Anna Wallentheim (S) svarade Roland Utbult i en replik om Allmänpolitisk debatt (forts. från prot. 11) i debatten ”Protokoll 2022/23:12 Torsdagen den 20 oktober” den 20 okt 2022.
Roland UtbultKD· i en replikTack, Anna Wallentheim, för ditt inlägg! Jag brukar faktiskt citera dig emellanåt. Du sa en gång att vi kämpar för kulturen både inom partiet och i politiken i stort - ungefär så. Det tycker jag är väldigt bra uttryckt.…Herr talman! Så ofta jag kan tar jag tillfället i akt att prata om vad idrotten och föreningslivet betyder för människor och för samhället, för den fysiska och psykiska hälsan, för samhällsgemenskapen och för städer, förorter och landsbygd över hela vårt land.
Inom idrotten, föreningslivet och civilsamhället pratas det ofta om förebilder. Det är dock sällan de stora idrottarna och superstjärnorna som inspirerar. Många gånger är det lärare, idrottstränare och ledare som får människor att våga tänka större och längre.
Detta är något som också påverkar mig i mitt arbete. Vuxna och närvarande förebilder är enligt mig lösningen på så många frågor och problem. Och förebilder kan vara så otroligt mycket. Det kan vara allt från föräldern som varje dag går till jobbet till lärare och vuxna i skolan liksom fältarna som går på våra gator. Det kan vara fritidsledaren på fritidsgården och våra ledare och tränare inom föreningslivet.
Förebilder är vuxna som inspirerar och motiverar, som ser, som hör och som visar förståelse, medkänsla och vågar sätta gränser. Samhället behöver dessa vuxna. De skapar nämligen en trygghet som varken poliser eller ordningsvakter kan lösa.
Herr talman! Efter sju år i kulturutskottet, där jag var ansvarig för idrottsfrågorna, fick jag hösten 2021 byta till justitieutskottet. Det var såklart en stor förändring, men det ligger också nära det jag har jobbat med.
Den erfarenhet jag har med mig som lärare och föreningsförespråkare är nämligen något jag tar med mig i mitt fortsatta arbete i justitieutskottet, och i dagens debatt är det framför allt idrotten jag kommer att fokusera på.
För där samhället och politiken svajar, där finner vi idrotten. När verksamheter, företag och organisationer drar sig bort från förorten och landsbygderna är oftast idrotten en av de få verksamheter som finns kvar. Idrottsrörelsen hittar vi i hela Sverige. Den finns i våra storstäder, och den finns i nästan varenda liten by.
I många debatter och inlägg på sociala medier har jag sagt att i ett samhälle där barn och unga har en meningsfull fritid skapas samhällsgemenskap som har styrkan att bryta utanförskapet och vara en stark motkraft till en brottslig bana.
Men vi får aldrig, herr talman, använda idrotten bara som ett medel mot brottslighet. Vår uppgift som politiker är att ge idrotten de förutsättningar den behöver för att fortsätta utveckla sina styrkor - som folkrörelse, demokratiskola, mötesplats och något som ger chans till fysisk rörelse - samt att stötta och pusha i dess fortsatta jämställdhetsarbete.
Som politiker behöver vi inte peka finger och berätta för idrotten vilken kraft den besitter; inom idrotten vet man redan detta. Vad som behövs är att ge idrotten de förutsättningar den behöver för att fortsätta utvecklas - att vi bygger våra städer och samhällen med arenor och grönytor där man kan röra sig och att vi ger kompensation och stöd när priserna stiger så att de låga trösklarna och de låga medlemsavgifterna kan finnas kvar.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Allmänpolitisk debattKultur och idrott
Herr talman! Fler verktyg till polisen, hårdare straff, sänkt straffålder med mera är inte brottsförebyggande - det är brottsbekämpning. Brottsförebyggande kräver fler förebilder, mötesplatser, gemenskap och framtidshopp. Brottsförebyggande kräver en jämlik skola, en trygg arbetsmarknad, ett brett föreningsliv och en stark idrottsrörelse. Så bygger vi Sverige tryggare och starkare.
(Applåder)
Herr talman! Tack, Anna Wallentheim, för ditt inlägg! Jag brukar faktiskt citera dig emellanåt. Du sa en gång att vi kämpar för kulturen både inom partiet och i politiken i stort - ungefär så. Det tycker jag är väldigt bra uttryckt. Vi gör det; vi kämpar för kulturen. Det handlar om budgetar och annat där vi får slåss lite grann för kulturpengarna. Det tror jag gäller samtliga inom detta område.
Jag ska ju ha en fråga också. Jag skulle vilja fråga dig, ledamoten Wallentheim, om fritidskortet. Det kommer nu faktiskt att införas. Min fråga är hur du ställer dig till det. Jag har lyft upp detta ett antal gånger, så jag kanske inte behöver beskriva det i detalj just nu.
Herr talman! Om herr talmannen bara visste hur glad jag är att Roland Utbult begärde det här replikskiftet med mig! Jag tänkte nämligen begära replik på Roland Utbult och säga att en kultur- och idrottsdebatt inte är fulländad om jag inte har fått ha ett replikskifte med ledamoten Utbult om fritidskortet. Sådana har vi haft många gånger tidigare.
Jag ska ge dig ett erkännande, Roland Utbult, för jag läser de förslag som läggs fram. Fritidskortet har utvecklats med tiden, och det är en utveckling som jag kan se som ganska positiv. Det ska nå ut bredare, och det ska varieras utifrån vilken socioekonomisk bakgrund man har; det ska slå olika.
Men vi står också inför det faktum att priserna skenar inom idrottsrörelsen. Även med ett fritidskort ser vi att medlemsavgifterna stiger. Det finns för få arenor; man tvingas säga nej. Och när priserna stiger är risken att även medlemsavgifterna ökar. Hur ser Roland Utbult att vi ska kunna möta den kostnadsökningen? Det kommer inte att kunna lösas med fritidskortet.
Herr talman! Det är ju ändå en dellösning, för det handlar om ett kort som är laddat med 500 kronor för varje elev som går i årskurs 5-9. Vi kan alltså verkligen tala om ett bidrag till medlemsavgifter och sådant. Har familjen väldigt svag ekonomi kan man få ända upp till cirka 2 500 kronor.
Tidigare hade vi något som hette fritidspeng, och jag fick ingen riktig respons på det. Men jag är glad åt att vi har kommit vidare lite här.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Allmänpolitisk debattKultur och idrott
Herr talman! Precis som Roland Utbult säger har fritidspengen nu blivit ett fritidskort som ska slå betydligt mer generellt än i det första förslaget, som inte heller nådde den effekt jag tror att ni ville ha.
Jag ser det dock som oroväckande att priser ökar, att vi har för få anläggningar och att man inte får del av elstödet. Jag hoppas att det är sådant vi kommer att få se. Det är lätt att stå här och säga att vi lägger fram motioner och säger detta svart på vitt, men faktum är att det är i budgeten det kommer att synas. Jag hoppas att pengar inte ska tas från idrottsrörelsen och gå till ett fritidskort utan att man hittar andra pengar. Idrotten behöver nämligen pengarna nu mer än någonsin.