Jessica Wetterling (V) om Utlandsspioneri (vilande grundlagsförslag m.m.)

Fru talman! Den lagstiftning vi diskuterar i dag är minst sagt komplicerad med många dimensioner. Förhoppningsvis innebär den här kammardebatten att vi kan göra det tydligare ungefär vad det är saken handlar om.

Ett förtydligande fick vi alldeles nyss. Det var inte bara det som Miljöpartiet först angav som sin huvudsakliga anledning till att vända, utan det var också det opinionsmässiga trycket som har uppstått i den här diskussionen som har gjort att Miljöpartiet nu har en annan uppfattning.

Fru talman! Min uppfattning är att så behandlar man inte så svåra, allvarliga och komplexa frågor som grundlagsförslag.

Vad handlar det här ärendet egentligen om? Jo, det handlar om att vi i dag har en spionerilagstiftning i Sverige som innebär en rad olika inskränkningar när det gäller vilken form av information man får läcka på olika sätt. Det gäller inte bara direkta läckor till en uppdragsgivare; spridning av information som har inhämtats i syfte att gå främmande makt till handa och att skada Sverige är också det en form av spioneri. Det är viktigt att ha i åtanke.

Vad är problemet? Har vi uppmärksammat en lång rad artiklar med information som borde ha hållits hemlig? Nej. Problemet är att vi har en möjlighet i vår grundlag och vår lagstiftning som innebär risker för spridning på det viset, framför allt i kombination med hur vår tryck- och yttrandefrihet är beskaffad. Det har gjort att andra länder har varit försiktiga med att ge information till Sverige, och det har försvårat våra relationer och vårt samarbete inte bara när det gäller relationer till andra länder i allmänhet utan också när det kommer till sådana viktiga saker som att bygga försvar tillsammans.

Absolut tog det sitt ursprung i den så kallade Hultqvistdoktrinen, att bygga säkerhet tillsammans med Finland, men det är inte heller så att antalet kontakter med andra har ökat så till den milda grad på grund av vårt Natointräde att det bör ha någon direkt påverkan. Det är nämligen så att vi har varit ett partnerskapsland till Nato och fått stora mängder underrättelseinformation skickad till oss men också stora mängder underrättelseinformation undanhållen från oss av olika anledningar. Risken för spridning med grundlagsskydd torde var en av dem.

Varför är det viktigt att skydda vårt rike mot spioneri och utlandsspioneri? Det handlar i grunden om att skydda vårt statsskick. Det handlar om försvaret av vår demokrati, försvaret av vår tryck- och yttrandefrihet och försvaret av vårt fria liv och vår fria livsstil här i Sverige - det vi håller kärt och det som konstitutionsutskottet har som sin absolut viktigaste uppgift att alltjämt försvara.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utlandsspioneri (vilande grundlags-förslag m.m.)

Den lagstiftning som i dag föreslås kring utlandsspioneri är i många delar snarlik den lagstiftning som finns för spioneri generellt sett. Man ska ha till uppsåt att gå främmande makt till handa. Man ska ha till uppsåt att skada svenska intressen. I detta finns ett försvarlighetsundantag som man införlivar för att verkligen, utöver de skyddsmurar som redan finns på plats i befintlig spionerilagstiftning, ytterligare höja skyddsmurarna för vår tryck- och yttrandefrihet. Det undantaget betyder någonting, fru talman. Det är inte obetydligt alls.

Då finns det de som önskar att man i förarbeten och i utskottets utlåtande skulle konkretisera väldigt mycket tydligare vad det här kan tänkas handla om. Men i Sverige har vi en rättstradition som fungerar på ett visst sätt. Den bygger på att vi har fria domstolar och att våra domare dömer under lagarna och tolkar vår lagstiftning. Den här kammaren har inte till uppgift att tolka lagstiftningen. Det är ett annat viktigt värde vi som politiker i allmänhet och konstitutionsutskottets ledamöter i synnerhet har att bevaka: domstolarnas självständighet att döma.

Det är också en viktig fråga att ta med sig i detta som gör att vi bör vara återhållsamma med att bli alltför konkreta. Det finns många lagstiftningar som vi genomför utan att i detalj ha redogjort för hur de ska tillämpas. Det vore olämpligt att göra det i alltför stor utsträckning. Det finns också i förarbetena ganska mycket som kan vägleda. Förarbetena är ju det raster, den tolkningsnyckel vilken man ska använda för att tolka det som står på raderna i lagboken, det som står på raderna i det här förslaget.

Det enda brott som vi inte inför här som möjligen skulle kunna vara ett oaktsamhetsbrott gäller grov obehörig befattning med hemlig uppgift. Jag hade ett replikskifte med ledamoten Wetterling kring detta för en liten stund sedan, och en av de saker som vi då diskuterade var just detta.

Bara för att tydliggöra: För att det ska anses som ett grovt brott i svensk rätt är det ganska mycket som måste till. Grovt blir det om det finns en rad försvårande omständigheter, alltså inte bara om man råkar får en uppgift i knät, inte ens om man till och med har eftersökt uppgiften. Det måste vara någonting ytterligare som försvårar detta.

Det är heller inte så som det har låtit i medierna i olika sammanhang att alla meddelare och alla visselblåsare nu ska börja skälva i sina skor. Man måste komma ihåg att åklagaren - i det här fallet är exklusiv åklagare Justitiekanslern - i varje fall med stödbevisning måste bevisa att uppsåtet har varit att gå främmande makt till handa och/eller att skada Sverige.

Det är med förlov sagt kanske ingenting som stämmer in på någon av de kända visselblåsarna. Detta var inte Anders Kompass syfte med att uppdaga de missförhållanden som han talade om. Vilken främmande makt var det han skulle gå till handa? Mycket oklart, skulle jag säga. Jag har mycket svårt att förställa mig att det var syftet. Det finns absolut ingenting som tyder på det, och ska det dömas i domstol måste det finnas stödbevisning som bevisar det bortom rimligt tvivel.

Utöver detta finns det ytterligare en skyddsvall som det inte talas om tillräckligt i denna diskussion. Som jag nämnde är alltså Justitiekanslern exklusiv åklagare i alla brott som har att göra med tryckfrihetsbrott. Det får inte vilken åklagare som helst ägna sig åt. Det är Justitiekanslern. Och Justitiekanslern har i sin tur en instruktion i vår tryckfrihetsförordning som vederbörande alltid måste förhålla sig till.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utlandsspioneri (vilande grundlags-förslag m.m.)

I 1 kap. 10 § tryckfrihetsförordningen låter det så här: "Den som ska döma över missbruk av tryckfriheten eller på annat sätt vaka över att denna grundlag efterlevs bör alltid ha i åtanke att tryckfriheten är en grundval för ett fritt samhällsskick, alltid uppmärksamma ämnet och tanken mera än uttrycket, liksom syftet mera än framställningssättet samt i tveksamma fall hellre fria än fälla."

I vanliga fall räcker det för en åklagare att kunna motse en fällande dom i målet man har tänkt att väcka åtal i. Men det räcker inte för Justitiekanslern, som alltså är den enda som får väcka åtal när det gäller tryckfrihetsbrott. Justitiekanslern måste utöver att kunna motse en fällande dom förhålla sig till det jag just läste upp, och även Justitiekanslern, alltså inte bara domstolen, ska hellre fria än fälla.

Mot bakgrund av det, fru talman, har jag oerhört svårt att se de oerhörda orosmoln som har tornat upp sig i mediebevakningen den senaste veckan. Jag blir nästan fundersam över varför det blir så, och jag tror att det har att göra med det här ärendets svåra komplexitet. Det är väldigt svårt att smälta, och jag hade haft svårt att göra det utan hjälp från vårt fantastiska kansli i konstitutionsutskottet, som är fyllt av rikets kanske mest kompetenta grundlagsjurister.

Med den hjälpen och förståelsen man får för vad det faktiskt gäller har jag blivit lugnare. Det är inte så att vi nu inskränker mediernas möjlighet att berätta om oegentligheter. Vi inskränker främmande makts möjlighet att genom vårt fria, demokratiska statsskick såra oss och vår demokrati, så split mellan oss och använda vår egen öppenhet emot oss.

Det här är en av demokratins oundvikliga paradoxer som leder till slutsatsen att vi alltid måste vara redo att försvara vår demokrati. Om vi inte gör det kommer vår demokrati att dö naivitetsdöden. Det finns exempel på där det har kunnat dra i väg allvarligt i den riktningen.

Men, fru talman, låt inte oss gå den vägen. Låt oss stå upp för vad som är rätt, riktigt och viktigt när det kommer till försvaret av vår tryck- och yttrandefrihet.

Med detta yrkar jag bifall till konstitutionsutskottets förslag.

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar Jessica Wetterling för den begärda repliken. Det är alltid roligt att debattera med ledamoten Wetterling, och det vet hon att jag tycker. Det bekväma med vänsterpartister är att man vet var man har er. Ni är konsekventa och långsiktiga, även om ni har fel.

När det gäller remissinstanserna håller jag med om att man måste göra precis som ledamoten Jessica Wetterling säger, nämligen ta tung kritik på allvar. Jag håller helt och hållet med om det. Men det innebär inte att man alltid måste hålla med om kritiken. Man måste ta in den, man måste bedöma den, man måste se om man har rätt eller fel, om man har förstått eller inte förstått, om man delar uppfattning eller inte. Och det är exakt vad vi har gjort här.

Här ser vi skillnaden i det här ärendet mot det förra ärendet. I det förra ärendet delade vi kritiken. Vi förstod att vi här kanske hade gått lite för långt och att vi här behövde backa i syfte att, återigen, skydda våra demokratiska grundvalar.

Här är det en annan situation där vi menar att kritiken från remissinstanserna går för långt och inte tar hänsyn till alla de skyddsvallar som den socialdemokratiska regeringen i samklang med många andra partier i kammaren under förra mandatperioden byggde upp runt lagstiftningen.

Den stora skillnaden är innehållet i kritiken och huruvida man bedömer att den är korrekt eller inte. Vi menar att om det här inskränker vår meddelarfrihet och vår tryck- och yttrandefrihet så till den milda grad är det märkligt att lagen inte redan har kollapsat, med tanke på att den befintliga spionerilagstiftningen är mycket snarlik, men utan undantaget. Att man bygger ut en befintlig lagstiftning konformt och försöker förlänga den till att omfatta ytterligare en omständighet, som inte i sig är särskilt omfattande, gör inte att vi raserar vår tryck- och yttrandefrihet. Tvärtom! Det gör att vi säkerställer skyddet av den.

Fru talman! Jag vill absolut inte på något sätt hålla konstitutionsutskottets kansli gisslan för min uppfattning. Jag ska tydligt säga att konstitutionsutskottets kansli inte har sagt: Erik! Du ska tycka så här.

Däremot har jag lyssnat på goda juridiska argument och förklaringar kring varför det ser ut som det gör och vad det innebär. Det har lett mig till min slutsats.

Detta lagförslag kommer sig av att signaler har skickats till Sverige i internationella samarbeten att man känner behov av en återhållsamhet i överförandet av information till Sverige eftersom man vet att informationen inte är tillräckligt säkert skyddad, som den är i exempelvis andra nordiska länder. Det är det omedelbara behovet.

Det handlar inte om en rad artiklar eller andra exempel på att något har inträffat. Det är sannolikt därför att vi inte har fått sådan information som kan läckas. Det ligger lite grann i sakens natur att de håller tillbaka den sortens information från Sverige även i internationella insatser. Man får annars lätt bilden av att Nato är ett öppet bord av underrättelser eller att FN skulle vara ett öppet bord av underrättelser - sitter man vid bordet vet man allt. Så är det inte. Även inom dessa organisationer håller man på information från varandra, i den mån det inte finns ett ömsesidigt förtroende eller behov. Det absolut tydligaste är Storbritanniens och USA:s särskilda förhållande till varandra. De har öppna kanaler - oftast men inte alltid. Ett land som Sverige måste förtjäna det förtroendet, och vi har goda förutsättningar att göra det.

Finns det risker? Självfallet finns alltid risker. Det är därför vi skapar skyddsvallarna. Frågan vi får ställa oss är om man har förstått skyddsvallarna och deras skyddsvärde. Min uppfattning är att de i nuläget ger ett fullgott skydd. Om de inte gör det krävs det bara ett enkelt beslut i riksdagen för att backa bandet och ta bort möjligheten att döma i frågan. Det är inte fråga om en grundlagsändring.