Gudrun Nordborg

Herr talman! Jag begärde replik av två anledningar.

En anledning är att jag är lite orolig för tjänstemannaansvar. Det har vi haft tidigare, och det har ofta inneburit att man pressar ansvar för vad en organisation gör eller inte gör nedåt i hierarkin. Underordnade personer får ta ett ansvar som de kanske inte borde ha på grund av att det inte finns resurser exempelvis att arbeta tillräckligt med en fråga.

Den andra anledningen är att jag såg på en presskonferens att Brå tydligen har fått ett uppdrag av justitieministern att inventera infiltration. Det vore väl kanske ett steg framåt, men jag skulle gärna höra kommentarer till det också. Är det en del i det fortsatta arbetet?

Herr talman! Tillåt mig uttrycka förvåning. Jag undrar hur det står till med landets ledning. Den förra regeringen startade en utredning om att motverka otillåten påverkan genom bland annat korruption och infiltration. Den nya regeringen valde att lägga ned utredningen. Åtminstone Moderaterna tycks ångra detta eftersom man begärt dagens debatt om infiltration och annan otillåten påverkan. Hade regeringen behållit utredningen hade vi kunnat få en betydligt mer allsidig och kompetent redovisning av sakernas tillstånd än vad någon timmes debatt här i kammaren kan ge, och dessutom förslag till åtgärder.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Särskild debatt om otillbörlig påverkan på demokratiska institutioner

I debatten om korruption, som hölls nyligen på Vänsterpartiets begäran, var svaren från borgerligheten i sak undvikande, många fina ord till trots. Nu vill man tydligen förringa frågan om korruption genom att fokusera på infiltration. Båda är viktiga, och skillnaden är inte alltid stor.

Vi har svängdörrar mellan politik och näringsliv. Företrädare för näringslivet kan till och med kliva rakt in i regeringen, med skolministern som före detta styrelsemedlem i skolbolag som tydligt exempel. Detta är en form av infiltration som är synlig och inte kriminell men som väcker frågor om vems intresse den ministern prioriterar, skolbarnens eller skolbolagens. Frågan skärps av att skolministern lägger ned utredningen om att införa offentlighetsprincipen i alla skolor. Summan blir ett dåligt exempel på hur demokratin bör förvaltas.

Hemligstämplingen av vilka som får ta emot ersättningar genom det enorma elprisstödet är också ett oroande beslut i strid med rättsstatliga principer. Motsatsen, det vill säga att öppna för insyn, skulle öka möjligheten att hindra kriminella aktörers påverkan, inklusive infiltration.

I Vänsterpartiet är vi djupt oroade över både korruption och infiltration - de ökar. Båda göds genom att alltmer av det som har förvaltats inom offentlig sektor är privatiserat och ofta drivs med vinstintresse. Förutom att detta automatiskt krymper den demokratiska insynen och den demokratiska arenan ökar ytan för olika former av otillbörlig och kriminell påverkan. Vad är det som sker? Jo, välfärdsbrotten och den företagsrelaterade brottsligheten fortsätter att växa.

Jag vill förstås återkomma till frågan i nästa anförande.

(Applåder)

Fru talman! Nu kom det upp intressanta nya frågor. Detta med offentlighet och sekretess på olika vis måste vi hantera på ett smartare sätt än vad som sker i dag.

Det har tagits beslut om att man kan ha en del förhör tidigt, också före huvudförhandlingen, och jag tror att det kan skydda vittnen och andra. Det finns sätt att gå vidare där.

Hur vi än vänder och vrider på de processuella frågorna måste vi se vilka strukturer som göder denna kriminalitet. Sverige var länge ett land med lägre kriminalitet än många andra länder, och det fanns en direkt koppling till den starka välfärdsstaten med fungerande omsorg och skola och med tillgång till arbete och bostäder. Men inte minst privatiseringarna har lett till att flera orter har blivit politiskt övergivna, vilket under många år har öppnat för kriminalitet utan att samhället med kraft gått emot.

Vänsterpartiet har arbetat och arbetar för att vi ska ha ett samhälle där ingen har anledning att se kriminaliteten som en lösning. Vi vill ge alla barn - apropå de unga - en uppväxt som ger dem en bra start i livet, från förskola till skola och in i det första jobbet. Vi vill på allvar minska våld och kriminalitet genom att bygga ett rättvist samhälle med bas i trygghet och ömsesidig tillit. Men det enkla och självklara som alla behöver tycks vara det allra svåraste.

Fru talman! Jag förstår inställningen, och jag har hört den från polis och åklagare. Jag kan begripa att när man är mitt inne i tuffa processer, med mycket våld omkring sig, vill tillgripa precis allt. Men gränser måste finnas.

Låt oss titta på gränsen rättssäkerhet, det vill säga att det ska vara en domstolsprövning. Vi kan se att det gällande dessa ärenden är oerhört få avslag. Får polis och åklagare alltid som de vill? Är ansökningarna väl underbyggda? Är de som ansöker medvetna och restriktiva när de söker sina tillstånd?

Det offentliga ombudet är ett slags garant, men vi får hoppas att dessa ombud hela tiden agerar oerhört seriöst och framför invändningar om det är befogat. Det vet vi inte riktigt.

Det sker också underrättelse till den som blir föremål för ett beslut när åtgärden är avslutad. Om det blir en förundersökning eller ett åtal ser man kanske delar av materialet, men om det inte leder till rättslig åtgärd ska man få en underrättelse. Det är dock svårt att få fram vad denna underrättelse ska innehålla; det är mer att det har skett något, inte vad som har tagits fram kring en person. Hur djup var kränkningen? Här känner jag också oro.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Flera av dessa åtgärder innebär avlyssning, dokumentation och läsning av material där fler än den som är konkret utpekad kommer i fråga och blir inbegripna i detta. Många säger att detta inte gör så mycket om man har rent mjöl i påsen; då behöver man inte vara rädd för detta. Men jag känner en oro i och med den samhällsutveckling vi har politiskt att man framöver kan dra in fler grupper på ett svårartat sätt.

Jag kan i redovisningarna också se att det rapporteras några framgångsexempel till regeringen. Det gläder mig att dessa fall löstes eftersom det var allvarliga fall, men jag tycker fortfarande att balansen är svår.

När det handlar om att klara upp brott har vi misslyckats. Vi har gett väldigt mycket resurser till polisen. Men i framför allt Stockholmsområdet jobbar man nu på annat sätt genom att avisera särskilda händelser och kan därigenom äntligen samarbeta mellan olika utredningar och dela information med varandra. Nu ser vi effekter av detta i form av anhållanden och häktningar, vilket leder framåt.

Det var så man tänkte att den sammanhållna Polismyndigheten skulle ha fungerat för länge sedan och att de kraftiga resursförstärkningar som har getts till polisen skulle ha fått effekt.

Jag tror att vi måste hitta många fler sätt att angripa den allvarliga kriminaliteten. Vi måste ge polisen resurser men också kräva att man använder dem effektivt och inte lutar sig mot att "om vi hade haft hemliga tvångsmedel hade det gått mycket bättre". Den argumentationen oroar mig.

Fru talman! Jag tackar justitieministern för svaret.

Vi är ense om vissa saker, men inte om allt. Självklart är vi eniga om att kriminaliteten måste begränsas och bekämpas på bästa möjliga sätt. Frågan är hur.

Är upprepad användning av hemlig övervakning bästa vägen? Justitieministern pläderar för det. Som vänsterpartist önskar jag intensivt prioriteringar av andra samhällsinsatser. Men låt oss också fundera över vad hemlig övervakning innebär i dag. Vad finns det för former?

I skrivelsen från regeringen redovisar myndigheter för vad de har gjort. Under år 2021 handlar det om följande:

I fråga om hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation var det 3 926 tillstånd som berörde primärt 1 384 personer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I fråga om hemlig övervakning av elektronisk kommunikation var det 12 989 tillstånd som berörde 3 310 personer.

I fråga om hemlig kameraövervakning var det 242 tillstånd som berörde 235 personer.

I fråga om hemlig rumsavlyssning var det 166 tillstånd som berörde 79 personer.

I fråga om hemlig dataavläsning var det 589 tillstånd.

I fråga om preventivlagen, det vill säga åtgärder för att hindra vissa allvarliga brott, var det 0 beslut.

I fråga om inhämtningslagen, det vill säga inhämtning av uppgifter om elektronisk kommunikation som har skett i de brottsbekämpande myndigheternas underrättelseverksamhet, var det 599 beslut.

Vidare tillkommer att Säpo också har agerat, vilket har lett fram till 494 beslut.

Jag nämner detta för att visa att det inte är fråga om ett fåtal ärenden, och många personer berörs primärt - ibland ytterligare personer.

Precis som justitieministern också nämnde pågår ytterligare arbete i Regeringskansliet för att lägga fram ännu fler repressiva förslag, bland annat om utökad användning av hemlig tvångsavlyssning, större möjligheter att använda preventiva tvångsmedel utan brottsmisstanke liksom utredning av visitationszoner.

Vad blir den sammantagna effekten av detta? Justitieministern hoppas att åtgärderna ska skapa trygghet och förtroende för staten från medborgarnas sida. Jag ser en oro med de successiva stegen mot framväxten - vi är inte där än - av ett obehagligt övervakningssamhälle. Det är en serie myndighetsbeslut som fattas, och vi tänjer gränser hela tiden när det handlar om grundlagsskyddade och konventionsskyddade mänskliga rättigheter.

Kan också justitieministern se att det finns en risk för att medborgarnas tillit till vårt samhällssystem undermineras av besluten?

Fru talman! Jag kan hålla med om stora delar av svaret. Men min angreppspunkt var just att brottsoffren inte hela tiden vill ha allt högre straff. De vill ha upprättelse, också genom straffet, om möjligt.

Sedan varierar det förstås hur man blir bemött och vilken information man får. Vänsterpartiet skulle också vilja driva att vi får en brottsofferombudsman kopplad till Brottsoffermyndigheten, vilket vi har motionerat om, så att man skulle kunna få en genomlysning och en blick för vad som faktiskt sker i rättskedjan. Vi föreslår också ett femicidpaket, som jag nämnde i mitt anförande, med kompetensutveckling för hela rättskedjan, särskilt när det gäller våldskompetens. Där brister det i dag, och en hel del brottsoffer blir allvarligt kränkta under processens gång. Det är absolut inte meningen att det ska vara så.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Rättsväsendet

Jag undrar om vi skulle kunna få stöd för detta från justitieministern. Känns detta som bra förslag från oss?

Fru talman! Jag vill fråga justitieministern en del saker. Jag var också nyfiken på det som Annika Strandhäll nyss frågade om.

Jag är oroad för välfärdssektorn eftersom jag ser att den är en oerhört viktig del av det brottsförebyggande arbetet. Men låt oss ta upp andra problem. De finns också.

Jag uppskattar förstås att man säger att man ska sätta brottsoffer i fokus. Det är extremt viktigt. Men ibland är det en växling mellan att vara offer och förövare. Vi får inte se det som enbart svartvita konstruktioner. Den som har varit offer riskerar att bli förövare. Detta hör också att det bli viktigt att fokusera på offer.

Jag har arbetat mycket med dessa frågor och mött många brottsoffer. Jag har inte stött på att offren just vill ha strängare straff. De vill ha upprättelse, och det handlar om att rättsprocessen ska ge dem upprättelse. De vill helst se en fällande dom men i vart fall ett konstruktivt och bra bemötande, så att de blir bekräftade och inte ständigt ifrågasatta, även om det måste komma sådana frågor också i en brottsutredning.

Varför kopplar man brottsoffer till krav på högre straff? Bland andra har Rädda Barnen i en forskningsrapport nyligen visat att det är ganska felaktigt.

Jag vill också fråga om polisen. Det är lätt att säga att det ska vara ett bestämt antal miljoner i budgeten och ett bestämt antal poliser ute på gator och torg, i bilar eller patrullerande på nätet. De behövs självklart. Men det som jag tycker saknas är en utvärdering av vad polisen har gjort med de resursförstärkningar som har kommit. Både forskare och Riksrevisionen har ju efterlyst utvärderingar, granskningar och metodutveckling.

Fru talman och Louise Meijer! Du laddar upp med ett batteri av enbart repressiva åtgärder. Vissa av dem kan jag uppskatta. Men att hela tiden argumentera för strängare straff och skarpare åtgärder reducerar inte vad som är en destruktiv maskulinitet och som man i många fall tillåter växa underifrån och ge uttryck för nya våldsformer.

Vi måste hitta sätt att begränsa den destruktiva maskuliniteten, som tar sig uttryck i våld mot kvinnor och barn men också ute i samhället. Där tycker jag att ni är helt tomma på lösningar och förslag. Strängare straff begränsar inte detta på sikt.

Om vi inte får till stånd också insikter om våldet och våldets mekanismer hjälper det inte att vi på ett rimligt sätt kan lagföra dem som begår övergrepp redan nu.

Fru talman och Louise Meijer! Jag har läst Tidöavtalet, eller slottsavtalet som jag föredrar att kalla det, noga och sökt efter markörer. Jag hittar inte att man apostroferar att det handlar om mäns våld mot kvinnor eller patriarkala våldsstrukturer som träffar kvinnor och som vi behöver åtgärda.

Däremot kan jag se att möjligheten att få skadestånd nämns bland det som du nu räknar upp. Det är angeläget för alla brottsoffer inklusive kvinnor och barn. Där håller jag med. Jag har själv erfarenhet av att arbeta mycket med de frågorna på Brottsoffermyndigheten och anser att det är oerhört viktigt. Jag vet det också via kvinnojourerna.

Kontaktförbuden nämns flera gånger, men oftare i samband med gängkriminalitet än mäns våld mot kvinnor. En positiv bieffekt blir att också kvinnor kan få starkare skydd. Det behövs verkligen. Också där håller jag alltså med.

När det gäller delgivning är det samma sak. Det är en problematik som gäller alla brottskategorier. Kvinnor kan vinna på att det också åtgärdas.

I fråga om fotbojan håller vi givetvis med.

Även kontrollerande beteende är en form av mäns våld mot kvinnor. Man har länge, faktiskt sedan 1995, argumenterat för att det borde ingå i den kriminaliserade gruppen kvinnofridsbrott. Det var det ursprungliga förslaget i Kvinnovåldskommissionens betänkande Kvinnofrid, som Vänsterpartiet stöder.

Fru talman! Kriminaliteten får stor uppmärksamhet i samhällsdebatten. Det är befogat. Det är också befogat med upprördhet över sakernas tillstånd. Men det är än mer befogat att vi som politiker bemödar oss om att hantera problemen med stöd av fakta, forskning och beprövad erfarenhet.

Det går inte att komma ifrån att kriminaliteten och våldet i hög grad påverkas av två starka maktstrukturer i vårt samhälle: klass och kön. Rekryteringen till den grova kriminaliteten sker främst bland pojkar från politiskt eftersatta områden i våra större städer. Det är pojkar i utanförskap som i värsta fall redan har lämnat skolan eller vill göra det för att de inte fått stöd nog för att klara kraven där. De välkomnas i stället i gängen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Rättsväsendet

Det är Vänsterpartiets övertygelse att det bästa sättet att förebygga kriminalitet är att motverka klassamhället och dess provocerande klyftor. Det är ett tungt vägande skäl till att vi vill se en stark och gemensamt finansierad välfärdssektor med förskola, skola, utbyggd fritidsverksamhet och kultur, socialtjänst, bra bostäder, låg arbetslöshet och ett robust socialt försäkringssystem - ett jämlikt samhälle som vågar ge trygghet och skapa hopp.

Generella, förebyggande insatser kan behöva förstärkas med individuellt stöd så tidigt som möjligt. Många lärare i förskolan markerar att de tidigt kan se barn i riskzoner. Familjer slår ibland larm och begär stöd utan att få det.

Forskningen visar med övertygande tydlighet att förebyggande verksamheter är lönsamma, särskilt på lång sikt. Men vad menar vi med förebyggande insatser? Regeringspartierna argumenterar mer om kontroll än om stöd. Det riskerar att skapa misstro och bryta ned den tillit som vissa samhällsaktörer, till exempel områdespoliser, lyckats bygga upp. Önskan om visitationszoner förskräcker därvidlag. De riskerar att bli kontraproduktiva.

Samtidigt måste grov brottslighet och gängkriminalitet bekämpas på ett effektivt sätt, dock med hjälp av lagstiftning som fortfarande respekterar de grundläggande principerna för en rättsstat. Vi måste bekämpa både brotten och brottens orsaker. På det sättet hänger välfärdspolitiken och kriminalpolitiken väldigt tätt ihop.

I slottsavtalet fokuserar partierna på gängen och vapenvåldet. I Vänsterpartiet fokuserar vi även på våldet mot kvinnor. I slottsavtalet nämns mäns våld mot kvinnor en enda gång, då relaterat till vistelseförbud och mest för gängens skull. I regeringens budget för rättsväsendet nämns mäns våld mot kvinnor nio gånger. Det är en viss förbättring. Men för såväl gängens våld och skjutningar som våldet mot kvinnor gäller att män dominerar stort som förövare och att våldet har fruktansvärda effekter - samtidigt som det finns samband som många tiger om.

Våldet mot kvinnor är det yttersta uttrycket för vissa mäns behov av att utöva makt och kontroll över "sin" kvinna. Den svenska jämställdheten döljer ännu mörka patriarkala värderingar - diskriminerande värderingar som vissa nu dessutom vill stärka.

Mäns våld mot kvinnor och barn pågår mitt ibland oss och i alla samhällsgrupper, vilket forskningen visat gång på gång, liksom metoo och den rapport som Roks nyligen släppt. Många av oss vet att fler än en kvinna per månad dödas av en man som hon har eller har haft en relation med. Mellan 15 och 22 kvinnor dödas på det sättet varje år.

Våldet ger eko. Forskningen visar att barn som bevittnar våld kan vilja ta efter och själva använda våld som ett maktmedel. Det arvet är könsbundet. Det handlar om pojkar som riskerar att bli våldsutövare och flickor som riskerar att underordna sig våldet. Pojkarna är inte sällan de vi ser i utåtriktad, allvarlig kriminalitet.

Vi måste angripa både det vissa tycker är det "lilla", begränsade våldet i hemmen och det våld som många uppmärksammar mer ute på gator och torg. De hör ihop. Våldet ger eko.

Vi kan också se att trots polisens stora resurstillskott, höjningar av många straff och ökad användning av hemliga tvångsmedel har gängrelaterade brott och skjutningar inte minskat. Detsamma gäller mäns våld mot kvinnor. Det visar att det behövs andra, skarpare och mer träffsäkra åtgärder än de som nu förs fram som lösningar av de fyra styrande partierna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Rättsväsendet

Våldsbejakande och destruktiva mansnormer måste förändras i grunden. Vänsterpartiet är ett feministiskt parti som vill rubba den rådande könsmaktsordningen och det rådande klassamhället. Inom rättsväsendet driver vi bland annat krav på kompetensutveckling. Det handlar om ett femicidpaket för polis, åklagare och domstolspersonal för att mäns våld mot kvinnor i alla dess former, inklusive prostitution och människohandel, ska kunna hanteras med skärpt våldskompetens i hela rättskedjan. Utan det blir skärpta straff meningslösa. De skyldiga måste lagföras och straffas, annars är det slag i luften.

Kompetensutvecklingen behöver också inkludera hanteringen av den nya, viktiga rubriceringen barnfridsbrott. Vänsterpartiet vill även inrätta en särskild hjälplinje för kvinnor i akuta lägen så att man snabbt kan få kompetent hjälp och en skarp riskbedömning.

Vänsterpartiet vågar se att de övergripande problemen med kriminalitet och våld förhåller sig till klass och kön. Vi vill begränsa klassklyftorna och motverka de destruktiva delarna av maskuliniteten i allt, med åtgärder från förskolan genom hela utbildningssystemet inklusive yrkesutbildningarna och med fortbildning för aktiva i professioner som kommer nära offer.

Vi har inte råd att blunda för klass. Vi har inte råd att fortsätta vara könsblinda. Vi har inte råd med mäns våld. Vi har inte heller råd att fokusera enbart på strängare straff. Det är något som forskningen verkligen understryker både internationellt och i Sverige. Det är både ineffektivt och extremt dyrt. Fokus måste läggas på förebyggande, effektiva åtgärder som rör välfärd.

Fru talman! Vänsterpartiets budgetmotion ska ses som en helhet. Vi avstår från att yrka. Vi har beskrivit detta i ett särskilt yttrande till det här ärendet.

(Applåder)

Fru talman! Jag riktar min fråga till justitieminister Gunnar Strömmer.

Jag har förstås läst slottsavtalet, som fokuserar på gängen och vapenvåldet. Vänsterpartiet fokuserar även på våldet mot kvinnor. I slottsavtalet nämns mäns våld mot kvinnor en enda gång och då relaterat till vistelseförbud. I budgeten för rättsväsendet nämns mäns våld mot kvinnor nio gånger, vilket alltså är en viss förändring.

Men för såväl gängens våld och skjutningarna som våldet mot kvinnor gäller att det är män som dominerar som förövare och att våldet har fruktansvärda effekter på både samhälle och individer.

Kommer min förhoppning att justitieministern vill förstärka arbetet mot mäns våld mot kvinnor att infrias?

Herr talman! Jag börjar med att yrka bifall till Vänsterpartiets, Centerpartiets och Miljöpartiets reservation under punkt 2.

I stort välkomnas propositionens förslag av Vänsterpartiet. Propositionens förslag syftar till att utveckla och göra lagföringen mer effektiv. Bland förslagen finns bland annat att man påverkar tingsrätterna att avgöra brottmål skyndsamt genom att underlätta delgivning. Man får möjlighet att dela upp handläggning av ett åtal, och deldom möjliggörs i större omfattning än i dag. Dessutom möjliggörs en effektivare hantering av strafförelägganden.

Förslagen bygger på erfarenheter från försöksverksamhet med snabbförfarande i brottmål som man nu föreslår ska permanentas och implementeras i hela landet.

Reformen innebär viktiga fördelar, som snabbare lagföring och bättre kvalitet i brottsutredningarna. Bevisning är alltid färskvara, och ju snabbare vi kan komma till beslut i en process, förutsatt att vi har ett underlag, desto bättre.

Samtidigt finns det en problematik här, och Lagrådet har framfört skarp kritik i sitt remissvar när det gäller utdömda böter i samband med att man delar upp handläggningen om det handlar om strafföreläggande eller deldom om det är traditionellt brottmål. I utskottets förslag föreslås att man inte ska beakta detta inom ramen för ett slutgiltigt avgörande.

Här instämmer Vänsterpartiet definitivt med Lagrådets synpunkter. Lagrådet ger konkreta exempel på att reformen riskerar att leda till väsentligt högre bötesbelopp om redan utdömda böter inte ska beaktas vid det slutgiltiga avgörandet.

Lagrådet skriver ganska skarpt: "Särskilt beträffande strafföreläggande skulle den föreslagna ändringen få betydande konsekvenser eftersom det vid sådana förelägganden nästan alltid är fråga om bötesstraff."

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Snabbare lagföring av brott

Lagrådet markerar ytterligare kritikens allvar: "Om frågan lämnas olöst ser Lagrådet inte någon annan möjlighet än att avstyrka remissens förslag i dessa delar."

Jag vill hävda att Lagrådets kritik riktas mot ett tydligt avsteg från en viktig rättssäkerhetsprincip, nämligen principen om likabehandling. Samma brott kan i det här förslaget nu leda till olika påföljder, vilket är tvärtemot tanken med likabehandling.

I propositionen avfärdar regeringen problemet med att säga att risken för att de här bötesbeloppen skulle bli disparata är relativt liten. Att medvetet bortse från en central rättsstatlig princip är dock oacceptabelt och riskerar att undergräva respekten för rättsstaten men också medborgarnas förtroende för både politiken och juridiken. En lösning vore därför, vilket Lagrådet också påpekar, att låta bestämmelserna vara tillämpliga även när det handlar om böter, på ett likartat sätt som vid andra påföljder.

Riksdagen, vi här i kammaren, har makten att stifta lagar. Vi som ledamöter har den politiska makten, given av våra väljare. Fyra ord kan sammanfatta detta: Juridik är frusen politik.

Men dålig politik skapar dålig juridik, och det är vårt ansvar här i kammaren att beakta och respektera centrala rättsstatliga principer i beslut om såväl små som stora reformer. Allas likhet inför lagen är en viktig sådan princip.

Fru talman! Med fasa har jag läst slottsavtalet. Det genomsyras av förakt och en hård människosyn. Ordet "straff" nämns 60 gånger, "förebygga" 9. Redan det visar en auktoritär politik. Rättssäkerheten hotas av förslag om bland annat anonyma vittnen, hemliga tvångsmedel, visitationszoner och utvisningshot på vaga grunder såsom bristande vandel.

Slottsavtalet fokuserar på gängen och vapenvåldet. I Vänsterpartiet fokuserar vi även på våldet mot kvinnor. För båda gäller att män dominerar stort som förövare och att våldet har fruktansvärda effekter, samtidigt som det finns samband. Skjutningarna berör främst unga män från politiskt eftersatta områden där levnadsvillkoren är sämre än i samhället i övrigt. I ett segregerat samhälle där ojämlikheten nu tillåts öka ännu mer ökar också kriminaliteten.

Våldet mot kvinnorna är ett uttryck för vissa mäns behov av att kontrollera "sin" kvinna. Ja, den svenska jämställdheten döljer ännu mörka patriarkala värderingar. Det våldet pågår mitt ibland oss och finns i alla samhällsgrupper. Det medför att många barn i Sverige tvingas uppleva våld i hemmet. Det gäller vart 10:e barn, och vart 20:e barn upplever det ofta. Forskningen visar att pojkar riskerar att lära sig våldet som maktmedel. Om sonen blir aggressiv och kriminell klandras ofta en ensamstående mamma. Mer relevant vore att klandra en våldsam far och ett samhälle som sviker.

Våldet är ett gift. Det drabbar offren med smärta och lidande. Våldet orsakar också enorma kostnader. Enligt Europeiska jämställdhetsinstitutet uppgick samhällskostnaderna för mäns våld mot kvinnor i Sverige år 2019 till 6,6 miljarder euro. Kostnaden för gäng- och vapenvåld finns det mig veterligen ingen siffra på, men enbart en fängelseplats kostar i snitt 3 300 kronor per dygn. Vad borde skydd och förebyggande åtgärder få kosta?

För att minska kriminaliteten och stärka tryggheten krävs en politik som minskar klassklyftorna och ökar jämställdheten. Den generella välfärden måste stärkas. Våldet måste motarbetas med tydlig nolltolerans och skarpt ifrågasättande av machoidealen. Skolan har, liksom socialtjänsten, extra ansvar för att tidigt och aktivt motverka mobbning, rasism och sexuella trakasserier. När skolan, fritidsaktiviteter och samhället i stort fungerar väl får barn hopp inför framtiden och kompetenser att möta den. Så kan vi i samklang med forskningen motverka rekryteringen till kriminella gäng och bryta kedjan av mäns våld mot kvinnor. Vänsterpartiet har lösningarna.

(Applåder)