ha en försvarsmakt som inte i första hand är inriktad på försvaret av det egna landet. Det var ett av de beslut som fattades i försvarsbeslutet 2015 - att lägga om hela försvarspolitiken med inriktning på nationellt försvar. Det var också i konsekvens med detta som vi senare återupptog värnplikten, och i konsekvens med detta ökade försvarsbudgeten med ungefär det dubbla för åren 2015-2025. Det är en historiskt unik stor satsning på över 100 procent.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Sveriges medlemskap i Nato

Tanken var att vi tillsammans med Finland skulle samordna så mycket som möjligt. Det gjorde vi genom att vi skapade planering bortom fredstida förhållanden. Men vi var också överens med den finska sidan om att vi fortsatt har den militära alliansfriheten som plattform för detta. Vi skulle inte vara orsaken till att det byggdes upp ett spänningsläge i vår del av Europa. Det var så resonemanget gick. Det var själva grunden i det.

Vi höjde Sveriges säkerhet genom avtalen, genom ett starkt närmande till USA och Storbritannien och genom en stor aktivitet inom ramen för Natos partnerskap. Vi stärkte också banden i praktiken väldigt mycket med framför allt Norge och senare också Danmark. Det var det vi bedömde som bäst under rådande omständigheter.

Sedan kom situationen som Morgan Johansson redogjorde för med anfallet mot Ukraina den 24 februari 2022. Det föregicks av ett brev som skickades från den ryska regimen till Europas länder före jul - jag tror att det var den 17 december. Brevet handlade om att man ville ha direkt inflytande över olika länders säkerhetspolitiska val och hur de skulle positionera sig i olika sammanhang. Man ville ha direkt inflytande över vad Sverige och Finland skulle göra och fatta för säkerhetspolitiska val och beslut. Då började det bli tydligt att aggressionen och aggressiviteten började riktas mot en bredare krets.

Samtidigt hade Ryssland under en lång period byggt upp en militär inringning av Ukraina med upp till 140 000 soldater. Amerikanerna och britterna presenterade det här väldigt tydligt i olika meddelanden, och medierna var fulla av att "nu är det risk för anfall nästa vecka; det kan hända då och då och då". Jag tyckte att det var en bra strategi de hade, det vill säga att lägga de här underrättelseuppgifterna på bordet så att allmänheten kunde konstatera det i stort sett hela världen över. Det satte naturligtvis en del käppar i hjulet för ryssarna.

Läget förändrades alltså drastiskt och låg sedan till grund för att vi bestämde oss för att ta det historiska steget att ansöka om medlemskap i Nato.

Det är viktigt att säga att vår inställning till Nato inte varit någon annan än att det i grunden är en sammanslutning av demokratiska länder som till sitt försvar har skapat denna försvarsallians. Att Sverige och Finland stått utanför har väldigt mycket handlat om var vi befinner oss geografiskt och framför allt hur den finska historien varit med landets påtvingade vänskaps- och biståndspakt, som det hette, med Sovjetunionen på den tiden och dess process mot ökad frihet.

Jag tror att den position som Sverige intog under alla de här åren för att skapa den bästa balansen i vår del av världen ändå var den klokaste. Nu gör den ryska aggressionen mot Ukraina, med Rysslands totala avsaknad av respekt för omvärlden och att man dessutom så tydligt går emot internationell lag och rätt och bryter mot FN:s stadgar, att det är nödvändigt att ta det här steget. Men de samarbeten som har byggts upp och de förtroenden som de samarbetena har skapat mellan de olika länderna är väldigt viktigt just nu, och vi har stor nytta av dem i samband med inträdet i Nato. Den plattform som vi byggt under åtta år gör att Sverige har en stark ställning i de här sammanhangen.

Jag får ofta höra från olika internationella samarbetspartner, senast för bara någon vecka sedan, att Sverige är ett land som samarbetar mer effektivt med Nato än en del Natoländer gör. Jag ska inte gå in på ytterligare detaljer, men man ska ha klart för sig att samarbetena som vi byggde har en stor funktion i dag för att skapa trovärdighet inför det som vi nu hoppas ska komma så fort som möjligt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Sveriges medlemskap i Nato

Det jag sa tidigare i debatten med försvarsministern om de här samarbetenas möjligheter under en övergångsperiod tror jag är viktigt att ha med sig, också för regeringen, i våra bedömningar och hur vi agerar beroende på hur lång tid det tar innan vi kommer in i Nato. Vi ska se till att klara samarbetskonstellationer som skapar maximal säkerhet även under en sådan här övergångsperiod. Vi har visserligen inviteestatus, och vi har säkerhetsförsäkringar från en hel del länder. Men vi har också en plattform som rätt hanterad kan utvecklas rätt rejält både bilateralt och multilateralt och på det sättet minska fördröjningseffekten i ett medlemskap. Det ska man ha med sig när man betraktar hur vi agerar i den situation vi nu befinner oss i.

Det är inget roligt läge vi i dag är i. Det talas nu om freden, men man ska ha klart för sig att det vi är i är kriget. Kriget pågår varje dag, och de som står vid fronten slåss för hela Europa. De dör för hela Europa.

Sverige levererar vapen i det här kriget. Vi måste förstå också djupet i det ställningstagande som vi gjort när vi gör det. Det är första gången som vi agerar på det här sättet sedan Finland blev anfallet av Sovjetunionen och vinterkriget startade. Det är på det viset en historisk tid i många dimensioner som vi lever i, och då ska vi ha klart för oss att vårt ställningstagande är att vi tydligt och klart stöder den ena parten och att vi gör det med mer än uttalanden och proklamationer. Vi gör det genom att tillsammans med de andra länderna i Europa skicka pengar och humanitärt stöd men också vapen och materiel. Det ställningstagande vi har gjort är starkt, tydligt och entydigt. Det kan inte missuppfattas, och man missuppfattar inte det budskapet i Moskva. Man missuppfattar det precis lika lite som man missuppfattar budskapet i dagens beslut om att vi vill gå med i Nato så fort som möjligt.

Vi ställer oss bakom propositionen. För min del har väl det som behöver redovisas från vår sida i den här debatten redovisats nu, både från Morgan Johansson och från mig, så nu är det klart.

(Applåder)

Fru talman! Jag ska inte gå in och recensera hur jag ser på Vänsterpartiets, det tidigare kommunistpartiets, historia och göranden och låtanden och eventuella lik i garderober. Jag ska inte heller påminna om vad Ny Dag och andra sådana tidningar har skrivit om olika skeden i olika krigssituationer.

Jag upplevde inte Vänsterpartiet som särskilt aktivt när det gällde att vilja vara med och lägga om någon försvarspolitik. Det kom efter hand när man jobbade i Försvarsberedningen och det framstod som politiskt omöjligt att vidhålla gamla vänsterpartistiska uppfattningar.

Jag skäms inte ett dugg för våra närmanden till olika länder och till Nato. Jag tyckte att vi hade stöd för att på bredden och djupet utnyttja alla dimensioner i de möjligheter som fanns att skapa samarbete för att maximera svensk trygghet.

Den militära förmågan i Sverige var dessutom för låg, så vi var tvungna att kompensera på olika sätt. En del i politiken är att förhålla sig till realiteterna. Man kan inte bara ägna sig åt sådant som är idealism, utan man måste också ägna sig åt realiteterna. Det är denna balans som är hela den samlade utmaningen.

Ibland får man ta konsekvenserna av nya lägen, och sedan får man väl leva med att det ska ironiseras och så vidare. Vi gjorde förändringen att gå från militär alliansfrihet till Natomedlemskap. Du kan väl ägna något år åt att analysera det, Håkan Svenneling, och att driva med mig som person. Men det hjälper inte. Kriget i Ukraina kräver att man orkar med att göra en förändring. Det kräver det, och det måste man kunna göra som person, det måste man kunna göra som parti och det måste man kunna göra som nation. Så är det i politiken.

Om man sedan vill leva i en alternativ värld återstår det för de personer som vill att göra det.

(Applåder)

Fru talman! Man kan fundera i många stycken på vad det meningsutbyte som vi nu har egentligen syftar till mer än att på något sätt kasta en skugga över våra ställningstaganden.

I grunden handlar det vi gör om att bygga ett maximalt försvar för demokrati och frihet i Europa med den organisation som på den militära sidan ytterst representerar detta.

Olika länder i Nato har lite olika historia och olika struktur. Jag ändrar ingenting i min syn på Turkiet eller i vad jag har sagt genom åren om övergrepp och annat som har skett. Jag tycker att det är sorgligt att höra om HDP eftersom jag känner partiledaren. Jag har träffat honom flera gånger, och jag tycker att det är eländigt att han sitter i fängelse på politiska grunder. Jag ångrar ingenting av vad jag har sagt, och jag tycker inte att det är riktigt relevant att dra in det i sammanhanget.

Vi måste ha ett fortsatt engagemang för demokrati, vi måste ha ett fortsatt engagemang mot kärnvapen och vi måste vara det som Sverige ska vara i de här sammanhangen. Men det hindras inte av ett Natomedlemskap. Norge har haft en väldigt tydlig linje i många olika internationella frågor och har också varit medlare i olika konflikter. Ett Natomedlemskap hindrar alltså inte detta.

Jag har suttit med på mötena med Natos försvarsministrar. Det går, precis som i EU, att där säga vad man tycker om man bestämmer sig för det. Här är det en fråga om vad man bestämmer sig för att göra i ett demokratiskt organ.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Sveriges medlemskap i Nato

Att gå med i Nato är att gå med i Nato. Det är inte att gå med i Turkiet. Det är det man måste ha klart för sig. Det är att gå med i en militärallians med suveräna stater som dessutom är mellanstatlig; det ska man komma ihåg. Det krävs att man resonerar sig fram till något gemensamt för att det ska gälla.

När det gäller slutresultatet av de åtta åren är samarbetsavtalen i högsta grad levande och aktuella. Jag är stolt över dem. De är en plattform för det Natomedlemskap som nu blir av. Spekulationer om dödsrunor tycker jag att man kan lämna därhän, för avtalen är levande varje dag i konkret övningsverksamhet och i konkret samarbete mellan ministrar. I konkret mening höjer de den militära förmågan och skapar dessutom större säkerhet.

(Applåder)

Fru talman! Vi ska självklart kämpa för att få bort kärnvapen.

Men jag vill då bara påminna om att Putin nu har pausat det sista gällande avtalet när det gäller kärnvapen. Det här ingår i en strategi där han markerar att Ryssland därmed också hotar med att använda sig av kärnvapensystemet.

Vi har alltså en akut bild där en stor nation hotar med den här typen av vapensystem gentemot en omvärld och med kontinuitet skramlar i de här frågorna. Man kan då bedöma vad som är en rimlig framgångslinje och vad som inte är det i ett läge när Putin pausar det sista fungerande avtalet.

Det kanske vore bra att försöka komma tillbaka till de avtal som nu existerar och som Ryssland har gått ifrån och försöka få ett läge där man kan påbörja detta igen. Men nu har vi ett krig i Europa. Det pågår varenda dag. Intresset för detta från exempelvis Ryssland är totalt minimalt. De skramlar, de hotar och de grejar hela tiden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Sveriges medlemskap i Nato

Vi ska inte på något vis agera så att vi på något sätt skulle kunna underlätta situationen för Ryssland eller hamna i ett läge där landet skulle gynnas av kravbilder som vi ställer och som de sedan kan utnyttja. Vi kan inte hamna i ett läge av ensidig kärnvapennedrustning.

Hotet kommer från Moskva, precis som det har gjort i så många år och i så många olika sammanhang. Jag har kunnat följa rätt mycket av hur man har hanterat övningsverksamhet och hur man har förflyttat de här sakerna inom ramen för Ryssland. Det är där problemet sitter.

Men hur påverkar man Putin i de här sammanhangen? Det skulle jag gärna vilja ha ett svar på.

Fru talman! Jag har under de åtta år jag var i regeringen aldrig konfronterats med en diskussion om att någon vill placera kärnvapen i Sverige. Jag har aldrig hört det. Ibland har jag tagit upp det med andra bara för att det har ställts frågor i Sverige: Finns det några intressen av att placera kärnvapen i exempelvis Norden? Jag har aldrig fått som svar att någon skulle ha velat det. Jag anser att den frågan i praktiken inte är aktuell. Det finns inget intresse av att placera något kärnvapen på svenskt territorium. Jag vet egentligen inte vad den debatten leder till. Vi skapar helt enkelt en bild av något som inte är aktuellt. Det är realiteten i dessa sammanhang.

Det som däremot är viktigt om man vill driva opinion mot kärnvapen är att peka på vad ryssarna håller på med, för de är de enda som pratar om kärnvapen som en utväg när det gäller att agera i en krigssituation. Nato håller inte på så, utan det är ryssarna som pysslar med det.

Vad man gör i olika tider i historien är ju relaterat till hur det strategiska förhållandet ser ut just då. Därför kan man inte bara jämföra och säga: Vi gjorde på ett visst sätt på 70-talet, och nu ska vi göra likadant. Saker och ting förändras. På den tiden hade vi inte något krig på det sätt som vi nu har i Ukraina. Ukraina existerar som en realitet nu, och det styr hela det säkerhetspolitiska förhållandet.

Okej, vi är med när det gäller att försöka återkomma till en kärnvapennedrustning. Ett bra steg vore att man skulle försöka få dem att gå in i de avtal som de nu har gått ur. Men glöm inte att det inte är läge för särskilt mycket av förhandlingar mellan de olika kärnvapenmakterna i dag! Kriget är en realitet, och Putins inställning har vi redogjort för här i dag.

Fru talman! Eftersom jag var delaktig i dessa förhandlingarna kanske jag har ett minne av hur det var i realiteten. Vi lade fram förslag på ökade anslag som grund för varje sådan här förhandling. Jag har inte varit någon motståndare till ökade anslag. Förhandling är förhandling, och när man sedan har kommit fram till ett förhandlingsresultat står man för det gemensamt och håller inte på och klagar på varandra för hur en eventuell förhandling har gått till eller hur den inte har gått till.

Vi lade i grunden mer pengar varje gång, och vi gjorde gemensamma uppgörelser. Vi fick breda majoriteter som skiftade lite grann från tid till annan, men jag tycker att slutresultaten var bra. Det var inte någon som förringade Georgien och Krim i de förhandlingarna. Det var ju detta som var orsaken till att vi bland annat höjde anslagen och att vi lade om alltihop. Det innebar att vi höjde tröskeln också. Det var det som var själva poängen med alltihop.

Man kan summera detta. Det är 100 procents ökning av budgeten mellan 2014 och 2025. Det är inget dåligt resultat. Det som man också måste ta med i bilden är att det inte bara är fråga om att pumpa in pengar. Den som tar emot pengarna, i detta fall Försvarsmakten, måste också ha en möjlighet att ta emot pengarna så att vi ser ett bra resultat. Det måste alltså vara en balans när det gäller ekonomi, åtgärd och realism i fråga om hur man bygger försvarsförmågan steg för steg. Det tar nämligen tid att bygga försvarsförmåga. Det är ingenting som man gör över en natt.

När det gäller denna del menar jag att det var ett kollektivt pådrivande från olika håll, och det var en stor omläggning som skedde av både säkerhetspolitiken och försvarspolitiken.

Fru talman! Då har vi klarat ut att det var en bred majoritet i riksdagen som tillsammans stod för den hundraprocentiga ökningen och att det var ett givande och tagande från olika partier i detta. Nu behöver man inte försöka ta åt sig äran och säga att den ena var bättre än den andra. Gör man en överenskommelse står man för den gemensamt.

Men jag vill också säga en gång till att vi lade förstärkningspengar när vi inledde varenda sådan här förhandling, och sedan byggde vi på efter hand. Jag är glad över att ha varit en del av den viktiga utvecklingen.

Sedan gäller det säkerhetspolitiken och vad som har varit dött och inte dött. Det var faktiskt kriget i Ukraina, det ryska anfallet, som utlöste att Finland blev intresserat av att gå med i Nato. Det var då den stora förändringen skedde i både Sverige och Finland. Innan dess var detta inte en fråga som var väldigt aktuell i Finland heller. Det var den här djupgående förändringen som ledde till att vi tog detta steg. Man ska komma ihåg att det var då alltihop utlöstes, och det var då det förändrades. Jag kommer ihåg Sanna Marins uttalande när hon sa att den 24 februari förändrades allt. Det var hennes analys av läget.

Oavsett kraven på utredningar - och vi gjorde också utredningar - och oavsett hur det såg ut byggde det på en annan typ av situation i hela Europa. Så var det även från Finlands sida i hur de analyserade det hela. Men när kriget var ett faktum gjorde vi den här förändringen, och det är detta som vi i dag ska besluta om.