Paulina Brandberg

Fru talman! Ola Möller tycker att det är modigt att bjuda upp till dans när det gäller regeringsunderlag. Jag kan tycka att det möjligtvis är lite magstarkt när detta kommer från en ledamot i ett parti som hade en ledamot som deltog i en Hamaskonferens och som fick sitta kvar i Socialdemokraterna trots att det hade uppdagats. Det var först när det kom fram en ny skandal om att man hade lagt sig i ett enskilt migrationsärende som denna ledamot blev en politisk vilde.

Jag tycker väldigt illa om whataboutism, men jag tycker att detta är ett magstarkt uttalande från ledamoten.

Jag har i denna debatt flera gånger upprepat att det inte finns någon rangordning mellan olika former av rasism. Det som spelar någon roll är såklart vad regeringen gör. Den handlingsplan som regeringen nu arbetar med att ta fram kommer på ett tydligt sätt att rikta insatser mot all form av rasism men särskilt mot vissa grupper som kräver särskilda insatser. Judar är en sådan grupp. Men vi ser också andra grupper som regeringen riktar särskilda insatser mot, bland annat muslimer och afrosvenskar.

Jag menar att denna handlingsplan med all önskvärd tydlighet kommer att visa att regeringen tar alla former av rasism på stort allvar och arbetar på bred front för att alla ska känna sig trygga i vårt land, även de kvinnor, såklart, som känner utsatthet för att de möts av hat på grund av sin muslimska tillhörighet.

Med detta vill jag säga: Tack för debatten!

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Jag tänkte börja med att upprepa det jag sa i mitt tidigare inlägg, för det fall att det fortfarande råder något tvivel: All rasism, oavsett vem den riktar sig mot, är lika illa. Regeringen rangordnar inte att någon form av rasism är bättre än någon annan.

Statsministern har i helgens partiledardebatt tydliggjort vad han menade med sitt inlägg. Jag kommer inte att recensera hans inlägg mer än så.

Jag vill också vara tydlig med att det inte finns någon person som på något sätt har frikort när det gäller att sprida hat mot andra grupper. Oavsett vem som sprider antisemitism, rasism eller nidbilder är det precis lika illa, oavsett varifrån det kommer. Ingen har frikort. När det kommer från politiker är det ännu värre. Därför är det jätteviktigt att vi politiker alltid tänker igenom hur vi uppträder och kommunicerar för att människor inte ska ta illa vid sig eller uppfatta det som att politiker inte ser allas lika värde. Detta gäller inom regeringsunderlaget, men det gäller också inom oppositionens regeringsunderlag.

Jag är nyfiken på hur Socialdemokraterna och Miljöpartiet ser på den antisemitism som spys ut av vänsterpartistiska partiföreträdare. Man står på demonstrationer och säger att det ligger i judars gener att döda. Dagligen, gång på gång, ser vi skandaler kring antisemitism som kommer från vänsterhåll men som av någon anledning inte verkar vara lika illa som om den kom från högerhåll. Den frågan skulle jag gärna vilja få svar på både från Socialdemokraterna och från Miljöpartiet. Hur ser man på att sätta sig i en regering som är beroende av Vänsterpartiet eller där Vänsterpartiet ingår? Hur ska man hantera den antisemitismen, och hur väl rimmar den med de värdegrunder som ni jobbar efter i era partier?

Fru talman! Jag vill börja med att korrigera ledamoten något. I den intervju som det hänvisas till svarade statsministern inte ja. Statsministern svarade: "Ja, att sprida antisemitism som går ut på judar som folkslag, det är riktigt illa." Det var meningen i sin helhet. Detta fick statsministern frågor om i helgens partiledardebatt och uttryckte sig då så här: Jag sa också i den intervjun att all extremism, rasism eller religiös intolerans är lika dålig.

Detta är också regeringens linje. Det finns ingen rasism som är bättre eller sämre än någon annan. Det finns inte något som helst utrymme för acceptans för någon form av rasism, oavsett om den riktar sig mot judar, muslimer, romer eller någon annan grupp som utsätts för hat och hot i vårt samhälle i dag.

Det som har hänt det senaste året är att situationen när det gäller utsatta grupper - rasism, antisemitism - har blivit otroligt mycket värre. För ganska exakt ett år sedan såg vi på svenska gator hur människor firade massmordet i Israel. Vi har under året hört judar uppge att de inte längre vågar visa sina Davidsstjärnor öppet. Judiska skolbarn utsätts för fruktansvärda trakasserier. Det har behövts säkerhetsarrangemang. Jag deltog själv i det judiska nyårsfirandet förra veckan, och det är helt otroligt vilket säkerhetsarrangemang som numera krävs för att judar ska kunna fira nyår i Sverige.

Denna antisemitism har en särart därför att den kommer från flera olika håll. Den kommer från högerextremismen och vänsterextremismen, och den kommer också från den del av befolkningen som kopplar detta till konflikten i Mellanöstern - det är den delen vi har sett blossa upp nu.

Det som har hänt är tyvärr inte heller bara att judars utsatthet har ökat utan också att polariseringen generellt har ökat. Vi ser hur personer med ursprung i Mellanöstern står på gatorna och ger uttryck för extremt antisemitiska åsikter. Detta drabbar människor från Mellanöstern generellt därför att många nu klistrar antisemitiska etiketter på hela befolkningen från Mellanöstern. Den gruppen blir alltså också i sig utsatt genom den situation vi har.

Detta gör att arbetet mot både antisemitism och andra former av rasism är mer akut än någonsin. Jag är därför väldigt glad att regeringen nu arbetar intensivt med handlingsplanen, som jag faktiskt kommer att nämna i debatten därför att det är vad regeringen väldigt konkret arbetar med just nu. Den kommer att ta sikte på alla former av rasism och visa på särskilda åtgärder bland annat när det gäller antisemitism och även rasism mot muslimer.

Fru talman! har frågat mig om det är min och regeringens avsikt att i den kommande handlingsplanen mot rasism och hatbrott rangordna olika typer av rasism, inte utifrån handlingarnas allvar utan baserat på vem rasismen riktar sig mot, om en sådan rangordning vore förenlig med regeringsformen samt vilka åtgärder utöver handlingsplanen som jag avser att genomföra för att säkerställa att det allmännas representanter i enlighet med regeringsformen ska motverka diskriminering av människor på grund av omständigheter som gäller den enskilde som person.

Ola Möller har frågat statsministern hur han menar att ett uttalande om olika former av rasism går ihop med regeringsformen. Interpellationen har överlämnats till mig.

Jag vill börja med att tacka interpellanterna för frågorna. De senaste åren har myndigheter och andra aktörer bidragit till mer kunskap om hur olika former av rasism och diskriminering fortsätter utgöra en utmaning inom flera samhällsområden. Viktiga steg har också tagits för att olika offentliga verksamheter ska få bättre förmåga att integrera arbetet mot rasism i den egna verksamheten. Samtidigt har insatserna på området inte varit tillräckliga.

Med den handlingsplan mot rasism och hatbrott som för närvarande tas fram vill regeringen skapa förutsättningar för att arbetet på området blir träffsäkert, utvärderbart och långsiktigt. En viktig utgångspunkt är att ta fram tydliga mål för arbetet och ge myndigheterna bättre förutsättningar att uppnå dessa.

En annan viktig inriktning för handlingsplanen är att genomförandet av arbetet ska ske samlat mot rasism och hatbrott samtidigt som det är viktigt att, utan att rangordna dem, särskilt fokusera på olika former av rasism för att fånga upp olika gruppers utsatthet och öka insatsernas träffsäkerhet.

Anställda inom offentliga verksamheter har ett särskilt ansvar att motverka rasism och diskriminering och främja alla människors lika värde. Diskrimineringsombudsmannen har tillsyn över att diskrimineringslagen (2008:567) följs och ska bland annat verka för att diskriminering inte förekommer på några områden av samhällslivet.

I betänkandet Ett utökat skydd mot diskriminering (SOU 2021:94) föreslås att diskrimineringslagen ska ändras så att förbudet mot diskriminering i viss offentlig verksamhet utökas till att inte bara omfatta bemötande utan även den offentligt anställdes åtgärder och underlåtenhet att vidta åtgärder, i de verksamheter där detta inte redan gäller. Regeringen avser att bereda ett lagförslag om utökat skydd mot diskriminering när det gäller offentliga verksamheter.

Regeringen genomför således flera åtgärder för att förebygga och motverka olika former av rasism och diskriminering i vårt samhälle. Det är regeringens avsikt att fortsätta det arbetet med samlad kraft.

Fru talman! Jag vill börja med att tacka för den viktiga debatt som vi haft här i kväll.

När det gäller det så kallade fuck off-kapitalet är det jätteviktigt för att möjliggöra för fler att lämna våldsamma relationer eller relationer som man av någon annan anledning inte vill stanna i. ISK-reformen är en pusselbit men såklart inte hela lösningen. Det är inte heller någonting som alla kan använda sig av, för alla har helt enkelt inte den bufferten.

Den här regeringen har lagt fram en budget för tillväxt. Vi sänker skatten för att kunna få tillväxt och stärka vårt välstånd på sikt. Vi har också haft budgetar som haft som syfte att bekämpa inflationen, vilket har spelat en helt avgörande roll för att pengarna ska räcka längre för dem med minst i plånboken.

När det gäller den ekonomiska frihet som behövs för att man ska kunna frigöra sig vill jag också lyfta fram att regeringen är på väg att tillsätta en utredning för att se över lagstiftningen kring bodelning så att man på ett bättre sätt än i dag ska kunna få de pengar man har rätt till efter en bodelning och så att bodelningsregelverket inte ska användas som ett verktyg i det ekonomiska våldet, vilket ofta görs i dag.

När det gäller frågan om psykiskt våld kan jag svara att också det är en fråga som bereds inom Regeringskansliet, så även den frågan kommer vi att kunna återkomma till.

Jag vill som sagt verkligen tacka för dagens debatt och för att vi tillsammans sätter ljus på denna viktiga fråga.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Jag sa i mitt tidigare inlägg att detta är ett problem som kräver speciallösningar, men jag vill vara noga med att det finns lösningar som den här regeringen presenterar på bred front som har stor betydelse för gruppen.

Det har nämnts i debatten att polisens arbete spelar en stor roll. Det här är brott som ofta blir olösta och i princip helt straffria. Vi behöver specialistkunskap och samverkan.

Fru talman! Den kris vi har haft med en skenande brottslighet har försatt svensk polis och hela rättsväsendet i en situation där man varken har mäktat med att lösa den organiserade brottsligheten, den här typen av grova brott eller annan brottslighet som drabbar människor i vårt land.

Regeringen har därför i budgeten gjort stora satsningar på rättsväsendet för att det ska mäkta med även denna typ av brottslighet. Samtidigt har vi vidtagit åtgärder för att fler ska kunna söka sig till Polishögskolan så att vi kan få fler poliser.

Vi har också lagt fram konkreta lagförslag som är jätteviktiga även i det här sammanhanget.

När jag tidigare jobbade som åklagare hade jag ett ärende med en 80årig kvinna. Vi kan kalla henne Birgitta. Hon hade fått cancer, och hon bestämde sig för att lämna den våldsamma relation hon levde i med den våldsamma Bertil. Bertil vägrade att acceptera detta, och han fortsatte att trakassera henne varje dag. Trots att hon ansökte om kontaktförbud, vilket hon fick, kontaktade han henne varje dag och skrev brev till henne. Gång på gång begärde jag Bertil häktad, och gång på gång bedömde man att han inte skulle häktas därför att han var 86 år. Den här historien slutade med att Birgitta dog i sin cancer. Hon blev aldrig fri, och hon fick dö trakasserad av Bertil.

Den här historien visar så tydligt på vikten av det perspektivskifte i rättspolitiken som den här regeringen genomför, nämligen ett perspektivskifte där brottsoffrens perspektiv spelar roll. Vi ska inte låta sjuka människor dö trakasserade av förövare därför att vi inte vågar ingripa tillräckligt kraftfullt mot förövaren.

Regeringen genomför detta viktiga perspektivskifte, och en pusselbit i detta är att vi ser över kontaktförbudslagstiftningen. Vi sänker kraven för att man över huvud taget ska kunna utfärda kontaktförbud. Vi ser till att fler kontaktförbud förenas med elektronisk fotboja och att de kan avse större geografiska områden - i vissa fall hela kommuner. Regeringen har nu tagit emot en utredning med dessa förslag, och vi ser nu till att genomföra dem. Hade den lagstiftningen funnits när jag hade målet med Bertil och Birgitta hade Birgitta kunnat få dö i frid, och det tror jag hade spelat väldigt stor roll för henne.

Jag är glad att vi genomför det här perspektivskiftet. Det kommer att hjälpa inte bara de äldre utan såklart väldigt många våldsutsatta i vårt land.

Fru talman! Tack till interpellanten och ledamoten för inläggen!

Jag delar helt bilden av att detta är en fråga som har hamnat i skuggan och som vi har pratat för lite om. Det här är inget nytt problem utan ett problem som har existerat under väldigt lång tid. Men när vi har pratat om mäns våld mot kvinnor har vi ofta sett framför oss personer i yrkesför ålder och medelåldern.

Att det här är en fråga som behöver belysas är också anledningen till att regeringen gav uppdraget till Jämställdhetsmyndigheten, där vi har fått svart på vitt hur utbrett problemet är. Vi ser att äldre personer har en särskild utsatthet beroende på en svårare ekonomi. Det kan också ha med kognitiv svikt att göra. Ibland kan våldsutsattheten ha funnits under lika lång tid som relationen har funnits, men det kan också vara så att en kognitiv svikt ger upphov till en aggressivitet som gör att man i äldre år börjar utsätta sin partner för våld.

Denna komplexitet gör att det här är en problematik som kräver speciella lösningar. Ledamoten Wallentheim lyfte även problemet med att vi faktiskt har personal inom bland annat äldreomsorgen som utövar våld mot den här gruppen.

Jag är glad att vi nu har tagit emot rapporten från Jämställdhetsmyndigheten, där man visar på de olika bakomliggande faktorerna och också pekar på behovet av särlösningar. När det gäller mäns våld mot kvinnor och våld i nära relationer kan vi inte jobba utifrån någon one size fits all, utan vi behöver specifika lösningar som når specifikt den här gruppen. Vi behöver såklart också komma åt problemen bland dem som faktiskt arbetar med dessa personer.

I Jämställdhetsmyndighetens rapport som nu bereds inom Regeringskansliet finns också flera konkreta förslag på lösningar som vi kommer att få återkomma till. Bland annat föreslår Jämställdhetsmyndigheten att det ska införas krav på obligatoriskt utdrag ur misstanke- och belastningsregistret vid anställning av personal inom äldreomsorgen. Det är ett konkret förslag som regeringen nu bereder.

När vi jobbar med det här problemet, och som vi också har tagit upp i åtgärdsprogrammet på 132 punkter och i den nationella strategi som regeringen nu har tillsatt en utredning om att uppdatera, är det viktigt att vi faktiskt ser att utsattheten ser väldigt olika ut för olika grupper och kräver speciallösningar. Jag ser fram emot att ta del av slutbetänkandet kring den nationella strategin, och regeringen kommer såklart att jobba vidare med de 132 punkterna och se till att ingen våldsutsatt lämnas utanför.

Fru talman! Sanna Backeskog har frågat justitieministern vad han avser att göra för att fler fall av våld mot äldre ska förebyggas, upptäckas och stoppas. Interpellationen har överlämnats till mig.

Jag vill inleda med att tacka ledamoten för möjligheten att diskutera denna viktiga fråga. Alla äldre ska kunna leva sina liv i trygghet och frihet från våld. Detta är en självklar del i såväl regeringens brottsförebyggande arbete som arbetet för att bekämpa mäns våld mot kvinnor, våld i nära relationer och hedersrelaterat våld och förtryck.

För att motverka brottsligheten och öka tryggheten behöver vi kombinera satsningar på rättsväsendet och straffrättsliga åtgärder med ett effektivt och proaktivt brottsförebyggande arbete.

Arbetet för att bekämpa mäns våld mot kvinnor, våld i nära relationer samt hedersrelaterat våld och förtryck fortsätter på bred front och med full kraft. I detta arbete ingår att synliggöra och stödja särskilt sårbara grupper och individer, såsom äldre som utsätts för våld.

Jämställdhetsmyndigheten fick i juni 2023 i uppdrag av regeringen att kartlägga kunskapen hos kommuner, regioner och myndigheter om våldsutsatthet bland personer över 65 år. Den 15 september 2024 överlämnade myndigheten rapporten Ett värdigt liv - att åldras fredad från våld till regeringen. Kartläggningen visar att våld mot äldre många gånger inte upptäcks inom vård och omsorg och att äldre personer ofta inte vet att de kan ta del av det stöd som samhället ger till våldsutsatta. Personal inom bland annat äldreomsorgen och hälso och sjukvården saknar också ofta kunskap om våld mot äldre.

Som ledamoten tar upp kan äldre vara särskilt sårbara eftersom deras beroende av omgivningen, både av närstående och av personal, kan ha ökat. De kan utsättas för våld i parrelationer och av närstående men också av personal inom vården och omsorgen. Kunskapen om våld mot äldre är fortfarande bristfällig, och stödet till dem som utsätts behöver bli bättre.

Jämställdhetsmyndighetens rapport visar också att äldre kan utsättas för ekonomiskt våld genom att fråntas tillgång till pengar och bankinloggning. Regeringen gav den 30 maj 2024 ett antal myndigheter med klientnära verksamheter i uppdrag att sammanställa och sprida information till sina målgrupper om ekonomiska aspekter av våld i nära relationer. Eftersom ekonomiskt våld kan utövas i olika kontexter, och eftersom vissa grupper kan vara särskilt sårbara, ska insatserna målgruppsanpassas för att möta de utsattas individuella behov. Uppdraget ska slutredovisas den 26 februari 2026.

För regeringen är det här högt prioriterade frågor. Vi beslutade i juni om ett åtgärdsprogram med 132 punkter för att bekämpa mäns våld mot kvinnor, våld i nära relationer, hedersrelaterat våld och förtryck samt prostitution och människohandel.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Fru talman! Tack, ledamoten, för en viktig fråga!

Jag håller helt med om att frågan om ekonomiskt våld är otroligt viktig. Det skapar en otroligt stor ofrihet för många, framför allt kvinnor. Det gör också att många av de som utsätts för fysiskt våld inte har möjlighet att frigöra sig från det fysiska våldet eftersom man inte har ekonomisk frihet.

Det här är en fråga som regeringen arbetar med på flera fronter. Vi har bland annat i direktiven till den nya nationella strategin gällande mäns våld mot kvinnor, våld i nära relationer, hedersrelaterat våld och förtryck gett utredaren i uppdrag att titta specifikt på vilka åtgärder vi kan sätta in mot det ekonomiska våldet.

I det här sammanhanget har jag också tidigare nämnt att regeringen avser att tillsätta en utredning där vi ser över bodelningsprocesserna. Vi ser nämligen att dagens regelverk möjliggör för ett nyttjande av ekonomiskt våld. Vi börjar med de åtgärderna. Sedan får vi se vilka ytterligare åtgärder som kommer att behövas.

Fru talman! Jag tackar för frågan.

Mäns våld mot kvinnor och våld i nära relationer hör till våra allra största samhällsproblem. När vi jobbar med dessa frågor är det viktigt att vi ser att stödbehoven för olika grupper kan se väldigt olika ut. Precis som ledamoten redogör för är just äldre en särskilt utsatt grupp - och också en ofta bortglömd grupp. Regeringen har därför gett Jämställdhetsmyndigheten ett uppdrag att kartlägga och se vilka stödinsatser som behöver riktas just mot gruppen äldre. Vi ser till exempel hur nedsatta kognitiva funktioner kan göra att man blir mer utsatt men också att demenssjukdomar kan göra en mer riskabel som förövare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Jag har nyligen tagit emot den här rapporten från Jämställdhetsmyndigheten och kommer att jobba vidare med de förslag till åtgärder som myndigheten där presenterar.

Fru talman! Ett mer jämställt uttag av föräldradagar är en otroligt viktig fråga. Det är viktigt för kvinnors ekonomiska jämställdhet, det är viktigt för pappor för att de ska kunna knyta an till sina barn på ett bättre sätt och det är inte minst viktigt för barnen, som får en bättre anknytning till båda sina föräldrar.

Därför är jag väldigt glad att regeringen har gått fram med denna åtgärd. Jag tror att vi behöver sänka de trösklar som finns och som gör att pappor i dag tar ut så få föräldradagar som de gör. Vi behöver underlätta för pappor att knyta an till barnen och skapa en trygg övergång mellan mammaledigheten och pappaledigheten, som det ofta handlar om. Jag tror att vi genom att öka antalet dubbeldagar kan göra den processen tryggare både för mammorna och, inte minst, för barnen.

Fru talman! Jag tackar ledamoten för en väldigt viktig fråga. Jag delar helt bilden av att kvinnors hälsa är en fråga som har varit nedprioriterad alldeles för länge.

Detta var någonting som regeringen identifierade redan när vi tillträdde. I Tidöavtalet har vi ett långt avsnitt som avser just jämställd vård, där vi satsar på frågor om forskning om kvinnors sjukdomar, hemaborter och liknande.

Satsningarna syns även i vår budget. Regeringen beräknar att avsätta 1,6 miljarder kronor per år både 2024 och 2025 för jämställd vård, kvinnors hälsa och förlossningsvård.

Vi identifierar precis samma problem som ledamoten. Samtidigt som regeringen tar frågan på största allvar har experter, utredningar och patient- och professionsorganisationer sett behovet av ett tydligare statligt ansvar för hälso- och sjukvården. Därför finns det också en parlamentarisk kommitté som tittar på just denna fråga.

Fru talman! Jag tycker att det är viktigt att vi håller oss till fakta. Regeringen prioriterar jämställdhet högt, och vi har lagt fram en ansvarsfull budget. Man kan säga vad man vill om mediernas rubriker, men fakta är att regeringens förslag om ökade resurser till välfärdstjänster kommer att tillfalla kvinnor i större utsträckning än män. Sammantaget är detta en budget som i väldigt stor utsträckning gynnar kvinnor. Samtidigt tar budgeten långsiktigt ansvar för välfärden och tillväxten. Detta är en budget för ett tryggare och rikare Sverige som i längden kommer att gynna både män och kvinnor.

Fru talman! Detta borde vara självklart, men trots det behöver det sägas: Sverige ska vara ett land där alla - pojkar och flickor, män och kvinnor - får bestämma helt själva över sina liv och kroppar.

Vi har som land gjort stora jämställdhetsvinster genom åren. Jag som jämställdhetsminister kommer aldrig att acceptera att vi börjar röra oss bakåt, men jag känner en reell rädsla för att det är en verklighet för vissa i vårt land och att de rättigheter som många av oss tar för givna i praktiken inte gäller för alla.

Varje person som jobbar inom förskola, skola eller socialtjänst och som ser detta förtryck utan att agera bär ett tungt ansvar och sviker de utsatta.

Jag och regeringen kommer att fortsätta växla upp det här arbetet. Det ska vara tydligt för alla att det här förtrycket inte har någon plats i det svenska samhället. Vi kommer aldrig någonsin att kompromissa med grundläggande värderingar om jämställdhet och jämlikhet i Sverige.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Det finns som jag ser det tre skäl till att personal i förskola och skola inte ingriper trots tydliga tecken på hedersförtryck. Ett är att kunskap saknas. Det finns personal som inte ser de tydliga tecknen och därför inte använder den lagstiftning som finns, till exempel lagstiftningen om utreseförbud, som är ett bra och viktigt verktyg för att förhindra att barn förs utomlands för exempelvis tvångsäktenskap eller könsstympning. Om denna lagstiftning ska kunna tillämpas behöver man ha kunskap om hedersnormer för att förstå när man måste agera.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Kunskapsbrist är bara ett av skälen. Precis som interpellanten var inne på är ett annat skäl ängslighet bland personalen. Man kan vara rädd för hot från vårdnadshavare, och man kan också ha påverkats av den LVU-kampanj som bedrivs kontinuerligt i Sverige och känna ängslighet för vad som händer om man agerar.

Ett tredje skäl, och det absolut allvarligaste, är det interpellanten också är inne på: att vi i dag i Sverige har personal i förskola och skola som själv aktivt upprätthåller hedersnormer.

Fru talman! Låt mig vara tydlig med att svensk förskola och skola inte ska vara en plats för hedersförtryck. Det ska vara en frizon från hedersförtryck, utan undantag. Så är det dock inte i dag. Tvärtom ser vi att hedersförtrycket upprätthålls.

Regeringen jobbar med denna fråga från flera olika håll, och jag nämnde vissa konkreta delar. Vi har också gett en utredning direktiv om att ta fram en ny nationell strategi avseende det sjätte jämställdhetspolitiska delmålet: Mäns våld mot kvinnor ska upphöra. Vi har gett utredaren i uppdrag att hitta sätt att sätta större fokus på att hedersrelaterat våld och förtryck är av en sådan särart att det inte kan ligga under detta delmål på det sätt det hittills har gjort. Vi måste i stället hitta sätt att verkligen betona att detta är en problematik som kräver sitt eget fokus.

Vi kommer att fortsätta att jobba med att ta fram olika åtgärder på detta sätt, för som jag sa kan regeringen inte ingripa i specifika kommuner. Kommunerna måste ta sitt ansvar. Regeringen kan göra allt den kan för att hjälpa kommunerna att få förutsättningar att ta sitt ansvar, men ansvaret ligger på kommunerna själva.

Detta är förstås viktigt för de utsatta barnen eftersom detta som sagt är en av samhällets mest utsatta grupper. Men ska vi på riktigt vända den väldigt oroande utvecklingen där hedersförtrycket breder ut sig över vårt land måste vi också se till att detta inte går i arv. Barn som utsätts för hedersförtryck i både hemmet och skolan kommer givetvis att bära med sig dessa normer resten av livet och riskerar att som vuxna föra dem vidare till sina egna barn. Det viktigaste vi kan göra för att förebygga att detta problem fortsätter är att ingripa mycket mer kraftfullt här och nu för att sätta stopp för denna utveckling.

Fru talman! Till att börja med vill jag säga att jag håller med interpellanten om att det är ett jätteproblem att många kommuner förhåller sig alltför passiva till denna enorma problematik.

Som jag ser det är grundproblemet att vi har låtit detta gå alldeles för långt. Förtrycket har blivit normaliserat i många förskolor och skolor i Sverige. I rapporten från Malmö stad framgår att mer än var femte niondeklassare i Malmö anses leva under hedersförtryck. Man ger exempel från Malmös förskolor, där man har noterat att barn av olika kön inte får leka med varandra. Flickor får inte ha kortärmat eller kortbent - inte ens på sommaren. Det finns pojkar som säger att de inte behöver lyssna på den kvinnliga personalen eftersom de är kvinnor.

Alla dessa exempel visar med all tydlighet hur omfattande denna problematik är. Det här är företeelser som över huvud taget inte ska förekomma i Sverige. Kommunerna har ett enormt ansvar att agera på det här området.

Rapporten jag nu pratar om rör Malmö, men vi ska komma ihåg att Malmö tyvärr inte är unikt när det gäller denna fråga. Det finns en liknande rapport från Göteborg, och vi vet att samma problematik finns på många andra ställen i Sverige.

Fru talman! Det finns i dag lagstiftning som kommunerna kan luta sig mot för att agera på ett mycket tydligare sätt. Det finns en skyldighet, exempelvis för personal i förskolor och skolor, att göra en orosanmälan när man misstänker att ett barn far illa. Jag vill vara väldigt tydlig med att ett barn som befinner sig i en hederskontext och utsätts för hedersförtryck far illa.

Lagstiftningen ger också möjligheter att implementera sanktioner mot dem som inte följer lagstiftningen. Man kan exempelvis prata om tjänstefel när någon inte gör det som den är ålagd att göra enligt lagstiftningen.

Regeringen kan som bekant inte lägga sig i enskilda fall och göra kommunernas uppgifter. Men genom de åtgärder jag presenterade i mitt interpellationssvar hoppas regeringen kunna kartlägga omfattningen av detta på ett tydligare sätt och tydliggöra att kunskapen finns så att man inte kan ursäkta sig med att man inte visste eller förstod. Det ska aldrig finnas någon som helst ursäkt att fortsätta förhålla sig passiv till denna problematik, för varje gång detta sker sviker vi dessa utsatta barn. Detta är en av de absolut mest utsatta grupperna i Sverige, och jag är rent ut sagt förbannad över att detta fortsätter på det sätt det gör i Sverige.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Nima Gholam Ali Pour har frågat mig om jag avser att verka för att stärka kommunernas skyldighet att motverka hedersförtryck och hur jag avser att motverka normaliseringen av hedersförtryck bland viss kommunal personal i invandrartäta områden. Jag har även tillfrågats hur jag avser att agera för att vissa kommunförvaltningars och kommunledningars ängslighet att uppmärksamma hedersförtryck inte ska förbli ett hinder för att arbeta mot hedersförtrycket samt hur jag avser att verka för att hotbilden mot kommunal personal inte ska leda till att hedersförtryck inte uppmärksammas.

Jag vill tacka riksdagsledamoten för engagemanget i denna fråga. Hedersrelaterat våld och förtryck kan och får aldrig accepteras. Individuell frihet och mänskliga rättigheter ska i Sverige gälla för alla. Alla har rätt att bestämma över sig själv och sin egen kropp. Det är inte självklart för alla, och därför är detta en fråga som jag och regeringen prioriterar.

Hedersrelaterat våld och förtryck är komplext och innebär särskilda utmaningar. En av nycklarna för att komma åt problematiken är ökad kunskap hos yrkesverksamma. Det gäller både möjligheterna att upptäcka detta och möjligheterna att skydda och ge stöd till dem som lever i en hederskontext, eftersom hedersrelaterat våld och förtryck kan kräva en annan typ av insatser än i fall där hedersmotiv saknas.

I åtgärdsprogrammet för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor, våld i nära relationer och hedersrelaterat våld och förtryck samt prostitution och människohandel 2024-2026 samlas en rad insatser mot hedersrelaterat våld och förtryck. Arbetet omfattar en stärkt långsiktig styrning, bättre stöd och skydd för utsatta, skärpt lagstiftning, ökad kunskap och metodutveckling. Låt mig ge några exempel.

Statens skolverk har i uppdrag att stärka skolornas systematiska arbete mot hedersrelaterat våld och förtryck. Myndigheten har även i uppdrag att kartlägga skolans arbete med att förebygga, upptäcka och åtgärda hedersrelaterat våld och förtryck.

Statens skolinspektion har i uppdrag att utifrån de reviderade läroplanerna bland annat granska skolors arbete mot hedersrelaterat våld och förtryck i syfte att öka kvaliteten ytterligare.

En särskild utredare har i uppdrag att analysera förbättrad elevhälsa, vilket kan underlätta bland annat för hedersutsatta elever.

Regeringen avser att under hösten 2024 tillsätta ytterligare en utredning för att motverka hedersrelaterat våld och förtryck i förskolan, i skolan och på fritidshem. Därutöver har regeringen gett andra myndigheter, däribland Socialstyrelsen, Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor och länsstyrelserna, i uppdrag att öka kunskapen om hedersrelaterat våld och förtryck på kommunal nivå. Det handlar bland annat om att socialtjänsten ska öka upptäckten av våld mot barn och unga, tillhandahålla utbildningsinsatser och främja den systematiska uppföljningen av insatser till individer som är utsatta för hedersrelaterat våld.

Regeringen har också presenterat förslag till en ny socialtjänstlag med fokus på det förebyggande arbetet och en mer tillgänglig och kunskapsbaserad socialtjänst. Utöver detta har Socialstyrelsen i uppdrag att stödja inrättandet av familjecentraler i områden där utanförskapet är stort.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Regeringen finansierar vidare en nationell stödlinje dit personer som är utsatta för hedersrelaterat våld och förtryck kan vända sig. Regeringen förstärker även arbetet med regionala resurscentrum för personer som utsätts för hedersrelaterat våld och förtryck.

Regeringen fortsätter med full kraft att arbeta för att mäns våld mot kvinnor, våld i nära relationer och hedersrelaterat våld och förtryck ska upphöra.

Herr talman! Jag kan inte låta bli att förundras lite över Socialdemokraternas uppfattning att de ändå skulle ha gjort en hel del. De satt vid makten i åtta år! Jag tycker inte att man kan vara särskilt nöjd med de åtgärder som vidtagits när vi ser hur de våldsutsatta sviks. Och det är inte bara de våldsutsatta som sviks. I samhället i stort finns det i dag serievåldtäktsmän som avtjänar några få år på anstalt innan de släpps ut. De bosätter sig i områden där konsekvensen blir att kvinnor som bor där inte vågar gå ut. Det är resultatet av Socialdemokraternas passivitet under sin tid vid regeringsmakten. Det går inte att se det på något annat sätt.

Regeringen vidtar en rad åtgärder. Vi kommer också att i närtid presentera många åtgärder som vi vidtar för att komma till rätta med problematiken. Vi kan nämligen inte fortsätta svika de våldsutsatta, framför allt kvinnor, som drabbas av den här brottsligheten, på det sätt som man hittills har gjort.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Jag uppskattar också att vi har den här debatten och att vi har en bred samsyn om problematiken. Samsyn räcker dock inte, utan det krävs konkreta åtgärder. Det är också precis det som den här regeringen jobbar med.

Inom mitt ansvarsområde arbetar jag just nu intensivt med att ta fram ett nytt åtgärdsprogram som ska börja löpa från i år. Det gäller att hitta de träffsäkra åtgärderna som faktiskt gör skillnad när det gäller den här problematiken.

Utöver det har regeringen tillsatt en utredning för att ta fram en ny nationell strategi för att ta ett samlat grepp om arbetet gällande mäns våld mot kvinnor, våld i nära relationer, hedersrelaterat våld och förtryck, människohandel och prostitution.

En röd tråd genom regeringens arbete är att vi genomför ett perspektivskifte, från förövare till brottsoffer. Vi måste se mycket tydligare till brottsoffrens intressen. Tidigare politik har präglats av en ängslighet när det gäller att ingripa mot förövare. Priset för denna ängslighet har de våldsutsatta behövt betala.

I Sverige lever i dag alldeles för många våldsutsatta, framför allt kvinnor, gömda. Varje dag behöver de tänka på sin egen personliga säkerhet. Varje dag är de oroliga för att deras förövare ska komma och knacka på dörren, att förövaren har hittat dem. Detta är ett svek. Att dessa kvinnor tvingas leva på det sättet i Sverige är ett otroligt stort svek.

Regeringen genomför en rad åtgärder, bland annat inom rättspolitiken, för att komma till rätta med situationen. En utredning tittar just nu på hur vi kan höja straffskalorna. Som svar på ledamotens fråga genomför vi en översyn av straffskalorna när det gäller vålds- och sexualbrott.

Vi ser också över kontaktförbudslagstiftningen, som är en pusselbit. Vi tycker att man ska kunna utförda fler kontaktförbud, att fler kontaktförbud ska kunna förenas med elektronisk fotboja och att kontaktförbud ska kunna avse större geografiska områden. Det får helt enkelt bli förövarens frihet som begränsas i högre grad, snarare än brottsoffrens.

Vi ser även över hyreslagstiftningen. Det är orimligt som det är i dag då det ofta är den våldsutsatta som tvingas hamna i en osäker boendesituation på grund av att man lämnar en våldsam relation. Vi ser över hyreslagstiftningen så att det i fler fall ska gå att vräka förövaren, och kontraktet ska kunna överlåtas till den som är utsatt för våld.

Detta är några av de många åtgärder som regeringen vidtar inom detta område. Vi tycker helt enkelt att det är helt orimligt att man fortsätter att svika våldsutsatta på det sätt som man har gjort fram till i dag.

När det gäller Ivos rapport vill jag återigen betona att det ligger ett väldigt tungt ansvar på kommuner och regioner att ta till sig av kritiken som rapporten blottlägger och förändra sina rutiner. Jag menar att detta inte främst är en fråga om ekonomi utan om rutiner, som går att göra någonting åt.

Jag har flera gånger haft kontakt med SKR generellt om arbetet kring mäns våld mot kvinnor. Uppdraget till Socialstyrelsen finns som sagt också, och det syftar till att stötta kommuner och regioner i deras arbete. Det uppdraget ska slutredovisas 2027.